En ovetenskaplig guide för vilken (v) ledamot som passar mig bäst...

Jag ska nu göra en något ovetenskaplig och dessutom politisk inkorrekt studie*. Jag funderar nämligen på att kryssa i EU-valet. Då tänkte jag försöka se vad de olika kandidaterna fokuserar på. Vänsterpartister är ju ganska partilojala människor så det handlar sällan om åsiktsskillnader, utan snarare om vad man prioriterar och förväntas lägga sin kraft på. Dessutom är jag i detta val mer passiv än vanligt, även om jag gör lite arbete i vår lokala partiförening, så jag baserar detta på en mer passiv bild av valet. Lite mer som en vanlig väljare än vad jag brukar vara.

Sällan har det väl varit så självklart vem som ska toppa en Vänsterparti-lista än inför detta EU-val. Eva-Britt Svensson har inte bara erfarenheten genom att ha suttit i EU-parlamentet, varit ordförande i organisationen Nej till EU och så vidare. Hon är också ovanligt bred i sitt politiska engagemang. Hon har varit den ledande ledamoten i kampen mot inskränkningar och för internetfrihet i EU-parlamentet. För detta har hon fått respekt i vida kretsar. Faktiskt imponerande aktivitet, särskilt skönt är det att det visar att det där med demokrati och internetfrihet inte bara är en fråga för knappt vuxna grabbar i Piratpartiet... Briljant att hon och inte Jens Holm haft ansvaret för dessa frågor! Dessutom så har hon ett långt och rejält engagemang i jämställdhetsfrågor, dessvärre också baserat på sin egen historia. I fackliga frågor är hon lika pålitlig som alla Vänsterpartister. Har svårt att se någon svensk kandidat, oavsett parti som passar bättre i Bryssel.

Utifrån detta är det självklara svaret: Kryssa Eva-Britt Svensson!

Nu är jag dock optimistisk och tror att vi kommer lyfta den sista veckan och få två mandat. Vem vill jag då ska åka med henne till Bryssel?

Jo, jag har gjort en ganska ovetenskaplig undersökning av vad de olika kandidaterna skrivit på sina bloggar eller motsvarande. Jag har valt att ta med vad de skrivit sedan den 1 maj, förutom för Jöran Fagerlund som varit så aktiv med sitt bloggande att jag nöjt mig med att ta med till och med den 14 maj...




Några kommentarer av metodikarraktär:

- Artiklar om Eurosamarbetet gav kryss både i "Valrörelse/anti EU" kolumnen OCH i "Ekonomi" kolumnen.
- EN artikel handlade om invandring (Berivan) den gav kryss i "Ekonomi". Borde kanske varit i "Fackligt"?
- Fiske i Västsahara (Mikael G) gav kryss både i "miljö" och i "utrikespolitik".
- Då Berivan har mer av en hemsida än en blogg så tok jag de artiklar som låg under flikarna "artiklar" och "nyheter" och utgick från dem.
- Kommentaren kring den sjuka artikeln om huruvida Hanna L blus var för trång eller för vulgär (sic!) fick ett kryss både i "Feminism/Fackligt" och i "valrörelse" kolumnen.

Kommentarer om resultatet:

Partigängaren: Jöran Fagerlund är helt klart den lojala partibyråkraten som skriver utförligt om valrörelsen och samtidigt ägnar kraft åt partiarbetet hemma i Göteborg med kommunbudget och annat. Starkt jobbat att fixa två saker samtidigt! Därav många kryss i "valrörelse" och i "övrigt/inrikes".

Miljöfundamentalismen: Mikael Gustavsson är helt klart den som mest fokuserat på miljöfrågorna. Tämligen ensidigt skulle jag vilja säga. Fyra av 24 artiklar handlade INTE om miljö i första hand... Dessutom finns det flera som slåss om denna titel. Genom att jag känner Jöran Fagerlund vet jag att detta stämmer på honom också. Även Erik Berg är grymt intresserad av miljö, men inte skrivit något om det på sin blogg direkt.

Piratkandidaten: Erik Josefsson är tämligen enkelspårig. Bortsett från tre artiklar om valarbete, så är alla artiklar (17st.) om yttrandefrihet, immateriell rätt, övervakning, osv. Den som ens funderar på Piratpartiet kan lägga ner. Antingen röstar man på Eva-Britt som har gjort ett bra jobb hitils, eller också röstar man på Erik Johansson som är expert på området och uppenbarligen helt kommer att fokusera på dessa frågor. Även Erik Berg är en dataintresserad kille som i många år varit inblandad i Ung Vänsters arbete med olika hemsidor och liknande. Hans kompetens i frågorna är välkänd internt.

Utrikesministern: Är föga oväntat Berivan Öngurur. Av hennes 25 kryss är hela 11 i rutan för "Utrikes/Militär". Oväntat få kryss i rutan för "Fackligt/Feminism" med tanke på att hon arbetar på mitt fackförbund Unionen. Mycket om Turkiet, Kurder och Palestina. Starkt kort där. Även om hon i sina svar på frågor från Palestinagrupperna, svarat lite svagare än övriga toppkandidater från Vänsterpartiet. Inga större skillnader, men ändå inte klockrena svar bland annat angående Hamas.

Allt-i-allot: Hanna Löfqvist har spridit sina kryss ganska jämnt rakt över. Svårt att hitta något direkt fokus. Med få ledamöter är det ju en styrka. Vem vet vad Erik Josefsson kan om Feminism eller fackligt? Det andra alternativet är ju självklart Eva-Britt. Hennes bloggande är så sparsamt att det är svårt att ta någon större hänsyn till det. Det är också mindre viktigt eftersom vi vet vad hon står för sen tidigare.

En annan intressant kandidat är Jesper Odelberg, stå-upp komiker och sista namn på Vänsterpartiets lista. Jesper är känd som en tuff stå-upp komiker som skämtar med en stor portion självdistans, inte minst om sin sjukdom (Cerebral pares). Han är sista namn på Vänsterpartiets lista. Det är mer eller mindre hopplöst att hitta något han skrivit eller så, men han deltog och gjorde bra ifrån sig i Nyhetsmorgon i TV4. En spännande kandidat med tydligt fokus på frågor om funktionshindrades rättigheter. Tror det skulle kunna vara en riktigt häftig kandidat. Skulle förmodligen ha mycket gratis när det handlar om att nå ut i svensk media som EU-parlamentariker. Skulle förmodligen också behövas i det förstoppade EU-parlamentet och skulle snabbt bli känd och uppmärksammad även utomlands. Känns riktigt lämplig, enda tveksamheten jag har är hur bred han är som politiker och hans oerfarenhet från politiken. Vet helt enkelt nästan ingenting om honom.

Plus och minus ur MITT perspektiv (för andra är mina minus troligen plus):

Minus:

- Överdrivet fokus på miljöfrågor: Mikael Gustavsson, Jöran Fagerlund och delvis Erik Berg. Mikael Gustavsson skriver inte bara mycket om det, han fokuserar också på riktigt märkliga förslag, som detta förslag av Jens Holm som jag skrivit om tidigare. Inte riktigt i min smak.
- Broilervarning: Både Hanna Löfqvist och Berivan Öngörur har jobbat som tjänstemän i Bryssel. Det är inte nyttigt att vara i Bryssel länge. Politiker utan ordentlig erfarenhet av riktiga jobb är inte heller riktigt sunt. Även Erik Josefsson har varit nere i Bryssel en sväng och jobbat med integritets- och IT-frågor. Berivans touch av personval känns inte helt sympatiskt heller. Över huvudtaget är det lite svagt att de första "riktiga arbetarna" på listan först återfinns på plats åtta och nio.
- Överdrivet fokus på internetfrågor: Erik Josefsson. Mycket bra för partiet, men för mig så räcker Eva-Britts kompetens och arbete i frågan gott och väl.

Plus:

- Ung, kvinna och invandrare dessutom med facklig bakgrund. Jag gillar väldigt mycket med Berivan Öngörur, måste bara väga det negativa mot det positiva.
- Jesper Odelbergs för och nackdelar skrev jag om ovan. Känns väldigt lockande att skaka om EU lite...
- Stabila, partilojala och kompetenta kamrater. Såväl Hanna Löfqvist, Erik Berg som Jöran Fagerlund har en lång och stabil bakgrund i parti- och ungdomsförbund. Det betyder att det inte finns några gömda överraskningar. Man vet var de står och vad de kan. Mikael Gustavsson är också djupt förankrad i partiet, har tidigare varit partiets Kommun- och landstingssekreterare. Närmare hjärtat i Vänsterpartiets dagliga arbete runt om i landet är svårt att komma.
- Erik Josefssons ensidighet är givetvis också positiv. Självklart skulle han på ett mycket bra sätt visa inför nästa riksdagsval för svenskarna att PP inte behövs för den som är vänster.

Slutsats:

Ja, det är inte helt enkelt det här. Om jag är övertygad att vi får mer än ett mandat så kommer jag kryssa någon annan än Eva-Britt Svensson (förlåt detta brott mot partiets tradition). Är jag det minsta skeptisk till det så blir det ett kryss på Eva-Britt som jag menar är i en helt egen division bland kandidaterna. Gammal är äldst!

Vem ska jag kryssa i så fall? Det lutar åt antingen Berivan Öngörur (precis som Jonas Sjöstedt för övrigt) eller Jesper Odelberg.

De som känner mig förstår varför vare sig Mikael Gustavsson eller Erik Josefsson kan komma på fråga... Är man en miljöhatande internetanalfabet som jag så... Av delvis samma anledningar så ryker Jöran Fagerlund. Dessutom behövs han som politisk sekreterare i Göteborg där han jobbar väldigt hårt.

Erik Berg och Hanna Löfqvist känns inte riktigt som de har någon agenda på gång. Överhuvud taget saknar jag någon som tydligt lyfter fram våra två klassiska grundperspektiv inför valet: Var är feminismen och det fackliga perspektivet? Försvaret av kollektivavtalen nämns av alla kandidaterna, men inte riktigt så att jag känner glöden.

Lite länkar:

Eva-Britt Svenssons, Hanna Löfqvists och Mikael Gustavssons bloggar hittar du här.
Berivans personvalssida hittar du här.
Övriga kandidater hittar du på Erik Bergs utmärkta internetsida "Vänstersidan".
Nummer nio, Per Andersson från Göteborg verkar också bra. Nu börjar det bli jobbigt.

* JAG VILL Å DET STARKASTE POÄNGTERA ATT EVENTUELLA PLUS OCH MINUS HÄR SKA TAS MED EN STOR NYPA SALT. Alla kandidaterna som nämns här slår kandidaterna från andra partier med råge. Jag har den största respekt för såväl Hanna, Erik B och Jöran även om jag kanske inte låter så här. Det är kommatecken jag pekar på. Erik J och Mikael känner jag inte till särskilt väl OCH de fokuserar på frågor som jag inte är intresserad av. Det betyder inte på något sätt att jag inte tror de skulle göra något bra jobb i Bryssel.

Skit ska skit ha

I Aftonbladet framkommer det att engelska spelbolag riskerar att förlora stora pengar om "askungen" Susan Boyle vinner "Britains got talent".

Länge sedan jag var så skadeglad. Ladbrokes är en av de bolag som var först ut med att undergräva och motarbeta den svenska spelpolitiken. Ett privat bolag som vill ha vinsten, i stället för att den går till idrott och fritid. Ett privat bolag som inte bryr sig ett smack om den sociala problematiken bakom spelandet.

Så, tillbaks till jobbet.

Föga upphetsande resultat i sametingsvalet

På public service hemsida för sametingsvalet så går det nu att läsa det preliminära resultatet i valet. Föga revolutionerande resultat:



De partier som tidigare suttit i styrelsen; Samelandspartiet (-2), Samerna (+1), Min Geaidnu (0), Skogssamerna/Vuovdega (-1) har fortfarande en majoritet med 17 mandat av 31 möjliga. Detta trots att de tappat två mandat.

Högerpartiet Guovssonásti går fram till 4 mandat (+1), det lönar sig att inte sitta i styrelsen utan relativt högljutt kritisera styrelsen ur ett renägarperspektiv.

På andra kanten så minskar Jakt- och Fiskesamerna till 7 mandat (-2), vilket på alla sätt måste tolkas som en vinst. Det har varit ordentligt turbulent i partiet den senaste tiden där endast partiledaren (Håkan Jonsson) återstår av dem som förra valet valdes in i Sametinget! Att då fortfarande vara största parti är fruktansvärt bra arbetat! Inte blir det mindre stark när de två nya partierna som blivit invalda delvis består av dessa avhoppare och ligger nära JoF åsiktsmässigt. Det ena partiet Landspartiet Svenska Samer fick två mandat (+2) och Albmut/Folket fick ett mandat (+1). Albmut imponerade inte på mig i den tv-sända debatten, det jag läst på bloggar och liknande spretade också lite åt olika håll.Däremot så visade det sig att deras ideologiska perspektiv med en individualistisk syn på de s.k. samiska rättigheterna, lockade tillräckligt många för att komma in i Sametinget. LSS var nog mer väntade. De är också ett parti som står upp för de icke renägande samerna, men med en mer urban prägel och inte lika mycket ett "markägarparti" som JoF emellanåt tenderar att vara.

Ett försök till analys:

De två tydliga renägarpartierna; Guovssonásti och Samelandspartiet backade ett mandat. Att Guovssonásti går fram ett och Samelandspartiet backar två- det hoppas jag beror på att det är lättare att sitta i opposition än i majoritet. I andra hand så har det varit viss turbulens i Samelandspartiet och deras nye ledare Ingrid Inga har gjort en del mindre valda uttalanden om ledamöter som bytt parti inför valet. Någonstans så gror det dock en liten misstanke att hennes raka, något kaxiga stil hade mött en helt annan acceptans om hon hade varit man. Särskilt om man gör kopplingen att rösterna verkar ha gott till det gubbiga Guovssonásti, det är heller inte helt omöjligt att tänka sig att den grupp av samer som utgör dessa partiers väljare är äldre och mer konservativa än den samiska gruppen i sin helhet? Som sagt, jag hoppas att det är den skarphet som den rutinerade Per Mikael Utsi visat i sitt idoga försvar för renägarna som lett till det ökade stödet, men jag är dessvärre inte säker.

Partiet Samerna gjorde ett starkt val och placerade sig i valdebatten ganska tydligt som en "tredje kraft" där de pratade väl om de icke renägande samernas rättigheter, men samtidigt angrepp JoF aggresivt. Det är tydligt att Samerna inte är beredda att vika en tum i försvaret av Rennäringen. Alla förändringar och demokratiseringar måste ske med stöd av samebyarna. De två andra i styrelsen (Min Geaidnu och Skogssamerna)är något mindre högröstade i denna viktiga, grundläggande fråga. De utgör en tydlig mitt i sametinget. Personligen var det också dessa två partier vars ledare för mig gav det bästa intrycket i debatten. De kändes som moderna, sympatiska ledare som skulle kunna företräda samerna som grupp på ett bra sätt.

De höll sig över den låga nivå som debatten ibland tenderade att urarta i. Vare sig Anders Kråik, Ingrid Inga eller Per Mikael Utsi skötte sig i debatten. P-M Utsi och I Inga avbröt Sara Larsson och ignorerade vem som hade ordet upprepade gånger. A Kråik uppvisade en arrogans som var föga imponerande- verkade mest intresserad av att framstå som den som hatade Håkan Jonsson mest... Jag tyckte inte att någon av dessa var några charmtroll som trovärdigt kan sköta vare sig den formella kommunikationen med det svenska storsamhället, men allra minst den viktiga informella kommunikationen med övriga norrlänningar. Sametingets uppdrag är ju inte bara att fixa rättigheter från staten, utan också öka acceptansen för en sådan utveckling i det samiska kärnområdet (eller Norrland som jag föredrar att säga...).

Det största partiets ledare, Håkan Jonsson från Jakt och Fiskesamerna, gjorde också en ganska svag insats i debatten. Samtidigt är det ju uppenbart att han förlorade på att alla andra partierna valde honom som huvudmotståndare. I en debatt är det ju inte så att man får utrymme efter röstetal, utan mindre partier tar ju lika stort utrymme som de större. I vanliga partiledardebatter så har ju det tidigare sjukt missgynnat SAP gentemot de borgerliga. Lite samma sak här. Trots att Håkan Jonsson leder det största partiet så är han alldeles för kontroversiell för att bli president.

Ska man lite grovt beskriva fördelningen mellan de tre "blocken", samt styrelsen, så blir det så här:

Renägarna: 10 mandat (-1)
Mitten: 11 mandat (0)
"Ingen särställning för rennäringen": 9 mandat (0), eller 10 (+1) om man räknar med Folket.

På det stora hela är alltså det samiska samhället precis lika splittrat som det alltid varit, men med lägre valdeltagande. Inget nytt under solen, således.

Det trista var väl att socialisterna i "Solidaritet" inte kom in. Fick bara 62 röster. Bättre lycka nästa gång! 62 samer vågade rösta på ett parti som öppet stod för att alla inlandsbor är lika mycket värda. Solidaritet var det enda partiet som vågade säga att en stockholmare med samisk bakgrund har mindre rätt till jakt och fiske än en icke-same som är bosatt i fjällen. Det ska de ha all respekt för!

Turkiet inte Eu-redo

I dag så stjäl jag helt skrupelfritt en krönika från detta numret av Vänsterpress signerat av Berivan Öngörur, kandidat till EU-parlamentet för Vänsterpartiet och internationell sekreterare på Unionen. Den är bra. Det gäller att inte missa de progressiva skälen varför Turkiet inte ska med i EU:

"Turkiet är åter aktuellt inom EU. Man skulle kunna tro att det är för de de senaste händelserna efter kommunalvalet, med såväl anklagelser om valfusk som repressionen av det prokurdiska partiet DTP ochdär man idag begärt drygt 199 folkvalda kommunpolitiker häktade på väldigt lösa grunder.

Tyvärr handlar det snarare om att man tycker att Turkiet är redo för ett medlemskap i EU. Och det går inte att ta miste på kohandeln som ägt rum mellan USA, EU och Turkiet efter tillsättningen av nye generalsekreteraren för NATO.

Visserligen har Turkiet tagit små steg åt rätt riktning på vissa områden, men det är långt ifrån att ens börja tala om ett fullvärdigt medlemskap i EU. Även om förhandlingarna om ett eventuellt EU-medlemskap har haft positiv inverkan på landet, måste Turkiet på allvar och fullt ut göra sig av med alla rester från militärjuntans tid och erkänna kurdernas och andra minoriteters politiska, sociala, kulturella och ekonomiska rättigheter.

Alla odemokratiska paragrafer i konstitutionen som i dag ligger till grund för godtyckliga arresteringar av politiskt oliktänkande måste ändras. Press- och yttrandefriheten hotas och åtgärder måste tas för att dessa rättigheter garanteras i grundlagen.

Turkiet har vidare fram till idag inte erkänt eller vidtagit några som helst åtgärder för att underlätta en oberoende internationell forskning kring folkmorden på armenier och andra kristna minoriteter i landet 1915-1918.

Idag pågår dessutom den viktigaste rättegångsprocessen i landets historia, mot terrororganisationen Ergenekon. En organisation som tillsammans med den hemliga turkiska underrättelsetjänsten JITEM tros ligga bakom tiotusentals politiska mord i Turkiet under de senaste 15 åren.

Utfallet i denna rättegång kommer att få stor inverkan på den framtida demokratiska utvecklingen i Turkiet. Den sittande regeringen har idag inte bara en historisk chans att göra sig av med en odemokratisk struktur som alltför länge styrt landet under namnet, ´den djupa staten´, men också se till att familj och släkt till de tiotusentals politiska försvinnanden och mord som ägt rum i landet det senaste decenniet, äntligen kan få svar.

Det är viktigt att fortsätta uppmuntra Turkiet med tydliga krav på reformer och demokratisering. Men i att ett läge som detta ge Turkiet grönt ljus i frågan im ett EU-medlemskap vore ett stort misstag för såväl säkerheten och stabiliteten i Europa som den demokratiska utvecklingen i Turkiet."


Några ytterligare kommentarer. Den Turkiska politiken är märklig. En 10% spärr gör att det är mycket svårt för nya partier att komma in. De två dominerande partierna i parlamentet är dels det stora muslimska partiet AKP och dels det sekulära (förment socialdemokratiska) Republikanska Folkpartiet. Det är främst ytterligare två partier som utmanar, ett är det fascist-anstrukna Nationella aktionspartiet, vars ungdomsorganisation Grå Vargarna, är särskilt obehaglig och har bland annat anklagats för att bedriva flyktingspionage i Sverige. Det sista av de större utmanarpartierna är DTP, som nämns i artikeln ovan. Här är hemsidan, för den som kan turkiska... :) Här en analys av det senaste valet som är lite kritisk till DTP, men som i övrigt är bra.

Mali räknar röster snabbare än sametinget...

Tipstack till Lars-Nila Lasko för rubriken...

Valet till Sametinget genomfördes söndagen den 17/5. Då röstande en minoritet av de röstberättigade. Med tanke på att det endast fanns nio vallokaler utspridda över landet för att rösta i så är det ganska uppenbart att många poströstar.

I Mali så tog det fyra dagar att räkna rösterna, för Sametinget (och Norrbottens länsstyrelse) så tar det en vecka. Varför då kan man fråga sig? Okej för att det tar någon dag att frakta valsedlarna upp/ner till Luleå. En ren gissning är att de inte vill sköta räkningen lokalt för att de riskerar att vara så få röstande i vissa vallokaler att valhemligheten mest blir ett skämt? Bara en gissning alltså. Så säg ett dygn för att få alla valsedlar till Luleå, fem-sex timmar att räkna dem typ två gånger, ett par timmar för att göra i ordning sjyssta powerpoint program för att presentera det hela. Frågan är då: VAD gör man de övriga 5½ dygnen?

Vill också passa på att förtydliga lite om vad jag menar med den skadliga rennäringen och varför jag menar att ILO 169 riskerar att göra hela Norrland till ett rennäringsreservat:

När jag skriver att rennäringen är skadlig så menar jag inte främst skadeverkan mot miljö och liknande. Jag menar skadeverkan mot Norrlands utveckling, till exempel mot industrier och andra näringsgrenar. Om man delar inkomster och arbetstillfällen med vad det kostar och hur det påverkar omgivningen så ligger rennäringen inte så bra till.

Många menar (länk till intressant diskussion på Svenssons blogg) att jag överdriver, att jag svartmålar en hel folkgrupp. Jag förstår inte hur jag kan göra det, när min främsta inspirationskälla alltid har varit hur samerna själva tolkar det (delvis för att svenska staten är usla på att presentera frågor kring detta och att nationell media är mer än lovligt ointresserade av frågor som rör norra delen av vårt land). Om Guovssonasti och Jakt och fiskesamerna i stort sätt är överens om vad det handlar om så borde det inte vara helt osant...

Sedan kan man ju också som lekman försöka göra sina tolkningar av innehållet i dels ILO 169 och dels i den nyligen antagna FNs deklaration om urbefolkningens rättigheter ( så ska det till väldigt mycket kreativ bokföring för att få dessa meningar att vara helt harmlösa och att Svenska staten själv avgör vad som skall åtgärdas. Fet text min markering:

“ILO 169:
Artikel 14 1. De berörda folkens äganderätt och besiktningsrätt till den mark som de traditionellt bebor SKALL erkännas. Därutöver skall åtgärder vidtas i lämpliga fall för att skydda de berörda folkens rätt att nyttja mark, som inte uteslutande bebos av dem, men till vilken de traditionellt haft tillträde för sin utkomst och traditionella verksamhet. Särskild uppmärksamhet skall fästas vid nomadfolkens och de krigflyttande jordbrukarnas situation i detta hänseende.
2. Regeringarna SKALL vidta nödvändiga åtgärder för att identifiera den mark som de berörda folken traditionellt bebor och för att garantera effektivt skydd av deras äganderätt och besiktningsrätt.
3. Lämpliga förfaranden skall införas inom det nationella rättssystemet för att ta ställning till anspråk på mark från berörda folk.

Artikel 15
1. De berörda folkens rätt till naturtillgångar, som hör till deras mark, SKALL särskilt skyddas. Dessa rättigheter innefattar rätten för dessa folk att delta i användningen, förvaltningen och bevarandet av sådana tillgångar.
2. I de fall då staten behåller äganderätten till mineral- eller underjordiska tillgångar eller rättigheter till andra tillgångar som hör till mark, skall regeringarna fastställa eller upprätthålla förfaranden för samråd med ifrågavarande folk, i syfte att ta reda på om och i vilken utsträckning deras intressen skulle skadas, innan de påbörjar eller lämnar tillstånd till program för utforskning eller exploatering av sådana tillgångar som hör till dessa folks mark. Berörda folk skall där det är möjligt få del av vinsten från sådan verksamhet och erhålla skälig ersättning för eventuella skador till följd av sådan verksamhet.”

FN deklarationen skriver och länkar jag till här: (så blir det här lite kortare)

Sammanlagt kan man säga att artikel 15:2 är extremt luddig. Där håller jag med dem som hävdar att det finns ett utrymme för förhandling och samarbete. Oavsett ståndpunkt i frågan tycker jag att 14:2 behöver genomföras i så motto att det blir tydligt VAD för områden som omfattas. I dag är det bisarrt när Samebyar och små privata markägare med egna medel får dra en politisk konflikt i domstolar. När detta är klarlagt är det möjligt för politikerna i riksdagen att fatta ett överlagt beslut.

Dansbanden - de verkliga kulturARBETARNA

Den här diskussionen kring fildelning tycker jag lätt blir lite fyrkantig. Jag vet bekanta som nästan sätter en ära i att ladda ner allting de kan hitta. Själv så är jag balanserad. Det var länge sedan jag laddade ner någonting (har bara mobilt bredband), men jag prövar gärna en kompis dataspel innan jag köper det, eller lånar en skiva med alla avsnitt av någon taskig amerikansk serie från någon kompis. Den musik jag har på min dator som jag bara har för att tillfredställa gäster har jag heller inte betalat för.

Är det däremot något jag gillar så köper jag det helst. Både musik, men inte minst dataspel är bäst som original med de tillbehör som medföljer. Särskilt viktigt känns det när jag spelar mycket från Paradox (Victoria, Europa Universalis, m.m.) som är bra spel och som dessutom Paradox utvecklar med nya uppdateringar och liknande på ett öppet och bra sätt.

Vad har då denna bakgrund med Dansband att göra? Jo, medan de stora skivbolagen skriker i högan sky över att folk tar sig friheten att ladda hem deras skivor från nätet olagligt, så pekar allt mer mot att det innebär att de kommer få tjäna sina pengar på något annat sätt. Den naturliga utvecklingen är givetvis att de får börja spela oftare och ta mindre betalt per spelning.

Ett normalt dansband spelar förmodligen 4-5 gånger så många spelningar på ett år som ett pop/rock/hiphop-band på motsvarande nivå. Dessutom så tar staten moms av dansbanden vilket den bara gör av "dansorkestrar" varför konserter klarar sig undan. I praktiken blir det en straffskatt av landsbygdens kultur, men det är en annan fråga!

Det handlar inte bara om antal spelningar, det handlar också om skillnaden mellan flyg, hotell (som artisterna dessutom ofta svinar ner) och personal som sköter roddandet på ena sidan och bussresor, kaffe i plastmugg och att själva bära in grejerna i bussen efter spelningen. Visst finns det nivåskillnader mellan de största banden och de mindre, men generellt så är det en betydligt mindre glassig tillvaro för dansbanden än för deras motsvarigheter inom t.ex. populärmusiken.

Nu är det sommar, så det är egentligen fel årstid för en jämförelse eftersom ALLA artister med självaktning åker ut på en turné just nu. Tog ändå och jämförde turnéplanerna för ett av Sveriges bästa dansband, Zlips och popartisten Måns Zelmerlöw.

Zlips planer:
Maj-09

1 Ersboda
2 Rättvik
8 Vallentuna, Yesterday
9 Göteborg
10 Alingsås
16 Aspåsnäset
20 Barva
22 Blomsterhult
23 Stugun
26 Haverdal
27 Jönköping
28 Tumba, Hågelbyparken
30 Nedansjö, Vårbacken



Juni-09

2 Tyllsnäs udde
3 Björneborg
5 Gräsmyr
6 Bredsele
10 Baggböle
12 Jättendal
13 Sollefteå, Forsmonöjet
24 Kramfors, Ärstaparken
25 Kovland, Ånäsparken
26 Käcktjärn
27 Aspåsnäset


Juli-09

2 Öland
4 Örebro
5 Alingsås
9 Gräsmyr
10 Strömsund
11 Torsåker
14 Järvsö
15 Borensberg
17 Skansen
18 Malung


Augusti-09

12 Hällesjö
13 Falun
14 Jättendal
15 Bredsele
18 Skultuna
22 Moliden
23 Högs Loge
26 Baggböle
27 Kovland
28 Sandviken
29 Svärdsjö
30 Yesterday

Också Måns Zelmerlöws planering:

Signeringar av Måns nya album MZW
(alltså inte spelningar, utan signeringar)

21 Maj - Nyköping
22 Maj - Lidköping kl.11.00 + Hultsfred kl.16.00
23 Maj - Tomelilla, 15.00
24 Maj - Gävletravet, Gävle 13.45
26 Maj - Sundbyholmstravet, Eskilstuna 17.30
28 Maj - Tyresö, 19.00
30 Maj - Högdalen, Stockholm 12.00 + Hallonbergen Centrum 15.00
5 Juni - Mölndal, ca. 19.00

Turné sommaren 2009:

26 Juni - Västerås, Västerås City Fest
27 Juni - Kiruna, Kirunafestivalen

3 Juli - Malmö, Malmö Folkets Park
4 Juli - Motala, Motala Festivalen
11 Juli - Skivarp, Möllevallen
19 Juli - Lidköping, Läckö Slott
22 Juli - Sunne, Frykdalsdansen
23 Juli - Piteå, Piteå Dansar och Ler
30 Juli - Lysekil, Havsbadsparken
31 Juli - Helsingborg, Sofiero Slott


7 Augusti - Örebro, Stadsparken
8 Augusti - Sandviken, Högbo Bruk
13 Augusti - Eskilstuna, Strömsholmen
14 Augusti - Stockholm, Gröna Lund
15 Augusti - Linköping, Kungsparken

Har inte gjort den här jämförelsen för att peka ut Måns Zelmerlöw extra. Har ingen aning om hur aggresiv han är i fildelningsfrågorna till exempel. Han är en ung och relativt ny artist och jag är övertygad om att det finns andra som spelar mindre i sommar, men när jag tog mitt favoritband Zlips så kom Zelmerlöw automatiskt fram i huvudet, undra varför... :)

Den politiska poängen är alltså att jag tror att framtiden kommer innebära mer utåtriktat arbete för artisterna och mindre jobb i studio. Den närhet de skapar till sina fans under sina turnéer ger sedan fler köpta skivor.

Dessutom så är de viktiga frågorna när det gäller fildelning inte huruvida det ska vara lagligt eller inte. Personligen kan jag leva med att man gör det olagligt. Det som stör mig är att "våra" politiker lägger sig platt för storföretagen och utformar lagar på deras kommandon. När polisen visar sig inte bry sig så mycket om den här typen av brott, vilket borde avspegla en allmän rättskänsla, så löser politikerna det med att låta privata företag få orimliga befogenheter. Jag är en teknisk nolla, men brevhemlighet, att folk är oskyldiga tills motsatsen är bevisad och att ett företag knappast kan ha rätt att begära ut uppgifter från ett annat företag utan domstolsbeslut- det förstår till och med jag är orimligt.

För övrigt så är det här Vänsterpartiets hemsida när det gäller internetfrågor inför EU-valet: Vi som älskar internet.

Ointresse från vänsterbloggarna om Norrlands framtid

Då är alltså Sametingsvalet avklarat. Det dröjer dock en vecka innan sammanräkningen börjar, så vi vet ännu inte vilka som får makten.

Det som stör mig är den likgiltighet som visats valet. Tämligen fritt från diskussion och inlägg i bloggsfären. Förutom mig själv så är Anders Svensson (Sp) den ende vänsterbloggaren jag sett beröra frågan den senaste tiden. Mina olika inlägg; 1, 2, och 3 har heller inte kommenterats i någon större utsträckning. Ganska begränsat hos Svensson också, så folk bryr sig uppenbarligen inte.

Nu är detta inte så smart eftersom det handlar om makten över naturresurserna och brukandet av dem i större delen av Norrland, vilket i sin tur är större delen av Sverige. Det är dags att börja bry sig- innan LKAB blir styrt av sametinget!

Jag vill vara tydlig med att jag är starkt för ökad satsning på samisk kultur. Det låter så lätt som att jag bara är emot. Det är en viktig nationell angelägenhet att rädda det samiska språket och kulturen i stort. Däremot har alla ett intresse för att näringspolitiken i norr fokuserar på vad som ger mest jobb, inte vad som är bäst för rennäringen.

Alliansen: Skyll dig själv!

Den mest tydliga partiledardebatten på länge. Temat är tydligt: Skyll dig själv!

- Om du inte är med i a-kassan
- Om du är arbetlös.
- Om du är sjukskriven.

Med arrogans och förakt i tonen och med darr på rösten säger Reinfeldt:

-"Säg hur mycket ni ska ta från hederliga arbetare och ge till dem som inte bidrar."

Tydligare blir det inte, nu har masken fallit. Borgarnas strategi är att slå splitt mellan dem som jobbar och dem som står utanför. Var och en ska sköta sig själv, mer privata försäkringar och den som inte får jobb ska misstänkliggöras.

Faktum är att just nu, i den här krisen göra skattesänkningar till dem som jobbar slår helt fel. Många av dem som har stabila jobb i dag har också bolån. Jag har släktingar som tjänar tusenlappar på kombinationen låg ränta och lägre skatter. Samtidigt kommer kommunerna tvingas säga upp personal för att de saknar pengar. Dessa får sedan usel a-kassa, förlorar tusenlappar och vi får sämre välfärd. Varför är det en rimlig prioritering?

Människor är inte arbetslösa för att de tycker det är kul, utan för att de inte lyckas få arbete. Ska det vara så jävla svårt att förstå?

Rädslan på arbetsplatserna sprider ut sig. Folk lägger energi på att diskutera eventuella risker för att bli av med jobben, eller vilka regler som a-kassan har. Det vore bättre om de fokuserade på att göra sitt jobb. Att unga i dag som jobbat länge på en arbetsplats tror att de kan åka ut dagen efter, det leder inte till effektivitet! Sist in, först ut är inte bara rättvist, det är tryggt och tydligt också. Man vet vad som gäller och kan lägga sin energi på att sköta sitt jobb.

Dagens viktiga politiska utspel- eller inte...

Nja, frågan är om det här ens är på allvar?

Tydligen har statskassan så mycket pengar att vi kan välja att prioritera den enormt viktiga reformen att göra frukt och grönt någon krona billigare. Att sänka matmomsen på frukt och grönt från 12 till 6% innebär i bästa fall (om inte butiken lägger beslag på pengarna) någon krona här eller där. De flesta grönsaker är som inte så dyra i vilket fall. Undrar stillsamt vad det beräknas kosta för statsbudgeten?

Att EU ska enas om mål för matkonsumtionen är inte heller en del av min vision av ett EU som sysslar med så lite som möjligt...

Egentligen borde man väl inte skriva något om det här utan hoppas att det bara uppmärksammas av dem som bryr sig och inga andra.

Det är väl det jag alltid sagt!

Att detta gullande med små företag och särlösningar för att göra dem lönsamma bara är trams, har jag länge tyckt. Nu finns det en ekonomexpert som säger det samma, gött!

Sverige åt svenskarna!

Är inte rubriken på en debattartikel i Aftonbladet, men tankarna och attityderna är inte så långt därifrån i artikeln "Sameland åt samerna" av författaren och samepolitikern Lennart Lundmark.

Högerextremisterna vill dela upp svenskarna i infödda, "riktiga" svenskar och de där lågt stående "utlänningarna". Samma debatt förekommer inför Sametingsvalet. Förra söndagen var det debatt i SVT2 där man bland annat var djupt oeniga i vem som var same och vem som inte var det. Vem ska ha rösträtt och vem ska inte ha det? Renägarpartierna vill så klart att så få som möjligt skall vara inkluderade, medan å andra sidan andra partier vill ägna sig åt släktforskning för att avgöra vem som är same. Ja, ordet ras ingick i vokabulären...

Varför är det då så viktigt för Guovssonásti och den samiska högern att begränsa antalet samer? Därför att vi inte pratar om människors rätt till kultur och identitet. Vi pratar om en möjlighet till MAKT. Samepolitikernas, i varierande grad (undantaget Solidaritet), mål är att erövra makten över naturresurserna i norra delen av vårt land. Den lilla minoritet som i dag "godkänns" som samer (ca 8000 registrerade i röstlängden till Sametinget) ska gemensamt styra över rätten till jakt, fiske och näringsutvecklingen i mer än halva landet. Övriga medborgare i norr hänvisas till att spela andra fiolen. Guovssonásti vill garantera att denna siffra inte ökar för mycket så att rennäringen fortfarande kan behålla sin dominerande ställning när det gäller att sätta agendan. Andra partier pekar logiskt på att det finns andra näringar som är viktiga för den samiska befolkningen.

Lundmark hycklar inte med vad samenationalisternas mål är:

"I dag stämmer Svenska Samernas Riksförbund staten för att få tillbaka äganderätten till jakten och fisket i fjällen. Att stämningen lämnas in till Gällivare tingsrätt betyder inte att det handlar om någon liten lokal angelägenhet. Det gäller fjällområdet hela vägen från Treriksröset ner till Härjedalen, men någonstans måste man börja."

Japp, den som tvivlade kan ju notera att Lundmark ärligt säger som det är: Att 8000 medvetna samer ska kontrollera halva landet. Övriga 600 000 - 1.000 000 (beror lite på hur snävt område man räknar. Räknar man med kusten eller inte?) medborgare i Norrland ska spela andra fiolen.

Jag har i grunden inte så mycket emot samernas historieskrivning. Svenska staten har gynnat kolonisering av norra Sverige allt sedan 1600-talet. Samerna har nyttjas till tvångsarbete och annat. Någonstans måste man dock ta hänsyn till verkligheten. Som socialist är jag emot hela resonemanget om markägandets koppling till jakt- och fiske. Jakt- och fiske skall regleras och kontrolleras lokalt, oavsett etnisk tillhörighet eller yrke. Detta tycker ju Lundmark är så hemskt:
"Den förlorade de 1993. Nu får vem som helst jaga och fiska på samernas gamla marker. Det är bara att köpa ett kort av länsstyrelsen."
Å fy då, alla får nyttja naturens godheter, vilken katastrof! Utvidgad allemansrätt, rena rama bolsjevikfasonerna!

Det allvarliga är att det inte "bara" handlar om den för norrlänningen så kulturellt viktiga fritidsjakten och fisket. Eftersom konflikten framförallt handlar om att rennäringen skall ha företräde framför andra näringar så blir det också en fråga om hela Norrlands framtid. Redan i dag så motarbetar samebyarna utveckling och möjligheten till arbete i norrlands inland. Det finns en anledning att det finns så många samer som faktiskt är rent negativt inställda till rennäringen. Det är en minoritet inom minoriteten som är beroende av rennäringen. Andra behöver gruvor, turism och skogsbruk för att få sin utkomst och kunna leva kvar, precis som övriga norrlänningar. Att så många samer som möjligt kan leva kvar på vidderna i norr borde rimligen vara viktigare än att behålla en feodal näring som rennäringen i så stor skala som möjligt.

Har skrivit flera inlägg tidigare om problemet med rennäringen, börja med de två inläggen här till höger.

Nu måste jag åka till jobbet...

Dags att fräscha upp eurovisionsfestivalen!

Jag ser fram emot morgondagen, efter en kortare dags arbete så är det schlager som gäller. Antingen hemma, eller hos någon annan.

Det diskuteras väldigt mycket om vad denna tävling EGENTLIGEN är. Är det en tävling i klassisk västerländsk pop-schlager som nu blivit Shanghaiad av diverse Östländer som delar på sig värre än en trotskistisk vänstersekt? Eller är det en tävling för europas olika länder, där deras musikaliska alster skall mötas på en arena, näbb mot näbb, mitt för varandra? Eller...

Ja, ni kan själva diskussionen. Grejen med Europa kan vi ju glömma direkt. Det är den Europeiska TV-unionen som står för programmet. Men där är också bland annat Tunisien, Algeriet, Libanon, Israel och Turkiet(ja, det räknas till Europa, men ett land vars huvudstad och merpart av landmassa ligger i Asien tillhör också rimligen Asien) med. Att Israel är med beror inte på en särbehandling, det är en myt. Det handlar i stället om att Libanon och c/o inte vill visa Israels bidrag i TV... Då får man inte vara med! Ganska rimligt, även om jag gillar gesten.

Även om jag gillar klassisk schlager så har jag inte mycket emot att tävlingen breddats. Folkmusiks inslagen värmer mig, likaså smaklösa inslag oavsett om de är från Tyskland eller något land i öster som när jag gick i skolan inte ens var en egen delrepublik i Sovjetunionen...

Jag stör mig inte ens på kompisröstandet, eller de ganska tydliga politiska undertonerna i programmet. Snarare tvärtom. Vi i Norden saknar faktiskt total trovärdighet i den frågan. Hur många gånger har vår tolv-poängare INTE gått till något Nordiskt (eller möjligtvis Baltiskt) land? Jag tror att det dessutom i hög grad handlar om skillnad i smak och kultur. Någonstans är det ju det som är charmen med tävlingen.

I stället är det följande saker som stör mig med tävlingen:

1) Engelskan. Förbjud, gräv ner och glöm bort! Jag vill tillbaka till lagstiftningen om inhemska språk. Ska vi ha en kulturtävling så kan vi väl åtminstone slippa kulturimperialismens språk? Det som är problematiskt är ju att jag egentligen inte gråter om en kurdisk invandrare skulle sjunga på kurdiska (så fruktansvärt roligt att se Turkiet få spel) och lyckas vinna den svenska uttagningen. Självklart så ska också nationella minoritetspråk vara tillåtna (ja era fascistiska balter- det inkluderar ryska!). Mitt enda problem är faktiskt engelskan. Hur löser man det problemet? Blir en formuleringskonst över det vanliga! Förstås lite synd om Finland. Hur stor chans har man att vinna en tävling om man måste sjunga på kanske världens minst romantiska språk? Det är klart, de kan ju köra samiska, romani eller svenska också...

2) Textning. Särskilt om vi får bort engelskan, så är det ett måste. Redan i dag tycker jag det skulle vara trevligt att faktiskt förstå vad som sjungs i vissa låtar.

3) Rädslan för politik. Herregud, slappna av lite. Okej, angripa främmande länders regeringschefer- där går kanske gränsen? Dessutom blir det lätt hycklande, när en ockupationsmakt som Israel sjunger om fred så är det ju indirekt extremt politiskt. Särskilt när artisterna som framför den är sådana krigshetsare. Läs följande artikel hos Jinge för mer information om damerna i fråga. En del nyttiga länkar bland kommentarerna. Min poäng är att det är omöjligt att hålla rågången klar mot politik. Att bara säga att menlös musik och kultur får delta i en tävling är lite dåligt. Det är sant att det är en tuff fråga, om Europa är redo för en dylik nivå av yttrandefrihet?

Sedan stör det mig, även om man knappast kan göra något åt det, att Turkiet och Israels bidrag så att säga är dopade. Genom den stora skara av människor som känner en identifikation med dessa länder, men som lever i andra länder PLUS den skara av fanatiska liberaler och andra som älskar Israel mer än någonting annat så får dessa bidrag fler röster än vad de egentligen ska ha. Jag är övertygad om att bägge dessa länder skulle kunna skicka vilket bidrag som helst och ändå klara sig vidare till en final. Dessbättre så i Israels fall balanseras det av osakliga människor som mig som åtminstone ser till att de inte kan vinna tävlingen oavsett hur bra låten är... :)

Så, i morgon är det äntligen dags!

Äntligen fokuseras det på de tuffa vilkoren för privata livförsäkringar

Jag må vara jävig, men jag tycker publiciteten kring att Trygg Hansa vägrat Anna Holten, 26, en livförsäkring pågrund av hennes övervikt är bra. Hon har en BMI på 35, till saken hör att det är mindre än ett år sedan som hon gick igenom en graviditet.

Vikten är bara en av alla olika frågor som de brukar ställa när man ska teckna en livförsäkring. Du kan få nej om du har astma, om gamla faster Agda har cancer eller om du nyligen legat inne på sjukhus. Ett bolag (IF) ställde frågor om man NÅGONSIN varit sjuksriven för psykiska besvär (stress?) eller om man tog receptbelagd medicin.

Utvecklingen är helt klart oroväckande. Samhället fungerar sämre och sämre och fler och fler känner oro för att bli gamla och vill inte att deras respektive ska bli ensam kvar. I det läget så segregeras den luckrativa försäkringsmarknaden. Den som är ung och frisk får jättebillig premie, några hundralappar per år. Den som är äldre och lite krasslig får ta ett dyrare bolag som har "snällare" regler och många kan inte teckna sig alls.

Själv har jag förmånen att jobba med försäkringar och just det bolaget som jag jobbar för, ACE Europe, har i dag en försäkring som man säljer via Ellos som INTE ställer några krav. Visst, för vissa blir det några tior dyrare, men betydligt mer rumsrent.

Så det går att teckna en privat livförsäkring som tar emot alla! Allas rätt till trygghet. På måndag skall Anna Holten träffa Länsförsäkringar. Deras villkor tänkte jag länka till här, men de behagar inte skriva ut dem tydligt på sin hemsida. Det enda man ser är följande text:
"Om du de senaste fem åren behandlats,kontrollerats eller varit sjukskriven mer än en månad i följd på grund av en eller flera specificerade sjukdomar eller besvär, kan du inte teckna Försäkrad Familj. Om du skulle lämna oriktiga eller ofullständiga uppgifter kan ersättningen utebli när din familj behöver försäkringen."

Väldigt luddigt således. Det är förstås smart, eftersom man då tvingar folk att kontakta dem och få en "rådgivningssituation" för att på så sätt kunna känna in dem. Priserna är riktigt bra, därför så skulle jag vilja se vad de har för hälsodeklarationsfrågor. De låter faktiskt väl bra, om jag får säga min mening. Var ligger haken?

Självklart är det fullt logiskt att var och en tänker på sig själv i första hand, men var går gränsen mellan Trygg Hansas så förkastliga regler och Länsförsäkringars som tydligen är ok? Vad är det som säger att det just är diskriminerande att neka folk pga en hög BMI, som åtminstone är relativt möjlig för individen att själv påverka, medan det är okej att neka folk pga taskiga gener, som vissa bolag gör.

I ett nytt inlägg skriver jag om andra försäkringsbolags livförsäkringar.

Stora Höga utan hyreslägenheter 18/5?

Lite diskret är Stenungsunds kommun på väg att ta ett mycket ödesdigert beslut. Den 18/5 har kommunstyrelsen möte för att behandla en begäran från allmännyttiga Stenungsundsbostäder om att få sälja ett antal lägenheter i Stora Höga.

Tyvärr finns inte särskilt mycket information på internet. Kommunala bolag har ju inte riktigt samma öppenhet som nämnder...

Dessa framtidsinriktade borgerliga äldre män har alltså beslutat att be kommunen om tillstånd att sälja ut det enda hyresområdet i ett överetablerat område i Stora Höga som heter Getskär. Mitt bland diverse massproducerade villor ligger ett litet område med hyresrätter. Nu har det bildats en bostadsrättsförening som vill köpa "sina" lägenheter. Som vanligt kommer dessa då få köpa dem förmånligt, de som har råd då förstås. Kommunen förlorar pengar och i framtiden stänger man dörren för hyresboende i området. Det hela är minst sagt upprörande!

Heder till de två socialdemokratiska ledamöterna som reserverade sig. De kommer få stöd i kommunstyrelsen (0428/09) nästa måndag den 18/5 av vänsterpartiets Birgit Löfkvist. Bra! Måtte borgarna besanna sig!

Andra heta lokalpolitiska frågor just nu är:

- borgarna vill exploatera Svartedalen för att göra Ålevatten till vattentäkt. Oerhört tveksamt.
- Halvera den kommunala musikskolan.
- Införa "fritt" val inom hemtjänsten.

Finns en del annat som bubblar under ytan. Håller på att sätta mig in i vad som är viktigt lokalt, har just insett att en kommun inte behöver vara stor för att ha spännande lokalpolitik!

Det glömda, men viktiga valet- politiken

Att försöka förstå sig på samisk politik är inget man lyckas med i en handvändning. Det är lite samma känsla som när jag försökte förstå de politiska konflikterna i Kenya*1...

Efter att i sisådär tio års tid regelbundet följt debatten kring ILO169, öppna samebyar, rennäringen över huvudtaget och så vidare, så tycker jag faktiskt att jag börjar få en rimlig koll. Trots detta är det faktiskt betydligt lättare att som socialist enas kring vilka de två absolut sämsta partierna är än vilka som är de bästa. Det är lätt att som en del av "majoritets-samhället" tro att det är ett oviktigt val. Observera att detta är det andra inlägget, det första inlägget fokuserade på Sametingets roll och formalia.

Ett tips är att påbörja sin läsning på sidan www.sametingsvalet.se som är Sveriges Radios sida om valet. Där blandas intressanta krönikor och kommentarer med en del minst sagt pinsamma kommentarer. Mysiga uttryck som "Skillnaden är dock att deras medlemmar är anti-samer och ivriga förespråkare mot ILO-konventionen.Skulle dessa rasister,kväner och annat löst folk få majoritet så är det bara att lägga ner sametinget.För situationen skulle bara förvärras för de som är samer och alltid har varit samer." Fanns tidigare värre inlägg, men viss renhållning har skett. Som alltid är det de som skriver anonymt som är de som skriker mest. Oavsett om det är hets mot muslimer i Malmö eller hets mot Kväner i norra Norrbotten. Uttryck som "nyfödda" samer används också föraktfullt mot dem som råkar ha det "dåliga" omdömet att ifrågasätta Rennäringen.

En annan bra sida är "Sami World" med Lars-Nila Lasko, en samisk jurist från Norrbotten. Han är partipolitiskt obunden och får anses vara nyanserad och återfinns i mittfältet av de olika strömningarna. Kanske något mer inriktad på de icke-renägarnas situation än genomsnittet, men det är bara en fördel.
Observera att jag inte håller med honom i de viktiga grundfrågorna, men intressant är han.

Ni får allt hitta gottebitarna själva, men när en person (Helena Dådring, partiet Skogssamerna) skriver så här, så förstår ni att allt inte är rumsrent:

"När jag läser endel av inläggen i denna debatt, även de som nu är censurerade, undrar jag om de som skriver tänker på att andra (icke samer) utanför det samiska samhället läser inläggen och hur de tolkar dessa..."

I årets val har det dock blivit betydligt lättare att hitta något man gillar, då ett uttalat socialistiskt parti (varning för norra europas fulaste hemsida!) tagit plats i form av Solidaritet. Fick Norrlands befolkning i allmänhet rösta så tror jag att de skulle ha en rejäl chans. Dock är det ju lite jobbigt för ett parti att gå till val i Sametinget på att alla i fjälltrakterna ska ha lika rättigheter...

Så lite struktur. Det finns en övergripande fråga som är viktigare än allt annat för mig som socialist; nämligen rätten till mark och vatten (och därtill hängande jakt och fiske). Denna fråga går sedan in i ett antal andra frågor, till exempel rennäringens framtid, slöjd och övriga samiska näringar, m.m.

Skall man vara lite grov så finns det tre huvudlinjer (grovt förenklat):

- I det traditionella renskötselområdet ska rennäringen ha företräde. Samerna ska styra över mark, vatten, jakt och fiske. Gruvnäring, vindkraft, turism och rovdjurspolitik skall bedrivas på rennäringens villkor. Rennäringen är av särdeles viktig betydelse som kulturbärare av den samiska kulturen. För att den ska vara en möjlig framgångsnäring måste den bli bärkraftig och då är fiske och jakt naturliga komplement. Därför ska nuvarande lagstiftning som positivt särbehandlar*2 renägarna/samebyarna viktig att slå vakt om, både i relation till andra samer och övriga. Här finns dels extrempartiet Guovssonásti (tidigare Renägarförbundet) och Samelandspartiet. På Samelandspartiets hemsida står det mycket fint om de icke renägande samernas inflytande, men i debatten i söndags i SVT så framgick det med all önskvärd tydlighet att de inte är beredda att låta renägarna få släppa sin privilegierade ställning.

- I det traditionella renskötselområdet ska samerna ha avgörande över hur resurserna nyttjas och brukas. Samerna ska styra över mark, vatten, jakt och fiske. Gruvnäring, vindkraft, turism och rovdjurspolitik skall vägas noga mot rennäringens villkor. Samtidigt betonas att andra näringar är lika viktiga, inte minst den samiska slöjden. För denna är turismen mycket viktig, t.ex. Betonar starkt alla samers rättigheter till både inflytande över naturresurserna, men också rätten till brukandet. Här finns en spännvidd där vissa hårdare än andra driver linjen om att alla samer ska ha samma rätt och de som menar "behov" ska vägas in, där då underförstått Renägarna ska fortfarande gynnas, men att det ska ske på demokratisk väg, att andra samer accepterar detta. Alltså att inflytandet är lika, men nyttjandet varierar. Här skulle jag vilja säga att man hittar partierna Samerna, Skogssamerna, Min Geaidnu och det nygamla partiet Landspartiet Svenska Samer. Av dessa kan nämnas att Min Geaidnu känns lite som miljöpartiets samiska gren, ganska sympatiskt parti med den mycket duktiga och positiva Sara Larsson som frontfigur. Ett parti som känns modernare än vissa av de andra, framförallt kända för sitt jämställdhetsarbete. När jag lite snabbt tittat på LSS hemsida, så slår det mig att det faktiskt är det enda parti som tydligt pratar om stads-samernas del av det samiska samhället. En sak som visar på tydligheten i "linje 2" är att de skriver rakt ut att en same i Stockholm har större rättigheter i Norrlands inland än den icke-same som bor i området. Kan nog ge en del röster, men är för mig helt oacceptabel politisk linje.

- Den tredje linjen är egentligen två: En (små)borgerlig och en socialistisk. Den borgerliga ligger någonstans mellan linje två ovan och en renodlad linje tre. Helt tydlig är den inte och har framförallt företrätts av partiet Jakt- och fiskesamerna. Den försvarar äganderätten för de mindre markägarna i norr och är skeptisk till att rennäringen ska få särskilda rättigheter. Samtidigt så går den i de flesta andra frågor på "tvåans" linje, d.v.s. att samerna ska bestämma i det samiska området, men de ska vara för samtliga samer. Oavsett vem som står för den. De är till exempel kritiska mot såväl ILO 169 och den Nordiska samekonventionen eftersom dessa, särskilt när man ser dem i ljuset av övrig lagstiftning, är alldeles för inriktade på rennäringen. Uppenbarligen har de en poäng i detta. I deras partiprogram framkommer deras syn ganska tydligt. Man kan väl säga att de vill ha linje 2 på statens mark, men linje 3 på enskild mark...

Den socialistiska har egentligen tidigare inte funnits företrädd i samiska sammanhang, men finns ordentligt förankrad inom den politiska vänstern i norr. Bland annat återfinns den i det samepolitiska uttalandet som Ung Vänster tog 2001. Den förnekar äganderätten till mark och vänder sig starkt mot att göra en uppdelning mellan olika folks tillgång till friluftsliv (däribland jakt och fiske). Däremot ska självklart större inflytande och rätt till nyttjande ges till dem som bor i ett område. En sådan politisk linje har ju föga att hämta i ett sammanhang där endast samer har rösträtt, men partiet Solidaritet gör ett försök att lägga sig väldigt nära denna åsikt.

Helt enkelt, det är väldigt svårt att beskriva den samiska politiken kortfattat, man måste sätta sig in i det. Ska jag göra det enkelt för mig så som sammanfattning:

- Om Sametinget fortsätter att vara improduktivt och Samelandspartiet och Guovssonásti får orimligt inflytande, bland annat pga den smala röstlängden och det dåliga valdeltagandet, så kommer samernas makt inte att öka. Med dem vid rordret så kommer aldrig samerna att enas så att de verkligen kan sätta press på "storsamhället".

- Om linje två partierna, särskilt de mer radikala och moderna av dem, får inflytande så kommer samerna kunna bli starkare som grupp och kunna driva sina krav hårdare. Då kommer också konflikten med övrig glesbygdsbefolkning att ta fart. I dag kan dessa känna en viss lugn eftersom stödet för Jakt- och fiskesamerna visar att det av förståeliga skäl finns många samer som inte är intresserade av att ta strid för ökade rättigheter som främst skulle komma renägarna till del.

Partiet Solidaritet kommer aldrig få något större inflytande direkt i sametinget, däremot hoppas jag att de växer till och stabiliseras som en oppositionell kraft som kan ge den norrländska allmogen en vettig politisk linje att känna förtroende för. Det skulle vara mycket viktigt i den nära framtid när jag tror att linje två kommer få ökat inflytande, först inom sametinget och så småningom bland elitens politiker i Stockholm. När detta sker så kommer motsättningarna öka i Norrland och då MÅSTE det finnas alternativ som är positiva och icke-rasistiska. Vi har redan sett i Härjedalen hur Sd försöker slå mynt av motståndet mot rennäringen. Att Solidaritet lyckas växa och att deras idéer vinner insteg bland befolkningen i stort i Norrland kan vara den säkraste vägen att stoppa dylika dumheter.

Den samiska politiken är i ett vägskäl. De har enorma möjligheter till framgång. Som rennäringsmotståndare så anser jag alltså att det bästa skulle vara en framgång för de två reaktionära partierna i Sametinget, eftersom det försvagar Sametinget... Samtidigt är jag hederlig nog att säga att det bara leder till en förlängning av den osäkra situation som råder i dag och håller konflikten vid liv. Längs den vägen finns ingen lösning, vare sig för samer eller andra.

Kommentera gärna, helst seriöst. Eventuella faktafel får gärna påpekas i en kommentar och skriv sedan en till för att diskutera.

*1 Kenyansk politik är helt absurd. Handlar mer om konflikter mellan olika folk (de engelska ordet tribes används i Kenya, själv är jag skeptisk till att använda ordet stam) och deras inflytande. Kenya är anglikanskt och har därför en del avarter, som att tjänster även på ganska låg nivå tillsätts politiskt och inte efter kompetens, vilket leder till koruption och klientism. Det känns inte som att partierna verkar efter tydliga ideologier.

*2 Ett exempel är den så kallade fällningsavgiften vid älgjakt på statens mark ovanför odlingsgränsen som ALLA som inte är med i en sameby ska betala, oavsett om de är samer eller inte. Ett annat exempel är tilldelningen av älgar vid jakten.

Det glömda, men viktiga valet- formalia

Den 17 maj är det inte bara Norges nationaldag, det är även val till Sametinget. Denna något märkliga skapelse har nu funnits sedan 1993. Det mest märkliga med sametinget är dess dubbla roll som dels ett samlat politiskt organ för samerna och dels som en statlig myndighet. Sametinget själva beskriver rågången så här.

Självklart är det en anomali att ett organ BÅDE ska vara en minoritetsbefolknings stridbara företrädare OCH statens lydiga, byråkratiska arm. Det är inte svårt att hitta exempel på kontroverser där sametingets duglighet som neutrala, statliga byråkrater ifrågasätts i samiska kretsar. När en av fem frågor som den partipolitiskt neutrala organisationen Same Ätnam ställer handlar om fördelningen av kulturbidrag inser man dels att kulturen är viktig, men också att det kanske inte sköts helt klanderfritt i dag. Ids inte leta fler länkar, men andra exempel finns. Precis som i många mindre kommuner så är steget till svågerpolitik och jäv aldrig långt. I en folkgrupp med 8-10 000 registrerade väljare (är rimligen kärnan av de som i dag ser sig som samer*) så krävs det av naturliga skäl en enormt stor integritet för att handskas med så stora summor som Sametinget ändå har att administrera. Att fördela detta mellan släktingar, vänner och ovänner- det kräver allt en hel del!

Samtidigt är det inte mer än rimligt att samerna själva får det avgörande inflytandet över arbetet med att stödja och utveckla sin kultur. Allt annat luktar lite väl mycket av unket "mission to civilise". Det handlar mycket om att stärka stödet för den organisatoriska delen av Sametinget så att de olika partierna/grupperingarna får möjlighet att praktiskt arbeta och tillsammans utveckla kontrollering av kvalitén i arbetet.

I dag ska man veta att såväl resurserna som möjligheterna till deltagande i arbetet är starkt begränsat. Inte bara är det så att samerna är få- de är också utspridda över hela Sverige! Om vi bara tittar på "kärnområdet" så är inte det heller särskilt litet. 10 000 människor i halva landet... Jag råkade faktiskt ut för en liten märklig sak för några år sedan. På min arbetsplats fanns det en same som var aktiv i något av partierna (tror det kan ha varit partiet Samerna, men inte säker). Han skulle på en viktig konferens för att diskutera Sametinget. Satt inte i tinget, men det var väl något som närmast kan jämföras med ett gruppmöte i ett "vanligt" parti, där även suppleanter är med. VD:n (inte platschefen), en stockholmare, som vid det här laget hade tröttnat ganska ordentligt på mina ansökningar om ledigt för landstingsuppdrag blev inte glad. Han ringde hem till mig (!) på kvällen för att höra sig för om det där verkligen täcktes av kommunallagens regler. Förutom det absurda i att vända sig till fackklubbens ordförande för att få stöd i en sådan fråga, så visade det också på hans totala okunskap om frågans känslighet. Jag sa inte exakt vad jag tänkte, utan nöjde mig med att stillsamt påpeka att det inte spelade någon större roll vad som stod i lagen. Ville han verkligen ha en offentlig debatt om att han diskriminerar en sames politiska arbete jämfört med en icke-sames? Tror aldrig jag gjort en så stor insats för ett företag som jag jobbat för någon gång! Vilket liv det hade blivit! Ja, se 08:or...

Samtidigt så är det inte helt enkelt när man lägger över så typiska myndighetsfrågor som ersättningen för rovdjursskadade renar till Sametinget. Detta och andra frågor kring renskötseln är typiska frågor för Jordbruksverket och på regional nivå de olika länsstyrelserna. De har kunskapen och neutraliteten. Särskilt som den är så kontroversiell i norra Sverige, både bland samer och icke-samer. Att sametingets största parti i princip kan anses vara ett rennäringsfientligt markägarparti säger väl lite om att konflikten inte riktigt är så enkel som diverse kulturintresserade i stockholmseliten verkar tro...

Nu ska man ju också veta att liknande "privatisering" av statlig verksamhet finns även på andra områden. T.ex. har Jägarförbundet en del uppgifter som rimligen borde skötas av antingen Jordbruksdepartementet eller de olika länsstyrelserna. Här är det i stort snålheten som avgör. Klart att det är billigt när ideella krafter gör inventeringar och liknande som helt klart borde vara en statlig uppgift.

Sametinget har ända sedan starten varit en rörig plats. Det possitiva är att den har fått fler människor, både samer och icke-samer, att få upp ögonen för bredden i den samiska kulturen och att inte renägarna är de enda som är "riktiga" samer. Nackdelen är att konflikterna ofta har lamslagit politiken. Personliga kopplingar, politiska värderingar och rent egenintresse utifrån vilken av de samiska näringarna man står närmast har rörts ihop till en gedigen soppa. Ska lite senare snickra ihop ett inlägg där jag beskriver de olika partierna och skillnaden mellan dem så gott jag kan, som svensk socialist.

Den som vill hitta intressanta nyheter och inspel inför Sametingsvalet gör det bäst på sidorna www.sametingsvalet.se som är Sveriges Radios sida. En annan bra sida är "Sami World" av den samiska juristen Lars-Nila Lasko.

Utvecklar mer om dessa sidor i nästa inlägg.

Jag kan börja med att avslöja att det är betydligt enklare att måla ut vilka två partier som är sämst, än vilka som är bäst...


* Trots att då vissa partier, framförallt Guovssonásti, gör allt för att motarbeta att fler ansluter sig till röstlängden för att behålla renägarnas makt.

Skitsakerna som stör mig

De finns där, var och varannan dag, de där småsakerna eller människorna som stör mig. De är inte viktiga, de är ofta inte alls politiska, men de stör mig.

Dagens topplista är:

1) Högerreglen i Nordstan. Seriöst. Dessa bönder och andra outbildade som håller vänster i Nordstan- bunt ihop och...

2) Påstigning på busshållplatser. Särskilt när det regnar och lever om. Har man inte månadskort eller åtminstonde förköpskort OCH koll på vad man ska betala ska man gå på sist. På så sätt så slipper så många som möjligt in i bussen så snappt som möjligt.

3) Avstigning av bohuståget. Bohuståget har den märkliga kombinationen av att vara pendeltåg på sträckan Uddevalla-Göteborg och vara ett vanligt tåg på sträckan Strömstad-Göteborg. Det gör att stressade morgonresenärer samsas med turister och badjävlar med massa väskor... Utav någon anledning skall dessa gå av tåget först, fast de gör det oändligt långsamt. Helt orimligt.

4) Egoismen och den rena dumheten som breder ut sig. Folk som inte förstår hur saker hänger samman. Lite större grej kan man säga, får utveckla det mer någon annan gång. Det intressanta är att det inte verkar spela någon roll om man är rik eller fattig, har utbildning eller inte. Samma människor kan uppröras över missförhållanden utan att för den skull dra några slutsatser av det. Snällhet är inte en politisk linje, det är en känsla. Förstå det era korkade *censur*.

5) Finska timmen i P4. På bästa sändningstid, mellan 18-19 på vardagar så väljer man att sända ett program på finska. Skillnaden mot TV, där man har textning är givetvis enorm. Jag ser relativt ofta på såväl Oddasat som de finska nyheterna. På radion blir det helt orimligt att höra på. Lösningen borde vara enkel: Flytta över det till P2! P2 är en kanal som "ingen" lyssnar på (2-4% har jag sett i olika mätningar) och den kanalen skulle förmodligen få UPP sitt lyssnarsnitt av att sända på minoritetsspråk. Det finns väl fler finnar än P2 lyssnare? Saken stör mig ännu mer genom att timmen 18-19 också är den tid då de allra sämsta tv-programmen går. Bortser man från aktuellt så är det bland annat det underbart högstående fjortis-programmet "Cops" i TV6, något ointressant typ "fråga doktorn" i SVT, osv. Inte en enda taskig amerikansk serie...

Så det var dagens i-landsproblem. Kom gärna med fler förslag.

Dagens citat

I Aftonbladet hittade jag följande slagkraftiga mening av Lisa Magnusson:

"Själv skyr jag Vänsterpartiet som barn skyr broccoli så det är inte därför jag tar Hanna Löfqvist i försvar."

Hon skriver det i en artikel där hon sågar en mer än lovligt vansinnig artikel av Malin Siwe i DN. Hade man inte läst namnet hade man trott att det var skrivit av en äldre man på femtiotalet. Nöjer mig så. Hennes upprördhet handlade om klädseln (!) på Vänsterpartiets kandidat Hanna Löfqvist i vår eminenta valtidning. Lisa Magnusson visar prov på både hederlighet och rakhet i att kritisera en krönika som angriper ett parti som är så hemskt att det går att jämföra med broccoli!

Varför jag tycker det här med Broccoli är kul är att det faktiskt var min huvudanledning till att inte bli vegetarian en gång i tiden. Jojomen, i min galna ungdom så hade jag faktiskt sådana tokiga idéer uppe i Umeå. Präglad av tidens anda kanske? Då jag upptäckte vilka äckliga grönsaker många vegetarianer åt som tusan så tappade jag faktiskt sugen...

SACO:s samhällspolitiske chef pläderar för enmansvalkretsar

Gunnar Wetterberg, som presenteras som "Historiker", skriver på DN Opinion om "färglösa riksdagsledamöter". Jag vet inte vilka han åsyftar, han kanske tänker på de han har röstat dit?

Jag är tämligen nöjd med mina västsvenska representanter i alla fall. Hans Linde (Göteborg) röjer i utrikesutskottet, Rossanna Dinamarca (Älvsborg) försvarar grundläggande mänskliga rättigheter mot borgerlig barbari i utbildningsutskottet, Bohuslänningen (Nja) Wiwi-Anne Johansson driver på i miljöfrågor medan Skaraborgs representant försöker hålla Alkoholkapitalet stången. Nog jobbar de på hårt alltid!

Rent seriöst så finns det vissa poänger i problemformuleringen; att riksdagsledamöterna i allmänhet är relativt okända. Samtidigt är det lite förenklat att tro att allt blir guld och gröna skogar bara riksdagsledamöterna blir avideologiserade mittentjommar som bara försöker få så mycket stöd som möjligt från staten till sin hemregion...

Tänkte försöka skriva lite om varför det är bra med parlamentarism, t.ex. att politik blir en kollektiv process. Eftersom jag inte får ur mig något bra, så gör jag kortfattat några kommentarer på tokiga saker han skriver:

* "Slavar under partiledningen". Eh, att ledningen har inflytande kan ju till viss del handla om att partiledningen är vald för att ta ett samordnande ansvar. Rent konkret har faktiskt inte partiledningen särskilt mycket makt över vem som hamnar i riksdagen. Det bestämmer distriktens medlemmar ganska enväldigt. Därför förstår jag inte tjafset kring IPRED och liknande. Det är bara att försäkra sig om stöd i sitt hemdistrikt så är problemet löst...
* "Sd och Nyd kan komma in och skapa osäkra majoriteter." Ja- men då blir det ju lite mer livat i Riksdagen som GW ville... Dessutom så är det ju minst sagt obehagligt att tycka att det är "jobbigt" om väljarnas åsikter får genomslag!
* "Specialiseringen". Det är intressant att samma borgare (och högersossar) som applåderar expertstyre och avdemokratisering av t.ex. finanspolitik, tycker det är problematiskt med riksdagsledamöter som blir duktiga inom ETT område och i stora drag litar på sina partikamrater i andra frågor. Har väldigt svårt att se hur det i praktiken skulle kunna fungera på något annat sätt.

Det eviga tjatet om att det finns för många riksdagsledamöter. Här avslöjar sig högerkrafternas egentliga agenda. Samtidigt som de beklagar att riksdagsledamöterna inte är folkliga nog, vill de minska dem. Samtidigt som de tycker att riksdagsledamöterna inte granskar regeringen tillräckligt, vill de öka deras arbetsbörda. Samtidigt som de tycker att vi ska införa enmansvalkretsar så vill de minska antalet ledamöter så att den eventuella positiva effekten av "närheten" helt försvinner. En halvering av riksdagsledamöterna skulle till exempel medföra att hela Jämtland skulle vara EN valkrets för ETT mandat.

Det finns en anledning att det framförallt är högersossar och moderater som lyfter frågan om färre riksdagsledamöter - i deras partier skulle det delvis fungera med färre ledamöter. En halvering (med samma proportionella system) av Vänsterpartiets ledamöter skulle göra det betydligt svårare för riksdagsgruppen att göra ett fullgott jobb och hänga med i alla frågor. Det är skillnad mellan typ 25 ledamöter och typ 12. För att inte tala om hur illa det skulle bli med ett majoritetsvalssystem där antingen vi helt utrensas (kanske någon enstaka protestmandat i någon valkrets i norr) eller där vi på gemensamma vänsterlistor behåller några mandat till. Det inskränker demokratin och låter dem som har tolkningsföreträdet i den offentliga debatten sätta dagordningen.

Helt enkelt som vanligt när en SACO-företrädare uttalar sig: Borgerlig dynga.

Vill man höja temperaturen i riksdagen (och i politiken generellt) finns det säkert flera saker man kan göra, som inte minskar bredden i svensk politik. Fler deltidspolitiker till exempel. Kanske även följande tre skulle sätta fart på systemet:
- Ta bort kvittningen så ledamöterna faktiskt måste delta i riksdagens arbete.
- Genomför Birgitta Dahls förslag om att ledamöterna ska sitta partivis i riksdagen.
- Inför rotation på riksdagsledamöterna. Sätt stopp för ombudsmän och andra broilers som invaderar riksdagen.