Det är ganska ofta man läser om nya partier, som blandar och ger. Vissa saker låter fräscha, andra mindre fräscha. Ofta slås man av avsaknaden av taktik, logiskt tänkande och kompetens. När det gäller det nybildade Norrländska Samlingspartiet så törs jag inte yttra mig över kompetensen hos Börje Salming och de andra. Däremot så är deras strategiska tänkande uppenbarligen uruselt. De tittar uppenbarligen mycket på den semi-självständighet som t.ex. Skottland har och presenterar en hel del bra synpunkter. Allt från större lokalt inflytande och makt över den norrländska industrin, förbättrad räddningstjänst och polisväsende. Artikel i Västerbottens Folkblad om partiet.
Det finns egentligen två saker som visar på deras otaktiska agerande:
- Går direkt på riksdagsvalet. Tittar man historiskt så krävs det en enorm mediauppbackning och stöttning från eliten (a la Ny Demokrati) för att ta steget in i riksdagen på en gång. Mycket bättre att skapa sig en bas först, att komma ett halvår före valet och tro att man ska hinna lyckas, tyder på en viss okunskap om hur man bygger stöd och förtroende.
- Ett av deras huvudkrav är ökat stöd till rennäringen och ratificering av ILO 169. Oavsett vad man tycker i frågan så tror jag att alla som är någorlunda insatta i norrländsk politik vet att det dels är en väldigt kontroversiell fråga och dels att Norrland är den region som är mest skeptisk till en ratificering av ILO 169. Lägger man dessutom till att alla partier i princip är för en ratificering, även om inflytelserika norrländska politiker hittils lyckats bromsa det hela, så har jag svårt att se att det finns något utbrett folkligt missnöje att fånga upp genom att stödja ILO 169.
Personligen tycker jag också att det blir väldigt hycklande att ena sekunden prata om att NSP ska jobba för att öka möjligheten för norrländsk industri och för ungdomar att stanna kvar, samtidigt som man vill ge renägarna mer makt. Man verkar totalt missat vilka det är som konsekvent motarbetar nya näringar i norrlands inland...
Det andra som är sjukt i dag, det är att jag finner mig själv hålla med Ernst & Young, ett revisorsföretag. Det handlar om att landstingsrevisionen i Jönköpings län totalt tappat omdömmet. De kräver i sin senaste upphandling att bolagen som lägger anbud ska bifoga utdrag ur belastningsregistret från sina anställda!
För det första så är det där ett otyg överhuvudtaget. Jag kan motvilligt acceptera det när det gäller nyanställda inom barnomsorgen. Där kan ändamålet helga medlen, men i övrigt så ska ALLTID grundprincipen vara att samhället ska stödja den som avtjänat sitt straff tillbaka in i gemenskapen som produktiv samhällsmedborgare, inte motsatsen! Extra tokigt blir det när det handlar om befintlig personal. Kan inte tänka mig att det finns något som helst lagrum för en arbetsgivare att kräva det av befintlig personal? Illa nog om man tvingas visa upp det när man ska nyanställas.
Att landstingsrevisorerna valt detta är minst sagt anmärkningsvärt. Att Anders Carlzon(KD) inte har koll på arbetsrätt är kanske inte helt oväntat, men frågan är vad sossarna (och eventuell vänsterpartist?) i landstingsrevisionen tänkt med? De lär också varit med på det hela. Utav tradition fattas inte majoritetsbeslut i en revision, utan man försöker komma överens. Ska bli intressant att se vad förvaltningsdomstolen kommer fram till.
Visar inlägg med etikett Högeravvikelse. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Högeravvikelse. Visa alla inlägg
onsdag, mars 10, 2010
tisdag, augusti 04, 2009
Yttrandefrihet, inte högertokarnas bästa gren
Läser på den progressiva (ironi) debattsajten Newsmill ett bra inlägg från Lärarnas riksförbunds ordförande angående den helt tokiga Litauiska lagstiftningen som förbjuder "propagerande för homosexualitet". Lagen, som antogs med 67 röster mot 3 och 4 nedlagda, förbjuder offentlig spridning av uppgifter som anses skönmåla eller främja homosexualitet. Motiveringen är att “sådan information kan skada ungdomars mentala och fysiska hälsa, liksom deras intellektuella och moraliska utveckling”, skriver AFP.Detta angrepp på yttrandefriheten har Sverige lite så där lagom mesigt protesterat mot, MEN vi har inte, som EU-ordförande land, lyft det till diskussion i Bryssel. Nog för att det kan verka hopplöst, eftersom det sitter massa katoliker och andra reaktionära tokar där nere, men tittar man i EU:s grundtraktat så står det massa saker som faktiskt borde diskvalificera den här typen av beteende. Det handlar nämligen inte om att "tycka att homosexualitet är fel" eller "äckligt", eller "ogudaktigt". Det är en fråga om yttrandefrihet!
Läs kommentarerna på Newsmill så ser ni att högertokarna är totalt oförmögna att se detta. Om man dessutom varit inne på Newsmill en del så ser man att vissa av dessa som nu jublar över den Litauiska lagen är samma som anklagar Sverige för "åsiktspolis" och "diktatur" (oftast för att lagen om hets mot folkgrupp finns...). Konsekvent? Knappast.
EU ska hålla på med så lite som möjligt, men det ska vara en demokratisk klubb. Lettland (och Estland) har redan sen tidigare en ordentlig plump i protokollet, deras behandlande av den ryska minoriteten. Synd bara att när det var aktuellt senast hade Sverige en exilbalt som utrikesminister som åkte till Lettland och skyllde allt på ryssarna, på lettiska... Pin(s)amt. Både (s) och (m) har alltså skulder när det gäller området.
För att ge ett exempel vad som bör vara fritt för medlemsländerna att besluta om:
- Äktenskap/partnerskap för homosexuella.
- Hur ledande politiker beskriver homosexualitet.
- Rättigheter i största allmänhet.
Gränsen går vid, enligt mig:
- Förbud mot homosexualitet
- Reglering av vad tidningar skriver
- Förbud mot demonstrationer, pride tåg, etc.
Helt enkelt: Vill tokiga katoliker (eller ortodoxa) kalla det för synd och förvägra dem rättigheter så får de göra det, men inte stoppa debatten. Tror det kallas för demokrati. Det har ingenting med synen på homosexualitet att göra.
Jag är själv tämligen konservativ när det gäller vissa sexualpolitiska frågor. T.ex. håller jag inte med om detta. Vänsterpartiet tycker numera att det är okej att knulla runt utan att upplysa sina partners om att man har en livsfarlig sjukdom. Jag tycker det är vansinne. Med tanke på kvalitén på den svenska vården så är det troligt att de flesta får HIV för att de använt smutsiga sprutor eller haft oskyddat sex. Taskigt läge, antingen livslångt celibat eller också så får de väl åtminstone vara ÄRLIGA och utifrån det se om någon vill ha sex med dem. Inte dölja det.
Läs kommentarerna på Newsmill så ser ni att högertokarna är totalt oförmögna att se detta. Om man dessutom varit inne på Newsmill en del så ser man att vissa av dessa som nu jublar över den Litauiska lagen är samma som anklagar Sverige för "åsiktspolis" och "diktatur" (oftast för att lagen om hets mot folkgrupp finns...). Konsekvent? Knappast.
EU ska hålla på med så lite som möjligt, men det ska vara en demokratisk klubb. Lettland (och Estland) har redan sen tidigare en ordentlig plump i protokollet, deras behandlande av den ryska minoriteten. Synd bara att när det var aktuellt senast hade Sverige en exilbalt som utrikesminister som åkte till Lettland och skyllde allt på ryssarna, på lettiska... Pin(s)amt. Både (s) och (m) har alltså skulder när det gäller området.
För att ge ett exempel vad som bör vara fritt för medlemsländerna att besluta om:
- Äktenskap/partnerskap för homosexuella.
- Hur ledande politiker beskriver homosexualitet.
- Rättigheter i största allmänhet.
Gränsen går vid, enligt mig:
- Förbud mot homosexualitet
- Reglering av vad tidningar skriver
- Förbud mot demonstrationer, pride tåg, etc.
Helt enkelt: Vill tokiga katoliker (eller ortodoxa) kalla det för synd och förvägra dem rättigheter så får de göra det, men inte stoppa debatten. Tror det kallas för demokrati. Det har ingenting med synen på homosexualitet att göra.
Jag är själv tämligen konservativ när det gäller vissa sexualpolitiska frågor. T.ex. håller jag inte med om detta. Vänsterpartiet tycker numera att det är okej att knulla runt utan att upplysa sina partners om att man har en livsfarlig sjukdom. Jag tycker det är vansinne. Med tanke på kvalitén på den svenska vården så är det troligt att de flesta får HIV för att de använt smutsiga sprutor eller haft oskyddat sex. Taskigt läge, antingen livslångt celibat eller också så får de väl åtminstone vara ÄRLIGA och utifrån det se om någon vill ha sex med dem. Inte dölja det.
söndag, juni 14, 2009
Dags att återanvända begreppet opportunism!
Efter ett dåligt val så kommer det alltid tolkningar kring orsaker. Som jag skrivit tidigare är vissa av dessa tolkningar hederliga, andra beror mest på en agenda, att man är emot partiledningen.
Nu börjar röka lägga sig och folk börjar yttra sig mer genomtänkt. Vad dyker då upp? Jo, ren opportunism! Det börjar med den felaktiga analysen att svenska folket inte längre är emot EU. Att ta ett val med under 50% valdeltagande som förevändning för detta är minst sagt märkligt. Särskilt som oppinionsundersökningar visar att åtminstone 25% av svenska folket alltjämt är hårdnackat mot EU.
Att göra en felaktig analys är inte opportunism, däremot att byta åsikt för att det inte är bekvämt är det.
Ett bra exempel på opportunism är den vanligtvis radikale bloggaren Jinge som skriver:
"Vänsterpartiet är inne i en process där man möjligen kommer att bli ett EU-kritiskt parti i stället för att kräva utträde ur EU. Det vore en klar framgång och jag tror att vi är många som skulle glädjas åt ett sådant beslut. För hur sannolikt är det att (V) får igenom sitt krav på utträde? På en skala?"
För mig är det helt irrelevant om vi har chans att få igenom en politisk fråga eller inte. Vi vill ha en omfattande samhällsförändring, republik, reell jämlikhet mellan könen och mycket mer som vi inte kommer att få igenom de närmaste åren. Ska vi släppa de kraven också?
Den enda legitima anledningen till att förändra vår syn på EU är om vi övertygas om att vi har fel. Helt enkelt finns det en chans i helvetet att EU går att förändra till en social, progressiv union? Då och först då- ska vi fundera på att vara för EU.
Mitt svar är än så länge ett rungande NEJ!!! EU är ett organ för imperialism och marknadsfundamentalism. Inskrivet i grunderna och svårt, nästan omöjligt, att förändra. Det är lindrigt sagt naivt att tro att det är en rimlig strategi.
Så, eftersom jag inte hört någon säga att EU går att förändra i grunden så menar jag att det är opportunism som ligger bakom. Vänsterpartiet Bohusläns riksdagskvinna uttalade sig så här till Sveriges Radios program Ekot den 12/6:
"- Det är väldigt många unga människor i dag som kanske röstar för första
gången, som inte vet om någonting annat än att vi är med i EU. Det är inte
så realistiskt att tro att vi kommer att gå ur EU. Då är det bättre att
man jobbar konstruktivt med att använda sig av den organisationen för att
göra ett bra jobb, säger Wiwi-Anne Johansson, riksdagsledamot för
Vänsterpartiet och ledamot i partistyrelsen. "
Det finns ingenting som säger att man inte kan jobba konstruktivt i EU, även om man är emot det. Det är precis vad vi gjort de gågna åren. Sedan att vi inte nått ut med att vi gjort det, det handlar mer om att vi är ett svagt parti!
Det är en stor risk för att diverse förståsigpåare och opportunister nu kommer att prata i liknande termer som Wiwi-Anne Johansson. Nu är det dags för oss alla att sätta ner foten! Kortsiktiga vinster i förenklad relation till SAP eller att det blir lättare för oss att få en ryggdunk av etablissemanget på DNs ledarsida är inte ett skäl för oss att dagtinga med vår uppfattning! Den Vänsterpartist som ställer sig upp och säger att den numera tror att man kan förändra EU, den har jag respekt för. Den som pratar om taktik när vi egentligen pratar om politik och ideologi, den har jag inte respekt för!
Säljer vi ut oss i den här frågan så undrar jag vad vi har för existensberättigande i svensk politik? Sen när blev det ett problem att vi är ensamma bland riksdagspartierna om en uppfattning? Det är väl som det ska vara?
Nu börjar röka lägga sig och folk börjar yttra sig mer genomtänkt. Vad dyker då upp? Jo, ren opportunism! Det börjar med den felaktiga analysen att svenska folket inte längre är emot EU. Att ta ett val med under 50% valdeltagande som förevändning för detta är minst sagt märkligt. Särskilt som oppinionsundersökningar visar att åtminstone 25% av svenska folket alltjämt är hårdnackat mot EU.
Att göra en felaktig analys är inte opportunism, däremot att byta åsikt för att det inte är bekvämt är det.
Ett bra exempel på opportunism är den vanligtvis radikale bloggaren Jinge som skriver:
"Vänsterpartiet är inne i en process där man möjligen kommer att bli ett EU-kritiskt parti i stället för att kräva utträde ur EU. Det vore en klar framgång och jag tror att vi är många som skulle glädjas åt ett sådant beslut. För hur sannolikt är det att (V) får igenom sitt krav på utträde? På en skala?"
För mig är det helt irrelevant om vi har chans att få igenom en politisk fråga eller inte. Vi vill ha en omfattande samhällsförändring, republik, reell jämlikhet mellan könen och mycket mer som vi inte kommer att få igenom de närmaste åren. Ska vi släppa de kraven också?
Den enda legitima anledningen till att förändra vår syn på EU är om vi övertygas om att vi har fel. Helt enkelt finns det en chans i helvetet att EU går att förändra till en social, progressiv union? Då och först då- ska vi fundera på att vara för EU.
Mitt svar är än så länge ett rungande NEJ!!! EU är ett organ för imperialism och marknadsfundamentalism. Inskrivet i grunderna och svårt, nästan omöjligt, att förändra. Det är lindrigt sagt naivt att tro att det är en rimlig strategi.
Så, eftersom jag inte hört någon säga att EU går att förändra i grunden så menar jag att det är opportunism som ligger bakom. Vänsterpartiet Bohusläns riksdagskvinna uttalade sig så här till Sveriges Radios program Ekot den 12/6:
"- Det är väldigt många unga människor i dag som kanske röstar för första
gången, som inte vet om någonting annat än att vi är med i EU. Det är inte
så realistiskt att tro att vi kommer att gå ur EU. Då är det bättre att
man jobbar konstruktivt med att använda sig av den organisationen för att
göra ett bra jobb, säger Wiwi-Anne Johansson, riksdagsledamot för
Vänsterpartiet och ledamot i partistyrelsen. "
Det finns ingenting som säger att man inte kan jobba konstruktivt i EU, även om man är emot det. Det är precis vad vi gjort de gågna åren. Sedan att vi inte nått ut med att vi gjort det, det handlar mer om att vi är ett svagt parti!
Det är en stor risk för att diverse förståsigpåare och opportunister nu kommer att prata i liknande termer som Wiwi-Anne Johansson. Nu är det dags för oss alla att sätta ner foten! Kortsiktiga vinster i förenklad relation till SAP eller att det blir lättare för oss att få en ryggdunk av etablissemanget på DNs ledarsida är inte ett skäl för oss att dagtinga med vår uppfattning! Den Vänsterpartist som ställer sig upp och säger att den numera tror att man kan förändra EU, den har jag respekt för. Den som pratar om taktik när vi egentligen pratar om politik och ideologi, den har jag inte respekt för!
Säljer vi ut oss i den här frågan så undrar jag vad vi har för existensberättigande i svensk politik? Sen när blev det ett problem att vi är ensamma bland riksdagspartierna om en uppfattning? Det är väl som det ska vara?
tisdag, juni 09, 2009
Helle Klein och andra proffstyckare har sin verklighet, jag har min
Helle Klein skriver med mycket illa dold skadeglädja i måndagens Aftonbladet om hur hon nu "vet" att kritik mot EU är överspelat och att det nu handlar om "sakfrågor":
"Att som Vänsterpartiets företrädare hävdar att de EU-kritiska valt att stanna hemma att detta skulle ha drabbat (V) och Junilistan håller inte. Valdeltagandet ökade denna och vid tidigare val har Vänsterpartiet fått betydligt fler röster."
Hennes kollega Eva Franchell fortsätter i dag med att raljera om att de unga i storstäderna minsann förstår sig på EU bättre än ignoranta bönder på vischan och att det är dem (s) måste nå. Osedvanligt fula påhopp på Marita Ulvskog och hennes försvar för LOs arbetare förs fram på en LO ägd tidnings ledarsida:
"Sverige har den näst högsta ungdomsarbetslösheten i hela Europa. I valrörelsens inledning stod Marita Ulvskog på just Medborgarplatsen och lovade att halvera ungdomsarbetslösheten i EU. Men i stället för att följa upp det löftet valde hon att driva en kampanj mot ett lettiskt uthyrningsföretag."
Att skriva så är väldigt modigt dagen efter EU-valet. Det är dags att studera VILKA som röstat, respektive röstat. Det vet vare sig jag eller Helle Klein. Erik Berg har skrivit en bra analys på det temat. För det första är "ökningen" hela tre procent och det är fortfarande långt i från hälften som röstar. När halva väljarkåren stannar hemma, då vore det väldigt märkligt om Vänsterpartiet gör succé. I de tidigare valen lyckades vi åtminstone mobilisera väljarna genom att frågan om superstaten EU hamnade i centrum. Detta valet gjorde både Vänsterpartiet och Junilistan ganska dåligt jobb med att lyfta EU-hatet. Vi hamnade i ett mellanläge. Vi nådde inte ut, gjorde inte en tillräckligt stark valrörelse. Att då börja vilja ändra politiken eller "skjuta" enskilda partiföreträdare, det är inte sjysst. Vi har gjort ett kollektivt misslyckande. Att dessutom vilja anpassa politiken efter tillfälliga väljarvinder är för mig högsta graden av opportunism. Om miljöpartiet driver en lite halvmesig progressiv EU-politik och får stöd för den, vad är problemet? Vad tjänar vi på att urholka svensk politik från en rakryggad vänsterlinje för att slåss om dessa väljare? Sofflocket, det är ditåt vi skall titta.
De jag pratat med som funderat på att inte rösta, de har inte sagt att de tycker Vänsterpartiet är för mycket emot EU, snarare tvärtom. Deras åsikter om EU passar sig sällan i "tryckt format". Så jag tror att svaren man får varierar på vem man frågar. De tycker inte att Vänsterpartiet är för mycket vänster och för mycket systemkritiskt, snarare tvärtom. De pratar om svensk politik som en sörja och om en vänster som är "hangarounds" runt socialdemokraterna.
Det finns två teser som jag stör mig mycket på när det gäller ALLA politiska journalister och ledarskribenter. Oavsett vilken (större) tidning de skriver på, så gör de samma fel:
1) Vi måste ha tydliga alternativ, "enighet" inom blocken är viktigare än något annat. "Vad får man om man röstar på Folkpartiet?". Journalisterna vill göra det lätt för sig och få två lag som de kan ställa mot varandra. Förstår liksom inte vad problemet är med att fortsätta som vi gjort i sisådär 90 år där varje parti kandiderar på SITT program och sedan får valresultatet avgöra vad som får mest inflytande. Att förhandla INNAN valet blir enligt mig väldigt mycket som att sälja skinnet innan Björnen är skjuten! Väljarna borde säga sitt och SEDAN kan kohandeln köra igång. Lite jobbigare för dessa slöa journalister som måste bevaka flera alternativ, men, men.
2) De ser världen ur sin egen världsbild. När de kommenterar Kristdemokraternas kräftgång, så hävdar de att lösningen är att de ska bli mindre värdekonservativa och bli HBT-vänner som alla andra. När de kommenterar Vänsterpartiet så hävdar de att lösningen är att vi ska bli marknadsliberala som alla andra. Seriöst- vad har Kd för berättigande om de INTE är ett medmänskligt reaktionärt parti? Då finns Sd för de av dessa väljare som tycker medmänskligt är mindre viktigt än det reaktionära. För de andra blir det väl soffan. På vilket sätt stärker det demokratin?
Faktum är att det miljöparti som Hell Klein så gärna omfamnar (ibland undrar jag om hon inte är miljömupp mer än socialdemokrat) ute på gator och torg knappast var så EU-positivt som liberalerna i storstadsmedia vill låtsas om. Vem vet vilka som röstade på den duktige EU-kritikern Carl Schlyter och vilka som röstade på EU-federalism?
Vänsterpartiet behöver fundera och analysera sin valrörelse och det ordentligt. En sådan diskussion bör ha sin grund i stärkandet av vår position som systemkritiker och inte i någon form av opportunism eller vandring åt höger (inte i själva inlägget, men i vissa kommentarer).
"Att som Vänsterpartiets företrädare hävdar att de EU-kritiska valt att stanna hemma att detta skulle ha drabbat (V) och Junilistan håller inte. Valdeltagandet ökade denna och vid tidigare val har Vänsterpartiet fått betydligt fler röster."
Hennes kollega Eva Franchell fortsätter i dag med att raljera om att de unga i storstäderna minsann förstår sig på EU bättre än ignoranta bönder på vischan och att det är dem (s) måste nå. Osedvanligt fula påhopp på Marita Ulvskog och hennes försvar för LOs arbetare förs fram på en LO ägd tidnings ledarsida:
"Sverige har den näst högsta ungdomsarbetslösheten i hela Europa. I valrörelsens inledning stod Marita Ulvskog på just Medborgarplatsen och lovade att halvera ungdomsarbetslösheten i EU. Men i stället för att följa upp det löftet valde hon att driva en kampanj mot ett lettiskt uthyrningsföretag."
Att skriva så är väldigt modigt dagen efter EU-valet. Det är dags att studera VILKA som röstat, respektive röstat. Det vet vare sig jag eller Helle Klein. Erik Berg har skrivit en bra analys på det temat. För det första är "ökningen" hela tre procent och det är fortfarande långt i från hälften som röstar. När halva väljarkåren stannar hemma, då vore det väldigt märkligt om Vänsterpartiet gör succé. I de tidigare valen lyckades vi åtminstone mobilisera väljarna genom att frågan om superstaten EU hamnade i centrum. Detta valet gjorde både Vänsterpartiet och Junilistan ganska dåligt jobb med att lyfta EU-hatet. Vi hamnade i ett mellanläge. Vi nådde inte ut, gjorde inte en tillräckligt stark valrörelse. Att då börja vilja ändra politiken eller "skjuta" enskilda partiföreträdare, det är inte sjysst. Vi har gjort ett kollektivt misslyckande. Att dessutom vilja anpassa politiken efter tillfälliga väljarvinder är för mig högsta graden av opportunism. Om miljöpartiet driver en lite halvmesig progressiv EU-politik och får stöd för den, vad är problemet? Vad tjänar vi på att urholka svensk politik från en rakryggad vänsterlinje för att slåss om dessa väljare? Sofflocket, det är ditåt vi skall titta.
De jag pratat med som funderat på att inte rösta, de har inte sagt att de tycker Vänsterpartiet är för mycket emot EU, snarare tvärtom. Deras åsikter om EU passar sig sällan i "tryckt format". Så jag tror att svaren man får varierar på vem man frågar. De tycker inte att Vänsterpartiet är för mycket vänster och för mycket systemkritiskt, snarare tvärtom. De pratar om svensk politik som en sörja och om en vänster som är "hangarounds" runt socialdemokraterna.
Det finns två teser som jag stör mig mycket på när det gäller ALLA politiska journalister och ledarskribenter. Oavsett vilken (större) tidning de skriver på, så gör de samma fel:
1) Vi måste ha tydliga alternativ, "enighet" inom blocken är viktigare än något annat. "Vad får man om man röstar på Folkpartiet?". Journalisterna vill göra det lätt för sig och få två lag som de kan ställa mot varandra. Förstår liksom inte vad problemet är med att fortsätta som vi gjort i sisådär 90 år där varje parti kandiderar på SITT program och sedan får valresultatet avgöra vad som får mest inflytande. Att förhandla INNAN valet blir enligt mig väldigt mycket som att sälja skinnet innan Björnen är skjuten! Väljarna borde säga sitt och SEDAN kan kohandeln köra igång. Lite jobbigare för dessa slöa journalister som måste bevaka flera alternativ, men, men.
2) De ser världen ur sin egen världsbild. När de kommenterar Kristdemokraternas kräftgång, så hävdar de att lösningen är att de ska bli mindre värdekonservativa och bli HBT-vänner som alla andra. När de kommenterar Vänsterpartiet så hävdar de att lösningen är att vi ska bli marknadsliberala som alla andra. Seriöst- vad har Kd för berättigande om de INTE är ett medmänskligt reaktionärt parti? Då finns Sd för de av dessa väljare som tycker medmänskligt är mindre viktigt än det reaktionära. För de andra blir det väl soffan. På vilket sätt stärker det demokratin?
Faktum är att det miljöparti som Hell Klein så gärna omfamnar (ibland undrar jag om hon inte är miljömupp mer än socialdemokrat) ute på gator och torg knappast var så EU-positivt som liberalerna i storstadsmedia vill låtsas om. Vem vet vilka som röstade på den duktige EU-kritikern Carl Schlyter och vilka som röstade på EU-federalism?
Vänsterpartiet behöver fundera och analysera sin valrörelse och det ordentligt. En sådan diskussion bör ha sin grund i stärkandet av vår position som systemkritiker och inte i någon form av opportunism eller vandring åt höger (inte i själva inlägget, men i vissa kommentarer).
söndag, maj 31, 2009
En ovetenskaplig guide för vilken (v) ledamot som passar mig bäst...
Jag ska nu göra en något ovetenskaplig och dessutom politisk inkorrekt studie*. Jag funderar nämligen på att kryssa i EU-valet. Då tänkte jag försöka se vad de olika kandidaterna fokuserar på. Vänsterpartister är ju ganska partilojala människor så det handlar sällan om åsiktsskillnader, utan snarare om vad man prioriterar och förväntas lägga sin kraft på. Dessutom är jag i detta val mer passiv än vanligt, även om jag gör lite arbete i vår lokala partiförening, så jag baserar detta på en mer passiv bild av valet. Lite mer som en vanlig väljare än vad jag brukar vara.
Sällan har det väl varit så självklart vem som ska toppa en Vänsterparti-lista än inför detta EU-val. Eva-Britt Svensson har inte bara erfarenheten genom att ha suttit i EU-parlamentet, varit ordförande i organisationen Nej till EU och så vidare. Hon är också ovanligt bred i sitt politiska engagemang. Hon har varit den ledande ledamoten i kampen mot inskränkningar och för internetfrihet i EU-parlamentet. För detta har hon fått respekt i vida kretsar. Faktiskt imponerande aktivitet, särskilt skönt är det att det visar att det där med demokrati och internetfrihet inte bara är en fråga för knappt vuxna grabbar i Piratpartiet... Briljant att hon och inte Jens Holm haft ansvaret för dessa frågor! Dessutom så har hon ett långt och rejält engagemang i jämställdhetsfrågor, dessvärre också baserat på sin egen historia. I fackliga frågor är hon lika pålitlig som alla Vänsterpartister. Har svårt att se någon svensk kandidat, oavsett parti som passar bättre i Bryssel.
Utifrån detta är det självklara svaret: Kryssa Eva-Britt Svensson!
Nu är jag dock optimistisk och tror att vi kommer lyfta den sista veckan och få två mandat. Vem vill jag då ska åka med henne till Bryssel?
Jo, jag har gjort en ganska ovetenskaplig undersökning av vad de olika kandidaterna skrivit på sina bloggar eller motsvarande. Jag har valt att ta med vad de skrivit sedan den 1 maj, förutom för Jöran Fagerlund som varit så aktiv med sitt bloggande att jag nöjt mig med att ta med till och med den 14 maj...
Några kommentarer av metodikarraktär:
- Artiklar om Eurosamarbetet gav kryss både i "Valrörelse/anti EU" kolumnen OCH i "Ekonomi" kolumnen.
- EN artikel handlade om invandring (Berivan) den gav kryss i "Ekonomi". Borde kanske varit i "Fackligt"?
- Fiske i Västsahara (Mikael G) gav kryss både i "miljö" och i "utrikespolitik".
- Då Berivan har mer av en hemsida än en blogg så tok jag de artiklar som låg under flikarna "artiklar" och "nyheter" och utgick från dem.
- Kommentaren kring den sjuka artikeln om huruvida Hanna L blus var för trång eller för vulgär (sic!) fick ett kryss både i "Feminism/Fackligt" och i "valrörelse" kolumnen.
Kommentarer om resultatet:
Partigängaren: Jöran Fagerlund är helt klart den lojala partibyråkraten som skriver utförligt om valrörelsen och samtidigt ägnar kraft åt partiarbetet hemma i Göteborg med kommunbudget och annat. Starkt jobbat att fixa två saker samtidigt! Därav många kryss i "valrörelse" och i "övrigt/inrikes".
Miljöfundamentalismen: Mikael Gustavsson är helt klart den som mest fokuserat på miljöfrågorna. Tämligen ensidigt skulle jag vilja säga. Fyra av 24 artiklar handlade INTE om miljö i första hand... Dessutom finns det flera som slåss om denna titel. Genom att jag känner Jöran Fagerlund vet jag att detta stämmer på honom också. Även Erik Berg är grymt intresserad av miljö, men inte skrivit något om det på sin blogg direkt.
Piratkandidaten: Erik Josefsson är tämligen enkelspårig. Bortsett från tre artiklar om valarbete, så är alla artiklar (17st.) om yttrandefrihet, immateriell rätt, övervakning, osv. Den som ens funderar på Piratpartiet kan lägga ner. Antingen röstar man på Eva-Britt som har gjort ett bra jobb hitils, eller också röstar man på Erik Johansson som är expert på området och uppenbarligen helt kommer att fokusera på dessa frågor. Även Erik Berg är en dataintresserad kille som i många år varit inblandad i Ung Vänsters arbete med olika hemsidor och liknande. Hans kompetens i frågorna är välkänd internt.
Utrikesministern: Är föga oväntat Berivan Öngurur. Av hennes 25 kryss är hela 11 i rutan för "Utrikes/Militär". Oväntat få kryss i rutan för "Fackligt/Feminism" med tanke på att hon arbetar på mitt fackförbund Unionen. Mycket om Turkiet, Kurder och Palestina. Starkt kort där. Även om hon i sina svar på frågor från Palestinagrupperna, svarat lite svagare än övriga toppkandidater från Vänsterpartiet. Inga större skillnader, men ändå inte klockrena svar bland annat angående Hamas.
Allt-i-allot: Hanna Löfqvist har spridit sina kryss ganska jämnt rakt över. Svårt att hitta något direkt fokus. Med få ledamöter är det ju en styrka. Vem vet vad Erik Josefsson kan om Feminism eller fackligt? Det andra alternativet är ju självklart Eva-Britt. Hennes bloggande är så sparsamt att det är svårt att ta någon större hänsyn till det. Det är också mindre viktigt eftersom vi vet vad hon står för sen tidigare.
En annan intressant kandidat är Jesper Odelberg, stå-upp komiker och sista namn på Vänsterpartiets lista. Jesper är känd som en tuff stå-upp komiker som skämtar med en stor portion självdistans, inte minst om sin sjukdom (Cerebral pares). Han är sista namn på Vänsterpartiets lista. Det är mer eller mindre hopplöst att hitta något han skrivit eller så, men han deltog och gjorde bra ifrån sig i Nyhetsmorgon i TV4. En spännande kandidat med tydligt fokus på frågor om funktionshindrades rättigheter. Tror det skulle kunna vara en riktigt häftig kandidat. Skulle förmodligen ha mycket gratis när det handlar om att nå ut i svensk media som EU-parlamentariker. Skulle förmodligen också behövas i det förstoppade EU-parlamentet och skulle snabbt bli känd och uppmärksammad även utomlands. Känns riktigt lämplig, enda tveksamheten jag har är hur bred han är som politiker och hans oerfarenhet från politiken. Vet helt enkelt nästan ingenting om honom.
Plus och minus ur MITT perspektiv (för andra är mina minus troligen plus):
Minus:
- Överdrivet fokus på miljöfrågor: Mikael Gustavsson, Jöran Fagerlund och delvis Erik Berg. Mikael Gustavsson skriver inte bara mycket om det, han fokuserar också på riktigt märkliga förslag, som detta förslag av Jens Holm som jag skrivit om tidigare. Inte riktigt i min smak.
- Broilervarning: Både Hanna Löfqvist och Berivan Öngörur har jobbat som tjänstemän i Bryssel. Det är inte nyttigt att vara i Bryssel länge. Politiker utan ordentlig erfarenhet av riktiga jobb är inte heller riktigt sunt. Även Erik Josefsson har varit nere i Bryssel en sväng och jobbat med integritets- och IT-frågor. Berivans touch av personval känns inte helt sympatiskt heller. Över huvudtaget är det lite svagt att de första "riktiga arbetarna" på listan först återfinns på plats åtta och nio.
- Överdrivet fokus på internetfrågor: Erik Josefsson. Mycket bra för partiet, men för mig så räcker Eva-Britts kompetens och arbete i frågan gott och väl.
Plus:
- Ung, kvinna och invandrare dessutom med facklig bakgrund. Jag gillar väldigt mycket med Berivan Öngörur, måste bara väga det negativa mot det positiva.
- Jesper Odelbergs för och nackdelar skrev jag om ovan. Känns väldigt lockande att skaka om EU lite...
- Stabila, partilojala och kompetenta kamrater. Såväl Hanna Löfqvist, Erik Berg som Jöran Fagerlund har en lång och stabil bakgrund i parti- och ungdomsförbund. Det betyder att det inte finns några gömda överraskningar. Man vet var de står och vad de kan. Mikael Gustavsson är också djupt förankrad i partiet, har tidigare varit partiets Kommun- och landstingssekreterare. Närmare hjärtat i Vänsterpartiets dagliga arbete runt om i landet är svårt att komma.
- Erik Josefssons ensidighet är givetvis också positiv. Självklart skulle han på ett mycket bra sätt visa inför nästa riksdagsval för svenskarna att PP inte behövs för den som är vänster.
Slutsats:
Ja, det är inte helt enkelt det här. Om jag är övertygad att vi får mer än ett mandat så kommer jag kryssa någon annan än Eva-Britt Svensson (förlåt detta brott mot partiets tradition). Är jag det minsta skeptisk till det så blir det ett kryss på Eva-Britt som jag menar är i en helt egen division bland kandidaterna. Gammal är äldst!
Vem ska jag kryssa i så fall? Det lutar åt antingen Berivan Öngörur (precis som Jonas Sjöstedt för övrigt) eller Jesper Odelberg.
De som känner mig förstår varför vare sig Mikael Gustavsson eller Erik Josefsson kan komma på fråga... Är man en miljöhatande internetanalfabet som jag så... Av delvis samma anledningar så ryker Jöran Fagerlund. Dessutom behövs han som politisk sekreterare i Göteborg där han jobbar väldigt hårt.
Erik Berg och Hanna Löfqvist känns inte riktigt som de har någon agenda på gång. Överhuvud taget saknar jag någon som tydligt lyfter fram våra två klassiska grundperspektiv inför valet: Var är feminismen och det fackliga perspektivet? Försvaret av kollektivavtalen nämns av alla kandidaterna, men inte riktigt så att jag känner glöden.
Lite länkar:
Eva-Britt Svenssons, Hanna Löfqvists och Mikael Gustavssons bloggar hittar du här.
Berivans personvalssida hittar du här.
Övriga kandidater hittar du på Erik Bergs utmärkta internetsida "Vänstersidan".
Nummer nio, Per Andersson från Göteborg verkar också bra. Nu börjar det bli jobbigt.
* JAG VILL Å DET STARKASTE POÄNGTERA ATT EVENTUELLA PLUS OCH MINUS HÄR SKA TAS MED EN STOR NYPA SALT. Alla kandidaterna som nämns här slår kandidaterna från andra partier med råge. Jag har den största respekt för såväl Hanna, Erik B och Jöran även om jag kanske inte låter så här. Det är kommatecken jag pekar på. Erik J och Mikael känner jag inte till särskilt väl OCH de fokuserar på frågor som jag inte är intresserad av. Det betyder inte på något sätt att jag inte tror de skulle göra något bra jobb i Bryssel.
Sällan har det väl varit så självklart vem som ska toppa en Vänsterparti-lista än inför detta EU-val. Eva-Britt Svensson har inte bara erfarenheten genom att ha suttit i EU-parlamentet, varit ordförande i organisationen Nej till EU och så vidare. Hon är också ovanligt bred i sitt politiska engagemang. Hon har varit den ledande ledamoten i kampen mot inskränkningar och för internetfrihet i EU-parlamentet. För detta har hon fått respekt i vida kretsar. Faktiskt imponerande aktivitet, särskilt skönt är det att det visar att det där med demokrati och internetfrihet inte bara är en fråga för knappt vuxna grabbar i Piratpartiet... Briljant att hon och inte Jens Holm haft ansvaret för dessa frågor! Dessutom så har hon ett långt och rejält engagemang i jämställdhetsfrågor, dessvärre också baserat på sin egen historia. I fackliga frågor är hon lika pålitlig som alla Vänsterpartister. Har svårt att se någon svensk kandidat, oavsett parti som passar bättre i Bryssel.
Utifrån detta är det självklara svaret: Kryssa Eva-Britt Svensson!
Nu är jag dock optimistisk och tror att vi kommer lyfta den sista veckan och få två mandat. Vem vill jag då ska åka med henne till Bryssel?
Jo, jag har gjort en ganska ovetenskaplig undersökning av vad de olika kandidaterna skrivit på sina bloggar eller motsvarande. Jag har valt att ta med vad de skrivit sedan den 1 maj, förutom för Jöran Fagerlund som varit så aktiv med sitt bloggande att jag nöjt mig med att ta med till och med den 14 maj...
Några kommentarer av metodikarraktär:
- Artiklar om Eurosamarbetet gav kryss både i "Valrörelse/anti EU" kolumnen OCH i "Ekonomi" kolumnen.
- EN artikel handlade om invandring (Berivan) den gav kryss i "Ekonomi". Borde kanske varit i "Fackligt"?
- Fiske i Västsahara (Mikael G) gav kryss både i "miljö" och i "utrikespolitik".
- Då Berivan har mer av en hemsida än en blogg så tok jag de artiklar som låg under flikarna "artiklar" och "nyheter" och utgick från dem.
- Kommentaren kring den sjuka artikeln om huruvida Hanna L blus var för trång eller för vulgär (sic!) fick ett kryss både i "Feminism/Fackligt" och i "valrörelse" kolumnen.
Kommentarer om resultatet:
Partigängaren: Jöran Fagerlund är helt klart den lojala partibyråkraten som skriver utförligt om valrörelsen och samtidigt ägnar kraft åt partiarbetet hemma i Göteborg med kommunbudget och annat. Starkt jobbat att fixa två saker samtidigt! Därav många kryss i "valrörelse" och i "övrigt/inrikes".
Miljöfundamentalismen: Mikael Gustavsson är helt klart den som mest fokuserat på miljöfrågorna. Tämligen ensidigt skulle jag vilja säga. Fyra av 24 artiklar handlade INTE om miljö i första hand... Dessutom finns det flera som slåss om denna titel. Genom att jag känner Jöran Fagerlund vet jag att detta stämmer på honom också. Även Erik Berg är grymt intresserad av miljö, men inte skrivit något om det på sin blogg direkt.
Piratkandidaten: Erik Josefsson är tämligen enkelspårig. Bortsett från tre artiklar om valarbete, så är alla artiklar (17st.) om yttrandefrihet, immateriell rätt, övervakning, osv. Den som ens funderar på Piratpartiet kan lägga ner. Antingen röstar man på Eva-Britt som har gjort ett bra jobb hitils, eller också röstar man på Erik Johansson som är expert på området och uppenbarligen helt kommer att fokusera på dessa frågor. Även Erik Berg är en dataintresserad kille som i många år varit inblandad i Ung Vänsters arbete med olika hemsidor och liknande. Hans kompetens i frågorna är välkänd internt.
Utrikesministern: Är föga oväntat Berivan Öngurur. Av hennes 25 kryss är hela 11 i rutan för "Utrikes/Militär". Oväntat få kryss i rutan för "Fackligt/Feminism" med tanke på att hon arbetar på mitt fackförbund Unionen. Mycket om Turkiet, Kurder och Palestina. Starkt kort där. Även om hon i sina svar på frågor från Palestinagrupperna, svarat lite svagare än övriga toppkandidater från Vänsterpartiet. Inga större skillnader, men ändå inte klockrena svar bland annat angående Hamas.
Allt-i-allot: Hanna Löfqvist har spridit sina kryss ganska jämnt rakt över. Svårt att hitta något direkt fokus. Med få ledamöter är det ju en styrka. Vem vet vad Erik Josefsson kan om Feminism eller fackligt? Det andra alternativet är ju självklart Eva-Britt. Hennes bloggande är så sparsamt att det är svårt att ta någon större hänsyn till det. Det är också mindre viktigt eftersom vi vet vad hon står för sen tidigare.
En annan intressant kandidat är Jesper Odelberg, stå-upp komiker och sista namn på Vänsterpartiets lista. Jesper är känd som en tuff stå-upp komiker som skämtar med en stor portion självdistans, inte minst om sin sjukdom (Cerebral pares). Han är sista namn på Vänsterpartiets lista. Det är mer eller mindre hopplöst att hitta något han skrivit eller så, men han deltog och gjorde bra ifrån sig i Nyhetsmorgon i TV4. En spännande kandidat med tydligt fokus på frågor om funktionshindrades rättigheter. Tror det skulle kunna vara en riktigt häftig kandidat. Skulle förmodligen ha mycket gratis när det handlar om att nå ut i svensk media som EU-parlamentariker. Skulle förmodligen också behövas i det förstoppade EU-parlamentet och skulle snabbt bli känd och uppmärksammad även utomlands. Känns riktigt lämplig, enda tveksamheten jag har är hur bred han är som politiker och hans oerfarenhet från politiken. Vet helt enkelt nästan ingenting om honom.
Plus och minus ur MITT perspektiv (för andra är mina minus troligen plus):
Minus:
- Överdrivet fokus på miljöfrågor: Mikael Gustavsson, Jöran Fagerlund och delvis Erik Berg. Mikael Gustavsson skriver inte bara mycket om det, han fokuserar också på riktigt märkliga förslag, som detta förslag av Jens Holm som jag skrivit om tidigare. Inte riktigt i min smak.
- Broilervarning: Både Hanna Löfqvist och Berivan Öngörur har jobbat som tjänstemän i Bryssel. Det är inte nyttigt att vara i Bryssel länge. Politiker utan ordentlig erfarenhet av riktiga jobb är inte heller riktigt sunt. Även Erik Josefsson har varit nere i Bryssel en sväng och jobbat med integritets- och IT-frågor. Berivans touch av personval känns inte helt sympatiskt heller. Över huvudtaget är det lite svagt att de första "riktiga arbetarna" på listan först återfinns på plats åtta och nio.
- Överdrivet fokus på internetfrågor: Erik Josefsson. Mycket bra för partiet, men för mig så räcker Eva-Britts kompetens och arbete i frågan gott och väl.
Plus:
- Ung, kvinna och invandrare dessutom med facklig bakgrund. Jag gillar väldigt mycket med Berivan Öngörur, måste bara väga det negativa mot det positiva.
- Jesper Odelbergs för och nackdelar skrev jag om ovan. Känns väldigt lockande att skaka om EU lite...
- Stabila, partilojala och kompetenta kamrater. Såväl Hanna Löfqvist, Erik Berg som Jöran Fagerlund har en lång och stabil bakgrund i parti- och ungdomsförbund. Det betyder att det inte finns några gömda överraskningar. Man vet var de står och vad de kan. Mikael Gustavsson är också djupt förankrad i partiet, har tidigare varit partiets Kommun- och landstingssekreterare. Närmare hjärtat i Vänsterpartiets dagliga arbete runt om i landet är svårt att komma.
- Erik Josefssons ensidighet är givetvis också positiv. Självklart skulle han på ett mycket bra sätt visa inför nästa riksdagsval för svenskarna att PP inte behövs för den som är vänster.
Slutsats:
Ja, det är inte helt enkelt det här. Om jag är övertygad att vi får mer än ett mandat så kommer jag kryssa någon annan än Eva-Britt Svensson (förlåt detta brott mot partiets tradition). Är jag det minsta skeptisk till det så blir det ett kryss på Eva-Britt som jag menar är i en helt egen division bland kandidaterna. Gammal är äldst!
Vem ska jag kryssa i så fall? Det lutar åt antingen Berivan Öngörur (precis som Jonas Sjöstedt för övrigt) eller Jesper Odelberg.
De som känner mig förstår varför vare sig Mikael Gustavsson eller Erik Josefsson kan komma på fråga... Är man en miljöhatande internetanalfabet som jag så... Av delvis samma anledningar så ryker Jöran Fagerlund. Dessutom behövs han som politisk sekreterare i Göteborg där han jobbar väldigt hårt.
Erik Berg och Hanna Löfqvist känns inte riktigt som de har någon agenda på gång. Överhuvud taget saknar jag någon som tydligt lyfter fram våra två klassiska grundperspektiv inför valet: Var är feminismen och det fackliga perspektivet? Försvaret av kollektivavtalen nämns av alla kandidaterna, men inte riktigt så att jag känner glöden.
Lite länkar:
Eva-Britt Svenssons, Hanna Löfqvists och Mikael Gustavssons bloggar hittar du här.
Berivans personvalssida hittar du här.
Övriga kandidater hittar du på Erik Bergs utmärkta internetsida "Vänstersidan".
Nummer nio, Per Andersson från Göteborg verkar också bra. Nu börjar det bli jobbigt.
* JAG VILL Å DET STARKASTE POÄNGTERA ATT EVENTUELLA PLUS OCH MINUS HÄR SKA TAS MED EN STOR NYPA SALT. Alla kandidaterna som nämns här slår kandidaterna från andra partier med råge. Jag har den största respekt för såväl Hanna, Erik B och Jöran även om jag kanske inte låter så här. Det är kommatecken jag pekar på. Erik J och Mikael känner jag inte till särskilt väl OCH de fokuserar på frågor som jag inte är intresserad av. Det betyder inte på något sätt att jag inte tror de skulle göra något bra jobb i Bryssel.
onsdag, april 29, 2009
Politisk kompass, på EU-nivå
Hittade faktiskt en ganska kul sida: http://www.euprofiler.eu. Där du först svarar på massa frågor och får reda på vilket svenskt parti du sympatiserar med. Det var ju inte så svårt. Sedan så kan du enkelt genom att flytta markören få reda på var du står i fransk, finsk eller varför inte Grekisk politik?
Det finns några felkällor i frågorna:
1) Finns frågor rörande invandring, dock inget kopplat till flyktingmottagande. Det ger lite märkliga effekter. Höga svar här ger en negativ poäng i kolumnen "europeisk integration" medan flyktingmottagandet så att säga är en annan fråga...
2) Ingen åtskillnad mellan ekologi och övrig ekonomisk politik. Enligt testet är (v) och (mp) i stort sett lika långt åt vänster. Det stämmer egentligen bara när det gäller miljöpolitik. Mp är ju inte allt för pålitliga när vi kommer till fackliga frågor eller skolpolitik.
3) Sedan finns det fel som man inte ska lasta testet för, men som man bör ha i huvudet. Kultur och historiens betydelse. Det gäller frågor som droger (som i testet räknas till brott och straff och inte till vård) men också eu-positivism. Länder med kort demokratisk historia tenderar att ha en mer eu-positiv vänster.
Men på det hela taget så är det en seriös och omfattande undersökning.
Några (sjuka) exempel på vilka partier som står mig närmast:
Irland: Socialistiska partiet (aldrig hört talas om) och Sien Fein
Storbritannien: Brittish Nationalist Party (BNP). Fascister! Usch!
Portugal: Portugisiska kommunistpartiet samt något annat vänsterparti som heter CDU.
Luxemburg: Kommunistpartiet
Grekland: Kommunistpartiet (KKE)
Tyskland: Tyska folkunionen (DVU). Fascister! Usch! Närmare än vad BNP var...
Frankrike: Oberoende arbetarpartiet (POI).
Finland: Finska kommunistpartiet (Vänsterförbundet var lååångt bort)
Danmark: Folkebevägelsen modt EU.
Turkiet: Kommunistpartiet (TKP) och något parti som heter Saadet Partisi.
Andra länder, som Cypern, Spanien, Nederländerna, Belgien och de flesta i östeuropa, där var jag inte ens nära något parti...
Om man räknar med ovanstående reservationer (som förklarar DVU och BNP) så måste jag säga att det finns en logik i listan ovan.
Det finns några felkällor i frågorna:
1) Finns frågor rörande invandring, dock inget kopplat till flyktingmottagande. Det ger lite märkliga effekter. Höga svar här ger en negativ poäng i kolumnen "europeisk integration" medan flyktingmottagandet så att säga är en annan fråga...
2) Ingen åtskillnad mellan ekologi och övrig ekonomisk politik. Enligt testet är (v) och (mp) i stort sett lika långt åt vänster. Det stämmer egentligen bara när det gäller miljöpolitik. Mp är ju inte allt för pålitliga när vi kommer till fackliga frågor eller skolpolitik.
3) Sedan finns det fel som man inte ska lasta testet för, men som man bör ha i huvudet. Kultur och historiens betydelse. Det gäller frågor som droger (som i testet räknas till brott och straff och inte till vård) men också eu-positivism. Länder med kort demokratisk historia tenderar att ha en mer eu-positiv vänster.
Men på det hela taget så är det en seriös och omfattande undersökning.
Några (sjuka) exempel på vilka partier som står mig närmast:
Irland: Socialistiska partiet (aldrig hört talas om) och Sien Fein
Storbritannien: Brittish Nationalist Party (BNP). Fascister! Usch!
Portugal: Portugisiska kommunistpartiet samt något annat vänsterparti som heter CDU.
Luxemburg: Kommunistpartiet
Grekland: Kommunistpartiet (KKE)
Tyskland: Tyska folkunionen (DVU). Fascister! Usch! Närmare än vad BNP var...
Frankrike: Oberoende arbetarpartiet (POI).
Finland: Finska kommunistpartiet (Vänsterförbundet var lååångt bort)
Danmark: Folkebevägelsen modt EU.
Turkiet: Kommunistpartiet (TKP) och något parti som heter Saadet Partisi.
Andra länder, som Cypern, Spanien, Nederländerna, Belgien och de flesta i östeuropa, där var jag inte ens nära något parti...
Om man räknar med ovanstående reservationer (som förklarar DVU och BNP) så måste jag säga att det finns en logik i listan ovan.
tisdag, april 14, 2009
Vansinnig rapport från Timbro
I media. t.ex. på SvDs ledarblogg så framkommer det nu att Timbro gjort en "utredning" om hur media agerade under Gaza kriget. Denna så kallade "rapport" hittar man här.
Rapportens resultat berättar om hur svenska media, framförallt Aftonbladet och SvD enligt Timbro, har åsidosatt sitt arbete för objektivitet. Det första som slår mig är att det är intressant att sätta Timbro på att undersöka objektivitet. Tror ungefär lika mycket på dem som på Proletärens "journalistik" om Nordkorea...
Att medias bevakning var Israel kritisk är väl knappast särskilt konstigt med tanke på att Israel var angripare och dödade över tusen palestinier inne på den lilla landbit som kallas Gaza-remsan.
Generaliserar man så menar Timbro att medias fel är att de inte i tillräckligt stor utsträckning presenterar Israels syn på saker och ting. Samtidigt irriterar de sig över att media inte i tillräckligt stor utsträckning demoniserar Hamas som mördare och terrorister.
Suck. Stackars lilla ockupationsmakten...
Så här: Läs rapporten. Ni kommer själva att kunna skriva något bättre än vad jag förmår. Intressant att den med typ två rader i slutet berör faktumet att Israel vägrade journalisterna tillträde och antyder att det är journalisternas eget fel, snarare än att det tyder på att Israel hade något att dölja. Blir så trött.
Amnesty verkar i alla fall ganska säkra på vad som hänt. Frågan är- har de eller Timbro rätt?
Rapportens resultat berättar om hur svenska media, framförallt Aftonbladet och SvD enligt Timbro, har åsidosatt sitt arbete för objektivitet. Det första som slår mig är att det är intressant att sätta Timbro på att undersöka objektivitet. Tror ungefär lika mycket på dem som på Proletärens "journalistik" om Nordkorea...
Att medias bevakning var Israel kritisk är väl knappast särskilt konstigt med tanke på att Israel var angripare och dödade över tusen palestinier inne på den lilla landbit som kallas Gaza-remsan.
Generaliserar man så menar Timbro att medias fel är att de inte i tillräckligt stor utsträckning presenterar Israels syn på saker och ting. Samtidigt irriterar de sig över att media inte i tillräckligt stor utsträckning demoniserar Hamas som mördare och terrorister.
Suck. Stackars lilla ockupationsmakten...
Så här: Läs rapporten. Ni kommer själva att kunna skriva något bättre än vad jag förmår. Intressant att den med typ två rader i slutet berör faktumet att Israel vägrade journalisterna tillträde och antyder att det är journalisternas eget fel, snarare än att det tyder på att Israel hade något att dölja. Blir så trött.
Amnesty verkar i alla fall ganska säkra på vad som hänt. Frågan är- har de eller Timbro rätt?
tisdag, april 07, 2009
Första allvarliga effekten av Vs samarbete med S+Mp
I mitt tidigare inlägg så beskrev jag utförligt det mer än lovligt värdelösa förslag som Hyresgästföreningen presenterat ihop med SABO för att förhindra att regeringen går rakt ut i ett europeiskt nyliberalt träsk.
Okej, hyresgästföreningen kapitulerar, vad säger då oppositionen?
"Det här bäddar för bred uppgörelse om hyrorna. Så summerar de bostadspolitiska företrädarna för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet sin syn på de förslag som SABO och Hyresgästföreningen nu presenterat.
– Vi menar att förslagen kan skapa en bra grund för en bred politisk överenskommelse om reglerna för hyrorna och för de kommunala bostadsföretagen. Alliansregeringens och Fastighetsägarnas flörtande med marknadshyror har skapat stor osäkerhet för landets hyresgäster. För att utveckla hyresboendet krävs långsiktighet i regelverken, menar, Carina Moberg, (S), Egon Frid (V) och Jan Lindholm (MP)."
Eh, eller också tar man strid och står upp för bostaden som social rättighet och inte som en handelsvara... Ovanstående är precis den typen av sossigt, blocköverskridande som har en roll i svensk politik, men som INTE under några omständigheter är Vänsterpartiets politiska roll i svensk politik.
Steget från att kräva bostadsanskaffningslagen åter och till detta är ganska långt. Jag vidhåller det: De vidrigaste borgerliga frontorganisationerna i Sverige är Fastighetsägarna och Privattandläkarna. Bägge två sysslar med områden som rör grundläggande sociala rättigheter och som de gör allt för att undergräva genom att stödja avregleringar. Om man vill ha fri konkurrens ska man hålla sig borta från välfärdens kärna!
Okej, hyresgästföreningen kapitulerar, vad säger då oppositionen?
"Det här bäddar för bred uppgörelse om hyrorna. Så summerar de bostadspolitiska företrädarna för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet sin syn på de förslag som SABO och Hyresgästföreningen nu presenterat.
– Vi menar att förslagen kan skapa en bra grund för en bred politisk överenskommelse om reglerna för hyrorna och för de kommunala bostadsföretagen. Alliansregeringens och Fastighetsägarnas flörtande med marknadshyror har skapat stor osäkerhet för landets hyresgäster. För att utveckla hyresboendet krävs långsiktighet i regelverken, menar, Carina Moberg, (S), Egon Frid (V) och Jan Lindholm (MP)."
Eh, eller också tar man strid och står upp för bostaden som social rättighet och inte som en handelsvara... Ovanstående är precis den typen av sossigt, blocköverskridande som har en roll i svensk politik, men som INTE under några omständigheter är Vänsterpartiets politiska roll i svensk politik.
Steget från att kräva bostadsanskaffningslagen åter och till detta är ganska långt. Jag vidhåller det: De vidrigaste borgerliga frontorganisationerna i Sverige är Fastighetsägarna och Privattandläkarna. Bägge två sysslar med områden som rör grundläggande sociala rättigheter och som de gör allt för att undergräva genom att stödja avregleringar. Om man vill ha fri konkurrens ska man hålla sig borta från välfärdens kärna!
Ordnad reträtt eller kapitulation från Hyresgästföreningens sida?
Läser i SvD att Hyresgästföreningens ledning presenterat ett förslag till förändring av reglerna som gäller hyressättning och allmännyttans hyresledande roll. Samtliga förändringar innebär försämringar jämfört med i dag. Det hela har givetvis sin bakgrund i det förhatliga EU. Efter att borgarnas förtrupper, de privata fastighetsägarna, hade anmält det svenska systemet till EU-kommissionen så tillsattes den statliga utredningen "EU, allmännyttan och hyrorna". Resultaten av denna var lagom skrämmande, de viktigaste inslagen var:
- Sättet som allmännyttan är uppbyggd på inte är förenligt med EG-rätten.
- Allmännyttan måste drivas på strikt affärsmässiga grunder med vinstintresse som vilket annat företag som helst.
- Hyresnämndernas roll skulle ändras från att skydda den enskilde mot oseriösa höjningar till att kontrollera att hyressättningen är "affärsmässig".
- I praktiken skulle en rimlig hyra anses vara när det inte längre finns en kö till en bostad i det aktuella området!
Grundproblemet, som enmansutredaren Michael Koch helt accepterade, är förstås EUs regler om den heliga marknaden och den fria konkurrensen. Att företag drivs för medborgarnas bästa, inte för att generera vinst, ställer förstås till det. Självklart finns det samhälligt drivna boendeformer i andra delar av EU också. Skillnaden är att detta är ett annat system än det svenska, det brukar kallas för "social housing" och är inriktat på dem som inte får utrymme på den "vanliga" marknaden. Alltså konkurrerar de inte med de andra fastighetsbolagen. Vi som då anser att boendet är en social rättighet och att segregation är något dåligt, vi vill ha en bredd i boendeformerna som gör att alla kan bo bra. Det är allmännyttans styrka. Sedan att den svenska modellen även på detta område successivt har försämrats sedan 80-talet, det borde väl inte förvåna någon?
För att undvika ovanstående har alltså HGF och SABO (allmännyttans centralorganisation) tagit fram ett förslag till "kompromiss". Tja, om man går något uselt till mötes, upp emot 3/4 av helheten, då blir det fortfarande riktigt illa.
I inledningen av HGF och SABOs förslag skriver de om syftet med förslaget:
Vårt förslag innebär en kompromiss mellan olika intressen. Att hitta en väl avvägd kompromiss är nödvändigt för att få till stånd ett stabilt och långsik-tigt hållbart regelverk. Ett regelverk som skapar goda förutsättningar för att utveckla hyresrätten som boendeform, en rimlig hyresutveckling, lönsamhet för hyresvärdarna och framför allt trygghet och ett starkt besittnings-skydd för hyresgästerna.
Ja, lönsamheten för hyresvärdarna är ju ett reellt problem... De enda som mig veterligt har problem är allmännyttan i avfolkningsbyggder, medan det är de privata fastighetsägarna i storstäderna som klagar.
Gå in och läs eländet, men i korta drag föreslås detta:
• Allbolagen ändras så att det tydliggörs att kommunala bostadsaktie-bolag ska främja bostadsförsörjningen i kommunen, tillhandahålla hyreslägenheter till alla typer av hushåll, driva verksamheten enligt affärsmässiga principer samt att det inte görs undantag från kommunallagens förbud att driva verksamhet i vinstsyfte.
• Med affärsmässiga principer avses att företaget ska anlägga ett lönsamhetsperspektiv på verksamheten och att såväl villkoren för verksamheten som företagets beteende ska överensstämma med de villkor och den standard som är det normala på marknaden. Självkostnadsprincipen är inte förenlig med affärsmässiga principer och ska därför inte tillämpas. Att verksamheten bedrivs enligt affärsmässiga principer hindrar inte att företaget tar samhällsansvar.
• De kommunala bostadsaktiebolagen ska inte av sina ägare kunna få ekonomiska fördelar som de inte skulle ha erhållit under normala marknadsmässiga villkor. Kommunen ska ställa ett avkastningskrav på det kommunala bostadsaktiebolaget som tar hänsyn till den aktuella marknadssituationen, beståndets belägenhet, ålder och under-hållsstatus liksom den risk man är beredd att ta.
• Värdeöverföringar från ett kommunalt bostadsaktiebolag får inte överstiga skälig utdelning på tillskjutet aktiekapital och begränsas alltid till hälften av företagets resultat för det senaste räkenskapsåret. Därutöver får, inom ramen för aktiebolagslagens regler, utdelning ske motsvarande sådant nettoöverskott som uppkommit vid avyttring av fastigheter.
• Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar kompletteras med bestämmelser som tydligt reglerar möjligheten för en kommun att utan notifiering hos kommissionen anförtro ett uppdrag av allmänt intresse till ett kommunalt bostadsaktiebolag eller annat företag.
• Kommunala uppdrag av allmänt intresse kan syfta till att främja integration och social sammanhållning, ett varierat utbud av bostäder, trygga och hållbara boendemiljöer eller till att tillgodose bostadsbehovet för personer vilka kommunen har ett särskilt ansvar för. Åtgärderna ska vara nödvändiga och proportionerliga och baseras på en behovs- och marknadsanalys.
• Den normerande rollen för kommunala bostadsföretags hyror vid hyrestvister ersätts med en normerande roll för hyror för lägenheter som omfattas av en förhandlingsöverenskommelse vilken träffats med en på orten etablerad hyresgästorganisation.
• För att värna enskilda hyresgästers besittningsskydd införs en särskild skyddsregel. Den utformas så att om den nya hyran vid en prövning bestäms till ett väsentligt högre belopp än den tidigare gällande hyran, ska hyresnämnden ange en skälig tid under vilken en årlig anpassning ska ske ända tills det högre beloppet har uppnåtts. Hyresökningen genomförs alltså successivt under en period om flera år.
• Skyddsregeln kompletteras med en spärr mot alltför täta hyreshöjningar samt en ändring av påtaglighetsrekvisitet till ett icke-obetydlighetsrekvisit, vilket innebär en avsevärd insnävning jämfört med dagens regler när det gäller hur mycket hyran får överskrida jämförelselägenhetens hyra.
• Borttagandet av den hyresnormerande rollen och införandet av nya skyddsregler utgör de mest omfattande förändringarna av hyressättningssystemet på 40 år. Därför bör inte några ytterligare förändringar nu genomföras i hyressättningssystemet.
• På flera orter finns ett behov av förändringar i hyressättningen så att den bättre än idag motsvarar hyresgästernas värderingar av lägenheternas olika bruksvärden. Prissättningen bör dock inte styras genom statliga ingripanden utifrån domstolsbedömningar av efterfrågan. Ansvaret för hyressättningen bör även framdeles åvila de lokala parterna.
• Lagen om offentlig upphandling tillförs en bestämmelse som innebär att den som driver verksamhet enligt affärsmässiga principer inte innefattas i termen ”upphandlande enhet”. Eftersom de kommunala bostadsaktiebolagen ska bedriva verksamheten enligt affärsmässiga principer kommer de därför inte längre att omfattas av lagen.
Ja, vad säger man? Långtgående förändringar som inte bara gör det möjligt för en kommun att driva borgerlig politik via allmännyttan, utan också gör det till ett tvingande måste. Några av de värsta sakerna har jag markerat med fet stil ovan. Notera också femte punkten som ganska snabbt kan komma att utvecklas till en räddningsplanka för kommunalråd som (med gott syfte) ordna billigare bostäder till bättre behövande, men som ack så snabbt leder till "social housing".
Läs mer från andra bloggar:
Om att bo och annat viktigt.
Nätverket för Hyresgästernas boendetrygghet
- Sättet som allmännyttan är uppbyggd på inte är förenligt med EG-rätten.
- Allmännyttan måste drivas på strikt affärsmässiga grunder med vinstintresse som vilket annat företag som helst.
- Hyresnämndernas roll skulle ändras från att skydda den enskilde mot oseriösa höjningar till att kontrollera att hyressättningen är "affärsmässig".
- I praktiken skulle en rimlig hyra anses vara när det inte längre finns en kö till en bostad i det aktuella området!
Grundproblemet, som enmansutredaren Michael Koch helt accepterade, är förstås EUs regler om den heliga marknaden och den fria konkurrensen. Att företag drivs för medborgarnas bästa, inte för att generera vinst, ställer förstås till det. Självklart finns det samhälligt drivna boendeformer i andra delar av EU också. Skillnaden är att detta är ett annat system än det svenska, det brukar kallas för "social housing" och är inriktat på dem som inte får utrymme på den "vanliga" marknaden. Alltså konkurrerar de inte med de andra fastighetsbolagen. Vi som då anser att boendet är en social rättighet och att segregation är något dåligt, vi vill ha en bredd i boendeformerna som gör att alla kan bo bra. Det är allmännyttans styrka. Sedan att den svenska modellen även på detta område successivt har försämrats sedan 80-talet, det borde väl inte förvåna någon?
För att undvika ovanstående har alltså HGF och SABO (allmännyttans centralorganisation) tagit fram ett förslag till "kompromiss". Tja, om man går något uselt till mötes, upp emot 3/4 av helheten, då blir det fortfarande riktigt illa.
I inledningen av HGF och SABOs förslag skriver de om syftet med förslaget:
Vårt förslag innebär en kompromiss mellan olika intressen. Att hitta en väl avvägd kompromiss är nödvändigt för att få till stånd ett stabilt och långsik-tigt hållbart regelverk. Ett regelverk som skapar goda förutsättningar för att utveckla hyresrätten som boendeform, en rimlig hyresutveckling, lönsamhet för hyresvärdarna och framför allt trygghet och ett starkt besittnings-skydd för hyresgästerna.
Ja, lönsamheten för hyresvärdarna är ju ett reellt problem... De enda som mig veterligt har problem är allmännyttan i avfolkningsbyggder, medan det är de privata fastighetsägarna i storstäderna som klagar.
Gå in och läs eländet, men i korta drag föreslås detta:
• Allbolagen ändras så att det tydliggörs att kommunala bostadsaktie-bolag ska främja bostadsförsörjningen i kommunen, tillhandahålla hyreslägenheter till alla typer av hushåll, driva verksamheten enligt affärsmässiga principer samt att det inte görs undantag från kommunallagens förbud att driva verksamhet i vinstsyfte.
• Med affärsmässiga principer avses att företaget ska anlägga ett lönsamhetsperspektiv på verksamheten och att såväl villkoren för verksamheten som företagets beteende ska överensstämma med de villkor och den standard som är det normala på marknaden. Självkostnadsprincipen är inte förenlig med affärsmässiga principer och ska därför inte tillämpas. Att verksamheten bedrivs enligt affärsmässiga principer hindrar inte att företaget tar samhällsansvar.
• De kommunala bostadsaktiebolagen ska inte av sina ägare kunna få ekonomiska fördelar som de inte skulle ha erhållit under normala marknadsmässiga villkor. Kommunen ska ställa ett avkastningskrav på det kommunala bostadsaktiebolaget som tar hänsyn till den aktuella marknadssituationen, beståndets belägenhet, ålder och under-hållsstatus liksom den risk man är beredd att ta.
• Värdeöverföringar från ett kommunalt bostadsaktiebolag får inte överstiga skälig utdelning på tillskjutet aktiekapital och begränsas alltid till hälften av företagets resultat för det senaste räkenskapsåret. Därutöver får, inom ramen för aktiebolagslagens regler, utdelning ske motsvarande sådant nettoöverskott som uppkommit vid avyttring av fastigheter.
• Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar kompletteras med bestämmelser som tydligt reglerar möjligheten för en kommun att utan notifiering hos kommissionen anförtro ett uppdrag av allmänt intresse till ett kommunalt bostadsaktiebolag eller annat företag.
• Kommunala uppdrag av allmänt intresse kan syfta till att främja integration och social sammanhållning, ett varierat utbud av bostäder, trygga och hållbara boendemiljöer eller till att tillgodose bostadsbehovet för personer vilka kommunen har ett särskilt ansvar för. Åtgärderna ska vara nödvändiga och proportionerliga och baseras på en behovs- och marknadsanalys.
• Den normerande rollen för kommunala bostadsföretags hyror vid hyrestvister ersätts med en normerande roll för hyror för lägenheter som omfattas av en förhandlingsöverenskommelse vilken träffats med en på orten etablerad hyresgästorganisation.
• För att värna enskilda hyresgästers besittningsskydd införs en särskild skyddsregel. Den utformas så att om den nya hyran vid en prövning bestäms till ett väsentligt högre belopp än den tidigare gällande hyran, ska hyresnämnden ange en skälig tid under vilken en årlig anpassning ska ske ända tills det högre beloppet har uppnåtts. Hyresökningen genomförs alltså successivt under en period om flera år.
• Skyddsregeln kompletteras med en spärr mot alltför täta hyreshöjningar samt en ändring av påtaglighetsrekvisitet till ett icke-obetydlighetsrekvisit, vilket innebär en avsevärd insnävning jämfört med dagens regler när det gäller hur mycket hyran får överskrida jämförelselägenhetens hyra.
• Borttagandet av den hyresnormerande rollen och införandet av nya skyddsregler utgör de mest omfattande förändringarna av hyressättningssystemet på 40 år. Därför bör inte några ytterligare förändringar nu genomföras i hyressättningssystemet.
• På flera orter finns ett behov av förändringar i hyressättningen så att den bättre än idag motsvarar hyresgästernas värderingar av lägenheternas olika bruksvärden. Prissättningen bör dock inte styras genom statliga ingripanden utifrån domstolsbedömningar av efterfrågan. Ansvaret för hyressättningen bör även framdeles åvila de lokala parterna.
• Lagen om offentlig upphandling tillförs en bestämmelse som innebär att den som driver verksamhet enligt affärsmässiga principer inte innefattas i termen ”upphandlande enhet”. Eftersom de kommunala bostadsaktiebolagen ska bedriva verksamheten enligt affärsmässiga principer kommer de därför inte längre att omfattas av lagen.
Ja, vad säger man? Långtgående förändringar som inte bara gör det möjligt för en kommun att driva borgerlig politik via allmännyttan, utan också gör det till ett tvingande måste. Några av de värsta sakerna har jag markerat med fet stil ovan. Notera också femte punkten som ganska snabbt kan komma att utvecklas till en räddningsplanka för kommunalråd som (med gott syfte) ordna billigare bostäder till bättre behövande, men som ack så snabbt leder till "social housing".
Läs mer från andra bloggar:
Om att bo och annat viktigt.
Nätverket för Hyresgästernas boendetrygghet
lördag, mars 28, 2009
Törs NÅGON lita på Miljöpartiet?
Högeryttern Per Gudmundsson (PG) skriver i SvD en kolumn med rubriken "Törs mittenväljaren lita på Miljöpartiet?"
Anledningen till hans oro, eller snarare skadeglädje, är att Mp:s högerytter (känd friskolevurmare från förra mandatperioden) Mikaela Valtersson hårt kritiserat Socialdemokraternas måttliga förslag om vissa skattehöjningar för de som har råd.
PG har dock rätt i att det knappast går att lita på att Mp lyckas hålla emot i frågor kring förmögenhetsskatt och värnskatt. Självklart kommer Mp att förhandla bort det mot att komma på något nytt sätt att jävlas med landsbyggdsbefolkningen, t.ex. höjd bensinskatt eller förbud mot fritidsjakt...
Det komiska kommer senare i PGs inlägg:
"Tyvärr sätter Socialdemokraterna siktet väl lågt. De föreslår höjd skatt för ”dem med riktigt höga inkomster”. Det betyder i praktiken att folk som i andra civiliserade länder betraktas som välbeställd medelklass – som lite högre mellanchefer, ingenjörer och arbetsledare – straffas för sina ambitioner. Östros och Sahlin har inte ännu kommit fram till var gränsen ska ligga, men menar att de som tjänar ”närmare en miljon kronor om året” kvalar in. Om det är ”riktigt höga inkomster” är det begriplipt att arbetarrörelsen saknar ord för vad Wanja Lundby-Wedin håller på med."
Det visar snarare att PG inte riktigt har koll på vad en ingenjör eller en arbetsledare tjänar! För att tjäna 1 miljon om året ska man alltså upp i en månadslön på närmare 85 000 kronor! Jo, PG, det är RIKTIGT mycket pengar. Har en känsla av att min far och hans fru, som bägge allt får räknas som mellanchefer gärna skulle vilja att PG hade rätt...
Som sagt, en sak har dock PG rätt i: Miljöpartiet är ett konsekvent opålitligt parti. Som vänsterliberaler så saknar de en stabil politisk kompass. Ser man inte maktstrukturerna i samhället så blir man naiv och slinker än dit och än hit.
Anledningen till hans oro, eller snarare skadeglädje, är att Mp:s högerytter (känd friskolevurmare från förra mandatperioden) Mikaela Valtersson hårt kritiserat Socialdemokraternas måttliga förslag om vissa skattehöjningar för de som har råd.
PG har dock rätt i att det knappast går att lita på att Mp lyckas hålla emot i frågor kring förmögenhetsskatt och värnskatt. Självklart kommer Mp att förhandla bort det mot att komma på något nytt sätt att jävlas med landsbyggdsbefolkningen, t.ex. höjd bensinskatt eller förbud mot fritidsjakt...
Det komiska kommer senare i PGs inlägg:
"Tyvärr sätter Socialdemokraterna siktet väl lågt. De föreslår höjd skatt för ”dem med riktigt höga inkomster”. Det betyder i praktiken att folk som i andra civiliserade länder betraktas som välbeställd medelklass – som lite högre mellanchefer, ingenjörer och arbetsledare – straffas för sina ambitioner. Östros och Sahlin har inte ännu kommit fram till var gränsen ska ligga, men menar att de som tjänar ”närmare en miljon kronor om året” kvalar in. Om det är ”riktigt höga inkomster” är det begriplipt att arbetarrörelsen saknar ord för vad Wanja Lundby-Wedin håller på med."
Det visar snarare att PG inte riktigt har koll på vad en ingenjör eller en arbetsledare tjänar! För att tjäna 1 miljon om året ska man alltså upp i en månadslön på närmare 85 000 kronor! Jo, PG, det är RIKTIGT mycket pengar. Har en känsla av att min far och hans fru, som bägge allt får räknas som mellanchefer gärna skulle vilja att PG hade rätt...
Som sagt, en sak har dock PG rätt i: Miljöpartiet är ett konsekvent opålitligt parti. Som vänsterliberaler så saknar de en stabil politisk kompass. Ser man inte maktstrukturerna i samhället så blir man naiv och slinker än dit och än hit.
onsdag, mars 25, 2009
Lag om stärkta fack i USA i fara pga muppiga röstregler
Läser i Washington Post i dag att det inte verkar vara möjligt för Demokraterna att få det stöd för den viktiga "Employee free choice act" som det krävs för att den ska kunna antas. En nyanserad republikan från fackföreningsstarka Pennsylvania har nu sagt att han inte stödjer förslaget. Enligt tidningen så är det svårt att se att någon annan republikan skulle gilla förslaget. Förstår faktiskt inte mig på det där landets politiska system. Förstår dock varför högerfolk i Sverige så gärna vill härma det, eftersom det är en effektivt konserverande faktor.
Inte nog med att landet har ett system med två kammare som dels inte byts ut samtidigt, utan där den ena kammaren inte är demokratisk fullt ut, eftersom den inte ger en man en röst, utan gynnar små konservativa bondhålor på de stora, mer liberala staternas bekostnad. Som om detta inte vore nog så finns det tydligen någon möjlighet att filibustra (fördröja) beslut om man inte har 60 av 100 röster i den här märkliga kammaren som kallas för Senaten. Okej, i Sverige har vi minoritetsbordläggning, men det här måste vara något värre. Varför bryr de sig annars så mycket om det? I Sverige väntar majoriteten bara ett möte (på kommunal/landstingskommunal nivå) och sedan kör över minoriteten. Kan någon tala om för mig vad den där spärren i USA egentligen gäller och varför det är så nödvändigt att komma runt den? Tills jag hör någon bra förklaring ser jag det bara som ytterligare en inskränkning av folkviljan. Det folk röstar för ska få genomslag. Precis av samma anledning stör jag mig av USAs ENORMA konstitution som låter gamla gubbar i domstolar avgöra saker som abort, vapenkontroll och liknande. Politiken ska alltid stå över juridiken!
Inte nog med att landet har ett system med två kammare som dels inte byts ut samtidigt, utan där den ena kammaren inte är demokratisk fullt ut, eftersom den inte ger en man en röst, utan gynnar små konservativa bondhålor på de stora, mer liberala staternas bekostnad. Som om detta inte vore nog så finns det tydligen någon möjlighet att filibustra (fördröja) beslut om man inte har 60 av 100 röster i den här märkliga kammaren som kallas för Senaten. Okej, i Sverige har vi minoritetsbordläggning, men det här måste vara något värre. Varför bryr de sig annars så mycket om det? I Sverige väntar majoriteten bara ett möte (på kommunal/landstingskommunal nivå) och sedan kör över minoriteten. Kan någon tala om för mig vad den där spärren i USA egentligen gäller och varför det är så nödvändigt att komma runt den? Tills jag hör någon bra förklaring ser jag det bara som ytterligare en inskränkning av folkviljan. Det folk röstar för ska få genomslag. Precis av samma anledning stör jag mig av USAs ENORMA konstitution som låter gamla gubbar i domstolar avgöra saker som abort, vapenkontroll och liknande. Politiken ska alltid stå över juridiken!
onsdag, mars 18, 2009
Egenintresset ljuger sällan, märklig debattartikel i GP
På debattplats i dagens nummer av Göteborgs Posten så skriver två höjdare från Malmö Aviation; Bengt Roswall och Ann-Sofie Hörlin (BR/ASH). Självklart vill dessa slå ett slag för sin arbetsgivare och då i synnerhet för inrikesflyget.
De upprepar flera gånger i artikeln "att vägen till bättre miljö inte går via att avskaffa inrikesflyget". Däremot framför de ytterst lite argument varför den vägen inte fungerar. De pratar om vikten av Landvetter flygplats som arbetsplats. Som uppvuxen i Härryda är jag den förste att erkänna detta. Samtidigt så är knappast det onödiga inrikesflyget på sträckan Göteborg - Stockholm som är avgörande för flygplatsens överlevnad.
De skriver också:
"Vi vet vikten av att ha ett fungerande inrikesflyg. Det underlättar för affärsresor, turism och det får fler människor att komma till Göteborgsregionen. Turistnäringen i Sverige omsätter mer än personbilsexporten, men utan livligt trafikerade flygplatser har vi svårt att se en stabil framtid för turisternas möjlighet att se mer av Sverige än Stockholm."
Okej, vad är då den reella skillnaden i hastighet mellan X2000 tåg och flyg? Tar man med dessa hopplösa säkerhetskontroller, resan till och från Landvetter/Arlanda och så vidare så är skillnaden inte alltför stor. På tåget kan dessutom affärsresenärerna arbeta och turisterna se en (i och för sig tråkig) del av Sverige.
De pratar om "rättvisa villkor" för inrikesflyget. Den orättvisa de verkar peka på är att statliga myndigheter av miljöskäl har börjat välja tåget på kortare resor. Nja, sist staten försökte göra rättvisa villkor för flyget genom att införa en flygskatt för att motsvara de avgifter som bilism och järnväg har så blev det ett väldigt liv. Detta TROTS att man undantog de flygplatser som har ett rimligt existensberättigande på grund av avstånd och liknande (t.ex. Gotland och övre Norrland). Flygindustrins lobby och deras lydiga lakejer bland de borgerliga partierna rev upp detta eminenta förslag som jag skrivit om tidigare.
De upprepar flera gånger i artikeln "att vägen till bättre miljö inte går via att avskaffa inrikesflyget". Däremot framför de ytterst lite argument varför den vägen inte fungerar. De pratar om vikten av Landvetter flygplats som arbetsplats. Som uppvuxen i Härryda är jag den förste att erkänna detta. Samtidigt så är knappast det onödiga inrikesflyget på sträckan Göteborg - Stockholm som är avgörande för flygplatsens överlevnad.
De skriver också:
"Vi vet vikten av att ha ett fungerande inrikesflyg. Det underlättar för affärsresor, turism och det får fler människor att komma till Göteborgsregionen. Turistnäringen i Sverige omsätter mer än personbilsexporten, men utan livligt trafikerade flygplatser har vi svårt att se en stabil framtid för turisternas möjlighet att se mer av Sverige än Stockholm."
Okej, vad är då den reella skillnaden i hastighet mellan X2000 tåg och flyg? Tar man med dessa hopplösa säkerhetskontroller, resan till och från Landvetter/Arlanda och så vidare så är skillnaden inte alltför stor. På tåget kan dessutom affärsresenärerna arbeta och turisterna se en (i och för sig tråkig) del av Sverige.
De pratar om "rättvisa villkor" för inrikesflyget. Den orättvisa de verkar peka på är att statliga myndigheter av miljöskäl har börjat välja tåget på kortare resor. Nja, sist staten försökte göra rättvisa villkor för flyget genom att införa en flygskatt för att motsvara de avgifter som bilism och järnväg har så blev det ett väldigt liv. Detta TROTS att man undantog de flygplatser som har ett rimligt existensberättigande på grund av avstånd och liknande (t.ex. Gotland och övre Norrland). Flygindustrins lobby och deras lydiga lakejer bland de borgerliga partierna rev upp detta eminenta förslag som jag skrivit om tidigare.
tisdag, mars 17, 2009
Ryssar saknar humor och GENAST visar sig ryssfobin i all sin prakt. Som vanligt!
I denna briljanta artikel från SvD så framgår det att ryssarna inte tog vårt lilla skämt under melodifestivalen på rätt sätt. De ser inte att det minst lika mycket är ett skämt om svenskars inställning till Ryssland som om Ryssland självt. Efter lite diskussioner så menar nu ryska ambassaden i Stockholm att det hela är utrett. De har fått en ursäkt. Självklart menar jag också att det är stor skillnad om lilla Sverige med en relativt rimlig relation till Ryssland gör en sådan här grej, än om USA skulle göra det. Ironi och skämt riktade uppåt är som alltid roligare än när den pekar neråt.
Så långt allting gott. Nu kommer det en massa kommentarer, från diverse rysshatande högertomtar. Värst är givetvis någon som kallar sig "Tokmoderaten". Han menar bland annat:
"En ambassad som vill att Sverige gör avsteg från vår grundlagsfästa yttrandefrihet och spärrar in komiker vars humor "Ivan" inte förstår... Om jag vore Dorsin skulle jag framöver akta mig för att dricka tea med någon som bryter på ett slaviskt språk."
Suck. Ett litet kraftuttryck och de skriker genast att Ryssland är den store satan. Utgår från att han aldrig sagt att någon är "sjuk i huvudet"? Lite senare gör han ett grundfel när han antyder att det är Ryssland som fått bort Georgiens bidrag. Nej, det är EBU som övernationellt organ som fått det. Det är inte tillåtet med politisk propaganda, som dessutom är riktad som personpåhopp, i tävlingen...
Så långt allting gott. Nu kommer det en massa kommentarer, från diverse rysshatande högertomtar. Värst är givetvis någon som kallar sig "Tokmoderaten". Han menar bland annat:
"En ambassad som vill att Sverige gör avsteg från vår grundlagsfästa yttrandefrihet och spärrar in komiker vars humor "Ivan" inte förstår... Om jag vore Dorsin skulle jag framöver akta mig för att dricka tea med någon som bryter på ett slaviskt språk."
Suck. Ett litet kraftuttryck och de skriker genast att Ryssland är den store satan. Utgår från att han aldrig sagt att någon är "sjuk i huvudet"? Lite senare gör han ett grundfel när han antyder att det är Ryssland som fått bort Georgiens bidrag. Nej, det är EBU som övernationellt organ som fått det. Det är inte tillåtet med politisk propaganda, som dessutom är riktad som personpåhopp, i tävlingen...
Still going wrong- påven vill stoppa HIV/AIDS med bön
Då är påven och Vatikanen ute och fortsätter sitt korståg mot vetenskap och sunt förnuft. Läs artikel i SvD. På sitt allra första besök till Afrika sedan han installerades som påve så var givetvis AIDS ett högaktuellt ämne på denna drabbade kontinent.
Omvärlden uppmärksammade starkt som vissa sydafrikanska politikers inställning att Aids ENBART är en fråga om fattigdom, lika starkt borde det uppmärksammas att påven menar att pengar INTE kan användas i kampen mot AIDS.
Självklart innebär fattigdom en ökad risk för dålig utbildning, prostitution, orent blod på underfinansierade sjukhus, m.m. På så vis har jag faktiskt STÖRRE respekt för dessa sydafrikaners åsikter än för påvens.
Påven och Vatikanens korståg för att slå vakt om tusenåriga traditioner påminner inte så lite om andra otrevliga rörelsers linje. Drabbas gör kvinnor, barn och sjuka.
Kondomer, utbildning och byggandet av ett civilt samhälle som ger alternativ till prostitution kostar pengar. På samma sätt kostar sjyssta sjukhus pengar. Sorry Påven.
Omvärlden uppmärksammade starkt som vissa sydafrikanska politikers inställning att Aids ENBART är en fråga om fattigdom, lika starkt borde det uppmärksammas att påven menar att pengar INTE kan användas i kampen mot AIDS.
Självklart innebär fattigdom en ökad risk för dålig utbildning, prostitution, orent blod på underfinansierade sjukhus, m.m. På så vis har jag faktiskt STÖRRE respekt för dessa sydafrikaners åsikter än för påvens.
Påven och Vatikanens korståg för att slå vakt om tusenåriga traditioner påminner inte så lite om andra otrevliga rörelsers linje. Drabbas gör kvinnor, barn och sjuka.
Kondomer, utbildning och byggandet av ett civilt samhälle som ger alternativ till prostitution kostar pengar. På samma sätt kostar sjyssta sjukhus pengar. Sorry Påven.
lördag, mars 14, 2009
Rasism i demokratisk förklädnad
Ytterligare en av de förment demokratiska krafterna yttrar sig. Paulina Neuding skriver i den utländska tidningen The Weekly standard om hur illa ställt det är i Sverige. Helt vidrig artikel om hur man förskjuter fokus från apartheidregimen Israels brott till att diskutera hur hemskt det är med muslimer. Bland det mest vidriga jag läst på länge.
söndag, april 27, 2008
Norges mittenpartier förtjänar faktiskt namnet
Det blir mer och mer tydligt att vi i Sverige har en ren högerregering. I den mån det finns en politisk "mitt" i Sverige i dag så utgörs den av miljöpartiet och delar av socialdemokratin. Har tidigare skrivit om att Venstre är relativt hyggliga, i dag vill jag rekommendera denna artikeln från den nordnorska landsdelsavisen Nordlys. Där framgår det tydligt att Kristeligt folkeparti står betydligt till vänster om sina svenska kompisar. Självklart är de precis lika reaktionära i sin familjepolitik som Kd, men i den ekonomiska politiken har de lite verklighetsnärvaro.
Läsguidning: "Kontantstötte" betyder ungefär Vårdnadsbidrag.
Läsguidning: "Kontantstötte" betyder ungefär Vårdnadsbidrag.
måndag, april 14, 2008
Dagens klipp och klistra
Martin Tunström (s) skrev en kommentar på ett blogginlägg på Tommy Funebos Objektiv Sd-blogg som var så bra att den tål att upprepas (min rubrik):
Sverigedemokraterna driver följande högerkrav:
– Att avskaffa den s.k. värnskatten så att “ingen löntagare ska behöva betala mer än 50 % i marginalskatt”. [1]
– Avskaffa förmögenhetskatten därför det “missgynnar svenskt ägande och leder till ökat utländskt ägande av svenskt näringsliv”. [2]
– Att fastighetskatten skall sänkas då man anser att “skatt på egendom [är] en kränkning av äganderätten.” [3] (Känner vi igen flosklerna?)
– Att utdelningsskatten och reavinstskatten skall avvecklas. [4]
– Att “Arbetsrättslagarna bör revideras”
– Anser att “Lagen om anställningsskydd (LAS) låser många gånger fast människor i arbeten som de inte trivs med eller passar för. […]Om det blir mindre komplicerat än idag för arbetsgivarna att säga upp personer kommer också fler företag att våga nyanställa och fler människor att bli anställda.” [5]
– Att MBL skall avskaffas. [6]
– Vill “öka inslaget av privat verksamhet i den offentliga sektorn.” [7]
– Vill “avskaffa arbetsgivarnas medfinansiering av sjuklön efter den första veckan.” [8]
– Vill införa “ett system med skatteavdrag för hushållsnära tjänster.” [9]
– Anser att “arbetskraftskostnaderna i Sverige är för höga i förhållande till den svenska arbetskraftens produktivitet. Arbetsgivaravgifter är detsamma som skatt på arbete. Sänkt arbetsgivaravgift ger fler arbeten.” [10]
– Vill “verka för att aborter efter tolfte havandeskapsveckan förbjuds.” [11]
– Vill “avskaffa maxtaxan inom barnomsorgen och istället tilldela föräldrarna en summa pengar som står i rimlig proportion till den kostnad som kommunala barnomsorgen har för varje barn. På så sätt kan föräldrarna själva välja den form av barnomsorg som passar deras barn bäst och ingen är mer kompetent att göra det valet än just föräldrarna.” [12] Dvs. införa vårdnadsbidrag, något som man pläderat i Helsingborg [13] (i form av en motion), Göteborg [14] och Malmö. [15]
– Motsätter “sig den nuvarande uppdelningen i föräldraförsäkringen, där ett antal föräldradagar måste tas ut av den ena föräldern, då vi menar att denna utgör en allvarlig inskränkning av familjernas valfrihet och självbestämmanderätt.” [16]
– Att “den rättspsykiatriska vården avskaffas som påföljd för brott. Den som av domstol förklaras skyldig till brott ska, om inga särskilda skäl talar emot detta, kunna dömas till fängelse även om han begått brottet under inflytande av psykisk sjukdom, eller därmed jämställt tillstånd.” [17]
[1] Det ekonomiska handlingsprogrammet för Sverigedemokraterna. Antaget vid Riksårsmötet den 9 maj 2004. Ändringar av programmet antogs vid riksårsmötet den 8 maj 2005.
[2] Ibid.
[3] Ibid.
[4] Ibid.
[5] Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitiska handlingsprogram. Antaget vid riksårsmötet den 26 mars 2006.
[6] Ibid.
[7] Ibid.
[8] Ibid.
[9] Ibid.
[10] Ibid.
[11] Sverigedemokraternas familjepolitiska handlingsprogram. Antaget vid extra Riksårsmötet den 27 november 2004.
[12] Ibid.
[13] Dagordning för Helsingborgs kommunfullmäktige den 30 januari 2008. Se bordlagd motion om vårdnadsbidrag. Dnr 00703/2007.
[14] Sverigedemokraternas budgetförslag i Göteborg 2008.
[15] Pressmeddelande från Sverigedemokraterna, Sd Malmö vill införa vårdnadsbidrag, 070907.
[16] Sverigedemokraternas familjepolitiska handlingsprogram. Antaget vid extra Riksårsmötet den 27 november 2004.
[17] Sverigedemokraternas kriminalpolitiska handlingsprogram. Antaget vid extra Riksårsmötet den 9 februari 2002.
Sverigedemokraterna driver följande högerkrav:
– Att avskaffa den s.k. värnskatten så att “ingen löntagare ska behöva betala mer än 50 % i marginalskatt”. [1]
– Avskaffa förmögenhetskatten därför det “missgynnar svenskt ägande och leder till ökat utländskt ägande av svenskt näringsliv”. [2]
– Att fastighetskatten skall sänkas då man anser att “skatt på egendom [är] en kränkning av äganderätten.” [3] (Känner vi igen flosklerna?)
– Att utdelningsskatten och reavinstskatten skall avvecklas. [4]
– Att “Arbetsrättslagarna bör revideras”
– Anser att “Lagen om anställningsskydd (LAS) låser många gånger fast människor i arbeten som de inte trivs med eller passar för. […]Om det blir mindre komplicerat än idag för arbetsgivarna att säga upp personer kommer också fler företag att våga nyanställa och fler människor att bli anställda.” [5]
– Att MBL skall avskaffas. [6]
– Vill “öka inslaget av privat verksamhet i den offentliga sektorn.” [7]
– Vill “avskaffa arbetsgivarnas medfinansiering av sjuklön efter den första veckan.” [8]
– Vill införa “ett system med skatteavdrag för hushållsnära tjänster.” [9]
– Anser att “arbetskraftskostnaderna i Sverige är för höga i förhållande till den svenska arbetskraftens produktivitet. Arbetsgivaravgifter är detsamma som skatt på arbete. Sänkt arbetsgivaravgift ger fler arbeten.” [10]
– Vill “verka för att aborter efter tolfte havandeskapsveckan förbjuds.” [11]
– Vill “avskaffa maxtaxan inom barnomsorgen och istället tilldela föräldrarna en summa pengar som står i rimlig proportion till den kostnad som kommunala barnomsorgen har för varje barn. På så sätt kan föräldrarna själva välja den form av barnomsorg som passar deras barn bäst och ingen är mer kompetent att göra det valet än just föräldrarna.” [12] Dvs. införa vårdnadsbidrag, något som man pläderat i Helsingborg [13] (i form av en motion), Göteborg [14] och Malmö. [15]
– Motsätter “sig den nuvarande uppdelningen i föräldraförsäkringen, där ett antal föräldradagar måste tas ut av den ena föräldern, då vi menar att denna utgör en allvarlig inskränkning av familjernas valfrihet och självbestämmanderätt.” [16]
– Att “den rättspsykiatriska vården avskaffas som påföljd för brott. Den som av domstol förklaras skyldig till brott ska, om inga särskilda skäl talar emot detta, kunna dömas till fängelse även om han begått brottet under inflytande av psykisk sjukdom, eller därmed jämställt tillstånd.” [17]
[1] Det ekonomiska handlingsprogrammet för Sverigedemokraterna. Antaget vid Riksårsmötet den 9 maj 2004. Ändringar av programmet antogs vid riksårsmötet den 8 maj 2005.
[2] Ibid.
[3] Ibid.
[4] Ibid.
[5] Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitiska handlingsprogram. Antaget vid riksårsmötet den 26 mars 2006.
[6] Ibid.
[7] Ibid.
[8] Ibid.
[9] Ibid.
[10] Ibid.
[11] Sverigedemokraternas familjepolitiska handlingsprogram. Antaget vid extra Riksårsmötet den 27 november 2004.
[12] Ibid.
[13] Dagordning för Helsingborgs kommunfullmäktige den 30 januari 2008. Se bordlagd motion om vårdnadsbidrag. Dnr 00703/2007.
[14] Sverigedemokraternas budgetförslag i Göteborg 2008.
[15] Pressmeddelande från Sverigedemokraterna, Sd Malmö vill införa vårdnadsbidrag, 070907.
[16] Sverigedemokraternas familjepolitiska handlingsprogram. Antaget vid extra Riksårsmötet den 27 november 2004.
[17] Sverigedemokraternas kriminalpolitiska handlingsprogram. Antaget vid extra Riksårsmötet den 9 februari 2002.
tisdag, mars 18, 2008
Heja Mona!
För första gången i mitt liv så gillar jag Mona Sahlin... I dagens huvusändning av Rapport så går hon ut och driver kravet på ett planerat mottagande av flyktingarna. Ett strukturerat mottagande där de fördelas ut över landet. Se inslaget här. Det är det första inslaget. Väntar bara på att Vänsterpartiet ska ut och säga att det är ett så dåligt förslag eftersom det drabbar flyktingarnas "individuella frihet". För mig är inte det här förslaget riktat mot flyktingarna, utan mot Vällinge, Kungsbacka och Danderyd. Att gömma sig bakom brist på hyresrätter håller inte.
Så- istället för låtsas frihet från dag ett så kanske vi kan satsa på riktig valfrihet på dag 365-600( typ)? Med svenska kunskaper, validerad yrkeskompetens, grundläggande samhällskunskap så menar jag att de nyanländas reella valfrihet blir betydligt större. Alla undersökningar visar att integrationen går bättre på mindre orter. Fler i arbete, bättre svenska kunskaper, osv.
Så- istället för låtsas frihet från dag ett så kanske vi kan satsa på riktig valfrihet på dag 365-600( typ)? Med svenska kunskaper, validerad yrkeskompetens, grundläggande samhällskunskap så menar jag att de nyanländas reella valfrihet blir betydligt större. Alla undersökningar visar att integrationen går bättre på mindre orter. Fler i arbete, bättre svenska kunskaper, osv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
