Helle Klein och andra proffstyckare har sin verklighet, jag har min

Helle Klein skriver med mycket illa dold skadeglädja i måndagens Aftonbladet om hur hon nu "vet" att kritik mot EU är överspelat och att det nu handlar om "sakfrågor":

"Att som Vänsterpartiets företrädare hävdar att de EU-kritiska valt att stanna hemma att detta skulle ha drabbat (V) och Junilistan håller inte. Valdeltagandet ökade denna och vid tidigare val har Vänsterpartiet fått betydligt fler röster."

Hennes kollega Eva Franchell fortsätter i dag med att raljera om att de unga i storstäderna minsann förstår sig på EU bättre än ignoranta bönder på vischan och att det är dem (s) måste nå. Osedvanligt fula påhopp på Marita Ulvskog och hennes försvar för LOs arbetare förs fram på en LO ägd tidnings ledarsida:
"Sverige har den näst högsta ungdomsarbetslösheten i hela Europa. I valrörelsens inledning stod Marita Ulvskog på just Medborgarplatsen och lovade att halvera ungdomsarbetslösheten i EU. Men i stället för att följa upp det löftet valde hon att driva en kampanj mot ett lettiskt uthyrningsföretag."

Att skriva så är väldigt modigt dagen efter EU-valet. Det är dags att studera VILKA som röstat, respektive röstat. Det vet vare sig jag eller Helle Klein. Erik Berg har skrivit en bra analys på det temat. För det första är "ökningen" hela tre procent och det är fortfarande långt i från hälften som röstar. När halva väljarkåren stannar hemma, då vore det väldigt märkligt om Vänsterpartiet gör succé. I de tidigare valen lyckades vi åtminstone mobilisera väljarna genom att frågan om superstaten EU hamnade i centrum. Detta valet gjorde både Vänsterpartiet och Junilistan ganska dåligt jobb med att lyfta EU-hatet. Vi hamnade i ett mellanläge. Vi nådde inte ut, gjorde inte en tillräckligt stark valrörelse. Att då börja vilja ändra politiken eller "skjuta" enskilda partiföreträdare, det är inte sjysst. Vi har gjort ett kollektivt misslyckande. Att dessutom vilja anpassa politiken efter tillfälliga väljarvinder är för mig högsta graden av opportunism. Om miljöpartiet driver en lite halvmesig progressiv EU-politik och får stöd för den, vad är problemet? Vad tjänar vi på att urholka svensk politik från en rakryggad vänsterlinje för att slåss om dessa väljare? Sofflocket, det är ditåt vi skall titta.

De jag pratat med som funderat på att inte rösta, de har inte sagt att de tycker Vänsterpartiet är för mycket emot EU, snarare tvärtom. Deras åsikter om EU passar sig sällan i "tryckt format". Så jag tror att svaren man får varierar på vem man frågar. De tycker inte att Vänsterpartiet är för mycket vänster och för mycket systemkritiskt, snarare tvärtom. De pratar om svensk politik som en sörja och om en vänster som är "hangarounds" runt socialdemokraterna.

Det finns två teser som jag stör mig mycket på när det gäller ALLA politiska journalister och ledarskribenter. Oavsett vilken (större) tidning de skriver på, så gör de samma fel:

1) Vi måste ha tydliga alternativ, "enighet" inom blocken är viktigare än något annat. "Vad får man om man röstar på Folkpartiet?". Journalisterna vill göra det lätt för sig och få två lag som de kan ställa mot varandra. Förstår liksom inte vad problemet är med att fortsätta som vi gjort i sisådär 90 år där varje parti kandiderar på SITT program och sedan får valresultatet avgöra vad som får mest inflytande. Att förhandla INNAN valet blir enligt mig väldigt mycket som att sälja skinnet innan Björnen är skjuten! Väljarna borde säga sitt och SEDAN kan kohandeln köra igång. Lite jobbigare för dessa slöa journalister som måste bevaka flera alternativ, men, men.

2) De ser världen ur sin egen världsbild. När de kommenterar Kristdemokraternas kräftgång, så hävdar de att lösningen är att de ska bli mindre värdekonservativa och bli HBT-vänner som alla andra. När de kommenterar Vänsterpartiet så hävdar de att lösningen är att vi ska bli marknadsliberala som alla andra. Seriöst- vad har Kd för berättigande om de INTE är ett medmänskligt reaktionärt parti? Då finns Sd för de av dessa väljare som tycker medmänskligt är mindre viktigt än det reaktionära. För de andra blir det väl soffan. På vilket sätt stärker det demokratin?

Faktum är att det miljöparti som Hell Klein så gärna omfamnar (ibland undrar jag om hon inte är miljömupp mer än socialdemokrat) ute på gator och torg knappast var så EU-positivt som liberalerna i storstadsmedia vill låtsas om. Vem vet vilka som röstade på den duktige EU-kritikern Carl Schlyter och vilka som röstade på EU-federalism?

Vänsterpartiet behöver fundera och analysera sin valrörelse och det ordentligt. En sådan diskussion bör ha sin grund i stärkandet av vår position som systemkritiker och inte i någon form av opportunism eller vandring åt höger (inte i själva inlägget, men i vissa kommentarer).