Rennäring, del 2

Inte är jag snabb, inte. Men här kommer nästa inlägg på temat rennäring. Det första skrevs redan i februari.

I lördagens nummer av Klassekampen hade man som huvudartikel en resonerande text om ILO 169. Mycket intressant. Har tyvärr inte funnit den på deras hemsida. Artikeln handlar om något som heter Finnmarkseiendommen som upprättades för cirka ett år sedan. Artikeln är bra för den visar vad vi har att vänta i Sverige om vi går på samenationalisternas linje och skriver under ILO 169.

Det hela har sin bakgrund i en lag som stiftades 2005, Finnmarksloven. Det hela innebar att man överförde 96% av arealet i Finnmarks fylke från Statskog och överförde det till en separat organisation, Finnmarkseiendommen (FeFo). Egendommen är på 46.600 kvadratkilometer, eller ca. en sjundedel av Norges totala yta. I lovens första paragraf står det att syftet är att ordna så att naturresurserna i Finnmark förvaltas på ett "balansert og ökologisk bärekraftig måte, til beste for innbyggerne i fylket og särlig som grunnlag for samisk kultur, reindrift, bruk av utmark, näringsdrift og samfunnsliv."

I praktiken innebär detta bland annat att statens ansvar för att arendera ut mark och även avgöra tilldelning av fiskeplatser i havet har övergått till denna partsammansatta organisation. FeFo har sex styrelseledamöter. Tre utses från Nordlands Fylkekommun och tre från sametinget. Lite siffror: Av sametingets 12 538 registrerade väljare bor 7107 i Finnmarks fylke. Av de 53100 finnmarkingar som är registrerade i den allmänna röstlängden till Fylkesvalet är alltså 7107 "dubbelregistrerade" och har inflytande över både de tre som väljs till fylkesrepresentanter och de tre som väljs som samerepresentanter. Till det kommer att 5431 samer i övriga Norge har inflytande över de tre samerepresentanterna som får stor makt över näringslivet i Finnmark.

Att flytta inflytandet över mark och vatten närmare medborgarna och öka inflytandet på fylkesnivå är givetvis bra och rimligt. Oslobor är lika kompetenta som stockholmare angående vad som är bäst i norr. Däremot är det en fullständigt vansinnig politik att sätta en näring framför andra (de agrala näringarna, främst fisket, har en mycket större ställning i Norge än i Sverige) och att samtidigt ge en etnisk grupp extraordinärt inflytande. Det fanns också en diskussion inför bildandet av FeFo att det skulle leda till privatisering av mark. T.ex. samlade Jarl Hellesvik från Hammerfest in 11 000 underskrifter mot privatisering av fylket inför beslutet 2005.

Idag är den ledande motståndsorganisationen "Etnisk og demokratisk likeverd" och ledare är en arbeiderpartipolitiker vid namn Lars Hapalathi. Det finskklingande namnet är ingen tillfällighet. Finnmark är en tummelplats med samer, sjösamer, norrmän och kväner.

Enligt Aili Keskitalo, sametingspresident, så har det varit en smärtsam process. Så här sa han på landsmöte med Norske Samers Riksforbund förra helgen (enligt samisk tidning Sagat):

"Processen var smertefull, på den måten at den også har avdekket holdninger till samefolket som vi skulle önske var historie. Samma tidning skrev:

"Vi er sikre på at det som kamuleres som en ´kamp for likeverd´egentlig er en ´kamp mot samene´. "

Stämningen är således uppskruvad där fylket är delat i två delar- dels finns det finnmarkingar (av olika etnicitet) som är oroliga och fruktar att de skall mista inflytande och rättigheter till jakt och fiske och som menar att det är ett demokratiskt underskott i hur FeFo är uppbyggt. Man reagerar dels mot att samerna kvoteras in med lika många representanter som fylket får, dels reagerar man mot att portalparagrafen stadgar att samiska intressen är viktigast och slutligen finns det irritation mot slutna möten.

På andra sidan finns de samer som menar att lagen är ett verktyg för att kombinera ett ökat lokalt inflytande, samtidigt som man säkrar den samiska kulturen. Enligt FeFo:s förste ordförande, Egil Olli, så har lagen gett alla finnmarkingar större rättigheter och han menar att oron är baserad på myter. Även han påpekar att antalet registrerade till samelängden inte säger något om hur många samer det finns i Finnmark. Förespråkarna menar också att de inte diskriminerar någon på etnisk grund, utan att man måste skilja på en kollektiv strävan att gynna samisk kultur och på att missgynna individer. Den enda uppdelningen som görs - den görs mellan folk som bor i Finnmark och alla andra.

Ole Henrik Magga, sametingets första president, är irriterad över, som han ser det, motståndarnas historielöshet och okunnskap:
- Oppretelsen av Statskog var et overgrep, og vi hadde en rettstilstand som var uverdig för et land som Norge. Jag er skuffet over de som har devet kritikken fra venstresida. Nå ser vi den samme argumentasjonen fra ytre venstre som fra Fremskrittspartiet. Folk som har värt en god stötte, er blitt mer reaksjonäre enn de på höyresida, sier han.

Kritiken och farhågorna om privatisering avfärdar han sumariskt:

- De er ikke egentlig redde for privatisering, de vil bare ha en omkamp om loven, og de har skitne motiv.

Mitt i konflikten står SV. Precis som i Sverige så är de norra delarna av landet starka vänsterlän. Ordföranden för SV i Finnmark heter Kirsti Saxi och är klar på att hon inte vill ha en privatisering av Finnmark:

- SV er klare på at vi ikke vill ha en privatisering. Det er veldig viktig for oss, dette er allmennhetens eiendom, og det må väre tilgjengelig. Mange frykter for att enkeltpersoner vil påberope seg eiendomsrettigheter, så dette er en prosess som SV vil fölge veldig nöye.

Hon säger vidare att det är stor osäkerhet bland många finnmarkingar om vad den s.k Finnmarkskommisjonens arbete skall medföra. Den har i upppgit att kartlägga vilka egendoms och bruksrättigheter som existerar i relation till FeFo baserat på hävd och urminnes bruk.

Jag kan tycka att det här är själva källan till oron och ILO 169s största problem. Att gå tillbaka i tiden och ge individer, eller etniska grupper rätt till mark som i dag tillhör alla - det är för mig som socialist oacceptabelt. Då har jag lättare att acceptera ett FeFo som kontrollerar bruket och som tar särskilda hänsyn till rennäringen. Detta trots att jag i grund och botten inte anser att nomadiserande näringar hör hemma i ett modernt samhälle!

Återkommer med vad Odd Mathis Hätta från Högskolan i Finnmark tycker. En samisk disident. Nu är det här redan för långt...

SÄG NEJ TILL ILO 169!