... ær inte helt lætt. Jag har nyligen varit ledig tre dagar, eller næstan fyra før gick från morgonskift till nattskift samtidigt. Givetvis gjorde jag då som alla med sjælvaktning av vår stolta folkstam: Søp mig redløs.
Kan meddela att Norge inte ær det billigaste landet att gøra det i. I torsdags drack jag jætte-jætte mycket. Drack øl och fortsatte sedan med det på en jættetrevlig tur med en gammal båt och levande musik (blues). Mycket stæmningsfullt. Sedan avrundades kvællen på den lokala puben i Melbu, grannbyn hær. Æven dær var det en trubadur som levde om. En torsdag, sjysst. Sedan blev det taxi hem, førutom før en i sællskapet som blev kvarlæmnad i armarna på en melbuflicka. Kollegan såg inte ledsen ut.
Dagen efter mådde jag som jag borde. Lite bakis, lite trøtt. Mindes allting från gårdagen. Så då fick givetvis frøken Q mig att dricka massa alkohol på fredagen också. Jag var væl inte svårøvertalad. Drack mindre æn dagen innan. Ændå- blev jag helt tom och minns inget. Dessutom sms:ade jag massa tokigheter till min allra ældsta kvinnliga væn. Ringde henne också. Idiot ær man. Stod också och talade om hur inkompetent ledningen før hotellet ær. Ingen fara på taket kan man tycka. Grejen ær att ægarens son stod bredvid... Nu ær inte det så illa som det låter- det ær inte så høgt upp i hierarkien som problemen ligger. En nyktrare kollega sa dock att han såg besværad ut. Måste kanske rækna med att det kan bli ett problem. Tror dock inte att han sæger något. Verkar inte vara den typen.
Hur som helst: Varfør minns man ingenting? Vad ær det som gør att jag ena kvællen minns allting och næsta skæmmer ut mig totalt?
Nu blir det lugnt ett tag. Ska spara hjærnceller och pengar. Kan væl ta en øl eller två, men råsupande kænner jag inget behov av på ett tag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Blackouter uppkommer när man når en viss promillehalt, en halt som man oftast inte når om man inte byggt upp en viss resistans mot alkoholen.
I det här fallet är det förmodligen så att all alkohol från torsdagen inte försvunnit ur kroppen din så att den "måttliga" påfyllnaden gjorde att du kom upp i promillenivåer som kroppen inte tyckte om och varnade då om att du nte bör dricka så mycket (eller alls)
Det som räddade mig från min alkoholism (eller det var i alla fall på väg mot alkoholism) var nog idrotten. Börja styrketräna hårt som satan och då får du ångest om du super bort dina resultat. Lägg upp ett seriöst träningsprogram för nybörjare. Bra litteratur att börja med är Ove Rytters "Effektiv Bodybuilding".
Tyvärr , Jag blir besviken på din böjelse för konstlad lycka . Du om någon borde begripa att detta är och har alltid varit arbetarklassens fördärv . Kapitalismens sätt att kuva underklassen har alltid varit att erbjuda flykt från verkligheten för att stävja i grunden.
Statare , gruvarbetare , sjömän erbjöds (tvingades) att istället för drägliga arbetsvillkor se detta som en positiv gest från kapitalet . Så skärpning , en öl eller två ok , men berusning är ett svaghetstecken .
Skicka en kommentar