Tjänstemannastyre

Det finns få saker som stör mig så mycket i mitt arbete som förtroendevald som handlingar som kommer upp och som egentligen inte verkar vara tänkta att vi ska ta ställning till. Vi ska bara nicka och godkänna tjänstemännens förslag, för det är "objektivt bäst". Aldrig i livet, säger jag!

Idag var jag på möte med Sävar KDN för första gången. Det var intressant, men samtidigt en ganska ljummen tillställning. Ingen konfliktpolitik överhuvudtaget, utom det vi ställde till med. Vi skulle påbörja arbetet med verksamhetsplaneringen genom att anta ett "Underlag för budet- och verksamhetsplaneringsdirektiv 2008" som ska gå till Kommunstyrelsen. I dokumentet så finns det massa intressanta saker om hur framtiden ser ut i Sävar.

Det jag och Elsa reagerade på var i kapitel 4, om löneprioriteringar. Vi ville ta bort följande två stycken:

"Ett annat led i att bli en mera attraktiv arbetsgivare är att belöna medarbetre för god prestationer oavsett att man redan ligger på en relativt sett hög lönenivå. Detta gör man genom att öka lönespännvidden.

Professionellt ledarskap är en viktig förutsättning för framgångsrika arbetsgivare. Förvaltningen kommer att fortsätta att se över ledarnas löner så att nivån på dessa är jämförbara med kommunens övriga ledarlöner."

Ett rakt och tydligt budskap- Sävar KDN vill ha högre löneskillnader. Till saken hör att det ovan fanns ett stycke som pekade på vikten att ALLA löner var konkurrenskraftiga gentemot övriga kommunen. Utav någon anledning vill högsta tjänstemannen poängtera att det var särskillt viktigt när det gällde cheferna. Förutom att stryka ovanstående två stycken så ville vi också snäva in vilka yrkesgrupper som skulle prioriteras.

Vi tyckte det skulle räcka med Undersköterskor, Barnskötare och Personliga assistenter. De andra partierna och tjänstemännen ville även prioritera Socialsekreterare och Enhetschefer Vård/omsorg.

Visst, både jag och Elsa vet att kvinnliga akademiker och chefer tjänar mindre än de borde, inte minst om de dessutom jobbar i kommunal sektor. Hela sektorn ligger ju lågt. Samtidigt gjorde vi bedömningen att det viktigaste nu när vi har en begränsad lönepott är att höja de lägst avlönade upp till en anständig nivå som går att leva på. Socionomerna och cheferna må vara relativt underlönade, men de lär inte gå och lägga sig med ont i magen av ekonomisk stress i alla fall. Helt enkelt- primära behov i första hand.

Ingen annan höll med oss, inte mp, inte sossarna. Ett tungt argument var just att det var en tjänstemannasyn, att vi inte skulle ägna oss åt lönepolitik. Vad f-n skulle det då upp i nämnden för? Det blev en reservation.