"Norrländsk allmoge kultur"

Nej, den här gången handlar det inte om den lätt suspekta föreningen NSVF (Norrlands Sociala Vänster Förening), må den vila i frid. Det handlar om bugg & foxtrott, mer känt som styrdans.

Är precis hemkommen från dansafton på Ersboda Folkets Hus. Min första konkreta användning av körkortet - tack Clara/Sebbe för lånet av bilen, kollektivtrafiken från en förort till en annan klockan ett på natten är inte att leka med... Highlights stod på scen och det var ett rejält drag!

Jag vet att jag är larvig, men jag kan inte hjälpa att tycka att det är skithäftigt att över 200 personer, kanske uppåt 300, nyktra, de flesta under 35, samlas för att dansa kind emot kind en fredagkväll. Stämningen är uppåt, alla följer slaviskt de blå skyltarna som dikterar vilkas tur det är att bjuda upp: Damerna eller herrarna.

Tänkte gå igenom några av de saker som gör att jag håller danskulturen i Umeå (och i princip övriga Norrland, Hudiksvall brukar man säga är gränsen) före vad jag sett i Göteborg:

- Musiken. Vikingarna och Sten & Stanley spelar musik som är så enformig och så fantasilös att man vill gråta. Tyvärr är det dessa folk tänker på och inte de bättre banden som Boogarts, Perikles, Zlips eller Highlights. Ikväll har jag dansat till Gyllene Tider, Elton John, Lena PH, Björn Skifs, Roger Pontare, Sarek, m.m.
- Åldersspridningen. Följer delvis av ovan, men här kommer också tradition och kultur in. I Göteborg är det hopplöst segregerat. Träffar du på yngre på dansgolvet är de från någon dansskola och är så jääävla seriösa.
- Kind mot kind. I Göteborg dominerar valsfattningen. Värdelöst. Det är inte bara ocharmigt, det är också hopplöst svårt att styra.
- Damerna/Herrarnas VS "Demokratiskt". Demokratiskt är den största bluff mänskligheten skådat. I väldigt stor utsträckning fungerar demokratiskt som en variant på Herrarnas. Många tjejer bjuder inte upp, medan killar gör det. Det gör att vi är tillbaka i eländet att vi killar aldrig behöver stå där och känna oss ratade, medan tjejer får göra det. Inte ens dansen är fri från mönster från samhället i övrigt så det hela är lite mer komplicerat än att säga "men det är ju bara att bjuda upp".
- Alla får dansa. Eftersom man har damerna och herrarnas så är det enormt ovanligt att någon nekar en dans. Minns hur förvirrad och kränkt jag kände mig när jag var hemma i Göteborg senast och gick på Vågen (demokratiskt) när jag blev nekad flera gånger. I Umeå så ska folk ha skäl till att neka, typ dansat tidigare samma kväll, personen är full, eller bara efterhängsen i största allmänhet.

Så nu sitter jag här, nöjd och nykter klockan 02.13. Dans är en underbar social begivelse. Träffa nytt folk, lyssna på musik, motion och allt väldigt avspänt och otroligt långt från krogens stök och köttmarknad. Klädstilerna är lika många som dansstilarna. Inget är fel, allt är rätt.

Dansade i kväll för övrigt med en tjej från Örnsköldsvik och en från Skellefteå danserna efter varandra. Rimligt. Det är ju bara 26 mil mellan de orterna! Okej, Umeå ligger mitt emellan, men ändå...