Seminarium om stadsplanering på 8:e mars

Var i går på ett seminarium om Umeå- en trygg stad. Medverkande var Chris- professor från Umeå universitet, Margaretha - jämställdhetsansvarig på länstyrelsen och Tamara Spiric- gruppledare i Umeå kommun (v). Beklagar att jag inte skrev upp namn och titel exakt på de två förstnämnda kvinnorna.

Det var i vilket fall ett mycket intressant seminarium som verkligen hade förtjänat fler i publiken, men vi som var där fick i alla fall ett par trevliga timmar. Diskussionen rörde sig främst kring det olämpliga i att de som planerar gång- och cykelvägar, busslinjer, bostadsområden, m.m. sällan är de som rör sig mest på kvällar och helger, eller som åker kollektivt. Stadsplanering är ett manligt gebit, men det är kvinnor som åker buss. Eller om man ska vara lite mer noga: Kvinnor, unga, invandrare och andra med låga inkomster. De vita, medelålders män som planerar- ja de åker bil.

Kan man sätta en prislapp på trygghet? När man säger att det blir "för dyrt" med en gångbro i stället för en tunnel - vilket perspektiv har man då? Tamara sa något bra när hon pekade på att man i vissa fall kan slösa bort pengar till ingen nytta, utan att bry sig om kostnaderna*, men när det gällde trygghetsskapande åtgärder då finns inte resurserna.

Några exempel på dåliga saker:

- gångtunnel som är böjd, man ser inte hela tunneln när man går in.
- Stormarknader som ligger så avsides att det inte går att ta bussen dit. Klassisk kritik som Chris faktiskt höjde en nivå när hon påpekade att de lågavlönade kvinnorna som jobbar där- hur ska de ta sig FRÅN jobbet! Stormarknaderna har ju öppet allt längre på kvällarna.
- Döda bostadsområden. Den sociala infrastrukturen har rasat samman. Du syns inte, du vet inte namnet på dina grannar. Här var det en lång diskussion om hur man bygger för gemenskap och om hur stormarknaderna har tagit död på närbutiker och närcentrum.

Samtidigt var det mycket som var possitivt ur ett Umeå perspektiv. Diskussionen är mer levande här än på andra håll. Stormarknaderna har busstillgång (även om Strömpilen endast är dagtid, men OBS har ju hela trafikdygnet). Den hemska press som blev på kvinnor i samband med Hagamannens härjningar har också gett en ökad medvetenhet, även bland män i Umeå. Ett exempel är den enkät som Vänsterpartiet samlade in på NUS angående den blivande bron/tunneln till den kommande tågstationen Umeå Östra (Öbacka). Över fyrahundra svar och en bred majoritet svarade att en bro var att föredra, även om den blir (betydligt) dyrare. Av männen föredrog 73% bro, ännu fler bland kvinnorna. Jag tror inte att siffrorna skulle varit sådana för tio år sedan.

Summa sumarum: Mycket intressant och trevligt. Bra jobbat ABF och Vänsterpartiet!

* Exemplet var att när ett nytt bostadsområde skulle byggas så var marken förorenad och det fanns ett företag som borde stå för saneringen, men kommunen hade för bråttom för att ta fajten i domstol så de lät företaget köpa ut sig för tre miljoner. Kommunens merkostnad kan ligga på uppemot 10 miljoner för att man stressade.