Visar inlägg med etikett EU. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett EU. Visa alla inlägg
måndag, mars 22, 2010
Självständighetspartiet? Hur tänker de?
Islänningarna har ännu en gång överraskat mig. Den här gången är det inte lika positivt. I den senaste väljarundersökningen (hittat på den utmärkta islandsbloggen) så går självständighetspartiet starkt framåt. Samma parti som är huvudansvarigt för den nuvarande krisen har nu i opposition försökt göra sig till språkrör för missnöjet med krishanteringen och även med icesafe. Att de verkar lyckas är minst sagt smakstarkt! På ett sätt är Grekland och Island lika varandra, bägge har misssköts av högern och nu får vänstern städa upp... Följ gärna bloggen, den är utmärkt! Läs om opinionsunderrökningen här: http://www.islandsbloggen.com/2010/03/fyra-av-tio-valjer-sjalvstandighetspart.html . Som vanligt är bevakningen av övriga nordiska länder usel i sverige. Vänsterpartiets Hans Linde försökte visa på högerregeringens brist på solidaritet med irland genom en interpellation. Svaret blev goddag yxskaft och föga uppmärksammat av media. Bra gjort ändå av Hans!
söndag, december 13, 2009
Upp till bevis- är EU den kraft för demokrati som vissa påstår?
Det har varit en dyster EU-höst. Medan media mest agerat hejaklack åt den svenska högerregeringens roll som ordförande i EU så har ett antal otrevligheter inträffat det senaste året:
- I Litauen förbjuder man "främjande" av homosexualitet Kortfattat om läget i världen i stort för homosexuella.
- I Polen förbjuder man kommunistiska symboler.
- I Italien tycker en företrädare för regeringen att man ska mörda meningsmotståndare (i frågan om krucifix i offentliga byggnader).
- I Turkiet förbjuder man vänsterpartiet DTP. Bli ett fan på Facebook och visa ditt stöd!
- I Israel pågår samma brutala apartheidpolitik som vanligt.
Lettland och Polen bryter så totalt mot de mänskliga rättigheterna, men har det överhuvudtaget diskuterats inom EU? Knappast. Både Turkiet och Israel har speciella, förmånliga relationer med EU. Turkiet talas till och med som möjlig framtida medlem i EUROPEISKA unionen. Största argumentet emot det är inte att 90% av landet ligger i asien, utan det demokratiska underskott med en alldeles för stark militär och ett förtryck mot minoriteter.
Den gågna hösten har med all önskvärd tydlighet visat att det högtidliga talet om demokrati och "europeiska värderingar" endast är snömos. De mer religiöst präglade länderna med sin förlegade människosyn har uppenbara problem att ta steget in i den moderna tiden. Jag har alltid hävdat att vi inte ska beblanda oss med tokiga katoliker, hur någon kan tro att vi ska kunna fortsätta modernisera Sverige, kämpa för jämlikhet och rättvisa med länder som Italien, Irland, Polen och kryptofascisterna i östra europa, det det är för mig en gåta!
- I Litauen förbjuder man "främjande" av homosexualitet Kortfattat om läget i världen i stort för homosexuella.
- I Polen förbjuder man kommunistiska symboler.
- I Italien tycker en företrädare för regeringen att man ska mörda meningsmotståndare (i frågan om krucifix i offentliga byggnader).
- I Turkiet förbjuder man vänsterpartiet DTP. Bli ett fan på Facebook och visa ditt stöd!
- I Israel pågår samma brutala apartheidpolitik som vanligt.
Lettland och Polen bryter så totalt mot de mänskliga rättigheterna, men har det överhuvudtaget diskuterats inom EU? Knappast. Både Turkiet och Israel har speciella, förmånliga relationer med EU. Turkiet talas till och med som möjlig framtida medlem i EUROPEISKA unionen. Största argumentet emot det är inte att 90% av landet ligger i asien, utan det demokratiska underskott med en alldeles för stark militär och ett förtryck mot minoriteter.
Den gågna hösten har med all önskvärd tydlighet visat att det högtidliga talet om demokrati och "europeiska värderingar" endast är snömos. De mer religiöst präglade länderna med sin förlegade människosyn har uppenbara problem att ta steget in i den moderna tiden. Jag har alltid hävdat att vi inte ska beblanda oss med tokiga katoliker, hur någon kan tro att vi ska kunna fortsätta modernisera Sverige, kämpa för jämlikhet och rättvisa med länder som Italien, Irland, Polen och kryptofascisterna i östra europa, det det är för mig en gåta!
tisdag, juli 14, 2009
Bra jobbat Eva-Britt
I en hopplöst läge, i ett redan i förväg uppgjort val, så ställde sig en medelålders kvinna från småland på lite knackig engelska upp och förklarade "Jag ställer inte upp på det här myglet.". Bra! Starkt jobbat. Att få ihop 89 röster under de förutsättningarna är inte dåligt jobbat! Utgår i från att det var vänstern och de gröna som stödde henne? Försökte hitta besked om det, men det fanns inte ens i EU-parlamentets pressmeddelande. Tillägg: Efter kontakt med ansvarig byråkrat så kan jag meddela att det var en sluten omröstning. Varför då? I en opolitisk förening ser jag poängen, men i ett politiskt parlament? Det är som om vi skulle välja riksdagens talman eller ordförande i kommunfullmäktige med sluten omröstning. Trams.
Tycker detta ideliga kohandlande i EU bidrar till att EU blir en byråkratisk sörja. Vad är det för poäng med att först låta en konservativ (Polens förre premiärminister Jerzy Buzek) vara talman i 2,5 år, för att sedan låta en socialdemokrat (troligen tysken Martin Schulz) ta över vittnar enligt mig om ett märkligt fokus på personliga vinster av poster snarare än politik.
EU-parlamentet har en gedigen högermajoritet, låt den synas, sluta maskera EU. Det är ett utpräglat högerprojekt. Dags att erkänna det officiellt från SAP:s sida också...
Tycker detta ideliga kohandlande i EU bidrar till att EU blir en byråkratisk sörja. Vad är det för poäng med att först låta en konservativ (Polens förre premiärminister Jerzy Buzek) vara talman i 2,5 år, för att sedan låta en socialdemokrat (troligen tysken Martin Schulz) ta över vittnar enligt mig om ett märkligt fokus på personliga vinster av poster snarare än politik.
EU-parlamentet har en gedigen högermajoritet, låt den synas, sluta maskera EU. Det är ett utpräglat högerprojekt. Dags att erkänna det officiellt från SAP:s sida också...
söndag, juni 14, 2009
Dags att återanvända begreppet opportunism!
Efter ett dåligt val så kommer det alltid tolkningar kring orsaker. Som jag skrivit tidigare är vissa av dessa tolkningar hederliga, andra beror mest på en agenda, att man är emot partiledningen.
Nu börjar röka lägga sig och folk börjar yttra sig mer genomtänkt. Vad dyker då upp? Jo, ren opportunism! Det börjar med den felaktiga analysen att svenska folket inte längre är emot EU. Att ta ett val med under 50% valdeltagande som förevändning för detta är minst sagt märkligt. Särskilt som oppinionsundersökningar visar att åtminstone 25% av svenska folket alltjämt är hårdnackat mot EU.
Att göra en felaktig analys är inte opportunism, däremot att byta åsikt för att det inte är bekvämt är det.
Ett bra exempel på opportunism är den vanligtvis radikale bloggaren Jinge som skriver:
"Vänsterpartiet är inne i en process där man möjligen kommer att bli ett EU-kritiskt parti i stället för att kräva utträde ur EU. Det vore en klar framgång och jag tror att vi är många som skulle glädjas åt ett sådant beslut. För hur sannolikt är det att (V) får igenom sitt krav på utträde? På en skala?"
För mig är det helt irrelevant om vi har chans att få igenom en politisk fråga eller inte. Vi vill ha en omfattande samhällsförändring, republik, reell jämlikhet mellan könen och mycket mer som vi inte kommer att få igenom de närmaste åren. Ska vi släppa de kraven också?
Den enda legitima anledningen till att förändra vår syn på EU är om vi övertygas om att vi har fel. Helt enkelt finns det en chans i helvetet att EU går att förändra till en social, progressiv union? Då och först då- ska vi fundera på att vara för EU.
Mitt svar är än så länge ett rungande NEJ!!! EU är ett organ för imperialism och marknadsfundamentalism. Inskrivet i grunderna och svårt, nästan omöjligt, att förändra. Det är lindrigt sagt naivt att tro att det är en rimlig strategi.
Så, eftersom jag inte hört någon säga att EU går att förändra i grunden så menar jag att det är opportunism som ligger bakom. Vänsterpartiet Bohusläns riksdagskvinna uttalade sig så här till Sveriges Radios program Ekot den 12/6:
"- Det är väldigt många unga människor i dag som kanske röstar för första
gången, som inte vet om någonting annat än att vi är med i EU. Det är inte
så realistiskt att tro att vi kommer att gå ur EU. Då är det bättre att
man jobbar konstruktivt med att använda sig av den organisationen för att
göra ett bra jobb, säger Wiwi-Anne Johansson, riksdagsledamot för
Vänsterpartiet och ledamot i partistyrelsen. "
Det finns ingenting som säger att man inte kan jobba konstruktivt i EU, även om man är emot det. Det är precis vad vi gjort de gågna åren. Sedan att vi inte nått ut med att vi gjort det, det handlar mer om att vi är ett svagt parti!
Det är en stor risk för att diverse förståsigpåare och opportunister nu kommer att prata i liknande termer som Wiwi-Anne Johansson. Nu är det dags för oss alla att sätta ner foten! Kortsiktiga vinster i förenklad relation till SAP eller att det blir lättare för oss att få en ryggdunk av etablissemanget på DNs ledarsida är inte ett skäl för oss att dagtinga med vår uppfattning! Den Vänsterpartist som ställer sig upp och säger att den numera tror att man kan förändra EU, den har jag respekt för. Den som pratar om taktik när vi egentligen pratar om politik och ideologi, den har jag inte respekt för!
Säljer vi ut oss i den här frågan så undrar jag vad vi har för existensberättigande i svensk politik? Sen när blev det ett problem att vi är ensamma bland riksdagspartierna om en uppfattning? Det är väl som det ska vara?
Nu börjar röka lägga sig och folk börjar yttra sig mer genomtänkt. Vad dyker då upp? Jo, ren opportunism! Det börjar med den felaktiga analysen att svenska folket inte längre är emot EU. Att ta ett val med under 50% valdeltagande som förevändning för detta är minst sagt märkligt. Särskilt som oppinionsundersökningar visar att åtminstone 25% av svenska folket alltjämt är hårdnackat mot EU.
Att göra en felaktig analys är inte opportunism, däremot att byta åsikt för att det inte är bekvämt är det.
Ett bra exempel på opportunism är den vanligtvis radikale bloggaren Jinge som skriver:
"Vänsterpartiet är inne i en process där man möjligen kommer att bli ett EU-kritiskt parti i stället för att kräva utträde ur EU. Det vore en klar framgång och jag tror att vi är många som skulle glädjas åt ett sådant beslut. För hur sannolikt är det att (V) får igenom sitt krav på utträde? På en skala?"
För mig är det helt irrelevant om vi har chans att få igenom en politisk fråga eller inte. Vi vill ha en omfattande samhällsförändring, republik, reell jämlikhet mellan könen och mycket mer som vi inte kommer att få igenom de närmaste åren. Ska vi släppa de kraven också?
Den enda legitima anledningen till att förändra vår syn på EU är om vi övertygas om att vi har fel. Helt enkelt finns det en chans i helvetet att EU går att förändra till en social, progressiv union? Då och först då- ska vi fundera på att vara för EU.
Mitt svar är än så länge ett rungande NEJ!!! EU är ett organ för imperialism och marknadsfundamentalism. Inskrivet i grunderna och svårt, nästan omöjligt, att förändra. Det är lindrigt sagt naivt att tro att det är en rimlig strategi.
Så, eftersom jag inte hört någon säga att EU går att förändra i grunden så menar jag att det är opportunism som ligger bakom. Vänsterpartiet Bohusläns riksdagskvinna uttalade sig så här till Sveriges Radios program Ekot den 12/6:
"- Det är väldigt många unga människor i dag som kanske röstar för första
gången, som inte vet om någonting annat än att vi är med i EU. Det är inte
så realistiskt att tro att vi kommer att gå ur EU. Då är det bättre att
man jobbar konstruktivt med att använda sig av den organisationen för att
göra ett bra jobb, säger Wiwi-Anne Johansson, riksdagsledamot för
Vänsterpartiet och ledamot i partistyrelsen. "
Det finns ingenting som säger att man inte kan jobba konstruktivt i EU, även om man är emot det. Det är precis vad vi gjort de gågna åren. Sedan att vi inte nått ut med att vi gjort det, det handlar mer om att vi är ett svagt parti!
Det är en stor risk för att diverse förståsigpåare och opportunister nu kommer att prata i liknande termer som Wiwi-Anne Johansson. Nu är det dags för oss alla att sätta ner foten! Kortsiktiga vinster i förenklad relation till SAP eller att det blir lättare för oss att få en ryggdunk av etablissemanget på DNs ledarsida är inte ett skäl för oss att dagtinga med vår uppfattning! Den Vänsterpartist som ställer sig upp och säger att den numera tror att man kan förändra EU, den har jag respekt för. Den som pratar om taktik när vi egentligen pratar om politik och ideologi, den har jag inte respekt för!
Säljer vi ut oss i den här frågan så undrar jag vad vi har för existensberättigande i svensk politik? Sen när blev det ett problem att vi är ensamma bland riksdagspartierna om en uppfattning? Det är väl som det ska vara?
tisdag, juni 09, 2009
Helle Klein och andra proffstyckare har sin verklighet, jag har min
Helle Klein skriver med mycket illa dold skadeglädja i måndagens Aftonbladet om hur hon nu "vet" att kritik mot EU är överspelat och att det nu handlar om "sakfrågor":
"Att som Vänsterpartiets företrädare hävdar att de EU-kritiska valt att stanna hemma att detta skulle ha drabbat (V) och Junilistan håller inte. Valdeltagandet ökade denna och vid tidigare val har Vänsterpartiet fått betydligt fler röster."
Hennes kollega Eva Franchell fortsätter i dag med att raljera om att de unga i storstäderna minsann förstår sig på EU bättre än ignoranta bönder på vischan och att det är dem (s) måste nå. Osedvanligt fula påhopp på Marita Ulvskog och hennes försvar för LOs arbetare förs fram på en LO ägd tidnings ledarsida:
"Sverige har den näst högsta ungdomsarbetslösheten i hela Europa. I valrörelsens inledning stod Marita Ulvskog på just Medborgarplatsen och lovade att halvera ungdomsarbetslösheten i EU. Men i stället för att följa upp det löftet valde hon att driva en kampanj mot ett lettiskt uthyrningsföretag."
Att skriva så är väldigt modigt dagen efter EU-valet. Det är dags att studera VILKA som röstat, respektive röstat. Det vet vare sig jag eller Helle Klein. Erik Berg har skrivit en bra analys på det temat. För det första är "ökningen" hela tre procent och det är fortfarande långt i från hälften som röstar. När halva väljarkåren stannar hemma, då vore det väldigt märkligt om Vänsterpartiet gör succé. I de tidigare valen lyckades vi åtminstone mobilisera väljarna genom att frågan om superstaten EU hamnade i centrum. Detta valet gjorde både Vänsterpartiet och Junilistan ganska dåligt jobb med att lyfta EU-hatet. Vi hamnade i ett mellanläge. Vi nådde inte ut, gjorde inte en tillräckligt stark valrörelse. Att då börja vilja ändra politiken eller "skjuta" enskilda partiföreträdare, det är inte sjysst. Vi har gjort ett kollektivt misslyckande. Att dessutom vilja anpassa politiken efter tillfälliga väljarvinder är för mig högsta graden av opportunism. Om miljöpartiet driver en lite halvmesig progressiv EU-politik och får stöd för den, vad är problemet? Vad tjänar vi på att urholka svensk politik från en rakryggad vänsterlinje för att slåss om dessa väljare? Sofflocket, det är ditåt vi skall titta.
De jag pratat med som funderat på att inte rösta, de har inte sagt att de tycker Vänsterpartiet är för mycket emot EU, snarare tvärtom. Deras åsikter om EU passar sig sällan i "tryckt format". Så jag tror att svaren man får varierar på vem man frågar. De tycker inte att Vänsterpartiet är för mycket vänster och för mycket systemkritiskt, snarare tvärtom. De pratar om svensk politik som en sörja och om en vänster som är "hangarounds" runt socialdemokraterna.
Det finns två teser som jag stör mig mycket på när det gäller ALLA politiska journalister och ledarskribenter. Oavsett vilken (större) tidning de skriver på, så gör de samma fel:
1) Vi måste ha tydliga alternativ, "enighet" inom blocken är viktigare än något annat. "Vad får man om man röstar på Folkpartiet?". Journalisterna vill göra det lätt för sig och få två lag som de kan ställa mot varandra. Förstår liksom inte vad problemet är med att fortsätta som vi gjort i sisådär 90 år där varje parti kandiderar på SITT program och sedan får valresultatet avgöra vad som får mest inflytande. Att förhandla INNAN valet blir enligt mig väldigt mycket som att sälja skinnet innan Björnen är skjuten! Väljarna borde säga sitt och SEDAN kan kohandeln köra igång. Lite jobbigare för dessa slöa journalister som måste bevaka flera alternativ, men, men.
2) De ser världen ur sin egen världsbild. När de kommenterar Kristdemokraternas kräftgång, så hävdar de att lösningen är att de ska bli mindre värdekonservativa och bli HBT-vänner som alla andra. När de kommenterar Vänsterpartiet så hävdar de att lösningen är att vi ska bli marknadsliberala som alla andra. Seriöst- vad har Kd för berättigande om de INTE är ett medmänskligt reaktionärt parti? Då finns Sd för de av dessa väljare som tycker medmänskligt är mindre viktigt än det reaktionära. För de andra blir det väl soffan. På vilket sätt stärker det demokratin?
Faktum är att det miljöparti som Hell Klein så gärna omfamnar (ibland undrar jag om hon inte är miljömupp mer än socialdemokrat) ute på gator och torg knappast var så EU-positivt som liberalerna i storstadsmedia vill låtsas om. Vem vet vilka som röstade på den duktige EU-kritikern Carl Schlyter och vilka som röstade på EU-federalism?
Vänsterpartiet behöver fundera och analysera sin valrörelse och det ordentligt. En sådan diskussion bör ha sin grund i stärkandet av vår position som systemkritiker och inte i någon form av opportunism eller vandring åt höger (inte i själva inlägget, men i vissa kommentarer).
"Att som Vänsterpartiets företrädare hävdar att de EU-kritiska valt att stanna hemma att detta skulle ha drabbat (V) och Junilistan håller inte. Valdeltagandet ökade denna och vid tidigare val har Vänsterpartiet fått betydligt fler röster."
Hennes kollega Eva Franchell fortsätter i dag med att raljera om att de unga i storstäderna minsann förstår sig på EU bättre än ignoranta bönder på vischan och att det är dem (s) måste nå. Osedvanligt fula påhopp på Marita Ulvskog och hennes försvar för LOs arbetare förs fram på en LO ägd tidnings ledarsida:
"Sverige har den näst högsta ungdomsarbetslösheten i hela Europa. I valrörelsens inledning stod Marita Ulvskog på just Medborgarplatsen och lovade att halvera ungdomsarbetslösheten i EU. Men i stället för att följa upp det löftet valde hon att driva en kampanj mot ett lettiskt uthyrningsföretag."
Att skriva så är väldigt modigt dagen efter EU-valet. Det är dags att studera VILKA som röstat, respektive röstat. Det vet vare sig jag eller Helle Klein. Erik Berg har skrivit en bra analys på det temat. För det första är "ökningen" hela tre procent och det är fortfarande långt i från hälften som röstar. När halva väljarkåren stannar hemma, då vore det väldigt märkligt om Vänsterpartiet gör succé. I de tidigare valen lyckades vi åtminstone mobilisera väljarna genom att frågan om superstaten EU hamnade i centrum. Detta valet gjorde både Vänsterpartiet och Junilistan ganska dåligt jobb med att lyfta EU-hatet. Vi hamnade i ett mellanläge. Vi nådde inte ut, gjorde inte en tillräckligt stark valrörelse. Att då börja vilja ändra politiken eller "skjuta" enskilda partiföreträdare, det är inte sjysst. Vi har gjort ett kollektivt misslyckande. Att dessutom vilja anpassa politiken efter tillfälliga väljarvinder är för mig högsta graden av opportunism. Om miljöpartiet driver en lite halvmesig progressiv EU-politik och får stöd för den, vad är problemet? Vad tjänar vi på att urholka svensk politik från en rakryggad vänsterlinje för att slåss om dessa väljare? Sofflocket, det är ditåt vi skall titta.
De jag pratat med som funderat på att inte rösta, de har inte sagt att de tycker Vänsterpartiet är för mycket emot EU, snarare tvärtom. Deras åsikter om EU passar sig sällan i "tryckt format". Så jag tror att svaren man får varierar på vem man frågar. De tycker inte att Vänsterpartiet är för mycket vänster och för mycket systemkritiskt, snarare tvärtom. De pratar om svensk politik som en sörja och om en vänster som är "hangarounds" runt socialdemokraterna.
Det finns två teser som jag stör mig mycket på när det gäller ALLA politiska journalister och ledarskribenter. Oavsett vilken (större) tidning de skriver på, så gör de samma fel:
1) Vi måste ha tydliga alternativ, "enighet" inom blocken är viktigare än något annat. "Vad får man om man röstar på Folkpartiet?". Journalisterna vill göra det lätt för sig och få två lag som de kan ställa mot varandra. Förstår liksom inte vad problemet är med att fortsätta som vi gjort i sisådär 90 år där varje parti kandiderar på SITT program och sedan får valresultatet avgöra vad som får mest inflytande. Att förhandla INNAN valet blir enligt mig väldigt mycket som att sälja skinnet innan Björnen är skjuten! Väljarna borde säga sitt och SEDAN kan kohandeln köra igång. Lite jobbigare för dessa slöa journalister som måste bevaka flera alternativ, men, men.
2) De ser världen ur sin egen världsbild. När de kommenterar Kristdemokraternas kräftgång, så hävdar de att lösningen är att de ska bli mindre värdekonservativa och bli HBT-vänner som alla andra. När de kommenterar Vänsterpartiet så hävdar de att lösningen är att vi ska bli marknadsliberala som alla andra. Seriöst- vad har Kd för berättigande om de INTE är ett medmänskligt reaktionärt parti? Då finns Sd för de av dessa väljare som tycker medmänskligt är mindre viktigt än det reaktionära. För de andra blir det väl soffan. På vilket sätt stärker det demokratin?
Faktum är att det miljöparti som Hell Klein så gärna omfamnar (ibland undrar jag om hon inte är miljömupp mer än socialdemokrat) ute på gator och torg knappast var så EU-positivt som liberalerna i storstadsmedia vill låtsas om. Vem vet vilka som röstade på den duktige EU-kritikern Carl Schlyter och vilka som röstade på EU-federalism?
Vänsterpartiet behöver fundera och analysera sin valrörelse och det ordentligt. En sådan diskussion bör ha sin grund i stärkandet av vår position som systemkritiker och inte i någon form av opportunism eller vandring åt höger (inte i själva inlägget, men i vissa kommentarer).
Bra sida för nörden
Här hittar du en sammanställning av resultat från EU-valet från hela EU. Klickar du dig vidare kan du läsa mer om varje land. Glädjande är att Sinn Fein till sist fick mandat både från Irland och Nordirland. Man kan också se hur irriterande litet avståndet mellan bra resultat och mindre bra är. Vänsterförbundet i Finland förlorade på mållinjen sitt mandat till svenska överklassens parti, Svenska Folkpartiet. På Nordirland så fick ett protestantiskt högerextremt parti det sista mandatet, knappt före socialdemokraterna.
Så kan det gå när inte haspen är på, som man brukar säga.
För den mer nationalistiskt sinnade nörden kan man alltid hänvisa till www.val.se. Återkommer med mer.
Så kan det gå när inte haspen är på, som man brukar säga.
För den mer nationalistiskt sinnade nörden kan man alltid hänvisa till www.val.se. Återkommer med mer.
torsdag, juni 04, 2009
Varning för arbetarinitiativet
På många sätt är Arbetarinitiativet ett spännande tillskott inför EU-valet. Ett alternativ till Vänsterpartiet för dem som av någon för mig okänd anledning inte tycker Vänsterpartiet är tillräckligt radikalt i EU. Förmodligen en inställning som inte handlar om just arbetet i EU-parlamentet, för där har jag svårt att se hur mycket mer man skulle kunna göra. I andra arenor kanske vi ibland har kompromissat ett steg för mycket, men knappast i EU.
Problemet med Arbetarinitiativet är egentligen två, en hederlig och en ohederlig:
1) De har väldigt liten chans att komma in, risk att rösterna inte "ger" något. Denna argumentation gillar jag inte. Klart man ska rösta enligt övertygelse, om man är säker. Ligger man så att säga på gränsen mellan två partier så finns det en poäng att vara mer pragmatisk.
2) Arbetarinitiativet är en allians mellan två väldigt olika partier. Ideologiskt lika, men arbetssätten skiljer sig drastiskt åt. Det sympatiska Socialistiska Partiet och det i grunden ohederliga Rättvisepartiet Socialisterna (Offensiv).
I frågan när det gäller alla dessa orimliga förmåner som EU-parlamentariker får skrev Anders Svensson ett inlägg där han lyfte fram Arbetarinitiativets linje om arbetarlön. I inlägget var han hederlig nog att lyfta fram att Mp och Vänsterpartiet agerar på liknande sätt. Tro mig, så hade inte en offensivare skrivit! Några praktiska exempel:
* Offensiv om asyldebatt i Luleå. Får intrycket att (v) dels är överens med (s) och dels att vi är för att EU ska ha hand om dessa frågor, vilket självklart inte är sant.
* Om Nätverket mot rasisms demonstration i Salem skriver RS på ett sätt så att det lätt tolkas som om det bara är deras ungdomsorganisation Elevkampanjen som står bakom det. Ganska typiskt.
På den i vanliga fall lite märkliga sajten www.socialism.nu finns en tråd om RS. Läs följande sida där ett inlägg från "Katov" kort beskriver hur han upplevde det att vara medlem där.
Min egen erfarenhet från framförallt Umeå handlar om hur de medvetet går med i demonstrationer för att profilera sig själva, utan att ställa upp på gemensamma regler för hur vilka banderoller man får ha, namnlistor också vidare. Det finns en anledning varför de kallas "Vänsterns Jehovas Vittnen". Observera att jag i detta inlägg inte ens lyft upp deras odemokratiska och enteristiska förflutna! På det här inlägget vill jag verkligen ha kommentarer! :)
Då frågar sig säkert vän av ordning: Men då är det väl bara att rösta på den listan som toppas av en kandidat från Socialistiska Partiet? Tyvärr så är det så att RS har fler väljare än SP, varför chansen är väldigt stor att det ändå blir Ingrid Eriksson från RS som i så fall blir deras ledamot. Ingrid är en mycket duktig politiker, men också en offensivare av det gamla gardet från Umeå.
Problemet med Arbetarinitiativet är egentligen två, en hederlig och en ohederlig:
1) De har väldigt liten chans att komma in, risk att rösterna inte "ger" något. Denna argumentation gillar jag inte. Klart man ska rösta enligt övertygelse, om man är säker. Ligger man så att säga på gränsen mellan två partier så finns det en poäng att vara mer pragmatisk.
2) Arbetarinitiativet är en allians mellan två väldigt olika partier. Ideologiskt lika, men arbetssätten skiljer sig drastiskt åt. Det sympatiska Socialistiska Partiet och det i grunden ohederliga Rättvisepartiet Socialisterna (Offensiv).
I frågan när det gäller alla dessa orimliga förmåner som EU-parlamentariker får skrev Anders Svensson ett inlägg där han lyfte fram Arbetarinitiativets linje om arbetarlön. I inlägget var han hederlig nog att lyfta fram att Mp och Vänsterpartiet agerar på liknande sätt. Tro mig, så hade inte en offensivare skrivit! Några praktiska exempel:
* Offensiv om asyldebatt i Luleå. Får intrycket att (v) dels är överens med (s) och dels att vi är för att EU ska ha hand om dessa frågor, vilket självklart inte är sant.
* Om Nätverket mot rasisms demonstration i Salem skriver RS på ett sätt så att det lätt tolkas som om det bara är deras ungdomsorganisation Elevkampanjen som står bakom det. Ganska typiskt.
På den i vanliga fall lite märkliga sajten www.socialism.nu finns en tråd om RS. Läs följande sida där ett inlägg från "Katov" kort beskriver hur han upplevde det att vara medlem där.
Min egen erfarenhet från framförallt Umeå handlar om hur de medvetet går med i demonstrationer för att profilera sig själva, utan att ställa upp på gemensamma regler för hur vilka banderoller man får ha, namnlistor också vidare. Det finns en anledning varför de kallas "Vänsterns Jehovas Vittnen". Observera att jag i detta inlägg inte ens lyft upp deras odemokratiska och enteristiska förflutna! På det här inlägget vill jag verkligen ha kommentarer! :)
Då frågar sig säkert vän av ordning: Men då är det väl bara att rösta på den listan som toppas av en kandidat från Socialistiska Partiet? Tyvärr så är det så att RS har fler väljare än SP, varför chansen är väldigt stor att det ändå blir Ingrid Eriksson från RS som i så fall blir deras ledamot. Ingrid är en mycket duktig politiker, men också en offensivare av det gamla gardet från Umeå.
onsdag, juni 03, 2009
Dessa inkompetenta journalister...
Och i det här fallet kanske även dito statsvetare. Tillåter mig dock att tvivla. Magnus Blomgren borde veta bättre. Aftonbladet har en artikel där de, helt korrekt, påpekar att vilken parlamentsgrupp som partierna tillhör i EU-parlamentet har en stor betydelse för hur de agerar. Gott så. Vad jag stör mig på är att media gång på gång missar att berätta om skillnaden mellan vänsterns grupp, GUE/NGL och de andra.
GUE/NGL (Gauche unitaire européene/Nordic green left)är nämligen en konfederal grupp. Det betyder att gruppen försöker enas, men att det inte finns någon partipiska. Skillnaden mot den socialdemokratiska gruppen är enorm, men även de andra grupperna är mer styrda än vad GUE/NGL är. Det borde Johanna Melén och Aftonbladet tydliggjort.
En anledning till gruppens konfederala status är skillnaden internt. Där finns ganska oreformerade kommunistpartier som grekiska KKE , tillsammans med nyvänster partier som grekiska Synaspismos och nationalistiska vänsterpartier som irländska Sinn Fein. Där finns starka EU-motståndare som danska Folkebevægelsen mod EU och Vänsterpartiet tillsammans med mer EU-positiva Die Linke från Tyskland.
GUE/NGL (Gauche unitaire européene/Nordic green left)är nämligen en konfederal grupp. Det betyder att gruppen försöker enas, men att det inte finns någon partipiska. Skillnaden mot den socialdemokratiska gruppen är enorm, men även de andra grupperna är mer styrda än vad GUE/NGL är. Det borde Johanna Melén och Aftonbladet tydliggjort.
En anledning till gruppens konfederala status är skillnaden internt. Där finns ganska oreformerade kommunistpartier som grekiska KKE , tillsammans med nyvänster partier som grekiska Synaspismos och nationalistiska vänsterpartier som irländska Sinn Fein. Där finns starka EU-motståndare som danska Folkebevægelsen mod EU och Vänsterpartiet tillsammans med mer EU-positiva Die Linke från Tyskland.
söndag, maj 31, 2009
En ovetenskaplig guide för vilken (v) ledamot som passar mig bäst...
Jag ska nu göra en något ovetenskaplig och dessutom politisk inkorrekt studie*. Jag funderar nämligen på att kryssa i EU-valet. Då tänkte jag försöka se vad de olika kandidaterna fokuserar på. Vänsterpartister är ju ganska partilojala människor så det handlar sällan om åsiktsskillnader, utan snarare om vad man prioriterar och förväntas lägga sin kraft på. Dessutom är jag i detta val mer passiv än vanligt, även om jag gör lite arbete i vår lokala partiförening, så jag baserar detta på en mer passiv bild av valet. Lite mer som en vanlig väljare än vad jag brukar vara.
Sällan har det väl varit så självklart vem som ska toppa en Vänsterparti-lista än inför detta EU-val. Eva-Britt Svensson har inte bara erfarenheten genom att ha suttit i EU-parlamentet, varit ordförande i organisationen Nej till EU och så vidare. Hon är också ovanligt bred i sitt politiska engagemang. Hon har varit den ledande ledamoten i kampen mot inskränkningar och för internetfrihet i EU-parlamentet. För detta har hon fått respekt i vida kretsar. Faktiskt imponerande aktivitet, särskilt skönt är det att det visar att det där med demokrati och internetfrihet inte bara är en fråga för knappt vuxna grabbar i Piratpartiet... Briljant att hon och inte Jens Holm haft ansvaret för dessa frågor! Dessutom så har hon ett långt och rejält engagemang i jämställdhetsfrågor, dessvärre också baserat på sin egen historia. I fackliga frågor är hon lika pålitlig som alla Vänsterpartister. Har svårt att se någon svensk kandidat, oavsett parti som passar bättre i Bryssel.
Utifrån detta är det självklara svaret: Kryssa Eva-Britt Svensson!
Nu är jag dock optimistisk och tror att vi kommer lyfta den sista veckan och få två mandat. Vem vill jag då ska åka med henne till Bryssel?
Jo, jag har gjort en ganska ovetenskaplig undersökning av vad de olika kandidaterna skrivit på sina bloggar eller motsvarande. Jag har valt att ta med vad de skrivit sedan den 1 maj, förutom för Jöran Fagerlund som varit så aktiv med sitt bloggande att jag nöjt mig med att ta med till och med den 14 maj...
Några kommentarer av metodikarraktär:
- Artiklar om Eurosamarbetet gav kryss både i "Valrörelse/anti EU" kolumnen OCH i "Ekonomi" kolumnen.
- EN artikel handlade om invandring (Berivan) den gav kryss i "Ekonomi". Borde kanske varit i "Fackligt"?
- Fiske i Västsahara (Mikael G) gav kryss både i "miljö" och i "utrikespolitik".
- Då Berivan har mer av en hemsida än en blogg så tok jag de artiklar som låg under flikarna "artiklar" och "nyheter" och utgick från dem.
- Kommentaren kring den sjuka artikeln om huruvida Hanna L blus var för trång eller för vulgär (sic!) fick ett kryss både i "Feminism/Fackligt" och i "valrörelse" kolumnen.
Kommentarer om resultatet:
Partigängaren: Jöran Fagerlund är helt klart den lojala partibyråkraten som skriver utförligt om valrörelsen och samtidigt ägnar kraft åt partiarbetet hemma i Göteborg med kommunbudget och annat. Starkt jobbat att fixa två saker samtidigt! Därav många kryss i "valrörelse" och i "övrigt/inrikes".
Miljöfundamentalismen: Mikael Gustavsson är helt klart den som mest fokuserat på miljöfrågorna. Tämligen ensidigt skulle jag vilja säga. Fyra av 24 artiklar handlade INTE om miljö i första hand... Dessutom finns det flera som slåss om denna titel. Genom att jag känner Jöran Fagerlund vet jag att detta stämmer på honom också. Även Erik Berg är grymt intresserad av miljö, men inte skrivit något om det på sin blogg direkt.
Piratkandidaten: Erik Josefsson är tämligen enkelspårig. Bortsett från tre artiklar om valarbete, så är alla artiklar (17st.) om yttrandefrihet, immateriell rätt, övervakning, osv. Den som ens funderar på Piratpartiet kan lägga ner. Antingen röstar man på Eva-Britt som har gjort ett bra jobb hitils, eller också röstar man på Erik Johansson som är expert på området och uppenbarligen helt kommer att fokusera på dessa frågor. Även Erik Berg är en dataintresserad kille som i många år varit inblandad i Ung Vänsters arbete med olika hemsidor och liknande. Hans kompetens i frågorna är välkänd internt.
Utrikesministern: Är föga oväntat Berivan Öngurur. Av hennes 25 kryss är hela 11 i rutan för "Utrikes/Militär". Oväntat få kryss i rutan för "Fackligt/Feminism" med tanke på att hon arbetar på mitt fackförbund Unionen. Mycket om Turkiet, Kurder och Palestina. Starkt kort där. Även om hon i sina svar på frågor från Palestinagrupperna, svarat lite svagare än övriga toppkandidater från Vänsterpartiet. Inga större skillnader, men ändå inte klockrena svar bland annat angående Hamas.
Allt-i-allot: Hanna Löfqvist har spridit sina kryss ganska jämnt rakt över. Svårt att hitta något direkt fokus. Med få ledamöter är det ju en styrka. Vem vet vad Erik Josefsson kan om Feminism eller fackligt? Det andra alternativet är ju självklart Eva-Britt. Hennes bloggande är så sparsamt att det är svårt att ta någon större hänsyn till det. Det är också mindre viktigt eftersom vi vet vad hon står för sen tidigare.
En annan intressant kandidat är Jesper Odelberg, stå-upp komiker och sista namn på Vänsterpartiets lista. Jesper är känd som en tuff stå-upp komiker som skämtar med en stor portion självdistans, inte minst om sin sjukdom (Cerebral pares). Han är sista namn på Vänsterpartiets lista. Det är mer eller mindre hopplöst att hitta något han skrivit eller så, men han deltog och gjorde bra ifrån sig i Nyhetsmorgon i TV4. En spännande kandidat med tydligt fokus på frågor om funktionshindrades rättigheter. Tror det skulle kunna vara en riktigt häftig kandidat. Skulle förmodligen ha mycket gratis när det handlar om att nå ut i svensk media som EU-parlamentariker. Skulle förmodligen också behövas i det förstoppade EU-parlamentet och skulle snabbt bli känd och uppmärksammad även utomlands. Känns riktigt lämplig, enda tveksamheten jag har är hur bred han är som politiker och hans oerfarenhet från politiken. Vet helt enkelt nästan ingenting om honom.
Plus och minus ur MITT perspektiv (för andra är mina minus troligen plus):
Minus:
- Överdrivet fokus på miljöfrågor: Mikael Gustavsson, Jöran Fagerlund och delvis Erik Berg. Mikael Gustavsson skriver inte bara mycket om det, han fokuserar också på riktigt märkliga förslag, som detta förslag av Jens Holm som jag skrivit om tidigare. Inte riktigt i min smak.
- Broilervarning: Både Hanna Löfqvist och Berivan Öngörur har jobbat som tjänstemän i Bryssel. Det är inte nyttigt att vara i Bryssel länge. Politiker utan ordentlig erfarenhet av riktiga jobb är inte heller riktigt sunt. Även Erik Josefsson har varit nere i Bryssel en sväng och jobbat med integritets- och IT-frågor. Berivans touch av personval känns inte helt sympatiskt heller. Över huvudtaget är det lite svagt att de första "riktiga arbetarna" på listan först återfinns på plats åtta och nio.
- Överdrivet fokus på internetfrågor: Erik Josefsson. Mycket bra för partiet, men för mig så räcker Eva-Britts kompetens och arbete i frågan gott och väl.
Plus:
- Ung, kvinna och invandrare dessutom med facklig bakgrund. Jag gillar väldigt mycket med Berivan Öngörur, måste bara väga det negativa mot det positiva.
- Jesper Odelbergs för och nackdelar skrev jag om ovan. Känns väldigt lockande att skaka om EU lite...
- Stabila, partilojala och kompetenta kamrater. Såväl Hanna Löfqvist, Erik Berg som Jöran Fagerlund har en lång och stabil bakgrund i parti- och ungdomsförbund. Det betyder att det inte finns några gömda överraskningar. Man vet var de står och vad de kan. Mikael Gustavsson är också djupt förankrad i partiet, har tidigare varit partiets Kommun- och landstingssekreterare. Närmare hjärtat i Vänsterpartiets dagliga arbete runt om i landet är svårt att komma.
- Erik Josefssons ensidighet är givetvis också positiv. Självklart skulle han på ett mycket bra sätt visa inför nästa riksdagsval för svenskarna att PP inte behövs för den som är vänster.
Slutsats:
Ja, det är inte helt enkelt det här. Om jag är övertygad att vi får mer än ett mandat så kommer jag kryssa någon annan än Eva-Britt Svensson (förlåt detta brott mot partiets tradition). Är jag det minsta skeptisk till det så blir det ett kryss på Eva-Britt som jag menar är i en helt egen division bland kandidaterna. Gammal är äldst!
Vem ska jag kryssa i så fall? Det lutar åt antingen Berivan Öngörur (precis som Jonas Sjöstedt för övrigt) eller Jesper Odelberg.
De som känner mig förstår varför vare sig Mikael Gustavsson eller Erik Josefsson kan komma på fråga... Är man en miljöhatande internetanalfabet som jag så... Av delvis samma anledningar så ryker Jöran Fagerlund. Dessutom behövs han som politisk sekreterare i Göteborg där han jobbar väldigt hårt.
Erik Berg och Hanna Löfqvist känns inte riktigt som de har någon agenda på gång. Överhuvud taget saknar jag någon som tydligt lyfter fram våra två klassiska grundperspektiv inför valet: Var är feminismen och det fackliga perspektivet? Försvaret av kollektivavtalen nämns av alla kandidaterna, men inte riktigt så att jag känner glöden.
Lite länkar:
Eva-Britt Svenssons, Hanna Löfqvists och Mikael Gustavssons bloggar hittar du här.
Berivans personvalssida hittar du här.
Övriga kandidater hittar du på Erik Bergs utmärkta internetsida "Vänstersidan".
Nummer nio, Per Andersson från Göteborg verkar också bra. Nu börjar det bli jobbigt.
* JAG VILL Å DET STARKASTE POÄNGTERA ATT EVENTUELLA PLUS OCH MINUS HÄR SKA TAS MED EN STOR NYPA SALT. Alla kandidaterna som nämns här slår kandidaterna från andra partier med råge. Jag har den största respekt för såväl Hanna, Erik B och Jöran även om jag kanske inte låter så här. Det är kommatecken jag pekar på. Erik J och Mikael känner jag inte till särskilt väl OCH de fokuserar på frågor som jag inte är intresserad av. Det betyder inte på något sätt att jag inte tror de skulle göra något bra jobb i Bryssel.
Sällan har det väl varit så självklart vem som ska toppa en Vänsterparti-lista än inför detta EU-val. Eva-Britt Svensson har inte bara erfarenheten genom att ha suttit i EU-parlamentet, varit ordförande i organisationen Nej till EU och så vidare. Hon är också ovanligt bred i sitt politiska engagemang. Hon har varit den ledande ledamoten i kampen mot inskränkningar och för internetfrihet i EU-parlamentet. För detta har hon fått respekt i vida kretsar. Faktiskt imponerande aktivitet, särskilt skönt är det att det visar att det där med demokrati och internetfrihet inte bara är en fråga för knappt vuxna grabbar i Piratpartiet... Briljant att hon och inte Jens Holm haft ansvaret för dessa frågor! Dessutom så har hon ett långt och rejält engagemang i jämställdhetsfrågor, dessvärre också baserat på sin egen historia. I fackliga frågor är hon lika pålitlig som alla Vänsterpartister. Har svårt att se någon svensk kandidat, oavsett parti som passar bättre i Bryssel.
Utifrån detta är det självklara svaret: Kryssa Eva-Britt Svensson!
Nu är jag dock optimistisk och tror att vi kommer lyfta den sista veckan och få två mandat. Vem vill jag då ska åka med henne till Bryssel?
Jo, jag har gjort en ganska ovetenskaplig undersökning av vad de olika kandidaterna skrivit på sina bloggar eller motsvarande. Jag har valt att ta med vad de skrivit sedan den 1 maj, förutom för Jöran Fagerlund som varit så aktiv med sitt bloggande att jag nöjt mig med att ta med till och med den 14 maj...
Några kommentarer av metodikarraktär:
- Artiklar om Eurosamarbetet gav kryss både i "Valrörelse/anti EU" kolumnen OCH i "Ekonomi" kolumnen.
- EN artikel handlade om invandring (Berivan) den gav kryss i "Ekonomi". Borde kanske varit i "Fackligt"?
- Fiske i Västsahara (Mikael G) gav kryss både i "miljö" och i "utrikespolitik".
- Då Berivan har mer av en hemsida än en blogg så tok jag de artiklar som låg under flikarna "artiklar" och "nyheter" och utgick från dem.
- Kommentaren kring den sjuka artikeln om huruvida Hanna L blus var för trång eller för vulgär (sic!) fick ett kryss både i "Feminism/Fackligt" och i "valrörelse" kolumnen.
Kommentarer om resultatet:
Partigängaren: Jöran Fagerlund är helt klart den lojala partibyråkraten som skriver utförligt om valrörelsen och samtidigt ägnar kraft åt partiarbetet hemma i Göteborg med kommunbudget och annat. Starkt jobbat att fixa två saker samtidigt! Därav många kryss i "valrörelse" och i "övrigt/inrikes".
Miljöfundamentalismen: Mikael Gustavsson är helt klart den som mest fokuserat på miljöfrågorna. Tämligen ensidigt skulle jag vilja säga. Fyra av 24 artiklar handlade INTE om miljö i första hand... Dessutom finns det flera som slåss om denna titel. Genom att jag känner Jöran Fagerlund vet jag att detta stämmer på honom också. Även Erik Berg är grymt intresserad av miljö, men inte skrivit något om det på sin blogg direkt.
Piratkandidaten: Erik Josefsson är tämligen enkelspårig. Bortsett från tre artiklar om valarbete, så är alla artiklar (17st.) om yttrandefrihet, immateriell rätt, övervakning, osv. Den som ens funderar på Piratpartiet kan lägga ner. Antingen röstar man på Eva-Britt som har gjort ett bra jobb hitils, eller också röstar man på Erik Johansson som är expert på området och uppenbarligen helt kommer att fokusera på dessa frågor. Även Erik Berg är en dataintresserad kille som i många år varit inblandad i Ung Vänsters arbete med olika hemsidor och liknande. Hans kompetens i frågorna är välkänd internt.
Utrikesministern: Är föga oväntat Berivan Öngurur. Av hennes 25 kryss är hela 11 i rutan för "Utrikes/Militär". Oväntat få kryss i rutan för "Fackligt/Feminism" med tanke på att hon arbetar på mitt fackförbund Unionen. Mycket om Turkiet, Kurder och Palestina. Starkt kort där. Även om hon i sina svar på frågor från Palestinagrupperna, svarat lite svagare än övriga toppkandidater från Vänsterpartiet. Inga större skillnader, men ändå inte klockrena svar bland annat angående Hamas.
Allt-i-allot: Hanna Löfqvist har spridit sina kryss ganska jämnt rakt över. Svårt att hitta något direkt fokus. Med få ledamöter är det ju en styrka. Vem vet vad Erik Josefsson kan om Feminism eller fackligt? Det andra alternativet är ju självklart Eva-Britt. Hennes bloggande är så sparsamt att det är svårt att ta någon större hänsyn till det. Det är också mindre viktigt eftersom vi vet vad hon står för sen tidigare.
En annan intressant kandidat är Jesper Odelberg, stå-upp komiker och sista namn på Vänsterpartiets lista. Jesper är känd som en tuff stå-upp komiker som skämtar med en stor portion självdistans, inte minst om sin sjukdom (Cerebral pares). Han är sista namn på Vänsterpartiets lista. Det är mer eller mindre hopplöst att hitta något han skrivit eller så, men han deltog och gjorde bra ifrån sig i Nyhetsmorgon i TV4. En spännande kandidat med tydligt fokus på frågor om funktionshindrades rättigheter. Tror det skulle kunna vara en riktigt häftig kandidat. Skulle förmodligen ha mycket gratis när det handlar om att nå ut i svensk media som EU-parlamentariker. Skulle förmodligen också behövas i det förstoppade EU-parlamentet och skulle snabbt bli känd och uppmärksammad även utomlands. Känns riktigt lämplig, enda tveksamheten jag har är hur bred han är som politiker och hans oerfarenhet från politiken. Vet helt enkelt nästan ingenting om honom.
Plus och minus ur MITT perspektiv (för andra är mina minus troligen plus):
Minus:
- Överdrivet fokus på miljöfrågor: Mikael Gustavsson, Jöran Fagerlund och delvis Erik Berg. Mikael Gustavsson skriver inte bara mycket om det, han fokuserar också på riktigt märkliga förslag, som detta förslag av Jens Holm som jag skrivit om tidigare. Inte riktigt i min smak.
- Broilervarning: Både Hanna Löfqvist och Berivan Öngörur har jobbat som tjänstemän i Bryssel. Det är inte nyttigt att vara i Bryssel länge. Politiker utan ordentlig erfarenhet av riktiga jobb är inte heller riktigt sunt. Även Erik Josefsson har varit nere i Bryssel en sväng och jobbat med integritets- och IT-frågor. Berivans touch av personval känns inte helt sympatiskt heller. Över huvudtaget är det lite svagt att de första "riktiga arbetarna" på listan först återfinns på plats åtta och nio.
- Överdrivet fokus på internetfrågor: Erik Josefsson. Mycket bra för partiet, men för mig så räcker Eva-Britts kompetens och arbete i frågan gott och väl.
Plus:
- Ung, kvinna och invandrare dessutom med facklig bakgrund. Jag gillar väldigt mycket med Berivan Öngörur, måste bara väga det negativa mot det positiva.
- Jesper Odelbergs för och nackdelar skrev jag om ovan. Känns väldigt lockande att skaka om EU lite...
- Stabila, partilojala och kompetenta kamrater. Såväl Hanna Löfqvist, Erik Berg som Jöran Fagerlund har en lång och stabil bakgrund i parti- och ungdomsförbund. Det betyder att det inte finns några gömda överraskningar. Man vet var de står och vad de kan. Mikael Gustavsson är också djupt förankrad i partiet, har tidigare varit partiets Kommun- och landstingssekreterare. Närmare hjärtat i Vänsterpartiets dagliga arbete runt om i landet är svårt att komma.
- Erik Josefssons ensidighet är givetvis också positiv. Självklart skulle han på ett mycket bra sätt visa inför nästa riksdagsval för svenskarna att PP inte behövs för den som är vänster.
Slutsats:
Ja, det är inte helt enkelt det här. Om jag är övertygad att vi får mer än ett mandat så kommer jag kryssa någon annan än Eva-Britt Svensson (förlåt detta brott mot partiets tradition). Är jag det minsta skeptisk till det så blir det ett kryss på Eva-Britt som jag menar är i en helt egen division bland kandidaterna. Gammal är äldst!
Vem ska jag kryssa i så fall? Det lutar åt antingen Berivan Öngörur (precis som Jonas Sjöstedt för övrigt) eller Jesper Odelberg.
De som känner mig förstår varför vare sig Mikael Gustavsson eller Erik Josefsson kan komma på fråga... Är man en miljöhatande internetanalfabet som jag så... Av delvis samma anledningar så ryker Jöran Fagerlund. Dessutom behövs han som politisk sekreterare i Göteborg där han jobbar väldigt hårt.
Erik Berg och Hanna Löfqvist känns inte riktigt som de har någon agenda på gång. Överhuvud taget saknar jag någon som tydligt lyfter fram våra två klassiska grundperspektiv inför valet: Var är feminismen och det fackliga perspektivet? Försvaret av kollektivavtalen nämns av alla kandidaterna, men inte riktigt så att jag känner glöden.
Lite länkar:
Eva-Britt Svenssons, Hanna Löfqvists och Mikael Gustavssons bloggar hittar du här.
Berivans personvalssida hittar du här.
Övriga kandidater hittar du på Erik Bergs utmärkta internetsida "Vänstersidan".
Nummer nio, Per Andersson från Göteborg verkar också bra. Nu börjar det bli jobbigt.
* JAG VILL Å DET STARKASTE POÄNGTERA ATT EVENTUELLA PLUS OCH MINUS HÄR SKA TAS MED EN STOR NYPA SALT. Alla kandidaterna som nämns här slår kandidaterna från andra partier med råge. Jag har den största respekt för såväl Hanna, Erik B och Jöran även om jag kanske inte låter så här. Det är kommatecken jag pekar på. Erik J och Mikael känner jag inte till särskilt väl OCH de fokuserar på frågor som jag inte är intresserad av. Det betyder inte på något sätt att jag inte tror de skulle göra något bra jobb i Bryssel.
fredag, maj 29, 2009
Skit ska skit ha
I Aftonbladet framkommer det att engelska spelbolag riskerar att förlora stora pengar om "askungen" Susan Boyle vinner "Britains got talent".
Länge sedan jag var så skadeglad. Ladbrokes är en av de bolag som var först ut med att undergräva och motarbeta den svenska spelpolitiken. Ett privat bolag som vill ha vinsten, i stället för att den går till idrott och fritid. Ett privat bolag som inte bryr sig ett smack om den sociala problematiken bakom spelandet.
Så, tillbaks till jobbet.
Länge sedan jag var så skadeglad. Ladbrokes är en av de bolag som var först ut med att undergräva och motarbeta den svenska spelpolitiken. Ett privat bolag som vill ha vinsten, i stället för att den går till idrott och fritid. Ett privat bolag som inte bryr sig ett smack om den sociala problematiken bakom spelandet.
Så, tillbaks till jobbet.
lördag, maj 23, 2009
Turkiet inte Eu-redo
I dag så stjäl jag helt skrupelfritt en krönika från detta numret av Vänsterpress signerat av Berivan Öngörur, kandidat till EU-parlamentet för Vänsterpartiet och internationell sekreterare på Unionen. Den är bra. Det gäller att inte missa de progressiva skälen varför Turkiet inte ska med i EU:
"Turkiet är åter aktuellt inom EU. Man skulle kunna tro att det är för de de senaste händelserna efter kommunalvalet, med såväl anklagelser om valfusk som repressionen av det prokurdiska partiet DTP ochdär man idag begärt drygt 199 folkvalda kommunpolitiker häktade på väldigt lösa grunder.
Tyvärr handlar det snarare om att man tycker att Turkiet är redo för ett medlemskap i EU. Och det går inte att ta miste på kohandeln som ägt rum mellan USA, EU och Turkiet efter tillsättningen av nye generalsekreteraren för NATO.
Visserligen har Turkiet tagit små steg åt rätt riktning på vissa områden, men det är långt ifrån att ens börja tala om ett fullvärdigt medlemskap i EU. Även om förhandlingarna om ett eventuellt EU-medlemskap har haft positiv inverkan på landet, måste Turkiet på allvar och fullt ut göra sig av med alla rester från militärjuntans tid och erkänna kurdernas och andra minoriteters politiska, sociala, kulturella och ekonomiska rättigheter.
Alla odemokratiska paragrafer i konstitutionen som i dag ligger till grund för godtyckliga arresteringar av politiskt oliktänkande måste ändras. Press- och yttrandefriheten hotas och åtgärder måste tas för att dessa rättigheter garanteras i grundlagen.
Turkiet har vidare fram till idag inte erkänt eller vidtagit några som helst åtgärder för att underlätta en oberoende internationell forskning kring folkmorden på armenier och andra kristna minoriteter i landet 1915-1918.
Idag pågår dessutom den viktigaste rättegångsprocessen i landets historia, mot terrororganisationen Ergenekon. En organisation som tillsammans med den hemliga turkiska underrättelsetjänsten JITEM tros ligga bakom tiotusentals politiska mord i Turkiet under de senaste 15 åren.
Utfallet i denna rättegång kommer att få stor inverkan på den framtida demokratiska utvecklingen i Turkiet. Den sittande regeringen har idag inte bara en historisk chans att göra sig av med en odemokratisk struktur som alltför länge styrt landet under namnet, ´den djupa staten´, men också se till att familj och släkt till de tiotusentals politiska försvinnanden och mord som ägt rum i landet det senaste decenniet, äntligen kan få svar.
Det är viktigt att fortsätta uppmuntra Turkiet med tydliga krav på reformer och demokratisering. Men i att ett läge som detta ge Turkiet grönt ljus i frågan im ett EU-medlemskap vore ett stort misstag för såväl säkerheten och stabiliteten i Europa som den demokratiska utvecklingen i Turkiet."
Några ytterligare kommentarer. Den Turkiska politiken är märklig. En 10% spärr gör att det är mycket svårt för nya partier att komma in. De två dominerande partierna i parlamentet är dels det stora muslimska partiet AKP och dels det sekulära (förment socialdemokratiska) Republikanska Folkpartiet. Det är främst ytterligare två partier som utmanar, ett är det fascist-anstrukna Nationella aktionspartiet, vars ungdomsorganisation Grå Vargarna, är särskilt obehaglig och har bland annat anklagats för att bedriva flyktingspionage i Sverige. Det sista av de större utmanarpartierna är DTP, som nämns i artikeln ovan. Här är hemsidan, för den som kan turkiska... :) Här en analys av det senaste valet som är lite kritisk till DTP, men som i övrigt är bra.
"Turkiet är åter aktuellt inom EU. Man skulle kunna tro att det är för de de senaste händelserna efter kommunalvalet, med såväl anklagelser om valfusk som repressionen av det prokurdiska partiet DTP ochdär man idag begärt drygt 199 folkvalda kommunpolitiker häktade på väldigt lösa grunder.
Tyvärr handlar det snarare om att man tycker att Turkiet är redo för ett medlemskap i EU. Och det går inte att ta miste på kohandeln som ägt rum mellan USA, EU och Turkiet efter tillsättningen av nye generalsekreteraren för NATO.
Visserligen har Turkiet tagit små steg åt rätt riktning på vissa områden, men det är långt ifrån att ens börja tala om ett fullvärdigt medlemskap i EU. Även om förhandlingarna om ett eventuellt EU-medlemskap har haft positiv inverkan på landet, måste Turkiet på allvar och fullt ut göra sig av med alla rester från militärjuntans tid och erkänna kurdernas och andra minoriteters politiska, sociala, kulturella och ekonomiska rättigheter.
Alla odemokratiska paragrafer i konstitutionen som i dag ligger till grund för godtyckliga arresteringar av politiskt oliktänkande måste ändras. Press- och yttrandefriheten hotas och åtgärder måste tas för att dessa rättigheter garanteras i grundlagen.
Turkiet har vidare fram till idag inte erkänt eller vidtagit några som helst åtgärder för att underlätta en oberoende internationell forskning kring folkmorden på armenier och andra kristna minoriteter i landet 1915-1918.
Idag pågår dessutom den viktigaste rättegångsprocessen i landets historia, mot terrororganisationen Ergenekon. En organisation som tillsammans med den hemliga turkiska underrättelsetjänsten JITEM tros ligga bakom tiotusentals politiska mord i Turkiet under de senaste 15 åren.
Utfallet i denna rättegång kommer att få stor inverkan på den framtida demokratiska utvecklingen i Turkiet. Den sittande regeringen har idag inte bara en historisk chans att göra sig av med en odemokratisk struktur som alltför länge styrt landet under namnet, ´den djupa staten´, men också se till att familj och släkt till de tiotusentals politiska försvinnanden och mord som ägt rum i landet det senaste decenniet, äntligen kan få svar.
Det är viktigt att fortsätta uppmuntra Turkiet med tydliga krav på reformer och demokratisering. Men i att ett läge som detta ge Turkiet grönt ljus i frågan im ett EU-medlemskap vore ett stort misstag för såväl säkerheten och stabiliteten i Europa som den demokratiska utvecklingen i Turkiet."
Några ytterligare kommentarer. Den Turkiska politiken är märklig. En 10% spärr gör att det är mycket svårt för nya partier att komma in. De två dominerande partierna i parlamentet är dels det stora muslimska partiet AKP och dels det sekulära (förment socialdemokratiska) Republikanska Folkpartiet. Det är främst ytterligare två partier som utmanar, ett är det fascist-anstrukna Nationella aktionspartiet, vars ungdomsorganisation Grå Vargarna, är särskilt obehaglig och har bland annat anklagats för att bedriva flyktingspionage i Sverige. Det sista av de större utmanarpartierna är DTP, som nämns i artikeln ovan. Här är hemsidan, för den som kan turkiska... :) Här en analys av det senaste valet som är lite kritisk till DTP, men som i övrigt är bra.
onsdag, maj 06, 2009
Dagens citat
I Aftonbladet hittade jag följande slagkraftiga mening av Lisa Magnusson:
"Själv skyr jag Vänsterpartiet som barn skyr broccoli så det är inte därför jag tar Hanna Löfqvist i försvar."
Hon skriver det i en artikel där hon sågar en mer än lovligt vansinnig artikel av Malin Siwe i DN. Hade man inte läst namnet hade man trott att det var skrivit av en äldre man på femtiotalet. Nöjer mig så. Hennes upprördhet handlade om klädseln (!) på Vänsterpartiets kandidat Hanna Löfqvist i vår eminenta valtidning. Lisa Magnusson visar prov på både hederlighet och rakhet i att kritisera en krönika som angriper ett parti som är så hemskt att det går att jämföra med broccoli!
Varför jag tycker det här med Broccoli är kul är att det faktiskt var min huvudanledning till att inte bli vegetarian en gång i tiden. Jojomen, i min galna ungdom så hade jag faktiskt sådana tokiga idéer uppe i Umeå. Präglad av tidens anda kanske? Då jag upptäckte vilka äckliga grönsaker många vegetarianer åt som tusan så tappade jag faktiskt sugen...
"Själv skyr jag Vänsterpartiet som barn skyr broccoli så det är inte därför jag tar Hanna Löfqvist i försvar."
Hon skriver det i en artikel där hon sågar en mer än lovligt vansinnig artikel av Malin Siwe i DN. Hade man inte läst namnet hade man trott att det var skrivit av en äldre man på femtiotalet. Nöjer mig så. Hennes upprördhet handlade om klädseln (!) på Vänsterpartiets kandidat Hanna Löfqvist i vår eminenta valtidning. Lisa Magnusson visar prov på både hederlighet och rakhet i att kritisera en krönika som angriper ett parti som är så hemskt att det går att jämföra med broccoli!
Varför jag tycker det här med Broccoli är kul är att det faktiskt var min huvudanledning till att inte bli vegetarian en gång i tiden. Jojomen, i min galna ungdom så hade jag faktiskt sådana tokiga idéer uppe i Umeå. Präglad av tidens anda kanske? Då jag upptäckte vilka äckliga grönsaker många vegetarianer åt som tusan så tappade jag faktiskt sugen...
onsdag, april 29, 2009
Politisk kompass, på EU-nivå
Hittade faktiskt en ganska kul sida: http://www.euprofiler.eu. Där du först svarar på massa frågor och får reda på vilket svenskt parti du sympatiserar med. Det var ju inte så svårt. Sedan så kan du enkelt genom att flytta markören få reda på var du står i fransk, finsk eller varför inte Grekisk politik?
Det finns några felkällor i frågorna:
1) Finns frågor rörande invandring, dock inget kopplat till flyktingmottagande. Det ger lite märkliga effekter. Höga svar här ger en negativ poäng i kolumnen "europeisk integration" medan flyktingmottagandet så att säga är en annan fråga...
2) Ingen åtskillnad mellan ekologi och övrig ekonomisk politik. Enligt testet är (v) och (mp) i stort sett lika långt åt vänster. Det stämmer egentligen bara när det gäller miljöpolitik. Mp är ju inte allt för pålitliga när vi kommer till fackliga frågor eller skolpolitik.
3) Sedan finns det fel som man inte ska lasta testet för, men som man bör ha i huvudet. Kultur och historiens betydelse. Det gäller frågor som droger (som i testet räknas till brott och straff och inte till vård) men också eu-positivism. Länder med kort demokratisk historia tenderar att ha en mer eu-positiv vänster.
Men på det hela taget så är det en seriös och omfattande undersökning.
Några (sjuka) exempel på vilka partier som står mig närmast:
Irland: Socialistiska partiet (aldrig hört talas om) och Sien Fein
Storbritannien: Brittish Nationalist Party (BNP). Fascister! Usch!
Portugal: Portugisiska kommunistpartiet samt något annat vänsterparti som heter CDU.
Luxemburg: Kommunistpartiet
Grekland: Kommunistpartiet (KKE)
Tyskland: Tyska folkunionen (DVU). Fascister! Usch! Närmare än vad BNP var...
Frankrike: Oberoende arbetarpartiet (POI).
Finland: Finska kommunistpartiet (Vänsterförbundet var lååångt bort)
Danmark: Folkebevägelsen modt EU.
Turkiet: Kommunistpartiet (TKP) och något parti som heter Saadet Partisi.
Andra länder, som Cypern, Spanien, Nederländerna, Belgien och de flesta i östeuropa, där var jag inte ens nära något parti...
Om man räknar med ovanstående reservationer (som förklarar DVU och BNP) så måste jag säga att det finns en logik i listan ovan.
Det finns några felkällor i frågorna:
1) Finns frågor rörande invandring, dock inget kopplat till flyktingmottagande. Det ger lite märkliga effekter. Höga svar här ger en negativ poäng i kolumnen "europeisk integration" medan flyktingmottagandet så att säga är en annan fråga...
2) Ingen åtskillnad mellan ekologi och övrig ekonomisk politik. Enligt testet är (v) och (mp) i stort sett lika långt åt vänster. Det stämmer egentligen bara när det gäller miljöpolitik. Mp är ju inte allt för pålitliga när vi kommer till fackliga frågor eller skolpolitik.
3) Sedan finns det fel som man inte ska lasta testet för, men som man bör ha i huvudet. Kultur och historiens betydelse. Det gäller frågor som droger (som i testet räknas till brott och straff och inte till vård) men också eu-positivism. Länder med kort demokratisk historia tenderar att ha en mer eu-positiv vänster.
Men på det hela taget så är det en seriös och omfattande undersökning.
Några (sjuka) exempel på vilka partier som står mig närmast:
Irland: Socialistiska partiet (aldrig hört talas om) och Sien Fein
Storbritannien: Brittish Nationalist Party (BNP). Fascister! Usch!
Portugal: Portugisiska kommunistpartiet samt något annat vänsterparti som heter CDU.
Luxemburg: Kommunistpartiet
Grekland: Kommunistpartiet (KKE)
Tyskland: Tyska folkunionen (DVU). Fascister! Usch! Närmare än vad BNP var...
Frankrike: Oberoende arbetarpartiet (POI).
Finland: Finska kommunistpartiet (Vänsterförbundet var lååångt bort)
Danmark: Folkebevägelsen modt EU.
Turkiet: Kommunistpartiet (TKP) och något parti som heter Saadet Partisi.
Andra länder, som Cypern, Spanien, Nederländerna, Belgien och de flesta i östeuropa, där var jag inte ens nära något parti...
Om man räknar med ovanstående reservationer (som förklarar DVU och BNP) så måste jag säga att det finns en logik i listan ovan.
onsdag, april 08, 2009
Bra läsning inför 7 juni.
Esteban skriver på sin blogg ett kanoninlägg om varför resonemanget om EU som en motvikt mot USA helt saknar fog för sig. Läs och njut! Mycket pedagogiskt!
lördag, april 05, 2008
Regeringen lägger sig platt för EU- igen.
Vi är nog många som ändå trodde att det fanns några frågor där man kunde lita på Maria Larsson och Kristdemokraterna, t.ex. alkoholfrågan. Så visar sig nu inte vara fallet. I stället så skriver hon i SvD en krystad förklaring till varför regeringen är "tvungen" att acceptera en ytterligare uppluckring av införselreglerna. Viserligen säger hon att folk ska vara tvugna att anmäla till skatteverket och betala skatt, m.m. Som att det kommer att hända! Eftersom man får vänta till fem dagar efter ankomst med att förtulla alkoholen så är det ju ganska självklart hur man kommer att agera: Blir paketet öppnat i tullen - deklarera, annars inte. Verkar som regeringen inte riktigt gillar lagar som är tydliga och enkla att efterleva. Lite grann påminner det här om ändringen av jaktlagen som gör att du bara behöver se till att ha en hund med dig ut i skogen om du vill skjuta en varg. Vem ska kontrollera om din hund var hotad? Hennes idéer om mer pengar till tullen är en ren spökridå. Bra, givetvis, men sedan vi gick med i EU så är rätten till stickprover kraftigt underminerad. Det var inte för inte som Tullfacket var ett av få fack som tog ställning MOT EU när det begav sig.
Blå Bandet och IOGT-NTO kommenterar:
- Det är djupt beklagligt att folkhälsoministern väljer att EU-anpassa svensk alkoholpolitik längre än vad som är nödvändigt, säger Sven-Olov Carlsson, förbundsordförande i IOGT-NTO.
Regeringens alkohollagsutredare Anita Werner kom i sitt förslag fram till ett mindre långtgående förslag där endast yrkesmässig införsel var aktuellt. Werner har gjort den tolkningen utifrån samma EG-domar som regeringens jurister har haft tillgång till.
- Det går alltså att utifrån EG-domarna göra en mer restriktiv tolkning än regeringen gör.
- Det känns inte bra att kd i regeringen, som hittills varit en garant för en restriktiv alkoholpolitik, faller undan för EU-kommissionen, säger Owe Ranebäck, förbundssekreterare i Blå Bandet.
- Förslaget från folkhälsoministern kan leda till ökad privatinförsel av alkohol och undergräva Systembolaget försäljningsmonopol. Det blir svårt att kontrollera åldern och att privatpersoner betalar alkoholskatt efter att ha passerat gränsen, säger Owe Ranebäck.
Blå Bandet och IOGT-NTO kommenterar:
- Det är djupt beklagligt att folkhälsoministern väljer att EU-anpassa svensk alkoholpolitik längre än vad som är nödvändigt, säger Sven-Olov Carlsson, förbundsordförande i IOGT-NTO.
Regeringens alkohollagsutredare Anita Werner kom i sitt förslag fram till ett mindre långtgående förslag där endast yrkesmässig införsel var aktuellt. Werner har gjort den tolkningen utifrån samma EG-domar som regeringens jurister har haft tillgång till.
- Det går alltså att utifrån EG-domarna göra en mer restriktiv tolkning än regeringen gör.
- Det känns inte bra att kd i regeringen, som hittills varit en garant för en restriktiv alkoholpolitik, faller undan för EU-kommissionen, säger Owe Ranebäck, förbundssekreterare i Blå Bandet.
- Förslaget från folkhälsoministern kan leda till ökad privatinförsel av alkohol och undergräva Systembolaget försäljningsmonopol. Det blir svårt att kontrollera åldern och att privatpersoner betalar alkoholskatt efter att ha passerat gränsen, säger Owe Ranebäck.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
