Det har varit en dyster EU-höst. Medan media mest agerat hejaklack åt den svenska högerregeringens roll som ordförande i EU så har ett antal otrevligheter inträffat det senaste året:
- I Litauen förbjuder man "främjande" av homosexualitet Kortfattat om läget i världen i stort för homosexuella.
- I Polen förbjuder man kommunistiska symboler.
- I Italien tycker en företrädare för regeringen att man ska mörda meningsmotståndare (i frågan om krucifix i offentliga byggnader).
- I Turkiet förbjuder man vänsterpartiet DTP. Bli ett fan på Facebook och visa ditt stöd!
- I Israel pågår samma brutala apartheidpolitik som vanligt.
Lettland och Polen bryter så totalt mot de mänskliga rättigheterna, men har det överhuvudtaget diskuterats inom EU? Knappast. Både Turkiet och Israel har speciella, förmånliga relationer med EU. Turkiet talas till och med som möjlig framtida medlem i EUROPEISKA unionen. Största argumentet emot det är inte att 90% av landet ligger i asien, utan det demokratiska underskott med en alldeles för stark militär och ett förtryck mot minoriteter.
Den gågna hösten har med all önskvärd tydlighet visat att det högtidliga talet om demokrati och "europeiska värderingar" endast är snömos. De mer religiöst präglade länderna med sin förlegade människosyn har uppenbara problem att ta steget in i den moderna tiden. Jag har alltid hävdat att vi inte ska beblanda oss med tokiga katoliker, hur någon kan tro att vi ska kunna fortsätta modernisera Sverige, kämpa för jämlikhet och rättvisa med länder som Italien, Irland, Polen och kryptofascisterna i östra europa, det det är för mig en gåta!
Visar inlägg med etikett Israel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Israel. Visa alla inlägg
söndag, december 13, 2009
söndag, augusti 23, 2009
Bra och modigt av Lena Posner
Senaste nytt om konflikten kring artikeln om organstöld är nu att Bildt ytterligare förtydligar sitt stöd för yttrandefriheten, men vägrar svara på frågor kring ambassadörens agerande. På den mycket högervridna nyhetssajten Y-net så uttalar sig ordföranden i Stockholms judiska församling, Lena Posner, så här:
"-Anti-Semitism here is not so bad, and bringing up the Holocaust every time is definitely unhelpful to us."
I övrigt så går hennes argumentation ut på att Aftonbladet är en skittidning och att artikeln var på oviktig plats (läs: kultursidorna)i tidningen. Hon får stöd av Anders Carlberg från judiska församlingen i Göteborg.
Hon säger också att journalisten Donald Boström är usel och nu orättfärdigt fått sina 15 minuters berömmelse.
Oavsett åsikterna kring Donald Boström och Aftonbladet måste jag säga att det är modigt av henne att sticka ut hakan. Gå in och läs kommentarerna under artikeln. Hon kallas bland annat för feg, "disgusting, far left getto jew". Måste vara något nytt för henne att bli beskylld för att vara extrem vänster? Kommentarerna visar att den spegelbild av anti-semitismen som speglade den tidiga sionistiska rörelsen fortfarande lever kvar i folks medvetande. Den nya staten, Israel, skulle forma en "ny" jude, fjärran från den smutsiga och föraktliga getto-juden. Göran Rosenberg skriver mycket bra om det i sin bok "Det förlorade landet".
En annan kommentar om Lena Posner är ännu mer problematisk:
"It's sad, very sad to read this declarations.
They talk about fear and love for money, this people believe that to be accepted in Sweden is more important than Israel!
It's the duty of every Jew to defend Israel no matter what. Israel is our homeland, we run around the world for 2.000 years and now we see people who like 80% of the Jews in Egypt prefer slavery to living in Israel because of fear and love for money.
Shame on the Swedish Jewish community representatives.
/Ricardo Macher , KarneiShomron-Israel"
Hm. En av de viktigaste uppgifterna i kampen mot antisemitism i väst är att inte blanda samman judendomen som religion, judar som folk och enskilda judar med staten Israel. Ricardo Macher är ordentligt ute och cyklar. Om han skulle ha rätt och om den åsikten skulle vara dominerande i svensk-judiska kretsar så skulle resultatet bli ytterst obehagligt. Vad han skriver är i praktiken att en jude inte ska kunna ha uppdrag inom UD, försvarsmakten eller liknande.
Som tur är så har han fel. Lena Posners uppdrag handlar om att företräda de svenska judarna. Sedan att Israel självklart har en speciell plats i det uppdraget, det är skillnad mot den blinda lydnad som Ricardo förespråkar.
Som sagt, bra och modigt av Lena Posner!
"-Anti-Semitism here is not so bad, and bringing up the Holocaust every time is definitely unhelpful to us."
I övrigt så går hennes argumentation ut på att Aftonbladet är en skittidning och att artikeln var på oviktig plats (läs: kultursidorna)i tidningen. Hon får stöd av Anders Carlberg från judiska församlingen i Göteborg.
Hon säger också att journalisten Donald Boström är usel och nu orättfärdigt fått sina 15 minuters berömmelse.
Oavsett åsikterna kring Donald Boström och Aftonbladet måste jag säga att det är modigt av henne att sticka ut hakan. Gå in och läs kommentarerna under artikeln. Hon kallas bland annat för feg, "disgusting, far left getto jew". Måste vara något nytt för henne att bli beskylld för att vara extrem vänster? Kommentarerna visar att den spegelbild av anti-semitismen som speglade den tidiga sionistiska rörelsen fortfarande lever kvar i folks medvetande. Den nya staten, Israel, skulle forma en "ny" jude, fjärran från den smutsiga och föraktliga getto-juden. Göran Rosenberg skriver mycket bra om det i sin bok "Det förlorade landet".
En annan kommentar om Lena Posner är ännu mer problematisk:
"It's sad, very sad to read this declarations.
They talk about fear and love for money, this people believe that to be accepted in Sweden is more important than Israel!
It's the duty of every Jew to defend Israel no matter what. Israel is our homeland, we run around the world for 2.000 years and now we see people who like 80% of the Jews in Egypt prefer slavery to living in Israel because of fear and love for money.
Shame on the Swedish Jewish community representatives.
/Ricardo Macher , KarneiShomron-Israel"
Hm. En av de viktigaste uppgifterna i kampen mot antisemitism i väst är att inte blanda samman judendomen som religion, judar som folk och enskilda judar med staten Israel. Ricardo Macher är ordentligt ute och cyklar. Om han skulle ha rätt och om den åsikten skulle vara dominerande i svensk-judiska kretsar så skulle resultatet bli ytterst obehagligt. Vad han skriver är i praktiken att en jude inte ska kunna ha uppdrag inom UD, försvarsmakten eller liknande.
Som tur är så har han fel. Lena Posners uppdrag handlar om att företräda de svenska judarna. Sedan att Israel självklart har en speciell plats i det uppdraget, det är skillnad mot den blinda lydnad som Ricardo förespråkar.
Som sagt, bra och modigt av Lena Posner!
fredag, augusti 21, 2009
Möjligen spekulativ artikel av AB, men drevet är skrämmande
Lite sent, men känner att en kommentar är på sin plats, nu när Bildt till sist satt ner foten till förmån för yttrandefriheten.
Artikeln i Aftonbladet om organstöld var kanske inte jätteskarp. Kopplingen långt tillbaka i tiden och hänvisning till palestinska, rimligen (och rättfärdigt) bittra, källor är ju inte klockrent. Samtidigt så är det uppenbart att folk inte läst den ordentligt. Tydligare artikel när det gäller vad som är fakta och vad som är hörsägen tycker jag man får leta efter. Dessutom är den skriven på kultursidorna och där får man ju i en svensk kontext skriva i stort sett vad f-n som helst!
Det allvarliga är ju inte att Israel går bananas och blir tokiga. Det allvarliga är självklart att vissa liberaler, ofta samma som försvarade Jyllandsposten som hårdast som nu skriker högljutt om antisemitism och mer eller mindre vill förbjuda diskussion. Lär er historien om pojken och vargen är det första jag vill säga. Ni är rent kontraproduktiva till era egna syften! Det andra är att ni borde skämmas över ert rasistiska beteende. Försvara en kränkning av religion och gå till storms över ett angrepp mot en stats militärmakt. Skärpning!
Allra allvarligast är det förstås att den svenska ambassadören i Tel Aviv inte riktigt förstått sitt uppdrag. Heter man Bonnier borde man kanske ha lite bättre koll på hur viktigt det är för myndigheter att hålla sig borta från media? Dessutom blir hon ett lätt mål för en ganska obehaglig diskussion rörande etnicitet eftersom hon har ett (troligt) judiskt namn. Att vara jude har dock ingenting med staten Israel att göra, i alla fall inte i teorin. Samtidigt kan man inte bortse från den sionistiska rörelsens styrka bland judar runt om i världen. Oavsett vilket är det ett stickspår som inte hör hemma i offentlig debatt. Det är personangrepp på en låg nivå. Den jämförelse jag kan hitta är när socialdemokratiska utrikesministern Laila Freivalds skämde ut sig i Lettland för ett antal år sedan. På klingande lettiska läxade hon upp ryssarna och helt avfärdade problemen. Frågan är om hon uttalade sig som socialdemokrat eller exilbalt?
I vilket fall så är det ett stickspår som inte tillför debatten någonting och som faktiskt på riktigt snuddar vid antisemitism.
När det gäller sakfrågan så blir jag mer och mer säker på att det ligger något i det Aftonbladet skriver. Logiken i detta är principen om att "när argumenten tryter så höjer man rösten". Såväl Israels som deras försvarsadvokater håller onekligen en högt tonläge.
"Mellanösterns enda demokratis" utrikesminister visar onekligen på skrämmande uppfattningar som Aftonbladets chefredaktör Jan Helin redogör för kortfattat och bra. Följer upp tidigare kritik från Israel.
Artikeln i Aftonbladet om organstöld var kanske inte jätteskarp. Kopplingen långt tillbaka i tiden och hänvisning till palestinska, rimligen (och rättfärdigt) bittra, källor är ju inte klockrent. Samtidigt så är det uppenbart att folk inte läst den ordentligt. Tydligare artikel när det gäller vad som är fakta och vad som är hörsägen tycker jag man får leta efter. Dessutom är den skriven på kultursidorna och där får man ju i en svensk kontext skriva i stort sett vad f-n som helst!
Det allvarliga är ju inte att Israel går bananas och blir tokiga. Det allvarliga är självklart att vissa liberaler, ofta samma som försvarade Jyllandsposten som hårdast som nu skriker högljutt om antisemitism och mer eller mindre vill förbjuda diskussion. Lär er historien om pojken och vargen är det första jag vill säga. Ni är rent kontraproduktiva till era egna syften! Det andra är att ni borde skämmas över ert rasistiska beteende. Försvara en kränkning av religion och gå till storms över ett angrepp mot en stats militärmakt. Skärpning!
Allra allvarligast är det förstås att den svenska ambassadören i Tel Aviv inte riktigt förstått sitt uppdrag. Heter man Bonnier borde man kanske ha lite bättre koll på hur viktigt det är för myndigheter att hålla sig borta från media? Dessutom blir hon ett lätt mål för en ganska obehaglig diskussion rörande etnicitet eftersom hon har ett (troligt) judiskt namn. Att vara jude har dock ingenting med staten Israel att göra, i alla fall inte i teorin. Samtidigt kan man inte bortse från den sionistiska rörelsens styrka bland judar runt om i världen. Oavsett vilket är det ett stickspår som inte hör hemma i offentlig debatt. Det är personangrepp på en låg nivå. Den jämförelse jag kan hitta är när socialdemokratiska utrikesministern Laila Freivalds skämde ut sig i Lettland för ett antal år sedan. På klingande lettiska läxade hon upp ryssarna och helt avfärdade problemen. Frågan är om hon uttalade sig som socialdemokrat eller exilbalt?
I vilket fall så är det ett stickspår som inte tillför debatten någonting och som faktiskt på riktigt snuddar vid antisemitism.
När det gäller sakfrågan så blir jag mer och mer säker på att det ligger något i det Aftonbladet skriver. Logiken i detta är principen om att "när argumenten tryter så höjer man rösten". Såväl Israels som deras försvarsadvokater håller onekligen en högt tonläge.
"Mellanösterns enda demokratis" utrikesminister visar onekligen på skrämmande uppfattningar som Aftonbladets chefredaktör Jan Helin redogör för kortfattat och bra. Följer upp tidigare kritik från Israel.
söndag, juni 14, 2009
Varför man inte bör jämföra den fascistiska sionismen med nazismen samt lite lästips
Jag var inne på www.rosenberg.se nu på morgonen och hittade så mycket bra läsning, tipsar om några av de bästa inläggen av Göran Rosenberg nedan, men väljer här att skriva om en av hans texter om varför det är fel och farligt att göra jämförelser mellan nazism och sionism. En av Sveriges få riktiga socialliberaler.
Apartheid- ja, nazism- nej:
Det finns inget försvar för Israels angrepp mot Gaza, eller Israels ockupationspolitik överhuvudtaget. Staten Israel är en lydig arvtagare till den engelska imperialismen. Vill man vara otrevlig kan man säga att judarna gör det skitiga jobbet åt engelsmännen. Jobbet är att "bevara en västerländsk bastion" i mellanöstern.
Självklart är denna imperialism djupt orättfärdig och jag har skrivit det tidigare, INGET europeiskt folk skulle ha blivit behandlat på det sätt som palestinierna blev när Israel bildades. I början av 1900-talet var ca 10% av befolkningen i Palestina judar. Trots vida uppmuntrad sionism (inte minst av antisemitiska krafter i Europa) så var judarna färre än 50% av befolkningen 1948. Ändå föreslogs en delning som gav dem en majoritet av landet. Med hjälp av terrorism och orimliga lagar gällande övertagandet av "övergiven" mark så ökade det landområde som antingen kontrollerades av sionistiska organisationer eller av staten Israel drastiskt.
Allt detta är sant. Ska inte trötta ut läsaren med upprepningar av alla övergrepp eller all diskriminering som sker av palestinier i det heliga landet. Däremot ska jag angripa de dumheter som en del vänner till det palestinska folket ägnar sig åt.
Börjar med att återge Göran Rosenbergs kolumn i DN från i mars i år (Ett minne blott):
"Det finns inget försvar för Israels krig i Gaza. Det finns heller inget försvar för jämförelsen mellan Israels övervåld mot palestinierna och Nazitysklands utrotningskrig mot judarna. De som ändå gör den jämförelsen vet antingen inte vad de talar om, eller också vet de mycket väl vad de talar om och har dolda avsikter.
Den minst dolda avsikten är att framställa kriget i Gaza som ett krig där judar i allmänhet och Förintelsens överlevande i synnerhet bör belastas med ett särskilt ansvar. Dels därför att de på något sätt bör betraktas som en part i kriget, dels därför att de på grund av Förintelsen borde veta bättre.
Ungefär så har jag uppfattat avsikten bakom förre ärkebiskopen KG Hammars beslut att dra sig ur ett arrangemang till minnet av Förintelsen med hänvisning till kriget i Gaza. ”I vissa lägen går det inte att skilja minnet av Förintelsen från staten Israel”, hävdade KG Hammar i radion. Han utvecklade inte närmare, och ville helst inte diskutera offentligt, men steget till att hävda att staten Israel beter sig mot palestinierna som nazisterna betedde sig mot judarna är i alla händelser inte långt. I Skåne togs det fullt ut av s-kvinnornas vice ordförande, Ingalill Bjartén, som i ett tidningsuttalande under kriget i Gaza förvånades över att ”Israel, där stora delar av befolkningen utsattes för nazisterna, [kunde] göra exakt samma sak som nazisterna”. Hon har sedermera avgått från sin post och backat från sitt uttalande, men jämförelsen lever kvar.
Kanske har både hon och KG Hammar influerats av det bildspel som sedan en tid cirkulerar på nätet, där noga utvalda bilder från nazisternas koncentrations- och dödsläger har lagts sida vid sida med noga utvalda bilder från ockupationens och krigets Gaza och Västbanken, och vars rubrik är att Förintelsens barnbarn nu gör ”exakt” samma sak mot palestinierna som nazisterna en gång gjorde mot dem.
Det hela är mycket skickligt gjort – och mycket falskt, och mycket förrädiskt.
Falskheten är obestridlig. Man behöver inte ha minsta överseende med Israels krig i Gaza, eller med Israels ockupation, eller med Israels bosättningar på palestinsk mark, för att konstatera att jämförelsen med Nazitysklands utrotningspolitik och dödsfabriker är felaktig. Att konstatera detta är inte att förminska kritiken av Israel. Det är att konstatera faktum. Auschwitz och Gaza är inte jämförbara händelser.
Det förrädiska med jämförelsen är att bakom den kan finnas ännu en avsikt, i regel mera dold, nämligen att förminska och förskingra minnet av Förintelsen.
Att minnet av Förintelsen försvagas med tiden är oundvikligt. Dokumenten gulnar, vittnena dör och levande erfarenhet blir inlärd historia. Förintelsen har med tiden också kommit att jämföras med andra historiska händelser och blivit föremål för ständigt nya beskrivningar och tidvis motstridiga förklaringar.
Också det är oundvikligt.
Vad som inte är oundvikligt är att det specifika och unika i nazisternas folkmordsprojekt suddas ut genom orimliga jämförelser och medvetna lögner. Att jämföra Auschwitz med Gaza, eller Israel med Nazityskland, är inte nödvändigtvis detsamma som att förneka gaskamrarna, men logiskt sett är steget inte långt. När det centrala i Förintelsen opereras bort ur jämförelserna, eller i värsta fall förnekas över huvudtaget, handlar det om något annat än Israelkritik och Palestinasolidaritet.
Förintelsen är en av vår civilisations mest omvälvande erfarenheter, men det är bara genom att förstå vad det är som gör den specifik som vi kan förstå vad det är som gör den allmängiltig. Det specifika i Förintelsen är den nazistiska utsorteringen av icke överlevnadsvärda raser och folkslag och det statligt genomdrivna och industriellt organiserade folkmordet på i första hand – men inte enbart – judarna. Det allmängiltiga i Förintelsen är utvecklingen av den moderna människans kapacitet att avhumanisera, avskilja och förinta sina grannar.
Detta är skäl nog att reagera mot att det specifika i Förintelsen förfalskas och missbrukas för politiska syften. Och då tänker jag inte bara på syftet att stärka stödet för palestinierna genom att jämställa israelerna/judarna med nazister, utan lika mycket på syftet att stärka stödet för Israel genom att jämställa hotet mot judarna från araberna/muslimerna/antisemiterna med hotet från Nazityskland.
I det senare syftet har situationen för judarna i dagens Europa jämförts med Tyskland på trettiotalet, judarna i Frankrike uppmanats (av Ariel Sharon sommaren 2004) att packa väskorna och PLO-ledaren Yassir Arafat (medan han levde) utmålats som en ny Hitler. Det faktum att Iran har en president som förnekar Förintelsen och vill utplåna staten Israel, har inte överraskande framställts som förspelet till Förintelsen II, vilket är bestickande men i grunden vilseledande. Iran är inte Nazityskland och det ena är inte jämförbart med det andra – annat än som propaganda.
Fortsätter propagandamissbruket av Förintelsen på ömse sidor av Israel-Palestinakonflikten riskerar vi att vår civilisations kanske viktigaste kollektiva erfarenhet snart är ett minne blott."
Kommentar: Hederligt av Göran Rosenberg att faktiskt, även om han inte skriver det rakt ut, erkänna att det inte bara var judar som nazisterna ville utrota. Jag anser inte att morden av kommunister, socialdemokrater, fackföreningsledare och andra antinazister var ett folkmord. Det var "gammal hederlig" politisk förföljelse om än på ett värre sätt än i standardmodellen. Däremot var nazisternas syn på andra "underlägsna" folk, som slaverna, minst sagt vidrig. Det som stör mig mest däremot är att man i debatten om förintelsen så ofta "råkar" glömma bort romerna. Det begicks ett folkmord/försök till folkmord mot dem under nazismen. Förföljelsen av dem har heller aldrig lagt sig, utan fortsätter än i dag, framförallt i Östeuropa. Det här är en annan fråga, men jag tycker den är viktig. Hört från en säker källa att tidningen Expo ska ha romer som tema nästa gång. Glädjer mig.
Håller med varenda ord som Rosenberg skriver ovan. Det finns också en annan anledning som har med hyfs och taktik att göra. Det finns än i dag tusentals överlevande från nazismen och ytterligare miljontals med direkta blodsband till offer för förintelsen. Utöver dessa så är de allra flesta normalt fungerande, anständiga människor helt införstådda med att nazismens vidrigheter aldrig får ske igen. Jag liksom de flesta andra har en syn på förintelsen som en industriell och medveten utrotning av ett helt folk. Med den synen så kan man se jämförelser mellan israels förtryck och förintelsen på två sett: Det ena som ett försök att överdriva Israels grymheter och det andra som ett sätt att förminska förintelsen. Medan jag tror att 9 av 10 som gör jämförelsen har det första syftet, så är jag också övertygad att de flesta, inte minst de som har direkta kopplingar till förintelsen eller det judiska, tolkar det som att syftet är det andra. Det leder till upprördhet och stänger effektivt vägen vidare för djupare diskussion. Det leder inte framåt, helt enkelt!
Dessutom är det onödigt och ger inte extra tyngd åt argumentationen. Fokusera på jämförelserna med Apartheidpolitiken i Sydafrika i stället! Det räcker för att få den tyngd som krävs för att motivera krav på bojkott och liknande. Dessutom är det dessutom betydligt lättare att bevisa och få folk att tro på (kanske för att det är sant...).
Göran Rosenberg:
- Om antisemitismens hot och motbilder.
- Om det unika med "de dumma svenskarna" och varför det inte stämmer längre.
- Relativt hederlig analys av en jasägare efter nejet till EMU.
- Och här som en lite mer bitter jasägare...
- Om en tokig ambassadör och om faran med att ropa "vargen kommer" för ofta.
- Om privat sjukvård.
- Om hycklande journalister.
- Om två oförenliga perspektiv på samma dag och samma händelse (Al Nakba).
Apartheid- ja, nazism- nej:
Det finns inget försvar för Israels angrepp mot Gaza, eller Israels ockupationspolitik överhuvudtaget. Staten Israel är en lydig arvtagare till den engelska imperialismen. Vill man vara otrevlig kan man säga att judarna gör det skitiga jobbet åt engelsmännen. Jobbet är att "bevara en västerländsk bastion" i mellanöstern.
Självklart är denna imperialism djupt orättfärdig och jag har skrivit det tidigare, INGET europeiskt folk skulle ha blivit behandlat på det sätt som palestinierna blev när Israel bildades. I början av 1900-talet var ca 10% av befolkningen i Palestina judar. Trots vida uppmuntrad sionism (inte minst av antisemitiska krafter i Europa) så var judarna färre än 50% av befolkningen 1948. Ändå föreslogs en delning som gav dem en majoritet av landet. Med hjälp av terrorism och orimliga lagar gällande övertagandet av "övergiven" mark så ökade det landområde som antingen kontrollerades av sionistiska organisationer eller av staten Israel drastiskt.
Allt detta är sant. Ska inte trötta ut läsaren med upprepningar av alla övergrepp eller all diskriminering som sker av palestinier i det heliga landet. Däremot ska jag angripa de dumheter som en del vänner till det palestinska folket ägnar sig åt.
Börjar med att återge Göran Rosenbergs kolumn i DN från i mars i år (Ett minne blott):
"Det finns inget försvar för Israels krig i Gaza. Det finns heller inget försvar för jämförelsen mellan Israels övervåld mot palestinierna och Nazitysklands utrotningskrig mot judarna. De som ändå gör den jämförelsen vet antingen inte vad de talar om, eller också vet de mycket väl vad de talar om och har dolda avsikter.
Den minst dolda avsikten är att framställa kriget i Gaza som ett krig där judar i allmänhet och Förintelsens överlevande i synnerhet bör belastas med ett särskilt ansvar. Dels därför att de på något sätt bör betraktas som en part i kriget, dels därför att de på grund av Förintelsen borde veta bättre.
Ungefär så har jag uppfattat avsikten bakom förre ärkebiskopen KG Hammars beslut att dra sig ur ett arrangemang till minnet av Förintelsen med hänvisning till kriget i Gaza. ”I vissa lägen går det inte att skilja minnet av Förintelsen från staten Israel”, hävdade KG Hammar i radion. Han utvecklade inte närmare, och ville helst inte diskutera offentligt, men steget till att hävda att staten Israel beter sig mot palestinierna som nazisterna betedde sig mot judarna är i alla händelser inte långt. I Skåne togs det fullt ut av s-kvinnornas vice ordförande, Ingalill Bjartén, som i ett tidningsuttalande under kriget i Gaza förvånades över att ”Israel, där stora delar av befolkningen utsattes för nazisterna, [kunde] göra exakt samma sak som nazisterna”. Hon har sedermera avgått från sin post och backat från sitt uttalande, men jämförelsen lever kvar.
Kanske har både hon och KG Hammar influerats av det bildspel som sedan en tid cirkulerar på nätet, där noga utvalda bilder från nazisternas koncentrations- och dödsläger har lagts sida vid sida med noga utvalda bilder från ockupationens och krigets Gaza och Västbanken, och vars rubrik är att Förintelsens barnbarn nu gör ”exakt” samma sak mot palestinierna som nazisterna en gång gjorde mot dem.
Det hela är mycket skickligt gjort – och mycket falskt, och mycket förrädiskt.
Falskheten är obestridlig. Man behöver inte ha minsta överseende med Israels krig i Gaza, eller med Israels ockupation, eller med Israels bosättningar på palestinsk mark, för att konstatera att jämförelsen med Nazitysklands utrotningspolitik och dödsfabriker är felaktig. Att konstatera detta är inte att förminska kritiken av Israel. Det är att konstatera faktum. Auschwitz och Gaza är inte jämförbara händelser.
Det förrädiska med jämförelsen är att bakom den kan finnas ännu en avsikt, i regel mera dold, nämligen att förminska och förskingra minnet av Förintelsen.
Att minnet av Förintelsen försvagas med tiden är oundvikligt. Dokumenten gulnar, vittnena dör och levande erfarenhet blir inlärd historia. Förintelsen har med tiden också kommit att jämföras med andra historiska händelser och blivit föremål för ständigt nya beskrivningar och tidvis motstridiga förklaringar.
Också det är oundvikligt.
Vad som inte är oundvikligt är att det specifika och unika i nazisternas folkmordsprojekt suddas ut genom orimliga jämförelser och medvetna lögner. Att jämföra Auschwitz med Gaza, eller Israel med Nazityskland, är inte nödvändigtvis detsamma som att förneka gaskamrarna, men logiskt sett är steget inte långt. När det centrala i Förintelsen opereras bort ur jämförelserna, eller i värsta fall förnekas över huvudtaget, handlar det om något annat än Israelkritik och Palestinasolidaritet.
Förintelsen är en av vår civilisations mest omvälvande erfarenheter, men det är bara genom att förstå vad det är som gör den specifik som vi kan förstå vad det är som gör den allmängiltig. Det specifika i Förintelsen är den nazistiska utsorteringen av icke överlevnadsvärda raser och folkslag och det statligt genomdrivna och industriellt organiserade folkmordet på i första hand – men inte enbart – judarna. Det allmängiltiga i Förintelsen är utvecklingen av den moderna människans kapacitet att avhumanisera, avskilja och förinta sina grannar.
Detta är skäl nog att reagera mot att det specifika i Förintelsen förfalskas och missbrukas för politiska syften. Och då tänker jag inte bara på syftet att stärka stödet för palestinierna genom att jämställa israelerna/judarna med nazister, utan lika mycket på syftet att stärka stödet för Israel genom att jämställa hotet mot judarna från araberna/muslimerna/antisemiterna med hotet från Nazityskland.
I det senare syftet har situationen för judarna i dagens Europa jämförts med Tyskland på trettiotalet, judarna i Frankrike uppmanats (av Ariel Sharon sommaren 2004) att packa väskorna och PLO-ledaren Yassir Arafat (medan han levde) utmålats som en ny Hitler. Det faktum att Iran har en president som förnekar Förintelsen och vill utplåna staten Israel, har inte överraskande framställts som förspelet till Förintelsen II, vilket är bestickande men i grunden vilseledande. Iran är inte Nazityskland och det ena är inte jämförbart med det andra – annat än som propaganda.
Fortsätter propagandamissbruket av Förintelsen på ömse sidor av Israel-Palestinakonflikten riskerar vi att vår civilisations kanske viktigaste kollektiva erfarenhet snart är ett minne blott."
Kommentar: Hederligt av Göran Rosenberg att faktiskt, även om han inte skriver det rakt ut, erkänna att det inte bara var judar som nazisterna ville utrota. Jag anser inte att morden av kommunister, socialdemokrater, fackföreningsledare och andra antinazister var ett folkmord. Det var "gammal hederlig" politisk förföljelse om än på ett värre sätt än i standardmodellen. Däremot var nazisternas syn på andra "underlägsna" folk, som slaverna, minst sagt vidrig. Det som stör mig mest däremot är att man i debatten om förintelsen så ofta "råkar" glömma bort romerna. Det begicks ett folkmord/försök till folkmord mot dem under nazismen. Förföljelsen av dem har heller aldrig lagt sig, utan fortsätter än i dag, framförallt i Östeuropa. Det här är en annan fråga, men jag tycker den är viktig. Hört från en säker källa att tidningen Expo ska ha romer som tema nästa gång. Glädjer mig.
Håller med varenda ord som Rosenberg skriver ovan. Det finns också en annan anledning som har med hyfs och taktik att göra. Det finns än i dag tusentals överlevande från nazismen och ytterligare miljontals med direkta blodsband till offer för förintelsen. Utöver dessa så är de allra flesta normalt fungerande, anständiga människor helt införstådda med att nazismens vidrigheter aldrig får ske igen. Jag liksom de flesta andra har en syn på förintelsen som en industriell och medveten utrotning av ett helt folk. Med den synen så kan man se jämförelser mellan israels förtryck och förintelsen på två sett: Det ena som ett försök att överdriva Israels grymheter och det andra som ett sätt att förminska förintelsen. Medan jag tror att 9 av 10 som gör jämförelsen har det första syftet, så är jag också övertygad att de flesta, inte minst de som har direkta kopplingar till förintelsen eller det judiska, tolkar det som att syftet är det andra. Det leder till upprördhet och stänger effektivt vägen vidare för djupare diskussion. Det leder inte framåt, helt enkelt!
Dessutom är det onödigt och ger inte extra tyngd åt argumentationen. Fokusera på jämförelserna med Apartheidpolitiken i Sydafrika i stället! Det räcker för att få den tyngd som krävs för att motivera krav på bojkott och liknande. Dessutom är det dessutom betydligt lättare att bevisa och få folk att tro på (kanske för att det är sant...).
Göran Rosenberg:
- Om antisemitismens hot och motbilder.
- Om det unika med "de dumma svenskarna" och varför det inte stämmer längre.
- Relativt hederlig analys av en jasägare efter nejet till EMU.
- Och här som en lite mer bitter jasägare...
- Om en tokig ambassadör och om faran med att ropa "vargen kommer" för ofta.
- Om privat sjukvård.
- Om hycklande journalister.
- Om två oförenliga perspektiv på samma dag och samma händelse (Al Nakba).
fredag, maj 15, 2009
Dags att fräscha upp eurovisionsfestivalen!
Jag ser fram emot morgondagen, efter en kortare dags arbete så är det schlager som gäller. Antingen hemma, eller hos någon annan.
Det diskuteras väldigt mycket om vad denna tävling EGENTLIGEN är. Är det en tävling i klassisk västerländsk pop-schlager som nu blivit Shanghaiad av diverse Östländer som delar på sig värre än en trotskistisk vänstersekt? Eller är det en tävling för europas olika länder, där deras musikaliska alster skall mötas på en arena, näbb mot näbb, mitt för varandra? Eller...
Ja, ni kan själva diskussionen. Grejen med Europa kan vi ju glömma direkt. Det är den Europeiska TV-unionen som står för programmet. Men där är också bland annat Tunisien, Algeriet, Libanon, Israel och Turkiet(ja, det räknas till Europa, men ett land vars huvudstad och merpart av landmassa ligger i Asien tillhör också rimligen Asien) med. Att Israel är med beror inte på en särbehandling, det är en myt. Det handlar i stället om att Libanon och c/o inte vill visa Israels bidrag i TV... Då får man inte vara med! Ganska rimligt, även om jag gillar gesten.
Även om jag gillar klassisk schlager så har jag inte mycket emot att tävlingen breddats. Folkmusiks inslagen värmer mig, likaså smaklösa inslag oavsett om de är från Tyskland eller något land i öster som när jag gick i skolan inte ens var en egen delrepublik i Sovjetunionen...
Jag stör mig inte ens på kompisröstandet, eller de ganska tydliga politiska undertonerna i programmet. Snarare tvärtom. Vi i Norden saknar faktiskt total trovärdighet i den frågan. Hur många gånger har vår tolv-poängare INTE gått till något Nordiskt (eller möjligtvis Baltiskt) land? Jag tror att det dessutom i hög grad handlar om skillnad i smak och kultur. Någonstans är det ju det som är charmen med tävlingen.
I stället är det följande saker som stör mig med tävlingen:
1) Engelskan. Förbjud, gräv ner och glöm bort! Jag vill tillbaka till lagstiftningen om inhemska språk. Ska vi ha en kulturtävling så kan vi väl åtminstone slippa kulturimperialismens språk? Det som är problematiskt är ju att jag egentligen inte gråter om en kurdisk invandrare skulle sjunga på kurdiska (så fruktansvärt roligt att se Turkiet få spel) och lyckas vinna den svenska uttagningen. Självklart så ska också nationella minoritetspråk vara tillåtna (ja era fascistiska balter- det inkluderar ryska!). Mitt enda problem är faktiskt engelskan. Hur löser man det problemet? Blir en formuleringskonst över det vanliga! Förstås lite synd om Finland. Hur stor chans har man att vinna en tävling om man måste sjunga på kanske världens minst romantiska språk? Det är klart, de kan ju köra samiska, romani eller svenska också...
2) Textning. Särskilt om vi får bort engelskan, så är det ett måste. Redan i dag tycker jag det skulle vara trevligt att faktiskt förstå vad som sjungs i vissa låtar.
3) Rädslan för politik. Herregud, slappna av lite. Okej, angripa främmande länders regeringschefer- där går kanske gränsen? Dessutom blir det lätt hycklande, när en ockupationsmakt som Israel sjunger om fred så är det ju indirekt extremt politiskt. Särskilt när artisterna som framför den är sådana krigshetsare. Läs följande artikel hos Jinge för mer information om damerna i fråga. En del nyttiga länkar bland kommentarerna. Min poäng är att det är omöjligt att hålla rågången klar mot politik. Att bara säga att menlös musik och kultur får delta i en tävling är lite dåligt. Det är sant att det är en tuff fråga, om Europa är redo för en dylik nivå av yttrandefrihet?
Sedan stör det mig, även om man knappast kan göra något åt det, att Turkiet och Israels bidrag så att säga är dopade. Genom den stora skara av människor som känner en identifikation med dessa länder, men som lever i andra länder PLUS den skara av fanatiska liberaler och andra som älskar Israel mer än någonting annat så får dessa bidrag fler röster än vad de egentligen ska ha. Jag är övertygad om att bägge dessa länder skulle kunna skicka vilket bidrag som helst och ändå klara sig vidare till en final. Dessbättre så i Israels fall balanseras det av osakliga människor som mig som åtminstone ser till att de inte kan vinna tävlingen oavsett hur bra låten är... :)
Så, i morgon är det äntligen dags!
Det diskuteras väldigt mycket om vad denna tävling EGENTLIGEN är. Är det en tävling i klassisk västerländsk pop-schlager som nu blivit Shanghaiad av diverse Östländer som delar på sig värre än en trotskistisk vänstersekt? Eller är det en tävling för europas olika länder, där deras musikaliska alster skall mötas på en arena, näbb mot näbb, mitt för varandra? Eller...
Ja, ni kan själva diskussionen. Grejen med Europa kan vi ju glömma direkt. Det är den Europeiska TV-unionen som står för programmet. Men där är också bland annat Tunisien, Algeriet, Libanon, Israel och Turkiet(ja, det räknas till Europa, men ett land vars huvudstad och merpart av landmassa ligger i Asien tillhör också rimligen Asien) med. Att Israel är med beror inte på en särbehandling, det är en myt. Det handlar i stället om att Libanon och c/o inte vill visa Israels bidrag i TV... Då får man inte vara med! Ganska rimligt, även om jag gillar gesten.
Även om jag gillar klassisk schlager så har jag inte mycket emot att tävlingen breddats. Folkmusiks inslagen värmer mig, likaså smaklösa inslag oavsett om de är från Tyskland eller något land i öster som när jag gick i skolan inte ens var en egen delrepublik i Sovjetunionen...
Jag stör mig inte ens på kompisröstandet, eller de ganska tydliga politiska undertonerna i programmet. Snarare tvärtom. Vi i Norden saknar faktiskt total trovärdighet i den frågan. Hur många gånger har vår tolv-poängare INTE gått till något Nordiskt (eller möjligtvis Baltiskt) land? Jag tror att det dessutom i hög grad handlar om skillnad i smak och kultur. Någonstans är det ju det som är charmen med tävlingen.
I stället är det följande saker som stör mig med tävlingen:
1) Engelskan. Förbjud, gräv ner och glöm bort! Jag vill tillbaka till lagstiftningen om inhemska språk. Ska vi ha en kulturtävling så kan vi väl åtminstone slippa kulturimperialismens språk? Det som är problematiskt är ju att jag egentligen inte gråter om en kurdisk invandrare skulle sjunga på kurdiska (så fruktansvärt roligt att se Turkiet få spel) och lyckas vinna den svenska uttagningen. Självklart så ska också nationella minoritetspråk vara tillåtna (ja era fascistiska balter- det inkluderar ryska!). Mitt enda problem är faktiskt engelskan. Hur löser man det problemet? Blir en formuleringskonst över det vanliga! Förstås lite synd om Finland. Hur stor chans har man att vinna en tävling om man måste sjunga på kanske världens minst romantiska språk? Det är klart, de kan ju köra samiska, romani eller svenska också...
2) Textning. Särskilt om vi får bort engelskan, så är det ett måste. Redan i dag tycker jag det skulle vara trevligt att faktiskt förstå vad som sjungs i vissa låtar.
3) Rädslan för politik. Herregud, slappna av lite. Okej, angripa främmande länders regeringschefer- där går kanske gränsen? Dessutom blir det lätt hycklande, när en ockupationsmakt som Israel sjunger om fred så är det ju indirekt extremt politiskt. Särskilt när artisterna som framför den är sådana krigshetsare. Läs följande artikel hos Jinge för mer information om damerna i fråga. En del nyttiga länkar bland kommentarerna. Min poäng är att det är omöjligt att hålla rågången klar mot politik. Att bara säga att menlös musik och kultur får delta i en tävling är lite dåligt. Det är sant att det är en tuff fråga, om Europa är redo för en dylik nivå av yttrandefrihet?
Sedan stör det mig, även om man knappast kan göra något åt det, att Turkiet och Israels bidrag så att säga är dopade. Genom den stora skara av människor som känner en identifikation med dessa länder, men som lever i andra länder PLUS den skara av fanatiska liberaler och andra som älskar Israel mer än någonting annat så får dessa bidrag fler röster än vad de egentligen ska ha. Jag är övertygad om att bägge dessa länder skulle kunna skicka vilket bidrag som helst och ändå klara sig vidare till en final. Dessbättre så i Israels fall balanseras det av osakliga människor som mig som åtminstone ser till att de inte kan vinna tävlingen oavsett hur bra låten är... :)
Så, i morgon är det äntligen dags!
lördag, april 18, 2009
Olof Palme vänder sig i sin grav...
Alltså, det här är så fruktansvärt pinsamt att jag saknar ord, funderade på att låta bli att skriva något, men kände att jag måste.
Regeringens sämsta minister gör det igen. Den här gången går "integrationsministern" Nyamko Sabuni ut på den storpolitiska arenan i stället för att hålla sig hemma i Sverige. Att ägna större delen av sin politiska kraft åt att svartmåla stora invandrargrupper i Sverige är illa nog, men nu har hon bestämt sig för att skämma ut Sverige inför stora delar av världen.
Anledningen är att hon väljer att bojkotta FNs kommande möte om rasism i Geneve (läs tidigare inlägg). Som jag skriver i det inlägget så finns det EN seriös invändning inför konferensen; dilemmat kring smutskastning av religion (läs Islam) och kopplingen till yttrandefrihet. Just den frågan har tydligen EU med viss framgång lyckats förhandla med vissa muslimska stater.
De egentliga problemet tycks i stället vara detta (ordagrant från DNs artikel som länkas ovan:
"En annan stötesten är en punkt i utkastet till slutdeklaration som stipulerar att bosättningar — som de israeliska på Västbanken — är tätt sammanbundna med rasism. Bosättningspolitiken i Mellanöstern kritiseras visserligen allmänt, men länder i västvärlden ogillar att de ses som utslag av rasism.
Dessutom finns det missnöje med den vid första anblicken harmlösa formuleringen om att slavhandel, apartheid och kolonialism aldrig får falla i glömska. Britterna fruktar att folk i tidigare kolonier ska kunna kräva ersättning å sina koloniserade förfäders vägnar, rapporterar nyhetsbyrån Ritzau."
Jag frågar mig bara: VAR finns problemet i detta ur ett SVENSKT perspektiv? Att kolonialismen hade med rasism att göra fick jag lära mig i skolan av bland annat en moderat historialärare, så det kan ju inte vara så kontroversiellt.
Att peka på en rasistisk koppling mellan att bygga inhängnade, beväppnade bosättningar för EN UTVALD ETNISK GRUPP i ett (ockuperat) område som i stort uteslutande bebos AV EN ANNAN ETNISK GRUPP, är det problematiskt? Ingen hederlig människa kan ju hävda något annat!
Det riktigt pinsamma blir också när hon pekar på att vissa odemokratiska krafter ska delta, som Irans president. Okej, nu anammar Sverige alltså Bush doktrinen om att inte träffa dem som tycker annorlunda. DET är ju en mogen syn på omvärlden! Att visa sitt demokratiska sinnelag genom att INTE delta på en demokratisk konferens där man diskuterar kanske det största hotet mot demokratin, rasismen, det ger ju en bra bild utåt.
Sverige lojaliserar sig helt och fullt med EU på ett pinsamt sätt. Hoppas det finns några hederliga borgerliga röster där ute som törs resa kravet på Nyamko Sabunis avgång!
Ska så fort jag orkar skriva ett inlägg om fritt vårdval och läkarbrist.
Regeringens sämsta minister gör det igen. Den här gången går "integrationsministern" Nyamko Sabuni ut på den storpolitiska arenan i stället för att hålla sig hemma i Sverige. Att ägna större delen av sin politiska kraft åt att svartmåla stora invandrargrupper i Sverige är illa nog, men nu har hon bestämt sig för att skämma ut Sverige inför stora delar av världen.
Anledningen är att hon väljer att bojkotta FNs kommande möte om rasism i Geneve (läs tidigare inlägg). Som jag skriver i det inlägget så finns det EN seriös invändning inför konferensen; dilemmat kring smutskastning av religion (läs Islam) och kopplingen till yttrandefrihet. Just den frågan har tydligen EU med viss framgång lyckats förhandla med vissa muslimska stater.
De egentliga problemet tycks i stället vara detta (ordagrant från DNs artikel som länkas ovan:
"En annan stötesten är en punkt i utkastet till slutdeklaration som stipulerar att bosättningar — som de israeliska på Västbanken — är tätt sammanbundna med rasism. Bosättningspolitiken i Mellanöstern kritiseras visserligen allmänt, men länder i västvärlden ogillar att de ses som utslag av rasism.
Dessutom finns det missnöje med den vid första anblicken harmlösa formuleringen om att slavhandel, apartheid och kolonialism aldrig får falla i glömska. Britterna fruktar att folk i tidigare kolonier ska kunna kräva ersättning å sina koloniserade förfäders vägnar, rapporterar nyhetsbyrån Ritzau."
Jag frågar mig bara: VAR finns problemet i detta ur ett SVENSKT perspektiv? Att kolonialismen hade med rasism att göra fick jag lära mig i skolan av bland annat en moderat historialärare, så det kan ju inte vara så kontroversiellt.
Att peka på en rasistisk koppling mellan att bygga inhängnade, beväppnade bosättningar för EN UTVALD ETNISK GRUPP i ett (ockuperat) område som i stort uteslutande bebos AV EN ANNAN ETNISK GRUPP, är det problematiskt? Ingen hederlig människa kan ju hävda något annat!
Det riktigt pinsamma blir också när hon pekar på att vissa odemokratiska krafter ska delta, som Irans president. Okej, nu anammar Sverige alltså Bush doktrinen om att inte träffa dem som tycker annorlunda. DET är ju en mogen syn på omvärlden! Att visa sitt demokratiska sinnelag genom att INTE delta på en demokratisk konferens där man diskuterar kanske det största hotet mot demokratin, rasismen, det ger ju en bra bild utåt.
Sverige lojaliserar sig helt och fullt med EU på ett pinsamt sätt. Hoppas det finns några hederliga borgerliga röster där ute som törs resa kravet på Nyamko Sabunis avgång!
Ska så fort jag orkar skriva ett inlägg om fritt vårdval och läkarbrist.
tisdag, april 14, 2009
Vansinnig rapport från Timbro
I media. t.ex. på SvDs ledarblogg så framkommer det nu att Timbro gjort en "utredning" om hur media agerade under Gaza kriget. Denna så kallade "rapport" hittar man här.
Rapportens resultat berättar om hur svenska media, framförallt Aftonbladet och SvD enligt Timbro, har åsidosatt sitt arbete för objektivitet. Det första som slår mig är att det är intressant att sätta Timbro på att undersöka objektivitet. Tror ungefär lika mycket på dem som på Proletärens "journalistik" om Nordkorea...
Att medias bevakning var Israel kritisk är väl knappast särskilt konstigt med tanke på att Israel var angripare och dödade över tusen palestinier inne på den lilla landbit som kallas Gaza-remsan.
Generaliserar man så menar Timbro att medias fel är att de inte i tillräckligt stor utsträckning presenterar Israels syn på saker och ting. Samtidigt irriterar de sig över att media inte i tillräckligt stor utsträckning demoniserar Hamas som mördare och terrorister.
Suck. Stackars lilla ockupationsmakten...
Så här: Läs rapporten. Ni kommer själva att kunna skriva något bättre än vad jag förmår. Intressant att den med typ två rader i slutet berör faktumet att Israel vägrade journalisterna tillträde och antyder att det är journalisternas eget fel, snarare än att det tyder på att Israel hade något att dölja. Blir så trött.
Amnesty verkar i alla fall ganska säkra på vad som hänt. Frågan är- har de eller Timbro rätt?
Rapportens resultat berättar om hur svenska media, framförallt Aftonbladet och SvD enligt Timbro, har åsidosatt sitt arbete för objektivitet. Det första som slår mig är att det är intressant att sätta Timbro på att undersöka objektivitet. Tror ungefär lika mycket på dem som på Proletärens "journalistik" om Nordkorea...
Att medias bevakning var Israel kritisk är väl knappast särskilt konstigt med tanke på att Israel var angripare och dödade över tusen palestinier inne på den lilla landbit som kallas Gaza-remsan.
Generaliserar man så menar Timbro att medias fel är att de inte i tillräckligt stor utsträckning presenterar Israels syn på saker och ting. Samtidigt irriterar de sig över att media inte i tillräckligt stor utsträckning demoniserar Hamas som mördare och terrorister.
Suck. Stackars lilla ockupationsmakten...
Så här: Läs rapporten. Ni kommer själva att kunna skriva något bättre än vad jag förmår. Intressant att den med typ två rader i slutet berör faktumet att Israel vägrade journalisterna tillträde och antyder att det är journalisternas eget fel, snarare än att det tyder på att Israel hade något att dölja. Blir så trött.
Amnesty verkar i alla fall ganska säkra på vad som hänt. Frågan är- har de eller Timbro rätt?
Rasistisk konferens - eller andra motiv bakom bojkotten?
Då närmar sig FNs konferens World Conference Against Racism, som ska gå av stapeln i Geneve nästa vecka. Debatten har mycket handlat om påstådd antisemitism och det oerhörda i att konferensen i Durban (Sydafrika) 2001 vågade jämföra Sionism med rasism. Det ledde till att USA lämnade konferensen. I år ser det ut som att vare sig Israel, USA, Italien eller Kanada kommer. Flera andra länder står också och väger.
Sionism är en extremt nationalistisk ideologi som handlar om rätten för ett särskilt folk att bo på ett särskilt ställe. Ett ställe där det redan bor folk. Det är komplicerat, men det hade inte behövt bli en rasistisk ideologi. Hade man fortsatt köpa loss mark, snarare än att tvinga igenom ett FN beslut över huvudet på dem det berörde så hade kanske en "Sionism light" kunnat utvecklas, där Palestina blivit ett land för alla, en verklig demokratisk oas i mellanöstern. Så blev inte fallet som vi alla vet. I stället kom fördrivningar, konfiskationer, märkliga regler för landägande och omfattande diskriminering (bl.a. när det gäller offentlig service, rörelsefrihet, tillgång till arbeten och bostäder, immigrations- och äktenskapsregler).
Jag välkomnar sionisterna i Israel, USA och Europa att försöka förklara vad som INTE är rasism i ovanstående. Det är en diskussion, men att brännmärka frågan som antisemitisk och att den skulle vara nog för att inte delta - det är faktiskt bara patetiskt.
Vad är det då för konferens som USA och dess kompisar planerar att bojkotta? WCAR beskrivs så här av Washington Post (hobbyengelsk översättning av mig):
" Den veckolånga konferensen förväntas samla delegationer från länder från hela världen och företrädare för hundratals olika icke-statliga organisationer (NGOs)för att mäta vilka framsteg som gjorts i kämpande motvind sedan den senaste konferensen i Durban, Sydafrika, 2001."
Det är denna som Israels försvarsadvokater försöker stoppa och som riskerar att göra konferensen smalare genom att flera länder med problematisk historia och politik i dag uteblir. Det är ju inte så att USA, Israel, Italien eller Australien (som kanske ska bojkotta) är kända för att inte ha rasistiska problem...
Det är olyckligt, för det finns delar av diskussionen där det är viktigt att demokratiska, västerländska länder deltar. Det finns texter som tar upp "islamofobi" och religionskritik på ett sätt som inte är helt tydligt. Mohammed- debatten finns i bakgrunden. Att där försvara yttrandefriheten är en betydligt viktigare fråga än att av missriktad lojalitet mot Israel till varje pris hindra att sionismen får sin rättmätiga stämpel.
Det pågår en debatt i frågan i USA. Kortfattat kan man säga att Israel-lobbyn står mot företrädare för olika antirasistiska- och afro-amerikanska organisationer. Till exempel uttalade sig NAACP legal defence and educational fund tillsammans med kongressens svarta nätverk (Congressional Black Caucus Foundation), med flera andra. I ett brev skrev de, enligt Washington Post, bland annat:
"USAs deltagande i konferensen är av avgörande betydelse av både symboliska och politiska skäl. Flera länder följer vår regering och vill bestämma antingen att dra sig tillbaka eller att sänka nivån på sitt deltagande, om vi inte deltar. Minskat globalt deltagande skulle vara ett markant bakslag för ansträngningarna att överkomma bristande rasmässig (etnisk kanske låter bättre på svenska?) jämlikhet runt om vår värld."
Motståndarnas argument var kort och gått, det vanliga. I ett brev till presidenten skriver en pro-israelisk gruppering av sju kongressledamöter:
"Vi applåderar dig för att du gjort det klart att USA inte kommer att delta i en konferens som undergräver yttrandefrihet och är anstruken av en anti-sionistisk och anti-semitisk agenda."
Läs som sagt gärna Washington Posts artikel, relativt balanserad. I Sverige har nyhetsbeskrivningen varit alltför bristfällig. Tycker det är tragiskt att Barack Obama så tidigt som president tvingas/väljer att ta en strid som ytterligare delar världen längs de samma konfliktlinjer som Bush har grundlagt i och med Irak kriget. Hans nya ansatts att agera MED världen i stället för helt på egen hand riskerar att få sig en allvarlig törn.
Dessutom, det är faktiskt möjligt att delta på ett forum och sedan förklara sig missnöjd med slutresultatet.
Sionism är en extremt nationalistisk ideologi som handlar om rätten för ett särskilt folk att bo på ett särskilt ställe. Ett ställe där det redan bor folk. Det är komplicerat, men det hade inte behövt bli en rasistisk ideologi. Hade man fortsatt köpa loss mark, snarare än att tvinga igenom ett FN beslut över huvudet på dem det berörde så hade kanske en "Sionism light" kunnat utvecklas, där Palestina blivit ett land för alla, en verklig demokratisk oas i mellanöstern. Så blev inte fallet som vi alla vet. I stället kom fördrivningar, konfiskationer, märkliga regler för landägande och omfattande diskriminering (bl.a. när det gäller offentlig service, rörelsefrihet, tillgång till arbeten och bostäder, immigrations- och äktenskapsregler).
Jag välkomnar sionisterna i Israel, USA och Europa att försöka förklara vad som INTE är rasism i ovanstående. Det är en diskussion, men att brännmärka frågan som antisemitisk och att den skulle vara nog för att inte delta - det är faktiskt bara patetiskt.
Vad är det då för konferens som USA och dess kompisar planerar att bojkotta? WCAR beskrivs så här av Washington Post (hobbyengelsk översättning av mig):
" Den veckolånga konferensen förväntas samla delegationer från länder från hela världen och företrädare för hundratals olika icke-statliga organisationer (NGOs)för att mäta vilka framsteg som gjorts i kämpande motvind sedan den senaste konferensen i Durban, Sydafrika, 2001."
Det är denna som Israels försvarsadvokater försöker stoppa och som riskerar att göra konferensen smalare genom att flera länder med problematisk historia och politik i dag uteblir. Det är ju inte så att USA, Israel, Italien eller Australien (som kanske ska bojkotta) är kända för att inte ha rasistiska problem...
Det är olyckligt, för det finns delar av diskussionen där det är viktigt att demokratiska, västerländska länder deltar. Det finns texter som tar upp "islamofobi" och religionskritik på ett sätt som inte är helt tydligt. Mohammed- debatten finns i bakgrunden. Att där försvara yttrandefriheten är en betydligt viktigare fråga än att av missriktad lojalitet mot Israel till varje pris hindra att sionismen får sin rättmätiga stämpel.
Det pågår en debatt i frågan i USA. Kortfattat kan man säga att Israel-lobbyn står mot företrädare för olika antirasistiska- och afro-amerikanska organisationer. Till exempel uttalade sig NAACP legal defence and educational fund tillsammans med kongressens svarta nätverk (Congressional Black Caucus Foundation), med flera andra. I ett brev skrev de, enligt Washington Post, bland annat:
"USAs deltagande i konferensen är av avgörande betydelse av både symboliska och politiska skäl. Flera länder följer vår regering och vill bestämma antingen att dra sig tillbaka eller att sänka nivån på sitt deltagande, om vi inte deltar. Minskat globalt deltagande skulle vara ett markant bakslag för ansträngningarna att överkomma bristande rasmässig (etnisk kanske låter bättre på svenska?) jämlikhet runt om vår värld."
Motståndarnas argument var kort och gått, det vanliga. I ett brev till presidenten skriver en pro-israelisk gruppering av sju kongressledamöter:
"Vi applåderar dig för att du gjort det klart att USA inte kommer att delta i en konferens som undergräver yttrandefrihet och är anstruken av en anti-sionistisk och anti-semitisk agenda."
Läs som sagt gärna Washington Posts artikel, relativt balanserad. I Sverige har nyhetsbeskrivningen varit alltför bristfällig. Tycker det är tragiskt att Barack Obama så tidigt som president tvingas/väljer att ta en strid som ytterligare delar världen längs de samma konfliktlinjer som Bush har grundlagt i och med Irak kriget. Hans nya ansatts att agera MED världen i stället för helt på egen hand riskerar att få sig en allvarlig törn.
Dessutom, det är faktiskt möjligt att delta på ett forum och sedan förklara sig missnöjd med slutresultatet.
måndag, mars 16, 2009
Fascist får ansvar för inre säkerheten i Israel
Då verkar det som att det klarnar vilken regering Israel ska ha i framtiden. I denna artikel i DN så framkommer det att Likud kommer att göra upp med Yisrael Beitenu och den övriga mer extrema högern om regeringsplatserna. Kadima bör förmodligen dela ansvaret med Likud för att så blir fallet.
DN uppmärksammar att utrikesministerposten går till ledaren för Yisrael Betienu, men minst lika illa måste det vara att de får ansvaret för den inre säkerheten. Eftersom de är ett parti som gått till val på en stark misstro mot Israels araber så känns det lite olustigt att de ska få det förtroendet.
Paradoxen med Yisrael Betienu är att de påminner lite om Nationaldemokraterna, eller för all del de förespråkare för ett etniskt uppdelat Balkan som gick vinnande ut ur den konflikten. Yisrael är för en palestinsk stat. De är till och med villiga att dela Jerusalem vilket inte högern brukar vara. MEN deras idé är att skapa ett etniskt rent Israel jämsides med ett etniskt rent Palestina. Folkförflyttningar och ändrade gränsdragningar är inte särskilt trevligt.
Det finns andra frågor där den nya renodlade högerregeringen kommer att få problem, alternativt att Yisrael Betienu redan har bestämt sig för att kapitulera. YB är ett sekulärt parti och har en del bra idéer om att minska det religiösa inflytandet i Israel. Det kommer övriga extremhögern inte gå med på.
Den nya regeringens politiska bas (direkt från DN):
"Han (Benjamin Netanyahus) kan nu teoretiskt räkna med stöd från 27 politiker från Likud, 15 från Yisrael Beitenu, 11 från ultraortodoxa Shas och 5 från Förenade Tora-judaismen, ett annat ultra-ortodoxt parti.
Men det räcker inte. Netanyahu behöver stöd av minst 61 medlemmar i knesset, men ytterligare sju politiker från Nationell union och Judiskt hem, två små högerextrema partier, kan bli aktuella."
DN uppmärksammar att utrikesministerposten går till ledaren för Yisrael Betienu, men minst lika illa måste det vara att de får ansvaret för den inre säkerheten. Eftersom de är ett parti som gått till val på en stark misstro mot Israels araber så känns det lite olustigt att de ska få det förtroendet.
Paradoxen med Yisrael Betienu är att de påminner lite om Nationaldemokraterna, eller för all del de förespråkare för ett etniskt uppdelat Balkan som gick vinnande ut ur den konflikten. Yisrael är för en palestinsk stat. De är till och med villiga att dela Jerusalem vilket inte högern brukar vara. MEN deras idé är att skapa ett etniskt rent Israel jämsides med ett etniskt rent Palestina. Folkförflyttningar och ändrade gränsdragningar är inte särskilt trevligt.
Det finns andra frågor där den nya renodlade högerregeringen kommer att få problem, alternativt att Yisrael Betienu redan har bestämt sig för att kapitulera. YB är ett sekulärt parti och har en del bra idéer om att minska det religiösa inflytandet i Israel. Det kommer övriga extremhögern inte gå med på.
Den nya regeringens politiska bas (direkt från DN):
"Han (Benjamin Netanyahus) kan nu teoretiskt räkna med stöd från 27 politiker från Likud, 15 från Yisrael Beitenu, 11 från ultraortodoxa Shas och 5 från Förenade Tora-judaismen, ett annat ultra-ortodoxt parti.
Men det räcker inte. Netanyahu behöver stöd av minst 61 medlemmar i knesset, men ytterligare sju politiker från Nationell union och Judiskt hem, två små högerextrema partier, kan bli aktuella."
lördag, mars 14, 2009
Rasism i demokratisk förklädnad
Ytterligare en av de förment demokratiska krafterna yttrar sig. Paulina Neuding skriver i den utländska tidningen The Weekly standard om hur illa ställt det är i Sverige. Helt vidrig artikel om hur man förskjuter fokus från apartheidregimen Israels brott till att diskutera hur hemskt det är med muslimer. Bland det mest vidriga jag läst på länge.
torsdag, mars 12, 2009
Israel lobbyn diskuteras till och med i USA!
Det är ju lite halvt om halvt otillåtet att påpeka hur starka krafter det är som benhårt försvarar Israel och gör till sin livsuppgift att till varje pris försvara apartheidstaten. Nu är ju inte det alltid så enkelt, utan man måste försöka hitta sätt att smutskasta sina motståndare på, det mest populära är onekligen att dra fram antisemitism spöket. Ett exempel på antisemitism är tillexempel att påpeka att det överhuvudtaget finns en lobby, eller att sionistiska organisationer som AIPEC har ett avgörande inflytande över amerikansk politik.
I vilket fall så har det i dagarna uppmärksammats ganska stort i USA att en kompetent politiker rensats bort som kandidat för en tjänst inom USA:s centrala underrättelsetjänst för att han inte behagar dessa grupper. Tidigare ambassadör i Saudiarabien, bl.a. Läs Washington Post här.
Det finns ett längre och bättre inlägg hos den enligt sionistisk media så hemskt farliga Jan-Inge Flücht. Läs det.
I vilket fall så har det i dagarna uppmärksammats ganska stort i USA att en kompetent politiker rensats bort som kandidat för en tjänst inom USA:s centrala underrättelsetjänst för att han inte behagar dessa grupper. Tidigare ambassadör i Saudiarabien, bl.a. Läs Washington Post här.
Det finns ett längre och bättre inlägg hos den enligt sionistisk media så hemskt farliga Jan-Inge Flücht. Läs det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
