Turkiet inte Eu-redo

I dag så stjäl jag helt skrupelfritt en krönika från detta numret av Vänsterpress signerat av Berivan Öngörur, kandidat till EU-parlamentet för Vänsterpartiet och internationell sekreterare på Unionen. Den är bra. Det gäller att inte missa de progressiva skälen varför Turkiet inte ska med i EU:

"Turkiet är åter aktuellt inom EU. Man skulle kunna tro att det är för de de senaste händelserna efter kommunalvalet, med såväl anklagelser om valfusk som repressionen av det prokurdiska partiet DTP ochdär man idag begärt drygt 199 folkvalda kommunpolitiker häktade på väldigt lösa grunder.

Tyvärr handlar det snarare om att man tycker att Turkiet är redo för ett medlemskap i EU. Och det går inte att ta miste på kohandeln som ägt rum mellan USA, EU och Turkiet efter tillsättningen av nye generalsekreteraren för NATO.

Visserligen har Turkiet tagit små steg åt rätt riktning på vissa områden, men det är långt ifrån att ens börja tala om ett fullvärdigt medlemskap i EU. Även om förhandlingarna om ett eventuellt EU-medlemskap har haft positiv inverkan på landet, måste Turkiet på allvar och fullt ut göra sig av med alla rester från militärjuntans tid och erkänna kurdernas och andra minoriteters politiska, sociala, kulturella och ekonomiska rättigheter.

Alla odemokratiska paragrafer i konstitutionen som i dag ligger till grund för godtyckliga arresteringar av politiskt oliktänkande måste ändras. Press- och yttrandefriheten hotas och åtgärder måste tas för att dessa rättigheter garanteras i grundlagen.

Turkiet har vidare fram till idag inte erkänt eller vidtagit några som helst åtgärder för att underlätta en oberoende internationell forskning kring folkmorden på armenier och andra kristna minoriteter i landet 1915-1918.

Idag pågår dessutom den viktigaste rättegångsprocessen i landets historia, mot terrororganisationen Ergenekon. En organisation som tillsammans med den hemliga turkiska underrättelsetjänsten JITEM tros ligga bakom tiotusentals politiska mord i Turkiet under de senaste 15 åren.

Utfallet i denna rättegång kommer att få stor inverkan på den framtida demokratiska utvecklingen i Turkiet. Den sittande regeringen har idag inte bara en historisk chans att göra sig av med en odemokratisk struktur som alltför länge styrt landet under namnet, ´den djupa staten´, men också se till att familj och släkt till de tiotusentals politiska försvinnanden och mord som ägt rum i landet det senaste decenniet, äntligen kan få svar.

Det är viktigt att fortsätta uppmuntra Turkiet med tydliga krav på reformer och demokratisering. Men i att ett läge som detta ge Turkiet grönt ljus i frågan im ett EU-medlemskap vore ett stort misstag för såväl säkerheten och stabiliteten i Europa som den demokratiska utvecklingen i Turkiet."


Några ytterligare kommentarer. Den Turkiska politiken är märklig. En 10% spärr gör att det är mycket svårt för nya partier att komma in. De två dominerande partierna i parlamentet är dels det stora muslimska partiet AKP och dels det sekulära (förment socialdemokratiska) Republikanska Folkpartiet. Det är främst ytterligare två partier som utmanar, ett är det fascist-anstrukna Nationella aktionspartiet, vars ungdomsorganisation Grå Vargarna, är särskilt obehaglig och har bland annat anklagats för att bedriva flyktingspionage i Sverige. Det sista av de större utmanarpartierna är DTP, som nämns i artikeln ovan. Här är hemsidan, för den som kan turkiska... :) Här en analys av det senaste valet som är lite kritisk till DTP, men som i övrigt är bra.

Dagens viktiga politiska utspel- eller inte...

Nja, frågan är om det här ens är på allvar?

Tydligen har statskassan så mycket pengar att vi kan välja att prioritera den enormt viktiga reformen att göra frukt och grönt någon krona billigare. Att sänka matmomsen på frukt och grönt från 12 till 6% innebär i bästa fall (om inte butiken lägger beslag på pengarna) någon krona här eller där. De flesta grönsaker är som inte så dyra i vilket fall. Undrar stillsamt vad det beräknas kosta för statsbudgeten?

Att EU ska enas om mål för matkonsumtionen är inte heller en del av min vision av ett EU som sysslar med så lite som möjligt...

Egentligen borde man väl inte skriva något om det här utan hoppas att det bara uppmärksammas av dem som bryr sig och inga andra.

Dags att fräscha upp eurovisionsfestivalen!

Jag ser fram emot morgondagen, efter en kortare dags arbete så är det schlager som gäller. Antingen hemma, eller hos någon annan.

Det diskuteras väldigt mycket om vad denna tävling EGENTLIGEN är. Är det en tävling i klassisk västerländsk pop-schlager som nu blivit Shanghaiad av diverse Östländer som delar på sig värre än en trotskistisk vänstersekt? Eller är det en tävling för europas olika länder, där deras musikaliska alster skall mötas på en arena, näbb mot näbb, mitt för varandra? Eller...

Ja, ni kan själva diskussionen. Grejen med Europa kan vi ju glömma direkt. Det är den Europeiska TV-unionen som står för programmet. Men där är också bland annat Tunisien, Algeriet, Libanon, Israel och Turkiet(ja, det räknas till Europa, men ett land vars huvudstad och merpart av landmassa ligger i Asien tillhör också rimligen Asien) med. Att Israel är med beror inte på en särbehandling, det är en myt. Det handlar i stället om att Libanon och c/o inte vill visa Israels bidrag i TV... Då får man inte vara med! Ganska rimligt, även om jag gillar gesten.

Även om jag gillar klassisk schlager så har jag inte mycket emot att tävlingen breddats. Folkmusiks inslagen värmer mig, likaså smaklösa inslag oavsett om de är från Tyskland eller något land i öster som när jag gick i skolan inte ens var en egen delrepublik i Sovjetunionen...

Jag stör mig inte ens på kompisröstandet, eller de ganska tydliga politiska undertonerna i programmet. Snarare tvärtom. Vi i Norden saknar faktiskt total trovärdighet i den frågan. Hur många gånger har vår tolv-poängare INTE gått till något Nordiskt (eller möjligtvis Baltiskt) land? Jag tror att det dessutom i hög grad handlar om skillnad i smak och kultur. Någonstans är det ju det som är charmen med tävlingen.

I stället är det följande saker som stör mig med tävlingen:

1) Engelskan. Förbjud, gräv ner och glöm bort! Jag vill tillbaka till lagstiftningen om inhemska språk. Ska vi ha en kulturtävling så kan vi väl åtminstone slippa kulturimperialismens språk? Det som är problematiskt är ju att jag egentligen inte gråter om en kurdisk invandrare skulle sjunga på kurdiska (så fruktansvärt roligt att se Turkiet få spel) och lyckas vinna den svenska uttagningen. Självklart så ska också nationella minoritetspråk vara tillåtna (ja era fascistiska balter- det inkluderar ryska!). Mitt enda problem är faktiskt engelskan. Hur löser man det problemet? Blir en formuleringskonst över det vanliga! Förstås lite synd om Finland. Hur stor chans har man att vinna en tävling om man måste sjunga på kanske världens minst romantiska språk? Det är klart, de kan ju köra samiska, romani eller svenska också...

2) Textning. Särskilt om vi får bort engelskan, så är det ett måste. Redan i dag tycker jag det skulle vara trevligt att faktiskt förstå vad som sjungs i vissa låtar.

3) Rädslan för politik. Herregud, slappna av lite. Okej, angripa främmande länders regeringschefer- där går kanske gränsen? Dessutom blir det lätt hycklande, när en ockupationsmakt som Israel sjunger om fred så är det ju indirekt extremt politiskt. Särskilt när artisterna som framför den är sådana krigshetsare. Läs följande artikel hos Jinge för mer information om damerna i fråga. En del nyttiga länkar bland kommentarerna. Min poäng är att det är omöjligt att hålla rågången klar mot politik. Att bara säga att menlös musik och kultur får delta i en tävling är lite dåligt. Det är sant att det är en tuff fråga, om Europa är redo för en dylik nivå av yttrandefrihet?

Sedan stör det mig, även om man knappast kan göra något åt det, att Turkiet och Israels bidrag så att säga är dopade. Genom den stora skara av människor som känner en identifikation med dessa länder, men som lever i andra länder PLUS den skara av fanatiska liberaler och andra som älskar Israel mer än någonting annat så får dessa bidrag fler röster än vad de egentligen ska ha. Jag är övertygad om att bägge dessa länder skulle kunna skicka vilket bidrag som helst och ändå klara sig vidare till en final. Dessbättre så i Israels fall balanseras det av osakliga människor som mig som åtminstone ser till att de inte kan vinna tävlingen oavsett hur bra låten är... :)

Så, i morgon är det äntligen dags!

Gör sjunde juni till flaggdag! Inlägg nummer 2

Jag har tidigare skrivit om att norrmännen har flaggdag den 7 juni för att fira unions upplösningen. I det inlägget förklarar jag också varför det vore något värt för oss själva att fira.

Häromdagen var jag inne på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek och letade efter lite information. Hittade inte det jag egentligen skulle finna, men hittade istället en historisk bekräftelse för min tes om att vi inom arbetarrörelsen (och även liberalerna) borde vara stolta över unions upplösningen.

Det framgår av SAP-partistyrelsens verksamhetsberättelse från 1895 att man redan 10 år innan unionsupplösningen dels var på rätt spår angående Norges rätt till självbestämmande och dels förstod den politiska vikten av frågan:

Redan på våren i fjol höjde norskhatets målsmän... afsedd att skapa till så godt sig göra lät en sorts folkopinion till förmån för reaktionens agressiva planer mot broderlandet, planer som dessutom syftade än längre och i sista hand kunde anses riktade mot all skandinavisk demokrati.

Heja Sverige!

Aftonbladet publicerar idag en artikel om att baksidan med att Jantelagen håller på att försvinna är att folk får en mer arrogant och osolidarisk inställning. Det är okej att anse att man är en bättre människa om man bor i bostadsrätt än i hyresrätt, om man frisk eller sjuk. Läs artikeln här.

I samband med detta ställer Aftonbladet följande fråga:

"Är det dumt att sticka upp och tro man är bättre än andra?" Bara frågan säger en del om grundsynen hos frågeställaren. Svaret för tillfället är:

Ja- 57%
Nej- 42%

Alldeles, alldeles underbart! Bara i Sverige barn, bara i Sverige...

Nu är det klart att det finns avigsidor med jantelagen. Felaktigt utformad kan den vara ett vapen mot nedre klasserna och särskilt mot kvinnor "du ska inte tro att du är något". Det viktiga i sammanhanget är helheten; "eller att någon annan är något heller". Det finns ett tydligt samband här mellan Du-reformens tillbakagång, ökade klassklyftor och ett hårdare samhälle. Suck.

Regeringen lägger sig platt för EU- igen.

Vi är nog många som ändå trodde att det fanns några frågor där man kunde lita på Maria Larsson och Kristdemokraterna, t.ex. alkoholfrågan. Så visar sig nu inte vara fallet. I stället så skriver hon i SvD en krystad förklaring till varför regeringen är "tvungen" att acceptera en ytterligare uppluckring av införselreglerna. Viserligen säger hon att folk ska vara tvugna att anmäla till skatteverket och betala skatt, m.m. Som att det kommer att hända! Eftersom man får vänta till fem dagar efter ankomst med att förtulla alkoholen så är det ju ganska självklart hur man kommer att agera: Blir paketet öppnat i tullen - deklarera, annars inte. Verkar som regeringen inte riktigt gillar lagar som är tydliga och enkla att efterleva. Lite grann påminner det här om ändringen av jaktlagen som gör att du bara behöver se till att ha en hund med dig ut i skogen om du vill skjuta en varg. Vem ska kontrollera om din hund var hotad? Hennes idéer om mer pengar till tullen är en ren spökridå. Bra, givetvis, men sedan vi gick med i EU så är rätten till stickprover kraftigt underminerad. Det var inte för inte som Tullfacket var ett av få fack som tog ställning MOT EU när det begav sig.

Blå Bandet och IOGT-NTO kommenterar:

- Det är djupt beklagligt att folkhälsoministern väljer att EU-anpassa svensk alkoholpolitik längre än vad som är nödvändigt, säger Sven-Olov Carlsson, förbundsordförande i IOGT-NTO.

Regeringens alkohollagsutredare Anita Werner kom i sitt förslag fram till ett mindre långtgående förslag där endast yrkesmässig införsel var aktuellt. Werner har gjort den tolkningen utifrån samma EG-domar som regeringens jurister har haft tillgång till.

- Det går alltså att utifrån EG-domarna göra en mer restriktiv tolkning än regeringen gör.

- Det känns inte bra att kd i regeringen, som hittills varit en garant för en restriktiv alkoholpolitik, faller undan för EU-kommissionen, säger Owe Ranebäck, förbundssekreterare i Blå Bandet.

- Förslaget från folkhälsoministern kan leda till ökad privatinförsel av alkohol och undergräva Systembolaget försäljningsmonopol. Det blir svårt att kontrollera åldern och att privatpersoner betalar alkoholskatt efter att ha passerat gränsen, säger Owe Ranebäck.

Fråga: Vad får man om man motarbetar terrorism i USA?

Svar: Mellan 15 år, och dubbel livstid plus 15 år.
I alla fall om det är Miami-terrorism man förhindrar.

I över 40 år har den ena USA-regeringen efter den andra tillåtit, ett terrornätverk att operera från Miamiområdet. Högerextrema exil-kubaner har dödat nästan 3500 männi-skor på Kuba. De har också genomfört terrordåd i USA. Detta har gjorts med pengar och hjälp från regeringen och CIA, medan polis och FBI har tittat mellan fingrarna.

Efter årtionden av lönlösa protester hos USA's regering, skickade Kuba en grupp agenter till Miami för att infiltrera och övervaka terrororganisationerna.

Rene Gonzalez Sehwerert, Ramon Labanino Salazar, Fernando Gonzalez Llort, Antonio Guerrero Rodriguez, och Gerardo Hernandez Nordelo (nu kända som "De fem") upptäckte och rapporterade information om över 170 planerade terrordåd som därmed kunde förhindras.

Den 17 juni 1998 hölls ett historiskt möte i Havanna där kubanska myndigheter lämnade över de insamlade uppgifterna till representanter för USA's myndigheter och bad dem vidta åtgärder mot den terrorism som organiseras från deras territorium.

FBI använde uppgifterna, men inte för att stoppa terrorism, utan för att spåra upp och fängsla de fem kubanska antiterroristerna.

Efter 17 månader i isoleringsceller påbörjades farsartad rättegång där de fem anklagades för att ha spionerat på USA's militär, och en av dem för mord.

Rättegången hölls i Miami trots att det var uppenbart omöjligt att hålla en opartisk rättegång i den stad som helt kontrolleras av den högerextrema Miami-maffian. Försvarsadvokaterna nekades tillgång till stora delar av "bevisen". Jurymedlemmar bad att slippa sin tjänstgöring eftersom de inte skulle våga ge ett utslag som inte föll Miami-högern i smaken. Media hetsade allt vad de orkade. I en sådan rättegång spelar det ingen roll att högt uppsatta personer inom FBI och USA's militär vittnar om att ingen av de fem kubanerna på något sätt hotade USA's säkerhet.

Sedan domen föll 2001 - på sammanlagt fyra livstidsstraff och 75 år - har de fem placerats på olika fängelser, i olika delstater, och långa perioder i isolering. Inga medel är för fula när arbetet med överklaganden skall försvåras. Anhöriga har nekats visum för att besöka dem. Kubanska diplomater får inte besöka dem. Till och med deras advokater har under långa perioder nekats att få träffa sina klienter.

Men arbetet med överklaganden fortsätter och kampanjer pågår över hela värden för att tvinga fram en ny, rättvis, rättegång. Kravet är frige de fem!

Detta har tagits från føljande hemsida, gå in och læs mer!

Uppdatering: Gå in hær och læs ett mycket bættre inlægg æn mitt eget...