Satt i går och tittade på en lista över norska flaggdagar som min chef hade hängt upp (det är vi i receptionen som ansvarar för för att det flaggas). Precis som i Sverige så är det massa skumma flaggdagar relaterat till kungafamiljen, andra kopplade till religiösa högtider (pingst, påsk) och ytterligare några logiska (1:a maj, 17:e maj - och - sjunde juni). Sjunde juni firas unionsupplösningen 1905. Vissa ser det säkert som en provokation, jag ser det som något som vi borde ta efter. Norge vann sin självständighet, men vi vann mycket också.
Tack vare vänstersidans (inklusive många liberaler, på den tiden) vinst i unionssidan tappade tokhögern mark i Sverige. Den fredliga lösningen på unionskrisen tog Sverige flera steg frammåt mot parlamentarism, anti-imperialism och bort från drömmarna om stormakts Sverige. Vad som hade hänt vid ett eventuellt krig med Norge är svårt att inse. Inbördeskrig - eller bara massdesertationer? Storstrejk? Ett enat Norge mot ett svårt splittrat Sverige, det hade kunnat sluta hur som helst. Eftersom ett demokratiskt Norge stod mot ett odemokratiskt Sverige så kunde högern dragit in oss i ett anfallskrig som inte en majoritet stödde. Riksdagsledamöter, kunglighet och andra visade stark ansvarskänsla under trycket från en samlad arbetarrörelse.
Min slutsats är att unionsupplösningen borde uppmärksammas mer i Sverige. Prestigen vi fick i omvärldens ögon för den fredliga lösningen är inget folk känner till.
Slutsats: Gör sjunde juni till flaggdag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ett bra förslag! Jag tycker att det ska bli helgdag också så man får OB-tillägg om man jobbar.
Det var min första tanke- skulle vara möjligt att få högern med på det eftersom det ökar möjligheterna till festligheter på nationaldagen (6:e juni). Problemet är ju räknenissarna, de kommer aldrig gå med på en helgdag till...
Skicka en kommentar