Norges arbetare förlorarna...

om Höyre lyckas med sitt projekt att få ihop en borgerlig samling i Norge, samt att få majoritet för denna. I dagsläget ser det inte omöjligt ut. Norge skiljer sig lite åt från Sverige är det att tre av de borgerliga partierna inte riktigt är så tokiga som de är här. Först har vi mina personliga favoriter- åsa nisse marxisterna i Senterpartiet. Hamnar ganska ofta till vänster om Arbeiderpartiet. Helt rabiata i frågor om nationellt ägande av naturresurser (rabiat=bra i det här fallet). De två borgerliga partierna Venstre (Fp) och Kristeligt folkeparti är lite mer komplicerade. Bägge var t.ex. emot EU när det begav sig 1994. Dessa två vägrar att ha något med Frp att göra. Höyre som är ganska likt moderaterna har insett att det betyder kaos och ingen borgerlig majoritet.

Så med denna introduktionen så återger jag en krönika från dagens (d.v.s. gårdagens) nummer av tidningen Klassekampen, skriven av Paul Bjerke (paul.bjerke@de-facto.no). Artikeln handlar om vad som skulle hända om Höyre lyckas sy ihop en koalition och vänstern förlorar valet. Tror den kan vara intressant för en svensk vänstermänniska. OBS!!! ÖVERSÄTTNINGEN ÄR MIN OCH ICKE PROFFESIONELL, icke kursiv text är mina försök att förklara saker:

Vad får Frp

Selv om Ap friar våldsamt till Höybråtan< (Krf ordförande) vid alla möjliga och omöjliga tillfällen, är det fortfarande så att det mest troliga resultatet om den nuvarande röd-gröna koalitionen tappar nästa val, är en så kallad "icke-socialistisk" regering. Den nya regeringen blir av allt att dömma antingen en ren Höyre regering eller en Bondevik II (Venstre, Krf, Höyre). Bägge dessa alternativ förutsätter dock ett formaliserat sammarbete med Fremskritspartiet av den typen som Dansk folkeparti har med den danska högerregeringen. Närmare limousinena kommer knappast Siv Jensen (Frp's ordförande). Det är dock tillräckligt illa.

Aps partisekreterare Martin Kolberg har satt fokus på vilken sorts politik en sådan ny högerregering skulle komma att föra. En av hans viktiga poänger är att det är otänkbart att Höyre vill föra en "oansvarlig" ekonomisk politik. I klartext betyder det att Frp's löften om mer pengar till (nästan) allt och alla och utan täckning i budgeten inte kommer att accepteras. Partiets välgare kan inte få lägre skatt, billigare sprit/bensin OCH friska miljarder till äldreomsorg och sjukhus samtidigt. Där vill finansminister Foss (ledande Höyre-mann) sätta ner foten.

Det har han uppenbart rätt i. Frågan är då vilka politiska eftergifter Frp då kommer att få som kompensation för att ändå stötta en Solberg- regering (ordförande Höyre). Det måste först och främst vara viktiga symbolfrågor sominte kostar för mycket pengar, och då är följande områden klara kandidater: En stenhård invandringspolitik, en skärpt kriminalpolitik, en "ny" kulturpolitik och - inte minst - ettfrontalangrepp på fackföreningsrörelsen och arbetstagarnas rättigheter.

Låt oss ta dem en i taget. Frp har nyligen lagt fram en massa förslg till instramningar i invanrdingspolitiken. Några v dem kommer att införas, särskilt vill åtgärder som nästan omöjliggör familjeåterförening för "icke-vita" vara troliga resultat av regeringsförhandlingarn. "Så är det i Danmark och det går ju bra" är ett utmärkt argument.

Kriminalpolitiken är fortsatt nationalstatens domän, och här finns en serie möjliga och relativt billiga åtgärder som kan tillfredställa yttersta högern: Strängare straff för de brott som främst fattiga begår (men givetvis inga åtgärder mot manchesterbrott eller smugglare), strängare permissionsregler och tuffare villkor på anstalterna.

TV-licensen och presstödet överlever knappast en borgerlig valseger. Då ryker i alla fall NRK2, P3 och alla abonnemangstidningar till vänster om Aftenposten (oklart var Aftenposten står- ganska bra tidning rent kvalitativt, men...) Någon passande forskningsinstution kan bli offrat och nedlagt (på samma sätt som den svenska regeringen över natten la ner Arbetslivsinstitutet).

Men värst kommer det att gå ut över fackföreningsrörelsen och de fackligt organiserades rättigheter. Allt regelverk mot social dumpning kan bli avvecklat och ersatt med en lagstadgad minimilön på lite över EU-nivå (d.v.s. 8 Euro) Arbetsmiljölagen blir uppluckrad. Tjänstemannsloven (?- kan motsvara förtroendemannalagen), och det kan bli betydande inskränkningar i strejkrätten. Det allra första som ryker är troligtvis skatteavdraget för fackföreningsavgiften. Lustigt är det verkligen inte.

Paul Bjerke, paul.bjerke@de-facto.no

Det låter onekligen som en svårsmält sörja för Venstre (tänk er Bengt Westerberg korsat med Birgitta Ohlsson snarare än batong-Björklund). Vad gör man dock inte för lite makt?