Mali räknar röster snabbare än sametinget...

Tipstack till Lars-Nila Lasko för rubriken...

Valet till Sametinget genomfördes söndagen den 17/5. Då röstande en minoritet av de röstberättigade. Med tanke på att det endast fanns nio vallokaler utspridda över landet för att rösta i så är det ganska uppenbart att många poströstar.

I Mali så tog det fyra dagar att räkna rösterna, för Sametinget (och Norrbottens länsstyrelse) så tar det en vecka. Varför då kan man fråga sig? Okej för att det tar någon dag att frakta valsedlarna upp/ner till Luleå. En ren gissning är att de inte vill sköta räkningen lokalt för att de riskerar att vara så få röstande i vissa vallokaler att valhemligheten mest blir ett skämt? Bara en gissning alltså. Så säg ett dygn för att få alla valsedlar till Luleå, fem-sex timmar att räkna dem typ två gånger, ett par timmar för att göra i ordning sjyssta powerpoint program för att presentera det hela. Frågan är då: VAD gör man de övriga 5½ dygnen?

Vill också passa på att förtydliga lite om vad jag menar med den skadliga rennäringen och varför jag menar att ILO 169 riskerar att göra hela Norrland till ett rennäringsreservat:

När jag skriver att rennäringen är skadlig så menar jag inte främst skadeverkan mot miljö och liknande. Jag menar skadeverkan mot Norrlands utveckling, till exempel mot industrier och andra näringsgrenar. Om man delar inkomster och arbetstillfällen med vad det kostar och hur det påverkar omgivningen så ligger rennäringen inte så bra till.

Många menar (länk till intressant diskussion på Svenssons blogg) att jag överdriver, att jag svartmålar en hel folkgrupp. Jag förstår inte hur jag kan göra det, när min främsta inspirationskälla alltid har varit hur samerna själva tolkar det (delvis för att svenska staten är usla på att presentera frågor kring detta och att nationell media är mer än lovligt ointresserade av frågor som rör norra delen av vårt land). Om Guovssonasti och Jakt och fiskesamerna i stort sätt är överens om vad det handlar om så borde det inte vara helt osant...

Sedan kan man ju också som lekman försöka göra sina tolkningar av innehållet i dels ILO 169 och dels i den nyligen antagna FNs deklaration om urbefolkningens rättigheter ( så ska det till väldigt mycket kreativ bokföring för att få dessa meningar att vara helt harmlösa och att Svenska staten själv avgör vad som skall åtgärdas. Fet text min markering:

“ILO 169:
Artikel 14 1. De berörda folkens äganderätt och besiktningsrätt till den mark som de traditionellt bebor SKALL erkännas. Därutöver skall åtgärder vidtas i lämpliga fall för att skydda de berörda folkens rätt att nyttja mark, som inte uteslutande bebos av dem, men till vilken de traditionellt haft tillträde för sin utkomst och traditionella verksamhet. Särskild uppmärksamhet skall fästas vid nomadfolkens och de krigflyttande jordbrukarnas situation i detta hänseende.
2. Regeringarna SKALL vidta nödvändiga åtgärder för att identifiera den mark som de berörda folken traditionellt bebor och för att garantera effektivt skydd av deras äganderätt och besiktningsrätt.
3. Lämpliga förfaranden skall införas inom det nationella rättssystemet för att ta ställning till anspråk på mark från berörda folk.

Artikel 15
1. De berörda folkens rätt till naturtillgångar, som hör till deras mark, SKALL särskilt skyddas. Dessa rättigheter innefattar rätten för dessa folk att delta i användningen, förvaltningen och bevarandet av sådana tillgångar.
2. I de fall då staten behåller äganderätten till mineral- eller underjordiska tillgångar eller rättigheter till andra tillgångar som hör till mark, skall regeringarna fastställa eller upprätthålla förfaranden för samråd med ifrågavarande folk, i syfte att ta reda på om och i vilken utsträckning deras intressen skulle skadas, innan de påbörjar eller lämnar tillstånd till program för utforskning eller exploatering av sådana tillgångar som hör till dessa folks mark. Berörda folk skall där det är möjligt få del av vinsten från sådan verksamhet och erhålla skälig ersättning för eventuella skador till följd av sådan verksamhet.”

FN deklarationen skriver och länkar jag till här: (så blir det här lite kortare)

Sammanlagt kan man säga att artikel 15:2 är extremt luddig. Där håller jag med dem som hävdar att det finns ett utrymme för förhandling och samarbete. Oavsett ståndpunkt i frågan tycker jag att 14:2 behöver genomföras i så motto att det blir tydligt VAD för områden som omfattas. I dag är det bisarrt när Samebyar och små privata markägare med egna medel får dra en politisk konflikt i domstolar. När detta är klarlagt är det möjligt för politikerna i riksdagen att fatta ett överlagt beslut.