Föga upphetsande resultat i sametingsvalet

På public service hemsida för sametingsvalet så går det nu att läsa det preliminära resultatet i valet. Föga revolutionerande resultat:



De partier som tidigare suttit i styrelsen; Samelandspartiet (-2), Samerna (+1), Min Geaidnu (0), Skogssamerna/Vuovdega (-1) har fortfarande en majoritet med 17 mandat av 31 möjliga. Detta trots att de tappat två mandat.

Högerpartiet Guovssonásti går fram till 4 mandat (+1), det lönar sig att inte sitta i styrelsen utan relativt högljutt kritisera styrelsen ur ett renägarperspektiv.

På andra kanten så minskar Jakt- och Fiskesamerna till 7 mandat (-2), vilket på alla sätt måste tolkas som en vinst. Det har varit ordentligt turbulent i partiet den senaste tiden där endast partiledaren (Håkan Jonsson) återstår av dem som förra valet valdes in i Sametinget! Att då fortfarande vara största parti är fruktansvärt bra arbetat! Inte blir det mindre stark när de två nya partierna som blivit invalda delvis består av dessa avhoppare och ligger nära JoF åsiktsmässigt. Det ena partiet Landspartiet Svenska Samer fick två mandat (+2) och Albmut/Folket fick ett mandat (+1). Albmut imponerade inte på mig i den tv-sända debatten, det jag läst på bloggar och liknande spretade också lite åt olika håll.Däremot så visade det sig att deras ideologiska perspektiv med en individualistisk syn på de s.k. samiska rättigheterna, lockade tillräckligt många för att komma in i Sametinget. LSS var nog mer väntade. De är också ett parti som står upp för de icke renägande samerna, men med en mer urban prägel och inte lika mycket ett "markägarparti" som JoF emellanåt tenderar att vara.

Ett försök till analys:

De två tydliga renägarpartierna; Guovssonásti och Samelandspartiet backade ett mandat. Att Guovssonásti går fram ett och Samelandspartiet backar två- det hoppas jag beror på att det är lättare att sitta i opposition än i majoritet. I andra hand så har det varit viss turbulens i Samelandspartiet och deras nye ledare Ingrid Inga har gjort en del mindre valda uttalanden om ledamöter som bytt parti inför valet. Någonstans så gror det dock en liten misstanke att hennes raka, något kaxiga stil hade mött en helt annan acceptans om hon hade varit man. Särskilt om man gör kopplingen att rösterna verkar ha gott till det gubbiga Guovssonásti, det är heller inte helt omöjligt att tänka sig att den grupp av samer som utgör dessa partiers väljare är äldre och mer konservativa än den samiska gruppen i sin helhet? Som sagt, jag hoppas att det är den skarphet som den rutinerade Per Mikael Utsi visat i sitt idoga försvar för renägarna som lett till det ökade stödet, men jag är dessvärre inte säker.

Partiet Samerna gjorde ett starkt val och placerade sig i valdebatten ganska tydligt som en "tredje kraft" där de pratade väl om de icke renägande samernas rättigheter, men samtidigt angrepp JoF aggresivt. Det är tydligt att Samerna inte är beredda att vika en tum i försvaret av Rennäringen. Alla förändringar och demokratiseringar måste ske med stöd av samebyarna. De två andra i styrelsen (Min Geaidnu och Skogssamerna)är något mindre högröstade i denna viktiga, grundläggande fråga. De utgör en tydlig mitt i sametinget. Personligen var det också dessa två partier vars ledare för mig gav det bästa intrycket i debatten. De kändes som moderna, sympatiska ledare som skulle kunna företräda samerna som grupp på ett bra sätt.

De höll sig över den låga nivå som debatten ibland tenderade att urarta i. Vare sig Anders Kråik, Ingrid Inga eller Per Mikael Utsi skötte sig i debatten. P-M Utsi och I Inga avbröt Sara Larsson och ignorerade vem som hade ordet upprepade gånger. A Kråik uppvisade en arrogans som var föga imponerande- verkade mest intresserad av att framstå som den som hatade Håkan Jonsson mest... Jag tyckte inte att någon av dessa var några charmtroll som trovärdigt kan sköta vare sig den formella kommunikationen med det svenska storsamhället, men allra minst den viktiga informella kommunikationen med övriga norrlänningar. Sametingets uppdrag är ju inte bara att fixa rättigheter från staten, utan också öka acceptansen för en sådan utveckling i det samiska kärnområdet (eller Norrland som jag föredrar att säga...).

Det största partiets ledare, Håkan Jonsson från Jakt och Fiskesamerna, gjorde också en ganska svag insats i debatten. Samtidigt är det ju uppenbart att han förlorade på att alla andra partierna valde honom som huvudmotståndare. I en debatt är det ju inte så att man får utrymme efter röstetal, utan mindre partier tar ju lika stort utrymme som de större. I vanliga partiledardebatter så har ju det tidigare sjukt missgynnat SAP gentemot de borgerliga. Lite samma sak här. Trots att Håkan Jonsson leder det största partiet så är han alldeles för kontroversiell för att bli president.

Ska man lite grovt beskriva fördelningen mellan de tre "blocken", samt styrelsen, så blir det så här:

Renägarna: 10 mandat (-1)
Mitten: 11 mandat (0)
"Ingen särställning för rennäringen": 9 mandat (0), eller 10 (+1) om man räknar med Folket.

På det stora hela är alltså det samiska samhället precis lika splittrat som det alltid varit, men med lägre valdeltagande. Inget nytt under solen, således.

Det trista var väl att socialisterna i "Solidaritet" inte kom in. Fick bara 62 röster. Bättre lycka nästa gång! 62 samer vågade rösta på ett parti som öppet stod för att alla inlandsbor är lika mycket värda. Solidaritet var det enda partiet som vågade säga att en stockholmare med samisk bakgrund har mindre rätt till jakt och fiske än en icke-same som är bosatt i fjällen. Det ska de ha all respekt för!