Det glömda, men viktiga valet- formalia

Den 17 maj är det inte bara Norges nationaldag, det är även val till Sametinget. Denna något märkliga skapelse har nu funnits sedan 1993. Det mest märkliga med sametinget är dess dubbla roll som dels ett samlat politiskt organ för samerna och dels som en statlig myndighet. Sametinget själva beskriver rågången så här.

Självklart är det en anomali att ett organ BÅDE ska vara en minoritetsbefolknings stridbara företrädare OCH statens lydiga, byråkratiska arm. Det är inte svårt att hitta exempel på kontroverser där sametingets duglighet som neutrala, statliga byråkrater ifrågasätts i samiska kretsar. När en av fem frågor som den partipolitiskt neutrala organisationen Same Ätnam ställer handlar om fördelningen av kulturbidrag inser man dels att kulturen är viktig, men också att det kanske inte sköts helt klanderfritt i dag. Ids inte leta fler länkar, men andra exempel finns. Precis som i många mindre kommuner så är steget till svågerpolitik och jäv aldrig långt. I en folkgrupp med 8-10 000 registrerade väljare (är rimligen kärnan av de som i dag ser sig som samer*) så krävs det av naturliga skäl en enormt stor integritet för att handskas med så stora summor som Sametinget ändå har att administrera. Att fördela detta mellan släktingar, vänner och ovänner- det kräver allt en hel del!

Samtidigt är det inte mer än rimligt att samerna själva får det avgörande inflytandet över arbetet med att stödja och utveckla sin kultur. Allt annat luktar lite väl mycket av unket "mission to civilise". Det handlar mycket om att stärka stödet för den organisatoriska delen av Sametinget så att de olika partierna/grupperingarna får möjlighet att praktiskt arbeta och tillsammans utveckla kontrollering av kvalitén i arbetet.

I dag ska man veta att såväl resurserna som möjligheterna till deltagande i arbetet är starkt begränsat. Inte bara är det så att samerna är få- de är också utspridda över hela Sverige! Om vi bara tittar på "kärnområdet" så är inte det heller särskilt litet. 10 000 människor i halva landet... Jag råkade faktiskt ut för en liten märklig sak för några år sedan. På min arbetsplats fanns det en same som var aktiv i något av partierna (tror det kan ha varit partiet Samerna, men inte säker). Han skulle på en viktig konferens för att diskutera Sametinget. Satt inte i tinget, men det var väl något som närmast kan jämföras med ett gruppmöte i ett "vanligt" parti, där även suppleanter är med. VD:n (inte platschefen), en stockholmare, som vid det här laget hade tröttnat ganska ordentligt på mina ansökningar om ledigt för landstingsuppdrag blev inte glad. Han ringde hem till mig (!) på kvällen för att höra sig för om det där verkligen täcktes av kommunallagens regler. Förutom det absurda i att vända sig till fackklubbens ordförande för att få stöd i en sådan fråga, så visade det också på hans totala okunskap om frågans känslighet. Jag sa inte exakt vad jag tänkte, utan nöjde mig med att stillsamt påpeka att det inte spelade någon större roll vad som stod i lagen. Ville han verkligen ha en offentlig debatt om att han diskriminerar en sames politiska arbete jämfört med en icke-sames? Tror aldrig jag gjort en så stor insats för ett företag som jag jobbat för någon gång! Vilket liv det hade blivit! Ja, se 08:or...

Samtidigt så är det inte helt enkelt när man lägger över så typiska myndighetsfrågor som ersättningen för rovdjursskadade renar till Sametinget. Detta och andra frågor kring renskötseln är typiska frågor för Jordbruksverket och på regional nivå de olika länsstyrelserna. De har kunskapen och neutraliteten. Särskilt som den är så kontroversiell i norra Sverige, både bland samer och icke-samer. Att sametingets största parti i princip kan anses vara ett rennäringsfientligt markägarparti säger väl lite om att konflikten inte riktigt är så enkel som diverse kulturintresserade i stockholmseliten verkar tro...

Nu ska man ju också veta att liknande "privatisering" av statlig verksamhet finns även på andra områden. T.ex. har Jägarförbundet en del uppgifter som rimligen borde skötas av antingen Jordbruksdepartementet eller de olika länsstyrelserna. Här är det i stort snålheten som avgör. Klart att det är billigt när ideella krafter gör inventeringar och liknande som helt klart borde vara en statlig uppgift.

Sametinget har ända sedan starten varit en rörig plats. Det possitiva är att den har fått fler människor, både samer och icke-samer, att få upp ögonen för bredden i den samiska kulturen och att inte renägarna är de enda som är "riktiga" samer. Nackdelen är att konflikterna ofta har lamslagit politiken. Personliga kopplingar, politiska värderingar och rent egenintresse utifrån vilken av de samiska näringarna man står närmast har rörts ihop till en gedigen soppa. Ska lite senare snickra ihop ett inlägg där jag beskriver de olika partierna och skillnaden mellan dem så gott jag kan, som svensk socialist.

Den som vill hitta intressanta nyheter och inspel inför Sametingsvalet gör det bäst på sidorna www.sametingsvalet.se som är Sveriges Radios sida. En annan bra sida är "Sami World" av den samiska juristen Lars-Nila Lasko.

Utvecklar mer om dessa sidor i nästa inlägg.

Jag kan börja med att avslöja att det är betydligt enklare att måla ut vilka två partier som är sämst, än vilka som är bäst...


* Trots att då vissa partier, framförallt Guovssonásti, gör allt för att motarbeta att fler ansluter sig till röstlängden för att behålla renägarnas makt.