Partiledardebatt inför kommunvalet

Satt nyss och värmde upp inför mitt nattskift genom att se slutdebatten inför måndagens (jag vet sjukt att ha val på en måndag) norska kommunval.

Det är lätt i Sverige att sväva iväg och prata om "den progressiva norska regeringen", sanningen är lite mer komplicerad. Sant är att den norska regeringen är väldigt hård i frågor kring offentligt ägande. Sant är också att det norska centerpartiet har mycket sympatiska drag och emellanåt låter partiledaren som om hon inte kan bestämma sig om hon är maoist eller inte...

Samtidigt så var debatten stundtals riktigt jobbig. På ett sätt var det som att se in i en otäck alternativ framtid, en framtid där Sverigedemokraterna sitter i Riksdagen. Siv Jensen är bland de mest retoriska politikerna jag sett på TV. Hon delar tydligt upp Norge i svart eller vitt, bokstavligt talat. När sedan dessutom såväl debattledarna som venstres(fp) (sympatiske) partiledare spelar in henne hela tiden genom att ställa de "rätta" frågorna, ja då blir det som det blir. Ett par exempel:
- När man diskuterade om problemet med arbetslöshet bland somalier så hamnar hela debatten på individnivå och prat om disciplinering m.m. Först får Frp lägga ut texten, sedan ges ordet till höyre som fortsätter på individspåret, men i ärlighetens namn i ett lite mer possitivt och icke-rasistiskt väg. Arbeiderpartiet bara svamlar och pratar om att det minsann inte är så illa, inget konkret. När sedan venstre kommer in i bilden så förväntade jag mig ett hårt inlägg om diskriminering och liknande (ja det är skillnad på Venstre och Fp), men icke då. Istället väljer han att retoriskt fråga Siv Jensen om hon och Frp någonsin kan gå med på att invandringen gjort något gott för Norge i det hela taget. Bra, där försvann hans talartid på tio sekunder och hon får ordet igen. Pucko! Øverhuvudtaget en obehaglig debatt dær partiledarna børjade diskutera i termer av "sådana ær somalierna", i stort en avsaknad av en mer strukturell synsætt på varfør 80% av somalierna i vissa kommuner ær arbetsløsa. Arbeiderpartiet och Fremskrittspartiet tævlade också om att vara nøjda øver att de fråntagit en s.k. terrormisstænkt hans røstrætt i kommunvalet. I samband med det beklagade (!) också arbeiderpartiet att Norge inte kunde utvisa honom p.g.a. internationella avtal mot att utvisa någon som riskerar dødsstraff. Han sa inte VI kan/vill inte utvisa någon som riskerar dødsstraff, utan han beklagade att Norge var bundet till avtal. Så anti-rasistisk ær den progressiva stadsministern!

Kristin Halvorsen från SV gjorde en svag insats. Enda gången hon fick ordet och lyckades gnistra till var nær man diskuterade klimatfrågan. På en hel del andra frågor så hamnade hon på defensiven och blev finansminister mer æn SV-ledare.

Sammantaget så ær mitt intryck efter debatten att:

1) Sju partier i en debatt ær før mycket. Vad RV gjorde dær går att diskutera.
2) Norges brunhet nog underskattas i svensk politisk debatt.
3) Vissa partier, fræmst Centerpartiet, men æven Kristeligt Folkeparti och Venstre ær på många sætt betydligt trevligare æn sina svenska slæktingar.