Nordens polacker

En gång i tiden var Sverige nordens ledande nation: Starkast ekonomi, stabilast politik, neutralitet och Olof Palme. Sedan dess har mycket förändrats. Ekonomin rasat, arbetslösheten ökat och välfärden brytits ned. Den svenska modellen är en blek kopia av sitt forna jag. DDR Sverige finns inte längre, politikerna slåss för att driva Sverige in i Nato. Högerpolitikerna för att de alltid har velat det och ser möjligheten till ett elitförsvar för att komma bort från det där läskiga, demokratiska otyget till värnpliktsförsvar... Vänstern å sin sida har som vanligt ingen koll på försvarspolitik utan driver på för att rasera försvaret i sin ideologiska radikalism, med resultatet att den reella värnplikten raseras.

Samtidigt har våra fattiga grannländer rykt upp sig ordentligt, framförallt Norge har gått från ett fattigt fiskarland till ett rikt land med en oljefond som bara växer. Arbetslösheten i Norge är mycket låg och lönen är hög. Alltså är det inte så förvånande att vi svenskar väller in över gränsen.

Enligt Sveriges ambassad i Oslo beräknas ca 50 000 svenskar arbeta bara i Oslo! Antalet folkbokförda i Norge är ca 25 000. Det är näst intill omöjligt att räkna ut hur många som arbetar runt om i Norge. T.ex. när jag var där i somras och jobbade, då skrev jag mig inte där. Alltså räknades jag inte in. Nu däremot är jag skriven här och syns i statistiken. Lite roligt att regeringen själva erkänner att Sveriges välfärd rasat sedan åttiotalet.

Svalbard intar här en särställning. På Svalbar behöver du inget arbetstillstånd eller uppehållstillstånd. Så länge du kan försörja dig själv så är du välkommen, oavasett om du är från Thailand, Litauen, Ryssland eller Sverige. Låter som ett moderat paradis va? Arbetsgivarna har rätt att plocka in vilen arbetskraft som helst! Det finns en avgörande hake här (ur arbetsköparnas perspektiv): Det är en isolerad ö, med begränsad befolkning och alla LO-arbetare tillhör samma fackförbunds avtalsområde (flera avtal, men alla ligger under Norsk Arbeidsmandsforbund). Det innebär en styrka som är svår att uppnå på andra håll. Det finns inte en chans attföretagen här skulle kunna anställa någon för slavlöner á la Vaxholm eller Askim. Min tillitsvalgde (lokalt förtroendevald) berättade att anslutningsgraden bland ortens thailändare är i princip 100%-ig, medan det är lägre hos norrmännen.

Det är dock inte bara så här i Svalbard med de speciella förhållanden som gäller här. Även i övriga Norge upplever jag det som att tariffavtalen/kollektivavtalen följs. Nu är jag lite subjektiv eftersom jag är svensk så är jag något sorts mellanting, inte rikigt utlänning. Jag kan tänka mig att det i de större byarna (förlåt städerna) också sker utnyttjning av östeuropeer och illegala invandrare. Min poäng med inlägget är dock att vi måste krossa media och borgerlighetens företräde i debatten. Det är absolut inget problem med arbetskraftsinvandring så länge det sker organiserat och det går att säkerställa att de får lika lön för lika arbete.

Sedan går det att diskutera huruvida en invandrare som inte förstår språket egentligen utför samma arbete som en "urinvånare". Jag skulle göra ett bättre jobb om jag kunde norska. Mina samtal tar längre tid, när jag svarar på e-post tar det också längre tid- särskilt om jag försöker skriva på norska. I Norge kan detta sägas "löst" genom systemet med "fagbrev" (motsvarar typ gesällbrev, men finns i alla yrken, inte bara hantverk, el och liknande). Ett fagbrev är inte helt okomplicerat att få för mig som utlänning. Först hörde jag att det behövdes utbildning och två års erfarenhet. Nu säger de fem års erfaring. Dessutom ska prov avläggas och du ska vara skriven i Norge. Det betyder i praktiken att du som svensk hinner få hygglig förståelse av norska innan du skaffar dig fagbrev. Fagbrevet innebär en 7-8 kronor mer i timmen (kanske mer i andra avtal?). Frågan är hur det fungerar för dem som inte har lika lätt för norska som vi?

Det jag antyder är helt enkelt att jag tror på sikt, i en internationaliserad värld att jag tror man behöver hitta ett realistiskt system för utländsk arbetskraft. Jag kan inte se vilken chans en "utlänning" (oavsett land) med lika erfarenhet kan ha att få ett jobb om arbetsgivaren ska betala exakt lika mycket som till en "urbefolkning". Varför anställa en polack på ett bygga i sydsverige om du har en intresserad skåning som är lika duktig och som du kan prata med?

Antingen accepterar vi det och står fast vid att alla ska ha samma lön, eller så hittar vi ett system för att belöna svenskakunskaper. Det är en kunskap precis som allt annat på ett arbete. Kan du behärska datasystemet på jobbet är du mer intressant än om du inte kan det. På samma sätt med språket.

Och till sist: Det är riktigt, riktigt kul att jobba här. Bra betalt och utvecklande. Jag är glad, för nu är jag nästan frisk och ska på jobb i morgon!