Diskussionen om deltidsstämpling av a-kassan är inte okomplicerad. Det handlar om att en deltidsarbetslös endast har 70 dagar till sitt förfogande, medan en heltidsarbetslös har 300. Min partikamrat Kjell Hanseklint, som nyligen blivit arbetslös, har satt sig ner och räknat ut hur länge han kan behålla sina politiska uppdrag. Det blir inte så länge innan han åker ut i "totalt utanförskap".
Som politiskt aktiv är han kanske ovanlig, men runt om i landet är det många som ställs inför ett märkligt val: Fortsätta jobba deltid, hoppas på mer tid, eller säga upp sig och gå heltidsarbetslös. Känns kanske inte som arbetslinje direkt... Alla vet att det är lättare att få ett nytt jobb om man redan har ett. Lite som när man har en flickvän, man blir mer attraktiv!
Innan jag går vidare vill jag poängtera att vi i Vänsterpartiet står fast vid kravet på likabehandling av deltids- och heltidsarbetslösa. Oavsett vad Aftonbladet skriver om att s+mp svajjar. Emil Broberg (tidigare Berg) skriver kort om det på sin blogg.
Vad är då problemet med att direkt avskaffa särreglerna för deltidsarbete? Det enda problemet jag kan se är att det innebär en direkt subvention till företag som inte erbjuder vettiga arbetsvillkor. Utan deltidsstämpling så skulle en massa företag bli av med kompetenta medarbetare som inte har råd att vara kvar. Det handlar om företag i detaljhandeln som inte anser sig kunna ordna vettiga scheman för de anställda. Det är intressant att se hur "kvinnliga" affärer, som klädaffärer, inte klarar det, medan affärer typ bygg- och elektronik oftare lyckas... Det handlar också om företag i turistbranchen som har ojämn beläggning över året. Tidigare kunde de behålla kompetent personal genom att se till att de jobbade sex månader och sedan stämpla resten av året. Visst, bra för vissa delar av glesbyggden, men helt klart ett överutnyttjande av försäkringen.
Att ovanstående är ett problem är uppenbart för de flesta, frågan är om man löser det genom att rycka undan den finansiella tryggheten för de som arbetar där?
Nej, det måste bli dyrare för företagen att inte ge trygga anställningar. Höjda arbetsgivaravgifter- logisk koppling till deltidsstämplingen, gör timlönen högre för dem som jobbar mindre än 150 timmar i veckan (eller mer än 180 timmar). Helt enkelt heltid ska vara norm. Kan nattarbete värderas mer så borde deltidsarbete också kunna göra det. Jaga företagen, inte arbetarna!
Det enda jag kan tänka mig att acceptera är att de begränsningar av möjligheterna till att återkommande fylla på sin stämplingstid genom kortare perioder av arbete bör behållas, eventuellt förrändras något. Det är inte a-kassans uppgift att hålla turistnäringen under armarna!
måndag, maj 24, 2010
söndag, maj 23, 2010
Ett ödmjukt förlåt till Stockholms arbetarklass
Jag erkänner att jag tillhör de som, i likhet med Ilija Batljan (högervridet s-kommunalråd i Nynäshamn), trott att Stockholmare var ett särskilt folk, rikare och drygare än alla vi andra. Nu visar bl.a. Marika Lindgren Åsbrink (s) att de åtminstone inte är SÅ mycket rikare än alla vi andra! I korta drag handlar det om att Batljan menade att det var vanligt i Stockholm med inkomster över 40 000 kronor i månaden. Marika visade hur fakta såg ut genom denna tabell som är hämtad från hennes blogg:
Som framgår så ÄR Stockholm en rik stad. Däremot så är det värt att notera att de i de allra lägsta inkomstgrupperna är ganska jämnt mellan fjollträsk och alla oss andra. Precis som i landet i övrigt så har drygt 30% mycket låga inkomster, sen börjar det spreta. Det som framgår tydligt är att Stockholm har en lägre andel med "normala löner", framförallt är skillnaden i spannet 20-30.000 intressant. Här hittar man normalt de väletablerade arbetarna inom industri och i många tjänstemannayrken, lärare & viss vårdpersonal, t.ex. I Stockholm utgör de endast 29.3% av befolkningen, medan de i övriga landet är 34,1 %. En skillnad på 5% låter kanske inte så mycket, men lägger man till skillnaden mellan Stockholm och riket när det gäller oss i gruppen "lågavlönade men någorlunda anständigt betalda" (eller vad man ska kalla oss som tjänar 15-20.000 i månaden?) så ökar skillnaderna ytterligare.
Det innebär att Stockholm är MER segregerat och MER uppdelat än riket i övrigt. Genom att Stockholm har högre levnadskostnader, inte minst boendekostnader, än man har på många andra håll- så innebär det som jag ser det att fler i Stockholm strävar för att hålla näsan ovanför vattenytan än på många andra håll. Deras situation blir dubbelt så jobbig eftersom de är totalt osynliggjorda i media och i den politiska debatten. Journalisterna och den politiska eliten lever i sin värld och lyfter fram de "problem" som de ser. Det är samma strukturer som osynliggör glesbyggden och Stockholms förorter.
Skillnaden mot den mindre tätorten/staden i ett traditionellt arbetarområde i Norrland eller Bergslagen är uppenbar. Där finns inte samma glapp, inte samma stora elit som kan klappa varandra på ryggen. Kommunalrådet har ofta ett arbetaryrke i grunden, osv. Den väletablerade arbetarklassen är en politisk mycket viktig grupp. Det är den gruppen som vårt välfärdssamhälle ytterst är anpassat för. Vi som är fattigare skulle i mångt och mycket kunna stå ut med ett grundtrygghets-system, de som är rikare skulle kunna (och vilja?) skaffa sig privata & individuella lösningar. Däremot för den väletablerade arbetarklassen så är den generella välfärden idealisk. Det är ett effektivt sätt att organisera ett bra försäkringsskydd på som ger dem en rimlig ersättning om de råkar ut för något. Ett grundskydd skulle tvinga dem i från hus, bil eller vilka fasta utgifter de nu har. Inkomsterna styr ju utgifterna som bekant.
Ovanstående förklarar också (s) låga siffror i Stockholm, till viss del, eftersom de logiskt nog generellt sätt är starka i ovanstående grupp. Sedan beror en hel del på SAP själva som under många år varit pinsamt svaga i Stockholm. Aftonbladet funderar kring vad det beror på.
Som framgår så ÄR Stockholm en rik stad. Däremot så är det värt att notera att de i de allra lägsta inkomstgrupperna är ganska jämnt mellan fjollträsk och alla oss andra. Precis som i landet i övrigt så har drygt 30% mycket låga inkomster, sen börjar det spreta. Det som framgår tydligt är att Stockholm har en lägre andel med "normala löner", framförallt är skillnaden i spannet 20-30.000 intressant. Här hittar man normalt de väletablerade arbetarna inom industri och i många tjänstemannayrken, lärare & viss vårdpersonal, t.ex. I Stockholm utgör de endast 29.3% av befolkningen, medan de i övriga landet är 34,1 %. En skillnad på 5% låter kanske inte så mycket, men lägger man till skillnaden mellan Stockholm och riket när det gäller oss i gruppen "lågavlönade men någorlunda anständigt betalda" (eller vad man ska kalla oss som tjänar 15-20.000 i månaden?) så ökar skillnaderna ytterligare.
Det innebär att Stockholm är MER segregerat och MER uppdelat än riket i övrigt. Genom att Stockholm har högre levnadskostnader, inte minst boendekostnader, än man har på många andra håll- så innebär det som jag ser det att fler i Stockholm strävar för att hålla näsan ovanför vattenytan än på många andra håll. Deras situation blir dubbelt så jobbig eftersom de är totalt osynliggjorda i media och i den politiska debatten. Journalisterna och den politiska eliten lever i sin värld och lyfter fram de "problem" som de ser. Det är samma strukturer som osynliggör glesbyggden och Stockholms förorter.
Skillnaden mot den mindre tätorten/staden i ett traditionellt arbetarområde i Norrland eller Bergslagen är uppenbar. Där finns inte samma glapp, inte samma stora elit som kan klappa varandra på ryggen. Kommunalrådet har ofta ett arbetaryrke i grunden, osv. Den väletablerade arbetarklassen är en politisk mycket viktig grupp. Det är den gruppen som vårt välfärdssamhälle ytterst är anpassat för. Vi som är fattigare skulle i mångt och mycket kunna stå ut med ett grundtrygghets-system, de som är rikare skulle kunna (och vilja?) skaffa sig privata & individuella lösningar. Däremot för den väletablerade arbetarklassen så är den generella välfärden idealisk. Det är ett effektivt sätt att organisera ett bra försäkringsskydd på som ger dem en rimlig ersättning om de råkar ut för något. Ett grundskydd skulle tvinga dem i från hus, bil eller vilka fasta utgifter de nu har. Inkomsterna styr ju utgifterna som bekant.
Ovanstående förklarar också (s) låga siffror i Stockholm, till viss del, eftersom de logiskt nog generellt sätt är starka i ovanstående grupp. Sedan beror en hel del på SAP själva som under många år varit pinsamt svaga i Stockholm. Aftonbladet funderar kring vad det beror på.
lördag, maj 22, 2010
Dagens dos av borgerlig dynga (DN)
Hittade två riktigt sjuka debattartiklar i DN.
Det ena är avdelningen gnälliga företagare. Det är alltid något som är fel. Den här gången är det en viss herr Ennerfeldt som hävdar att statsmaktens förtroende för företagarna brister. Ennerfeldt som ordförande i "Näringslivets skattedelegation" tycker nämligen att det är otrevligt att skatteverket gör sitt jobb och driver in skatter...
Intressant att samma personer som vill jaga sjukskrivna och arbetslösa menar att människor hux-flux får en oantastlig moral om de startar eget. Om jag drev ett företag skulle jag vilja veta att jag konkurrerade på lika villkor. Därför är ett starkt skatteverk bra för (de ärliga) företagen.
Det andra är från Tidningsutgivarna (TU), dessa osjälviska kämpar som i alla lägen står upp för det fria ordet och bekämpar alla tendenser till monopolisering av medialandskapet* går till angrepp mot Sveriges Radio. Bakgrunden är, som TU själva skriver:
"Bakgrunden är att TU stödjer ett regeringsförslag om förhandsprövning av nya tjänster inom public service. Förslaget innebär att Sveriges Radio inte ska få erbjuda nya tjänster utan att ha fått det godkänt av staten. "
De fortsätter:
"Initiativet till förhandsprövning, eller public value-test som det heter på engelska, kommer från EU-kommissionen och syftar till att finansieringen av public service inte blir ett otillåtet statsstöd som påverkar marknaden alltför negativt. För svensk del handlar det till exempel om att SR, med drygt två miljarder i garanterad licensintäkt, inte får bli så dominerande att åsiktsmångfalden hotas."
Minsann, åsiktsmångfalden kan hotas. Det låter onekligen allvarligt! Det vill vi ju inte, tvärtom, så får gärna Bonnier, Hjörne och deras gelikar minska sin andel av floran! Är det där skon klämmer? På vilket sätt minskar åsiktsmångfalden av t.ex. SVT Play? Eller SR internetradio? Det är rimligen den typen av satsningar som faller under meningen "inte ska få erbjuda nya tjänster utan att få det godkänt av staten."
Det är inte åsiktsmångfalden som oroar TU och deras kollegor i övriga mediaföretag. Det är plånboken. Är det någon som tror att TV6 och andra kanalers internetbaserade (gratis) sänningar hade varit lika omfattande - och gratis- om inte SVT play hade lanserats? Jag tror det inte.
Följ pengarna. Det är nästan alltid det bästa sättet att få reda på de bakomliggande syftet med olika organisationers åsikter. Att försöka få statlig detaljstyrning av public service till något possitivt för demokratin är minst sagt ambitiöst...
* Ironi, TU försvarar lojalt Bonniers och andras maktmonopol de få gånger någon ledande politiker (läs Marita Ulvskog) vågar påpeka hur landet ser ut.
Det ena är avdelningen gnälliga företagare. Det är alltid något som är fel. Den här gången är det en viss herr Ennerfeldt som hävdar att statsmaktens förtroende för företagarna brister. Ennerfeldt som ordförande i "Näringslivets skattedelegation" tycker nämligen att det är otrevligt att skatteverket gör sitt jobb och driver in skatter...
Intressant att samma personer som vill jaga sjukskrivna och arbetslösa menar att människor hux-flux får en oantastlig moral om de startar eget. Om jag drev ett företag skulle jag vilja veta att jag konkurrerade på lika villkor. Därför är ett starkt skatteverk bra för (de ärliga) företagen.
Det andra är från Tidningsutgivarna (TU), dessa osjälviska kämpar som i alla lägen står upp för det fria ordet och bekämpar alla tendenser till monopolisering av medialandskapet* går till angrepp mot Sveriges Radio. Bakgrunden är, som TU själva skriver:
"Bakgrunden är att TU stödjer ett regeringsförslag om förhandsprövning av nya tjänster inom public service. Förslaget innebär att Sveriges Radio inte ska få erbjuda nya tjänster utan att ha fått det godkänt av staten. "
De fortsätter:
"Initiativet till förhandsprövning, eller public value-test som det heter på engelska, kommer från EU-kommissionen och syftar till att finansieringen av public service inte blir ett otillåtet statsstöd som påverkar marknaden alltför negativt. För svensk del handlar det till exempel om att SR, med drygt två miljarder i garanterad licensintäkt, inte får bli så dominerande att åsiktsmångfalden hotas."
Minsann, åsiktsmångfalden kan hotas. Det låter onekligen allvarligt! Det vill vi ju inte, tvärtom, så får gärna Bonnier, Hjörne och deras gelikar minska sin andel av floran! Är det där skon klämmer? På vilket sätt minskar åsiktsmångfalden av t.ex. SVT Play? Eller SR internetradio? Det är rimligen den typen av satsningar som faller under meningen "inte ska få erbjuda nya tjänster utan att få det godkänt av staten."
Det är inte åsiktsmångfalden som oroar TU och deras kollegor i övriga mediaföretag. Det är plånboken. Är det någon som tror att TV6 och andra kanalers internetbaserade (gratis) sänningar hade varit lika omfattande - och gratis- om inte SVT play hade lanserats? Jag tror det inte.
Följ pengarna. Det är nästan alltid det bästa sättet att få reda på de bakomliggande syftet med olika organisationers åsikter. Att försöka få statlig detaljstyrning av public service till något possitivt för demokratin är minst sagt ambitiöst...
* Ironi, TU försvarar lojalt Bonniers och andras maktmonopol de få gånger någon ledande politiker (läs Marita Ulvskog) vågar påpeka hur landet ser ut.
onsdag, maj 19, 2010
Meningslös statistik om aborter
DN slår stort upp att antalet aborter minskar efter att det under en lång rad år har ökat. Ifjol gjordes 37524 aborter, en minskning med 2%. Så långt är väl sambandet relevant att ha som underlag om man ska diskutera frågan. Därefter blir artikeln i DN väldigt märklig.
Bland annat lyfter man fram att hela 80% av alla tonårsgraviditeter leder fram till abort. Bra säger jag! Det tyder på att ungdomar i ett pressat läge kan se nyktert på sin situation och sina valmöjligheter. Det som enligt mig är viktigt att diskutera är antalet TONÅRSGRAVIDITETER och hur vi minskar dem. Den dan Sverige bara har 10 tonårsgraviditeter om året och alla slutar med abort- är det då en försämring jämfört med idag? Nej, knappast. Det är tonårsgraviditeterna som är själva problemet. Artikeln nämner att Sverige ligger högt i ant
alet aborter- men hur ligger vi till med antalet graviditeter?
Sex är en trevlig och kärleksfull sysselsättning som inte behöver leda till graviditet. I början av ett förhållande hindras det bäst med kondom, för de som är i långvariga, ärliga och pålitliga förhållanden kan andra preventivmedel vara en bättre lösning.
Det finns således, i normalfallet*, ingen anledning för någon att bli ofrivilligt gravid. Om man nu klantat till sig och inte tagit sitt ansvar och blivit/gjort någon gravid och dessutom inte känner sig redo för det - ännu större - ansvaret det innebär, så är det logiskt att man gör abort.
Samhället behöver bli bättre på såväl sexualupplysning för att förhindra graviditeter, men också bli mer barn- och familjevänligt så att fler känner sig redo att bli föräldrar. I slutändan är det dock så att ingen annan än föräldrarna (i slutändan kvinnan)har möjligheten att avgöra om de vill ha barn och när.
Jag är tillräckligt konservativ för att se abort som ett misslyckande, men det är egentligen inte aborten som är grejen, utan att man gjorde någon/blev gravid. Samtidigt ska jag vara ärlig med att det endast är den lilla minoritet som aldrig haft oskyddat sex som möjligen kan se nedlåtande på de som hamnar i en situation med en ofrivillig graviditet. Vi andra bör enbart vara tacksamma över vår tur och sköta oss bättre i framtiden.
Jag är i princip för synsättet att ett foster är ett liv, men det är samtidigt en del av kvinnans kropp, varför kvinnan ska ha sista ordet. En äldre släkting till mig som rent principiellt är emot abort, men som jobbat på det som då hette Kvinnokliniken (KK), berättade för många år sedan en stark historia om varför hon trots allt är för den svenska lagstiftningen:
"- Jag såg vad den tidigare lagstiftningen innebar. Jag har stått och öst var med soppslev ur kvinnor som gjort illegala aborter hos klåpare."
Det räcker för mig. Oavsett synsätt på aborter & ofrivilliga graviditeter så borde alla med lite hjärna förstå att ett förbud inte är en framkomlig väg.
* "I normalfallet" menas kvinna & man som har frivilligt sex och där ingen av dem är drogberoende eller lider av någon sinnessjukdom. Typ.
Bland annat lyfter man fram att hela 80% av alla tonårsgraviditeter leder fram till abort. Bra säger jag! Det tyder på att ungdomar i ett pressat läge kan se nyktert på sin situation och sina valmöjligheter. Det som enligt mig är viktigt att diskutera är antalet TONÅRSGRAVIDITETER och hur vi minskar dem. Den dan Sverige bara har 10 tonårsgraviditeter om året och alla slutar med abort- är det då en försämring jämfört med idag? Nej, knappast. Det är tonårsgraviditeterna som är själva problemet. Artikeln nämner att Sverige ligger högt i ant
alet aborter- men hur ligger vi till med antalet graviditeter?
Sex är en trevlig och kärleksfull sysselsättning som inte behöver leda till graviditet. I början av ett förhållande hindras det bäst med kondom, för de som är i långvariga, ärliga och pålitliga förhållanden kan andra preventivmedel vara en bättre lösning.
Det finns således, i normalfallet*, ingen anledning för någon att bli ofrivilligt gravid. Om man nu klantat till sig och inte tagit sitt ansvar och blivit/gjort någon gravid och dessutom inte känner sig redo för det - ännu större - ansvaret det innebär, så är det logiskt att man gör abort.
Samhället behöver bli bättre på såväl sexualupplysning för att förhindra graviditeter, men också bli mer barn- och familjevänligt så att fler känner sig redo att bli föräldrar. I slutändan är det dock så att ingen annan än föräldrarna (i slutändan kvinnan)har möjligheten att avgöra om de vill ha barn och när.
Jag är tillräckligt konservativ för att se abort som ett misslyckande, men det är egentligen inte aborten som är grejen, utan att man gjorde någon/blev gravid. Samtidigt ska jag vara ärlig med att det endast är den lilla minoritet som aldrig haft oskyddat sex som möjligen kan se nedlåtande på de som hamnar i en situation med en ofrivillig graviditet. Vi andra bör enbart vara tacksamma över vår tur och sköta oss bättre i framtiden.
Jag är i princip för synsättet att ett foster är ett liv, men det är samtidigt en del av kvinnans kropp, varför kvinnan ska ha sista ordet. En äldre släkting till mig som rent principiellt är emot abort, men som jobbat på det som då hette Kvinnokliniken (KK), berättade för många år sedan en stark historia om varför hon trots allt är för den svenska lagstiftningen:
"- Jag såg vad den tidigare lagstiftningen innebar. Jag har stått och öst var med soppslev ur kvinnor som gjort illegala aborter hos klåpare."
Det räcker för mig. Oavsett synsätt på aborter & ofrivilliga graviditeter så borde alla med lite hjärna förstå att ett förbud inte är en framkomlig väg.
* "I normalfallet" menas kvinna & man som har frivilligt sex och där ingen av dem är drogberoende eller lider av någon sinnessjukdom. Typ.
söndag, maj 16, 2010
Sluta diskriminera seriösa och bärkraftiga företag!
Det märks att det är valår, partierna tävlar om att bjuda över varandra på diverse områden. Ofta handlar det om nya, spännande sätt att stödja "företagande och entreprenörskap".
Tyvärr är det ofta en omskrivning för särlösningar och subventioner som riskerar att snedvrida arbetsmarknaden. Ta RUT avdraget till exempel där diverse företagare nu gråter ut över att de måste värva sina kunder själva och låta dem betala 100% av kostnaden.
Upplägget på RUT är helt sinnesjukt. Det är helt vanliga hushållssysslor som subventioneras genom att man får dra av den utgiften på skatten. Hela beloppet får dras av, med andra ord så bedöms det som viktigare än resorna till jobbet, där vi har ett "karensbelopp" på 9000 kronor som man måste komma över för att få avdrag. Intressant är också att det BARA gäller okvalificerade arbetsuppgifter. T.ex. är läxhjälp för högstadieelever okej, men inte för gymnasieelever eftersom det anses vara för nära reguljärt lärararbete, eller nåt. Det sa i alla fall det företaget jag sålde läxhjälp åt i alla fall...
Ett exempel på hur det snedvrider konkurrensen: Det är okej att anställa någon för att sköta hemmet, laga mat åt dig när du stressad kommer hem från jobbet och sen ska vidare till ett kvällsmöte. Om du däremot väljer att äta på din lokala restaurang i stället så får du betala en hiskelig moms på 25%, UTAN några avdrag. Rättvist? Knappast.
Ett annat exempel är diverse idéer om minskade arbetsgivaravgifter för ungdomar, invandrare eller norrlänningar. Det är fel, fel och åter fel. Arbetsgivaravgifter är försäkringspremier för pension, sjukförsäkring & övriga socialförsäkringar. Om man ska befria/sätta ned arbetsgivaravgiften för vissa företag så innebär det en av två saker:
1) De anställda som omfattas av det får sämre skydd, eftersom de inte betalar för det. Nej, så illa är det inte i Sverige- än. Alltså är det nedanstående som gäller.
2) De företag som inte har anställda som omfattas av undantagen får betala premier även för dessa.
Rättvist? Knappast.
Ett tredje exempel är olika idéer om friår, förbättrade villkor för nyföretagande. Att man under en period ska kunna behålla sin a-kassa medan man drar igång ett företag. Miljöpartiet har lagt en hel radda med sådana förslag bland annat i sitt valmanifest. Det finns ingen rimlig anledning att ordna med hängsle och livrem åt nyföretagare. Särskilt inte inom tjänstesektorn. Har någon en nytänkande kanonidé så är det viktigt att det finns rimliga lån och investeringskapital tillgängligt. Däremot så ska inte ytterligare en frisör, restaurang eller taxiåkare få riktat stöd för att kunna komma igång. Det finns redan konkurrenter därute som betalar avtalsenliga löner, skatter och avgifter. Varför ska de missgynnas av osund konkurrens?
Även i Vänsterpartiet finns det inslag av vurmande för småföretag. På partikongressen senast så såg jag hur ombud från Norrbotten gick upp och pläderade för generösare a-kasseregler pga att turistbranschen har svårt att sysselsätta folk året om. Liknande resonemang har setts i diskussionen om deltids-stämpling. Jag delar synen på att regeringens 70-dagars regel har varit stelbent och främst drabbat den arbetslöse och inte företagen. De gamla reglerna var dock för slappa. Det är inte rimligt att ett företag ska år ut och år in betala för en deltidsanställd och ändå kunna känna sig säker på att personen har råd att jobba kvar eftersom a-kassan täcker upp resten. Snacka om staten och kapitalet! Var finns incitamentet för företagaren att planera om sin verksamhet så att det blir fler heltidsarbeten?
Eftersom jag redan varit lång så vill jag hänvisa till följande debattinlägg från Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson om varför särlösningar är dåligt.
Även den fackliga rörelsen borde skärpa till sig här. Jag kan till nöds acceptera ungdomslöner upp till 19-20 års åldern. Fram tills dess ska ungdomars huvudsysselsättning vara gymnasiestudier. Det kan rent av vara skadligt med tillgängliga jobb med bra lön. Hade gamla klasskompisar som hoppade av fordon och började jobba väldigt tidigt. Inte helt lyckat om de senare skulle vilja göra något annat.
Att däremot som Unionen ha ungdomslöner upp till 24 års åldern är bara rubbat. 23-åringens hyra är inte billigare än 25 åringens. Ej heller är arbetsinsatsen sämre. Det är individuellt. Att då låta det skilja över 2000 kronor i månadslön är helt orimligt. Särskilt som det handlar om en branch med minimal löneutveckling. Jag är för att erfarenhet ska löna sig, men då är det branscherfarenhets tid som är väsentligt, inte vad som står på ditt födelsecertifikat!
Tyvärr är det ofta en omskrivning för särlösningar och subventioner som riskerar att snedvrida arbetsmarknaden. Ta RUT avdraget till exempel där diverse företagare nu gråter ut över att de måste värva sina kunder själva och låta dem betala 100% av kostnaden.
Upplägget på RUT är helt sinnesjukt. Det är helt vanliga hushållssysslor som subventioneras genom att man får dra av den utgiften på skatten. Hela beloppet får dras av, med andra ord så bedöms det som viktigare än resorna till jobbet, där vi har ett "karensbelopp" på 9000 kronor som man måste komma över för att få avdrag. Intressant är också att det BARA gäller okvalificerade arbetsuppgifter. T.ex. är läxhjälp för högstadieelever okej, men inte för gymnasieelever eftersom det anses vara för nära reguljärt lärararbete, eller nåt. Det sa i alla fall det företaget jag sålde läxhjälp åt i alla fall...
Ett exempel på hur det snedvrider konkurrensen: Det är okej att anställa någon för att sköta hemmet, laga mat åt dig när du stressad kommer hem från jobbet och sen ska vidare till ett kvällsmöte. Om du däremot väljer att äta på din lokala restaurang i stället så får du betala en hiskelig moms på 25%, UTAN några avdrag. Rättvist? Knappast.
Ett annat exempel är diverse idéer om minskade arbetsgivaravgifter för ungdomar, invandrare eller norrlänningar. Det är fel, fel och åter fel. Arbetsgivaravgifter är försäkringspremier för pension, sjukförsäkring & övriga socialförsäkringar. Om man ska befria/sätta ned arbetsgivaravgiften för vissa företag så innebär det en av två saker:
1) De anställda som omfattas av det får sämre skydd, eftersom de inte betalar för det. Nej, så illa är det inte i Sverige- än. Alltså är det nedanstående som gäller.
2) De företag som inte har anställda som omfattas av undantagen får betala premier även för dessa.
Rättvist? Knappast.
Ett tredje exempel är olika idéer om friår, förbättrade villkor för nyföretagande. Att man under en period ska kunna behålla sin a-kassa medan man drar igång ett företag. Miljöpartiet har lagt en hel radda med sådana förslag bland annat i sitt valmanifest. Det finns ingen rimlig anledning att ordna med hängsle och livrem åt nyföretagare. Särskilt inte inom tjänstesektorn. Har någon en nytänkande kanonidé så är det viktigt att det finns rimliga lån och investeringskapital tillgängligt. Däremot så ska inte ytterligare en frisör, restaurang eller taxiåkare få riktat stöd för att kunna komma igång. Det finns redan konkurrenter därute som betalar avtalsenliga löner, skatter och avgifter. Varför ska de missgynnas av osund konkurrens?
Även i Vänsterpartiet finns det inslag av vurmande för småföretag. På partikongressen senast så såg jag hur ombud från Norrbotten gick upp och pläderade för generösare a-kasseregler pga att turistbranschen har svårt att sysselsätta folk året om. Liknande resonemang har setts i diskussionen om deltids-stämpling. Jag delar synen på att regeringens 70-dagars regel har varit stelbent och främst drabbat den arbetslöse och inte företagen. De gamla reglerna var dock för slappa. Det är inte rimligt att ett företag ska år ut och år in betala för en deltidsanställd och ändå kunna känna sig säker på att personen har råd att jobba kvar eftersom a-kassan täcker upp resten. Snacka om staten och kapitalet! Var finns incitamentet för företagaren att planera om sin verksamhet så att det blir fler heltidsarbeten?
Eftersom jag redan varit lång så vill jag hänvisa till följande debattinlägg från Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson om varför särlösningar är dåligt.
Även den fackliga rörelsen borde skärpa till sig här. Jag kan till nöds acceptera ungdomslöner upp till 19-20 års åldern. Fram tills dess ska ungdomars huvudsysselsättning vara gymnasiestudier. Det kan rent av vara skadligt med tillgängliga jobb med bra lön. Hade gamla klasskompisar som hoppade av fordon och började jobba väldigt tidigt. Inte helt lyckat om de senare skulle vilja göra något annat.
Att däremot som Unionen ha ungdomslöner upp till 24 års åldern är bara rubbat. 23-åringens hyra är inte billigare än 25 åringens. Ej heller är arbetsinsatsen sämre. Det är individuellt. Att då låta det skilja över 2000 kronor i månadslön är helt orimligt. Särskilt som det handlar om en branch med minimal löneutveckling. Jag är för att erfarenhet ska löna sig, men då är det branscherfarenhets tid som är väsentligt, inte vad som står på ditt födelsecertifikat!
fredag, april 30, 2010
Frågorna vi inte ska låta valet handla om
Trots att en positiv mätning som presenteras i Aftonbladet i dag visar på ökat stöd för de röd-gröna så tänkte jag lista lite saker jag menar att vi bör undvika att låta valrörelsen handla om. Vissa av frågorna är ganska oviktiga, andra är principiellt viktiga, men som inte för debatten dit vi vill ha den.
Håll till godo:
* Ett exempel är Göteborgs stad som skickat ungdomar på glid att göra sin samhällstjänst i Nicaragua där de får bo hemma hos poliser under ett års tid. Givetvis ser borgarna det populistiska i det hela och gör utspel om att de borde skickas till en småländsk bondgård istället. Dessutom låtsas de att 200 000 är mycket pengar när det gäller ett års behandling för den här typen av ungdomar. Det är det inte om man jämför med vad de kan kosta här på hemmaplan. Oavsett så är det här en diskussion vi inte kan vinna. Givetvis ska vi markera för en långsiktig syn på kriminalvård och sånt, men vi vinner inget val på att hålla igång en sådan diskussion. Det förebyggande arbetet med fritidsgårdar och sånt- där har vi vår starka sida, se till att debatten landar där.
* Monarkifrågan. Visst vi har markerat vad vi tycker. Lars Ohly går inte på bröllopet. Bra! Det är en fråga där vi ska svara på tilltal så att säga. Det är en ganska viktig principfråga, men den påverkar inte människors vardag. Att frivilligt då slösa bort det lilla utrymme vi har i debatten på det, är vansinnigt. Den partikamrat som lyfter upp republikdiskussionen i valet gör sig skyldig till förräderi mot både socialismen och feminismen! Folks vardag måste stå i centrum.
* Afganistan. Irakfrågan är mer aktuell. Afganistan är ett kaos och virrvarv. Vi skulle inte gått in, vi borde gå ut. Det är ändå så att det inte finns någon lösning som garranterar ett fritt, oberoende Afganistan där mänskliga rättigheter respekteras. Alltså är det inte svart-vitt, alltså är det mer svårsålt. Alltså slår inte Afghanistan ur ett "röstvärvningshänseende" Irak, Palestina eller t.o.m. sydamerika. Vi bör inför valet fokusera på borgarnas största svagheter, inte sprida ut kritiken på alla brister i deras utrikespolitik.
* Invandringens "problem". Vi får aldrig backa från att ta fajten mot rasism och fascism. Faktum kvarstår dock att det finns väldigt många som sympatiserar med reaktionära åsikter, men som inte tycker att de frågorna är de viktigaste i världen. Oavsett om det gäller rätten till att bära burqa, hedersdiskussionen, eller flyktingmottagande i största allmänhet. Många inser att frågor kring välfärd-, arbete- eller bostadspolitik är mycket, mycket viktigare än antalet flyktingar Sverige tar emot. Då är det dumt om politikerna går ut och säger att de frågorna är de viktigaste... Den andra gruppen av människor (vi själva) som vill ha en human och generös flyktingpolitik till skillnad från nuvarande fästing europa, vi vet redan vad vi ska rösta på (v eller mp). Slutsats- väck med frågan från den politiska dagordningen!
Kanske fyller på med mer. Självklart ska personinriktat trams också slängas bort som Unckels "toblerone-attack" på Sahlin. Tipsar om ett gammalt inlägg från förra valet: "Om detta må valet INTE handla om".
Håll till godo:
* Ett exempel är Göteborgs stad som skickat ungdomar på glid att göra sin samhällstjänst i Nicaragua där de får bo hemma hos poliser under ett års tid. Givetvis ser borgarna det populistiska i det hela och gör utspel om att de borde skickas till en småländsk bondgård istället. Dessutom låtsas de att 200 000 är mycket pengar när det gäller ett års behandling för den här typen av ungdomar. Det är det inte om man jämför med vad de kan kosta här på hemmaplan. Oavsett så är det här en diskussion vi inte kan vinna. Givetvis ska vi markera för en långsiktig syn på kriminalvård och sånt, men vi vinner inget val på att hålla igång en sådan diskussion. Det förebyggande arbetet med fritidsgårdar och sånt- där har vi vår starka sida, se till att debatten landar där.
* Monarkifrågan. Visst vi har markerat vad vi tycker. Lars Ohly går inte på bröllopet. Bra! Det är en fråga där vi ska svara på tilltal så att säga. Det är en ganska viktig principfråga, men den påverkar inte människors vardag. Att frivilligt då slösa bort det lilla utrymme vi har i debatten på det, är vansinnigt. Den partikamrat som lyfter upp republikdiskussionen i valet gör sig skyldig till förräderi mot både socialismen och feminismen! Folks vardag måste stå i centrum.
* Afganistan. Irakfrågan är mer aktuell. Afganistan är ett kaos och virrvarv. Vi skulle inte gått in, vi borde gå ut. Det är ändå så att det inte finns någon lösning som garranterar ett fritt, oberoende Afganistan där mänskliga rättigheter respekteras. Alltså är det inte svart-vitt, alltså är det mer svårsålt. Alltså slår inte Afghanistan ur ett "röstvärvningshänseende" Irak, Palestina eller t.o.m. sydamerika. Vi bör inför valet fokusera på borgarnas största svagheter, inte sprida ut kritiken på alla brister i deras utrikespolitik.
* Invandringens "problem". Vi får aldrig backa från att ta fajten mot rasism och fascism. Faktum kvarstår dock att det finns väldigt många som sympatiserar med reaktionära åsikter, men som inte tycker att de frågorna är de viktigaste i världen. Oavsett om det gäller rätten till att bära burqa, hedersdiskussionen, eller flyktingmottagande i största allmänhet. Många inser att frågor kring välfärd-, arbete- eller bostadspolitik är mycket, mycket viktigare än antalet flyktingar Sverige tar emot. Då är det dumt om politikerna går ut och säger att de frågorna är de viktigaste... Den andra gruppen av människor (vi själva) som vill ha en human och generös flyktingpolitik till skillnad från nuvarande fästing europa, vi vet redan vad vi ska rösta på (v eller mp). Slutsats- väck med frågan från den politiska dagordningen!
Kanske fyller på med mer. Självklart ska personinriktat trams också slängas bort som Unckels "toblerone-attack" på Sahlin. Tipsar om ett gammalt inlägg från förra valet: "Om detta må valet INTE handla om".
tisdag, april 27, 2010
Jansson(fp) har fel och försäger sig...
Läste för några dagar sedan i GP en diskussion om att sociala resursnämnden skickat några struliga ungdomar på ett "utbytesår" i Nicaragua. Några ledande borgerliga politiker kritiserar beslutet. Argumentationen påminner mycket om diskussionen om värstingresor i västindien från 90-talet. Miljöbyte står mot huruvida det är rätt att på det här sättet belöna kriminella ungdomar med något som mer skötsamma gärna skulle vilja få.
Jag tycker det är en bra och rimlig diskussion. Det här upplägget är dock betydligt bättre än de korta segelresorna som skedde på 90-talet. Att under ett år leva hemma hos en polisfamilj i Nicaragua är något helt annat än några veckor på en segelbåt. Självklart så måste borgarna dock gripa chansen till billiga poänger och likt Maria Haldesten i GP anse att vi minsan borde låta dem jobba på hemmaplan i stället.
Det som dock upprör mig är den okunskap (eller ärlighet) som den ledande folkpartisten Mikael Jansson uppvisar när han säger:
"- ett sådant kontroversiellt program borde gå vidare för beslut hos den högsta politiska ledningen i Göteborg- kommunstyrelsen."
1. Kommunstyrelsen är inte högsta politiska nivå - det är kommunfullmäktige.
2. Kommunstyrelsen står inte över facknämnderna. De har en samordnande roll, men så länge en fråga ryms inom en facknämnds område och budget så ska KS bara hålla tyst.
I praktiken så följs inte det här, utan maktkåta topp-politiker, oavsett färg, älskar att öka sina domäner. I Umeå minns jag hur KS körde över fritidsnämnden när det gällde orimligt stöd till Björklöven. Fritidsnämndens majoritet var emot, deras fokus låg på breddidrott, kommunstyrelsens på att umeå skulle "synas". I varje kommun finns det sådana här exempel. Det är dags att sätta stopp för denna elitisering av politiken. Annars kan man lika gärna göra som Stenungsund och lägga all makt hos KS även formellt sätt...
Jag tycker det är en bra och rimlig diskussion. Det här upplägget är dock betydligt bättre än de korta segelresorna som skedde på 90-talet. Att under ett år leva hemma hos en polisfamilj i Nicaragua är något helt annat än några veckor på en segelbåt. Självklart så måste borgarna dock gripa chansen till billiga poänger och likt Maria Haldesten i GP anse att vi minsan borde låta dem jobba på hemmaplan i stället.
Det som dock upprör mig är den okunskap (eller ärlighet) som den ledande folkpartisten Mikael Jansson uppvisar när han säger:
"- ett sådant kontroversiellt program borde gå vidare för beslut hos den högsta politiska ledningen i Göteborg- kommunstyrelsen."
1. Kommunstyrelsen är inte högsta politiska nivå - det är kommunfullmäktige.
2. Kommunstyrelsen står inte över facknämnderna. De har en samordnande roll, men så länge en fråga ryms inom en facknämnds område och budget så ska KS bara hålla tyst.
I praktiken så följs inte det här, utan maktkåta topp-politiker, oavsett färg, älskar att öka sina domäner. I Umeå minns jag hur KS körde över fritidsnämnden när det gällde orimligt stöd till Björklöven. Fritidsnämndens majoritet var emot, deras fokus låg på breddidrott, kommunstyrelsens på att umeå skulle "synas". I varje kommun finns det sådana här exempel. Det är dags att sätta stopp för denna elitisering av politiken. Annars kan man lika gärna göra som Stenungsund och lägga all makt hos KS även formellt sätt...
måndag, april 26, 2010
Borgarnas skräck för att låta stockholmarna välja spår i folkomröstning
Folkomröstningar är inte alltid bra. Det ska vara relativt tydliga alternativ, samt inte spela extremister i händerna.
En omröstning om förbifart stockholm är faktiskt jättebra. Frågan ställer inte utgift mot inte utgift, utan frågar väljarna vad man ska satsa på. Vägar eller kollektivtrafik? Borgarna gör en stor grej över att de röd-gröna på det här sättet "kapitulerar" och visar sin oenighet. Jag tycker det är ett ärligt förhållningssätt. I en fråga som är viktig för stockholm och för de olika partierna så måste det vara bättre att man lyfter fram det i det öppna istället för att i maktens korridorer antingen komma fram med en menlös kompromiss eller att man kör över något parti i koalitionen som då sviker sina väljare.
Folkomröstning innebär ju också att även borgarnas väljare får säga sitt. I stället för att bara de röd-grönas kärntrupper får göra det. Lustigt att borgarna är emot det.
Borgarna borde istället fokusera på att se till att omröstningen får omfatta hela stockholms län. Det är inte en fråga endast för stockholms kommun! Osäker vad vänstern står i den frågan.
Svd skriver massa dumheter om hur fel det är med folkomröstning: http://mobil.svd.se/rss.jsp?rssid=17166181&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26articleId%3d4614127&cid=16198091
Det sjuka i sammanhanget är hur entydligt och enkelspårig kritiken följer könsmönster. Göran Persson var bufflig och diktatorisk, Sahlin är mesig och undfallande...
Mycket tyder på att det kommer att bli en smutsig valrörelse...
En omröstning om förbifart stockholm är faktiskt jättebra. Frågan ställer inte utgift mot inte utgift, utan frågar väljarna vad man ska satsa på. Vägar eller kollektivtrafik? Borgarna gör en stor grej över att de röd-gröna på det här sättet "kapitulerar" och visar sin oenighet. Jag tycker det är ett ärligt förhållningssätt. I en fråga som är viktig för stockholm och för de olika partierna så måste det vara bättre att man lyfter fram det i det öppna istället för att i maktens korridorer antingen komma fram med en menlös kompromiss eller att man kör över något parti i koalitionen som då sviker sina väljare.
Folkomröstning innebär ju också att även borgarnas väljare får säga sitt. I stället för att bara de röd-grönas kärntrupper får göra det. Lustigt att borgarna är emot det.
Borgarna borde istället fokusera på att se till att omröstningen får omfatta hela stockholms län. Det är inte en fråga endast för stockholms kommun! Osäker vad vänstern står i den frågan.
Svd skriver massa dumheter om hur fel det är med folkomröstning: http://mobil.svd.se/rss.jsp?rssid=17166181&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26articleId%3d4614127&cid=16198091
Det sjuka i sammanhanget är hur entydligt och enkelspårig kritiken följer könsmönster. Göran Persson var bufflig och diktatorisk, Sahlin är mesig och undfallande...
Mycket tyder på att det kommer att bli en smutsig valrörelse...
lördag, april 24, 2010
Äntligen!
Vad man har väntat på sådana här nyheter (Alliansfritt Sverige rapporterar)... Nu börjar de norrländska centerpartisterna säga ifrån- de känner inte igen sitt parti. Först var det gamle arbetsmarknadsministern Börje Hörnlund (c) och nu är det den fd riksdagsledamoten Tage Påhlsson (c) från Ångermanland.
Maud Olofsson visste nog vad hon gjorde när hon fegt nog dubbelgarderade sig genom att stå både på Stockholms riksdagslista och på listan hemma i Västerbotten.
Maud Olofsson visste nog vad hon gjorde när hon fegt nog dubbelgarderade sig genom att stå både på Stockholms riksdagslista och på listan hemma i Västerbotten.
torsdag, april 22, 2010
Som man frågar får man svar/GP och objektivitet
Följande web-fråga låg uppe på deras hemsida idag:
Bryr dig om vem som äger ditt apotek?
1) Nej, bryr mig inte.
2) Har hittils inte märkt någon skillnad.
3) Viktigast att mina favoritprodukter finns i hyllorna
Saknar alternativ som 4) Ja, jättebra med engagerade privata företag. 5) Medicin är en del av sjukvården och bör säljas av staten. Nu är det tre "jaha" svar...
Det hela var som bihang till den här artikeln om facklig kritik mot hur privatiseringarna hanteras...
Bryr dig om vem som äger ditt apotek?
1) Nej, bryr mig inte.
2) Har hittils inte märkt någon skillnad.
3) Viktigast att mina favoritprodukter finns i hyllorna
Saknar alternativ som 4) Ja, jättebra med engagerade privata företag. 5) Medicin är en del av sjukvården och bör säljas av staten. Nu är det tre "jaha" svar...
Det hela var som bihang till den här artikeln om facklig kritik mot hur privatiseringarna hanteras...
onsdag, april 21, 2010
En stad- en kommun!
Så har Torslanda SDN beslutat att de vill genomföra att de vill slita loss yttersta delen av Hisingen och bilda en egen kommun. De vill börja med att göra en "opinionsundersökning". Det finns en folkomröstning från förr. 1998 genomfördes det en folkomröstning där över 80% av Göteborgarna röstade för en odelad stad. Ett ljummet ja fanns endast i de tre stadsdelarna som väckte frågan. Inte ens i dessa var frågan någon kioskvältare. I Älvsborg röstade endast 46,5% i folkomröstningen. En anmärkningsvärt låg siffra i en av stadens mest väletablerade områden som tyder på att folk inte såg det som en viktig fråga.
Trots detta vill alltså borgarna (mp, fp, c, kd och m)låta Torslanda bli eget. Anmärkningsvärt är det att miljöpartiet inte lyckats prata ihop sig internt i frågan. I en så viktig fråga borde en majoritetslinje växa fram genom diskussion. Vem vet vad miljöpartiet står för?
I GP:s artikel i frågan är det särskilt ett stycke som är anmärkningsvärt:
"Enligt Bjärknemyr (mp) fattades beslutet utan någon större debatt. Enbart företrädarna för S och V var av en annan åsikt."
Lite roligt uttryckt. Det GP kallar "enbart" motsvarar hälften av nämnden, minus en. Tror inte GP skulle skriva "enbart" borgarna var emot ett beslut... Nåja, en semantisk spetsfundighet!
Det gamla yttrandet från Göteborgs kommun när ärendet var uppe senast:
"Kammarkollegiet har den 8 januari 1999 översänt remiss till länsstyrelsen om delning av Göteborgs kommun. Länsstyrelsen har därför begärt in yttrande från Göteborgs kommun i frågan.
Med anledning av detta vill vi anföra nedanstående skäl för att avstyrka en delning av Göteborgs kommun.
Göteborgs kommun höll i samband med det allmänna valet 1998 folkomröstning i hela Göteborg om Askim, Älvsborg och Torslanda alla tre eller någon stadsdel skulle få bilda en egen kommun. Utslaget var entydigt. En kraftig majoritet i staden sa nej till att staden skulle delas. Mer än 80 % sa nej i hela Göteborg till att någon av de tre stadsdelarna skulle få bilda egen kommun. Det finns inget stöd i Göteborg för en delning av staden.
Vi har även tidigare framfört andra sakskäl för att kommunen skall vara odelad. Till skillnad från andra stora städer som Stockholm eller Malmö finns de välsituerade stadsdelarna likaväl som de mindre bemedlade stadsdelarna inom Göteborg. Detta ger oss en möjlighet att dela på bördor och bekymmer på ett solidariskt sätt som annars skulle vara svårt eller nästintill omöjligt. Detta är för oss viktigt att det även fortsättningsvis är möjligt.
Göteborg är idag en motor i utvecklingen av Västsverige. Idag är Göteborg attraktivt för företag att etablera sig i och Göteborg har kraft att medverka i utvecklandet av nya företag och branscher. Denna möjlighet kommer på ett flertal punkter att beskäras om kommunen blir mindre. Blir det ekonomiska underlaget mindre minskar också möjligheterna att medverka i olika projekt. Att en av regionens största företag och arbetsgivare inte längre skulle ligga i Göteborg är även det besvärande.
De utredningar som kommunförbundet genomförde visade också att det ekonomiska resultatet för Göteborg efter en eller flera utbrytningar skulle bli negativt. Vi ser inte de tungt vägande skäl som gör att befolkningen i Göteborg skulle tvingas betala ännu mer i skatt eller tvingas avstå från service för att nya gränser skall ritas in på en karta."
Så, låt oss hoppas följande:
1) Att Mp håller sig på rätt sida skranket i fullmäktige.
2) Att regeringen inte hinner pilla på frågan innan valet. Om den borgerliga regeringen skulle dela en kommun mot kommunens vilja, tja...
Trots detta vill alltså borgarna (mp, fp, c, kd och m)låta Torslanda bli eget. Anmärkningsvärt är det att miljöpartiet inte lyckats prata ihop sig internt i frågan. I en så viktig fråga borde en majoritetslinje växa fram genom diskussion. Vem vet vad miljöpartiet står för?
I GP:s artikel i frågan är det särskilt ett stycke som är anmärkningsvärt:
"Enligt Bjärknemyr (mp) fattades beslutet utan någon större debatt. Enbart företrädarna för S och V var av en annan åsikt."
Lite roligt uttryckt. Det GP kallar "enbart" motsvarar hälften av nämnden, minus en. Tror inte GP skulle skriva "enbart" borgarna var emot ett beslut... Nåja, en semantisk spetsfundighet!
Det gamla yttrandet från Göteborgs kommun när ärendet var uppe senast:
"Kammarkollegiet har den 8 januari 1999 översänt remiss till länsstyrelsen om delning av Göteborgs kommun. Länsstyrelsen har därför begärt in yttrande från Göteborgs kommun i frågan.
Med anledning av detta vill vi anföra nedanstående skäl för att avstyrka en delning av Göteborgs kommun.
Göteborgs kommun höll i samband med det allmänna valet 1998 folkomröstning i hela Göteborg om Askim, Älvsborg och Torslanda alla tre eller någon stadsdel skulle få bilda en egen kommun. Utslaget var entydigt. En kraftig majoritet i staden sa nej till att staden skulle delas. Mer än 80 % sa nej i hela Göteborg till att någon av de tre stadsdelarna skulle få bilda egen kommun. Det finns inget stöd i Göteborg för en delning av staden.
Vi har även tidigare framfört andra sakskäl för att kommunen skall vara odelad. Till skillnad från andra stora städer som Stockholm eller Malmö finns de välsituerade stadsdelarna likaväl som de mindre bemedlade stadsdelarna inom Göteborg. Detta ger oss en möjlighet att dela på bördor och bekymmer på ett solidariskt sätt som annars skulle vara svårt eller nästintill omöjligt. Detta är för oss viktigt att det även fortsättningsvis är möjligt.
Göteborg är idag en motor i utvecklingen av Västsverige. Idag är Göteborg attraktivt för företag att etablera sig i och Göteborg har kraft att medverka i utvecklandet av nya företag och branscher. Denna möjlighet kommer på ett flertal punkter att beskäras om kommunen blir mindre. Blir det ekonomiska underlaget mindre minskar också möjligheterna att medverka i olika projekt. Att en av regionens största företag och arbetsgivare inte längre skulle ligga i Göteborg är även det besvärande.
De utredningar som kommunförbundet genomförde visade också att det ekonomiska resultatet för Göteborg efter en eller flera utbrytningar skulle bli negativt. Vi ser inte de tungt vägande skäl som gör att befolkningen i Göteborg skulle tvingas betala ännu mer i skatt eller tvingas avstå från service för att nya gränser skall ritas in på en karta."
Så, låt oss hoppas följande:
1) Att Mp håller sig på rätt sida skranket i fullmäktige.
2) Att regeringen inte hinner pilla på frågan innan valet. Om den borgerliga regeringen skulle dela en kommun mot kommunens vilja, tja...
måndag, april 19, 2010
Oprofessionellt och klent gjort ers majestät!
Jag är inte den som bryr mig om vare sig kungahuset, eller någon sorts eliternas etik och diplomati. Ej heller är jag särskilt imponerad av den reaktionära polska statsledningen.
Faktum kvarstår dock- det hålls en statsbegravning i ett grannland. Flera ledande dignitärer har gått bort i förtid. Självklart ska vårt statsöverhuvud närvara! Lite inställda flyg är en dålig ursäkt.
Har svårt att se vad kungen har för planer som han inte kunde ställa in för en långsammare resa till Polen. Bil, tåg, eller kanske det rimligaste: båt.
För utrikesministern gäller i stort det samma, möjligen undantaget att han faktiskt kan ha viktiga saker för sig, men även där borde en statsbegravning väga tungt.
Förstår inte varför inte alla dessa företrädare för rojalist- och elitistmedia låter detta passera?
Polen är ett problematiskt grannland. Det gäller deras obstinata hållning om eu:s jordbrukspolitik. Det gäller homosexualitet, abort och jämställdhet i största allmänhet. JUST DÄRFÖR ska vi ta chanserna till goodwill genom att dyka upp med vår statsledning när andra länder uteblir. Hade det varit norge eller finland så kunde vi låtit bli, men här tycker jag man kunde ansträngt sig mer. Det förstod rysslands president, men inte Bildt och hovet.
Svd skriver bra om det hela. Håller faktiskt med Tjeckiens president: skandal att ingen från eu:s elit deltar. Att inte ens företrädare för tyskland ids komma till sitt grannland är pinsamt. Återigen, Ryssland kom... Läs:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/utlandska-gaster-saknades-pa-begravningen_4582049.svd
Faktum kvarstår dock- det hålls en statsbegravning i ett grannland. Flera ledande dignitärer har gått bort i förtid. Självklart ska vårt statsöverhuvud närvara! Lite inställda flyg är en dålig ursäkt.
Har svårt att se vad kungen har för planer som han inte kunde ställa in för en långsammare resa till Polen. Bil, tåg, eller kanske det rimligaste: båt.
För utrikesministern gäller i stort det samma, möjligen undantaget att han faktiskt kan ha viktiga saker för sig, men även där borde en statsbegravning väga tungt.
Förstår inte varför inte alla dessa företrädare för rojalist- och elitistmedia låter detta passera?
Polen är ett problematiskt grannland. Det gäller deras obstinata hållning om eu:s jordbrukspolitik. Det gäller homosexualitet, abort och jämställdhet i största allmänhet. JUST DÄRFÖR ska vi ta chanserna till goodwill genom att dyka upp med vår statsledning när andra länder uteblir. Hade det varit norge eller finland så kunde vi låtit bli, men här tycker jag man kunde ansträngt sig mer. Det förstod rysslands president, men inte Bildt och hovet.
Svd skriver bra om det hela. Håller faktiskt med Tjeckiens president: skandal att ingen från eu:s elit deltar. Att inte ens företrädare för tyskland ids komma till sitt grannland är pinsamt. Återigen, Ryssland kom... Läs:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/utlandska-gaster-saknades-pa-begravningen_4582049.svd
lördag, april 17, 2010
Borgerlig arrogans om nattis i Stenungsund
I dagens nummer av lokaltidningen ST-tidningen så avslöjar sig Erik Söderberg(fp) och Owe Andersson(m) ordentligt. Gå in och läs på (v) Stenungsunds hemsida.
Vi skiftarbetare måste få samma rätt till barnomsorg som de som jobbar dagtid på vardagar. För en modern barnomsorg! Det är uppenbart att allt prat om "arbetslinje" inte riktigt är sant. I alla fall inte när möjligheten att tvinga kvinnor tillbaks till hemmet dyker upp...
Vi skiftarbetare måste få samma rätt till barnomsorg som de som jobbar dagtid på vardagar. För en modern barnomsorg! Det är uppenbart att allt prat om "arbetslinje" inte riktigt är sant. I alla fall inte när möjligheten att tvinga kvinnor tillbaks till hemmet dyker upp...
fredag, april 16, 2010
Även välbetalda arbetare gör rätt i att kämpa & strejka
Så har pappers strejk nu rullat igång. Det är bra, för till skillnad från vad vissa jantelags inspirerade debattörer påstår så är det en viktig strejk.
Pappers själva skriver bra om det i Aftonbladet: http://mobil.aftonbladet.se/debatt/article6968655.ab
Visst jämför man med hotell & restaurang, eller andra servicefack som nu är i förhandling så kan man tycka att pappers löner och arbetsvillkor är bra nog. Dels så är det en dålig jämförelse. Servitrisen ska ta av restaurangägarens profit. Restaurangägarens profit lär tjäna mer på om tusentals pappersarbetare tjänar bättre än om ett gäng chefer och aktieägare blir rikare, om man ser det ur ett sådant perspektiv. Det finns helt enkelt ingen motsättning däremellan.
Dessutom handlar inte konflikten främst om pengar. Ett par strejkdar kostar mycket mer för företagarna än vad skillnaden i lönekrav är. Konfliktens kärna är däremot makt. Av pappers första pressmeddelande från i mars (http://www.pappers.se/home/pappers2/home.nsf/065a35c58c3842ea41256a3b004c5c63/b27d04cc68befb74c12576e00030aa16?OpenDocument) visar klart och tydligt att det är rätten till återanställning och andra maktfrågor som är det centrala för facket. Att arbetsgivarna i ett ekonomiskt utsatt läge väljer att gå till attack och riskera strejk och störda leveranser över en makt- och principfråga som inte rör deras plånbok, är oansvarigt! Dessutom visar det hur viktigt det är för företagarna att försökta bryta ner arbetarna som kollektiv. Att var och en själv ska stå ensam mot företaget är målet. Nu såväl som i förra seklets början.
Ska något fack kritiseras så är det Metall och Unionen som vek ned sig för enkelt! Läs mer på Aftonbladet: http://mobil.aftonbladet.se/ledare/article6956722.ab .
Pappers själva skriver bra om det i Aftonbladet: http://mobil.aftonbladet.se/debatt/article6968655.ab
Visst jämför man med hotell & restaurang, eller andra servicefack som nu är i förhandling så kan man tycka att pappers löner och arbetsvillkor är bra nog. Dels så är det en dålig jämförelse. Servitrisen ska ta av restaurangägarens profit. Restaurangägarens profit lär tjäna mer på om tusentals pappersarbetare tjänar bättre än om ett gäng chefer och aktieägare blir rikare, om man ser det ur ett sådant perspektiv. Det finns helt enkelt ingen motsättning däremellan.
Dessutom handlar inte konflikten främst om pengar. Ett par strejkdar kostar mycket mer för företagarna än vad skillnaden i lönekrav är. Konfliktens kärna är däremot makt. Av pappers första pressmeddelande från i mars (http://www.pappers.se/home/pappers2/home.nsf/065a35c58c3842ea41256a3b004c5c63/b27d04cc68befb74c12576e00030aa16?OpenDocument) visar klart och tydligt att det är rätten till återanställning och andra maktfrågor som är det centrala för facket. Att arbetsgivarna i ett ekonomiskt utsatt läge väljer att gå till attack och riskera strejk och störda leveranser över en makt- och principfråga som inte rör deras plånbok, är oansvarigt! Dessutom visar det hur viktigt det är för företagarna att försökta bryta ner arbetarna som kollektiv. Att var och en själv ska stå ensam mot företaget är målet. Nu såväl som i förra seklets början.
Ska något fack kritiseras så är det Metall och Unionen som vek ned sig för enkelt! Läs mer på Aftonbladet: http://mobil.aftonbladet.se/ledare/article6956722.ab .
tisdag, april 13, 2010
Bötessystemet är primitivt och orättvist
För drygt en vecka sedan drog jag på mig lite böter. Jag körde för fort. Inte okej, bara klantigt.
Som de flesta vet så är det fasta bötesbelopp och inte dagsböter. Det innebär att en låginkomsttagare (som jag) får betala lika mycket som om en höginkomsttagare- nämligen 3200 kronor.
Detta har alltid stört mig, för vissa är 3200 oerhört mycket pengar, medan det för andra är växelpengar...
För att riktigt förstärka denna orättvisa så delges man boten med 30 dagars frist. Polismannen säger att jag ska kontakta kronofogden om det blir problem, INNAN det förfaller.
Döm av min förvåning när jag ringer kronofogden för att kolla om jag kan betala det i juni när jag får skatteåterbäringen- då får jag reda på att jag inget kan göra förrän skulden har förfallit... Efter lite prat med fogden så framkommer det att jag inte får en betalningsanmärkning, men att jag hamnar i deras register. Ett register som t.e.x banker kan se...
Hade jag däremot inte skrivit på så hade det hamnat i tinget och jag fått den tid jag behövde för att betala... Sjukt, men sant.
Jag är väl medveten om att jag gjort fel och ska ha mitt straff. Tycker egentligen inte bötesnivån på 3200 är helt orimlig. Anser däremot att rika ska betala mer, samt att man ska få en ärlig chans att betala och göra rätt för sig utan ytterligare straff. 30 dagar för en så plötslig utgift är faktiskt inte rimligt!
Rent privat kan jag säga att jag har vissa idéer om hur jag ska lösa det...
Som de flesta vet så är det fasta bötesbelopp och inte dagsböter. Det innebär att en låginkomsttagare (som jag) får betala lika mycket som om en höginkomsttagare- nämligen 3200 kronor.
Detta har alltid stört mig, för vissa är 3200 oerhört mycket pengar, medan det för andra är växelpengar...
För att riktigt förstärka denna orättvisa så delges man boten med 30 dagars frist. Polismannen säger att jag ska kontakta kronofogden om det blir problem, INNAN det förfaller.
Döm av min förvåning när jag ringer kronofogden för att kolla om jag kan betala det i juni när jag får skatteåterbäringen- då får jag reda på att jag inget kan göra förrän skulden har förfallit... Efter lite prat med fogden så framkommer det att jag inte får en betalningsanmärkning, men att jag hamnar i deras register. Ett register som t.e.x banker kan se...
Hade jag däremot inte skrivit på så hade det hamnat i tinget och jag fått den tid jag behövde för att betala... Sjukt, men sant.
Jag är väl medveten om att jag gjort fel och ska ha mitt straff. Tycker egentligen inte bötesnivån på 3200 är helt orimlig. Anser däremot att rika ska betala mer, samt att man ska få en ärlig chans att betala och göra rätt för sig utan ytterligare straff. 30 dagar för en så plötslig utgift är faktiskt inte rimligt!
Rent privat kan jag säga att jag har vissa idéer om hur jag ska lösa det...
måndag, april 12, 2010
Dags för demokratisk grundkurs för Coop och Gp.
Dålig start på dagen. Två upprörande odemokratiska texter var det första som mötte mig denna vecka...
Dels är det Gert Gelotte som i en ledarkrönika (http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.348443-gert-gelotte-ibland-hjalper-lite-smussel) hyllar pensionsöverenskommelsen från början av 90-talet. Han lyfter fram det som politiskt ansvarstagande, att undvika en "vulgärdebatt". En ärligare benämning vore att prata om att eliten på så sätt slapp såväl intern- som externdemokratisk förankring av vårt kanske viktigaste trygghetssystem. Skulle ärligt talat kalla pensionsreformen för den största demokratiska skandalen i Sverige på många, många år... Helt över huvudet på allmänheten, och än värre, vanliga partimedlemmar gjorde man alla svenskar till aktiespekulanter och införde ett system där två grannar som jobbat lika länge på samma företag kan få olika pension! I grunden djupt orättfärdigt. Ett systemskifte som Vänsterpartiets Ulla Hoffman beskrivit i sin utmärkt tunna och lättlästa bok om pensionsskandalen (återkom med bok och länk).
Pensionsreformen handlade inte om mindre korrigeringar som stärkte ekonomin i systemet utan om ett systemskifte. OM man behövde stärka ekonomin i systemet kunde man ökat premierna som betalas in, eller minskat det som betalas ut med ganska enkla grepp. Utan att göra det mindre solidariskt och mer orättvist ur ett könsrespektiv. Det hade inte borgarna något intresse av och uppenbarligen inte kanslihushögern inom s heller... En så genomgripande reform borde inte smusslats igenom utan offentlig debatt. Idealet hade varit en ordentlig folkbildning, med flera alternativ och kanske en folkomröstning, precis som när atp infördes.
Det andra som upprörde mig så här på morgonen var konsum centralt som drygt konstaterar(http://www.dn.se/ekonomi/ingen-coop-bojkott-av-israelvaror-1.1075938) att det är mot deras policies att agera politiskt. I min enfald trodde jag att policies är något som utvecklas löpande och som bestäms av ägarna av ett företag. Coop ägs av ekonomiska föreningar runt om i landet, Konsum, det vill säga medlemmarna. När då ledningen sänder ut pressmeddelanden som låter som vilket privat företag som helst, då är det stötande. Alla konsum medlemmar, oavsett inställning i bojkott-frågan borde följa upp det här noga. Det handlar om Konsums skäl. Kan bli en nystart för konsumentkooperationen, eller den definitiva döden. Ska konsum stå upp för sin egen reklam? I början av 2000-talet hade Konsum Nord följande radioreklam. En tolvårig pojke säger:
"- Det är inte staten eller någon enskild kapitalägare som äger konsum nord, det är du och jag tillsammans."
Upp till bevis, KF. Mitt delägarskap hänger löst känner jag när sådant här händer!
Konsum har ändrat sina policies tidigare. För inte alltför länge sedan så bröt man mot en av sina allra mest grundläggande principer- den om kredit. På 90-talet införde man medmera kort med kredit. Det är ett ordentligt brott mot konsumentkooperationens traditioner och policies. Inget konstigt med det- en organisation får utvecklas. Det borde gälla även i det här fallet.
Dels är det Gert Gelotte som i en ledarkrönika (http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.348443-gert-gelotte-ibland-hjalper-lite-smussel) hyllar pensionsöverenskommelsen från början av 90-talet. Han lyfter fram det som politiskt ansvarstagande, att undvika en "vulgärdebatt". En ärligare benämning vore att prata om att eliten på så sätt slapp såväl intern- som externdemokratisk förankring av vårt kanske viktigaste trygghetssystem. Skulle ärligt talat kalla pensionsreformen för den största demokratiska skandalen i Sverige på många, många år... Helt över huvudet på allmänheten, och än värre, vanliga partimedlemmar gjorde man alla svenskar till aktiespekulanter och införde ett system där två grannar som jobbat lika länge på samma företag kan få olika pension! I grunden djupt orättfärdigt. Ett systemskifte som Vänsterpartiets Ulla Hoffman beskrivit i sin utmärkt tunna och lättlästa bok om pensionsskandalen (återkom med bok och länk).
Pensionsreformen handlade inte om mindre korrigeringar som stärkte ekonomin i systemet utan om ett systemskifte. OM man behövde stärka ekonomin i systemet kunde man ökat premierna som betalas in, eller minskat det som betalas ut med ganska enkla grepp. Utan att göra det mindre solidariskt och mer orättvist ur ett könsrespektiv. Det hade inte borgarna något intresse av och uppenbarligen inte kanslihushögern inom s heller... En så genomgripande reform borde inte smusslats igenom utan offentlig debatt. Idealet hade varit en ordentlig folkbildning, med flera alternativ och kanske en folkomröstning, precis som när atp infördes.
Det andra som upprörde mig så här på morgonen var konsum centralt som drygt konstaterar(http://www.dn.se/ekonomi/ingen-coop-bojkott-av-israelvaror-1.1075938) att det är mot deras policies att agera politiskt. I min enfald trodde jag att policies är något som utvecklas löpande och som bestäms av ägarna av ett företag. Coop ägs av ekonomiska föreningar runt om i landet, Konsum, det vill säga medlemmarna. När då ledningen sänder ut pressmeddelanden som låter som vilket privat företag som helst, då är det stötande. Alla konsum medlemmar, oavsett inställning i bojkott-frågan borde följa upp det här noga. Det handlar om Konsums skäl. Kan bli en nystart för konsumentkooperationen, eller den definitiva döden. Ska konsum stå upp för sin egen reklam? I början av 2000-talet hade Konsum Nord följande radioreklam. En tolvårig pojke säger:
"- Det är inte staten eller någon enskild kapitalägare som äger konsum nord, det är du och jag tillsammans."
Upp till bevis, KF. Mitt delägarskap hänger löst känner jag när sådant här händer!
Konsum har ändrat sina policies tidigare. För inte alltför länge sedan så bröt man mot en av sina allra mest grundläggande principer- den om kredit. På 90-talet införde man medmera kort med kredit. Det är ett ordentligt brott mot konsumentkooperationens traditioner och policies. Inget konstigt med det- en organisation får utvecklas. Det borde gälla även i det här fallet.
onsdag, april 07, 2010
Skilda världar- olika syn på husboende
I dagens metro presenteras en undersökning om hur stor del av hushållen som klarar bankens krav för att kunna köpa en villa.
Skillnaderna mellan stad och land är gigantiska. De groteska villapriserna i storstäderna kompenseras inte av de högre lönerna i dessa områden.
Andelen barnfamiljer som har möjlighet att köpa hus:
malmö 20%
solna 20%
göteborg 30%
fagersta 80%
kiruna 80%
arvidsjaur 90%
Tabellen visar tydligt hur levnadsstandard inte bara handlar om inkomst. Rika kommunen Solna ligger lågt, medan kommuner med betydligt lägre genomsnittlig inkomst ligger betydligt högre.
Jag är inte förvånad över skillnaden. Från diskussioner i ung vänster minns jag att synen på att bo i villa kraftigt varierade utifrån bostadsort. Den måste vi ta med oss när vi utformar vår retorik. Som socialist boende i storstad är det väldigt lätt att titta på villorna vid havet och fräsa: borgare! Det är givetvis rätt och riktigt, men att vilja äga sitt hem, bo naturnära och så vidare är något som fler borde ha möjlighet till, inte tvärtom. Majoriteten av arbetarklassen utanför de tre storstadslänen bor i egna hem. Det är viktigt att ha i åtanke när man svär över villorna och högertokarna i villaägarnas rf...
På mindre orter kan det ofta vara så märkligt att villa är billigare än lägenhet, om man godkänns vill säga. Att sluta missgynna hyresrätten är alltså ett bra krav för alla...
Skillnaderna mellan stad och land är gigantiska. De groteska villapriserna i storstäderna kompenseras inte av de högre lönerna i dessa områden.
Andelen barnfamiljer som har möjlighet att köpa hus:
malmö 20%
solna 20%
göteborg 30%
fagersta 80%
kiruna 80%
arvidsjaur 90%
Tabellen visar tydligt hur levnadsstandard inte bara handlar om inkomst. Rika kommunen Solna ligger lågt, medan kommuner med betydligt lägre genomsnittlig inkomst ligger betydligt högre.
Jag är inte förvånad över skillnaden. Från diskussioner i ung vänster minns jag att synen på att bo i villa kraftigt varierade utifrån bostadsort. Den måste vi ta med oss när vi utformar vår retorik. Som socialist boende i storstad är det väldigt lätt att titta på villorna vid havet och fräsa: borgare! Det är givetvis rätt och riktigt, men att vilja äga sitt hem, bo naturnära och så vidare är något som fler borde ha möjlighet till, inte tvärtom. Majoriteten av arbetarklassen utanför de tre storstadslänen bor i egna hem. Det är viktigt att ha i åtanke när man svär över villorna och högertokarna i villaägarnas rf...
På mindre orter kan det ofta vara så märkligt att villa är billigare än lägenhet, om man godkänns vill säga. Att sluta missgynna hyresrätten är alltså ett bra krav för alla...
onsdag, mars 31, 2010
Föga förvånande Uppdrag granskning
Dagens avsnitt av Uppdrag granskning handlade dels om varför mårdhundar inte ska finnas i Sverige- gääsp, föga intressant. Låt de norrländska jägarna roa sig med att skjuta dem så har de kul och ett skadedjur försvinner, nästa fråga!
Uppdrag granskning handlade också om antalet kvinnor, eller snarare brist på kvinnor i de kommunala bolagsstyrelserna. Endast runt 25% är kvinnor och i hela 32 kommuner finns det inga.
Jag är inte ett dugg förvånad. Det är dels ett klassiskt exempel på utflyttnad av makt när kvinnor kommer in, men också kravet på insyn ökar, i kommunala nämnder. Då flyttar man makten till slutna rum för den politiska eliten.
Vill börja med att säga lite om kommunala bolag i allmänhet. Jag har varit politiskt aktiv i flera olika kommuner av olika storlek och måste tyvärr säga att kommunala bolag är ett otyg. Det finns flera skäl till detta:
- Det finns en utbredd åsikt (som troligen har laggrund) att man ska arbeta "för bolagets bästa". Är politikerna inte tillräckligt kompetenta så översätter man det till att man inte ska politisera. Dylika åsikter kan till och med förekomma i vårt parti.
- Insynen är sämre. De öppna protokollen är intetsägande och koncensustänkandet bidrar också till att det inte fungerar som övrig politiskt styrd verksamhet.
- Små styrelser. Ofta endast fem ledamöter. Det innebär att de mindre partierna sällan får representation. Dessutom är det vanliga att man antingen inte har ersättare eller att de är personliga och inte har närvarorätt. Jag satt personligen som ersättare i länstrafiken i Västerbotten i fyra år utan att vara på ett enda möte.
- Dessutom är det ibland så att styrelserna tillsätts från flera kommuner eller kommun och landsting, vilket också gör att varje parti får tillsätta färre platser. I praktiken som bäst en per parti förutom det (s)tora partiet.
Kombinerar man ovanstående med insikten om att vi har en patriarkal maktordning i samhället, så inser man att det blir ont om kvinnor. Att till EN plats se till att det blir en kvinna (eller relativt ung/ny medlem) är oändligt mycket svårare än att till TVÅ platser tillsätta en kvinna bredvid den gamle gubben som suttit i bostadsbolagets styrelse i sju mandatperioder. Ska det ske förändringar av könsfördelningen i styrelserna innebär det att du ska neka folk omval, vilket är känsligare och obekvämare än att stoppa in en ny bredvid den som suttit länge.
Vilka som suttit länge vet vi ju alla... Jag vill på inget sätt säga att ovanstående fråntar partiernas ansvar för att ta tag i frågan, snarare tvärtemot peka på varför det kräver mer ansträngning och aktiva beslut för att ändra på det nuvarande läget. Jag kan också, självkritiskt erkänna, att jag som valberedare inte tänkt på styrelser och nämnder som separata enheter. Kan nog erkänna att jag haft lättare att tänka på man-kvinna där det funnits flera platser att tillsätta, än att ha koll på hur många "enpersonersnämnder/styrelser" som tillsätts med respektive kön. Jag är dessvärre knappast ensam. Kryddar man sedan det hela med den klassiska grejen att män tackar ja till uppdrag de inte är kompetenta till, medan kvinnor tackar nej till uppdrag de ÄR kompetenta till, ja då blir det uppenbart vad effekten blir.
Tycker kommentarerna från politikerna i Uppdrag granskning var ganska dåliga. Väldigt individfokuserade, men tyvärr inbjuder ju ofta reportrarna till det. Det är förbättrade strukturer som krävs, inte att enskilda kvinnor säger "jag vill!" (även om det emellanåt vore tacksamt för våra stackars valberedare)
Uppdrag granskning handlade också om antalet kvinnor, eller snarare brist på kvinnor i de kommunala bolagsstyrelserna. Endast runt 25% är kvinnor och i hela 32 kommuner finns det inga.
Jag är inte ett dugg förvånad. Det är dels ett klassiskt exempel på utflyttnad av makt när kvinnor kommer in, men också kravet på insyn ökar, i kommunala nämnder. Då flyttar man makten till slutna rum för den politiska eliten.
Vill börja med att säga lite om kommunala bolag i allmänhet. Jag har varit politiskt aktiv i flera olika kommuner av olika storlek och måste tyvärr säga att kommunala bolag är ett otyg. Det finns flera skäl till detta:
- Det finns en utbredd åsikt (som troligen har laggrund) att man ska arbeta "för bolagets bästa". Är politikerna inte tillräckligt kompetenta så översätter man det till att man inte ska politisera. Dylika åsikter kan till och med förekomma i vårt parti.
- Insynen är sämre. De öppna protokollen är intetsägande och koncensustänkandet bidrar också till att det inte fungerar som övrig politiskt styrd verksamhet.
- Små styrelser. Ofta endast fem ledamöter. Det innebär att de mindre partierna sällan får representation. Dessutom är det vanliga att man antingen inte har ersättare eller att de är personliga och inte har närvarorätt. Jag satt personligen som ersättare i länstrafiken i Västerbotten i fyra år utan att vara på ett enda möte.
- Dessutom är det ibland så att styrelserna tillsätts från flera kommuner eller kommun och landsting, vilket också gör att varje parti får tillsätta färre platser. I praktiken som bäst en per parti förutom det (s)tora partiet.
Kombinerar man ovanstående med insikten om att vi har en patriarkal maktordning i samhället, så inser man att det blir ont om kvinnor. Att till EN plats se till att det blir en kvinna (eller relativt ung/ny medlem) är oändligt mycket svårare än att till TVÅ platser tillsätta en kvinna bredvid den gamle gubben som suttit i bostadsbolagets styrelse i sju mandatperioder. Ska det ske förändringar av könsfördelningen i styrelserna innebär det att du ska neka folk omval, vilket är känsligare och obekvämare än att stoppa in en ny bredvid den som suttit länge.
Vilka som suttit länge vet vi ju alla... Jag vill på inget sätt säga att ovanstående fråntar partiernas ansvar för att ta tag i frågan, snarare tvärtemot peka på varför det kräver mer ansträngning och aktiva beslut för att ändra på det nuvarande läget. Jag kan också, självkritiskt erkänna, att jag som valberedare inte tänkt på styrelser och nämnder som separata enheter. Kan nog erkänna att jag haft lättare att tänka på man-kvinna där det funnits flera platser att tillsätta, än att ha koll på hur många "enpersonersnämnder/styrelser" som tillsätts med respektive kön. Jag är dessvärre knappast ensam. Kryddar man sedan det hela med den klassiska grejen att män tackar ja till uppdrag de inte är kompetenta till, medan kvinnor tackar nej till uppdrag de ÄR kompetenta till, ja då blir det uppenbart vad effekten blir.
Tycker kommentarerna från politikerna i Uppdrag granskning var ganska dåliga. Väldigt individfokuserade, men tyvärr inbjuder ju ofta reportrarna till det. Det är förbättrade strukturer som krävs, inte att enskilda kvinnor säger "jag vill!" (även om det emellanåt vore tacksamt för våra stackars valberedare)
måndag, mars 22, 2010
Självständighetspartiet? Hur tänker de?
Islänningarna har ännu en gång överraskat mig. Den här gången är det inte lika positivt. I den senaste väljarundersökningen (hittat på den utmärkta islandsbloggen) så går självständighetspartiet starkt framåt. Samma parti som är huvudansvarigt för den nuvarande krisen har nu i opposition försökt göra sig till språkrör för missnöjet med krishanteringen och även med icesafe. Att de verkar lyckas är minst sagt smakstarkt! På ett sätt är Grekland och Island lika varandra, bägge har misssköts av högern och nu får vänstern städa upp... Följ gärna bloggen, den är utmärkt! Läs om opinionsunderrökningen här: http://www.islandsbloggen.com/2010/03/fyra-av-tio-valjer-sjalvstandighetspart.html . Som vanligt är bevakningen av övriga nordiska länder usel i sverige. Vänsterpartiets Hans Linde försökte visa på högerregeringens brist på solidaritet med irland genom en interpellation. Svaret blev goddag yxskaft och föga uppmärksammat av media. Bra gjort ändå av Hans!
torsdag, mars 11, 2010
Likheterna med Bader Meinhof är slående
Låt det vara sagt: Lars Wilks är en idiot. En effektsökande, mediakåt och troligen usel konstnär som inte fått den uppmärksamhet han eftersträvat på annat sätt än på att ge sig på en utsatt minoritet. Skulle inte förvåna mig om han är smygmedlem hos Sverigedemokraterna.
Nå, med detta sagt så måste jag också säga att jag börjar bli väldigt trött på dessa extremister som gör allt de kan för att jävlas med den muslimska befolkningen i Sverige. För vilka andra är det som drabbas av deras hot mot wilks? Wilks själv lär ha tjänat ganska mycket på det här. Batongliberaler och rasister lika så. Den vanlige muslimska knegaren är den som får ta skiten. Det är ytterst tragiskt. På samma sätt som den västtyska vänsterterrorismen gav högern ökade möjligheter till repression och förtryck, så agerar terror jane och company som reaktionens duktiga idioter.
Lika lite som jag tyckte synd om tyska kapitalister med nazibakgrund (som kidnappades i Västtyskland) bryr jag mig om Wilks. Däremot så är det tragiskt att folk inte fattar att terrorism är ett fruktlöst och dessutom vidrigt sätt att uppnå politiska mål.
Notera att jag med terrorism menar i ordets rätta mening och inte svepande mot all form av befrielsekamp. Korrigerar med en länk eller två när jag sitter vid en dator istället för vid mobilen...
Nå, med detta sagt så måste jag också säga att jag börjar bli väldigt trött på dessa extremister som gör allt de kan för att jävlas med den muslimska befolkningen i Sverige. För vilka andra är det som drabbas av deras hot mot wilks? Wilks själv lär ha tjänat ganska mycket på det här. Batongliberaler och rasister lika så. Den vanlige muslimska knegaren är den som får ta skiten. Det är ytterst tragiskt. På samma sätt som den västtyska vänsterterrorismen gav högern ökade möjligheter till repression och förtryck, så agerar terror jane och company som reaktionens duktiga idioter.
Lika lite som jag tyckte synd om tyska kapitalister med nazibakgrund (som kidnappades i Västtyskland) bryr jag mig om Wilks. Däremot så är det tragiskt att folk inte fattar att terrorism är ett fruktlöst och dessutom vidrigt sätt att uppnå politiska mål.
Notera att jag med terrorism menar i ordets rätta mening och inte svepande mot all form av befrielsekamp. Korrigerar med en länk eller två när jag sitter vid en dator istället för vid mobilen...
onsdag, mars 10, 2010
Bloggen lever igen+ dåligt ST-tidningen!
Ja, då är det dags att spotta i nävarna och börja blogga igen. På årsmötet härom helgen så fick jag förtroende att stå på tredje plats på Vänsterpartiets lista. Det innebär faktiskt att jag bör rycka upp mig!
Om inte annat så är det en övning i skrivande som kanske leder fram till en och annan insändare i lokaltidningen.
Lokaltidningen, ja. Denna tidning är egentligen två. Dels en prenumerationstidning som kommer ut torsdagar och lördagar, dels en gratistidning som delas ut på tisdagar. Gratistidningen delas ut till alla hushåll i Stenungsund samt på Orust och Tjörn. Tror den även delas ut i Kode och i Ljungkile, men jag är inte säker. Det gör i vilket fall att upplagan är ganska stor. Överlag är det också en bra lokaltidning, lite mer journalism än vissa andra liknande tidningar jag läst genom åren. Nu har de dock gjort en riktigt dålig grej, där de inte alls tar sitt publicistiska ansvar. De har tagit bort insändarsidan från gratistidningen. Där får man endast publicera "applåder" och "ris", alltså korta, enkla inlägg. Rimlig förrändring ett valår? Knappast.
Det är ingen nyhet att insändare är populära, att då försöka öka intresset för prenumerationstidningen är väl inte orimligt, men någonstans så är det mycket dåligt att göra det genom att strypa den lokala debatten. Genom ett avskaffande av insändare och debatt bidrar man till att öka sin egen journalistiks totala monopol på nyhetsvärdering. Stenungsund ligger nämligen i något av en mediaskugga. Göteborgs Posten skriver ytterst sumariskt om orten, Bohuslänningen knappt alls. Det som inte ST-tidningen skriver om når inte folk. Tidigare kunde man åtminstone genom insändare markera om man inte delade tidningens värdering av saker och ting. Nu stängs möjligheten att nå 90% av hushållen i regionen. Uselt!
Om inte annat så är det en övning i skrivande som kanske leder fram till en och annan insändare i lokaltidningen.
Lokaltidningen, ja. Denna tidning är egentligen två. Dels en prenumerationstidning som kommer ut torsdagar och lördagar, dels en gratistidning som delas ut på tisdagar. Gratistidningen delas ut till alla hushåll i Stenungsund samt på Orust och Tjörn. Tror den även delas ut i Kode och i Ljungkile, men jag är inte säker. Det gör i vilket fall att upplagan är ganska stor. Överlag är det också en bra lokaltidning, lite mer journalism än vissa andra liknande tidningar jag läst genom åren. Nu har de dock gjort en riktigt dålig grej, där de inte alls tar sitt publicistiska ansvar. De har tagit bort insändarsidan från gratistidningen. Där får man endast publicera "applåder" och "ris", alltså korta, enkla inlägg. Rimlig förrändring ett valår? Knappast.
Det är ingen nyhet att insändare är populära, att då försöka öka intresset för prenumerationstidningen är väl inte orimligt, men någonstans så är det mycket dåligt att göra det genom att strypa den lokala debatten. Genom ett avskaffande av insändare och debatt bidrar man till att öka sin egen journalistiks totala monopol på nyhetsvärdering. Stenungsund ligger nämligen i något av en mediaskugga. Göteborgs Posten skriver ytterst sumariskt om orten, Bohuslänningen knappt alls. Det som inte ST-tidningen skriver om når inte folk. Tidigare kunde man åtminstone genom insändare markera om man inte delade tidningens värdering av saker och ting. Nu stängs möjligheten att nå 90% av hushållen i regionen. Uselt!
Dagens skämt: Norrländska samlingspartiet och landstingsrevisionen i Jönköping
Det är ganska ofta man läser om nya partier, som blandar och ger. Vissa saker låter fräscha, andra mindre fräscha. Ofta slås man av avsaknaden av taktik, logiskt tänkande och kompetens. När det gäller det nybildade Norrländska Samlingspartiet så törs jag inte yttra mig över kompetensen hos Börje Salming och de andra. Däremot så är deras strategiska tänkande uppenbarligen uruselt. De tittar uppenbarligen mycket på den semi-självständighet som t.ex. Skottland har och presenterar en hel del bra synpunkter. Allt från större lokalt inflytande och makt över den norrländska industrin, förbättrad räddningstjänst och polisväsende. Artikel i Västerbottens Folkblad om partiet.
Det finns egentligen två saker som visar på deras otaktiska agerande:
- Går direkt på riksdagsvalet. Tittar man historiskt så krävs det en enorm mediauppbackning och stöttning från eliten (a la Ny Demokrati) för att ta steget in i riksdagen på en gång. Mycket bättre att skapa sig en bas först, att komma ett halvår före valet och tro att man ska hinna lyckas, tyder på en viss okunskap om hur man bygger stöd och förtroende.
- Ett av deras huvudkrav är ökat stöd till rennäringen och ratificering av ILO 169. Oavsett vad man tycker i frågan så tror jag att alla som är någorlunda insatta i norrländsk politik vet att det dels är en väldigt kontroversiell fråga och dels att Norrland är den region som är mest skeptisk till en ratificering av ILO 169. Lägger man dessutom till att alla partier i princip är för en ratificering, även om inflytelserika norrländska politiker hittils lyckats bromsa det hela, så har jag svårt att se att det finns något utbrett folkligt missnöje att fånga upp genom att stödja ILO 169.
Personligen tycker jag också att det blir väldigt hycklande att ena sekunden prata om att NSP ska jobba för att öka möjligheten för norrländsk industri och för ungdomar att stanna kvar, samtidigt som man vill ge renägarna mer makt. Man verkar totalt missat vilka det är som konsekvent motarbetar nya näringar i norrlands inland...
Det andra som är sjukt i dag, det är att jag finner mig själv hålla med Ernst & Young, ett revisorsföretag. Det handlar om att landstingsrevisionen i Jönköpings län totalt tappat omdömmet. De kräver i sin senaste upphandling att bolagen som lägger anbud ska bifoga utdrag ur belastningsregistret från sina anställda!
För det första så är det där ett otyg överhuvudtaget. Jag kan motvilligt acceptera det när det gäller nyanställda inom barnomsorgen. Där kan ändamålet helga medlen, men i övrigt så ska ALLTID grundprincipen vara att samhället ska stödja den som avtjänat sitt straff tillbaka in i gemenskapen som produktiv samhällsmedborgare, inte motsatsen! Extra tokigt blir det när det handlar om befintlig personal. Kan inte tänka mig att det finns något som helst lagrum för en arbetsgivare att kräva det av befintlig personal? Illa nog om man tvingas visa upp det när man ska nyanställas.
Att landstingsrevisorerna valt detta är minst sagt anmärkningsvärt. Att Anders Carlzon(KD) inte har koll på arbetsrätt är kanske inte helt oväntat, men frågan är vad sossarna (och eventuell vänsterpartist?) i landstingsrevisionen tänkt med? De lär också varit med på det hela. Utav tradition fattas inte majoritetsbeslut i en revision, utan man försöker komma överens. Ska bli intressant att se vad förvaltningsdomstolen kommer fram till.
Det finns egentligen två saker som visar på deras otaktiska agerande:
- Går direkt på riksdagsvalet. Tittar man historiskt så krävs det en enorm mediauppbackning och stöttning från eliten (a la Ny Demokrati) för att ta steget in i riksdagen på en gång. Mycket bättre att skapa sig en bas först, att komma ett halvår före valet och tro att man ska hinna lyckas, tyder på en viss okunskap om hur man bygger stöd och förtroende.
- Ett av deras huvudkrav är ökat stöd till rennäringen och ratificering av ILO 169. Oavsett vad man tycker i frågan så tror jag att alla som är någorlunda insatta i norrländsk politik vet att det dels är en väldigt kontroversiell fråga och dels att Norrland är den region som är mest skeptisk till en ratificering av ILO 169. Lägger man dessutom till att alla partier i princip är för en ratificering, även om inflytelserika norrländska politiker hittils lyckats bromsa det hela, så har jag svårt att se att det finns något utbrett folkligt missnöje att fånga upp genom att stödja ILO 169.
Personligen tycker jag också att det blir väldigt hycklande att ena sekunden prata om att NSP ska jobba för att öka möjligheten för norrländsk industri och för ungdomar att stanna kvar, samtidigt som man vill ge renägarna mer makt. Man verkar totalt missat vilka det är som konsekvent motarbetar nya näringar i norrlands inland...
Det andra som är sjukt i dag, det är att jag finner mig själv hålla med Ernst & Young, ett revisorsföretag. Det handlar om att landstingsrevisionen i Jönköpings län totalt tappat omdömmet. De kräver i sin senaste upphandling att bolagen som lägger anbud ska bifoga utdrag ur belastningsregistret från sina anställda!
För det första så är det där ett otyg överhuvudtaget. Jag kan motvilligt acceptera det när det gäller nyanställda inom barnomsorgen. Där kan ändamålet helga medlen, men i övrigt så ska ALLTID grundprincipen vara att samhället ska stödja den som avtjänat sitt straff tillbaka in i gemenskapen som produktiv samhällsmedborgare, inte motsatsen! Extra tokigt blir det när det handlar om befintlig personal. Kan inte tänka mig att det finns något som helst lagrum för en arbetsgivare att kräva det av befintlig personal? Illa nog om man tvingas visa upp det när man ska nyanställas.
Att landstingsrevisorerna valt detta är minst sagt anmärkningsvärt. Att Anders Carlzon(KD) inte har koll på arbetsrätt är kanske inte helt oväntat, men frågan är vad sossarna (och eventuell vänsterpartist?) i landstingsrevisionen tänkt med? De lär också varit med på det hela. Utav tradition fattas inte majoritetsbeslut i en revision, utan man försöker komma överens. Ska bli intressant att se vad förvaltningsdomstolen kommer fram till.
tisdag, mars 09, 2010
Stenungsunds kommunlista
Förra söndagen hade vi årsmöte i Vänsterpartiet Stenungsund. En tapper liten skara samlades på kommunhuset för att markera slutet på 2009 och starten på valåret...
Stenungsund är inte den största eller den starkaste partiföreningen, men vi står målmedvetna inför valrörelsen och vår viktiga uppgift- få bort den grymt orättvisa kommunledningen!
Några av deras "brott" den senaste tiden:
- Reat ut hyresrätterna i Stora Höga. Inte nog med att de tar bort de enda hyresrätterna i Stora Höga, de sålde dem dessutom för billigt. Mindre än ett halvår senare har redan ett par lägenheter sålts vidare, med betydande vinst. Fin gåva till vissa kommuninvånare...
- Avskaffat nattis. Arbetslinjens partier försämrar servicen till långpendlare och skiftarbetare. Arbetslinjen tycks bara betyda att krav ska ställas på individen, inte på kommunen. Tidigare inlägg hittar du här.
- Kortsiktig lösning på vattenproblemet som hotar naturvärden och friluftsliv. I stället för att jobba fram en långsiktigt hållbar lösning på vattenfrågan ihop med regionen så bestämmer man sig för att bygga en vattentäkt i Svartedalens natura 2000 område. Inget annat än en skandal!
- En rasering av vår utmärkta kulturskola genom en halvering av anslaget.
Listan kunde göras längre, med vårdnadsbidrag och andra briljanta förslag, men tror att behovet av en ny kommunledning står klar för alla och envar! Ovanstående kommer vi också strax att dela ut i var och varannan brevlåda i valda delar av kommunen. För Stenungsund kan bättre!
VÅR KOMMUNLISTA:
1. Birgit Lövkvist, Undersköterska Stenungsund.
2. Jan Alexandersson, Ombudsman, Munkedal/Stenungsund.
3. Mikael Wallgren, Växeltelefonist*, Smundstorp.
4. Florénce Friden, Lärare, Stenungsund.
5. Staffan Lundstedt, Lärare, Stenungsund.
6. Fridah Lundstedt, ?, Stenungsund.
7. Bo Sandberg, Präst, Stenungsund.
8. Eva Johnels, Sjukgymnast, Stenungsund.
* Lite oklart vad jag kommer att skriva här. Jobbar för tillfället med kvalitétsgranskning på ett telefonförsäljningsföretag, men jobbar extra som växeltelefonist på taxi. Vill gärna ha det som jobb...
Namn kan tillkomma.
Stenungsund är inte den största eller den starkaste partiföreningen, men vi står målmedvetna inför valrörelsen och vår viktiga uppgift- få bort den grymt orättvisa kommunledningen!
Några av deras "brott" den senaste tiden:
- Reat ut hyresrätterna i Stora Höga. Inte nog med att de tar bort de enda hyresrätterna i Stora Höga, de sålde dem dessutom för billigt. Mindre än ett halvår senare har redan ett par lägenheter sålts vidare, med betydande vinst. Fin gåva till vissa kommuninvånare...
- Avskaffat nattis. Arbetslinjens partier försämrar servicen till långpendlare och skiftarbetare. Arbetslinjen tycks bara betyda att krav ska ställas på individen, inte på kommunen. Tidigare inlägg hittar du här.
- Kortsiktig lösning på vattenproblemet som hotar naturvärden och friluftsliv. I stället för att jobba fram en långsiktigt hållbar lösning på vattenfrågan ihop med regionen så bestämmer man sig för att bygga en vattentäkt i Svartedalens natura 2000 område. Inget annat än en skandal!
- En rasering av vår utmärkta kulturskola genom en halvering av anslaget.
Listan kunde göras längre, med vårdnadsbidrag och andra briljanta förslag, men tror att behovet av en ny kommunledning står klar för alla och envar! Ovanstående kommer vi också strax att dela ut i var och varannan brevlåda i valda delar av kommunen. För Stenungsund kan bättre!
VÅR KOMMUNLISTA:
1. Birgit Lövkvist, Undersköterska Stenungsund.
2. Jan Alexandersson, Ombudsman, Munkedal/Stenungsund.
3. Mikael Wallgren, Växeltelefonist*, Smundstorp.
4. Florénce Friden, Lärare, Stenungsund.
5. Staffan Lundstedt, Lärare, Stenungsund.
6. Fridah Lundstedt, ?, Stenungsund.
7. Bo Sandberg, Präst, Stenungsund.
8. Eva Johnels, Sjukgymnast, Stenungsund.
* Lite oklart vad jag kommer att skriva här. Jobbar för tillfället med kvalitétsgranskning på ett telefonförsäljningsföretag, men jobbar extra som växeltelefonist på taxi. Vill gärna ha det som jobb...
Namn kan tillkomma.
fredag, januari 15, 2010
Opera mini- perfekt för mobilen!
Artikeln nedan är skriven på mobilen. Riktigt enkelt med opera mini. Bra webbläsare, bättre än den som är inbyggd i min mobil i alla fall. Två små problem upptäcktes:
- lurigt att göra länkar och grejer när jag inte riktigt behärskar det hela. Kan ju inte ha flera fönster uppe. Jag får väl lära mig mer.
- spalterna blev smala, är väl något jag också får lära mig...
- lurigt att göra länkar och grejer när jag inte riktigt behärskar det hela. Kan ju inte ha flera fönster uppe. Jag får väl lära mig mer.
- spalterna blev smala, är väl något jag också får lära mig...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
