Meningslös statistik om aborter

DN slår stort upp att antalet aborter minskar efter att det under en lång rad år har ökat. Ifjol gjordes 37524 aborter, en minskning med 2%. Så långt är väl sambandet relevant att ha som underlag om man ska diskutera frågan. Därefter blir artikeln i DN väldigt märklig.

Bland annat lyfter man fram att hela 80% av alla tonårsgraviditeter leder fram till abort. Bra säger jag! Det tyder på att ungdomar i ett pressat läge kan se nyktert på sin situation och sina valmöjligheter. Det som enligt mig är viktigt att diskutera är antalet TONÅRSGRAVIDITETER och hur vi minskar dem. Den dan Sverige bara har 10 tonårsgraviditeter om året och alla slutar med abort- är det då en försämring jämfört med idag? Nej, knappast. Det är tonårsgraviditeterna som är själva problemet. Artikeln nämner att Sverige ligger högt i ant

alet aborter- men hur ligger vi till med antalet graviditeter?

Sex är en trevlig och kärleksfull sysselsättning som inte behöver leda till graviditet. I början av ett förhållande hindras det bäst med kondom, för de som är i långvariga, ärliga och pålitliga förhållanden kan andra preventivmedel vara en bättre lösning.

Det finns således, i normalfallet*, ingen anledning för någon att bli ofrivilligt gravid. Om man nu klantat till sig och inte tagit sitt ansvar och blivit/gjort någon gravid och dessutom inte känner sig redo för det - ännu större - ansvaret det innebär, så är det logiskt att man gör abort.

Samhället behöver bli bättre på såväl sexualupplysning för att förhindra graviditeter, men också bli mer barn- och familjevänligt så att fler känner sig redo att bli föräldrar. I slutändan är det dock så att ingen annan än föräldrarna (i slutändan kvinnan)har möjligheten att avgöra om de vill ha barn och när.

Jag är tillräckligt konservativ för att se abort som ett misslyckande, men det är egentligen inte aborten som är grejen, utan att man gjorde någon/blev gravid. Samtidigt ska jag vara ärlig med att det endast är den lilla minoritet som aldrig haft oskyddat sex som möjligen kan se nedlåtande på de som hamnar i en situation med en ofrivillig graviditet. Vi andra bör enbart vara tacksamma över vår tur och sköta oss bättre i framtiden.

Jag är i princip för synsättet att ett foster är ett liv, men det är samtidigt en del av kvinnans kropp, varför kvinnan ska ha sista ordet. En äldre släkting till mig som rent principiellt är emot abort, men som jobbat på det som då hette Kvinnokliniken (KK), berättade för många år sedan en stark historia om varför hon trots allt är för den svenska lagstiftningen:

"- Jag såg vad den tidigare lagstiftningen innebar. Jag har stått och öst var med soppslev ur kvinnor som gjort illegala aborter hos klåpare."

Det räcker för mig. Oavsett synsätt på aborter & ofrivilliga graviditeter så borde alla med lite hjärna förstå att ett förbud inte är en framkomlig väg.


* "I normalfallet" menas kvinna & man som har frivilligt sex och där ingen av dem är drogberoende eller lider av någon sinnessjukdom. Typ.