söndag, maj 23, 2010

Ett ödmjukt förlåt till Stockholms arbetarklass

Jag erkänner att jag tillhör de som, i likhet med Ilija Batljan (högervridet s-kommunalråd i Nynäshamn), trott att Stockholmare var ett särskilt folk, rikare och drygare än alla vi andra. Nu visar bl.a. Marika Lindgren Åsbrink (s) att de åtminstone inte är mycket rikare än alla vi andra! I korta drag handlar det om att Batljan menade att det var vanligt i Stockholm med inkomster över 40 000 kronor i månaden. Marika visade hur fakta såg ut genom denna tabell som är hämtad från hennes blogg:



Som framgår så ÄR Stockholm en rik stad. Däremot så är det värt att notera att de i de allra lägsta inkomstgrupperna är ganska jämnt mellan fjollträsk och alla oss andra. Precis som i landet i övrigt så har drygt 30% mycket låga inkomster, sen börjar det spreta. Det som framgår tydligt är att Stockholm har en lägre andel med "normala löner", framförallt är skillnaden i spannet 20-30.000 intressant. Här hittar man normalt de väletablerade arbetarna inom industri och i många tjänstemannayrken, lärare & viss vårdpersonal, t.ex. I Stockholm utgör de endast 29.3% av befolkningen, medan de i övriga landet är 34,1 %. En skillnad på 5% låter kanske inte så mycket, men lägger man till skillnaden mellan Stockholm och riket när det gäller oss i gruppen "lågavlönade men någorlunda anständigt betalda" (eller vad man ska kalla oss som tjänar 15-20.000 i månaden?) så ökar skillnaderna ytterligare.

Det innebär att Stockholm är MER segregerat och MER uppdelat än riket i övrigt. Genom att Stockholm har högre levnadskostnader, inte minst boendekostnader, än man har på många andra håll- så innebär det som jag ser det att fler i Stockholm strävar för att hålla näsan ovanför vattenytan än på många andra håll. Deras situation blir dubbelt så jobbig eftersom de är totalt osynliggjorda i media och i den politiska debatten. Journalisterna och den politiska eliten lever i sin värld och lyfter fram de "problem" som de ser. Det är samma strukturer som osynliggör glesbyggden och Stockholms förorter.

Skillnaden mot den mindre tätorten/staden i ett traditionellt arbetarområde i Norrland eller Bergslagen är uppenbar. Där finns inte samma glapp, inte samma stora elit som kan klappa varandra på ryggen. Kommunalrådet har ofta ett arbetaryrke i grunden, osv. Den väletablerade arbetarklassen är en politisk mycket viktig grupp. Det är den gruppen som vårt välfärdssamhälle ytterst är anpassat för. Vi som är fattigare skulle i mångt och mycket kunna stå ut med ett grundtrygghets-system, de som är rikare skulle kunna (och vilja?) skaffa sig privata & individuella lösningar. Däremot för den väletablerade arbetarklassen så är den generella välfärden idealisk. Det är ett effektivt sätt att organisera ett bra försäkringsskydd på som ger dem en rimlig ersättning om de råkar ut för något. Ett grundskydd skulle tvinga dem i från hus, bil eller vilka fasta utgifter de nu har. Inkomsterna styr ju utgifterna som bekant.

Ovanstående förklarar också (s) låga siffror i Stockholm, till viss del, eftersom de logiskt nog generellt sätt är starka i ovanstående grupp. Sedan beror en hel del på SAP själva som under många år varit pinsamt svaga i Stockholm. Aftonbladet funderar kring vad det beror på.

Inga kommentarer: