Läste för några dagar sedan i GP en diskussion om att sociala resursnämnden skickat några struliga ungdomar på ett "utbytesår" i Nicaragua. Några ledande borgerliga politiker kritiserar beslutet. Argumentationen påminner mycket om diskussionen om värstingresor i västindien från 90-talet. Miljöbyte står mot huruvida det är rätt att på det här sättet belöna kriminella ungdomar med något som mer skötsamma gärna skulle vilja få.
Jag tycker det är en bra och rimlig diskussion. Det här upplägget är dock betydligt bättre än de korta segelresorna som skedde på 90-talet. Att under ett år leva hemma hos en polisfamilj i Nicaragua är något helt annat än några veckor på en segelbåt. Självklart så måste borgarna dock gripa chansen till billiga poänger och likt Maria Haldesten i GP anse att vi minsan borde låta dem jobba på hemmaplan i stället.
Det som dock upprör mig är den okunskap (eller ärlighet) som den ledande folkpartisten Mikael Jansson uppvisar när han säger:
"- ett sådant kontroversiellt program borde gå vidare för beslut hos den högsta politiska ledningen i Göteborg- kommunstyrelsen."
1. Kommunstyrelsen är inte högsta politiska nivå - det är kommunfullmäktige.
2. Kommunstyrelsen står inte över facknämnderna. De har en samordnande roll, men så länge en fråga ryms inom en facknämnds område och budget så ska KS bara hålla tyst.
I praktiken så följs inte det här, utan maktkåta topp-politiker, oavsett färg, älskar att öka sina domäner. I Umeå minns jag hur KS körde över fritidsnämnden när det gällde orimligt stöd till Björklöven. Fritidsnämndens majoritet var emot, deras fokus låg på breddidrott, kommunstyrelsens på att umeå skulle "synas". I varje kommun finns det sådana här exempel. Det är dags att sätta stopp för denna elitisering av politiken. Annars kan man lika gärna göra som Stenungsund och lägga all makt hos KS även formellt sätt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar