Skilda världar- olika syn på husboende

I dagens metro presenteras en undersökning om hur stor del av hushållen som klarar bankens krav för att kunna köpa en villa.

Skillnaderna mellan stad och land är gigantiska. De groteska villapriserna i storstäderna kompenseras inte av de högre lönerna i dessa områden.

Andelen barnfamiljer som har möjlighet att köpa hus:
malmö 20%
solna 20%
göteborg 30%

fagersta 80%
kiruna 80%
arvidsjaur 90%

Tabellen visar tydligt hur levnadsstandard inte bara handlar om inkomst. Rika kommunen Solna ligger lågt, medan kommuner med betydligt lägre genomsnittlig inkomst ligger betydligt högre.

Jag är inte förvånad över skillnaden. Från diskussioner i ung vänster minns jag att synen på att bo i villa kraftigt varierade utifrån bostadsort. Den måste vi ta med oss när vi utformar vår retorik. Som socialist boende i storstad är det väldigt lätt att titta på villorna vid havet och fräsa: borgare! Det är givetvis rätt och riktigt, men att vilja äga sitt hem, bo naturnära och så vidare är något som fler borde ha möjlighet till, inte tvärtom. Majoriteten av arbetarklassen utanför de tre storstadslänen bor i egna hem. Det är viktigt att ha i åtanke när man svär över villorna och högertokarna i villaägarnas rf...

På mindre orter kan det ofta vara så märkligt att villa är billigare än lägenhet, om man godkänns vill säga. Att sluta missgynna hyresrätten är alltså ett bra krav för alla...