Föga förvånande Uppdrag granskning

Dagens avsnitt av Uppdrag granskning handlade dels om varför mårdhundar inte ska finnas i Sverige- gääsp, föga intressant. Låt de norrländska jägarna roa sig med att skjuta dem så har de kul och ett skadedjur försvinner, nästa fråga!

Uppdrag granskning handlade också om antalet kvinnor, eller snarare brist på kvinnor i de kommunala bolagsstyrelserna. Endast runt 25% är kvinnor och i hela 32 kommuner finns det inga.

Jag är inte ett dugg förvånad. Det är dels ett klassiskt exempel på utflyttnad av makt när kvinnor kommer in, men också kravet på insyn ökar, i kommunala nämnder. Då flyttar man makten till slutna rum för den politiska eliten.

Vill börja med att säga lite om kommunala bolag i allmänhet. Jag har varit politiskt aktiv i flera olika kommuner av olika storlek och måste tyvärr säga att kommunala bolag är ett otyg. Det finns flera skäl till detta:

- Det finns en utbredd åsikt (som troligen har laggrund) att man ska arbeta "för bolagets bästa". Är politikerna inte tillräckligt kompetenta så översätter man det till att man inte ska politisera. Dylika åsikter kan till och med förekomma i vårt parti.
- Insynen är sämre. De öppna protokollen är intetsägande och koncensustänkandet bidrar också till att det inte fungerar som övrig politiskt styrd verksamhet.
- Små styrelser. Ofta endast fem ledamöter. Det innebär att de mindre partierna sällan får representation. Dessutom är det vanliga att man antingen inte har ersättare eller att de är personliga och inte har närvarorätt. Jag satt personligen som ersättare i länstrafiken i Västerbotten i fyra år utan att vara på ett enda möte.
- Dessutom är det ibland så att styrelserna tillsätts från flera kommuner eller kommun och landsting, vilket också gör att varje parti får tillsätta färre platser. I praktiken som bäst en per parti förutom det (s)tora partiet.

Kombinerar man ovanstående med insikten om att vi har en patriarkal maktordning i samhället, så inser man att det blir ont om kvinnor. Att till EN plats se till att det blir en kvinna (eller relativt ung/ny medlem) är oändligt mycket svårare än att till TVÅ platser tillsätta en kvinna bredvid den gamle gubben som suttit i bostadsbolagets styrelse i sju mandatperioder. Ska det ske förändringar av könsfördelningen i styrelserna innebär det att du ska neka folk omval, vilket är känsligare och obekvämare än att stoppa in en ny bredvid den som suttit länge.

Vilka som suttit länge vet vi ju alla... Jag vill på inget sätt säga att ovanstående fråntar partiernas ansvar för att ta tag i frågan, snarare tvärtemot peka på varför det kräver mer ansträngning och aktiva beslut för att ändra på det nuvarande läget. Jag kan också, självkritiskt erkänna, att jag som valberedare inte tänkt på styrelser och nämnder som separata enheter. Kan nog erkänna att jag haft lättare att tänka på man-kvinna där det funnits flera platser att tillsätta, än att ha koll på hur många "enpersonersnämnder/styrelser" som tillsätts med respektive kön. Jag är dessvärre knappast ensam. Kryddar man sedan det hela med den klassiska grejen att män tackar ja till uppdrag de inte är kompetenta till, medan kvinnor tackar nej till uppdrag de ÄR kompetenta till, ja då blir det uppenbart vad effekten blir.

Tycker kommentarerna från politikerna i Uppdrag granskning var ganska dåliga. Väldigt individfokuserade, men tyvärr inbjuder ju ofta reportrarna till det. Det är förbättrade strukturer som krävs, inte att enskilda kvinnor säger "jag vill!" (även om det emellanåt vore tacksamt för våra stackars valberedare)