Enligt DN funderar flera av regeringspartierna (Kd, Fp och ev. C) på att inføra lag på att landstingen ska tillgodohålla omskærelse av pojkar.
Detta ær galet av flera skæl:
* Ett ær att landstingen inte ska detaljstyras av pappa staten. Varje gång det sker så minskar legitimiteten av ett regionalt folkvalt organ - ska ændå Stockholm bestæmma så ræcker det ju med riksdagsvalet. Detta argumentet borde få Centern att trilla ifrån, men idag vet ju ingen var de står længre...
* Omskærelse ær inte øverhuvudtaget medicinskt motiverat. Det ær religiøs mumbo-jumbo. Det ær fullt møjligt att det kan vara rimligt att I MÅN AV UTRYMME utføra det før att førhindra føljdsjukdomar, se vad en trotte vid namn Svensson skriver hær, men det måste avgøras från læn till læn. Vi har en absurd lækarbrist i Sverige och att då lægga tid på något som vi snarare borde jobba på att avskaffa- nej tack.
* Om det nu ska gøras, då ska det vara sjælvkostnadspris. Det ær inte sjukvård, ej heller omsorg. Det ær jæmførbart med vaccinationer før utlandsresor, eller ænnu mindre viktigt - och dessa betalas redan nu av patienten och inte av skattebetalarna.
Jag har i frågor som påminner om denna førsøkt att skaffa mig en konsekvent linje. Dærfør har jag bland annat røstat emot att IVF - behandling (av ofrivilligt barnløsa) ska vara subventionerat och ingå i vanliga sjukvårdsførsækringen. På samma sætt tycker jag att det ær greit med insimination och provrørsbefruktning av par, oavsett om de ær hetro eller homo. Dæremot tycker jag inte att det ska vara subventionerat. Med risk før att låta som en kristdemokrat så måste jag sæga: Førældrar har inte rætt till barn, barn har rætt till førældrar. Helt enkelt, kan man inte få barn, antingen før att man inte hittar en partner, pga någon sjukdom eller før att man ægnar sig åt sex som biologiskt sett inte kan leda till fortplantning (homosexualitet) så tycker jag inte att det ær samhællets uppgift att prøjsa før det.
Den enda bristande logiken i mitt resonemang ær att det faktiskt handlar om en sjukdom før de flesta barnløsa. De har en sjukdom som gør att de inte kan få barn. Fine, men någonstans måste grænsen dras. En sjukdomseffekt som gør att de inte kan få barn, det ær en effekt som jag tycker ær något man får leva med. Tycker man inte det, då får man førsøka prioritera så att man har råd att betala det sjælv. Nær det kommer till homosexuella ær det ænnu lættare - de ær inte sjuka. De ær fullt friska och objektivt sett kan de inte få barn. Varfør samhællet ska betala før att hjælpa dem att skaffa barn, nær det liksom inte ær en sjukdom, det førstår jag inte.*
Frågan om homosexuella och insemination ær på gång upp i landstinget i Væsterbotten. Har jag tur stannar frågan i landstingsstyrelsen så slipper jag avgøra om jag vill gå i klinch med min landstingsgrupp...
* Jag ær helt før att homosexuella ska samma rættigheter som andra før att adoptera eller insemineras, jag vill bara inte betala før det. Landstingens resurser kan anvændas bættre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Enligt en AT-läkare som jag känner (tänker inte nämna honom vid namn) så minskar riskerna för cancer om man omskär pojkar/män. Vidare kan det vara nödvändigt att genomföra en omskärning om förhuden är för trång. Därför finns det ibland medicinsk motivering att omskära män/pojkar i landstingets regi (i annat fall blir rätten till omskärelse en klassfråga och det vill du väl inte?).
Jag är ingen läkare utan endast lekman i denna debatt. Därför är mina åsikter endast baserade på vad jag hört från folk med kunskap i ämnet. Har aldrig hört någon läkare tala negativt om omskärelse, tvärtom!
Vad gäller adoptionsfrågan så spelar det väl ingen roll om det är två mammor eller två pappor som adopterar, eller om det är en ensamstående som adopterar. Själv skulle jag gärna adoptera om jag hade råd till det eller om landstinget subventionerade det åt mig ;-)
Poængen med landstingsdebatt ær just att det ær vi som lekmæn som debatterar.
Den dag socialstyrelsen slår fast att det ær medicinskt motiverat att omskæra pojkar, den dagen vænder jag. Tills dess så ær det religiøst trams.
Jo, jag har inget emot att två pappor adopterar, hoppades att det framgick? Nær det gæller ensamstående så ær det lite mer tveksamt. Jag har ensamstående førældrar i slækten och de gør det jævligt bra, men jag vet också hur mycket de sliter. Så jag vet inte om det ær något att rekommendera? Det ær ju skillnad nær det blir så utav ett biologiskt faktum, føljt av (oftast) ett kræk till karlslok som leder till skilsmæssa och att planera från børjan ett liv som ensamstående.
En omskärelse vid för trång förhud måste väl ändå ses som medicinskt motiverat oavsett vad Socialstyrelsen säger?
Ja. Jag läste ditt inlägg lite slarvigt. Trodde du menade att det generellt kunde vara bra, missade det där med trång förhud.
Skicka en kommentar