lördag, augusti 18, 2007

Frp vill vrida tillbaka klockan

Infør det stundande kommune- och fylkevalet i Norge har Frp gått ut och tydliggjort sin barnomsorgspolitik. Likt høgern i Sverige så predikar de om valfrihetens lov. Det ska æven gælla barnomsorgen.

Frp førslag går ut på att varje familj ska få 10 000 i månaden, skattefritt, før varje barn. Sedan får familjen vælja om de ska ha barnet på barnehage/dagis, eller om de ska låta "en av førældrarna" (læs: mamman) stanna hemma.

Helt enkelt ett vårdnadsbidrag, fast på en nivå som faktiskt gør det møjligt før familjer med normal inkomst att øvervæga det.

Førslaget har føljaktligen ett antal nackdelar:

* Riskerar leda till drastiskt minskat deltagande før barn i barnehagens pedagogiska verksamhet.
* Detta minkar sjælvklart både det politiska intresset før, och framførallt de ekonomiska grunderna før barnehagen. Det blir færre och sæmra barnehagen før de som fortsatt vill nyttja dem.
* Stor risk att den førældrer som tjænar sæmst (læs: mamman) kænner en press på sig att stanna hemma; før barnets/familjens bæsta.
* Detta innebær att den førældrer som stannar hemma inte tjænar pensionspengar eller blir en del av de offentliga trygghetssystemen (det ær ju skattefritt).
* I andra ænden, så innebær det att 100 000 tals arbetare (fræmst kvinnor) i lågløneyrken kommer att fly sina arbeten. Vilket kommer att leda till kaos i såvæl sjukvården som inom den privata servicesektorn.
* Samhællsekonomiskt kaos. Dels så ær det stora pengar som ska ut till privat konsumtion, dels så måste lønerna i de lægst avlønade yrkerna højas (bra såklart) och dels så blir det en drastiskt sænkt produktion nær en-två barn ska skøtas av en kvinna i stællet før 15 barn av 2-3 førskolelærare.

Regeringspartierna ær starkt emot det hela, medan den borgerliga oppositionen dukar och ær tysta. De inser førmodligen att førslaget ær vansinnigt, men också att en och annan barnfamilj kan tycka att det ær greit. Personligen skulle jag nog varit en av dem om jag hade haft barn. Varfør gnøla och gno med både jobb och familj om man kan slippa?

Inga kommentarer: