Patetiskt av Svenskt Näringsliv i AB

Efter ett halvårsuppehåll tänker jag göra ett nytt försök att sköta min blogg. Vi får se hur det går. Först ut är alltså ett inlägg om Lagen om AnställningsSkydd (LAS) och Svenskt Näringsliv.

Svenskt Näringsliv (SN) skriver i en debattartikel i Aftonbladet bland annat följande:

Det gäller i synnerhet turordningsreglerna. De leder till att människor låser in sig i jobb de vantrivs med, LAS leder till en onormalt hög sjukfrånvaro, den leder till att i synnerhet småföretag avstår från att anställa i hög grad och – inte minst – bidrar den till att Sverige har en av EUs högsta ungdomsarbetslöshet samt att människor av utländsk härkomst har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det ligger alltså mycket i vågskålen om en ändring inte kommer till stånd.

Det SN framförallt vill få fram är att "kompetens" ska vägas in i LAS. Att de kompetenta medarbetarna ska få stanna. I dag finns redan sådana möjligheter- men då ligger ansvaret för att göra den bedömningen GEMENSAMT hos företaget och facket. Bägge måste vara överens. På så sätt ökar man tryggheten mot godtycke och individuellt fjäsk.

Jag har ända sedan jag blev politiskt aktiv varit riktigt intresserad av fackliga frågor. Därför har jag också verkligen försökt förstå kritiken mot LAS. Hur jag än försöker kan jag inte hitta problemet. Ska här nedan försöka hantera ett par av argumenten:

SN: LAS leder till en rädsla för att nyanställa.

Hur det fungerar i verkligheten:
1) Vi har SEX MÅNADERS provanställning. Det innebär drygt 120 arbetsdagar. Det är ganska lång tid för en chef att bedöma vad en person går för. Den chef som inte klarar det ska nog inte vara chef.
2) Den här nyanställde fortsätter efter sex månader att vara den sist anställde. Det är inte nämnvärt svårt att finna ett skäl att minska kostymen så att man blir av med vederbörande.
3) Om nu företaget går bra, så att man behöver denne mindre duglige medarbetaren, som man inte förstått var mindre duglig inom sex månader. Vad göra då? Jo, kanske, agera med gott chefskap? Utvecklingssamtal, vidareutbildning, eller på annat sätt få personen att bli bättre/mer motiverad på sitt jobb. Så svårt är det inte. Om man nu är en kompetent chef, då förstås! Är det så att det inte bara är lite allmän brist på kompetens eller motivation från den anställdes sida, utan det rent är sabotage: Då finns det sätt att lösa det med också; uppsägning via skriftliga varningar och liknande är inte så omöjligt som vissa verkar vilja göra gällande.

SN: LAS leder till hög sjukfrånvaro/att människor håller sig kvar på jobb de inte trivs på.
Hur det fungerar i verkligheten:

1) Tryggheten i LAS innebär främst att du i lugn och ro kan söka ett annat jobb samtidigt som du har ett jobb. Att du som individ slipper hyckla och vara oärlig mot din chef när den dagen kommer. Du vet att han/hon inte kan säga upp dig för att du tittar efter annat jobb. Bra. På så sätt behöver du snarare INTE vara kvar på ett jobb du inte trivs på.
2) Sjuknärvaron är ett större problem än sjukfrånvaron. Runt om i landet går folk till arbetet snuviga och förkylda. Inte för att de vet att de riskerar sparken, utan av lojalitet till kollegor, kunder och patienter. Återigen, motivation är A och O för en god chef. Om någon anställd (som är över 25 år) har misstänkt ofta korttidsfrånvaro då är det dags att fundera över vad det handlar om- är personen missnöjd? Ska personen kanske gå ner i arbetstid? Helt enkelt: På en bra arbetsplats så är folk på jobbet. LAS innebär bara att arbetsgivaren/chefen måste klippa sig och anstränga sig lite mer; i stället för att bekvämt sparka dem som börjar bli slitna och ta in nya.
3) Eftersom människor inte kan leva av luft alena så tror jag att människor stannar kvar på jobb de inte trivs på så länge de inte hittar ett bättre, oavsett LAS eller inte.

SN: Ungdomsarbetslösheten är högre i Sverige/företag får bara kvar gamlingar.
Hur det ser ut i verkligheten:
1) Jag är hellre arbetslös som 20 åring än som 60 åring, för att inte tala om som 37 åring med barn och dyrt hus. Ungdom är en tillfällig period i våra liv, arbetare är vi hela livet.
2) Problemet är främst aktuellt i lågkonjunkturer. Inte när det sätter full fart. I höstas gjordes ett bra undantag från LAS i förhandlingar med facket på en arbetsplats där några anställda som tänkte jobba efter 65 års dagen sades upp i stället för ungdomar. Det går också att ordna speciella pensionslösningar för de som är över 61 för underlätta uppsägningar. Vad som är speciellt med dessa lösningar är att de är framtagna i samarbete med de anställda.
3) Sned åldersfördelning i samband med neddragningar är ett relativt seriöst argument. Det syntes t.ex. i vården på 90-talet. Det är självklart inte bra, inte minst för att yngre behövs för skiftjobb och andra tyngre jobb. För det första så när det gällde vården så var det uppenbart att man överdrev sparandet med kortsiktig ekonomisk politik, men det finns vägar ut ur det i enlighet med vad jag skrev ovan. I det hela taget så är det dock så att det är det pris som vi får betala för att ha rättvisa och trygghet på jobbet. När konjunkturerna vänder så kommer det in nytt folk.

Sammanfattning: Vi får aldrig glömma vare sig fördelarna med LAS eller vad alternativet är. Jag har aldrig sett någon från SN eller dess politiska gren i borgerligheten som på ett konstruktivt sätt presenterat något alternativ som INTE bygger på arbetsgivarens alenarådande rätt att fritt välja och vraka.

Nej, kompetenta chefer har inget problem med LAS. De tvingas bara anstränga sig lite mer. Hm, borde väl skriva lite mer om fördelarna med LAS, men nu måste jag gå till jobbet.

Läs för övrigt gärna vad TCO:s "utredarna" säger på sin blogg.