I dagens Aftonblad går det också att läsa en riktigt bra debattartikel skriven av en metallarbetare från Trollhättan vid namn Irma Dinamarca*. Hela artikeln är ett stenhårt slag i ansiktet på Maud Olofsson och hennes laissez-faire inställning. Underbar artikel, Sverige behöver fler metallarbetare i debatten och betydligt färre förstå-sig-på-are!
Jag blir helt varm i själen över den stolthet som hon beskriver över det Sverige där dotten till en invandrad metallarbetare kan ta steget in i de högsta politiska kretsarna. Det är samma stolthet som jag kände när jag hörde att Sveriges kanske vassaste EU-politiker, Jonas Sjöstedt "bara" hade yrkesgymnasium bakom sig. Förutom diverse fackliga och politiska kurser då förståss! Det finns fler exempel på ledande politiker, som Bosse Ringholm(s) eller varför inte Karin Söder (c) för att ta ett borgerligt exempel, kvinnan som valdes till utrikesminister utan att kunna engelska. Bara i Sverige, bara i Sverige.
Jämför man Sverige med t.ex. Frankrike så är det tydligt att reell demokrati inte bara handlar om att rösta, utan också om vilka som representerar väljarna. I en undersökning visade det sig att endast ca 1% av den franska Nationalförsamlingen hade en motsvarande LO-bakgrund (siffran är dock från slutet av 90-talet). Även om mycket har gått åt skogen i Sverige så är siffran bättre än så!
Allt hänger ihop, skrotad svensk modell och försämrad demokrati.
* Ja, Irma Dinamarcas dotter är en viss riksdagsledamot.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Berätta lite hur det gick för svensk välfärd när man räddade varven. Sen vill jag att du förklarar på vilket sätt det gynnat svensk välfärd. Sen vill jag att du förklarar för mig på vilket sätt det inte finns en koppling till att alla stater som delar din politiska agenda kör runt i uråldriga skitbilar (läs Lada) som inte går att sälja utomlands, och på vilket sätt detta gynnar välfärden.
Okej?
Skicka en kommentar