Norge, men ändå inte...

Svalbard är lite speciellt ställe. Några små exempel:

Frimärken:

* "- Ska du ha TILL Norge, europa eller övriga världen?" (inte INOM Norge...)

En språkfascists mardröm:

* Officiellt språk är norska, men toleransen mot stavfel, felskrivningar och utländska inslag är imponerande. Ordet "spandere" finns till exempel vare sig i svenskan eller norskan, men stod ändå på en regeltavla på jobbet... Vanliga språk på svalbard:

- Norska (helst någon form av nordnorska); det korrekta alternativet, även om en och annan bokmåls fanatiker kanske inte jublar över Eg eller Ae i stället för Jeg, men det må vara.
- Thai-norsk. Svårt att beskriva, men det nasala ljudet gör det väldigt tydligt även om personen i fråga är jätteduktig på norska.
- svensk-norsk, eller svoska. En flytande skala av nästan riktig svenska med grov göteborsk undertoning (en servitör på jobbet) vidare över diverse märkliga dialekter till nästan korrekt norska. Några ord som svenskar lätt lägger sig till med är ikkje (ikke), må, dokker (dere), fem-o-tyve, spörsmål, m.m.
- dansk-norsk, även inkluderat en del "märkliga" norska dialekter från syd-västra Norge. Stavanger-målet är tillexempel inte helt lätt att förstå.

Sedan har vi ett gäng olika språk och brytningar till. En utmaning för mig som svensk är icke-skandinaverna. Även om de pratar bra norska så har de inte den naturliga känslan för svenska som norrmännen har. De känner inte till att ordet "roligt" har olika betydelser, osv. På så sätt så måste jag tänka till när jag ska prata med dem.

Vapen"lagar":

* Här prövas du inte för vapenlicens. Här köper du den. Utan vare sig färdighetsprov eller lämplighetskoll. Givetvis finns det främst två anledningar till detta. Den största är såklart att det inte är rimligt att vägra någon att beväpna sig eftersom det innebär att personen i fråga inte kan lämna byen för att se övriga Svalbard. Den andra anledningen är den låga brottsligheten. Möjligheten till att begå våldsbrott och komma undan med det får räknas som minimal. Alltså sker väldigt lite (inte hört talas om något) felanvändande av vapnen. En tredje anledning får väl räknas att det inte direkt är automatvapen som säljs här, utan snarare stabila gamla gevär, typ Mauser.

Livsmedelsverket/Mattillsynen:

* Deras långa armar slutar uppenbarligen någonstans strax utanför Tromsö. I övriga skandinavien så rear butikerna mat när den SNART löper ut. Här börjar de rea maten (i bästa fall) när bäst-före datumet redan löpt ut. I går åt jag ägg vars bäst-före datum löpt ut för 10 dagar sedan... Hemma är det olagligt att sälja sånt. Här är det vanligt. Frågan man ställer sig är: Är bäst-före datumen på vissa produkter för snålt tilltaget?

Tomma butikshyllor

* Apropå mat. Det är inte så att butikshyllorna är tomma för jämnan, men rätt som det är så saknas något. Det kan vara mjölk, tidningar (ofta), eller grönsaker. Folk tar det med ro. Svaret: "Lastflyget var försinkat" eller "Lastflyget var fullt" tycks vara ett helt acceptabelt svar. Svalbardsbutikken (COOP) var tillexempel utan Cola Light i ett par veckor i väntan på nästa båt...

Avsaknaden av alkoholregler och liknande har jag berättat om förut. Svalbard är verkligen Norge goes Monaco på ett helt absurt sätt.