Slår till igen. I dag är det Lasse Anrell som, utan att ge några argument i sak, förklarar att det "självklart" måste bli ett slut på känslorna i elitidrotten. Enligt Lasse Anrell så...
"Jag tycker hockeyn ska ta sina problem på allvar. Gnället på domarna börjar bli lite patetiskt. Nolltolerans mot gnäll mot domarna. Fula ord, sexism och sånt - bort med de spelarna och ledarna från hallen. Utvisning, rött kort."
Åh guud vad mogen och förståndig Lasse är nu då! Hela kultureliten tillsammans med "kränkthetsfolket" jublar- nej, just de - de läser ju inte sportsidorna... Jag kan ge honom rätt när det gäller sexism. Det är en olat att det inom delar av idrottsrörelsen florerar stenåldersuttryck och beteenden. Bara en sådan sak som att använda begrepp som "fitta" som något negativt, har aldrig förstått mig på det. Sist jag funderade kring ämnet så kom jag fram till att de flesta (heterosexuella) män tvärtom är mycket intresserade och uppskattande av det kvinnliga könsorganet?
Återigen - vi behöver inte mer proffesionalism i svensk idrott - vi behöver mer känsla, mer vilja, mer klubblojalitet. Att i det läget slå ner på de uttryck för engagemang som vissa ledare visar är inte rimligt. En dålig domare kan gott få höra det. Rena mordhot som Chrunack senast var väl kanske inte det smartaste, men att visa missnöje och t.o.m. vrede är bara nyttigt. Fairplay i all ära, men är det roligt att se på?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar