Tjänstemannastyre

Det finns få saker som stör mig så mycket i mitt arbete som förtroendevald som handlingar som kommer upp och som egentligen inte verkar vara tänkta att vi ska ta ställning till. Vi ska bara nicka och godkänna tjänstemännens förslag, för det är "objektivt bäst". Aldrig i livet, säger jag!

Idag var jag på möte med Sävar KDN för första gången. Det var intressant, men samtidigt en ganska ljummen tillställning. Ingen konfliktpolitik överhuvudtaget, utom det vi ställde till med. Vi skulle påbörja arbetet med verksamhetsplaneringen genom att anta ett "Underlag för budet- och verksamhetsplaneringsdirektiv 2008" som ska gå till Kommunstyrelsen. I dokumentet så finns det massa intressanta saker om hur framtiden ser ut i Sävar.

Det jag och Elsa reagerade på var i kapitel 4, om löneprioriteringar. Vi ville ta bort följande två stycken:

"Ett annat led i att bli en mera attraktiv arbetsgivare är att belöna medarbetre för god prestationer oavsett att man redan ligger på en relativt sett hög lönenivå. Detta gör man genom att öka lönespännvidden.

Professionellt ledarskap är en viktig förutsättning för framgångsrika arbetsgivare. Förvaltningen kommer att fortsätta att se över ledarnas löner så att nivån på dessa är jämförbara med kommunens övriga ledarlöner."

Ett rakt och tydligt budskap- Sävar KDN vill ha högre löneskillnader. Till saken hör att det ovan fanns ett stycke som pekade på vikten att ALLA löner var konkurrenskraftiga gentemot övriga kommunen. Utav någon anledning vill högsta tjänstemannen poängtera att det var särskillt viktigt när det gällde cheferna. Förutom att stryka ovanstående två stycken så ville vi också snäva in vilka yrkesgrupper som skulle prioriteras.

Vi tyckte det skulle räcka med Undersköterskor, Barnskötare och Personliga assistenter. De andra partierna och tjänstemännen ville även prioritera Socialsekreterare och Enhetschefer Vård/omsorg.

Visst, både jag och Elsa vet att kvinnliga akademiker och chefer tjänar mindre än de borde, inte minst om de dessutom jobbar i kommunal sektor. Hela sektorn ligger ju lågt. Samtidigt gjorde vi bedömningen att det viktigaste nu när vi har en begränsad lönepott är att höja de lägst avlönade upp till en anständig nivå som går att leva på. Socionomerna och cheferna må vara relativt underlönade, men de lär inte gå och lägga sig med ont i magen av ekonomisk stress i alla fall. Helt enkelt- primära behov i första hand.

Ingen annan höll med oss, inte mp, inte sossarna. Ett tungt argument var just att det var en tjänstemannasyn, att vi inte skulle ägna oss åt lönepolitik. Vad f-n skulle det då upp i nämnden för? Det blev en reservation.

Jämställdhet för överklassen?

Var bara tvungen att återge den här bilden som jag hittade på Hanna Löfqvists blogg:

Känns fullständigt bisarrt att Vänsterpartiet tycks vara det enda riksdagspartiet som inte för diskussion om att subventionerad hemhjälp är vägen frammåt. Vi är så pass omoderna att vi anser att problemet handlar om att männen inte gör sin del av arbetet.

Det står var och en fritt att lägga pengar på städhjälp om de inte vill ta hand om sin egen skit- men då ska de betala de sociala avgifterna (arbetsgivaravgifter) också. Inte f-n ska andra (riktiga) arbetsgivare och löntagare stå för pension, sjukpenning och liknande för dem som jobbar med hemhjälp!

Någonstans kommer vi alltid ner till ett par frågor:

1) Vem ska städa hos pigan?
2) Vilket kön har pigan?
3) Är det verkligen en rimlig prioritering av de allmänna medlen att låta dem gå till vård av frisk man i hemmet?

Boktips

I fredags var jag förbi OBS (okej då-Coop Forum) på Ersboda när jag tog min jungfrutur. Jag gick långsamt runt bland diskarna och funderade vad jag skulle köpa, nu när jag var själv med en bil! Till sist kom jag till ett hörn där de hade några pallar med böcker. Intressant. Bokrea. Flera billiga böcker. Fastnade till sist för boken Jan Guillou- Kolumnisten. Endast 75:- .

Boken är mycket läsvärd. Helt enkelt ett urval av alla hans kolumner de senaste 15 åren. Eftersom det är Guillou så innebär det ett antal "Ja! Så här är det", men också ett antal "Är han dum i hela huvudet". Det vill säga- precis så som en god kolumnist ska vara. Hur roligt är det med en kolumnist som alltid har rätt? Hans apartheid ideer angående ILO 169 och rennäring är väl det som gjort mig mest upprörd hittils.

Som sagt- läsvärd. Gubben sågar allt från moderat kriminalpolitik till miljöpartistisk jaktpolitik på ett ypperligt pedagogiskt sätt. Hans tidiga artiklar från "Ny demokrati-eran" väcker obehagliga och förträngda minnen till liv.

Så sant som det var sagt...

Gick in på min göteborska väns blogg i dag och såg ett helt strålande inlägg om vad som räknas som coolt och inte. En storstadsbo som grubblar kring varför landsbyggden är så ocool, intressant. Läs hennes inlägg här!

För övrigt börjar det bli spännande nu- massa ansökningar jag skickat in om jobb ska avgöras nu i slutet av mars...

"Norrländsk allmoge kultur"

Nej, den här gången handlar det inte om den lätt suspekta föreningen NSVF (Norrlands Sociala Vänster Förening), må den vila i frid. Det handlar om bugg & foxtrott, mer känt som styrdans.

Är precis hemkommen från dansafton på Ersboda Folkets Hus. Min första konkreta användning av körkortet - tack Clara/Sebbe för lånet av bilen, kollektivtrafiken från en förort till en annan klockan ett på natten är inte att leka med... Highlights stod på scen och det var ett rejält drag!

Jag vet att jag är larvig, men jag kan inte hjälpa att tycka att det är skithäftigt att över 200 personer, kanske uppåt 300, nyktra, de flesta under 35, samlas för att dansa kind emot kind en fredagkväll. Stämningen är uppåt, alla följer slaviskt de blå skyltarna som dikterar vilkas tur det är att bjuda upp: Damerna eller herrarna.

Tänkte gå igenom några av de saker som gör att jag håller danskulturen i Umeå (och i princip övriga Norrland, Hudiksvall brukar man säga är gränsen) före vad jag sett i Göteborg:

- Musiken. Vikingarna och Sten & Stanley spelar musik som är så enformig och så fantasilös att man vill gråta. Tyvärr är det dessa folk tänker på och inte de bättre banden som Boogarts, Perikles, Zlips eller Highlights. Ikväll har jag dansat till Gyllene Tider, Elton John, Lena PH, Björn Skifs, Roger Pontare, Sarek, m.m.
- Åldersspridningen. Följer delvis av ovan, men här kommer också tradition och kultur in. I Göteborg är det hopplöst segregerat. Träffar du på yngre på dansgolvet är de från någon dansskola och är så jääävla seriösa.
- Kind mot kind. I Göteborg dominerar valsfattningen. Värdelöst. Det är inte bara ocharmigt, det är också hopplöst svårt att styra.
- Damerna/Herrarnas VS "Demokratiskt". Demokratiskt är den största bluff mänskligheten skådat. I väldigt stor utsträckning fungerar demokratiskt som en variant på Herrarnas. Många tjejer bjuder inte upp, medan killar gör det. Det gör att vi är tillbaka i eländet att vi killar aldrig behöver stå där och känna oss ratade, medan tjejer får göra det. Inte ens dansen är fri från mönster från samhället i övrigt så det hela är lite mer komplicerat än att säga "men det är ju bara att bjuda upp".
- Alla får dansa. Eftersom man har damerna och herrarnas så är det enormt ovanligt att någon nekar en dans. Minns hur förvirrad och kränkt jag kände mig när jag var hemma i Göteborg senast och gick på Vågen (demokratiskt) när jag blev nekad flera gånger. I Umeå så ska folk ha skäl till att neka, typ dansat tidigare samma kväll, personen är full, eller bara efterhängsen i största allmänhet.

Så nu sitter jag här, nöjd och nykter klockan 02.13. Dans är en underbar social begivelse. Träffa nytt folk, lyssna på musik, motion och allt väldigt avspänt och otroligt långt från krogens stök och köttmarknad. Klädstilerna är lika många som dansstilarna. Inget är fel, allt är rätt.

Dansade i kväll för övrigt med en tjej från Örnsköldsvik och en från Skellefteå danserna efter varandra. Rimligt. Det är ju bara 26 mil mellan de orterna! Okej, Umeå ligger mitt emellan, men ändå...

Vad sa Bildt egentligen?

Okej. Sverige är i konflikt med Kuba. Att öppna diplomatpost är ju inte så jävla vackert, men samtidigt är det ganska tydligt att Bildt brustit i sin respekt för Kuba. Är man utrikesminister så finns det ett särskilt språk att använda.

Jämförde Bildt Kuba med typ Pinochet? Eller med Nordkorea? Även den som är kritisk mot företeelser på Kuba måste vara realist. Jag har betydligt större tilltro till den Kubanska respekten för mänskliga rättigheter än både den Colombianska och den Saudiarabiska. Vilket land skriker liberalerna oftast över? Dessutom kritiserade tydligen inte Bildt Guantanamo basen. Vilket hyckleri!

För övrigt så finns det ett visst fog för kritik mot Sverige för etnisk rensning. Även om jag personligen är en stark motståndare till rennäringens ställning här i norr så måste man om man har den minsta kunskap om historien erkänna att Sveriges behandling av såväl Kväner (Tornedalsfinnar) och Samer har varit allt annat än snygg. Vill man gå längre tillbaka så kan man inkludera de danska skåningarna i samma fålla.

Där satt den!

Sådär, nu är jag en stolt innehavare av ett B-körkort. Sisådär en 12 år för sent, men det har som aldrig riktigt klaffat tidigare. Antingen har jag haft pengar (nja, inte tillräckligt, men ändå) eller också har jag haft tid, men aldrig både och.

Vill därför ta tillfället i akt och än en gång tacka de två grupper som gjorde att jag tog tag i arbetet med körkortet:

- Kompisarna i Umeå som gav mig presentkort på körlektioner i 30-års present för ett år sedan.
- Landstingsgruppen som gav mig presentkort på körlektioner i 30-års present för ett år sedan.

David var extra duktig som lyckades vara med i bägge grupperna och dessutom övningskörde med mig... *ler*

Därutöver så ett stort tack till Sehle för all övningskörning och till Niklas för det frikostiga utlånandet av sin bil.

Ove- trafikläraren förtjänar lite kredd också.

Om jag räknat rätt blev det 48 körlektioner till slut. Det är inte lätt när man saknar motorik. Det var betydligt mer än vad min budget mäktade med så det sista tacket, men samtidigt ett av de största, går till min far som ryckte in när mitt sparkapital var slut runt jul. De sista dryga tio lektionerna samt avgifterna till vägverket hade jag inte fixat utan honom

En hårfin linje...

Var på ett seminarium i lördags om hedersrelaterat våld som onekligen fick en att tänka. Den som höll i seminariet var Ahre Hamednaca, grundare av Sharifs hjältar i Stockholm. Sharif betyder "heder" på arabiska.

Onekligen ett aktuellt ämne med tanke på ett inlägg i DN i dag där socialborgarrådet Ulf Kristersson vill ha en utredning om mäns våld mot kvinnor. Vackert, problemet är bara att han fokuserar lite väl mycket på behovet av att "lära" invandrare om vår fina feministiska svenska kultur. Inte rumsrent och inte sant. Sanning är att mäns våld mot kvinnor och barn är så omfattande att det klassificeras som ett folkhälsoproblem av bland annat Västerbottens läns landsting.

Givetvis får sådana inlägg de svar de förtjänar. Samtidigt så får ett sådant förslag också de primitiva svar som den enögda vänstern ger mot allt som eventuellt går att klämma in i "rasismfacket", t.ex. skriver Ali Esbati en kommentar på inlägget som helt missar var fokuset i artikeln ligger.

Att en moderat skriver "det traditionella våldet i hemmet" må vara dåligt formulerat, men det är ändå ett rejält erkännande av att det finns ett utbrett våld mot kvinnor i hemmen i det här landet. Ibland får man vara tacksam för det lilla.

Däremot stör vänsterns relativisering av hedersrelaterat våld/liv mig något oerhört. Den har två utgångspunkter:

1) "Alla män är Talibaner". Gudrun Schymans berömda tal, som på ett något opedagogiskt, men ändå fullt korrekt sett pekade på det enkla faktum att kvinnoförtrycket är globalt, förekommer i alla klasser, i alla länder och har alltid funnits. Troligtvis även före klassförtrycket. Så långt allting gott. Tyvärr kan man dra det här ett steg för långt, vilket exakt är vad Ali gör i sin artikel. Enligt Ali är den terror en ung invandrarflicka växer upp med att vara övervakad inte bara av sin far, utan av sin mor, sina bröder, farbröder och kusiner på intet sätt annorlunda än den svenska kvinna som får stryk av sin sambo med grannar som väljer att inte lyssna. För mig är det relativism i den högre skolan. Att växa upp i en familj som förklarar att så här ska det vara är helt enkelt vidrigt. Att föräldrarna räknar minuterna det ska ta från skolan och till hemmet och så vidare.

Ahre började seminariet med en mycket bra indelning av samhällen i "individuella" och "kollektiva" utifrån ett hedersperspektiv. Alla samhällen har heder som något sorts ideal, hur man ska nå hedern kan variera, men status och prestige är viktiga. Att förlora jobb och familj är ett sätt att tappa heder i många kulturer osv. Det finns tydliga kopplingar mellan industrialisering, demokrati, välfärd och en individuell syn på heder. Samtidigt finns det en direkt koppling mellan agrala kulturer, diktatur, svaga centralmakter, orättvisor, religiositet och en kollektiv syn på heder. För varje person som är marxist borde det vara en självklarhet att materiella faktorer påverkar kulturen. Utan välfärd blir familjens roll viktigare. De är inte så länge sedan Sverige också befann sig på den nivån i utvecklingen.

Att sedan en "stark" familjefader inte direkt utvecklas av att komma till ett främmande land, bli diskriminerad, inte få ett jobb är väl självklart. Den forne flyktingen kan så småningom utveckla en nostalgisk fantasibild av hur det var hemma, vilket leder honom in på än mer traditionella tankar.

Detta borde inte vara kontroversiellt om det inte vore för att folk vill vrida det så att det passar deras syften. Högerfolket vill inte låtsas om det svenska kvinnoförtrycket och många feminister verkar vara livrädda för att de ska lyckas och slår därför dövörat till.

2) Kulturrelativism: Riktigt läbbigt. I grunden ren rasism, som döljs i ett välmenande medelklass tugg. Man pratar om respekt för andra kulturer, men i praktiken handlar det om att man vill slå fast att "DOM" är obildade apor som bäst får hållas för sig själva. Som Ahre uttryckte det: Konflikten står inte mellan eritreansk kultur eller svensk kultur. Det står mellan mänskliga rättigheter och en föråldrad kultur. I det mötet får man inte kompromissa. Det finns inget som inte säger att andra kulturer kan göra samma resa som den svenska gjort, men då handlar det vare sig om att tvinga på dem någon svenskt "facit" på hur en kultur ska utvecklas, eller för den delen låta dem sköta sig själva. Bägge ytterligheterna är lika fel. Det handlar att slå vakt om vad som är mänskliga rättigheter, fastslagna av FN, alltså globala. Lärare och skolpersonal som accepterar lappar om att barn inte ska få delta på sex- och samlevnadsundervisning eller simning är att krypa för förtrycket. Dessa barn har samma rätt till sina rättigheter som alla andra.

Vill starkt poängtera att jag inte hävdar att Ali skulle pratat om kulturrelativism, tvärtom. Tog bara med det för att det är så vidrigt.

Fy fan för regeringen

Lagen om anställningsskydd (LAS) ska ändras så att det ska bli lättare för arbetsgivaren att bara ge tillfällig anställning under så länge som 24 månader. Hotell- och restaurangfacket, vars medlemmar är de som är hårdast drabbade av arbetsgivare som bara ger tillfälliga anställningar, är mycket kritiskt. Det ska bli svårare att få fast jobb för tiotusentals hotellstäderskor, restaurangbiträden, servitriser och andra.

Förslaget är givetvis ytterligare ett steg i regeringens strävan efter att försvaga facket. Det finns inte någon rimlig anledning till att ett företag ska behöva mer än sex månader på sig att bedömma en nyanställning. En chef som inte vet vad en kille går för efter sex månader ska inte vara chef, punkt.

Argumentet att företaget måste kunna vara flexibelt är ju bara dynga. Den sist anställde, den de vill kunna säga upp efter att personen jobbat ett och ett halvt år, går att säga upp om ekonomin tryter. Ni vet, sist in- först ut. Med EN MÅNADS uppsägningstid. Sluta snacka skit och säg som det är - svenskt näringsliv och regeringen vill ha tystare arbetsplatser.

Lennartz ruljerar

Har precis avnjutit tredje delen av serien Lennartz, en ren njutning för mig som både gillar dansband (även om Lennartz är lite för traditionell dansband för min smak) och samhällsfrågor.

Även om serien emellanåt är lite pinsam i all sin stereotyphet (är det ett ord?), så är den emellanåt klockren. Dagens avsnitt som beskriver skillnaden mellan det flaschiga, segregerade Stockholm och den lilla småstaden.

Först spelar Lennartz på en privatfest i Hammarby sjöstad, massa jävla brackor som skrattor åt de pittoreska dansbands-blattarna. Sedan skingras bandet och huvudpersonen Lennart drar hem till en håla i Närke. Efter ett tag ångrar sig gänget och åker för att söka upp Lennart i sin håla. En jättegullig scen där Lennarts föräldrar, grannar och en kompis (svensk) till Lennart kommer ut och ser glada ut, medan Lennart är motsträvig.

Gillar kontrasten- sjyssta helyllefolk på vischan som skiter i att dansbandslirarna är "svartskallar" jämfört med rasistiska brackor i storstaden. Me like.

Serien är faktisk rolig att se även om man inte är lika nördig på dansband som jag är. För övrigt tillhör jag inte de som helt dissar serien för att de känner sig störda över att någon målar ut deras favorithobby som ett tillhåll för rasister. Fakta är att styrdans är en väldigt "svensk" föreställning, landsbyggdsbaserad och relativt få invandrare. Sverige är också i musikvärlden segregerat, dansband är väl typ motsatsen till Hip-Hop. Däremot har jag aldrig sett det vara så extremt som det visas i filmen. Jag har till exempel aldrig sett någon med invandrarbakgrund bli stående utan att bli uppbjuden mer än någon annan. Dels ska väl en film vara lite extra för att bli sevärd, dels så utspelar sig filmen i fjollträsk. Jag är ganska säker på att borgarbrackorna i Hammarby sjöstrand skulle raljera över vilket dansband som helst. Okulturella 08:or!

HRF säger nej till dygnet runt öppna krogar!

I ett kort och kärnfullt uttalande på www.hrf.net säger facket bestämt nej till idén om att ha längre öppetider.

Läs!

Läs också på samma ställe om vad vi medlemmar tycker om konflikten i Göteborg...

Seminarium om stadsplanering på 8:e mars

Var i går på ett seminarium om Umeå- en trygg stad. Medverkande var Chris- professor från Umeå universitet, Margaretha - jämställdhetsansvarig på länstyrelsen och Tamara Spiric- gruppledare i Umeå kommun (v). Beklagar att jag inte skrev upp namn och titel exakt på de två förstnämnda kvinnorna.

Det var i vilket fall ett mycket intressant seminarium som verkligen hade förtjänat fler i publiken, men vi som var där fick i alla fall ett par trevliga timmar. Diskussionen rörde sig främst kring det olämpliga i att de som planerar gång- och cykelvägar, busslinjer, bostadsområden, m.m. sällan är de som rör sig mest på kvällar och helger, eller som åker kollektivt. Stadsplanering är ett manligt gebit, men det är kvinnor som åker buss. Eller om man ska vara lite mer noga: Kvinnor, unga, invandrare och andra med låga inkomster. De vita, medelålders män som planerar- ja de åker bil.

Kan man sätta en prislapp på trygghet? När man säger att det blir "för dyrt" med en gångbro i stället för en tunnel - vilket perspektiv har man då? Tamara sa något bra när hon pekade på att man i vissa fall kan slösa bort pengar till ingen nytta, utan att bry sig om kostnaderna*, men när det gällde trygghetsskapande åtgärder då finns inte resurserna.

Några exempel på dåliga saker:

- gångtunnel som är böjd, man ser inte hela tunneln när man går in.
- Stormarknader som ligger så avsides att det inte går att ta bussen dit. Klassisk kritik som Chris faktiskt höjde en nivå när hon påpekade att de lågavlönade kvinnorna som jobbar där- hur ska de ta sig FRÅN jobbet! Stormarknaderna har ju öppet allt längre på kvällarna.
- Döda bostadsområden. Den sociala infrastrukturen har rasat samman. Du syns inte, du vet inte namnet på dina grannar. Här var det en lång diskussion om hur man bygger för gemenskap och om hur stormarknaderna har tagit död på närbutiker och närcentrum.

Samtidigt var det mycket som var possitivt ur ett Umeå perspektiv. Diskussionen är mer levande här än på andra håll. Stormarknaderna har busstillgång (även om Strömpilen endast är dagtid, men OBS har ju hela trafikdygnet). Den hemska press som blev på kvinnor i samband med Hagamannens härjningar har också gett en ökad medvetenhet, även bland män i Umeå. Ett exempel är den enkät som Vänsterpartiet samlade in på NUS angående den blivande bron/tunneln till den kommande tågstationen Umeå Östra (Öbacka). Över fyrahundra svar och en bred majoritet svarade att en bro var att föredra, även om den blir (betydligt) dyrare. Av männen föredrog 73% bro, ännu fler bland kvinnorna. Jag tror inte att siffrorna skulle varit sådana för tio år sedan.

Summa sumarum: Mycket intressant och trevligt. Bra jobbat ABF och Vänsterpartiet!

* Exemplet var att när ett nytt bostadsområde skulle byggas så var marken förorenad och det fanns ett företag som borde stå för saneringen, men kommunen hade för bråttom för att ta fajten i domstol så de lät företaget köpa ut sig för tre miljoner. Kommunens merkostnad kan ligga på uppemot 10 miljoner för att man stressade.

Läste i morgonbladet...

en tämligen bisarr sak. I Västerbottens Folkblads nöjesbilaga (Äntligen fredag) fanns det en liten notis med rubriken Vagina fick elever avstängda.

Självklart gällde det USA. Tre gymnasieelever i förorten Cross River utanför New York, hade framfört den feministiska pjäsen Vaginamonologerna. Deras gymnasieskola har nu stängt av dem.

Utan att ha en aning om teaterstycket i fråga kan jag bara konstatera att det är ett grovt fall av moralpanik. Rektorns kommentar säger allt:

- Vi hade en överenskommelse om att de inte skulle använda ordet "vagina", det ansågs som opassande.

Välkommen till stenåldern! En av studenterna, Megan Rebck kommenterar:

- Det var inte grovt och det var inte olämpligt. Det var väldigt äkta och ärligt.

Det är bara att hålla med!

Bevara Västerbotten!

I politruktidningen Dagens Samhälle så framkommer det att en kraftig majoritet av Västerbottens kommunalråd vill ha EN norrlandsregion. Jag har alltid varit för ett regionparlament. Länsstyrelsen är ett missfoster, statens förlängda arm ute i landet. Väldigt mycket kan ett förstärkt landsting, kalla det region om du vill, ta hand om. Det finns ingen rimlighet att statens organ ska syssla med länsutveckling, turism och annat som folkets direktvalda representanter kan syssla med. Så långt allting bra.

Det jag absolut inte kan acceptera är den uppifrån mentalitet som präglar hela tanken med storregioner. Vad finns bakom flosklerna om ”ökad effektivitet” och ”samverkan”? Betongpartierna, SAP och ”nya” Moderaterna, har alltid varit emot direktvalda regionförbund och till varje pris försvarat kommunförbund och andra indirekta organ. Kommunalrådsdemokrati som jag brukar kalla det. Nu har de svängt. Varför? Skall jag vara elak så tror jag när det gäller (m) och de mer högervridna (s)- kommunalråden (läs: Lennart Holmlund) att de ser en möjlighet till en politisk utveckling där ännu mer makt koncentreras till ett fåtal heltidspolitiker. Västerbottens läns landsting är redan i dag en ganska komplicerad historia, med enorm budget och svåröverskådlighet.

Sammantaget:

1) I dag har landstingsfullmäktige i Västerbotten 71 mandat. Med en storregion (4 län) så skulle man sålunda behöva komma uppåt 249 eller så för att behålla samma rekryteringsgrund. Det kommer inte att ske. Fullmäktige är redan idag en lekstuga med en opposition som trivs alldeles för bra i talarstolen. Folkpartister tycks tro att det är onödigt att samarbeta i sitt parti, utan alla ska upp i alla frågor… Kan inte se att det skulle bli rimligt med ett 3½ (Jämtland är ju bara hälften mot de andra länen) så stort fullmäktige. Å andra sidan, minskar man storleken på fullmäktige så blir det längre från väljaren till de folkvalda. Vänsterpartiet har 7 ledamöter i fullmäktige den här valperioden, varav endast en är från inlandet. Det är illa nog för möjligheten till att ha koll. Om dessa sju skulle vara spridda från Sveg till Kiruna så…

2) Ett ökat avstånd till politiken gör det också lättare att driva en högerpolitik. När saker och ting blir större och mer svåröverskådligt så kommer mer saker delegeras ner till välavlönade tjänstemän. Dessutom kommer en maktkoncentration att ske.

3) Byapolitiken får ny fart. De senaste åren har förbättringar i detta avseende skett i Västerbotten. De gamla sjukvårdsdistrikten är dödade och jag upplever det, åtminstone i Vänsterpartiet, som att vi kan ha ett länsperspektiv. Bara för att jag bor i Umeå så betyder inte det att jag inte förstår sjukstugornas betydelse, osv. Jag är övertygad om att det krig som kommer flamma upp när vi ska styra över halva landet inte kommer att vara roligt. Norrbotten har FEM sjukhus i dag på samma befolkning som Västerbotten. Tre av dessa måste bort. Problemet är att folk ser byggnader i stället för verksamhet. Lokalrivaliteten är enorm i Norrbotten. Om det första som en ny region måste ta tag i är att lägga ner några sjukhus så kommer hela projektet bli lamslaget av konflikter.

4) Större är inte bättre. Jämför Hallands län med Västra Götaland. Okej, Halland är en välbärgad region – men den är också välskött.

5) Om det genomförs storregioner över hela landet så är det bara första steget mot en federal utveckling. Kul för Norrland, som har en stabil politisk kultur, men mindre rolig tanke är att vissa borgerliga regioner får mer självbestämmande. Sverige är en enhetsstat. Alla medborgare ska ha samma rättigheter och skyldigheter oavsett var i landet vi bor.

6) Skåne var en kulturellt sätt rimlig sammanslagning. V:a Götaland var det inte. Vissa län kanske borde slås ihop, men låt det komma underifrån!

Sådär ja, lite långt. Som Vänsterpartist så finns det en del andra funderingar också. Ska vi ha ett gemensamt partidistrikt eller hur ska politikerna styras? Ett gemensamt partidistrikt med Norrbotten väcker en del farhågor. De är lite för konfliktinriktade. Å andra sidan, kan det innebära att övriga Norrland kan köra över privatiseringsförespråkarna i Västernorrland…

Lögner och förtal

Är högerns metoder när de gör allt för att försvaga facket. Lisa Rasmusson skriver på sin blogg Bloggaden om ett antal exempel. Läs!

Josefin Brink, riksdagsledamot (v), skriver om ett exempel som inte når den breda allmänheten. Samtidigt som högern anklagar facket för maffiametoder så eskorterar företaget sina anställda förbi kommunals blockadvakter med hjälp av schäferhund... Läs här.

Vad gör sveriges journalister? Skriver av pressmeddelanden från Timbro?

Smörfestivalen

Kort måste jag bara tillkännage: Fel låt vann!

Hade Magnus Uggla åkt ut mot Nanne Grönvall så hade jag inte sagt någonting. Nu åkte han ut mot en jävla menlös pseudobalad. Fy fan! Nanne ställde upp med en av sina sämsta låtar någonsin. Trots det så kunde hon ha slagit Uggla. Nu vann fel låt. Både Uggla och Grönvall var bättre än alla andra. Illa, helt enkelt...

Dessa journalister...

Då har mellanskiktsmaffian slagit till igen. Högerns utrikesminister Carl Bildt har det ju stormat en del kring de senaste veckorna. Oftast av rimliga skäl, som att han har egenintresse i rysk olja, eller att han stödde Irak-kriget.

Nu har dock Bildt gjort något värre: Han har trampat på journalisternas ego. Han har behagat börja blogga. Ve och fasa! Han beskriver sin verklighet, med egna ord. Utan förment objektiv (socialliberal) tolkning via en välavlönad journalistkår. Aj, aj, aj... Hur skulle världen se ut om fler politiker gjorde som han?

Nej, journalisterna som i allmänhet sjunger marknadens lov får nog lov att acceptera lite konkurrens även på det här området! Dessutom slipper nu Bildt de jobbiga frågorna för denna nonsensdebatt.

Bra och smart jobbat herr minister!

Utrikesministerns svenska blogg hittar du här.
Hans engelska hittar du här.

Så går det när man talar med dubbel tunga...

Den borgerliga alliansen fortsätter att tappa stöd i opinionen. Det visar den senaste opinionsundersökningen från Sentio som publiceras i DN.Nu skiljer det hela 17 procent mellan regeringen och oppositionen - till oppositionens fördel.

Aldrig tidigare har en regering så tydligt störtdykt direkt efter ett val. En stor anledning är att borgarna i t.ex. valet -91 gick till val på borgerligt systemskifte. Då visste folket vad det var de hade röstat fram. I det senaste valet valde de en annan taktik som lyckades. De låtsades som att de ville behålla den svenska modellen. Efter valet vet vi att så inte var fallet.

Det visar det sig att borgerligt systemskifte var den egentliga agendan. Men regeringen har uppenbart inget stöd för det hos svenska folket.

Det finns också andra frågor som jag tror kommer skada regeringens förtroende allvarligt på sikt, åtminstone i vissa regioner, bara det kommer ut. Att såväl KD som M gick till val på sänkta bensinskatter och sedan höjer (om än ganska blygsamt) är ganska magstarkt. Dessutom måste man ju rimligen lägga "reformen" om trafikskatten till det kontot. Att klaga på att regeringen (s) skattar ihjäl bilismen för att det första man gör chockhöja avgifterna för bilägarna- det är inte hederligt.

Visst- bilismen medför enorma kostnader, med alla olyckor och miljöpåverkan. Med tanke på straffskatten på alkohol och tobak så är det väl inte ett fullständigt ologiskt tänkande att bilismen ska ta ännu större del av sina kostnader. MEN, man måste också vara realist. Dessa ökade kostnader kommer inte innebära att välbeställt folk i storstäderna (de som är det verkliga problemet) slutar ha bil och att använda den. Det kommer att innebära enorma påfrestningar för alla dem som inte har något val. Skiftarbetande, lands- och glesbygdsbor etc. Miljöpartiets tokiga "höj bensinskatten"-linje är åtminstone ärlig. De säger det och de är beredda att satsa på kollektivtrafiken! Borgarna är ju inte ens beredda att låta pengarna från vägtullarna i Stockholm gå till kollektivtrafiken.

Jag är också övertygad att de nu föreslagna höjningarna kommer att innebära att folk gör ett val- ha bil eller inte. Väljer de att ha bil kommer de använda bilen mer eftersom skalkostnaden ökar. Bara min teori.

Detta var bara en av alla frågor där regeringen sa en sak innan valet och en annan nu. SAP & LO gjorde vissa försök att informera om trafikförsäkringen, men borgarna gjorde det inte och medelklassjournalisterna var väl upptagna med att skapa en storm mot fastighetsskatten, valets mest överskattade fråga.