I Longyearbyen bor ca 2000 personer på ett ganska litet område: Ett par hundra meter brett och ett par kilometer långt. Här finns två taxibolag, bägge kör bara med minibuss. Jag kan tycka att det låter ganska mycket för så få människor som bor så tätt. Det finns några skäl till denna taxitäthet:
1) Avsaknad av kollektivtrafik
2) Emellanåt riktigt otrevligt väder. Är det femton minus och tjugo sekundmeter känns en kvarts promenad föga inspirerande.
3) Folk jobbar mycket och tjänar mycket pengar.
4) "Personaltaxi" för 35 kronor från hemmet till jobbet.
Något mer skäl? Skulle väl vara att folk är flitiga kroggäster alla dagar i veckan och att det periodvis är enormt mycket turister.
Dagens regel
Är i själva verket en tillbakablick. Precis som på landsbyggden överallt annars i världen är det där med låsta dörrar något som anses som överskattat och krångligt. Det är ganska skönt att inte hålla reda på nycklar och att kunna be grannen gå in och kolla att man stängde av kaffebryggaren, t.ex. Vad jag inte visste var att det tidigare var olagligt att låsa ytterdörrar i Longyearbyen. Anledningen? Isbjörnsfaran. Du skulle alltid veta att det bara var att löpa till närmsta hus och rycka upp dörren ifall nöden så krävde. I takt med minskad isbjörnsfara i centrala byen och ökad befolkning och därigenom brottsbenägenhet så är dock lagen borta, men traditionen lever kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
haha, det där med att inte låsa dörren känns främmande för en bergsjöbo som mig. Dock glömde jag låsa balkongdörren en gång, vilket jag upptäckte en vecka senare. Det är inte bra att inte ha riktig koll när man bor på bottenplan. Men det gick ju bra. Jaja, nu har jag iaf äntligen lyckats länka till dig från min blogg.
Man tackar, man tackar.
Skicka en kommentar