Detta inlägg blir kort. Både trött och upprörd. Läs mer på Rossana Dinamarcas (v) blogg. Hon är ansvarig för skolfrågor i partiet. Skriver också på Aftonbladet debatt.
Det handlar om att borgarna bestämt sig för att avgöra den strid som ett antal år rasat mellan snåla kommunpolitiker och en del fackliga och feministiska organisationer, bl.a. både mitt parti, Vänsterpartiet och min gamla fackförening (ska tillbaka) Hotell och restaurang. Striden rör helt enkelt om barnomsorg bara ska vara till för dem som jobbar mellan 7 och 17 (och inte har för lång restid till jobbet) eller om även vi skiftarbetare ska kunna ha nytta av den.
Självklart är det helt absurt att kommunen som själv är en stor arbetsgivare för skiftarbetare INTE vill ställa upp på detta. Den gummiparagraf som finns i dagsläget lyder så här:
"Förskoleverksamheten och skolbarnomsorg skall tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov."
Personligen tycker jag att det är ganska klart, men något fel är det när endast 130 av 290 kommuner som erbjuder barnomsorg på kvällar och nätter (2008). Skolverket uppskattar att det finns uttalad efterfrågan i åtminstone 60 kommuner till. Mer statistik här.
I den nya lagen så bestämmer sig borgarna att göra det hela lite mer tydligt, men till fördel för kommunpolitikerna, inte för medborgarna. Hur var det nu det där med att försvara systemen i stället för dem systemen är till för? Den nya texten innehåller:
"Förskola behöver dock inte erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger."
Jag blir kort sagt förbannad! Vet liksom inte om man behöver skriva något mer? Redan i dag så finns det tusentals (framförallt kvinnor) föräldrar som måste anpassa, eller i värsta fall riskerar att förlora sina jobb, p.g.a. bristfällig barnomsorg. På mitt gamla jobb så hade vi en kvinna som verkligen trivdes och gjorde ett bra jobb. Hon slet och ansträngde sig för att få det att gå ihop, men till sist sprack det och hon sökte "frivilligt" ett nytt, sämre betalt, arbete. Innan dessa hade hon fått sin beskärda del av dubbel bestraffning. Känt sig dålig på jobbet för att hon aldrig kunde vara flexibel när någon var sjuk eller liknande, utan hela tiden lät oss andra ta "skitpassen", samtidigt som hon ofta fick dåligt samvete mot barnvakter, dagispersonal, etc. En och annan tyckte säkert också hon var en dålig mor som ofta lämnade sitt barn extremt tidigt på morgonen, att det innebar att hon i bland var ledig med sitt barn en hel vardag tänkte inte dessa på!
tisdag, juni 16, 2009
Sekulär fundamentalism
Gjorde nyss förbundet Humanisternas test i deras kampanj "Gud finns nog inte". Efter det så har jag bytt åsikt om kampanjen. Innan dess så tyckte jag om kampanjen. Älskade att den visade på svenska flaggans kristenhet. Kampanjen är dock extremt vinklad och partisk. På många sätt så handlar den om ateism VS Vatikanen eller Iran. Inte i en svensk kontext med världens mest liberala kyrka.
Andelen vansinnigt religiösa tomtar i Sverige är ganska få. Däremot är andelen som ser det i ett mer traditionsbundet filter fler. Ett exempel på testets snedhet är att man ställer förbud mot "kritik av religion" mot "kritisera på samma sätt som allt annat". Valet "sansad och respektfull kritik" fanns inte. Betyder ett kryss på "kritisera på samma sätt som allt annat" att man försvarar Jyllandsposten? Betyder ett kryss på "fel att kritisera religion" att vi ska ha religiös polis a la Iran?
Inget av det tack! Läs också vad broderskaparbloggen "kristen vänster" skriver.
Andelen vansinnigt religiösa tomtar i Sverige är ganska få. Däremot är andelen som ser det i ett mer traditionsbundet filter fler. Ett exempel på testets snedhet är att man ställer förbud mot "kritik av religion" mot "kritisera på samma sätt som allt annat". Valet "sansad och respektfull kritik" fanns inte. Betyder ett kryss på "kritisera på samma sätt som allt annat" att man försvarar Jyllandsposten? Betyder ett kryss på "fel att kritisera religion" att vi ska ha religiös polis a la Iran?
Inget av det tack! Läs också vad broderskaparbloggen "kristen vänster" skriver.
söndag, juni 14, 2009
Dags att återanvända begreppet opportunism!
Efter ett dåligt val så kommer det alltid tolkningar kring orsaker. Som jag skrivit tidigare är vissa av dessa tolkningar hederliga, andra beror mest på en agenda, att man är emot partiledningen.
Nu börjar röka lägga sig och folk börjar yttra sig mer genomtänkt. Vad dyker då upp? Jo, ren opportunism! Det börjar med den felaktiga analysen att svenska folket inte längre är emot EU. Att ta ett val med under 50% valdeltagande som förevändning för detta är minst sagt märkligt. Särskilt som oppinionsundersökningar visar att åtminstone 25% av svenska folket alltjämt är hårdnackat mot EU.
Att göra en felaktig analys är inte opportunism, däremot att byta åsikt för att det inte är bekvämt är det.
Ett bra exempel på opportunism är den vanligtvis radikale bloggaren Jinge som skriver:
"Vänsterpartiet är inne i en process där man möjligen kommer att bli ett EU-kritiskt parti i stället för att kräva utträde ur EU. Det vore en klar framgång och jag tror att vi är många som skulle glädjas åt ett sådant beslut. För hur sannolikt är det att (V) får igenom sitt krav på utträde? På en skala?"
För mig är det helt irrelevant om vi har chans att få igenom en politisk fråga eller inte. Vi vill ha en omfattande samhällsförändring, republik, reell jämlikhet mellan könen och mycket mer som vi inte kommer att få igenom de närmaste åren. Ska vi släppa de kraven också?
Den enda legitima anledningen till att förändra vår syn på EU är om vi övertygas om att vi har fel. Helt enkelt finns det en chans i helvetet att EU går att förändra till en social, progressiv union? Då och först då- ska vi fundera på att vara för EU.
Mitt svar är än så länge ett rungande NEJ!!! EU är ett organ för imperialism och marknadsfundamentalism. Inskrivet i grunderna och svårt, nästan omöjligt, att förändra. Det är lindrigt sagt naivt att tro att det är en rimlig strategi.
Så, eftersom jag inte hört någon säga att EU går att förändra i grunden så menar jag att det är opportunism som ligger bakom. Vänsterpartiet Bohusläns riksdagskvinna uttalade sig så här till Sveriges Radios program Ekot den 12/6:
"- Det är väldigt många unga människor i dag som kanske röstar för första
gången, som inte vet om någonting annat än att vi är med i EU. Det är inte
så realistiskt att tro att vi kommer att gå ur EU. Då är det bättre att
man jobbar konstruktivt med att använda sig av den organisationen för att
göra ett bra jobb, säger Wiwi-Anne Johansson, riksdagsledamot för
Vänsterpartiet och ledamot i partistyrelsen. "
Det finns ingenting som säger att man inte kan jobba konstruktivt i EU, även om man är emot det. Det är precis vad vi gjort de gågna åren. Sedan att vi inte nått ut med att vi gjort det, det handlar mer om att vi är ett svagt parti!
Det är en stor risk för att diverse förståsigpåare och opportunister nu kommer att prata i liknande termer som Wiwi-Anne Johansson. Nu är det dags för oss alla att sätta ner foten! Kortsiktiga vinster i förenklad relation till SAP eller att det blir lättare för oss att få en ryggdunk av etablissemanget på DNs ledarsida är inte ett skäl för oss att dagtinga med vår uppfattning! Den Vänsterpartist som ställer sig upp och säger att den numera tror att man kan förändra EU, den har jag respekt för. Den som pratar om taktik när vi egentligen pratar om politik och ideologi, den har jag inte respekt för!
Säljer vi ut oss i den här frågan så undrar jag vad vi har för existensberättigande i svensk politik? Sen när blev det ett problem att vi är ensamma bland riksdagspartierna om en uppfattning? Det är väl som det ska vara?
Nu börjar röka lägga sig och folk börjar yttra sig mer genomtänkt. Vad dyker då upp? Jo, ren opportunism! Det börjar med den felaktiga analysen att svenska folket inte längre är emot EU. Att ta ett val med under 50% valdeltagande som förevändning för detta är minst sagt märkligt. Särskilt som oppinionsundersökningar visar att åtminstone 25% av svenska folket alltjämt är hårdnackat mot EU.
Att göra en felaktig analys är inte opportunism, däremot att byta åsikt för att det inte är bekvämt är det.
Ett bra exempel på opportunism är den vanligtvis radikale bloggaren Jinge som skriver:
"Vänsterpartiet är inne i en process där man möjligen kommer att bli ett EU-kritiskt parti i stället för att kräva utträde ur EU. Det vore en klar framgång och jag tror att vi är många som skulle glädjas åt ett sådant beslut. För hur sannolikt är det att (V) får igenom sitt krav på utträde? På en skala?"
För mig är det helt irrelevant om vi har chans att få igenom en politisk fråga eller inte. Vi vill ha en omfattande samhällsförändring, republik, reell jämlikhet mellan könen och mycket mer som vi inte kommer att få igenom de närmaste åren. Ska vi släppa de kraven också?
Den enda legitima anledningen till att förändra vår syn på EU är om vi övertygas om att vi har fel. Helt enkelt finns det en chans i helvetet att EU går att förändra till en social, progressiv union? Då och först då- ska vi fundera på att vara för EU.
Mitt svar är än så länge ett rungande NEJ!!! EU är ett organ för imperialism och marknadsfundamentalism. Inskrivet i grunderna och svårt, nästan omöjligt, att förändra. Det är lindrigt sagt naivt att tro att det är en rimlig strategi.
Så, eftersom jag inte hört någon säga att EU går att förändra i grunden så menar jag att det är opportunism som ligger bakom. Vänsterpartiet Bohusläns riksdagskvinna uttalade sig så här till Sveriges Radios program Ekot den 12/6:
"- Det är väldigt många unga människor i dag som kanske röstar för första
gången, som inte vet om någonting annat än att vi är med i EU. Det är inte
så realistiskt att tro att vi kommer att gå ur EU. Då är det bättre att
man jobbar konstruktivt med att använda sig av den organisationen för att
göra ett bra jobb, säger Wiwi-Anne Johansson, riksdagsledamot för
Vänsterpartiet och ledamot i partistyrelsen. "
Det finns ingenting som säger att man inte kan jobba konstruktivt i EU, även om man är emot det. Det är precis vad vi gjort de gågna åren. Sedan att vi inte nått ut med att vi gjort det, det handlar mer om att vi är ett svagt parti!
Det är en stor risk för att diverse förståsigpåare och opportunister nu kommer att prata i liknande termer som Wiwi-Anne Johansson. Nu är det dags för oss alla att sätta ner foten! Kortsiktiga vinster i förenklad relation till SAP eller att det blir lättare för oss att få en ryggdunk av etablissemanget på DNs ledarsida är inte ett skäl för oss att dagtinga med vår uppfattning! Den Vänsterpartist som ställer sig upp och säger att den numera tror att man kan förändra EU, den har jag respekt för. Den som pratar om taktik när vi egentligen pratar om politik och ideologi, den har jag inte respekt för!
Säljer vi ut oss i den här frågan så undrar jag vad vi har för existensberättigande i svensk politik? Sen när blev det ett problem att vi är ensamma bland riksdagspartierna om en uppfattning? Det är väl som det ska vara?
Märklig rapportering om Iran
Först av allt: Jag är inte insatt i om det skett valfusk och i vilken utsträckning. Det tror jag ärligt talat att ganska få journalister i Sverige är heller. Ändå sänder de ut/skriver de väldigt säkra beskrivelser om valfusk. Nu är väl chansen typ 99% att de har rätt, men det känns tämligen ohederligt den här Teheran-fixeringen.
Det hela visar också på det klassiska problemet när oroligheter sker i länder långt bort. Allt för ofta får vi bilderna från huvudstädernas välutbildade (gärna engelskspråkiga) medelklass. Vad den fattiga befolkningen på landsbyggden tycker visar man sällan. Det kan gälla Ukraina, Venezuela, Thailand eller som nu Iran. De mer hederliga och seriösa journalisterna brukar i bland påpeka detta faktum, men oftast förtigs det. När det gäller kravallerna efter valet kan man ju fundera över varför det bara rapporteras kravaller från Teheran och inte från övriga landet? Det finns ju fler städer som är stora nog för att möjliggöra kravaller. Att det i ett totalitärt land inte blir kravaller i var och varannan byhåla, är väl inte mer än väntat, men någon mer stans borde det ske om det är en genuin känsla av valfusk- tycker jag.
Samma sak är det ju i Sverige. Verkligheten i Stockholms innerstad är ju sällan samma som i resten av landet. Om du åker till Södermalm och ställer frågor får du ett typ av svar, i Hörby så får du ett annat svar och i Pajala ett tredje. Själv föredrar jag förmodligen svaren i Pajala...
Sen måste man hålla isär kärnenergiprogrammet och demokratifrågan. Det är ju knappast så att man får bort den religiösa diktaturen genom att angripa landets rätt till självförsörjning av el. Oavsett kärnvapenplaner eller inte, så kan ju vilken idiot som helst förstå hur den kritiken spinns internt i Iran.
Intressant analys i DN, av alla ställen!
Korrigering/Uppdatering: Har från säkra källor fått reda på att det faktiskt har varit kravaller på andra håll i Iran, bland annat uppe i de kurdiska delarna. Jag vill också poängtera att den religiösa diktaturen i Iran är vidrig och ingenting jag stödjer, i fall det inte framkom ovan. Det jag ville peka på är att bevakningen av fjärran länder sällan är särskilt bra. Dessutom tror jag att konflikten kring kärnenergiprogrammet snarare stärker än försämrar presidentens ställning. Yttre hot=inre samling är ju en klassisk sanning. Revolutionen måste komma från iranierna själva.
Det hela visar också på det klassiska problemet när oroligheter sker i länder långt bort. Allt för ofta får vi bilderna från huvudstädernas välutbildade (gärna engelskspråkiga) medelklass. Vad den fattiga befolkningen på landsbyggden tycker visar man sällan. Det kan gälla Ukraina, Venezuela, Thailand eller som nu Iran. De mer hederliga och seriösa journalisterna brukar i bland påpeka detta faktum, men oftast förtigs det. När det gäller kravallerna efter valet kan man ju fundera över varför det bara rapporteras kravaller från Teheran och inte från övriga landet? Det finns ju fler städer som är stora nog för att möjliggöra kravaller. Att det i ett totalitärt land inte blir kravaller i var och varannan byhåla, är väl inte mer än väntat, men någon mer stans borde det ske om det är en genuin känsla av valfusk- tycker jag.
Samma sak är det ju i Sverige. Verkligheten i Stockholms innerstad är ju sällan samma som i resten av landet. Om du åker till Södermalm och ställer frågor får du ett typ av svar, i Hörby så får du ett annat svar och i Pajala ett tredje. Själv föredrar jag förmodligen svaren i Pajala...
Sen måste man hålla isär kärnenergiprogrammet och demokratifrågan. Det är ju knappast så att man får bort den religiösa diktaturen genom att angripa landets rätt till självförsörjning av el. Oavsett kärnvapenplaner eller inte, så kan ju vilken idiot som helst förstå hur den kritiken spinns internt i Iran.
Intressant analys i DN, av alla ställen!
Korrigering/Uppdatering: Har från säkra källor fått reda på att det faktiskt har varit kravaller på andra håll i Iran, bland annat uppe i de kurdiska delarna. Jag vill också poängtera att den religiösa diktaturen i Iran är vidrig och ingenting jag stödjer, i fall det inte framkom ovan. Det jag ville peka på är att bevakningen av fjärran länder sällan är särskilt bra. Dessutom tror jag att konflikten kring kärnenergiprogrammet snarare stärker än försämrar presidentens ställning. Yttre hot=inre samling är ju en klassisk sanning. Revolutionen måste komma från iranierna själva.
Varför man inte bör jämföra den fascistiska sionismen med nazismen samt lite lästips
Jag var inne på www.rosenberg.se nu på morgonen och hittade så mycket bra läsning, tipsar om några av de bästa inläggen av Göran Rosenberg nedan, men väljer här att skriva om en av hans texter om varför det är fel och farligt att göra jämförelser mellan nazism och sionism. En av Sveriges få riktiga socialliberaler.
Apartheid- ja, nazism- nej:
Det finns inget försvar för Israels angrepp mot Gaza, eller Israels ockupationspolitik överhuvudtaget. Staten Israel är en lydig arvtagare till den engelska imperialismen. Vill man vara otrevlig kan man säga att judarna gör det skitiga jobbet åt engelsmännen. Jobbet är att "bevara en västerländsk bastion" i mellanöstern.
Självklart är denna imperialism djupt orättfärdig och jag har skrivit det tidigare, INGET europeiskt folk skulle ha blivit behandlat på det sätt som palestinierna blev när Israel bildades. I början av 1900-talet var ca 10% av befolkningen i Palestina judar. Trots vida uppmuntrad sionism (inte minst av antisemitiska krafter i Europa) så var judarna färre än 50% av befolkningen 1948. Ändå föreslogs en delning som gav dem en majoritet av landet. Med hjälp av terrorism och orimliga lagar gällande övertagandet av "övergiven" mark så ökade det landområde som antingen kontrollerades av sionistiska organisationer eller av staten Israel drastiskt.
Allt detta är sant. Ska inte trötta ut läsaren med upprepningar av alla övergrepp eller all diskriminering som sker av palestinier i det heliga landet. Däremot ska jag angripa de dumheter som en del vänner till det palestinska folket ägnar sig åt.
Börjar med att återge Göran Rosenbergs kolumn i DN från i mars i år (Ett minne blott):
"Det finns inget försvar för Israels krig i Gaza. Det finns heller inget försvar för jämförelsen mellan Israels övervåld mot palestinierna och Nazitysklands utrotningskrig mot judarna. De som ändå gör den jämförelsen vet antingen inte vad de talar om, eller också vet de mycket väl vad de talar om och har dolda avsikter.
Den minst dolda avsikten är att framställa kriget i Gaza som ett krig där judar i allmänhet och Förintelsens överlevande i synnerhet bör belastas med ett särskilt ansvar. Dels därför att de på något sätt bör betraktas som en part i kriget, dels därför att de på grund av Förintelsen borde veta bättre.
Ungefär så har jag uppfattat avsikten bakom förre ärkebiskopen KG Hammars beslut att dra sig ur ett arrangemang till minnet av Förintelsen med hänvisning till kriget i Gaza. ”I vissa lägen går det inte att skilja minnet av Förintelsen från staten Israel”, hävdade KG Hammar i radion. Han utvecklade inte närmare, och ville helst inte diskutera offentligt, men steget till att hävda att staten Israel beter sig mot palestinierna som nazisterna betedde sig mot judarna är i alla händelser inte långt. I Skåne togs det fullt ut av s-kvinnornas vice ordförande, Ingalill Bjartén, som i ett tidningsuttalande under kriget i Gaza förvånades över att ”Israel, där stora delar av befolkningen utsattes för nazisterna, [kunde] göra exakt samma sak som nazisterna”. Hon har sedermera avgått från sin post och backat från sitt uttalande, men jämförelsen lever kvar.
Kanske har både hon och KG Hammar influerats av det bildspel som sedan en tid cirkulerar på nätet, där noga utvalda bilder från nazisternas koncentrations- och dödsläger har lagts sida vid sida med noga utvalda bilder från ockupationens och krigets Gaza och Västbanken, och vars rubrik är att Förintelsens barnbarn nu gör ”exakt” samma sak mot palestinierna som nazisterna en gång gjorde mot dem.
Det hela är mycket skickligt gjort – och mycket falskt, och mycket förrädiskt.
Falskheten är obestridlig. Man behöver inte ha minsta överseende med Israels krig i Gaza, eller med Israels ockupation, eller med Israels bosättningar på palestinsk mark, för att konstatera att jämförelsen med Nazitysklands utrotningspolitik och dödsfabriker är felaktig. Att konstatera detta är inte att förminska kritiken av Israel. Det är att konstatera faktum. Auschwitz och Gaza är inte jämförbara händelser.
Det förrädiska med jämförelsen är att bakom den kan finnas ännu en avsikt, i regel mera dold, nämligen att förminska och förskingra minnet av Förintelsen.
Att minnet av Förintelsen försvagas med tiden är oundvikligt. Dokumenten gulnar, vittnena dör och levande erfarenhet blir inlärd historia. Förintelsen har med tiden också kommit att jämföras med andra historiska händelser och blivit föremål för ständigt nya beskrivningar och tidvis motstridiga förklaringar.
Också det är oundvikligt.
Vad som inte är oundvikligt är att det specifika och unika i nazisternas folkmordsprojekt suddas ut genom orimliga jämförelser och medvetna lögner. Att jämföra Auschwitz med Gaza, eller Israel med Nazityskland, är inte nödvändigtvis detsamma som att förneka gaskamrarna, men logiskt sett är steget inte långt. När det centrala i Förintelsen opereras bort ur jämförelserna, eller i värsta fall förnekas över huvudtaget, handlar det om något annat än Israelkritik och Palestinasolidaritet.
Förintelsen är en av vår civilisations mest omvälvande erfarenheter, men det är bara genom att förstå vad det är som gör den specifik som vi kan förstå vad det är som gör den allmängiltig. Det specifika i Förintelsen är den nazistiska utsorteringen av icke överlevnadsvärda raser och folkslag och det statligt genomdrivna och industriellt organiserade folkmordet på i första hand – men inte enbart – judarna. Det allmängiltiga i Förintelsen är utvecklingen av den moderna människans kapacitet att avhumanisera, avskilja och förinta sina grannar.
Detta är skäl nog att reagera mot att det specifika i Förintelsen förfalskas och missbrukas för politiska syften. Och då tänker jag inte bara på syftet att stärka stödet för palestinierna genom att jämställa israelerna/judarna med nazister, utan lika mycket på syftet att stärka stödet för Israel genom att jämställa hotet mot judarna från araberna/muslimerna/antisemiterna med hotet från Nazityskland.
I det senare syftet har situationen för judarna i dagens Europa jämförts med Tyskland på trettiotalet, judarna i Frankrike uppmanats (av Ariel Sharon sommaren 2004) att packa väskorna och PLO-ledaren Yassir Arafat (medan han levde) utmålats som en ny Hitler. Det faktum att Iran har en president som förnekar Förintelsen och vill utplåna staten Israel, har inte överraskande framställts som förspelet till Förintelsen II, vilket är bestickande men i grunden vilseledande. Iran är inte Nazityskland och det ena är inte jämförbart med det andra – annat än som propaganda.
Fortsätter propagandamissbruket av Förintelsen på ömse sidor av Israel-Palestinakonflikten riskerar vi att vår civilisations kanske viktigaste kollektiva erfarenhet snart är ett minne blott."
Kommentar: Hederligt av Göran Rosenberg att faktiskt, även om han inte skriver det rakt ut, erkänna att det inte bara var judar som nazisterna ville utrota. Jag anser inte att morden av kommunister, socialdemokrater, fackföreningsledare och andra antinazister var ett folkmord. Det var "gammal hederlig" politisk förföljelse om än på ett värre sätt än i standardmodellen. Däremot var nazisternas syn på andra "underlägsna" folk, som slaverna, minst sagt vidrig. Det som stör mig mest däremot är att man i debatten om förintelsen så ofta "råkar" glömma bort romerna. Det begicks ett folkmord/försök till folkmord mot dem under nazismen. Förföljelsen av dem har heller aldrig lagt sig, utan fortsätter än i dag, framförallt i Östeuropa. Det här är en annan fråga, men jag tycker den är viktig. Hört från en säker källa att tidningen Expo ska ha romer som tema nästa gång. Glädjer mig.
Håller med varenda ord som Rosenberg skriver ovan. Det finns också en annan anledning som har med hyfs och taktik att göra. Det finns än i dag tusentals överlevande från nazismen och ytterligare miljontals med direkta blodsband till offer för förintelsen. Utöver dessa så är de allra flesta normalt fungerande, anständiga människor helt införstådda med att nazismens vidrigheter aldrig får ske igen. Jag liksom de flesta andra har en syn på förintelsen som en industriell och medveten utrotning av ett helt folk. Med den synen så kan man se jämförelser mellan israels förtryck och förintelsen på två sett: Det ena som ett försök att överdriva Israels grymheter och det andra som ett sätt att förminska förintelsen. Medan jag tror att 9 av 10 som gör jämförelsen har det första syftet, så är jag också övertygad att de flesta, inte minst de som har direkta kopplingar till förintelsen eller det judiska, tolkar det som att syftet är det andra. Det leder till upprördhet och stänger effektivt vägen vidare för djupare diskussion. Det leder inte framåt, helt enkelt!
Dessutom är det onödigt och ger inte extra tyngd åt argumentationen. Fokusera på jämförelserna med Apartheidpolitiken i Sydafrika i stället! Det räcker för att få den tyngd som krävs för att motivera krav på bojkott och liknande. Dessutom är det dessutom betydligt lättare att bevisa och få folk att tro på (kanske för att det är sant...).
Göran Rosenberg:
- Om antisemitismens hot och motbilder.
- Om det unika med "de dumma svenskarna" och varför det inte stämmer längre.
- Relativt hederlig analys av en jasägare efter nejet till EMU.
- Och här som en lite mer bitter jasägare...
- Om en tokig ambassadör och om faran med att ropa "vargen kommer" för ofta.
- Om privat sjukvård.
- Om hycklande journalister.
- Om två oförenliga perspektiv på samma dag och samma händelse (Al Nakba).
Apartheid- ja, nazism- nej:
Det finns inget försvar för Israels angrepp mot Gaza, eller Israels ockupationspolitik överhuvudtaget. Staten Israel är en lydig arvtagare till den engelska imperialismen. Vill man vara otrevlig kan man säga att judarna gör det skitiga jobbet åt engelsmännen. Jobbet är att "bevara en västerländsk bastion" i mellanöstern.
Självklart är denna imperialism djupt orättfärdig och jag har skrivit det tidigare, INGET europeiskt folk skulle ha blivit behandlat på det sätt som palestinierna blev när Israel bildades. I början av 1900-talet var ca 10% av befolkningen i Palestina judar. Trots vida uppmuntrad sionism (inte minst av antisemitiska krafter i Europa) så var judarna färre än 50% av befolkningen 1948. Ändå föreslogs en delning som gav dem en majoritet av landet. Med hjälp av terrorism och orimliga lagar gällande övertagandet av "övergiven" mark så ökade det landområde som antingen kontrollerades av sionistiska organisationer eller av staten Israel drastiskt.
Allt detta är sant. Ska inte trötta ut läsaren med upprepningar av alla övergrepp eller all diskriminering som sker av palestinier i det heliga landet. Däremot ska jag angripa de dumheter som en del vänner till det palestinska folket ägnar sig åt.
Börjar med att återge Göran Rosenbergs kolumn i DN från i mars i år (Ett minne blott):
"Det finns inget försvar för Israels krig i Gaza. Det finns heller inget försvar för jämförelsen mellan Israels övervåld mot palestinierna och Nazitysklands utrotningskrig mot judarna. De som ändå gör den jämförelsen vet antingen inte vad de talar om, eller också vet de mycket väl vad de talar om och har dolda avsikter.
Den minst dolda avsikten är att framställa kriget i Gaza som ett krig där judar i allmänhet och Förintelsens överlevande i synnerhet bör belastas med ett särskilt ansvar. Dels därför att de på något sätt bör betraktas som en part i kriget, dels därför att de på grund av Förintelsen borde veta bättre.
Ungefär så har jag uppfattat avsikten bakom förre ärkebiskopen KG Hammars beslut att dra sig ur ett arrangemang till minnet av Förintelsen med hänvisning till kriget i Gaza. ”I vissa lägen går det inte att skilja minnet av Förintelsen från staten Israel”, hävdade KG Hammar i radion. Han utvecklade inte närmare, och ville helst inte diskutera offentligt, men steget till att hävda att staten Israel beter sig mot palestinierna som nazisterna betedde sig mot judarna är i alla händelser inte långt. I Skåne togs det fullt ut av s-kvinnornas vice ordförande, Ingalill Bjartén, som i ett tidningsuttalande under kriget i Gaza förvånades över att ”Israel, där stora delar av befolkningen utsattes för nazisterna, [kunde] göra exakt samma sak som nazisterna”. Hon har sedermera avgått från sin post och backat från sitt uttalande, men jämförelsen lever kvar.
Kanske har både hon och KG Hammar influerats av det bildspel som sedan en tid cirkulerar på nätet, där noga utvalda bilder från nazisternas koncentrations- och dödsläger har lagts sida vid sida med noga utvalda bilder från ockupationens och krigets Gaza och Västbanken, och vars rubrik är att Förintelsens barnbarn nu gör ”exakt” samma sak mot palestinierna som nazisterna en gång gjorde mot dem.
Det hela är mycket skickligt gjort – och mycket falskt, och mycket förrädiskt.
Falskheten är obestridlig. Man behöver inte ha minsta överseende med Israels krig i Gaza, eller med Israels ockupation, eller med Israels bosättningar på palestinsk mark, för att konstatera att jämförelsen med Nazitysklands utrotningspolitik och dödsfabriker är felaktig. Att konstatera detta är inte att förminska kritiken av Israel. Det är att konstatera faktum. Auschwitz och Gaza är inte jämförbara händelser.
Det förrädiska med jämförelsen är att bakom den kan finnas ännu en avsikt, i regel mera dold, nämligen att förminska och förskingra minnet av Förintelsen.
Att minnet av Förintelsen försvagas med tiden är oundvikligt. Dokumenten gulnar, vittnena dör och levande erfarenhet blir inlärd historia. Förintelsen har med tiden också kommit att jämföras med andra historiska händelser och blivit föremål för ständigt nya beskrivningar och tidvis motstridiga förklaringar.
Också det är oundvikligt.
Vad som inte är oundvikligt är att det specifika och unika i nazisternas folkmordsprojekt suddas ut genom orimliga jämförelser och medvetna lögner. Att jämföra Auschwitz med Gaza, eller Israel med Nazityskland, är inte nödvändigtvis detsamma som att förneka gaskamrarna, men logiskt sett är steget inte långt. När det centrala i Förintelsen opereras bort ur jämförelserna, eller i värsta fall förnekas över huvudtaget, handlar det om något annat än Israelkritik och Palestinasolidaritet.
Förintelsen är en av vår civilisations mest omvälvande erfarenheter, men det är bara genom att förstå vad det är som gör den specifik som vi kan förstå vad det är som gör den allmängiltig. Det specifika i Förintelsen är den nazistiska utsorteringen av icke överlevnadsvärda raser och folkslag och det statligt genomdrivna och industriellt organiserade folkmordet på i första hand – men inte enbart – judarna. Det allmängiltiga i Förintelsen är utvecklingen av den moderna människans kapacitet att avhumanisera, avskilja och förinta sina grannar.
Detta är skäl nog att reagera mot att det specifika i Förintelsen förfalskas och missbrukas för politiska syften. Och då tänker jag inte bara på syftet att stärka stödet för palestinierna genom att jämställa israelerna/judarna med nazister, utan lika mycket på syftet att stärka stödet för Israel genom att jämställa hotet mot judarna från araberna/muslimerna/antisemiterna med hotet från Nazityskland.
I det senare syftet har situationen för judarna i dagens Europa jämförts med Tyskland på trettiotalet, judarna i Frankrike uppmanats (av Ariel Sharon sommaren 2004) att packa väskorna och PLO-ledaren Yassir Arafat (medan han levde) utmålats som en ny Hitler. Det faktum att Iran har en president som förnekar Förintelsen och vill utplåna staten Israel, har inte överraskande framställts som förspelet till Förintelsen II, vilket är bestickande men i grunden vilseledande. Iran är inte Nazityskland och det ena är inte jämförbart med det andra – annat än som propaganda.
Fortsätter propagandamissbruket av Förintelsen på ömse sidor av Israel-Palestinakonflikten riskerar vi att vår civilisations kanske viktigaste kollektiva erfarenhet snart är ett minne blott."
Kommentar: Hederligt av Göran Rosenberg att faktiskt, även om han inte skriver det rakt ut, erkänna att det inte bara var judar som nazisterna ville utrota. Jag anser inte att morden av kommunister, socialdemokrater, fackföreningsledare och andra antinazister var ett folkmord. Det var "gammal hederlig" politisk förföljelse om än på ett värre sätt än i standardmodellen. Däremot var nazisternas syn på andra "underlägsna" folk, som slaverna, minst sagt vidrig. Det som stör mig mest däremot är att man i debatten om förintelsen så ofta "råkar" glömma bort romerna. Det begicks ett folkmord/försök till folkmord mot dem under nazismen. Förföljelsen av dem har heller aldrig lagt sig, utan fortsätter än i dag, framförallt i Östeuropa. Det här är en annan fråga, men jag tycker den är viktig. Hört från en säker källa att tidningen Expo ska ha romer som tema nästa gång. Glädjer mig.
Håller med varenda ord som Rosenberg skriver ovan. Det finns också en annan anledning som har med hyfs och taktik att göra. Det finns än i dag tusentals överlevande från nazismen och ytterligare miljontals med direkta blodsband till offer för förintelsen. Utöver dessa så är de allra flesta normalt fungerande, anständiga människor helt införstådda med att nazismens vidrigheter aldrig får ske igen. Jag liksom de flesta andra har en syn på förintelsen som en industriell och medveten utrotning av ett helt folk. Med den synen så kan man se jämförelser mellan israels förtryck och förintelsen på två sett: Det ena som ett försök att överdriva Israels grymheter och det andra som ett sätt att förminska förintelsen. Medan jag tror att 9 av 10 som gör jämförelsen har det första syftet, så är jag också övertygad att de flesta, inte minst de som har direkta kopplingar till förintelsen eller det judiska, tolkar det som att syftet är det andra. Det leder till upprördhet och stänger effektivt vägen vidare för djupare diskussion. Det leder inte framåt, helt enkelt!
Dessutom är det onödigt och ger inte extra tyngd åt argumentationen. Fokusera på jämförelserna med Apartheidpolitiken i Sydafrika i stället! Det räcker för att få den tyngd som krävs för att motivera krav på bojkott och liknande. Dessutom är det dessutom betydligt lättare att bevisa och få folk att tro på (kanske för att det är sant...).
Göran Rosenberg:
- Om antisemitismens hot och motbilder.
- Om det unika med "de dumma svenskarna" och varför det inte stämmer längre.
- Relativt hederlig analys av en jasägare efter nejet till EMU.
- Och här som en lite mer bitter jasägare...
- Om en tokig ambassadör och om faran med att ropa "vargen kommer" för ofta.
- Om privat sjukvård.
- Om hycklande journalister.
- Om två oförenliga perspektiv på samma dag och samma händelse (Al Nakba).
Fläsket brinner, men räddar mig...
Jag bor ju, som vissa av er vet, tämligen omodernt i en liten röd sommarstuga. Jag har kallvatten och el, men inget varmvatten eller fast telefonledning. Det innebär bland annat att jag varje morgon behöver koka vatten för att få varmt vatten för att tvätta mig med.
I morse så gjorde jag detta. Jag klantade mig dock och försökte balansera en full kastrull med kokande vatten med en hand samtidigt som jag gjorde annat. Självklart misslyckades jag och tappade en nästan full (2/3) tio liters kastrull med kokande vatten över mig. AAAAAJJJ!
Brände mig ordentligt. Magen och mitt högra innanlår brändes så pass att det blev en tur till jourmottagningen i Kungälv. Väl där så blev jag grymt bra bemött. Det är faktiskt lite tragiskt att medias negativa beskrivning av vården gör att jag blir lika förvånad varje gång jag blir positivt bemött. Stort tack till undersköterskorna Sofia och Veronika, ni tog hand om mig så bra och på ett helt avspänt sätt. Att stå mer eller mindre naken och kunna skämta om sin situation kräver faktiskt ett speciellt bemötande!
Inte minst så var det speciellt att jag insåg att jag kunde råkat mycket värre ut. Tack vare min övervikt så skyddade min mage ett visst organ... Jag brände sönder magen och mitt högra innanlår. Vad finns där emellan? Ja, just det. Hade jag varit smalare så hade det gått käpprätt åt h-vete...
Dessa undersköterskor kunde gjort sitt jobb formellt lika bra om de varit helt korrekta, utan medkänsla, men deras inställning gjorde skillnaden. Jag mådde så mycket bättre när jag åkte därifrån.
Ett stort tack till alla dessa hjältar och människovänner som jobbar i vården!
I morse så gjorde jag detta. Jag klantade mig dock och försökte balansera en full kastrull med kokande vatten med en hand samtidigt som jag gjorde annat. Självklart misslyckades jag och tappade en nästan full (2/3) tio liters kastrull med kokande vatten över mig. AAAAAJJJ!
Brände mig ordentligt. Magen och mitt högra innanlår brändes så pass att det blev en tur till jourmottagningen i Kungälv. Väl där så blev jag grymt bra bemött. Det är faktiskt lite tragiskt att medias negativa beskrivning av vården gör att jag blir lika förvånad varje gång jag blir positivt bemött. Stort tack till undersköterskorna Sofia och Veronika, ni tog hand om mig så bra och på ett helt avspänt sätt. Att stå mer eller mindre naken och kunna skämta om sin situation kräver faktiskt ett speciellt bemötande!
Inte minst så var det speciellt att jag insåg att jag kunde råkat mycket värre ut. Tack vare min övervikt så skyddade min mage ett visst organ... Jag brände sönder magen och mitt högra innanlår. Vad finns där emellan? Ja, just det. Hade jag varit smalare så hade det gått käpprätt åt h-vete...
Dessa undersköterskor kunde gjort sitt jobb formellt lika bra om de varit helt korrekta, utan medkänsla, men deras inställning gjorde skillnaden. Jag mådde så mycket bättre när jag åkte därifrån.
Ett stort tack till alla dessa hjältar och människovänner som jobbar i vården!
tisdag, juni 09, 2009
Helle Klein och andra proffstyckare har sin verklighet, jag har min
Helle Klein skriver med mycket illa dold skadeglädja i måndagens Aftonbladet om hur hon nu "vet" att kritik mot EU är överspelat och att det nu handlar om "sakfrågor":
"Att som Vänsterpartiets företrädare hävdar att de EU-kritiska valt att stanna hemma att detta skulle ha drabbat (V) och Junilistan håller inte. Valdeltagandet ökade denna och vid tidigare val har Vänsterpartiet fått betydligt fler röster."
Hennes kollega Eva Franchell fortsätter i dag med att raljera om att de unga i storstäderna minsann förstår sig på EU bättre än ignoranta bönder på vischan och att det är dem (s) måste nå. Osedvanligt fula påhopp på Marita Ulvskog och hennes försvar för LOs arbetare förs fram på en LO ägd tidnings ledarsida:
"Sverige har den näst högsta ungdomsarbetslösheten i hela Europa. I valrörelsens inledning stod Marita Ulvskog på just Medborgarplatsen och lovade att halvera ungdomsarbetslösheten i EU. Men i stället för att följa upp det löftet valde hon att driva en kampanj mot ett lettiskt uthyrningsföretag."
Att skriva så är väldigt modigt dagen efter EU-valet. Det är dags att studera VILKA som röstat, respektive röstat. Det vet vare sig jag eller Helle Klein. Erik Berg har skrivit en bra analys på det temat. För det första är "ökningen" hela tre procent och det är fortfarande långt i från hälften som röstar. När halva väljarkåren stannar hemma, då vore det väldigt märkligt om Vänsterpartiet gör succé. I de tidigare valen lyckades vi åtminstone mobilisera väljarna genom att frågan om superstaten EU hamnade i centrum. Detta valet gjorde både Vänsterpartiet och Junilistan ganska dåligt jobb med att lyfta EU-hatet. Vi hamnade i ett mellanläge. Vi nådde inte ut, gjorde inte en tillräckligt stark valrörelse. Att då börja vilja ändra politiken eller "skjuta" enskilda partiföreträdare, det är inte sjysst. Vi har gjort ett kollektivt misslyckande. Att dessutom vilja anpassa politiken efter tillfälliga väljarvinder är för mig högsta graden av opportunism. Om miljöpartiet driver en lite halvmesig progressiv EU-politik och får stöd för den, vad är problemet? Vad tjänar vi på att urholka svensk politik från en rakryggad vänsterlinje för att slåss om dessa väljare? Sofflocket, det är ditåt vi skall titta.
De jag pratat med som funderat på att inte rösta, de har inte sagt att de tycker Vänsterpartiet är för mycket emot EU, snarare tvärtom. Deras åsikter om EU passar sig sällan i "tryckt format". Så jag tror att svaren man får varierar på vem man frågar. De tycker inte att Vänsterpartiet är för mycket vänster och för mycket systemkritiskt, snarare tvärtom. De pratar om svensk politik som en sörja och om en vänster som är "hangarounds" runt socialdemokraterna.
Det finns två teser som jag stör mig mycket på när det gäller ALLA politiska journalister och ledarskribenter. Oavsett vilken (större) tidning de skriver på, så gör de samma fel:
1) Vi måste ha tydliga alternativ, "enighet" inom blocken är viktigare än något annat. "Vad får man om man röstar på Folkpartiet?". Journalisterna vill göra det lätt för sig och få två lag som de kan ställa mot varandra. Förstår liksom inte vad problemet är med att fortsätta som vi gjort i sisådär 90 år där varje parti kandiderar på SITT program och sedan får valresultatet avgöra vad som får mest inflytande. Att förhandla INNAN valet blir enligt mig väldigt mycket som att sälja skinnet innan Björnen är skjuten! Väljarna borde säga sitt och SEDAN kan kohandeln köra igång. Lite jobbigare för dessa slöa journalister som måste bevaka flera alternativ, men, men.
2) De ser världen ur sin egen världsbild. När de kommenterar Kristdemokraternas kräftgång, så hävdar de att lösningen är att de ska bli mindre värdekonservativa och bli HBT-vänner som alla andra. När de kommenterar Vänsterpartiet så hävdar de att lösningen är att vi ska bli marknadsliberala som alla andra. Seriöst- vad har Kd för berättigande om de INTE är ett medmänskligt reaktionärt parti? Då finns Sd för de av dessa väljare som tycker medmänskligt är mindre viktigt än det reaktionära. För de andra blir det väl soffan. På vilket sätt stärker det demokratin?
Faktum är att det miljöparti som Hell Klein så gärna omfamnar (ibland undrar jag om hon inte är miljömupp mer än socialdemokrat) ute på gator och torg knappast var så EU-positivt som liberalerna i storstadsmedia vill låtsas om. Vem vet vilka som röstade på den duktige EU-kritikern Carl Schlyter och vilka som röstade på EU-federalism?
Vänsterpartiet behöver fundera och analysera sin valrörelse och det ordentligt. En sådan diskussion bör ha sin grund i stärkandet av vår position som systemkritiker och inte i någon form av opportunism eller vandring åt höger (inte i själva inlägget, men i vissa kommentarer).
"Att som Vänsterpartiets företrädare hävdar att de EU-kritiska valt att stanna hemma att detta skulle ha drabbat (V) och Junilistan håller inte. Valdeltagandet ökade denna och vid tidigare val har Vänsterpartiet fått betydligt fler röster."
Hennes kollega Eva Franchell fortsätter i dag med att raljera om att de unga i storstäderna minsann förstår sig på EU bättre än ignoranta bönder på vischan och att det är dem (s) måste nå. Osedvanligt fula påhopp på Marita Ulvskog och hennes försvar för LOs arbetare förs fram på en LO ägd tidnings ledarsida:
"Sverige har den näst högsta ungdomsarbetslösheten i hela Europa. I valrörelsens inledning stod Marita Ulvskog på just Medborgarplatsen och lovade att halvera ungdomsarbetslösheten i EU. Men i stället för att följa upp det löftet valde hon att driva en kampanj mot ett lettiskt uthyrningsföretag."
Att skriva så är väldigt modigt dagen efter EU-valet. Det är dags att studera VILKA som röstat, respektive röstat. Det vet vare sig jag eller Helle Klein. Erik Berg har skrivit en bra analys på det temat. För det första är "ökningen" hela tre procent och det är fortfarande långt i från hälften som röstar. När halva väljarkåren stannar hemma, då vore det väldigt märkligt om Vänsterpartiet gör succé. I de tidigare valen lyckades vi åtminstone mobilisera väljarna genom att frågan om superstaten EU hamnade i centrum. Detta valet gjorde både Vänsterpartiet och Junilistan ganska dåligt jobb med att lyfta EU-hatet. Vi hamnade i ett mellanläge. Vi nådde inte ut, gjorde inte en tillräckligt stark valrörelse. Att då börja vilja ändra politiken eller "skjuta" enskilda partiföreträdare, det är inte sjysst. Vi har gjort ett kollektivt misslyckande. Att dessutom vilja anpassa politiken efter tillfälliga väljarvinder är för mig högsta graden av opportunism. Om miljöpartiet driver en lite halvmesig progressiv EU-politik och får stöd för den, vad är problemet? Vad tjänar vi på att urholka svensk politik från en rakryggad vänsterlinje för att slåss om dessa väljare? Sofflocket, det är ditåt vi skall titta.
De jag pratat med som funderat på att inte rösta, de har inte sagt att de tycker Vänsterpartiet är för mycket emot EU, snarare tvärtom. Deras åsikter om EU passar sig sällan i "tryckt format". Så jag tror att svaren man får varierar på vem man frågar. De tycker inte att Vänsterpartiet är för mycket vänster och för mycket systemkritiskt, snarare tvärtom. De pratar om svensk politik som en sörja och om en vänster som är "hangarounds" runt socialdemokraterna.
Det finns två teser som jag stör mig mycket på när det gäller ALLA politiska journalister och ledarskribenter. Oavsett vilken (större) tidning de skriver på, så gör de samma fel:
1) Vi måste ha tydliga alternativ, "enighet" inom blocken är viktigare än något annat. "Vad får man om man röstar på Folkpartiet?". Journalisterna vill göra det lätt för sig och få två lag som de kan ställa mot varandra. Förstår liksom inte vad problemet är med att fortsätta som vi gjort i sisådär 90 år där varje parti kandiderar på SITT program och sedan får valresultatet avgöra vad som får mest inflytande. Att förhandla INNAN valet blir enligt mig väldigt mycket som att sälja skinnet innan Björnen är skjuten! Väljarna borde säga sitt och SEDAN kan kohandeln köra igång. Lite jobbigare för dessa slöa journalister som måste bevaka flera alternativ, men, men.
2) De ser världen ur sin egen världsbild. När de kommenterar Kristdemokraternas kräftgång, så hävdar de att lösningen är att de ska bli mindre värdekonservativa och bli HBT-vänner som alla andra. När de kommenterar Vänsterpartiet så hävdar de att lösningen är att vi ska bli marknadsliberala som alla andra. Seriöst- vad har Kd för berättigande om de INTE är ett medmänskligt reaktionärt parti? Då finns Sd för de av dessa väljare som tycker medmänskligt är mindre viktigt än det reaktionära. För de andra blir det väl soffan. På vilket sätt stärker det demokratin?
Faktum är att det miljöparti som Hell Klein så gärna omfamnar (ibland undrar jag om hon inte är miljömupp mer än socialdemokrat) ute på gator och torg knappast var så EU-positivt som liberalerna i storstadsmedia vill låtsas om. Vem vet vilka som röstade på den duktige EU-kritikern Carl Schlyter och vilka som röstade på EU-federalism?
Vänsterpartiet behöver fundera och analysera sin valrörelse och det ordentligt. En sådan diskussion bör ha sin grund i stärkandet av vår position som systemkritiker och inte i någon form av opportunism eller vandring åt höger (inte i själva inlägget, men i vissa kommentarer).
Bra sida för nörden
Här hittar du en sammanställning av resultat från EU-valet från hela EU. Klickar du dig vidare kan du läsa mer om varje land. Glädjande är att Sinn Fein till sist fick mandat både från Irland och Nordirland. Man kan också se hur irriterande litet avståndet mellan bra resultat och mindre bra är. Vänsterförbundet i Finland förlorade på mållinjen sitt mandat till svenska överklassens parti, Svenska Folkpartiet. På Nordirland så fick ett protestantiskt högerextremt parti det sista mandatet, knappt före socialdemokraterna.
Så kan det gå när inte haspen är på, som man brukar säga.
För den mer nationalistiskt sinnade nörden kan man alltid hänvisa till www.val.se. Återkommer med mer.
Så kan det gå när inte haspen är på, som man brukar säga.
För den mer nationalistiskt sinnade nörden kan man alltid hänvisa till www.val.se. Återkommer med mer.
torsdag, juni 04, 2009
Varning för arbetarinitiativet
På många sätt är Arbetarinitiativet ett spännande tillskott inför EU-valet. Ett alternativ till Vänsterpartiet för dem som av någon för mig okänd anledning inte tycker Vänsterpartiet är tillräckligt radikalt i EU. Förmodligen en inställning som inte handlar om just arbetet i EU-parlamentet, för där har jag svårt att se hur mycket mer man skulle kunna göra. I andra arenor kanske vi ibland har kompromissat ett steg för mycket, men knappast i EU.
Problemet med Arbetarinitiativet är egentligen två, en hederlig och en ohederlig:
1) De har väldigt liten chans att komma in, risk att rösterna inte "ger" något. Denna argumentation gillar jag inte. Klart man ska rösta enligt övertygelse, om man är säker. Ligger man så att säga på gränsen mellan två partier så finns det en poäng att vara mer pragmatisk.
2) Arbetarinitiativet är en allians mellan två väldigt olika partier. Ideologiskt lika, men arbetssätten skiljer sig drastiskt åt. Det sympatiska Socialistiska Partiet och det i grunden ohederliga Rättvisepartiet Socialisterna (Offensiv).
I frågan när det gäller alla dessa orimliga förmåner som EU-parlamentariker får skrev Anders Svensson ett inlägg där han lyfte fram Arbetarinitiativets linje om arbetarlön. I inlägget var han hederlig nog att lyfta fram att Mp och Vänsterpartiet agerar på liknande sätt. Tro mig, så hade inte en offensivare skrivit! Några praktiska exempel:
* Offensiv om asyldebatt i Luleå. Får intrycket att (v) dels är överens med (s) och dels att vi är för att EU ska ha hand om dessa frågor, vilket självklart inte är sant.
* Om Nätverket mot rasisms demonstration i Salem skriver RS på ett sätt så att det lätt tolkas som om det bara är deras ungdomsorganisation Elevkampanjen som står bakom det. Ganska typiskt.
På den i vanliga fall lite märkliga sajten www.socialism.nu finns en tråd om RS. Läs följande sida där ett inlägg från "Katov" kort beskriver hur han upplevde det att vara medlem där.
Min egen erfarenhet från framförallt Umeå handlar om hur de medvetet går med i demonstrationer för att profilera sig själva, utan att ställa upp på gemensamma regler för hur vilka banderoller man får ha, namnlistor också vidare. Det finns en anledning varför de kallas "Vänsterns Jehovas Vittnen". Observera att jag i detta inlägg inte ens lyft upp deras odemokratiska och enteristiska förflutna! På det här inlägget vill jag verkligen ha kommentarer! :)
Då frågar sig säkert vän av ordning: Men då är det väl bara att rösta på den listan som toppas av en kandidat från Socialistiska Partiet? Tyvärr så är det så att RS har fler väljare än SP, varför chansen är väldigt stor att det ändå blir Ingrid Eriksson från RS som i så fall blir deras ledamot. Ingrid är en mycket duktig politiker, men också en offensivare av det gamla gardet från Umeå.
Problemet med Arbetarinitiativet är egentligen två, en hederlig och en ohederlig:
1) De har väldigt liten chans att komma in, risk att rösterna inte "ger" något. Denna argumentation gillar jag inte. Klart man ska rösta enligt övertygelse, om man är säker. Ligger man så att säga på gränsen mellan två partier så finns det en poäng att vara mer pragmatisk.
2) Arbetarinitiativet är en allians mellan två väldigt olika partier. Ideologiskt lika, men arbetssätten skiljer sig drastiskt åt. Det sympatiska Socialistiska Partiet och det i grunden ohederliga Rättvisepartiet Socialisterna (Offensiv).
I frågan när det gäller alla dessa orimliga förmåner som EU-parlamentariker får skrev Anders Svensson ett inlägg där han lyfte fram Arbetarinitiativets linje om arbetarlön. I inlägget var han hederlig nog att lyfta fram att Mp och Vänsterpartiet agerar på liknande sätt. Tro mig, så hade inte en offensivare skrivit! Några praktiska exempel:
* Offensiv om asyldebatt i Luleå. Får intrycket att (v) dels är överens med (s) och dels att vi är för att EU ska ha hand om dessa frågor, vilket självklart inte är sant.
* Om Nätverket mot rasisms demonstration i Salem skriver RS på ett sätt så att det lätt tolkas som om det bara är deras ungdomsorganisation Elevkampanjen som står bakom det. Ganska typiskt.
På den i vanliga fall lite märkliga sajten www.socialism.nu finns en tråd om RS. Läs följande sida där ett inlägg från "Katov" kort beskriver hur han upplevde det att vara medlem där.
Min egen erfarenhet från framförallt Umeå handlar om hur de medvetet går med i demonstrationer för att profilera sig själva, utan att ställa upp på gemensamma regler för hur vilka banderoller man får ha, namnlistor också vidare. Det finns en anledning varför de kallas "Vänsterns Jehovas Vittnen". Observera att jag i detta inlägg inte ens lyft upp deras odemokratiska och enteristiska förflutna! På det här inlägget vill jag verkligen ha kommentarer! :)
Då frågar sig säkert vän av ordning: Men då är det väl bara att rösta på den listan som toppas av en kandidat från Socialistiska Partiet? Tyvärr så är det så att RS har fler väljare än SP, varför chansen är väldigt stor att det ändå blir Ingrid Eriksson från RS som i så fall blir deras ledamot. Ingrid är en mycket duktig politiker, men också en offensivare av det gamla gardet från Umeå.
onsdag, juni 03, 2009
Valframgång på Grönland
Det delvis självstyrande Grönland gick till val i går, då 31 ledamöter valdes till det grönländska landstinget (Kalaallit Nunaanni Inatsisartut). Valet blev en stor framgång för vänsterpartietInuit Atawatigiit (den danska versionen av hemsidan). De fick hela 43,7% av rösterna, vilket är nästan en fördubbling av tidigare resultat och ger dem hela 14 mandat.
Anders Svensson (Sp) skriver om det här.
Svensk media skriver kortfattat om det här (SvD) och mer utförligt i dansk media (Politiken) och kanske bäst här (BT).
Vänsterpartiet har inga uttalade broderpartier, men vi tillhör samma grupp i Nordiska rådet.
Anders Svensson (Sp) skriver om det här.
Svensk media skriver kortfattat om det här (SvD) och mer utförligt i dansk media (Politiken) och kanske bäst här (BT).
Vänsterpartiet har inga uttalade broderpartier, men vi tillhör samma grupp i Nordiska rådet.
Dessa inkompetenta journalister...
Och i det här fallet kanske även dito statsvetare. Tillåter mig dock att tvivla. Magnus Blomgren borde veta bättre. Aftonbladet har en artikel där de, helt korrekt, påpekar att vilken parlamentsgrupp som partierna tillhör i EU-parlamentet har en stor betydelse för hur de agerar. Gott så. Vad jag stör mig på är att media gång på gång missar att berätta om skillnaden mellan vänsterns grupp, GUE/NGL och de andra.
GUE/NGL (Gauche unitaire européene/Nordic green left)är nämligen en konfederal grupp. Det betyder att gruppen försöker enas, men att det inte finns någon partipiska. Skillnaden mot den socialdemokratiska gruppen är enorm, men även de andra grupperna är mer styrda än vad GUE/NGL är. Det borde Johanna Melén och Aftonbladet tydliggjort.
En anledning till gruppens konfederala status är skillnaden internt. Där finns ganska oreformerade kommunistpartier som grekiska KKE , tillsammans med nyvänster partier som grekiska Synaspismos och nationalistiska vänsterpartier som irländska Sinn Fein. Där finns starka EU-motståndare som danska Folkebevægelsen mod EU och Vänsterpartiet tillsammans med mer EU-positiva Die Linke från Tyskland.
GUE/NGL (Gauche unitaire européene/Nordic green left)är nämligen en konfederal grupp. Det betyder att gruppen försöker enas, men att det inte finns någon partipiska. Skillnaden mot den socialdemokratiska gruppen är enorm, men även de andra grupperna är mer styrda än vad GUE/NGL är. Det borde Johanna Melén och Aftonbladet tydliggjort.
En anledning till gruppens konfederala status är skillnaden internt. Där finns ganska oreformerade kommunistpartier som grekiska KKE , tillsammans med nyvänster partier som grekiska Synaspismos och nationalistiska vänsterpartier som irländska Sinn Fein. Där finns starka EU-motståndare som danska Folkebevægelsen mod EU och Vänsterpartiet tillsammans med mer EU-positiva Die Linke från Tyskland.
måndag, juni 01, 2009
Högern styr i Stenungsund
Det är inte utan att det märks att Stenungsund är borgerligt styrt. Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg så har nu den borgerliga majoriteten bestämt några tokiga saker. På senaste Kommunstyrelsemötet beslöt man att gå vidare med såväl planerna på att bygga en reservvattentäkt uppe i Svartedalen. Bara (v) och (mp) stod emot dessa tokerier.
Det andra som inte har uppmärksammats alls i vår lokaltidning, bara det en skandal! Borgarna har i sin iver över ideologisk renlärighet bestämt att Stora Höga ska helt "befrias" från hyresrätter. Det är några boenden i området Anrås 1:107 som har bildat bostadsrättsförening och genom den ansöker om ombildning. Bostadsföreningen heter Agnes (769615-8448). Stenungssundsbostäder beslutade 4/5 2009 att godkänna förfrågan och skicka ärendet vidare till kommunen för godkännande (större affärer ska avgöras av kommunfullmäktige). Styrelsen består endast av fem ledamöter och minoriteten, de två socialdemokraterna (Benny Dickborn och Ritva Stubelius), reserverade sig och anförde följande:
"...Eftersom vi anser dels att försäljningspriset är för lågt långt under vad fastigheten är värderad av ST-hem och att genom denna försäljning så försvinner de enda hyresrätterna i hela Stora Höga samt att bolaget inte ekonomiskt är i behov av att genomföra någon försäljning och vi anser försäljningen inte gagnar bolaget."
Tja, vad mer behöver sägas? På kommunstyrelsens möte gick majoriteten vidare(§ 102) med dumheterna. Nu kommer det slutligen att avgöras av fullmäktige den 8 juni. Självklart reserverade sig såväl Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (genom Birgit Lövkvist).
Däremot så avslöjade Miljöpartiet återigen vilket oseriöst och onödigt parti de är. Deras ledamot, Joakim Ruist, avstod från att deltaga i beslutet. Antingen betyder det att de inte kan ta ställning i frågan ELLER så har de inte hunnit prata ihop sig inför KS. Oavsett vilket så är det pinsamt att de väljer att passa i en så viktig fråga. Det bevisar vad jag alltid sagt: Man kan inte lita på Miljöpartiet!
Däremot så gick Miljöpartiet med oppositionen när de övriga i majoriteten bestämde att den kommunala hemtjänsten ska läggas ner. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ville åtminstone att den kommunala hemtjänsten skulle finnas kvar som alternativ när val skulle införas, men det ville inte högerpartierna. Dogmatism var ordet. Detta förslag borde ju inte vara särskilt kontroversiellt:
"Vi socialdemokrater har redan i ett tidigt
skede av diskussionerna av införandet av LOV:en påtalat vikten av att beakta
kvalitetsaspekterna och att därmed säkra en trygghet för de äldre.
Det finns med största sannolikhet privata alternativ som kan leva upp till detta. Men om en eller flera privata utförare inte kan fullfölja sitt uppdrag så är kommunen ytterst ansvarig för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver och då är det viktigt att den kommunala kompetensen finns kvar. Att bygga upp en verksamhet tar tid. Med ovanstående som bakgrund yrkar vi på att kommunen även fortsättningsvis ska vara ett valbart alternativ."
"Det blåser hårt, det blåser kallt, det blåser högervindar överallt." Låttext från Strebers.
Det andra som inte har uppmärksammats alls i vår lokaltidning, bara det en skandal! Borgarna har i sin iver över ideologisk renlärighet bestämt att Stora Höga ska helt "befrias" från hyresrätter. Det är några boenden i området Anrås 1:107 som har bildat bostadsrättsförening och genom den ansöker om ombildning. Bostadsföreningen heter Agnes (769615-8448). Stenungssundsbostäder beslutade 4/5 2009 att godkänna förfrågan och skicka ärendet vidare till kommunen för godkännande (större affärer ska avgöras av kommunfullmäktige). Styrelsen består endast av fem ledamöter och minoriteten, de två socialdemokraterna (Benny Dickborn och Ritva Stubelius), reserverade sig och anförde följande:
"...Eftersom vi anser dels att försäljningspriset är för lågt långt under vad fastigheten är värderad av ST-hem och att genom denna försäljning så försvinner de enda hyresrätterna i hela Stora Höga samt att bolaget inte ekonomiskt är i behov av att genomföra någon försäljning och vi anser försäljningen inte gagnar bolaget."
Tja, vad mer behöver sägas? På kommunstyrelsens möte gick majoriteten vidare(§ 102) med dumheterna. Nu kommer det slutligen att avgöras av fullmäktige den 8 juni. Självklart reserverade sig såväl Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (genom Birgit Lövkvist).
Däremot så avslöjade Miljöpartiet återigen vilket oseriöst och onödigt parti de är. Deras ledamot, Joakim Ruist, avstod från att deltaga i beslutet. Antingen betyder det att de inte kan ta ställning i frågan ELLER så har de inte hunnit prata ihop sig inför KS. Oavsett vilket så är det pinsamt att de väljer att passa i en så viktig fråga. Det bevisar vad jag alltid sagt: Man kan inte lita på Miljöpartiet!
Däremot så gick Miljöpartiet med oppositionen när de övriga i majoriteten bestämde att den kommunala hemtjänsten ska läggas ner. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ville åtminstone att den kommunala hemtjänsten skulle finnas kvar som alternativ när val skulle införas, men det ville inte högerpartierna. Dogmatism var ordet. Detta förslag borde ju inte vara särskilt kontroversiellt:
"Vi socialdemokrater har redan i ett tidigt
skede av diskussionerna av införandet av LOV:en påtalat vikten av att beakta
kvalitetsaspekterna och att därmed säkra en trygghet för de äldre.
Det finns med största sannolikhet privata alternativ som kan leva upp till detta. Men om en eller flera privata utförare inte kan fullfölja sitt uppdrag så är kommunen ytterst ansvarig för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver och då är det viktigt att den kommunala kompetensen finns kvar. Att bygga upp en verksamhet tar tid. Med ovanstående som bakgrund yrkar vi på att kommunen även fortsättningsvis ska vara ett valbart alternativ."
"Det blåser hårt, det blåser kallt, det blåser högervindar överallt." Låttext från Strebers.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
