Det märks att det är valår, partierna tävlar om att bjuda över varandra på diverse områden. Ofta handlar det om nya, spännande sätt att stödja "företagande och entreprenörskap".
Tyvärr är det ofta en omskrivning för särlösningar och subventioner som riskerar att snedvrida arbetsmarknaden. Ta RUT avdraget till exempel där diverse företagare nu gråter ut över att de måste värva sina kunder själva och låta dem betala 100% av kostnaden.
Upplägget på RUT är helt sinnesjukt. Det är helt vanliga hushållssysslor som subventioneras genom att man får dra av den utgiften på skatten. Hela beloppet får dras av, med andra ord så bedöms det som viktigare än resorna till jobbet, där vi har ett "karensbelopp" på 9000 kronor som man måste komma över för att få avdrag. Intressant är också att det BARA gäller okvalificerade arbetsuppgifter. T.ex. är läxhjälp för högstadieelever okej, men inte för gymnasieelever eftersom det anses vara för nära reguljärt lärararbete, eller nåt. Det sa i alla fall det företaget jag sålde läxhjälp åt i alla fall...
Ett exempel på hur det snedvrider konkurrensen: Det är okej att anställa någon för att sköta hemmet, laga mat åt dig när du stressad kommer hem från jobbet och sen ska vidare till ett kvällsmöte. Om du däremot väljer att äta på din lokala restaurang i stället så får du betala en hiskelig moms på 25%, UTAN några avdrag. Rättvist? Knappast.
Ett annat exempel är diverse idéer om minskade arbetsgivaravgifter för ungdomar, invandrare eller norrlänningar. Det är fel, fel och åter fel. Arbetsgivaravgifter är försäkringspremier för pension, sjukförsäkring & övriga socialförsäkringar. Om man ska befria/sätta ned arbetsgivaravgiften för vissa företag så innebär det en av två saker:
1) De anställda som omfattas av det får sämre skydd, eftersom de inte betalar för det. Nej, så illa är det inte i Sverige- än. Alltså är det nedanstående som gäller.
2) De företag som inte har anställda som omfattas av undantagen får betala premier även för dessa.
Rättvist? Knappast.
Ett tredje exempel är olika idéer om friår, förbättrade villkor för nyföretagande. Att man under en period ska kunna behålla sin a-kassa medan man drar igång ett företag. Miljöpartiet har lagt en hel radda med sådana förslag bland annat i sitt valmanifest. Det finns ingen rimlig anledning att ordna med hängsle och livrem åt nyföretagare. Särskilt inte inom tjänstesektorn. Har någon en nytänkande kanonidé så är det viktigt att det finns rimliga lån och investeringskapital tillgängligt. Däremot så ska inte ytterligare en frisör, restaurang eller taxiåkare få riktat stöd för att kunna komma igång. Det finns redan konkurrenter därute som betalar avtalsenliga löner, skatter och avgifter. Varför ska de missgynnas av osund konkurrens?
Även i Vänsterpartiet finns det inslag av vurmande för småföretag. På partikongressen senast så såg jag hur ombud från Norrbotten gick upp och pläderade för generösare a-kasseregler pga att turistbranschen har svårt att sysselsätta folk året om. Liknande resonemang har setts i diskussionen om deltids-stämpling. Jag delar synen på att regeringens 70-dagars regel har varit stelbent och främst drabbat den arbetslöse och inte företagen. De gamla reglerna var dock för slappa. Det är inte rimligt att ett företag ska år ut och år in betala för en deltidsanställd och ändå kunna känna sig säker på att personen har råd att jobba kvar eftersom a-kassan täcker upp resten. Snacka om staten och kapitalet! Var finns incitamentet för företagaren att planera om sin verksamhet så att det blir fler heltidsarbeten?
Eftersom jag redan varit lång så vill jag hänvisa till följande debattinlägg från Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson om varför särlösningar är dåligt.
Även den fackliga rörelsen borde skärpa till sig här. Jag kan till nöds acceptera ungdomslöner upp till 19-20 års åldern. Fram tills dess ska ungdomars huvudsysselsättning vara gymnasiestudier. Det kan rent av vara skadligt med tillgängliga jobb med bra lön. Hade gamla klasskompisar som hoppade av fordon och började jobba väldigt tidigt. Inte helt lyckat om de senare skulle vilja göra något annat.
Att däremot som Unionen ha ungdomslöner upp till 24 års åldern är bara rubbat. 23-åringens hyra är inte billigare än 25 åringens. Ej heller är arbetsinsatsen sämre. Det är individuellt. Att då låta det skilja över 2000 kronor i månadslön är helt orimligt. Särskilt som det handlar om en branch med minimal löneutveckling. Jag är för att erfarenhet ska löna sig, men då är det branscherfarenhets tid som är väsentligt, inte vad som står på ditt födelsecertifikat!
Visar inlägg med etikett Regeringen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Regeringen. Visa alla inlägg
söndag, maj 16, 2010
fredag, april 30, 2010
Frågorna vi inte ska låta valet handla om
Trots att en positiv mätning som presenteras i Aftonbladet i dag visar på ökat stöd för de röd-gröna så tänkte jag lista lite saker jag menar att vi bör undvika att låta valrörelsen handla om. Vissa av frågorna är ganska oviktiga, andra är principiellt viktiga, men som inte för debatten dit vi vill ha den.
Håll till godo:
* Ett exempel är Göteborgs stad som skickat ungdomar på glid att göra sin samhällstjänst i Nicaragua där de får bo hemma hos poliser under ett års tid. Givetvis ser borgarna det populistiska i det hela och gör utspel om att de borde skickas till en småländsk bondgård istället. Dessutom låtsas de att 200 000 är mycket pengar när det gäller ett års behandling för den här typen av ungdomar. Det är det inte om man jämför med vad de kan kosta här på hemmaplan. Oavsett så är det här en diskussion vi inte kan vinna. Givetvis ska vi markera för en långsiktig syn på kriminalvård och sånt, men vi vinner inget val på att hålla igång en sådan diskussion. Det förebyggande arbetet med fritidsgårdar och sånt- där har vi vår starka sida, se till att debatten landar där.
* Monarkifrågan. Visst vi har markerat vad vi tycker. Lars Ohly går inte på bröllopet. Bra! Det är en fråga där vi ska svara på tilltal så att säga. Det är en ganska viktig principfråga, men den påverkar inte människors vardag. Att frivilligt då slösa bort det lilla utrymme vi har i debatten på det, är vansinnigt. Den partikamrat som lyfter upp republikdiskussionen i valet gör sig skyldig till förräderi mot både socialismen och feminismen! Folks vardag måste stå i centrum.
* Afganistan. Irakfrågan är mer aktuell. Afganistan är ett kaos och virrvarv. Vi skulle inte gått in, vi borde gå ut. Det är ändå så att det inte finns någon lösning som garranterar ett fritt, oberoende Afganistan där mänskliga rättigheter respekteras. Alltså är det inte svart-vitt, alltså är det mer svårsålt. Alltså slår inte Afghanistan ur ett "röstvärvningshänseende" Irak, Palestina eller t.o.m. sydamerika. Vi bör inför valet fokusera på borgarnas största svagheter, inte sprida ut kritiken på alla brister i deras utrikespolitik.
* Invandringens "problem". Vi får aldrig backa från att ta fajten mot rasism och fascism. Faktum kvarstår dock att det finns väldigt många som sympatiserar med reaktionära åsikter, men som inte tycker att de frågorna är de viktigaste i världen. Oavsett om det gäller rätten till att bära burqa, hedersdiskussionen, eller flyktingmottagande i största allmänhet. Många inser att frågor kring välfärd-, arbete- eller bostadspolitik är mycket, mycket viktigare än antalet flyktingar Sverige tar emot. Då är det dumt om politikerna går ut och säger att de frågorna är de viktigaste... Den andra gruppen av människor (vi själva) som vill ha en human och generös flyktingpolitik till skillnad från nuvarande fästing europa, vi vet redan vad vi ska rösta på (v eller mp). Slutsats- väck med frågan från den politiska dagordningen!
Kanske fyller på med mer. Självklart ska personinriktat trams också slängas bort som Unckels "toblerone-attack" på Sahlin. Tipsar om ett gammalt inlägg från förra valet: "Om detta må valet INTE handla om".
Håll till godo:
* Ett exempel är Göteborgs stad som skickat ungdomar på glid att göra sin samhällstjänst i Nicaragua där de får bo hemma hos poliser under ett års tid. Givetvis ser borgarna det populistiska i det hela och gör utspel om att de borde skickas till en småländsk bondgård istället. Dessutom låtsas de att 200 000 är mycket pengar när det gäller ett års behandling för den här typen av ungdomar. Det är det inte om man jämför med vad de kan kosta här på hemmaplan. Oavsett så är det här en diskussion vi inte kan vinna. Givetvis ska vi markera för en långsiktig syn på kriminalvård och sånt, men vi vinner inget val på att hålla igång en sådan diskussion. Det förebyggande arbetet med fritidsgårdar och sånt- där har vi vår starka sida, se till att debatten landar där.
* Monarkifrågan. Visst vi har markerat vad vi tycker. Lars Ohly går inte på bröllopet. Bra! Det är en fråga där vi ska svara på tilltal så att säga. Det är en ganska viktig principfråga, men den påverkar inte människors vardag. Att frivilligt då slösa bort det lilla utrymme vi har i debatten på det, är vansinnigt. Den partikamrat som lyfter upp republikdiskussionen i valet gör sig skyldig till förräderi mot både socialismen och feminismen! Folks vardag måste stå i centrum.
* Afganistan. Irakfrågan är mer aktuell. Afganistan är ett kaos och virrvarv. Vi skulle inte gått in, vi borde gå ut. Det är ändå så att det inte finns någon lösning som garranterar ett fritt, oberoende Afganistan där mänskliga rättigheter respekteras. Alltså är det inte svart-vitt, alltså är det mer svårsålt. Alltså slår inte Afghanistan ur ett "röstvärvningshänseende" Irak, Palestina eller t.o.m. sydamerika. Vi bör inför valet fokusera på borgarnas största svagheter, inte sprida ut kritiken på alla brister i deras utrikespolitik.
* Invandringens "problem". Vi får aldrig backa från att ta fajten mot rasism och fascism. Faktum kvarstår dock att det finns väldigt många som sympatiserar med reaktionära åsikter, men som inte tycker att de frågorna är de viktigaste i världen. Oavsett om det gäller rätten till att bära burqa, hedersdiskussionen, eller flyktingmottagande i största allmänhet. Många inser att frågor kring välfärd-, arbete- eller bostadspolitik är mycket, mycket viktigare än antalet flyktingar Sverige tar emot. Då är det dumt om politikerna går ut och säger att de frågorna är de viktigaste... Den andra gruppen av människor (vi själva) som vill ha en human och generös flyktingpolitik till skillnad från nuvarande fästing europa, vi vet redan vad vi ska rösta på (v eller mp). Slutsats- väck med frågan från den politiska dagordningen!
Kanske fyller på med mer. Självklart ska personinriktat trams också slängas bort som Unckels "toblerone-attack" på Sahlin. Tipsar om ett gammalt inlägg från förra valet: "Om detta må valet INTE handla om".
måndag, april 19, 2010
Oprofessionellt och klent gjort ers majestät!
Jag är inte den som bryr mig om vare sig kungahuset, eller någon sorts eliternas etik och diplomati. Ej heller är jag särskilt imponerad av den reaktionära polska statsledningen.
Faktum kvarstår dock- det hålls en statsbegravning i ett grannland. Flera ledande dignitärer har gått bort i förtid. Självklart ska vårt statsöverhuvud närvara! Lite inställda flyg är en dålig ursäkt.
Har svårt att se vad kungen har för planer som han inte kunde ställa in för en långsammare resa till Polen. Bil, tåg, eller kanske det rimligaste: båt.
För utrikesministern gäller i stort det samma, möjligen undantaget att han faktiskt kan ha viktiga saker för sig, men även där borde en statsbegravning väga tungt.
Förstår inte varför inte alla dessa företrädare för rojalist- och elitistmedia låter detta passera?
Polen är ett problematiskt grannland. Det gäller deras obstinata hållning om eu:s jordbrukspolitik. Det gäller homosexualitet, abort och jämställdhet i största allmänhet. JUST DÄRFÖR ska vi ta chanserna till goodwill genom att dyka upp med vår statsledning när andra länder uteblir. Hade det varit norge eller finland så kunde vi låtit bli, men här tycker jag man kunde ansträngt sig mer. Det förstod rysslands president, men inte Bildt och hovet.
Svd skriver bra om det hela. Håller faktiskt med Tjeckiens president: skandal att ingen från eu:s elit deltar. Att inte ens företrädare för tyskland ids komma till sitt grannland är pinsamt. Återigen, Ryssland kom... Läs:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/utlandska-gaster-saknades-pa-begravningen_4582049.svd
Faktum kvarstår dock- det hålls en statsbegravning i ett grannland. Flera ledande dignitärer har gått bort i förtid. Självklart ska vårt statsöverhuvud närvara! Lite inställda flyg är en dålig ursäkt.
Har svårt att se vad kungen har för planer som han inte kunde ställa in för en långsammare resa till Polen. Bil, tåg, eller kanske det rimligaste: båt.
För utrikesministern gäller i stort det samma, möjligen undantaget att han faktiskt kan ha viktiga saker för sig, men även där borde en statsbegravning väga tungt.
Förstår inte varför inte alla dessa företrädare för rojalist- och elitistmedia låter detta passera?
Polen är ett problematiskt grannland. Det gäller deras obstinata hållning om eu:s jordbrukspolitik. Det gäller homosexualitet, abort och jämställdhet i största allmänhet. JUST DÄRFÖR ska vi ta chanserna till goodwill genom att dyka upp med vår statsledning när andra länder uteblir. Hade det varit norge eller finland så kunde vi låtit bli, men här tycker jag man kunde ansträngt sig mer. Det förstod rysslands president, men inte Bildt och hovet.
Svd skriver bra om det hela. Håller faktiskt med Tjeckiens president: skandal att ingen från eu:s elit deltar. Att inte ens företrädare för tyskland ids komma till sitt grannland är pinsamt. Återigen, Ryssland kom... Läs:
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/utlandska-gaster-saknades-pa-begravningen_4582049.svd
lördag, april 17, 2010
Borgerlig arrogans om nattis i Stenungsund
I dagens nummer av lokaltidningen ST-tidningen så avslöjar sig Erik Söderberg(fp) och Owe Andersson(m) ordentligt. Gå in och läs på (v) Stenungsunds hemsida.
Vi skiftarbetare måste få samma rätt till barnomsorg som de som jobbar dagtid på vardagar. För en modern barnomsorg! Det är uppenbart att allt prat om "arbetslinje" inte riktigt är sant. I alla fall inte när möjligheten att tvinga kvinnor tillbaks till hemmet dyker upp...
Vi skiftarbetare måste få samma rätt till barnomsorg som de som jobbar dagtid på vardagar. För en modern barnomsorg! Det är uppenbart att allt prat om "arbetslinje" inte riktigt är sant. I alla fall inte när möjligheten att tvinga kvinnor tillbaks till hemmet dyker upp...
lördag, december 12, 2009
Regeringsmedia blandar medvetet bort korten, eller är de bara korkade?
Regeringen har problem. Det som de flesta vetat länge, börjar nu synas i etermedia. Pratar självklart om situationen för de sjukskrivna. Det var inte lätt för dem under den förra regeringen och inte har det blivit bättre med den här regeringen och de nya, hårdare reglerna. Tvärtom, all anständighet har nu släppts och man skapar ett system helt utan rimlighet, ett system helt byggt på ideologi, utan anpassning till verkligheten. Mantrat "arbete är bättre än bidrag" upprepas även när alternativet arbete inte finns...
Nu har då äntligen överhetens välbetalda propagandister som normalt går under namnet journalister insett att frågan inte går att dölja utan börjat skriva om det. Frågan har de senaste veckorna äntligen börjat få den uppmärksamhet den förtjänar.
På ledarplats är det förstås jobbigt för regeringens propagandister, men de gör goda försök. Göteborgs Posten (liberal) har i flera artiklar likt en svensk Bagdad-Bob försökt förklara hur mycket bättre systemet är numera. Inte enkelt.
Deras kärnpunkt är följande: "Det blir inte lätt att ersätta automatisk förtidspensionering av långstidssjukskrivna med rehabilitering. Men regeringen gör rätt som försöker."
Det är svårt att säga emot. Självklart var den automatiska överföringen av sjukskrivna till sjukpension (med lägre ersättning) inget bra system. Dölja statistik är knappast rätt väg fram.
Det är egentligen riktigt motbjudande hur en så viktig fråga kan få en så cynisk lösning: Sätt en tidsram, en bortre parentes och för över den sjuka till arbetsförmedlingen så kommer personen i fråga "rycka upp sig" och bli frisk.
I stället för att lägga fokus på individens ansvar och pressa den som redan mår dåligt med en stor portion ekonomisk stress. Borgarna kanske tror ekonomisk stress gör folk friska, min personliga erfarenhet är motsatsen, men vad vet jag?
I stället borde fokus läggas på försäkringskassans, arbetsgivarens och vårdens ansvar. Ingen sjukskriven ska få gå och vänta på rehabilitering, uppföljning eller gå miste om sociala arrangemang på jobbet. Att behålla sitt sociala sammanhang på jobbet är viktigare än vad många arbetsgivare och för den delen sjukskrivna verkar förstå.
Jag är inte emot att man i samband med rehabiliteringen kan använda ekonomiska styrmedel för dem som behöver det. Det kan handla om människor som behöver komma ur passivitet och apati, som behöver krav för att komma igång. Det kan handla om så enkla saker som att delta i arbetsträning någon gång i veckan, eller att lägga möten och liknande tidigt på morgonen för att få upp personen. Särskilt för yngre kan sådant vara behövligt.
Säger alltså inte att samhället ska låta bli att ställa krav. Det jag säger är att kraven ska ställas utifrån individens behov, inte utav fiskala skäl! Det stora problemet är dock att samhället inte gör sitt jobb. Att då angripa den sjuke, innan samhället gör sitt, det är inte bara cyniskt, utan även kontraproduktivt.
Har mycket svårt att se hur ett överförande från sjukskrivning till arbetslöshet och i slutändan socialbidrag gynnar någon sorts "arbetslinje".
De nya reglerna har medfört flera kända vansinniga effekter som att man begär att en som är sjukskriven på deltid ska bli av med sin sjukskrivning och tvingas säga upp sitt nuvarande jobb för att "hon kan ta ett lättare jobb." Sinnessjukt! I dagens arbetsmarknadsmässiga läge!
Låt individen stå i centrum!
Till sist lite siffror:
Det finns inget underskott i sjukförsäkringen! Under 2002-2009 var det sammanlagda ÖVERSKOTTET i sjukförsäkringen hela 68 miljarder kronor. Fram till 2011 räknar Konjunkturinstitutet med att det samlade överskottet ska stiga till 82 miljarder kronor.
Varför är då borgarna (och högersossarna innan dess) så desperata om att minska dessa utgifter? Jo, för de vill föra över dessa, av löntagarna inbetalda pengar (genom avstådd lön) till företagen genom sänkta socialförsäkringsavgifter (arbetsgivaravgifter). Om det leder till att sjuka jagas och hetsas - så är det tydligen värt det!
Kommer fylla ut med text och siffror när jag kommer på vilken tidning det var jag läste en undersökning bland arbetsgivare över deras intresse av att anställa f.d. sjukskrivna. Det var, föga förvånande, minst sagt skralt. Här är en central del av borgarnas haltande resonemang, med en arbetslöshet som närmar sig 10% - så har arbetsgivarna fullt med 100% friska att välja mellan, vem sjutton anställer då någon som varit borta från arbetsmarknaden i flera år? Idioti.
Nu har då äntligen överhetens välbetalda propagandister som normalt går under namnet journalister insett att frågan inte går att dölja utan börjat skriva om det. Frågan har de senaste veckorna äntligen börjat få den uppmärksamhet den förtjänar.
På ledarplats är det förstås jobbigt för regeringens propagandister, men de gör goda försök. Göteborgs Posten (liberal) har i flera artiklar likt en svensk Bagdad-Bob försökt förklara hur mycket bättre systemet är numera. Inte enkelt.
Deras kärnpunkt är följande: "Det blir inte lätt att ersätta automatisk förtidspensionering av långstidssjukskrivna med rehabilitering. Men regeringen gör rätt som försöker."
Det är svårt att säga emot. Självklart var den automatiska överföringen av sjukskrivna till sjukpension (med lägre ersättning) inget bra system. Dölja statistik är knappast rätt väg fram.
Det är egentligen riktigt motbjudande hur en så viktig fråga kan få en så cynisk lösning: Sätt en tidsram, en bortre parentes och för över den sjuka till arbetsförmedlingen så kommer personen i fråga "rycka upp sig" och bli frisk.
I stället för att lägga fokus på individens ansvar och pressa den som redan mår dåligt med en stor portion ekonomisk stress. Borgarna kanske tror ekonomisk stress gör folk friska, min personliga erfarenhet är motsatsen, men vad vet jag?
I stället borde fokus läggas på försäkringskassans, arbetsgivarens och vårdens ansvar. Ingen sjukskriven ska få gå och vänta på rehabilitering, uppföljning eller gå miste om sociala arrangemang på jobbet. Att behålla sitt sociala sammanhang på jobbet är viktigare än vad många arbetsgivare och för den delen sjukskrivna verkar förstå.
Jag är inte emot att man i samband med rehabiliteringen kan använda ekonomiska styrmedel för dem som behöver det. Det kan handla om människor som behöver komma ur passivitet och apati, som behöver krav för att komma igång. Det kan handla om så enkla saker som att delta i arbetsträning någon gång i veckan, eller att lägga möten och liknande tidigt på morgonen för att få upp personen. Särskilt för yngre kan sådant vara behövligt.
Säger alltså inte att samhället ska låta bli att ställa krav. Det jag säger är att kraven ska ställas utifrån individens behov, inte utav fiskala skäl! Det stora problemet är dock att samhället inte gör sitt jobb. Att då angripa den sjuke, innan samhället gör sitt, det är inte bara cyniskt, utan även kontraproduktivt.
Har mycket svårt att se hur ett överförande från sjukskrivning till arbetslöshet och i slutändan socialbidrag gynnar någon sorts "arbetslinje".
De nya reglerna har medfört flera kända vansinniga effekter som att man begär att en som är sjukskriven på deltid ska bli av med sin sjukskrivning och tvingas säga upp sitt nuvarande jobb för att "hon kan ta ett lättare jobb." Sinnessjukt! I dagens arbetsmarknadsmässiga läge!
Låt individen stå i centrum!
Till sist lite siffror:
Det finns inget underskott i sjukförsäkringen! Under 2002-2009 var det sammanlagda ÖVERSKOTTET i sjukförsäkringen hela 68 miljarder kronor. Fram till 2011 räknar Konjunkturinstitutet med att det samlade överskottet ska stiga till 82 miljarder kronor.
Varför är då borgarna (och högersossarna innan dess) så desperata om att minska dessa utgifter? Jo, för de vill föra över dessa, av löntagarna inbetalda pengar (genom avstådd lön) till företagen genom sänkta socialförsäkringsavgifter (arbetsgivaravgifter). Om det leder till att sjuka jagas och hetsas - så är det tydligen värt det!
Kommer fylla ut med text och siffror när jag kommer på vilken tidning det var jag läste en undersökning bland arbetsgivare över deras intresse av att anställa f.d. sjukskrivna. Det var, föga förvånande, minst sagt skralt. Här är en central del av borgarnas haltande resonemang, med en arbetslöshet som närmar sig 10% - så har arbetsgivarna fullt med 100% friska att välja mellan, vem sjutton anställer då någon som varit borta från arbetsmarknaden i flera år? Idioti.
torsdag, december 10, 2009
Liberal dubbelmoral
På liberala Göteborgs Postens ledarsida fanns det en krönika idag som på ytan var helt okej. Jag håller med om mycket som Maria Haldesten skriver, t.ex:
"Lojalitet är bland de lurigaste begrepp som finns. Det kan låta vackert. Men lika gärna brukas som täckmantel för något fult- nämligen munkavle."
Precis, så är det. Det finns gott om exempel, vi har det gamla exemplet från Värö bruk utanför Varberg där vänsterpartisten Kjell-Erik Karlsson (en bit ner på sidan hittar du historien, resten är värt att läsa också) fick sparken för att ha påtalat miljömässiga missförhållanden på bruket.
Vid det tillfället, eller vid andra tillfällen när det rapporteras om att någon har brutit mot vad arbetsgivaren hävdar vara lojalitet och fått sparken för det, ja då brukar ju inte liberaler som Maria Haldesten stå på barrikaderna. Varför gör hon det nu?
Jo, för det handlar om offentlig sektor, inte bara det- det handlar om anställda som protesterar mot nedskärningar i en (s-mp)-styrd kommun...
Innehållet i artikeln är det inget fel på, möjligen lite väl enkla slutsatser och självsäkra utropp. Ett visst utrymme för lojalitetskrav måste det finnas på varje arbetsplats. En kommunal tjänsteman ska tillexempel på sin arbetstid inte driva någon privat agenda, svara medborgare neutralt och så vidare. Även om man är rektor på en nedläggningshotad skola, t.ex. Klarar man inte det bör man skaffa sig ett annat jobb. Ju högre befattning, desto större krav bör kunna ställas.
Å andra sida, vet vi ju att det inte är ovanstående som är problemet, utan missförhållanden som inte lyfts fram i ljuset pga den filt av rädsla som finns på många arbetsplatser idag. Så nog är hennes krönika välkommen.
Problemet med krönikan är självklart att den bara behandlar den offentliga sektorn, som vanligt. Det är så med liberaler. Det offentliga kan man ställa krav på, men den heliga privata äganderätten, den får man inte röra!
Jag borde också ha rätt att beskriva min arbetsmiljö utan risk för represalier, även om jag inte är lärare eller undersköterska!
"Lojalitet är bland de lurigaste begrepp som finns. Det kan låta vackert. Men lika gärna brukas som täckmantel för något fult- nämligen munkavle."
Precis, så är det. Det finns gott om exempel, vi har det gamla exemplet från Värö bruk utanför Varberg där vänsterpartisten Kjell-Erik Karlsson (en bit ner på sidan hittar du historien, resten är värt att läsa också) fick sparken för att ha påtalat miljömässiga missförhållanden på bruket.
Vid det tillfället, eller vid andra tillfällen när det rapporteras om att någon har brutit mot vad arbetsgivaren hävdar vara lojalitet och fått sparken för det, ja då brukar ju inte liberaler som Maria Haldesten stå på barrikaderna. Varför gör hon det nu?
Jo, för det handlar om offentlig sektor, inte bara det- det handlar om anställda som protesterar mot nedskärningar i en (s-mp)-styrd kommun...
Innehållet i artikeln är det inget fel på, möjligen lite väl enkla slutsatser och självsäkra utropp. Ett visst utrymme för lojalitetskrav måste det finnas på varje arbetsplats. En kommunal tjänsteman ska tillexempel på sin arbetstid inte driva någon privat agenda, svara medborgare neutralt och så vidare. Även om man är rektor på en nedläggningshotad skola, t.ex. Klarar man inte det bör man skaffa sig ett annat jobb. Ju högre befattning, desto större krav bör kunna ställas.
Å andra sida, vet vi ju att det inte är ovanstående som är problemet, utan missförhållanden som inte lyfts fram i ljuset pga den filt av rädsla som finns på många arbetsplatser idag. Så nog är hennes krönika välkommen.
Problemet med krönikan är självklart att den bara behandlar den offentliga sektorn, som vanligt. Det är så med liberaler. Det offentliga kan man ställa krav på, men den heliga privata äganderätten, den får man inte röra!
Jag borde också ha rätt att beskriva min arbetsmiljö utan risk för represalier, även om jag inte är lärare eller undersköterska!
onsdag, december 09, 2009
Är röd-grönt samarbete verkligen en bra idé?
Det finns få saker som stör mig så mycket som när "snälla" och "välmenande" akademiker (och andra som har sitt på det torra)ska agera världsförbättrare.
Deras alldeles egna parti, vänsterliberala Miljöpartiet stödjer moderaternas förslag om att göra "ekonomiska frisoner" av invandrarområderna i nordöstra Göteborg. Nu när det gått igenom i kommunfullmäktige krävs det bara att högermajoriteten i Riksdagen också gör vågen.
Jag citerar en artikel från proletären:
Vilka specialregler som skall gälla i eventuella frizoner är ännu oklart. Henrik Nilssons bud är att företag inom frizonen skall befrias från arbetsgivaravgifter och företagsskatt, men till det lägger hans partivän Johnny Munkhammar försämrad anställningstrygghet och individuella anställningsavtal, vilket pekar ut färd-riktningen. Frizonerna skall upprätta en arbetsmarknad utan rättigheter för de anställda, till att börja med skräddarsydd för invandrare, men möjlig att utvidga till hela branscher och på sikt till hela arbetsmarknaden.
Klassisk högerpolitik, speciellt riktat till de som står längst ifrån arbetsmarknaden, så långt inget nytt, klassisk högerpolitik. Vad skulle effekten bli då? Även här vet Proletären svar:
"Som integrationspolitik är frizonerna rena vansinnet. Man kan inte integrera invandrare genom att segregera dem från den ordinarie arbetsmarknaden. Frizonerna verkar i rakt motsatt riktning, oavsett om de genererar ett och annat jobb. De förstärker segregationen och ghettoiseringen av de förorter som skiljs ut som speciella."
Deras alldeles egna parti, vänsterliberala Miljöpartiet stödjer moderaternas förslag om att göra "ekonomiska frisoner" av invandrarområderna i nordöstra Göteborg. Nu när det gått igenom i kommunfullmäktige krävs det bara att högermajoriteten i Riksdagen också gör vågen.
Jag citerar en artikel från proletären:
Vilka specialregler som skall gälla i eventuella frizoner är ännu oklart. Henrik Nilssons bud är att företag inom frizonen skall befrias från arbetsgivaravgifter och företagsskatt, men till det lägger hans partivän Johnny Munkhammar försämrad anställningstrygghet och individuella anställningsavtal, vilket pekar ut färd-riktningen. Frizonerna skall upprätta en arbetsmarknad utan rättigheter för de anställda, till att börja med skräddarsydd för invandrare, men möjlig att utvidga till hela branscher och på sikt till hela arbetsmarknaden.
Klassisk högerpolitik, speciellt riktat till de som står längst ifrån arbetsmarknaden, så långt inget nytt, klassisk högerpolitik. Vad skulle effekten bli då? Även här vet Proletären svar:
"Som integrationspolitik är frizonerna rena vansinnet. Man kan inte integrera invandrare genom att segregera dem från den ordinarie arbetsmarknaden. Frizonerna verkar i rakt motsatt riktning, oavsett om de genererar ett och annat jobb. De förstärker segregationen och ghettoiseringen av de förorter som skiljs ut som speciella."
torsdag, juli 16, 2009
Malin Lernfelt är antingen inkompetent eller ohederlig
I dagens GP funderar Malin Lernfelt över om nätverket YIMBY är en s-förening. Anledningen är att deras agenda står nära socialdemokraterna (enligt Malin själv) och att en av de drivande bakom nätverket i Göteborg är en aktiv socialdemokrat. Malin passar också på att spy galla över att fritidsledaren Ana Rubin från Kortedala deltagit i en debatt i SVT inför EMU-folkomröstningen, UTAN att det tydligt utannonserats att "lyssna inte på henne, hon är en hemsk Vänsterpartist".
När det gäller Ana kan jag ju meddela att det inte är så svårt att få fram hennes politiska tillhörighet. Pröva att googla på det inte helt vanliga namnet "Ana Rubin" så får ni se...
Åter till Malin Lernfelts inkompetens eller ohederlighet. Så här är det, Sverige är ett av världens mest föreningstäta länder, det senaste decenniet har det också poppat upp massa nätverk. För ett antal år sedan lästa jag att den genomsnittlige svensken är med i ca 4 föreningar. Personligen är jag med i följande föreningar/nätverk:
- Vänsterpartiet (Stenungsund)
- COOP
- Unionen (TCO)
- Riksförbundet Spelberoende
- Svenska kyrkan
- COOP Svalbard
- YIMBY (nätverk för bättre stadsplanering)
Har tidigare varit med i bl.a:
- Hyresgästföreningen (borde gå med igen, även om jag i dagsläget inte hyr i ordets rätta betydelse)
- Svensk-Kubanska föreningen (borde gå med igen)
- Jag vill ha bostad (borde gå med igen)
- Svenska Scoutförbundet (orkar inte gå med igen, men älskade verkligen det)
- Härryda IF
- Landvetter Judoklubb
- Vänsterns studentförbund
- Umeå studentkår
- West Front (Frölunda IF:s supporterklubb, alltså fotboll)
- Hotell och restauranganställdas förbund (LO)
- Ung Vänster
- KUV
- Rädda ungdomens hus (GBG)
- Anti-porr gruppen (Umeå)
Borde bli medlem i:
- Palestinagrupperna.
- PRO (någon gång, låångt fram)
Så, detta är min meritlista. Utelämnat någon enstaka. Här samlas alltså helt opolitiska (Härryda IF, m.fl.), rena partier, samt intresse- och solidaritetsorganisationer. Vad är, enligt Lernfelt, mygel och vad är vanligt föreningsarbete?
Ägnade jag mig åt förtäckt indoktrinering när jag var scoutledare på 90-talet? Nej, knappast. Den gyllene regeln är att den förening man är med i för tillfället också är den förening man företräder. I facket är man fackmedlem, i partiet är man partimedlem. Sedan att man alltid är sig själv och sina värderingar, det går inte att komma ifrån.
Det som stör mig är att Lernfelt knappast reagerar över Rotary, Skattebetalarnas förening, Villaägarna, Jägarförbundet eller någon annan av alla dessa föreningar som i praktiken är borgerliga. Eller den märkliga gruppen ornitologer vars största uppgift i världen är att hindra utbyggnad av järnväg, vindkraft och andra bra miljösatsningar- var placerar man dem?
För å inte tala om alla olika bokförlag och tankesmedjor som är förment opolitiska, Timbro, SNS och allt vad de heter. Svenskt Näringsliv har ju också varit så smarta att de startat en sidoorganisation för att kampanja mot kommunalt ägande, för att dölja politiken bakom det hela. Smart. Ännu smartare blir det om man tar i beaktande att organisationen låter som en statlig myndighet. Den heter Institutet mot mutor.
Angående korruption i största allmänhet så heter det ju att intresset aldrig ljuger. tidningen Aktuellt i Politiken (s) beskriver de olika pengastrukturerna i partierna här.
Gissa vilket parti som får över 30 miljoner från hemliga donatorer varje år? Gissa vilket parti som vägrar lämna ut dem som ger mer än 20 000 till partiet?
När det gäller Ana kan jag ju meddela att det inte är så svårt att få fram hennes politiska tillhörighet. Pröva att googla på det inte helt vanliga namnet "Ana Rubin" så får ni se...
Åter till Malin Lernfelts inkompetens eller ohederlighet. Så här är det, Sverige är ett av världens mest föreningstäta länder, det senaste decenniet har det också poppat upp massa nätverk. För ett antal år sedan lästa jag att den genomsnittlige svensken är med i ca 4 föreningar. Personligen är jag med i följande föreningar/nätverk:
- Vänsterpartiet (Stenungsund)
- COOP
- Unionen (TCO)
- Riksförbundet Spelberoende
- Svenska kyrkan
- COOP Svalbard
- YIMBY (nätverk för bättre stadsplanering)
Har tidigare varit med i bl.a:
- Hyresgästföreningen (borde gå med igen, även om jag i dagsläget inte hyr i ordets rätta betydelse)
- Svensk-Kubanska föreningen (borde gå med igen)
- Jag vill ha bostad (borde gå med igen)
- Svenska Scoutförbundet (orkar inte gå med igen, men älskade verkligen det)
- Härryda IF
- Landvetter Judoklubb
- Vänsterns studentförbund
- Umeå studentkår
- West Front (Frölunda IF:s supporterklubb, alltså fotboll)
- Hotell och restauranganställdas förbund (LO)
- Ung Vänster
- KUV
- Rädda ungdomens hus (GBG)
- Anti-porr gruppen (Umeå)
Borde bli medlem i:
- Palestinagrupperna.
- PRO (någon gång, låångt fram)
Så, detta är min meritlista. Utelämnat någon enstaka. Här samlas alltså helt opolitiska (Härryda IF, m.fl.), rena partier, samt intresse- och solidaritetsorganisationer. Vad är, enligt Lernfelt, mygel och vad är vanligt föreningsarbete?
Ägnade jag mig åt förtäckt indoktrinering när jag var scoutledare på 90-talet? Nej, knappast. Den gyllene regeln är att den förening man är med i för tillfället också är den förening man företräder. I facket är man fackmedlem, i partiet är man partimedlem. Sedan att man alltid är sig själv och sina värderingar, det går inte att komma ifrån.
Det som stör mig är att Lernfelt knappast reagerar över Rotary, Skattebetalarnas förening, Villaägarna, Jägarförbundet eller någon annan av alla dessa föreningar som i praktiken är borgerliga. Eller den märkliga gruppen ornitologer vars största uppgift i världen är att hindra utbyggnad av järnväg, vindkraft och andra bra miljösatsningar- var placerar man dem?
För å inte tala om alla olika bokförlag och tankesmedjor som är förment opolitiska, Timbro, SNS och allt vad de heter. Svenskt Näringsliv har ju också varit så smarta att de startat en sidoorganisation för att kampanja mot kommunalt ägande, för att dölja politiken bakom det hela. Smart. Ännu smartare blir det om man tar i beaktande att organisationen låter som en statlig myndighet. Den heter Institutet mot mutor.
Angående korruption i största allmänhet så heter det ju att intresset aldrig ljuger. tidningen Aktuellt i Politiken (s) beskriver de olika pengastrukturerna i partierna här.
Gissa vilket parti som får över 30 miljoner från hemliga donatorer varje år? Gissa vilket parti som vägrar lämna ut dem som ger mer än 20 000 till partiet?
tisdag, juni 16, 2009
Rädda nattis!
Detta inlägg blir kort. Både trött och upprörd. Läs mer på Rossana Dinamarcas (v) blogg. Hon är ansvarig för skolfrågor i partiet. Skriver också på Aftonbladet debatt.
Det handlar om att borgarna bestämt sig för att avgöra den strid som ett antal år rasat mellan snåla kommunpolitiker och en del fackliga och feministiska organisationer, bl.a. både mitt parti, Vänsterpartiet och min gamla fackförening (ska tillbaka) Hotell och restaurang. Striden rör helt enkelt om barnomsorg bara ska vara till för dem som jobbar mellan 7 och 17 (och inte har för lång restid till jobbet) eller om även vi skiftarbetare ska kunna ha nytta av den.
Självklart är det helt absurt att kommunen som själv är en stor arbetsgivare för skiftarbetare INTE vill ställa upp på detta. Den gummiparagraf som finns i dagsläget lyder så här:
"Förskoleverksamheten och skolbarnomsorg skall tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov."
Personligen tycker jag att det är ganska klart, men något fel är det när endast 130 av 290 kommuner som erbjuder barnomsorg på kvällar och nätter (2008). Skolverket uppskattar att det finns uttalad efterfrågan i åtminstone 60 kommuner till. Mer statistik här.
I den nya lagen så bestämmer sig borgarna att göra det hela lite mer tydligt, men till fördel för kommunpolitikerna, inte för medborgarna. Hur var det nu det där med att försvara systemen i stället för dem systemen är till för? Den nya texten innehåller:
"Förskola behöver dock inte erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger."
Jag blir kort sagt förbannad! Vet liksom inte om man behöver skriva något mer? Redan i dag så finns det tusentals (framförallt kvinnor) föräldrar som måste anpassa, eller i värsta fall riskerar att förlora sina jobb, p.g.a. bristfällig barnomsorg. På mitt gamla jobb så hade vi en kvinna som verkligen trivdes och gjorde ett bra jobb. Hon slet och ansträngde sig för att få det att gå ihop, men till sist sprack det och hon sökte "frivilligt" ett nytt, sämre betalt, arbete. Innan dessa hade hon fått sin beskärda del av dubbel bestraffning. Känt sig dålig på jobbet för att hon aldrig kunde vara flexibel när någon var sjuk eller liknande, utan hela tiden lät oss andra ta "skitpassen", samtidigt som hon ofta fick dåligt samvete mot barnvakter, dagispersonal, etc. En och annan tyckte säkert också hon var en dålig mor som ofta lämnade sitt barn extremt tidigt på morgonen, att det innebar att hon i bland var ledig med sitt barn en hel vardag tänkte inte dessa på!
Det handlar om att borgarna bestämt sig för att avgöra den strid som ett antal år rasat mellan snåla kommunpolitiker och en del fackliga och feministiska organisationer, bl.a. både mitt parti, Vänsterpartiet och min gamla fackförening (ska tillbaka) Hotell och restaurang. Striden rör helt enkelt om barnomsorg bara ska vara till för dem som jobbar mellan 7 och 17 (och inte har för lång restid till jobbet) eller om även vi skiftarbetare ska kunna ha nytta av den.
Självklart är det helt absurt att kommunen som själv är en stor arbetsgivare för skiftarbetare INTE vill ställa upp på detta. Den gummiparagraf som finns i dagsläget lyder så här:
"Förskoleverksamheten och skolbarnomsorg skall tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov."
Personligen tycker jag att det är ganska klart, men något fel är det när endast 130 av 290 kommuner som erbjuder barnomsorg på kvällar och nätter (2008). Skolverket uppskattar att det finns uttalad efterfrågan i åtminstone 60 kommuner till. Mer statistik här.
I den nya lagen så bestämmer sig borgarna att göra det hela lite mer tydligt, men till fördel för kommunpolitikerna, inte för medborgarna. Hur var det nu det där med att försvara systemen i stället för dem systemen är till för? Den nya texten innehåller:
"Förskola behöver dock inte erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger."
Jag blir kort sagt förbannad! Vet liksom inte om man behöver skriva något mer? Redan i dag så finns det tusentals (framförallt kvinnor) föräldrar som måste anpassa, eller i värsta fall riskerar att förlora sina jobb, p.g.a. bristfällig barnomsorg. På mitt gamla jobb så hade vi en kvinna som verkligen trivdes och gjorde ett bra jobb. Hon slet och ansträngde sig för att få det att gå ihop, men till sist sprack det och hon sökte "frivilligt" ett nytt, sämre betalt, arbete. Innan dessa hade hon fått sin beskärda del av dubbel bestraffning. Känt sig dålig på jobbet för att hon aldrig kunde vara flexibel när någon var sjuk eller liknande, utan hela tiden lät oss andra ta "skitpassen", samtidigt som hon ofta fick dåligt samvete mot barnvakter, dagispersonal, etc. En och annan tyckte säkert också hon var en dålig mor som ofta lämnade sitt barn extremt tidigt på morgonen, att det innebar att hon i bland var ledig med sitt barn en hel vardag tänkte inte dessa på!
söndag, maj 17, 2009
Alliansen: Skyll dig själv!
Den mest tydliga partiledardebatten på länge. Temat är tydligt: Skyll dig själv!
- Om du inte är med i a-kassan
- Om du är arbetlös.
- Om du är sjukskriven.
Med arrogans och förakt i tonen och med darr på rösten säger Reinfeldt:
-"Säg hur mycket ni ska ta från hederliga arbetare och ge till dem som inte bidrar."
Tydligare blir det inte, nu har masken fallit. Borgarnas strategi är att slå splitt mellan dem som jobbar och dem som står utanför. Var och en ska sköta sig själv, mer privata försäkringar och den som inte får jobb ska misstänkliggöras.
Faktum är att just nu, i den här krisen göra skattesänkningar till dem som jobbar slår helt fel. Många av dem som har stabila jobb i dag har också bolån. Jag har släktingar som tjänar tusenlappar på kombinationen låg ränta och lägre skatter. Samtidigt kommer kommunerna tvingas säga upp personal för att de saknar pengar. Dessa får sedan usel a-kassa, förlorar tusenlappar och vi får sämre välfärd. Varför är det en rimlig prioritering?
Människor är inte arbetslösa för att de tycker det är kul, utan för att de inte lyckas få arbete. Ska det vara så jävla svårt att förstå?
Rädslan på arbetsplatserna sprider ut sig. Folk lägger energi på att diskutera eventuella risker för att bli av med jobben, eller vilka regler som a-kassan har. Det vore bättre om de fokuserade på att göra sitt jobb. Att unga i dag som jobbat länge på en arbetsplats tror att de kan åka ut dagen efter, det leder inte till effektivitet! Sist in, först ut är inte bara rättvist, det är tryggt och tydligt också. Man vet vad som gäller och kan lägga sin energi på att sköta sitt jobb.
- Om du inte är med i a-kassan
- Om du är arbetlös.
- Om du är sjukskriven.
Med arrogans och förakt i tonen och med darr på rösten säger Reinfeldt:
-"Säg hur mycket ni ska ta från hederliga arbetare och ge till dem som inte bidrar."
Tydligare blir det inte, nu har masken fallit. Borgarnas strategi är att slå splitt mellan dem som jobbar och dem som står utanför. Var och en ska sköta sig själv, mer privata försäkringar och den som inte får jobb ska misstänkliggöras.
Faktum är att just nu, i den här krisen göra skattesänkningar till dem som jobbar slår helt fel. Många av dem som har stabila jobb i dag har också bolån. Jag har släktingar som tjänar tusenlappar på kombinationen låg ränta och lägre skatter. Samtidigt kommer kommunerna tvingas säga upp personal för att de saknar pengar. Dessa får sedan usel a-kassa, förlorar tusenlappar och vi får sämre välfärd. Varför är det en rimlig prioritering?
Människor är inte arbetslösa för att de tycker det är kul, utan för att de inte lyckas få arbete. Ska det vara så jävla svårt att förstå?
Rädslan på arbetsplatserna sprider ut sig. Folk lägger energi på att diskutera eventuella risker för att bli av med jobben, eller vilka regler som a-kassan har. Det vore bättre om de fokuserade på att göra sitt jobb. Att unga i dag som jobbat länge på en arbetsplats tror att de kan åka ut dagen efter, det leder inte till effektivitet! Sist in, först ut är inte bara rättvist, det är tryggt och tydligt också. Man vet vad som gäller och kan lägga sin energi på att sköta sitt jobb.
onsdag, april 29, 2009
Fritt vårdval- till vilket pris?
Lite i skymundan så har det fria vårdvalet lanserats här i Västra Götaland. Det hela ska börja gälla från 1 oktober. Intresset är stort från diverse aktörer, hela 250 vårdcentraler har anmält sitt intresse. Av dessa är ca 100 nya, privata. De allra flesta i stor-Göteborg. Det är inte konstigt, av två anledningar. Dels är det i Göteborg som primärvården fungerar som sämst, dels så söker sig privata alternativ alltid till storstäderna, oavsett vad det gäller för verksamhet. Så att det är sagt, så ska jag väl säga att det finns EN sak som är bättre med regionens plan än med Hallands eller Stockholms motsvarigheter; det finns en social vägning som gör att vårdcentraler som får många vårdtunga patienter får kompensation. Det är en förbättring, men det räcker inte!
Vänsterpartiet har i regionstyrelsen som enda parti röstat emot förslaget bland annat med motiveringen: ”sjukvården inte passar för ett kundvalssystem och att patienter inte är kunder på en marknad”.
Andra funderingar man kan ha är huruvida det egentligen är intressant för oss som patienter att välja vårdcentral. Fungerande vård med rimlig tillgänglighet och kontinuerlig kontakt är det viktigaste för de flesta. Argumentationen utvecklas bra av en f.d. direktör vid namn Karl-Henrik Pettersson. Läs inlägget och andra på hans blogg. Håller inte med honom i allt, men grymt intressant med en blogg som så enkelspårigt handlar om hälsopolitik.
Det stora dilemmat, bortsett från rent ideologiska - som frågor kring det förebyggande arbetet och långsiktigheten - när en sådan här reform sjösätts är det dock extremt liten debatt kring. Jag pratar om läkarbristen. I en artikel i Borås Tidning (m)uttalar sig Ann-Christine Andersson, centerpartistisk ordförande för Hälso- och sjukvårdsnämnd 8 (Sjuhäradsbyggden):
– Bristen på läkare försvinner inte av detta men förhoppningen är att vi kan få fler läkare, som idag inte arbetar som distriktsläkare men som har utbildningen, att tycka att det blir lockande om det blir mer självständighet.
Här finns en aningslöshet. Hon har rätt i att det finns en begränsad pott av läkare att gräva från, såväl läkare som i dag jobbar inom vården med annat, men även de som jobbar utomlands. Samtidigt så finns det redan i dag ett EXTREMT stort underskott på allmänläkare. Om vi tar ett av Sveriges (befolkningsmässigt) minsta landsting, Västerbotten, så finns det redan i dag ett underskott. Det finns i dagsläget (2007) runt 70 vakanta specialisttjänster, värst är det inom psykiatri och primärvård. Försökt hitta nyare siffror, enligt Västerbottens Kuriren så är det i februari 2009 ca 200 vakanta tjänster i hela norra sjukvårdsregionen.
Jag var ledamot av landstingsfullmäktige i 9 år (1998-2007) och problemen kring läkarbristen var något vi fick känna av in på bara skinnet. Läkare som "erbjöd" sig att starta privata vårdcentraler, om bara ersättningen var den rätta. Dessa läkare kunde inte tänka sig att söka tjänsterna inom landstinget. Vid ett annat tillfälle gick det rykten om den ny-utexaminerade läkaren som vägrade ta en tjänst på en vårdcentral i en mindre ort för att lönen på 50 000 kronor var för låg. Vi sitter i dag i en hopplös situation på grund av många års flathet från politiskt och tjänstemannahåll. Läkarförbundet har fått påverka storleken på läkarutbildningen på ett sätt som inte är okej. De maktmedel som läkarna haft, bland annat när det gäller handledning av praktikanter har aldrig synats av de som bestämmer i frågan, oavsett partibok.
På vilket sätt förvärrar då det fria vårdvalet situationen? Jo. 100 nya vårdcentraler, framförallt i stor-Göteborg. Det betyder ett antal hundra nya läkare. Några kanske flyttar sig från sina nuvarande vårdcentraler, anpassning av minskat antal patienter, etc. Faktum kvarstår dock- det finns ett underskott på vårdtillgänglighet i Göteborg. Därför kommer det med stor sannolikhet bli en väldigt populär reform bland Göteborgarna. Folk kommer lista sig, besöka vården oftare, osv. Jag vet bara min mor som var skeptisk till systemet med listning, som då missade tåget och i dag inte är listad hos någon vårdcentral. Det är fullt sägs det. Däremot har hon inte haft någon problem att få en privat specialistläkare för andra bekymmer. Sjukt. Hon är inte ensam att inte ha en stabil kontakt med en vårdcentral i dag.
Vad är då problemet? Det är väl jättebra om det blir fler läkare i Göteborg om det nu är sådana problem? Ja, visst. MEN det finns ju inte fler läkare i Sverige! Om det blir fler läkare i Göteborg måste det bli färre läkare någon annanstans. Förmodligen i Västerbotten och liknande ställen. En förstärkning av läkarbristen skulle dessutom vara starkt kostnadsdrivande, eftersom läkarna inte verkar ha någon som helst gräns för vad de kan begära rent lönemässigt. Kryddar vi det sedan med EU:s nya arbetstidsregler* så ser vi ett fullständigt kaos framför oss...
Jag är allvarligt oroad för utvecklingen när det gäller den svenska sjukvården. Bristande helhetssyn och ökad social skiktning när det gäller tillgången till vård. Är det inte illa nog att vi måste välja el-, tele- och försäkringsbolag? Ska min dyrbara fritid gå åt till sånt här också? Nej, personligen har jag alltid varit nöjd med mina lokala vårdcentraler, det vill säga- dem jag besökt (Landvetter, Ålidhem, Stenungsund, m.fl).
Läs för övrigt följande rapport om hur vårdval Stockholm har slagit ut, från SAP. Observera effekterna INOM Stockholm, hur tror ni det kommer att slå när man tar in HELA landet...
* Vill poängtera att jag ser en hel del fördelar med tänket bakom de nya arbetstidsreglerna. Finns det begränsningar för hur länge lastbilschaufförer får köra så borde det finnas i alla yrken, inte minst för läkare. Däremot så är det ett bra exempel på hur krångligt allting blir när EU ska lägga sig i!
Vänsterpartiet har i regionstyrelsen som enda parti röstat emot förslaget bland annat med motiveringen: ”sjukvården inte passar för ett kundvalssystem och att patienter inte är kunder på en marknad”.
Andra funderingar man kan ha är huruvida det egentligen är intressant för oss som patienter att välja vårdcentral. Fungerande vård med rimlig tillgänglighet och kontinuerlig kontakt är det viktigaste för de flesta. Argumentationen utvecklas bra av en f.d. direktör vid namn Karl-Henrik Pettersson. Läs inlägget och andra på hans blogg. Håller inte med honom i allt, men grymt intressant med en blogg som så enkelspårigt handlar om hälsopolitik.
Det stora dilemmat, bortsett från rent ideologiska - som frågor kring det förebyggande arbetet och långsiktigheten - när en sådan här reform sjösätts är det dock extremt liten debatt kring. Jag pratar om läkarbristen. I en artikel i Borås Tidning (m)uttalar sig Ann-Christine Andersson, centerpartistisk ordförande för Hälso- och sjukvårdsnämnd 8 (Sjuhäradsbyggden):
– Bristen på läkare försvinner inte av detta men förhoppningen är att vi kan få fler läkare, som idag inte arbetar som distriktsläkare men som har utbildningen, att tycka att det blir lockande om det blir mer självständighet.
Här finns en aningslöshet. Hon har rätt i att det finns en begränsad pott av läkare att gräva från, såväl läkare som i dag jobbar inom vården med annat, men även de som jobbar utomlands. Samtidigt så finns det redan i dag ett EXTREMT stort underskott på allmänläkare. Om vi tar ett av Sveriges (befolkningsmässigt) minsta landsting, Västerbotten, så finns det redan i dag ett underskott. Det finns i dagsläget (2007) runt 70 vakanta specialisttjänster, värst är det inom psykiatri och primärvård. Försökt hitta nyare siffror, enligt Västerbottens Kuriren så är det i februari 2009 ca 200 vakanta tjänster i hela norra sjukvårdsregionen.
Jag var ledamot av landstingsfullmäktige i 9 år (1998-2007) och problemen kring läkarbristen var något vi fick känna av in på bara skinnet. Läkare som "erbjöd" sig att starta privata vårdcentraler, om bara ersättningen var den rätta. Dessa läkare kunde inte tänka sig att söka tjänsterna inom landstinget. Vid ett annat tillfälle gick det rykten om den ny-utexaminerade läkaren som vägrade ta en tjänst på en vårdcentral i en mindre ort för att lönen på 50 000 kronor var för låg. Vi sitter i dag i en hopplös situation på grund av många års flathet från politiskt och tjänstemannahåll. Läkarförbundet har fått påverka storleken på läkarutbildningen på ett sätt som inte är okej. De maktmedel som läkarna haft, bland annat när det gäller handledning av praktikanter har aldrig synats av de som bestämmer i frågan, oavsett partibok.
På vilket sätt förvärrar då det fria vårdvalet situationen? Jo. 100 nya vårdcentraler, framförallt i stor-Göteborg. Det betyder ett antal hundra nya läkare. Några kanske flyttar sig från sina nuvarande vårdcentraler, anpassning av minskat antal patienter, etc. Faktum kvarstår dock- det finns ett underskott på vårdtillgänglighet i Göteborg. Därför kommer det med stor sannolikhet bli en väldigt populär reform bland Göteborgarna. Folk kommer lista sig, besöka vården oftare, osv. Jag vet bara min mor som var skeptisk till systemet med listning, som då missade tåget och i dag inte är listad hos någon vårdcentral. Det är fullt sägs det. Däremot har hon inte haft någon problem att få en privat specialistläkare för andra bekymmer. Sjukt. Hon är inte ensam att inte ha en stabil kontakt med en vårdcentral i dag.
Vad är då problemet? Det är väl jättebra om det blir fler läkare i Göteborg om det nu är sådana problem? Ja, visst. MEN det finns ju inte fler läkare i Sverige! Om det blir fler läkare i Göteborg måste det bli färre läkare någon annanstans. Förmodligen i Västerbotten och liknande ställen. En förstärkning av läkarbristen skulle dessutom vara starkt kostnadsdrivande, eftersom läkarna inte verkar ha någon som helst gräns för vad de kan begära rent lönemässigt. Kryddar vi det sedan med EU:s nya arbetstidsregler* så ser vi ett fullständigt kaos framför oss...
Jag är allvarligt oroad för utvecklingen när det gäller den svenska sjukvården. Bristande helhetssyn och ökad social skiktning när det gäller tillgången till vård. Är det inte illa nog att vi måste välja el-, tele- och försäkringsbolag? Ska min dyrbara fritid gå åt till sånt här också? Nej, personligen har jag alltid varit nöjd med mina lokala vårdcentraler, det vill säga- dem jag besökt (Landvetter, Ålidhem, Stenungsund, m.fl).
Läs för övrigt följande rapport om hur vårdval Stockholm har slagit ut, från SAP. Observera effekterna INOM Stockholm, hur tror ni det kommer att slå när man tar in HELA landet...
* Vill poängtera att jag ser en hel del fördelar med tänket bakom de nya arbetstidsreglerna. Finns det begränsningar för hur länge lastbilschaufförer får köra så borde det finnas i alla yrken, inte minst för läkare. Däremot så är det ett bra exempel på hur krångligt allting blir när EU ska lägga sig i!
lördag, april 18, 2009
Olof Palme vänder sig i sin grav...
Alltså, det här är så fruktansvärt pinsamt att jag saknar ord, funderade på att låta bli att skriva något, men kände att jag måste.
Regeringens sämsta minister gör det igen. Den här gången går "integrationsministern" Nyamko Sabuni ut på den storpolitiska arenan i stället för att hålla sig hemma i Sverige. Att ägna större delen av sin politiska kraft åt att svartmåla stora invandrargrupper i Sverige är illa nog, men nu har hon bestämt sig för att skämma ut Sverige inför stora delar av världen.
Anledningen är att hon väljer att bojkotta FNs kommande möte om rasism i Geneve (läs tidigare inlägg). Som jag skriver i det inlägget så finns det EN seriös invändning inför konferensen; dilemmat kring smutskastning av religion (läs Islam) och kopplingen till yttrandefrihet. Just den frågan har tydligen EU med viss framgång lyckats förhandla med vissa muslimska stater.
De egentliga problemet tycks i stället vara detta (ordagrant från DNs artikel som länkas ovan:
"En annan stötesten är en punkt i utkastet till slutdeklaration som stipulerar att bosättningar — som de israeliska på Västbanken — är tätt sammanbundna med rasism. Bosättningspolitiken i Mellanöstern kritiseras visserligen allmänt, men länder i västvärlden ogillar att de ses som utslag av rasism.
Dessutom finns det missnöje med den vid första anblicken harmlösa formuleringen om att slavhandel, apartheid och kolonialism aldrig får falla i glömska. Britterna fruktar att folk i tidigare kolonier ska kunna kräva ersättning å sina koloniserade förfäders vägnar, rapporterar nyhetsbyrån Ritzau."
Jag frågar mig bara: VAR finns problemet i detta ur ett SVENSKT perspektiv? Att kolonialismen hade med rasism att göra fick jag lära mig i skolan av bland annat en moderat historialärare, så det kan ju inte vara så kontroversiellt.
Att peka på en rasistisk koppling mellan att bygga inhängnade, beväppnade bosättningar för EN UTVALD ETNISK GRUPP i ett (ockuperat) område som i stort uteslutande bebos AV EN ANNAN ETNISK GRUPP, är det problematiskt? Ingen hederlig människa kan ju hävda något annat!
Det riktigt pinsamma blir också när hon pekar på att vissa odemokratiska krafter ska delta, som Irans president. Okej, nu anammar Sverige alltså Bush doktrinen om att inte träffa dem som tycker annorlunda. DET är ju en mogen syn på omvärlden! Att visa sitt demokratiska sinnelag genom att INTE delta på en demokratisk konferens där man diskuterar kanske det största hotet mot demokratin, rasismen, det ger ju en bra bild utåt.
Sverige lojaliserar sig helt och fullt med EU på ett pinsamt sätt. Hoppas det finns några hederliga borgerliga röster där ute som törs resa kravet på Nyamko Sabunis avgång!
Ska så fort jag orkar skriva ett inlägg om fritt vårdval och läkarbrist.
Regeringens sämsta minister gör det igen. Den här gången går "integrationsministern" Nyamko Sabuni ut på den storpolitiska arenan i stället för att hålla sig hemma i Sverige. Att ägna större delen av sin politiska kraft åt att svartmåla stora invandrargrupper i Sverige är illa nog, men nu har hon bestämt sig för att skämma ut Sverige inför stora delar av världen.
Anledningen är att hon väljer att bojkotta FNs kommande möte om rasism i Geneve (läs tidigare inlägg). Som jag skriver i det inlägget så finns det EN seriös invändning inför konferensen; dilemmat kring smutskastning av religion (läs Islam) och kopplingen till yttrandefrihet. Just den frågan har tydligen EU med viss framgång lyckats förhandla med vissa muslimska stater.
De egentliga problemet tycks i stället vara detta (ordagrant från DNs artikel som länkas ovan:
"En annan stötesten är en punkt i utkastet till slutdeklaration som stipulerar att bosättningar — som de israeliska på Västbanken — är tätt sammanbundna med rasism. Bosättningspolitiken i Mellanöstern kritiseras visserligen allmänt, men länder i västvärlden ogillar att de ses som utslag av rasism.
Dessutom finns det missnöje med den vid första anblicken harmlösa formuleringen om att slavhandel, apartheid och kolonialism aldrig får falla i glömska. Britterna fruktar att folk i tidigare kolonier ska kunna kräva ersättning å sina koloniserade förfäders vägnar, rapporterar nyhetsbyrån Ritzau."
Jag frågar mig bara: VAR finns problemet i detta ur ett SVENSKT perspektiv? Att kolonialismen hade med rasism att göra fick jag lära mig i skolan av bland annat en moderat historialärare, så det kan ju inte vara så kontroversiellt.
Att peka på en rasistisk koppling mellan att bygga inhängnade, beväppnade bosättningar för EN UTVALD ETNISK GRUPP i ett (ockuperat) område som i stort uteslutande bebos AV EN ANNAN ETNISK GRUPP, är det problematiskt? Ingen hederlig människa kan ju hävda något annat!
Det riktigt pinsamma blir också när hon pekar på att vissa odemokratiska krafter ska delta, som Irans president. Okej, nu anammar Sverige alltså Bush doktrinen om att inte träffa dem som tycker annorlunda. DET är ju en mogen syn på omvärlden! Att visa sitt demokratiska sinnelag genom att INTE delta på en demokratisk konferens där man diskuterar kanske det största hotet mot demokratin, rasismen, det ger ju en bra bild utåt.
Sverige lojaliserar sig helt och fullt med EU på ett pinsamt sätt. Hoppas det finns några hederliga borgerliga röster där ute som törs resa kravet på Nyamko Sabunis avgång!
Ska så fort jag orkar skriva ett inlägg om fritt vårdval och läkarbrist.
lördag, april 11, 2009
Glad påsk och glada nyheter om läskiga Täby
Först och främst, glad påsk på er allesammans. Strålande vårväder och jag ska strax åka till min mormor och morfar för att äta påsklunch.
Sedan ser jag till min glädje i SvD att kammarrätten beslutat att det var olagligt att överlåta Täbys enda gymnasium till rektorn och en ekonomiläraren för det löjligt låga priset av 9 miljoner. Enligt kammarrätten så vore 40 miljoner en mer rimlig summa.
Beslutet togs på ett minst sagt anmärkningsvärt sett. Täby är nu inte som andra kommuner. I paret Reinfeldts välbeställda hemkommun så har moderaterna egen majoritet i fullmäktige! Alla andra partier, även kådisarna och batong-liberalerna, var emot överlåtandet. Inte minst priset kritiserades. Därför ordnades minoritetsbordläggning. I stället för att vänta till nästa ordinarie fullmäktigemöte kallar då kommunledningen till extra fullmäktigemöte. Ett möte som bara moderaterna deltog på. Det är alltså detta beslut som nu rivs upp.
Onekligen intressant- i USA kan minoriteten obstruera/filibustra ett lagförslag hur länge som helst, i Sverige behöver man inte ens vänta en månad (eller vad man nu har för intervaller i den aktuella kommunen) till nästa ordinarie fullmäktige, utan kan kalla till extra möte för att få det gjort. Även om jag avgjort föredrar Sveriges modell, så kan jag tycka att det är rimligt med lite mer tid för reflektion när det är kontroversiella beslut.
Vad som också är absurt är att rektorn, Maj Dellström, på Tibble Fristående Gymnasium, ändå inte är orolig:
– Jag tror inte att det blir konsekvenser för oss. Vi har Skolverkets tillstånd och vi hyr lokalerna av Täby kommun.
Eh... Har sagt det förut: Det strider mot naturlagarna att något parti är större än SAP. Att moderaterna ska ha egen majoritet i en kommun är rent perverst!
Sedan ser jag till min glädje i SvD att kammarrätten beslutat att det var olagligt att överlåta Täbys enda gymnasium till rektorn och en ekonomiläraren för det löjligt låga priset av 9 miljoner. Enligt kammarrätten så vore 40 miljoner en mer rimlig summa.
Beslutet togs på ett minst sagt anmärkningsvärt sett. Täby är nu inte som andra kommuner. I paret Reinfeldts välbeställda hemkommun så har moderaterna egen majoritet i fullmäktige! Alla andra partier, även kådisarna och batong-liberalerna, var emot överlåtandet. Inte minst priset kritiserades. Därför ordnades minoritetsbordläggning. I stället för att vänta till nästa ordinarie fullmäktigemöte kallar då kommunledningen till extra fullmäktigemöte. Ett möte som bara moderaterna deltog på. Det är alltså detta beslut som nu rivs upp.
Onekligen intressant- i USA kan minoriteten obstruera/filibustra ett lagförslag hur länge som helst, i Sverige behöver man inte ens vänta en månad (eller vad man nu har för intervaller i den aktuella kommunen) till nästa ordinarie fullmäktige, utan kan kalla till extra möte för att få det gjort. Även om jag avgjort föredrar Sveriges modell, så kan jag tycka att det är rimligt med lite mer tid för reflektion när det är kontroversiella beslut.
Vad som också är absurt är att rektorn, Maj Dellström, på Tibble Fristående Gymnasium, ändå inte är orolig:
– Jag tror inte att det blir konsekvenser för oss. Vi har Skolverkets tillstånd och vi hyr lokalerna av Täby kommun.
Eh... Har sagt det förut: Det strider mot naturlagarna att något parti är större än SAP. Att moderaterna ska ha egen majoritet i en kommun är rent perverst!
tisdag, april 07, 2009
Ordnad reträtt eller kapitulation från Hyresgästföreningens sida?
Läser i SvD att Hyresgästföreningens ledning presenterat ett förslag till förändring av reglerna som gäller hyressättning och allmännyttans hyresledande roll. Samtliga förändringar innebär försämringar jämfört med i dag. Det hela har givetvis sin bakgrund i det förhatliga EU. Efter att borgarnas förtrupper, de privata fastighetsägarna, hade anmält det svenska systemet till EU-kommissionen så tillsattes den statliga utredningen "EU, allmännyttan och hyrorna". Resultaten av denna var lagom skrämmande, de viktigaste inslagen var:
- Sättet som allmännyttan är uppbyggd på inte är förenligt med EG-rätten.
- Allmännyttan måste drivas på strikt affärsmässiga grunder med vinstintresse som vilket annat företag som helst.
- Hyresnämndernas roll skulle ändras från att skydda den enskilde mot oseriösa höjningar till att kontrollera att hyressättningen är "affärsmässig".
- I praktiken skulle en rimlig hyra anses vara när det inte längre finns en kö till en bostad i det aktuella området!
Grundproblemet, som enmansutredaren Michael Koch helt accepterade, är förstås EUs regler om den heliga marknaden och den fria konkurrensen. Att företag drivs för medborgarnas bästa, inte för att generera vinst, ställer förstås till det. Självklart finns det samhälligt drivna boendeformer i andra delar av EU också. Skillnaden är att detta är ett annat system än det svenska, det brukar kallas för "social housing" och är inriktat på dem som inte får utrymme på den "vanliga" marknaden. Alltså konkurrerar de inte med de andra fastighetsbolagen. Vi som då anser att boendet är en social rättighet och att segregation är något dåligt, vi vill ha en bredd i boendeformerna som gör att alla kan bo bra. Det är allmännyttans styrka. Sedan att den svenska modellen även på detta område successivt har försämrats sedan 80-talet, det borde väl inte förvåna någon?
För att undvika ovanstående har alltså HGF och SABO (allmännyttans centralorganisation) tagit fram ett förslag till "kompromiss". Tja, om man går något uselt till mötes, upp emot 3/4 av helheten, då blir det fortfarande riktigt illa.
I inledningen av HGF och SABOs förslag skriver de om syftet med förslaget:
Vårt förslag innebär en kompromiss mellan olika intressen. Att hitta en väl avvägd kompromiss är nödvändigt för att få till stånd ett stabilt och långsik-tigt hållbart regelverk. Ett regelverk som skapar goda förutsättningar för att utveckla hyresrätten som boendeform, en rimlig hyresutveckling, lönsamhet för hyresvärdarna och framför allt trygghet och ett starkt besittnings-skydd för hyresgästerna.
Ja, lönsamheten för hyresvärdarna är ju ett reellt problem... De enda som mig veterligt har problem är allmännyttan i avfolkningsbyggder, medan det är de privata fastighetsägarna i storstäderna som klagar.
Gå in och läs eländet, men i korta drag föreslås detta:
• Allbolagen ändras så att det tydliggörs att kommunala bostadsaktie-bolag ska främja bostadsförsörjningen i kommunen, tillhandahålla hyreslägenheter till alla typer av hushåll, driva verksamheten enligt affärsmässiga principer samt att det inte görs undantag från kommunallagens förbud att driva verksamhet i vinstsyfte.
• Med affärsmässiga principer avses att företaget ska anlägga ett lönsamhetsperspektiv på verksamheten och att såväl villkoren för verksamheten som företagets beteende ska överensstämma med de villkor och den standard som är det normala på marknaden. Självkostnadsprincipen är inte förenlig med affärsmässiga principer och ska därför inte tillämpas. Att verksamheten bedrivs enligt affärsmässiga principer hindrar inte att företaget tar samhällsansvar.
• De kommunala bostadsaktiebolagen ska inte av sina ägare kunna få ekonomiska fördelar som de inte skulle ha erhållit under normala marknadsmässiga villkor. Kommunen ska ställa ett avkastningskrav på det kommunala bostadsaktiebolaget som tar hänsyn till den aktuella marknadssituationen, beståndets belägenhet, ålder och under-hållsstatus liksom den risk man är beredd att ta.
• Värdeöverföringar från ett kommunalt bostadsaktiebolag får inte överstiga skälig utdelning på tillskjutet aktiekapital och begränsas alltid till hälften av företagets resultat för det senaste räkenskapsåret. Därutöver får, inom ramen för aktiebolagslagens regler, utdelning ske motsvarande sådant nettoöverskott som uppkommit vid avyttring av fastigheter.
• Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar kompletteras med bestämmelser som tydligt reglerar möjligheten för en kommun att utan notifiering hos kommissionen anförtro ett uppdrag av allmänt intresse till ett kommunalt bostadsaktiebolag eller annat företag.
• Kommunala uppdrag av allmänt intresse kan syfta till att främja integration och social sammanhållning, ett varierat utbud av bostäder, trygga och hållbara boendemiljöer eller till att tillgodose bostadsbehovet för personer vilka kommunen har ett särskilt ansvar för. Åtgärderna ska vara nödvändiga och proportionerliga och baseras på en behovs- och marknadsanalys.
• Den normerande rollen för kommunala bostadsföretags hyror vid hyrestvister ersätts med en normerande roll för hyror för lägenheter som omfattas av en förhandlingsöverenskommelse vilken träffats med en på orten etablerad hyresgästorganisation.
• För att värna enskilda hyresgästers besittningsskydd införs en särskild skyddsregel. Den utformas så att om den nya hyran vid en prövning bestäms till ett väsentligt högre belopp än den tidigare gällande hyran, ska hyresnämnden ange en skälig tid under vilken en årlig anpassning ska ske ända tills det högre beloppet har uppnåtts. Hyresökningen genomförs alltså successivt under en period om flera år.
• Skyddsregeln kompletteras med en spärr mot alltför täta hyreshöjningar samt en ändring av påtaglighetsrekvisitet till ett icke-obetydlighetsrekvisit, vilket innebär en avsevärd insnävning jämfört med dagens regler när det gäller hur mycket hyran får överskrida jämförelselägenhetens hyra.
• Borttagandet av den hyresnormerande rollen och införandet av nya skyddsregler utgör de mest omfattande förändringarna av hyressättningssystemet på 40 år. Därför bör inte några ytterligare förändringar nu genomföras i hyressättningssystemet.
• På flera orter finns ett behov av förändringar i hyressättningen så att den bättre än idag motsvarar hyresgästernas värderingar av lägenheternas olika bruksvärden. Prissättningen bör dock inte styras genom statliga ingripanden utifrån domstolsbedömningar av efterfrågan. Ansvaret för hyressättningen bör även framdeles åvila de lokala parterna.
• Lagen om offentlig upphandling tillförs en bestämmelse som innebär att den som driver verksamhet enligt affärsmässiga principer inte innefattas i termen ”upphandlande enhet”. Eftersom de kommunala bostadsaktiebolagen ska bedriva verksamheten enligt affärsmässiga principer kommer de därför inte längre att omfattas av lagen.
Ja, vad säger man? Långtgående förändringar som inte bara gör det möjligt för en kommun att driva borgerlig politik via allmännyttan, utan också gör det till ett tvingande måste. Några av de värsta sakerna har jag markerat med fet stil ovan. Notera också femte punkten som ganska snabbt kan komma att utvecklas till en räddningsplanka för kommunalråd som (med gott syfte) ordna billigare bostäder till bättre behövande, men som ack så snabbt leder till "social housing".
Läs mer från andra bloggar:
Om att bo och annat viktigt.
Nätverket för Hyresgästernas boendetrygghet
- Sättet som allmännyttan är uppbyggd på inte är förenligt med EG-rätten.
- Allmännyttan måste drivas på strikt affärsmässiga grunder med vinstintresse som vilket annat företag som helst.
- Hyresnämndernas roll skulle ändras från att skydda den enskilde mot oseriösa höjningar till att kontrollera att hyressättningen är "affärsmässig".
- I praktiken skulle en rimlig hyra anses vara när det inte längre finns en kö till en bostad i det aktuella området!
Grundproblemet, som enmansutredaren Michael Koch helt accepterade, är förstås EUs regler om den heliga marknaden och den fria konkurrensen. Att företag drivs för medborgarnas bästa, inte för att generera vinst, ställer förstås till det. Självklart finns det samhälligt drivna boendeformer i andra delar av EU också. Skillnaden är att detta är ett annat system än det svenska, det brukar kallas för "social housing" och är inriktat på dem som inte får utrymme på den "vanliga" marknaden. Alltså konkurrerar de inte med de andra fastighetsbolagen. Vi som då anser att boendet är en social rättighet och att segregation är något dåligt, vi vill ha en bredd i boendeformerna som gör att alla kan bo bra. Det är allmännyttans styrka. Sedan att den svenska modellen även på detta område successivt har försämrats sedan 80-talet, det borde väl inte förvåna någon?
För att undvika ovanstående har alltså HGF och SABO (allmännyttans centralorganisation) tagit fram ett förslag till "kompromiss". Tja, om man går något uselt till mötes, upp emot 3/4 av helheten, då blir det fortfarande riktigt illa.
I inledningen av HGF och SABOs förslag skriver de om syftet med förslaget:
Vårt förslag innebär en kompromiss mellan olika intressen. Att hitta en väl avvägd kompromiss är nödvändigt för att få till stånd ett stabilt och långsik-tigt hållbart regelverk. Ett regelverk som skapar goda förutsättningar för att utveckla hyresrätten som boendeform, en rimlig hyresutveckling, lönsamhet för hyresvärdarna och framför allt trygghet och ett starkt besittnings-skydd för hyresgästerna.
Ja, lönsamheten för hyresvärdarna är ju ett reellt problem... De enda som mig veterligt har problem är allmännyttan i avfolkningsbyggder, medan det är de privata fastighetsägarna i storstäderna som klagar.
Gå in och läs eländet, men i korta drag föreslås detta:
• Allbolagen ändras så att det tydliggörs att kommunala bostadsaktie-bolag ska främja bostadsförsörjningen i kommunen, tillhandahålla hyreslägenheter till alla typer av hushåll, driva verksamheten enligt affärsmässiga principer samt att det inte görs undantag från kommunallagens förbud att driva verksamhet i vinstsyfte.
• Med affärsmässiga principer avses att företaget ska anlägga ett lönsamhetsperspektiv på verksamheten och att såväl villkoren för verksamheten som företagets beteende ska överensstämma med de villkor och den standard som är det normala på marknaden. Självkostnadsprincipen är inte förenlig med affärsmässiga principer och ska därför inte tillämpas. Att verksamheten bedrivs enligt affärsmässiga principer hindrar inte att företaget tar samhällsansvar.
• De kommunala bostadsaktiebolagen ska inte av sina ägare kunna få ekonomiska fördelar som de inte skulle ha erhållit under normala marknadsmässiga villkor. Kommunen ska ställa ett avkastningskrav på det kommunala bostadsaktiebolaget som tar hänsyn till den aktuella marknadssituationen, beståndets belägenhet, ålder och under-hållsstatus liksom den risk man är beredd att ta.
• Värdeöverföringar från ett kommunalt bostadsaktiebolag får inte överstiga skälig utdelning på tillskjutet aktiekapital och begränsas alltid till hälften av företagets resultat för det senaste räkenskapsåret. Därutöver får, inom ramen för aktiebolagslagens regler, utdelning ske motsvarande sådant nettoöverskott som uppkommit vid avyttring av fastigheter.
• Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar kompletteras med bestämmelser som tydligt reglerar möjligheten för en kommun att utan notifiering hos kommissionen anförtro ett uppdrag av allmänt intresse till ett kommunalt bostadsaktiebolag eller annat företag.
• Kommunala uppdrag av allmänt intresse kan syfta till att främja integration och social sammanhållning, ett varierat utbud av bostäder, trygga och hållbara boendemiljöer eller till att tillgodose bostadsbehovet för personer vilka kommunen har ett särskilt ansvar för. Åtgärderna ska vara nödvändiga och proportionerliga och baseras på en behovs- och marknadsanalys.
• Den normerande rollen för kommunala bostadsföretags hyror vid hyrestvister ersätts med en normerande roll för hyror för lägenheter som omfattas av en förhandlingsöverenskommelse vilken träffats med en på orten etablerad hyresgästorganisation.
• För att värna enskilda hyresgästers besittningsskydd införs en särskild skyddsregel. Den utformas så att om den nya hyran vid en prövning bestäms till ett väsentligt högre belopp än den tidigare gällande hyran, ska hyresnämnden ange en skälig tid under vilken en årlig anpassning ska ske ända tills det högre beloppet har uppnåtts. Hyresökningen genomförs alltså successivt under en period om flera år.
• Skyddsregeln kompletteras med en spärr mot alltför täta hyreshöjningar samt en ändring av påtaglighetsrekvisitet till ett icke-obetydlighetsrekvisit, vilket innebär en avsevärd insnävning jämfört med dagens regler när det gäller hur mycket hyran får överskrida jämförelselägenhetens hyra.
• Borttagandet av den hyresnormerande rollen och införandet av nya skyddsregler utgör de mest omfattande förändringarna av hyressättningssystemet på 40 år. Därför bör inte några ytterligare förändringar nu genomföras i hyressättningssystemet.
• På flera orter finns ett behov av förändringar i hyressättningen så att den bättre än idag motsvarar hyresgästernas värderingar av lägenheternas olika bruksvärden. Prissättningen bör dock inte styras genom statliga ingripanden utifrån domstolsbedömningar av efterfrågan. Ansvaret för hyressättningen bör även framdeles åvila de lokala parterna.
• Lagen om offentlig upphandling tillförs en bestämmelse som innebär att den som driver verksamhet enligt affärsmässiga principer inte innefattas i termen ”upphandlande enhet”. Eftersom de kommunala bostadsaktiebolagen ska bedriva verksamheten enligt affärsmässiga principer kommer de därför inte längre att omfattas av lagen.
Ja, vad säger man? Långtgående förändringar som inte bara gör det möjligt för en kommun att driva borgerlig politik via allmännyttan, utan också gör det till ett tvingande måste. Några av de värsta sakerna har jag markerat med fet stil ovan. Notera också femte punkten som ganska snabbt kan komma att utvecklas till en räddningsplanka för kommunalråd som (med gott syfte) ordna billigare bostäder till bättre behövande, men som ack så snabbt leder till "social housing".
Läs mer från andra bloggar:
Om att bo och annat viktigt.
Nätverket för Hyresgästernas boendetrygghet
torsdag, mars 26, 2009
Ett hårt slag från golvet mot Maud- måste läsas!
I dagens Aftonblad går det också att läsa en riktigt bra debattartikel skriven av en metallarbetare från Trollhättan vid namn Irma Dinamarca*. Hela artikeln är ett stenhårt slag i ansiktet på Maud Olofsson och hennes laissez-faire inställning. Underbar artikel, Sverige behöver fler metallarbetare i debatten och betydligt färre förstå-sig-på-are!
Jag blir helt varm i själen över den stolthet som hon beskriver över det Sverige där dotten till en invandrad metallarbetare kan ta steget in i de högsta politiska kretsarna. Det är samma stolthet som jag kände när jag hörde att Sveriges kanske vassaste EU-politiker, Jonas Sjöstedt "bara" hade yrkesgymnasium bakom sig. Förutom diverse fackliga och politiska kurser då förståss! Det finns fler exempel på ledande politiker, som Bosse Ringholm(s) eller varför inte Karin Söder (c) för att ta ett borgerligt exempel, kvinnan som valdes till utrikesminister utan att kunna engelska. Bara i Sverige, bara i Sverige.
Jämför man Sverige med t.ex. Frankrike så är det tydligt att reell demokrati inte bara handlar om att rösta, utan också om vilka som representerar väljarna. I en undersökning visade det sig att endast ca 1% av den franska Nationalförsamlingen hade en motsvarande LO-bakgrund (siffran är dock från slutet av 90-talet). Även om mycket har gått åt skogen i Sverige så är siffran bättre än så!
Allt hänger ihop, skrotad svensk modell och försämrad demokrati.
* Ja, Irma Dinamarcas dotter är en viss riksdagsledamot.
Jag blir helt varm i själen över den stolthet som hon beskriver över det Sverige där dotten till en invandrad metallarbetare kan ta steget in i de högsta politiska kretsarna. Det är samma stolthet som jag kände när jag hörde att Sveriges kanske vassaste EU-politiker, Jonas Sjöstedt "bara" hade yrkesgymnasium bakom sig. Förutom diverse fackliga och politiska kurser då förståss! Det finns fler exempel på ledande politiker, som Bosse Ringholm(s) eller varför inte Karin Söder (c) för att ta ett borgerligt exempel, kvinnan som valdes till utrikesminister utan att kunna engelska. Bara i Sverige, bara i Sverige.
Jämför man Sverige med t.ex. Frankrike så är det tydligt att reell demokrati inte bara handlar om att rösta, utan också om vilka som representerar väljarna. I en undersökning visade det sig att endast ca 1% av den franska Nationalförsamlingen hade en motsvarande LO-bakgrund (siffran är dock från slutet av 90-talet). Även om mycket har gått åt skogen i Sverige så är siffran bättre än så!
Allt hänger ihop, skrotad svensk modell och försämrad demokrati.
* Ja, Irma Dinamarcas dotter är en viss riksdagsledamot.
måndag, mars 23, 2009
Borgerlig hets mot föräldrar som inte ens fungerar...
Efter en lite slö helg så måste jag bara uppmärksamma er på detta: Aftonbladet rapporterar (som om det förvånade någon)om att de nya reglerna kring VAB (vård av sjukt barn) inte har förändrat någonting när det gäller mängden VAB-dagar.
Några saker här som är värda att poängtera:
1) Många barn ÄR faktiskt sjuka tokigt ofta. Det är inget som är kul vare sig för barnet, föräldrarna (läs mamman), företagen eller kollegorna. I dagens läge när bemanningen hålls på en minimal nivå så märks det så fort någon är borta. Kan inte vara kul att vara förälder och veta att ens kollegor på vårdhemmet, restaurangen eller affären får springa dubbelt så fort när man är borta.
2) Vilken idiot som helst kunde räknat ut att det nya systemet inte skulle ge någon effekt. OM nu någon fuskat med VAB dagar, kanske för att vederbörande själv är sjuk och vill slippa en karensdag*? Då innebär de ökade kontrollerna ingen reell skillnad. Det enda det innebär att du måste hålla barnet hemma från barnomsorgen, vilket rimligtvis gjordes tidigare också.
3) Om nu steg 1 och 2 stämmer- då innebär alltså den aktuella förändringen ENBART ökad administrativt krångel för såväl barnomsorgspersonal, försäkringskassan och den enskilde föräldern. Trodde inte riktigt att DET var borgarnas syn på hur man ville reformera den gemensamma sektorn...
* Eftersom karensdag saknas när det gäller tillfällig föräldrapenning (VAB), så är det nästan att be om att den ekonomiskt pressade (ensam)föräldern gör så. Här har jag svårt att känna någon moralisk indignation. Dels för att det för kollegorna inte gör någon skillnad, föräldern skulle vara hemma ändå. Dels för att det handlar om ett systemfel i sjukförsäkringen. Den karensdag som för en ensamstående ung människa faktiskt kan vara uthärdlig, den kan vara katastrof för den ensamstående föräldern.
Jag är väldigt glad för övrigt att ha ett jobb där en kollegas frånvaro inte påverkar mig mer än på ett socialt plan. Kommer ihåg mitt gamla jobb på ett hotell i Norge, där någons sjukdom eller VAB innebar kaos och, i enstaka fall, dubbla arbetspass. Skönt att slippa.
Några saker här som är värda att poängtera:
1) Många barn ÄR faktiskt sjuka tokigt ofta. Det är inget som är kul vare sig för barnet, föräldrarna (läs mamman), företagen eller kollegorna. I dagens läge när bemanningen hålls på en minimal nivå så märks det så fort någon är borta. Kan inte vara kul att vara förälder och veta att ens kollegor på vårdhemmet, restaurangen eller affären får springa dubbelt så fort när man är borta.
2) Vilken idiot som helst kunde räknat ut att det nya systemet inte skulle ge någon effekt. OM nu någon fuskat med VAB dagar, kanske för att vederbörande själv är sjuk och vill slippa en karensdag*? Då innebär de ökade kontrollerna ingen reell skillnad. Det enda det innebär att du måste hålla barnet hemma från barnomsorgen, vilket rimligtvis gjordes tidigare också.
3) Om nu steg 1 och 2 stämmer- då innebär alltså den aktuella förändringen ENBART ökad administrativt krångel för såväl barnomsorgspersonal, försäkringskassan och den enskilde föräldern. Trodde inte riktigt att DET var borgarnas syn på hur man ville reformera den gemensamma sektorn...
* Eftersom karensdag saknas när det gäller tillfällig föräldrapenning (VAB), så är det nästan att be om att den ekonomiskt pressade (ensam)föräldern gör så. Här har jag svårt att känna någon moralisk indignation. Dels för att det för kollegorna inte gör någon skillnad, föräldern skulle vara hemma ändå. Dels för att det handlar om ett systemfel i sjukförsäkringen. Den karensdag som för en ensamstående ung människa faktiskt kan vara uthärdlig, den kan vara katastrof för den ensamstående föräldern.
Jag är väldigt glad för övrigt att ha ett jobb där en kollegas frånvaro inte påverkar mig mer än på ett socialt plan. Kommer ihåg mitt gamla jobb på ett hotell i Norge, där någons sjukdom eller VAB innebar kaos och, i enstaka fall, dubbla arbetspass. Skönt att slippa.
måndag, juli 07, 2008
Sug på den, Maud!
Aftonbladet har en omröstning om vad folk tycker om Maud(eraten) Olofsson. Läs och njut, snittet efter drygt 30000 röstande är... 0,7 av 5 möjliga! :)
fredag, juli 04, 2008
Stockholmsregeringen fortsätter sin politik, del 2
I det här fallet i stark samklang med landets mediakår. I den nyligen presenterade public-service utredningen där regeringen slår fast hur den vill ha det i framtiden var det inte mycket nytt som presenterades. Några av er har säkert hört hur regeringen inför en de facto besparing genom att momsbelägga tv-licensen. Dåligt, men det kunde vara värre, med tanke på vilken regering vi har. Vad som däremot inte har uppmärksammats, mer än på Aftonbladet kultur, är ett allvarligt slag mot bredden i etern. Att nyhetern återfinns på Aftonbladet kultur och inte under "tv" eller "nyheter" säger en del... Regeringen vill stryka kravet på att hälften av alla program skall produceras utanför den kungliga hufvudstaden!
Det kan låta som en praktisk fråga, men det är det inte. Det är en högst politisk och journalistisk fråga. Redan i dag är det i en pinsamt hög grad verkligheten i fjollträsk som styr mediarapporteringen i Sverige. En fråga blir viktig och citeras överallt om det tas upp på DN-debatt. Journalisterna, rikspolitikerna och proffstyckarna bor i samma typ av områden i samma län. De läser samma usla, ohederliga liberala morgontidning eller möjligen den lite mer hederliga stock-konservativa kollegan. De lever i samma stressiga, sköt-dig-själv och skit i andra storstadskultur. De lever i en stad som politiskt är något helt annat än större delen av övriga landet. Det påverkar.
Det tydligaste exemplet var förra valet där en fråga som ärligt talat är totalt ointressant i ca 200 av landets kommuner (och som i ärlighetens namn knappt berör majoriteten i Stockholm heller) fick en abnorm uppmärksamhet. Jag talar självklart om fastighetsskatten. En skatt som, när det var som värst, seriöst fick mer uppmärksamhet än bristerna i tandvårdsförsäkringen, hetsjakten på sjukskrivna eller vilken som helst annan, viktigare fråga.
För vissa grupper är det dock en viktig fråga: För mediaeliten, rikspolitikerna och proffstyckarna. Antingen de bor i Danderyd/Lidingö/Täby, eller om de bor i dyra bostadsrätter i centrala Stockholm. Det kan till och med vara en fråga om de bor i villa i någon mer normal förort till Stockholm. Där spelar det roll. Inte i Munkfors, Lycksele, Älmhult eller Osby. Knappast heller i Farsta (Stockholm) eller i Högsbo (Göteborg).
Vän av ordning frågar sig säkert varför just välbeställda journalister i Stockholm är värre än en (nästan) lika bra avlönad i Karlstad eller Umeå? Lever inte dessa i samma bubbla?
Det är en rimlig och intressant invändning. Det stämmer inte på grund av följande:
- Mediasituationen är annorlunda i Karlstad och Umeå. Det finns en (s)-märkt morgontidning som i alla fall bidrar lite till ett annat klimat.
- Den genomsnittsliga invånaren i Karlstad eller Umeå tror inte att deras stad är den enda staden i riket. En umebo vet betydligt mer om Stockholm än vad en stockholmare vet om Umeå för att säga det lindrigt. En umebo vet för övrigt mer om Karlstad än stockholmaren också...
- Dessa städer är inte så stora att det på samma sätt skapas en egen värld där alla är journalister, proffstyckare eller politiker. Finns bubblan, så är den så liten att du emellanåt faktiskt kommer ut ur den.
- De frågor som domierar lokaltidningens insändarsidor skiljer sig drastiskt åt från DN. Den som läser Västerbottens Folkblads insändarsidor kan tro att Maud Olofsson är sveriges mest hatade person, vilket kanske inte riktigt är sant. Å andra sidan så kommer knappast faktumet att Centerpartiet har halverats i norrland sedan valet alls fram i DN.
Det finns fler exempel, men det viktiga är att vi måste inse att den vardag vi lever i påverkar våra tankar. Det är grunden i den representativa demokratin. Media har en viktig roll att fylla i att spegla vår vardag och granska makten. Om de som styr media OCH de som arbetar i media, lever i en bubbla, i en verklighet som är endast är en verklighet för en minoritet av befolkningen då har vi ett demokratiproblem.
Sedan finns det förstås såväl regionalpolitiska som kvalitetsmässiga problem med att dra ner på produktionen av riks-tv program i hela landet. När det gäller kvalité så är det enkelt att peka på: Någon som tror att Sverker Olofsson skulle vilja göra Plus från Stockholm? Sedan har vi alla unga, talangfulla journalister runt om i landet. Vore det bra att ställa dem inför valet: allmänreporter på lokal tv/tidning eller flytt till Stockholm? Är vi säkra på att det verkligen skulle vara de bästa som sökte sig till Stockholm? När det gäller regionalpolitik så handlar det dels om arbetstillfällena; det måste finnas andra arbetstillfällen än industri, turism och sjukvård utanför storstadsregionerna. Gärna akademiska sådana. Tyvärr går trenden åt motsatt håll. Tingsrätterna blir färre, skattekontor läggs ned, m.m. Dessutom går demokrati och regionala aspekten in i varandra. Ska hela landet leva måste hela landet synas!
Hoppas Vänsterpartiet markerar mot denna förändring.
Det kan låta som en praktisk fråga, men det är det inte. Det är en högst politisk och journalistisk fråga. Redan i dag är det i en pinsamt hög grad verkligheten i fjollträsk som styr mediarapporteringen i Sverige. En fråga blir viktig och citeras överallt om det tas upp på DN-debatt. Journalisterna, rikspolitikerna och proffstyckarna bor i samma typ av områden i samma län. De läser samma usla, ohederliga liberala morgontidning eller möjligen den lite mer hederliga stock-konservativa kollegan. De lever i samma stressiga, sköt-dig-själv och skit i andra storstadskultur. De lever i en stad som politiskt är något helt annat än större delen av övriga landet. Det påverkar.
Det tydligaste exemplet var förra valet där en fråga som ärligt talat är totalt ointressant i ca 200 av landets kommuner (och som i ärlighetens namn knappt berör majoriteten i Stockholm heller) fick en abnorm uppmärksamhet. Jag talar självklart om fastighetsskatten. En skatt som, när det var som värst, seriöst fick mer uppmärksamhet än bristerna i tandvårdsförsäkringen, hetsjakten på sjukskrivna eller vilken som helst annan, viktigare fråga.
För vissa grupper är det dock en viktig fråga: För mediaeliten, rikspolitikerna och proffstyckarna. Antingen de bor i Danderyd/Lidingö/Täby, eller om de bor i dyra bostadsrätter i centrala Stockholm. Det kan till och med vara en fråga om de bor i villa i någon mer normal förort till Stockholm. Där spelar det roll. Inte i Munkfors, Lycksele, Älmhult eller Osby. Knappast heller i Farsta (Stockholm) eller i Högsbo (Göteborg).
Vän av ordning frågar sig säkert varför just välbeställda journalister i Stockholm är värre än en (nästan) lika bra avlönad i Karlstad eller Umeå? Lever inte dessa i samma bubbla?
Det är en rimlig och intressant invändning. Det stämmer inte på grund av följande:
- Mediasituationen är annorlunda i Karlstad och Umeå. Det finns en (s)-märkt morgontidning som i alla fall bidrar lite till ett annat klimat.
- Den genomsnittsliga invånaren i Karlstad eller Umeå tror inte att deras stad är den enda staden i riket. En umebo vet betydligt mer om Stockholm än vad en stockholmare vet om Umeå för att säga det lindrigt. En umebo vet för övrigt mer om Karlstad än stockholmaren också...
- Dessa städer är inte så stora att det på samma sätt skapas en egen värld där alla är journalister, proffstyckare eller politiker. Finns bubblan, så är den så liten att du emellanåt faktiskt kommer ut ur den.
- De frågor som domierar lokaltidningens insändarsidor skiljer sig drastiskt åt från DN. Den som läser Västerbottens Folkblads insändarsidor kan tro att Maud Olofsson är sveriges mest hatade person, vilket kanske inte riktigt är sant. Å andra sidan så kommer knappast faktumet att Centerpartiet har halverats i norrland sedan valet alls fram i DN.
Det finns fler exempel, men det viktiga är att vi måste inse att den vardag vi lever i påverkar våra tankar. Det är grunden i den representativa demokratin. Media har en viktig roll att fylla i att spegla vår vardag och granska makten. Om de som styr media OCH de som arbetar i media, lever i en bubbla, i en verklighet som är endast är en verklighet för en minoritet av befolkningen då har vi ett demokratiproblem.
Sedan finns det förstås såväl regionalpolitiska som kvalitetsmässiga problem med att dra ner på produktionen av riks-tv program i hela landet. När det gäller kvalité så är det enkelt att peka på: Någon som tror att Sverker Olofsson skulle vilja göra Plus från Stockholm? Sedan har vi alla unga, talangfulla journalister runt om i landet. Vore det bra att ställa dem inför valet: allmänreporter på lokal tv/tidning eller flytt till Stockholm? Är vi säkra på att det verkligen skulle vara de bästa som sökte sig till Stockholm? När det gäller regionalpolitik så handlar det dels om arbetstillfällena; det måste finnas andra arbetstillfällen än industri, turism och sjukvård utanför storstadsregionerna. Gärna akademiska sådana. Tyvärr går trenden åt motsatt håll. Tingsrätterna blir färre, skattekontor läggs ned, m.m. Dessutom går demokrati och regionala aspekten in i varandra. Ska hela landet leva måste hela landet synas!
Hoppas Vänsterpartiet markerar mot denna förändring.
fredag, februari 01, 2008
Miljöfascisterna laddar om
Hela valrörelsen tjatade M och Kd om hur dyrt det var att köra bil. Nu sätter man sin TREDJE skattehöjning i gång (bensinskatt, höjd trafikförsäkring och nu igen höjd bensinskatt).
Kultur- och miljötomtarna kan sitta i Stockholm och Göteborg och svamla om klimathotet, jävlas med vanligt folk och sedan ta en semesterresa till Tailand. Hyckleri säger jag bara!
Det är ganska talande att den borgerliga regeringen inte har vågat återuppta den ganska moderata klimatskatten på flyg som den förra regeringen inrättade. En skatt som var smidig och dessutom differentierad utifrån bostadsort. Ingen skatt på flyg från t.ex. Vilhelmina och Arvidsjaur, halv skatt från Umeå och Luleå samt full skatt på helt onödigt resor som Stockholm-Göteborg. Men det är klart- varför skulle borgarna genomföra skattehöjningar som drabbar sina egna väljare i Stockholms innerstad? När de i stället kan jävlas med sossarnas väljare i norrland?
Läs vad jag skrev om flygskatten tidigare.
Och till alla miljötomtar inom vänstern (hej Jöran!): Tror ni att vi verkligen vinner stöd för vår politik genom att jävlas med folk med åtgärder som inte ger nämvärd effekt?
Kultur- och miljötomtarna kan sitta i Stockholm och Göteborg och svamla om klimathotet, jävlas med vanligt folk och sedan ta en semesterresa till Tailand. Hyckleri säger jag bara!
Det är ganska talande att den borgerliga regeringen inte har vågat återuppta den ganska moderata klimatskatten på flyg som den förra regeringen inrättade. En skatt som var smidig och dessutom differentierad utifrån bostadsort. Ingen skatt på flyg från t.ex. Vilhelmina och Arvidsjaur, halv skatt från Umeå och Luleå samt full skatt på helt onödigt resor som Stockholm-Göteborg. Men det är klart- varför skulle borgarna genomföra skattehöjningar som drabbar sina egna väljare i Stockholms innerstad? När de i stället kan jävlas med sossarnas väljare i norrland?
Läs vad jag skrev om flygskatten tidigare.
Och till alla miljötomtar inom vänstern (hej Jöran!): Tror ni att vi verkligen vinner stöd för vår politik genom att jävlas med folk med åtgärder som inte ger nämvärd effekt?
tisdag, oktober 16, 2007
Littorin ljuger i riksdagens talarstol
Egon Frid (v) har skrivit en mycket bra interpellation i riksdagen angående situationen för dem som straffas ut från a-kassorna och som blir betalningsansvariga för de icke erlagda medlemsavgifterna under perioden kring utträdet. Dessa kostnader riskerar att placera dem hos kronofogdemyndigheten. Läs inlägget på hans blogg.
I svaret så svarar bl.a. Sven-Otto Littorin:
"Kassorna har i dag ungefär 3 ½ miljon medlemmar som faktiskt betalar avgiften. Det är naturligtvis – det vill jag också påminna om – bara de som jobbar och får jobbavdraget som dessutom har fått den förhöjda avgiften."
Detta är en ren lögn! En arbetslös som lyckas jobba EN timme, eller rimligare, en dag blir den månaden tvungen att betala den högre avgiften. Jobbavdraget får han dock bara på den timmen/dagens lön. På samma sätt så måste studenter betala den högre avgiften, trots att vi inte får del av jobbavdraget.
Ytterligare ett skäl till att fler studenter lämnar facket och a-kassan. Borgarna jublar, studenterna jobbar extra utan att vara organiserade och dumpar lönerna. Läs mer på VSF:s kampanjhemsida "Vägra vara tacksam".
Får en minister säga vad som helst i riksdagens talarstol?
I svaret så svarar bl.a. Sven-Otto Littorin:
"Kassorna har i dag ungefär 3 ½ miljon medlemmar som faktiskt betalar avgiften. Det är naturligtvis – det vill jag också påminna om – bara de som jobbar och får jobbavdraget som dessutom har fått den förhöjda avgiften."
Detta är en ren lögn! En arbetslös som lyckas jobba EN timme, eller rimligare, en dag blir den månaden tvungen att betala den högre avgiften. Jobbavdraget får han dock bara på den timmen/dagens lön. På samma sätt så måste studenter betala den högre avgiften, trots att vi inte får del av jobbavdraget.
Ytterligare ett skäl till att fler studenter lämnar facket och a-kassan. Borgarna jublar, studenterna jobbar extra utan att vara organiserade och dumpar lönerna. Läs mer på VSF:s kampanjhemsida "Vägra vara tacksam".
Får en minister säga vad som helst i riksdagens talarstol?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
