Vad man har väntat på sådana här nyheter (Alliansfritt Sverige rapporterar)... Nu börjar de norrländska centerpartisterna säga ifrån- de känner inte igen sitt parti. Först var det gamle arbetsmarknadsministern Börje Hörnlund (c) och nu är det den fd riksdagsledamoten Tage Påhlsson (c) från Ångermanland.
Maud Olofsson visste nog vad hon gjorde när hon fegt nog dubbelgarderade sig genom att stå både på Stockholms riksdagslista och på listan hemma i Västerbotten.
Visar inlägg med etikett Norrland. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Norrland. Visa alla inlägg
lördag, april 24, 2010
onsdag, mars 10, 2010
Dagens skämt: Norrländska samlingspartiet och landstingsrevisionen i Jönköping
Det är ganska ofta man läser om nya partier, som blandar och ger. Vissa saker låter fräscha, andra mindre fräscha. Ofta slås man av avsaknaden av taktik, logiskt tänkande och kompetens. När det gäller det nybildade Norrländska Samlingspartiet så törs jag inte yttra mig över kompetensen hos Börje Salming och de andra. Däremot så är deras strategiska tänkande uppenbarligen uruselt. De tittar uppenbarligen mycket på den semi-självständighet som t.ex. Skottland har och presenterar en hel del bra synpunkter. Allt från större lokalt inflytande och makt över den norrländska industrin, förbättrad räddningstjänst och polisväsende. Artikel i Västerbottens Folkblad om partiet.
Det finns egentligen två saker som visar på deras otaktiska agerande:
- Går direkt på riksdagsvalet. Tittar man historiskt så krävs det en enorm mediauppbackning och stöttning från eliten (a la Ny Demokrati) för att ta steget in i riksdagen på en gång. Mycket bättre att skapa sig en bas först, att komma ett halvår före valet och tro att man ska hinna lyckas, tyder på en viss okunskap om hur man bygger stöd och förtroende.
- Ett av deras huvudkrav är ökat stöd till rennäringen och ratificering av ILO 169. Oavsett vad man tycker i frågan så tror jag att alla som är någorlunda insatta i norrländsk politik vet att det dels är en väldigt kontroversiell fråga och dels att Norrland är den region som är mest skeptisk till en ratificering av ILO 169. Lägger man dessutom till att alla partier i princip är för en ratificering, även om inflytelserika norrländska politiker hittils lyckats bromsa det hela, så har jag svårt att se att det finns något utbrett folkligt missnöje att fånga upp genom att stödja ILO 169.
Personligen tycker jag också att det blir väldigt hycklande att ena sekunden prata om att NSP ska jobba för att öka möjligheten för norrländsk industri och för ungdomar att stanna kvar, samtidigt som man vill ge renägarna mer makt. Man verkar totalt missat vilka det är som konsekvent motarbetar nya näringar i norrlands inland...
Det andra som är sjukt i dag, det är att jag finner mig själv hålla med Ernst & Young, ett revisorsföretag. Det handlar om att landstingsrevisionen i Jönköpings län totalt tappat omdömmet. De kräver i sin senaste upphandling att bolagen som lägger anbud ska bifoga utdrag ur belastningsregistret från sina anställda!
För det första så är det där ett otyg överhuvudtaget. Jag kan motvilligt acceptera det när det gäller nyanställda inom barnomsorgen. Där kan ändamålet helga medlen, men i övrigt så ska ALLTID grundprincipen vara att samhället ska stödja den som avtjänat sitt straff tillbaka in i gemenskapen som produktiv samhällsmedborgare, inte motsatsen! Extra tokigt blir det när det handlar om befintlig personal. Kan inte tänka mig att det finns något som helst lagrum för en arbetsgivare att kräva det av befintlig personal? Illa nog om man tvingas visa upp det när man ska nyanställas.
Att landstingsrevisorerna valt detta är minst sagt anmärkningsvärt. Att Anders Carlzon(KD) inte har koll på arbetsrätt är kanske inte helt oväntat, men frågan är vad sossarna (och eventuell vänsterpartist?) i landstingsrevisionen tänkt med? De lär också varit med på det hela. Utav tradition fattas inte majoritetsbeslut i en revision, utan man försöker komma överens. Ska bli intressant att se vad förvaltningsdomstolen kommer fram till.
Det finns egentligen två saker som visar på deras otaktiska agerande:
- Går direkt på riksdagsvalet. Tittar man historiskt så krävs det en enorm mediauppbackning och stöttning från eliten (a la Ny Demokrati) för att ta steget in i riksdagen på en gång. Mycket bättre att skapa sig en bas först, att komma ett halvår före valet och tro att man ska hinna lyckas, tyder på en viss okunskap om hur man bygger stöd och förtroende.
- Ett av deras huvudkrav är ökat stöd till rennäringen och ratificering av ILO 169. Oavsett vad man tycker i frågan så tror jag att alla som är någorlunda insatta i norrländsk politik vet att det dels är en väldigt kontroversiell fråga och dels att Norrland är den region som är mest skeptisk till en ratificering av ILO 169. Lägger man dessutom till att alla partier i princip är för en ratificering, även om inflytelserika norrländska politiker hittils lyckats bromsa det hela, så har jag svårt att se att det finns något utbrett folkligt missnöje att fånga upp genom att stödja ILO 169.
Personligen tycker jag också att det blir väldigt hycklande att ena sekunden prata om att NSP ska jobba för att öka möjligheten för norrländsk industri och för ungdomar att stanna kvar, samtidigt som man vill ge renägarna mer makt. Man verkar totalt missat vilka det är som konsekvent motarbetar nya näringar i norrlands inland...
Det andra som är sjukt i dag, det är att jag finner mig själv hålla med Ernst & Young, ett revisorsföretag. Det handlar om att landstingsrevisionen i Jönköpings län totalt tappat omdömmet. De kräver i sin senaste upphandling att bolagen som lägger anbud ska bifoga utdrag ur belastningsregistret från sina anställda!
För det första så är det där ett otyg överhuvudtaget. Jag kan motvilligt acceptera det när det gäller nyanställda inom barnomsorgen. Där kan ändamålet helga medlen, men i övrigt så ska ALLTID grundprincipen vara att samhället ska stödja den som avtjänat sitt straff tillbaka in i gemenskapen som produktiv samhällsmedborgare, inte motsatsen! Extra tokigt blir det när det handlar om befintlig personal. Kan inte tänka mig att det finns något som helst lagrum för en arbetsgivare att kräva det av befintlig personal? Illa nog om man tvingas visa upp det när man ska nyanställas.
Att landstingsrevisorerna valt detta är minst sagt anmärkningsvärt. Att Anders Carlzon(KD) inte har koll på arbetsrätt är kanske inte helt oväntat, men frågan är vad sossarna (och eventuell vänsterpartist?) i landstingsrevisionen tänkt med? De lär också varit med på det hela. Utav tradition fattas inte majoritetsbeslut i en revision, utan man försöker komma överens. Ska bli intressant att se vad förvaltningsdomstolen kommer fram till.
fredag, augusti 28, 2009
Bra val av ny ordförande i Sametinget
Läste att Sara Larsson från Min Geaidnu är vald till ny ordförande i Sametinget. Det är kanske det bästa val de kunde ha gjort! Inte nog med att hon i många frågor är placerad i mitten av de politiska partierna, hon är också en modern och lämplig företrädare för samerna gentemot den svenska staten. Förhoppningsvis kan det öka hennes och Min Geaidnu arbete för att av-gubbifiera Sametinget.
De andra aktuella kandidaterna, för de större partierna, är alla problematiska på olika sätt, men med det gemensamt att de verkar söka konfrontation för sakens skull. Tror Sara Larsson är riktigt lämpad. Sedan att jag som i de viktigaste frågorna har rakt motsatta åsikter än de som dominerar Sametinget och därför gärna hade sett en mer tråkig och sämre lämpad ordförande, det är en helt annan sak! För dem själva var det ett smart val.
Jag verkar dock inte behöva vara orolig över att Sametinget kommer kunna bli starkare än tidigare. Det goda beslutet att införa en proportionellt vald styrelse blev direkt saboterat av framförallt partiet Samerna och Samelandspartiet, delvis understödda av Guovssonásti. De lade ner sina röster när Sara Larsson valdes och Samerna och Samelandspartiet avstår också från att besätta sina platser i styrelsen. Styrelsen ser faktiskt riktigt bra ut efter vad jag kan se. Bara en sådan sak att av de tio ledamöterna (5+5) som valdes till styrelsen var endast 4 män, av de ordinarie endast 1 man (Håkan Jonsson, jakt och fiske).
Följande valdes till ny styrelse:
* Karin Vannar (Guovssonásti), ersättare Marita Stinnerbom (Guovssonásti)
* Håkan Jonsson (Jakt- och fiskesamerna), ersättare Lars-Paul Kroik (Álbmut)
* Josefina Skerk (Jakt- och fiskesamerna), ersättare Agneta Rimpi (Jakt- och fiskesamerna)
* Helena Dådring (Vuovdega), ersättare Lars-Erik Fjellström (Landspartiet Svenska Samer)
* Sara Larsson (Min Geaidnu), ersättare Odd Willenfeldt (Min Geaidnu)
Förutom Sara Larsson så är också Helena Dådring en politiker som ger ett mycket sympatiskt intryck och som, av det jag sett, undviker de rena personpåhopp som vissa från de andra partierna brukar rikta mot Jakt- och Fiskesamernas medlemmar.
Hittade en artikel från Min Geaidnu som Sara Larsson skrev före valet i våras. Även om jag inte riktigt gillar hennes antipati mot Jakt- och Fiskesamerna så är det en bra start för den som vill veta var de samiska partierna står i den viktiga rennäringsdiskussionen. Delar analysen i stort, inte minst när det gäller det svårplacerade Partiet Samerna.
De andra aktuella kandidaterna, för de större partierna, är alla problematiska på olika sätt, men med det gemensamt att de verkar söka konfrontation för sakens skull. Tror Sara Larsson är riktigt lämpad. Sedan att jag som i de viktigaste frågorna har rakt motsatta åsikter än de som dominerar Sametinget och därför gärna hade sett en mer tråkig och sämre lämpad ordförande, det är en helt annan sak! För dem själva var det ett smart val.
Jag verkar dock inte behöva vara orolig över att Sametinget kommer kunna bli starkare än tidigare. Det goda beslutet att införa en proportionellt vald styrelse blev direkt saboterat av framförallt partiet Samerna och Samelandspartiet, delvis understödda av Guovssonásti. De lade ner sina röster när Sara Larsson valdes och Samerna och Samelandspartiet avstår också från att besätta sina platser i styrelsen. Styrelsen ser faktiskt riktigt bra ut efter vad jag kan se. Bara en sådan sak att av de tio ledamöterna (5+5) som valdes till styrelsen var endast 4 män, av de ordinarie endast 1 man (Håkan Jonsson, jakt och fiske).
Följande valdes till ny styrelse:
* Karin Vannar (Guovssonásti), ersättare Marita Stinnerbom (Guovssonásti)
* Håkan Jonsson (Jakt- och fiskesamerna), ersättare Lars-Paul Kroik (Álbmut)
* Josefina Skerk (Jakt- och fiskesamerna), ersättare Agneta Rimpi (Jakt- och fiskesamerna)
* Helena Dådring (Vuovdega), ersättare Lars-Erik Fjellström (Landspartiet Svenska Samer)
* Sara Larsson (Min Geaidnu), ersättare Odd Willenfeldt (Min Geaidnu)
Förutom Sara Larsson så är också Helena Dådring en politiker som ger ett mycket sympatiskt intryck och som, av det jag sett, undviker de rena personpåhopp som vissa från de andra partierna brukar rikta mot Jakt- och Fiskesamernas medlemmar.
Hittade en artikel från Min Geaidnu som Sara Larsson skrev före valet i våras. Även om jag inte riktigt gillar hennes antipati mot Jakt- och Fiskesamerna så är det en bra start för den som vill veta var de samiska partierna står i den viktiga rennäringsdiskussionen. Delar analysen i stort, inte minst när det gäller det svårplacerade Partiet Samerna.
tisdag, maj 26, 2009
Föga upphetsande resultat i sametingsvalet
På public service hemsida för sametingsvalet så går det nu att läsa det preliminära resultatet i valet. Föga revolutionerande resultat:
De partier som tidigare suttit i styrelsen; Samelandspartiet (-2), Samerna (+1), Min Geaidnu (0), Skogssamerna/Vuovdega (-1) har fortfarande en majoritet med 17 mandat av 31 möjliga. Detta trots att de tappat två mandat.
Högerpartiet Guovssonásti går fram till 4 mandat (+1), det lönar sig att inte sitta i styrelsen utan relativt högljutt kritisera styrelsen ur ett renägarperspektiv.
På andra kanten så minskar Jakt- och Fiskesamerna till 7 mandat (-2), vilket på alla sätt måste tolkas som en vinst. Det har varit ordentligt turbulent i partiet den senaste tiden där endast partiledaren (Håkan Jonsson) återstår av dem som förra valet valdes in i Sametinget! Att då fortfarande vara största parti är fruktansvärt bra arbetat! Inte blir det mindre stark när de två nya partierna som blivit invalda delvis består av dessa avhoppare och ligger nära JoF åsiktsmässigt. Det ena partiet Landspartiet Svenska Samer fick två mandat (+2) och Albmut/Folket fick ett mandat (+1). Albmut imponerade inte på mig i den tv-sända debatten, det jag läst på bloggar och liknande spretade också lite åt olika håll.Däremot så visade det sig att deras ideologiska perspektiv med en individualistisk syn på de s.k. samiska rättigheterna, lockade tillräckligt många för att komma in i Sametinget. LSS var nog mer väntade. De är också ett parti som står upp för de icke renägande samerna, men med en mer urban prägel och inte lika mycket ett "markägarparti" som JoF emellanåt tenderar att vara.
Ett försök till analys:
De två tydliga renägarpartierna; Guovssonásti och Samelandspartiet backade ett mandat. Att Guovssonásti går fram ett och Samelandspartiet backar två- det hoppas jag beror på att det är lättare att sitta i opposition än i majoritet. I andra hand så har det varit viss turbulens i Samelandspartiet och deras nye ledare Ingrid Inga har gjort en del mindre valda uttalanden om ledamöter som bytt parti inför valet. Någonstans så gror det dock en liten misstanke att hennes raka, något kaxiga stil hade mött en helt annan acceptans om hon hade varit man. Särskilt om man gör kopplingen att rösterna verkar ha gott till det gubbiga Guovssonásti, det är heller inte helt omöjligt att tänka sig att den grupp av samer som utgör dessa partiers väljare är äldre och mer konservativa än den samiska gruppen i sin helhet? Som sagt, jag hoppas att det är den skarphet som den rutinerade Per Mikael Utsi visat i sitt idoga försvar för renägarna som lett till det ökade stödet, men jag är dessvärre inte säker.
Partiet Samerna gjorde ett starkt val och placerade sig i valdebatten ganska tydligt som en "tredje kraft" där de pratade väl om de icke renägande samernas rättigheter, men samtidigt angrepp JoF aggresivt. Det är tydligt att Samerna inte är beredda att vika en tum i försvaret av Rennäringen. Alla förändringar och demokratiseringar måste ske med stöd av samebyarna. De två andra i styrelsen (Min Geaidnu och Skogssamerna)är något mindre högröstade i denna viktiga, grundläggande fråga. De utgör en tydlig mitt i sametinget. Personligen var det också dessa två partier vars ledare för mig gav det bästa intrycket i debatten. De kändes som moderna, sympatiska ledare som skulle kunna företräda samerna som grupp på ett bra sätt.
De höll sig över den låga nivå som debatten ibland tenderade att urarta i. Vare sig Anders Kråik, Ingrid Inga eller Per Mikael Utsi skötte sig i debatten. P-M Utsi och I Inga avbröt Sara Larsson och ignorerade vem som hade ordet upprepade gånger. A Kråik uppvisade en arrogans som var föga imponerande- verkade mest intresserad av att framstå som den som hatade Håkan Jonsson mest... Jag tyckte inte att någon av dessa var några charmtroll som trovärdigt kan sköta vare sig den formella kommunikationen med det svenska storsamhället, men allra minst den viktiga informella kommunikationen med övriga norrlänningar. Sametingets uppdrag är ju inte bara att fixa rättigheter från staten, utan också öka acceptansen för en sådan utveckling i det samiska kärnområdet (eller Norrland som jag föredrar att säga...).
Det största partiets ledare, Håkan Jonsson från Jakt och Fiskesamerna, gjorde också en ganska svag insats i debatten. Samtidigt är det ju uppenbart att han förlorade på att alla andra partierna valde honom som huvudmotståndare. I en debatt är det ju inte så att man får utrymme efter röstetal, utan mindre partier tar ju lika stort utrymme som de större. I vanliga partiledardebatter så har ju det tidigare sjukt missgynnat SAP gentemot de borgerliga. Lite samma sak här. Trots att Håkan Jonsson leder det största partiet så är han alldeles för kontroversiell för att bli president.
Ska man lite grovt beskriva fördelningen mellan de tre "blocken", samt styrelsen, så blir det så här:
Renägarna: 10 mandat (-1)
Mitten: 11 mandat (0)
"Ingen särställning för rennäringen": 9 mandat (0), eller 10 (+1) om man räknar med Folket.
På det stora hela är alltså det samiska samhället precis lika splittrat som det alltid varit, men med lägre valdeltagande. Inget nytt under solen, således.
Det trista var väl att socialisterna i "Solidaritet" inte kom in. Fick bara 62 röster. Bättre lycka nästa gång! 62 samer vågade rösta på ett parti som öppet stod för att alla inlandsbor är lika mycket värda. Solidaritet var det enda partiet som vågade säga att en stockholmare med samisk bakgrund har mindre rätt till jakt och fiske än en icke-same som är bosatt i fjällen. Det ska de ha all respekt för!
De partier som tidigare suttit i styrelsen; Samelandspartiet (-2), Samerna (+1), Min Geaidnu (0), Skogssamerna/Vuovdega (-1) har fortfarande en majoritet med 17 mandat av 31 möjliga. Detta trots att de tappat två mandat.
Högerpartiet Guovssonásti går fram till 4 mandat (+1), det lönar sig att inte sitta i styrelsen utan relativt högljutt kritisera styrelsen ur ett renägarperspektiv.
På andra kanten så minskar Jakt- och Fiskesamerna till 7 mandat (-2), vilket på alla sätt måste tolkas som en vinst. Det har varit ordentligt turbulent i partiet den senaste tiden där endast partiledaren (Håkan Jonsson) återstår av dem som förra valet valdes in i Sametinget! Att då fortfarande vara största parti är fruktansvärt bra arbetat! Inte blir det mindre stark när de två nya partierna som blivit invalda delvis består av dessa avhoppare och ligger nära JoF åsiktsmässigt. Det ena partiet Landspartiet Svenska Samer fick två mandat (+2) och Albmut/Folket fick ett mandat (+1). Albmut imponerade inte på mig i den tv-sända debatten, det jag läst på bloggar och liknande spretade också lite åt olika håll.Däremot så visade det sig att deras ideologiska perspektiv med en individualistisk syn på de s.k. samiska rättigheterna, lockade tillräckligt många för att komma in i Sametinget. LSS var nog mer väntade. De är också ett parti som står upp för de icke renägande samerna, men med en mer urban prägel och inte lika mycket ett "markägarparti" som JoF emellanåt tenderar att vara.
Ett försök till analys:
De två tydliga renägarpartierna; Guovssonásti och Samelandspartiet backade ett mandat. Att Guovssonásti går fram ett och Samelandspartiet backar två- det hoppas jag beror på att det är lättare att sitta i opposition än i majoritet. I andra hand så har det varit viss turbulens i Samelandspartiet och deras nye ledare Ingrid Inga har gjort en del mindre valda uttalanden om ledamöter som bytt parti inför valet. Någonstans så gror det dock en liten misstanke att hennes raka, något kaxiga stil hade mött en helt annan acceptans om hon hade varit man. Särskilt om man gör kopplingen att rösterna verkar ha gott till det gubbiga Guovssonásti, det är heller inte helt omöjligt att tänka sig att den grupp av samer som utgör dessa partiers väljare är äldre och mer konservativa än den samiska gruppen i sin helhet? Som sagt, jag hoppas att det är den skarphet som den rutinerade Per Mikael Utsi visat i sitt idoga försvar för renägarna som lett till det ökade stödet, men jag är dessvärre inte säker.
Partiet Samerna gjorde ett starkt val och placerade sig i valdebatten ganska tydligt som en "tredje kraft" där de pratade väl om de icke renägande samernas rättigheter, men samtidigt angrepp JoF aggresivt. Det är tydligt att Samerna inte är beredda att vika en tum i försvaret av Rennäringen. Alla förändringar och demokratiseringar måste ske med stöd av samebyarna. De två andra i styrelsen (Min Geaidnu och Skogssamerna)är något mindre högröstade i denna viktiga, grundläggande fråga. De utgör en tydlig mitt i sametinget. Personligen var det också dessa två partier vars ledare för mig gav det bästa intrycket i debatten. De kändes som moderna, sympatiska ledare som skulle kunna företräda samerna som grupp på ett bra sätt.
De höll sig över den låga nivå som debatten ibland tenderade att urarta i. Vare sig Anders Kråik, Ingrid Inga eller Per Mikael Utsi skötte sig i debatten. P-M Utsi och I Inga avbröt Sara Larsson och ignorerade vem som hade ordet upprepade gånger. A Kråik uppvisade en arrogans som var föga imponerande- verkade mest intresserad av att framstå som den som hatade Håkan Jonsson mest... Jag tyckte inte att någon av dessa var några charmtroll som trovärdigt kan sköta vare sig den formella kommunikationen med det svenska storsamhället, men allra minst den viktiga informella kommunikationen med övriga norrlänningar. Sametingets uppdrag är ju inte bara att fixa rättigheter från staten, utan också öka acceptansen för en sådan utveckling i det samiska kärnområdet (eller Norrland som jag föredrar att säga...).
Det största partiets ledare, Håkan Jonsson från Jakt och Fiskesamerna, gjorde också en ganska svag insats i debatten. Samtidigt är det ju uppenbart att han förlorade på att alla andra partierna valde honom som huvudmotståndare. I en debatt är det ju inte så att man får utrymme efter röstetal, utan mindre partier tar ju lika stort utrymme som de större. I vanliga partiledardebatter så har ju det tidigare sjukt missgynnat SAP gentemot de borgerliga. Lite samma sak här. Trots att Håkan Jonsson leder det största partiet så är han alldeles för kontroversiell för att bli president.
Ska man lite grovt beskriva fördelningen mellan de tre "blocken", samt styrelsen, så blir det så här:
Renägarna: 10 mandat (-1)
Mitten: 11 mandat (0)
"Ingen särställning för rennäringen": 9 mandat (0), eller 10 (+1) om man räknar med Folket.
På det stora hela är alltså det samiska samhället precis lika splittrat som det alltid varit, men med lägre valdeltagande. Inget nytt under solen, således.
Det trista var väl att socialisterna i "Solidaritet" inte kom in. Fick bara 62 röster. Bättre lycka nästa gång! 62 samer vågade rösta på ett parti som öppet stod för att alla inlandsbor är lika mycket värda. Solidaritet var det enda partiet som vågade säga att en stockholmare med samisk bakgrund har mindre rätt till jakt och fiske än en icke-same som är bosatt i fjällen. Det ska de ha all respekt för!
torsdag, maj 21, 2009
Mali räknar röster snabbare än sametinget...
Tipstack till Lars-Nila Lasko för rubriken...
Valet till Sametinget genomfördes söndagen den 17/5. Då röstande en minoritet av de röstberättigade. Med tanke på att det endast fanns nio vallokaler utspridda över landet för att rösta i så är det ganska uppenbart att många poströstar.
I Mali så tog det fyra dagar att räkna rösterna, för Sametinget (och Norrbottens länsstyrelse) så tar det en vecka. Varför då kan man fråga sig? Okej för att det tar någon dag att frakta valsedlarna upp/ner till Luleå. En ren gissning är att de inte vill sköta räkningen lokalt för att de riskerar att vara så få röstande i vissa vallokaler att valhemligheten mest blir ett skämt? Bara en gissning alltså. Så säg ett dygn för att få alla valsedlar till Luleå, fem-sex timmar att räkna dem typ två gånger, ett par timmar för att göra i ordning sjyssta powerpoint program för att presentera det hela. Frågan är då: VAD gör man de övriga 5½ dygnen?
Vill också passa på att förtydliga lite om vad jag menar med den skadliga rennäringen och varför jag menar att ILO 169 riskerar att göra hela Norrland till ett rennäringsreservat:
När jag skriver att rennäringen är skadlig så menar jag inte främst skadeverkan mot miljö och liknande. Jag menar skadeverkan mot Norrlands utveckling, till exempel mot industrier och andra näringsgrenar. Om man delar inkomster och arbetstillfällen med vad det kostar och hur det påverkar omgivningen så ligger rennäringen inte så bra till.
Många menar (länk till intressant diskussion på Svenssons blogg) att jag överdriver, att jag svartmålar en hel folkgrupp. Jag förstår inte hur jag kan göra det, när min främsta inspirationskälla alltid har varit hur samerna själva tolkar det (delvis för att svenska staten är usla på att presentera frågor kring detta och att nationell media är mer än lovligt ointresserade av frågor som rör norra delen av vårt land). Om Guovssonasti och Jakt och fiskesamerna i stort sätt är överens om vad det handlar om så borde det inte vara helt osant...
Sedan kan man ju också som lekman försöka göra sina tolkningar av innehållet i dels ILO 169 och dels i den nyligen antagna FNs deklaration om urbefolkningens rättigheter ( så ska det till väldigt mycket kreativ bokföring för att få dessa meningar att vara helt harmlösa och att Svenska staten själv avgör vad som skall åtgärdas. Fet text min markering:
“ILO 169:
Artikel 14 1. De berörda folkens äganderätt och besiktningsrätt till den mark som de traditionellt bebor SKALL erkännas. Därutöver skall åtgärder vidtas i lämpliga fall för att skydda de berörda folkens rätt att nyttja mark, som inte uteslutande bebos av dem, men till vilken de traditionellt haft tillträde för sin utkomst och traditionella verksamhet. Särskild uppmärksamhet skall fästas vid nomadfolkens och de krigflyttande jordbrukarnas situation i detta hänseende.
2. Regeringarna SKALL vidta nödvändiga åtgärder för att identifiera den mark som de berörda folken traditionellt bebor och för att garantera effektivt skydd av deras äganderätt och besiktningsrätt.
3. Lämpliga förfaranden skall införas inom det nationella rättssystemet för att ta ställning till anspråk på mark från berörda folk.
Artikel 15
1. De berörda folkens rätt till naturtillgångar, som hör till deras mark, SKALL särskilt skyddas. Dessa rättigheter innefattar rätten för dessa folk att delta i användningen, förvaltningen och bevarandet av sådana tillgångar.
2. I de fall då staten behåller äganderätten till mineral- eller underjordiska tillgångar eller rättigheter till andra tillgångar som hör till mark, skall regeringarna fastställa eller upprätthålla förfaranden för samråd med ifrågavarande folk, i syfte att ta reda på om och i vilken utsträckning deras intressen skulle skadas, innan de påbörjar eller lämnar tillstånd till program för utforskning eller exploatering av sådana tillgångar som hör till dessa folks mark. Berörda folk skall där det är möjligt få del av vinsten från sådan verksamhet och erhålla skälig ersättning för eventuella skador till följd av sådan verksamhet.”
FN deklarationen skriver och länkar jag till här: (så blir det här lite kortare)
Sammanlagt kan man säga att artikel 15:2 är extremt luddig. Där håller jag med dem som hävdar att det finns ett utrymme för förhandling och samarbete. Oavsett ståndpunkt i frågan tycker jag att 14:2 behöver genomföras i så motto att det blir tydligt VAD för områden som omfattas. I dag är det bisarrt när Samebyar och små privata markägare med egna medel får dra en politisk konflikt i domstolar. När detta är klarlagt är det möjligt för politikerna i riksdagen att fatta ett överlagt beslut.
Valet till Sametinget genomfördes söndagen den 17/5. Då röstande en minoritet av de röstberättigade. Med tanke på att det endast fanns nio vallokaler utspridda över landet för att rösta i så är det ganska uppenbart att många poströstar.
I Mali så tog det fyra dagar att räkna rösterna, för Sametinget (och Norrbottens länsstyrelse) så tar det en vecka. Varför då kan man fråga sig? Okej för att det tar någon dag att frakta valsedlarna upp/ner till Luleå. En ren gissning är att de inte vill sköta räkningen lokalt för att de riskerar att vara så få röstande i vissa vallokaler att valhemligheten mest blir ett skämt? Bara en gissning alltså. Så säg ett dygn för att få alla valsedlar till Luleå, fem-sex timmar att räkna dem typ två gånger, ett par timmar för att göra i ordning sjyssta powerpoint program för att presentera det hela. Frågan är då: VAD gör man de övriga 5½ dygnen?
Vill också passa på att förtydliga lite om vad jag menar med den skadliga rennäringen och varför jag menar att ILO 169 riskerar att göra hela Norrland till ett rennäringsreservat:
När jag skriver att rennäringen är skadlig så menar jag inte främst skadeverkan mot miljö och liknande. Jag menar skadeverkan mot Norrlands utveckling, till exempel mot industrier och andra näringsgrenar. Om man delar inkomster och arbetstillfällen med vad det kostar och hur det påverkar omgivningen så ligger rennäringen inte så bra till.
Många menar (länk till intressant diskussion på Svenssons blogg) att jag överdriver, att jag svartmålar en hel folkgrupp. Jag förstår inte hur jag kan göra det, när min främsta inspirationskälla alltid har varit hur samerna själva tolkar det (delvis för att svenska staten är usla på att presentera frågor kring detta och att nationell media är mer än lovligt ointresserade av frågor som rör norra delen av vårt land). Om Guovssonasti och Jakt och fiskesamerna i stort sätt är överens om vad det handlar om så borde det inte vara helt osant...
Sedan kan man ju också som lekman försöka göra sina tolkningar av innehållet i dels ILO 169 och dels i den nyligen antagna FNs deklaration om urbefolkningens rättigheter ( så ska det till väldigt mycket kreativ bokföring för att få dessa meningar att vara helt harmlösa och att Svenska staten själv avgör vad som skall åtgärdas. Fet text min markering:
“ILO 169:
Artikel 14 1. De berörda folkens äganderätt och besiktningsrätt till den mark som de traditionellt bebor SKALL erkännas. Därutöver skall åtgärder vidtas i lämpliga fall för att skydda de berörda folkens rätt att nyttja mark, som inte uteslutande bebos av dem, men till vilken de traditionellt haft tillträde för sin utkomst och traditionella verksamhet. Särskild uppmärksamhet skall fästas vid nomadfolkens och de krigflyttande jordbrukarnas situation i detta hänseende.
2. Regeringarna SKALL vidta nödvändiga åtgärder för att identifiera den mark som de berörda folken traditionellt bebor och för att garantera effektivt skydd av deras äganderätt och besiktningsrätt.
3. Lämpliga förfaranden skall införas inom det nationella rättssystemet för att ta ställning till anspråk på mark från berörda folk.
Artikel 15
1. De berörda folkens rätt till naturtillgångar, som hör till deras mark, SKALL särskilt skyddas. Dessa rättigheter innefattar rätten för dessa folk att delta i användningen, förvaltningen och bevarandet av sådana tillgångar.
2. I de fall då staten behåller äganderätten till mineral- eller underjordiska tillgångar eller rättigheter till andra tillgångar som hör till mark, skall regeringarna fastställa eller upprätthålla förfaranden för samråd med ifrågavarande folk, i syfte att ta reda på om och i vilken utsträckning deras intressen skulle skadas, innan de påbörjar eller lämnar tillstånd till program för utforskning eller exploatering av sådana tillgångar som hör till dessa folks mark. Berörda folk skall där det är möjligt få del av vinsten från sådan verksamhet och erhålla skälig ersättning för eventuella skador till följd av sådan verksamhet.”
FN deklarationen skriver och länkar jag till här: (så blir det här lite kortare)
Sammanlagt kan man säga att artikel 15:2 är extremt luddig. Där håller jag med dem som hävdar att det finns ett utrymme för förhandling och samarbete. Oavsett ståndpunkt i frågan tycker jag att 14:2 behöver genomföras i så motto att det blir tydligt VAD för områden som omfattas. I dag är det bisarrt när Samebyar och små privata markägare med egna medel får dra en politisk konflikt i domstolar. När detta är klarlagt är det möjligt för politikerna i riksdagen att fatta ett överlagt beslut.
måndag, maj 18, 2009
Ointresse från vänsterbloggarna om Norrlands framtid
Då är alltså Sametingsvalet avklarat. Det dröjer dock en vecka innan sammanräkningen börjar, så vi vet ännu inte vilka som får makten.
Det som stör mig är den likgiltighet som visats valet. Tämligen fritt från diskussion och inlägg i bloggsfären. Förutom mig själv så är Anders Svensson (Sp) den ende vänsterbloggaren jag sett beröra frågan den senaste tiden. Mina olika inlägg; 1, 2, och 3 har heller inte kommenterats i någon större utsträckning. Ganska begränsat hos Svensson också, så folk bryr sig uppenbarligen inte.
Nu är detta inte så smart eftersom det handlar om makten över naturresurserna och brukandet av dem i större delen av Norrland, vilket i sin tur är större delen av Sverige. Det är dags att börja bry sig- innan LKAB blir styrt av sametinget!
Jag vill vara tydlig med att jag är starkt för ökad satsning på samisk kultur. Det låter så lätt som att jag bara är emot. Det är en viktig nationell angelägenhet att rädda det samiska språket och kulturen i stort. Däremot har alla ett intresse för att näringspolitiken i norr fokuserar på vad som ger mest jobb, inte vad som är bäst för rennäringen.
Det som stör mig är den likgiltighet som visats valet. Tämligen fritt från diskussion och inlägg i bloggsfären. Förutom mig själv så är Anders Svensson (Sp) den ende vänsterbloggaren jag sett beröra frågan den senaste tiden. Mina olika inlägg; 1, 2, och 3 har heller inte kommenterats i någon större utsträckning. Ganska begränsat hos Svensson också, så folk bryr sig uppenbarligen inte.
Nu är detta inte så smart eftersom det handlar om makten över naturresurserna och brukandet av dem i större delen av Norrland, vilket i sin tur är större delen av Sverige. Det är dags att börja bry sig- innan LKAB blir styrt av sametinget!
Jag vill vara tydlig med att jag är starkt för ökad satsning på samisk kultur. Det låter så lätt som att jag bara är emot. Det är en viktig nationell angelägenhet att rädda det samiska språket och kulturen i stort. Däremot har alla ett intresse för att näringspolitiken i norr fokuserar på vad som ger mest jobb, inte vad som är bäst för rennäringen.
lördag, maj 16, 2009
Sverige åt svenskarna!
Är inte rubriken på en debattartikel i Aftonbladet, men tankarna och attityderna är inte så långt därifrån i artikeln "Sameland åt samerna" av författaren och samepolitikern Lennart Lundmark.
Högerextremisterna vill dela upp svenskarna i infödda, "riktiga" svenskar och de där lågt stående "utlänningarna". Samma debatt förekommer inför Sametingsvalet. Förra söndagen var det debatt i SVT2 där man bland annat var djupt oeniga i vem som var same och vem som inte var det. Vem ska ha rösträtt och vem ska inte ha det? Renägarpartierna vill så klart att så få som möjligt skall vara inkluderade, medan å andra sidan andra partier vill ägna sig åt släktforskning för att avgöra vem som är same. Ja, ordet ras ingick i vokabulären...
Varför är det då så viktigt för Guovssonásti och den samiska högern att begränsa antalet samer? Därför att vi inte pratar om människors rätt till kultur och identitet. Vi pratar om en möjlighet till MAKT. Samepolitikernas, i varierande grad (undantaget Solidaritet), mål är att erövra makten över naturresurserna i norra delen av vårt land. Den lilla minoritet som i dag "godkänns" som samer (ca 8000 registrerade i röstlängden till Sametinget) ska gemensamt styra över rätten till jakt, fiske och näringsutvecklingen i mer än halva landet. Övriga medborgare i norr hänvisas till att spela andra fiolen. Guovssonásti vill garantera att denna siffra inte ökar för mycket så att rennäringen fortfarande kan behålla sin dominerande ställning när det gäller att sätta agendan. Andra partier pekar logiskt på att det finns andra näringar som är viktiga för den samiska befolkningen.
Lundmark hycklar inte med vad samenationalisternas mål är:
"I dag stämmer Svenska Samernas Riksförbund staten för att få tillbaka äganderätten till jakten och fisket i fjällen. Att stämningen lämnas in till Gällivare tingsrätt betyder inte att det handlar om någon liten lokal angelägenhet. Det gäller fjällområdet hela vägen från Treriksröset ner till Härjedalen, men någonstans måste man börja."
Japp, den som tvivlade kan ju notera att Lundmark ärligt säger som det är: Att 8000 medvetna samer ska kontrollera halva landet. Övriga 600 000 - 1.000 000 (beror lite på hur snävt område man räknar. Räknar man med kusten eller inte?) medborgare i Norrland ska spela andra fiolen.
Jag har i grunden inte så mycket emot samernas historieskrivning. Svenska staten har gynnat kolonisering av norra Sverige allt sedan 1600-talet. Samerna har nyttjas till tvångsarbete och annat. Någonstans måste man dock ta hänsyn till verkligheten. Som socialist är jag emot hela resonemanget om markägandets koppling till jakt- och fiske. Jakt- och fiske skall regleras och kontrolleras lokalt, oavsett etnisk tillhörighet eller yrke. Detta tycker ju Lundmark är så hemskt:
"Den förlorade de 1993. Nu får vem som helst jaga och fiska på samernas gamla marker. Det är bara att köpa ett kort av länsstyrelsen."
Å fy då, alla får nyttja naturens godheter, vilken katastrof! Utvidgad allemansrätt, rena rama bolsjevikfasonerna!
Det allvarliga är att det inte "bara" handlar om den för norrlänningen så kulturellt viktiga fritidsjakten och fisket. Eftersom konflikten framförallt handlar om att rennäringen skall ha företräde framför andra näringar så blir det också en fråga om hela Norrlands framtid. Redan i dag så motarbetar samebyarna utveckling och möjligheten till arbete i norrlands inland. Det finns en anledning att det finns så många samer som faktiskt är rent negativt inställda till rennäringen. Det är en minoritet inom minoriteten som är beroende av rennäringen. Andra behöver gruvor, turism och skogsbruk för att få sin utkomst och kunna leva kvar, precis som övriga norrlänningar. Att så många samer som möjligt kan leva kvar på vidderna i norr borde rimligen vara viktigare än att behålla en feodal näring som rennäringen i så stor skala som möjligt.
Har skrivit flera inlägg tidigare om problemet med rennäringen, börja med de två inläggen här till höger.
Nu måste jag åka till jobbet...
Högerextremisterna vill dela upp svenskarna i infödda, "riktiga" svenskar och de där lågt stående "utlänningarna". Samma debatt förekommer inför Sametingsvalet. Förra söndagen var det debatt i SVT2 där man bland annat var djupt oeniga i vem som var same och vem som inte var det. Vem ska ha rösträtt och vem ska inte ha det? Renägarpartierna vill så klart att så få som möjligt skall vara inkluderade, medan å andra sidan andra partier vill ägna sig åt släktforskning för att avgöra vem som är same. Ja, ordet ras ingick i vokabulären...
Varför är det då så viktigt för Guovssonásti och den samiska högern att begränsa antalet samer? Därför att vi inte pratar om människors rätt till kultur och identitet. Vi pratar om en möjlighet till MAKT. Samepolitikernas, i varierande grad (undantaget Solidaritet), mål är att erövra makten över naturresurserna i norra delen av vårt land. Den lilla minoritet som i dag "godkänns" som samer (ca 8000 registrerade i röstlängden till Sametinget) ska gemensamt styra över rätten till jakt, fiske och näringsutvecklingen i mer än halva landet. Övriga medborgare i norr hänvisas till att spela andra fiolen. Guovssonásti vill garantera att denna siffra inte ökar för mycket så att rennäringen fortfarande kan behålla sin dominerande ställning när det gäller att sätta agendan. Andra partier pekar logiskt på att det finns andra näringar som är viktiga för den samiska befolkningen.
Lundmark hycklar inte med vad samenationalisternas mål är:
"I dag stämmer Svenska Samernas Riksförbund staten för att få tillbaka äganderätten till jakten och fisket i fjällen. Att stämningen lämnas in till Gällivare tingsrätt betyder inte att det handlar om någon liten lokal angelägenhet. Det gäller fjällområdet hela vägen från Treriksröset ner till Härjedalen, men någonstans måste man börja."
Japp, den som tvivlade kan ju notera att Lundmark ärligt säger som det är: Att 8000 medvetna samer ska kontrollera halva landet. Övriga 600 000 - 1.000 000 (beror lite på hur snävt område man räknar. Räknar man med kusten eller inte?) medborgare i Norrland ska spela andra fiolen.
Jag har i grunden inte så mycket emot samernas historieskrivning. Svenska staten har gynnat kolonisering av norra Sverige allt sedan 1600-talet. Samerna har nyttjas till tvångsarbete och annat. Någonstans måste man dock ta hänsyn till verkligheten. Som socialist är jag emot hela resonemanget om markägandets koppling till jakt- och fiske. Jakt- och fiske skall regleras och kontrolleras lokalt, oavsett etnisk tillhörighet eller yrke. Detta tycker ju Lundmark är så hemskt:
"Den förlorade de 1993. Nu får vem som helst jaga och fiska på samernas gamla marker. Det är bara att köpa ett kort av länsstyrelsen."
Å fy då, alla får nyttja naturens godheter, vilken katastrof! Utvidgad allemansrätt, rena rama bolsjevikfasonerna!
Det allvarliga är att det inte "bara" handlar om den för norrlänningen så kulturellt viktiga fritidsjakten och fisket. Eftersom konflikten framförallt handlar om att rennäringen skall ha företräde framför andra näringar så blir det också en fråga om hela Norrlands framtid. Redan i dag så motarbetar samebyarna utveckling och möjligheten till arbete i norrlands inland. Det finns en anledning att det finns så många samer som faktiskt är rent negativt inställda till rennäringen. Det är en minoritet inom minoriteten som är beroende av rennäringen. Andra behöver gruvor, turism och skogsbruk för att få sin utkomst och kunna leva kvar, precis som övriga norrlänningar. Att så många samer som möjligt kan leva kvar på vidderna i norr borde rimligen vara viktigare än att behålla en feodal näring som rennäringen i så stor skala som möjligt.
Har skrivit flera inlägg tidigare om problemet med rennäringen, börja med de två inläggen här till höger.
Nu måste jag åka till jobbet...
tisdag, maj 12, 2009
Det glömda, men viktiga valet- politiken
Att försöka förstå sig på samisk politik är inget man lyckas med i en handvändning. Det är lite samma känsla som när jag försökte förstå de politiska konflikterna i Kenya*1...
Efter att i sisådär tio års tid regelbundet följt debatten kring ILO169, öppna samebyar, rennäringen över huvudtaget och så vidare, så tycker jag faktiskt att jag börjar få en rimlig koll. Trots detta är det faktiskt betydligt lättare att som socialist enas kring vilka de två absolut sämsta partierna är än vilka som är de bästa. Det är lätt att som en del av "majoritets-samhället" tro att det är ett oviktigt val. Observera att detta är det andra inlägget, det första inlägget fokuserade på Sametingets roll och formalia.
Ett tips är att påbörja sin läsning på sidan www.sametingsvalet.se som är Sveriges Radios sida om valet. Där blandas intressanta krönikor och kommentarer med en del minst sagt pinsamma kommentarer. Mysiga uttryck som "Skillnaden är dock att deras medlemmar är anti-samer och ivriga förespråkare mot ILO-konventionen.Skulle dessa rasister,kväner och annat löst folk få majoritet så är det bara att lägga ner sametinget.För situationen skulle bara förvärras för de som är samer och alltid har varit samer." Fanns tidigare värre inlägg, men viss renhållning har skett. Som alltid är det de som skriver anonymt som är de som skriker mest. Oavsett om det är hets mot muslimer i Malmö eller hets mot Kväner i norra Norrbotten. Uttryck som "nyfödda" samer används också föraktfullt mot dem som råkar ha det "dåliga" omdömet att ifrågasätta Rennäringen.
En annan bra sida är "Sami World" med Lars-Nila Lasko, en samisk jurist från Norrbotten. Han är partipolitiskt obunden och får anses vara nyanserad och återfinns i mittfältet av de olika strömningarna. Kanske något mer inriktad på de icke-renägarnas situation än genomsnittet, men det är bara en fördel.
Observera att jag inte håller med honom i de viktiga grundfrågorna, men intressant är han.
Ni får allt hitta gottebitarna själva, men när en person (Helena Dådring, partiet Skogssamerna) skriver så här, så förstår ni att allt inte är rumsrent:
"När jag läser endel av inläggen i denna debatt, även de som nu är censurerade, undrar jag om de som skriver tänker på att andra (icke samer) utanför det samiska samhället läser inläggen och hur de tolkar dessa..."
I årets val har det dock blivit betydligt lättare att hitta något man gillar, då ett uttalat socialistiskt parti (varning för norra europas fulaste hemsida!) tagit plats i form av Solidaritet. Fick Norrlands befolkning i allmänhet rösta så tror jag att de skulle ha en rejäl chans. Dock är det ju lite jobbigt för ett parti att gå till val i Sametinget på att alla i fjälltrakterna ska ha lika rättigheter...
Så lite struktur. Det finns en övergripande fråga som är viktigare än allt annat för mig som socialist; nämligen rätten till mark och vatten (och därtill hängande jakt och fiske). Denna fråga går sedan in i ett antal andra frågor, till exempel rennäringens framtid, slöjd och övriga samiska näringar, m.m.
Skall man vara lite grov så finns det tre huvudlinjer (grovt förenklat):
- I det traditionella renskötselområdet ska rennäringen ha företräde. Samerna ska styra över mark, vatten, jakt och fiske. Gruvnäring, vindkraft, turism och rovdjurspolitik skall bedrivas på rennäringens villkor. Rennäringen är av särdeles viktig betydelse som kulturbärare av den samiska kulturen. För att den ska vara en möjlig framgångsnäring måste den bli bärkraftig och då är fiske och jakt naturliga komplement. Därför ska nuvarande lagstiftning som positivt särbehandlar*2 renägarna/samebyarna viktig att slå vakt om, både i relation till andra samer och övriga. Här finns dels extrempartiet Guovssonásti (tidigare Renägarförbundet) och Samelandspartiet. På Samelandspartiets hemsida står det mycket fint om de icke renägande samernas inflytande, men i debatten i söndags i SVT så framgick det med all önskvärd tydlighet att de inte är beredda att låta renägarna få släppa sin privilegierade ställning.
- I det traditionella renskötselområdet ska samerna ha avgörande över hur resurserna nyttjas och brukas. Samerna ska styra över mark, vatten, jakt och fiske. Gruvnäring, vindkraft, turism och rovdjurspolitik skall vägas noga mot rennäringens villkor. Samtidigt betonas att andra näringar är lika viktiga, inte minst den samiska slöjden. För denna är turismen mycket viktig, t.ex. Betonar starkt alla samers rättigheter till både inflytande över naturresurserna, men också rätten till brukandet. Här finns en spännvidd där vissa hårdare än andra driver linjen om att alla samer ska ha samma rätt och de som menar "behov" ska vägas in, där då underförstått Renägarna ska fortfarande gynnas, men att det ska ske på demokratisk väg, att andra samer accepterar detta. Alltså att inflytandet är lika, men nyttjandet varierar. Här skulle jag vilja säga att man hittar partierna Samerna, Skogssamerna, Min Geaidnu och det nygamla partiet Landspartiet Svenska Samer. Av dessa kan nämnas att Min Geaidnu känns lite som miljöpartiets samiska gren, ganska sympatiskt parti med den mycket duktiga och positiva Sara Larsson som frontfigur. Ett parti som känns modernare än vissa av de andra, framförallt kända för sitt jämställdhetsarbete. När jag lite snabbt tittat på LSS hemsida, så slår det mig att det faktiskt är det enda parti som tydligt pratar om stads-samernas del av det samiska samhället. En sak som visar på tydligheten i "linje 2" är att de skriver rakt ut att en same i Stockholm har större rättigheter i Norrlands inland än den icke-same som bor i området. Kan nog ge en del röster, men är för mig helt oacceptabel politisk linje.
- Den tredje linjen är egentligen två: En (små)borgerlig och en socialistisk. Den borgerliga ligger någonstans mellan linje två ovan och en renodlad linje tre. Helt tydlig är den inte och har framförallt företrätts av partiet Jakt- och fiskesamerna. Den försvarar äganderätten för de mindre markägarna i norr och är skeptisk till att rennäringen ska få särskilda rättigheter. Samtidigt så går den i de flesta andra frågor på "tvåans" linje, d.v.s. att samerna ska bestämma i det samiska området, men de ska vara för samtliga samer. Oavsett vem som står för den. De är till exempel kritiska mot såväl ILO 169 och den Nordiska samekonventionen eftersom dessa, särskilt när man ser dem i ljuset av övrig lagstiftning, är alldeles för inriktade på rennäringen. Uppenbarligen har de en poäng i detta. I deras partiprogram framkommer deras syn ganska tydligt. Man kan väl säga att de vill ha linje 2 på statens mark, men linje 3 på enskild mark...
Den socialistiska har egentligen tidigare inte funnits företrädd i samiska sammanhang, men finns ordentligt förankrad inom den politiska vänstern i norr. Bland annat återfinns den i det samepolitiska uttalandet som Ung Vänster tog 2001. Den förnekar äganderätten till mark och vänder sig starkt mot att göra en uppdelning mellan olika folks tillgång till friluftsliv (däribland jakt och fiske). Däremot ska självklart större inflytande och rätt till nyttjande ges till dem som bor i ett område. En sådan politisk linje har ju föga att hämta i ett sammanhang där endast samer har rösträtt, men partiet Solidaritet gör ett försök att lägga sig väldigt nära denna åsikt.
Helt enkelt, det är väldigt svårt att beskriva den samiska politiken kortfattat, man måste sätta sig in i det. Ska jag göra det enkelt för mig så som sammanfattning:
- Om Sametinget fortsätter att vara improduktivt och Samelandspartiet och Guovssonásti får orimligt inflytande, bland annat pga den smala röstlängden och det dåliga valdeltagandet, så kommer samernas makt inte att öka. Med dem vid rordret så kommer aldrig samerna att enas så att de verkligen kan sätta press på "storsamhället".
- Om linje två partierna, särskilt de mer radikala och moderna av dem, får inflytande så kommer samerna kunna bli starkare som grupp och kunna driva sina krav hårdare. Då kommer också konflikten med övrig glesbygdsbefolkning att ta fart. I dag kan dessa känna en viss lugn eftersom stödet för Jakt- och fiskesamerna visar att det av förståeliga skäl finns många samer som inte är intresserade av att ta strid för ökade rättigheter som främst skulle komma renägarna till del.
Partiet Solidaritet kommer aldrig få något större inflytande direkt i sametinget, däremot hoppas jag att de växer till och stabiliseras som en oppositionell kraft som kan ge den norrländska allmogen en vettig politisk linje att känna förtroende för. Det skulle vara mycket viktigt i den nära framtid när jag tror att linje två kommer få ökat inflytande, först inom sametinget och så småningom bland elitens politiker i Stockholm. När detta sker så kommer motsättningarna öka i Norrland och då MÅSTE det finnas alternativ som är positiva och icke-rasistiska. Vi har redan sett i Härjedalen hur Sd försöker slå mynt av motståndet mot rennäringen. Att Solidaritet lyckas växa och att deras idéer vinner insteg bland befolkningen i stort i Norrland kan vara den säkraste vägen att stoppa dylika dumheter.
Den samiska politiken är i ett vägskäl. De har enorma möjligheter till framgång. Som rennäringsmotståndare så anser jag alltså att det bästa skulle vara en framgång för de två reaktionära partierna i Sametinget, eftersom det försvagar Sametinget... Samtidigt är jag hederlig nog att säga att det bara leder till en förlängning av den osäkra situation som råder i dag och håller konflikten vid liv. Längs den vägen finns ingen lösning, vare sig för samer eller andra.
Kommentera gärna, helst seriöst. Eventuella faktafel får gärna påpekas i en kommentar och skriv sedan en till för att diskutera.
*1 Kenyansk politik är helt absurd. Handlar mer om konflikter mellan olika folk (de engelska ordet tribes används i Kenya, själv är jag skeptisk till att använda ordet stam) och deras inflytande. Kenya är anglikanskt och har därför en del avarter, som att tjänster även på ganska låg nivå tillsätts politiskt och inte efter kompetens, vilket leder till koruption och klientism. Det känns inte som att partierna verkar efter tydliga ideologier.
*2 Ett exempel är den så kallade fällningsavgiften vid älgjakt på statens mark ovanför odlingsgränsen som ALLA som inte är med i en sameby ska betala, oavsett om de är samer eller inte. Ett annat exempel är tilldelningen av älgar vid jakten.
Efter att i sisådär tio års tid regelbundet följt debatten kring ILO169, öppna samebyar, rennäringen över huvudtaget och så vidare, så tycker jag faktiskt att jag börjar få en rimlig koll. Trots detta är det faktiskt betydligt lättare att som socialist enas kring vilka de två absolut sämsta partierna är än vilka som är de bästa. Det är lätt att som en del av "majoritets-samhället" tro att det är ett oviktigt val. Observera att detta är det andra inlägget, det första inlägget fokuserade på Sametingets roll och formalia.
Ett tips är att påbörja sin läsning på sidan www.sametingsvalet.se som är Sveriges Radios sida om valet. Där blandas intressanta krönikor och kommentarer med en del minst sagt pinsamma kommentarer. Mysiga uttryck som "Skillnaden är dock att deras medlemmar är anti-samer och ivriga förespråkare mot ILO-konventionen.Skulle dessa rasister,kväner och annat löst folk få majoritet så är det bara att lägga ner sametinget.För situationen skulle bara förvärras för de som är samer och alltid har varit samer." Fanns tidigare värre inlägg, men viss renhållning har skett. Som alltid är det de som skriver anonymt som är de som skriker mest. Oavsett om det är hets mot muslimer i Malmö eller hets mot Kväner i norra Norrbotten. Uttryck som "nyfödda" samer används också föraktfullt mot dem som råkar ha det "dåliga" omdömet att ifrågasätta Rennäringen.
En annan bra sida är "Sami World" med Lars-Nila Lasko, en samisk jurist från Norrbotten. Han är partipolitiskt obunden och får anses vara nyanserad och återfinns i mittfältet av de olika strömningarna. Kanske något mer inriktad på de icke-renägarnas situation än genomsnittet, men det är bara en fördel.
Observera att jag inte håller med honom i de viktiga grundfrågorna, men intressant är han.
Ni får allt hitta gottebitarna själva, men när en person (Helena Dådring, partiet Skogssamerna) skriver så här, så förstår ni att allt inte är rumsrent:
"När jag läser endel av inläggen i denna debatt, även de som nu är censurerade, undrar jag om de som skriver tänker på att andra (icke samer) utanför det samiska samhället läser inläggen och hur de tolkar dessa..."
I årets val har det dock blivit betydligt lättare att hitta något man gillar, då ett uttalat socialistiskt parti (varning för norra europas fulaste hemsida!) tagit plats i form av Solidaritet. Fick Norrlands befolkning i allmänhet rösta så tror jag att de skulle ha en rejäl chans. Dock är det ju lite jobbigt för ett parti att gå till val i Sametinget på att alla i fjälltrakterna ska ha lika rättigheter...
Så lite struktur. Det finns en övergripande fråga som är viktigare än allt annat för mig som socialist; nämligen rätten till mark och vatten (och därtill hängande jakt och fiske). Denna fråga går sedan in i ett antal andra frågor, till exempel rennäringens framtid, slöjd och övriga samiska näringar, m.m.
Skall man vara lite grov så finns det tre huvudlinjer (grovt förenklat):
- I det traditionella renskötselområdet ska rennäringen ha företräde. Samerna ska styra över mark, vatten, jakt och fiske. Gruvnäring, vindkraft, turism och rovdjurspolitik skall bedrivas på rennäringens villkor. Rennäringen är av särdeles viktig betydelse som kulturbärare av den samiska kulturen. För att den ska vara en möjlig framgångsnäring måste den bli bärkraftig och då är fiske och jakt naturliga komplement. Därför ska nuvarande lagstiftning som positivt särbehandlar*2 renägarna/samebyarna viktig att slå vakt om, både i relation till andra samer och övriga. Här finns dels extrempartiet Guovssonásti (tidigare Renägarförbundet) och Samelandspartiet. På Samelandspartiets hemsida står det mycket fint om de icke renägande samernas inflytande, men i debatten i söndags i SVT så framgick det med all önskvärd tydlighet att de inte är beredda att låta renägarna få släppa sin privilegierade ställning.
- I det traditionella renskötselområdet ska samerna ha avgörande över hur resurserna nyttjas och brukas. Samerna ska styra över mark, vatten, jakt och fiske. Gruvnäring, vindkraft, turism och rovdjurspolitik skall vägas noga mot rennäringens villkor. Samtidigt betonas att andra näringar är lika viktiga, inte minst den samiska slöjden. För denna är turismen mycket viktig, t.ex. Betonar starkt alla samers rättigheter till både inflytande över naturresurserna, men också rätten till brukandet. Här finns en spännvidd där vissa hårdare än andra driver linjen om att alla samer ska ha samma rätt och de som menar "behov" ska vägas in, där då underförstått Renägarna ska fortfarande gynnas, men att det ska ske på demokratisk väg, att andra samer accepterar detta. Alltså att inflytandet är lika, men nyttjandet varierar. Här skulle jag vilja säga att man hittar partierna Samerna, Skogssamerna, Min Geaidnu och det nygamla partiet Landspartiet Svenska Samer. Av dessa kan nämnas att Min Geaidnu känns lite som miljöpartiets samiska gren, ganska sympatiskt parti med den mycket duktiga och positiva Sara Larsson som frontfigur. Ett parti som känns modernare än vissa av de andra, framförallt kända för sitt jämställdhetsarbete. När jag lite snabbt tittat på LSS hemsida, så slår det mig att det faktiskt är det enda parti som tydligt pratar om stads-samernas del av det samiska samhället. En sak som visar på tydligheten i "linje 2" är att de skriver rakt ut att en same i Stockholm har större rättigheter i Norrlands inland än den icke-same som bor i området. Kan nog ge en del röster, men är för mig helt oacceptabel politisk linje.
- Den tredje linjen är egentligen två: En (små)borgerlig och en socialistisk. Den borgerliga ligger någonstans mellan linje två ovan och en renodlad linje tre. Helt tydlig är den inte och har framförallt företrätts av partiet Jakt- och fiskesamerna. Den försvarar äganderätten för de mindre markägarna i norr och är skeptisk till att rennäringen ska få särskilda rättigheter. Samtidigt så går den i de flesta andra frågor på "tvåans" linje, d.v.s. att samerna ska bestämma i det samiska området, men de ska vara för samtliga samer. Oavsett vem som står för den. De är till exempel kritiska mot såväl ILO 169 och den Nordiska samekonventionen eftersom dessa, särskilt när man ser dem i ljuset av övrig lagstiftning, är alldeles för inriktade på rennäringen. Uppenbarligen har de en poäng i detta. I deras partiprogram framkommer deras syn ganska tydligt. Man kan väl säga att de vill ha linje 2 på statens mark, men linje 3 på enskild mark...
Den socialistiska har egentligen tidigare inte funnits företrädd i samiska sammanhang, men finns ordentligt förankrad inom den politiska vänstern i norr. Bland annat återfinns den i det samepolitiska uttalandet som Ung Vänster tog 2001. Den förnekar äganderätten till mark och vänder sig starkt mot att göra en uppdelning mellan olika folks tillgång till friluftsliv (däribland jakt och fiske). Däremot ska självklart större inflytande och rätt till nyttjande ges till dem som bor i ett område. En sådan politisk linje har ju föga att hämta i ett sammanhang där endast samer har rösträtt, men partiet Solidaritet gör ett försök att lägga sig väldigt nära denna åsikt.
Helt enkelt, det är väldigt svårt att beskriva den samiska politiken kortfattat, man måste sätta sig in i det. Ska jag göra det enkelt för mig så som sammanfattning:
- Om Sametinget fortsätter att vara improduktivt och Samelandspartiet och Guovssonásti får orimligt inflytande, bland annat pga den smala röstlängden och det dåliga valdeltagandet, så kommer samernas makt inte att öka. Med dem vid rordret så kommer aldrig samerna att enas så att de verkligen kan sätta press på "storsamhället".
- Om linje två partierna, särskilt de mer radikala och moderna av dem, får inflytande så kommer samerna kunna bli starkare som grupp och kunna driva sina krav hårdare. Då kommer också konflikten med övrig glesbygdsbefolkning att ta fart. I dag kan dessa känna en viss lugn eftersom stödet för Jakt- och fiskesamerna visar att det av förståeliga skäl finns många samer som inte är intresserade av att ta strid för ökade rättigheter som främst skulle komma renägarna till del.
Partiet Solidaritet kommer aldrig få något större inflytande direkt i sametinget, däremot hoppas jag att de växer till och stabiliseras som en oppositionell kraft som kan ge den norrländska allmogen en vettig politisk linje att känna förtroende för. Det skulle vara mycket viktigt i den nära framtid när jag tror att linje två kommer få ökat inflytande, först inom sametinget och så småningom bland elitens politiker i Stockholm. När detta sker så kommer motsättningarna öka i Norrland och då MÅSTE det finnas alternativ som är positiva och icke-rasistiska. Vi har redan sett i Härjedalen hur Sd försöker slå mynt av motståndet mot rennäringen. Att Solidaritet lyckas växa och att deras idéer vinner insteg bland befolkningen i stort i Norrland kan vara den säkraste vägen att stoppa dylika dumheter.
Den samiska politiken är i ett vägskäl. De har enorma möjligheter till framgång. Som rennäringsmotståndare så anser jag alltså att det bästa skulle vara en framgång för de två reaktionära partierna i Sametinget, eftersom det försvagar Sametinget... Samtidigt är jag hederlig nog att säga att det bara leder till en förlängning av den osäkra situation som råder i dag och håller konflikten vid liv. Längs den vägen finns ingen lösning, vare sig för samer eller andra.
Kommentera gärna, helst seriöst. Eventuella faktafel får gärna påpekas i en kommentar och skriv sedan en till för att diskutera.
*1 Kenyansk politik är helt absurd. Handlar mer om konflikter mellan olika folk (de engelska ordet tribes används i Kenya, själv är jag skeptisk till att använda ordet stam) och deras inflytande. Kenya är anglikanskt och har därför en del avarter, som att tjänster även på ganska låg nivå tillsätts politiskt och inte efter kompetens, vilket leder till koruption och klientism. Det känns inte som att partierna verkar efter tydliga ideologier.
*2 Ett exempel är den så kallade fällningsavgiften vid älgjakt på statens mark ovanför odlingsgränsen som ALLA som inte är med i en sameby ska betala, oavsett om de är samer eller inte. Ett annat exempel är tilldelningen av älgar vid jakten.
Det glömda, men viktiga valet- formalia
Den 17 maj är det inte bara Norges nationaldag, det är även val till Sametinget. Denna något märkliga skapelse har nu funnits sedan 1993. Det mest märkliga med sametinget är dess dubbla roll som dels ett samlat politiskt organ för samerna och dels som en statlig myndighet. Sametinget själva beskriver rågången så här.
Självklart är det en anomali att ett organ BÅDE ska vara en minoritetsbefolknings stridbara företrädare OCH statens lydiga, byråkratiska arm. Det är inte svårt att hitta exempel på kontroverser där sametingets duglighet som neutrala, statliga byråkrater ifrågasätts i samiska kretsar. När en av fem frågor som den partipolitiskt neutrala organisationen Same Ätnam ställer handlar om fördelningen av kulturbidrag inser man dels att kulturen är viktig, men också att det kanske inte sköts helt klanderfritt i dag. Ids inte leta fler länkar, men andra exempel finns. Precis som i många mindre kommuner så är steget till svågerpolitik och jäv aldrig långt. I en folkgrupp med 8-10 000 registrerade väljare (är rimligen kärnan av de som i dag ser sig som samer*) så krävs det av naturliga skäl en enormt stor integritet för att handskas med så stora summor som Sametinget ändå har att administrera. Att fördela detta mellan släktingar, vänner och ovänner- det kräver allt en hel del!
Samtidigt är det inte mer än rimligt att samerna själva får det avgörande inflytandet över arbetet med att stödja och utveckla sin kultur. Allt annat luktar lite väl mycket av unket "mission to civilise". Det handlar mycket om att stärka stödet för den organisatoriska delen av Sametinget så att de olika partierna/grupperingarna får möjlighet att praktiskt arbeta och tillsammans utveckla kontrollering av kvalitén i arbetet.
I dag ska man veta att såväl resurserna som möjligheterna till deltagande i arbetet är starkt begränsat. Inte bara är det så att samerna är få- de är också utspridda över hela Sverige! Om vi bara tittar på "kärnområdet" så är inte det heller särskilt litet. 10 000 människor i halva landet... Jag råkade faktiskt ut för en liten märklig sak för några år sedan. På min arbetsplats fanns det en same som var aktiv i något av partierna (tror det kan ha varit partiet Samerna, men inte säker). Han skulle på en viktig konferens för att diskutera Sametinget. Satt inte i tinget, men det var väl något som närmast kan jämföras med ett gruppmöte i ett "vanligt" parti, där även suppleanter är med. VD:n (inte platschefen), en stockholmare, som vid det här laget hade tröttnat ganska ordentligt på mina ansökningar om ledigt för landstingsuppdrag blev inte glad. Han ringde hem till mig (!) på kvällen för att höra sig för om det där verkligen täcktes av kommunallagens regler. Förutom det absurda i att vända sig till fackklubbens ordförande för att få stöd i en sådan fråga, så visade det också på hans totala okunskap om frågans känslighet. Jag sa inte exakt vad jag tänkte, utan nöjde mig med att stillsamt påpeka att det inte spelade någon större roll vad som stod i lagen. Ville han verkligen ha en offentlig debatt om att han diskriminerar en sames politiska arbete jämfört med en icke-sames? Tror aldrig jag gjort en så stor insats för ett företag som jag jobbat för någon gång! Vilket liv det hade blivit! Ja, se 08:or...
Samtidigt så är det inte helt enkelt när man lägger över så typiska myndighetsfrågor som ersättningen för rovdjursskadade renar till Sametinget. Detta och andra frågor kring renskötseln är typiska frågor för Jordbruksverket och på regional nivå de olika länsstyrelserna. De har kunskapen och neutraliteten. Särskilt som den är så kontroversiell i norra Sverige, både bland samer och icke-samer. Att sametingets största parti i princip kan anses vara ett rennäringsfientligt markägarparti säger väl lite om att konflikten inte riktigt är så enkel som diverse kulturintresserade i stockholmseliten verkar tro...
Nu ska man ju också veta att liknande "privatisering" av statlig verksamhet finns även på andra områden. T.ex. har Jägarförbundet en del uppgifter som rimligen borde skötas av antingen Jordbruksdepartementet eller de olika länsstyrelserna. Här är det i stort snålheten som avgör. Klart att det är billigt när ideella krafter gör inventeringar och liknande som helt klart borde vara en statlig uppgift.
Sametinget har ända sedan starten varit en rörig plats. Det possitiva är att den har fått fler människor, både samer och icke-samer, att få upp ögonen för bredden i den samiska kulturen och att inte renägarna är de enda som är "riktiga" samer. Nackdelen är att konflikterna ofta har lamslagit politiken. Personliga kopplingar, politiska värderingar och rent egenintresse utifrån vilken av de samiska näringarna man står närmast har rörts ihop till en gedigen soppa. Ska lite senare snickra ihop ett inlägg där jag beskriver de olika partierna och skillnaden mellan dem så gott jag kan, som svensk socialist.
Den som vill hitta intressanta nyheter och inspel inför Sametingsvalet gör det bäst på sidorna www.sametingsvalet.se som är Sveriges Radios sida. En annan bra sida är "Sami World" av den samiska juristen Lars-Nila Lasko.
Utvecklar mer om dessa sidor i nästa inlägg.
Jag kan börja med att avslöja att det är betydligt enklare att måla ut vilka två partier som är sämst, än vilka som är bäst...
* Trots att då vissa partier, framförallt Guovssonásti, gör allt för att motarbeta att fler ansluter sig till röstlängden för att behålla renägarnas makt.
Självklart är det en anomali att ett organ BÅDE ska vara en minoritetsbefolknings stridbara företrädare OCH statens lydiga, byråkratiska arm. Det är inte svårt att hitta exempel på kontroverser där sametingets duglighet som neutrala, statliga byråkrater ifrågasätts i samiska kretsar. När en av fem frågor som den partipolitiskt neutrala organisationen Same Ätnam ställer handlar om fördelningen av kulturbidrag inser man dels att kulturen är viktig, men också att det kanske inte sköts helt klanderfritt i dag. Ids inte leta fler länkar, men andra exempel finns. Precis som i många mindre kommuner så är steget till svågerpolitik och jäv aldrig långt. I en folkgrupp med 8-10 000 registrerade väljare (är rimligen kärnan av de som i dag ser sig som samer*) så krävs det av naturliga skäl en enormt stor integritet för att handskas med så stora summor som Sametinget ändå har att administrera. Att fördela detta mellan släktingar, vänner och ovänner- det kräver allt en hel del!
Samtidigt är det inte mer än rimligt att samerna själva får det avgörande inflytandet över arbetet med att stödja och utveckla sin kultur. Allt annat luktar lite väl mycket av unket "mission to civilise". Det handlar mycket om att stärka stödet för den organisatoriska delen av Sametinget så att de olika partierna/grupperingarna får möjlighet att praktiskt arbeta och tillsammans utveckla kontrollering av kvalitén i arbetet.
I dag ska man veta att såväl resurserna som möjligheterna till deltagande i arbetet är starkt begränsat. Inte bara är det så att samerna är få- de är också utspridda över hela Sverige! Om vi bara tittar på "kärnområdet" så är inte det heller särskilt litet. 10 000 människor i halva landet... Jag råkade faktiskt ut för en liten märklig sak för några år sedan. På min arbetsplats fanns det en same som var aktiv i något av partierna (tror det kan ha varit partiet Samerna, men inte säker). Han skulle på en viktig konferens för att diskutera Sametinget. Satt inte i tinget, men det var väl något som närmast kan jämföras med ett gruppmöte i ett "vanligt" parti, där även suppleanter är med. VD:n (inte platschefen), en stockholmare, som vid det här laget hade tröttnat ganska ordentligt på mina ansökningar om ledigt för landstingsuppdrag blev inte glad. Han ringde hem till mig (!) på kvällen för att höra sig för om det där verkligen täcktes av kommunallagens regler. Förutom det absurda i att vända sig till fackklubbens ordförande för att få stöd i en sådan fråga, så visade det också på hans totala okunskap om frågans känslighet. Jag sa inte exakt vad jag tänkte, utan nöjde mig med att stillsamt påpeka att det inte spelade någon större roll vad som stod i lagen. Ville han verkligen ha en offentlig debatt om att han diskriminerar en sames politiska arbete jämfört med en icke-sames? Tror aldrig jag gjort en så stor insats för ett företag som jag jobbat för någon gång! Vilket liv det hade blivit! Ja, se 08:or...
Samtidigt så är det inte helt enkelt när man lägger över så typiska myndighetsfrågor som ersättningen för rovdjursskadade renar till Sametinget. Detta och andra frågor kring renskötseln är typiska frågor för Jordbruksverket och på regional nivå de olika länsstyrelserna. De har kunskapen och neutraliteten. Särskilt som den är så kontroversiell i norra Sverige, både bland samer och icke-samer. Att sametingets största parti i princip kan anses vara ett rennäringsfientligt markägarparti säger väl lite om att konflikten inte riktigt är så enkel som diverse kulturintresserade i stockholmseliten verkar tro...
Nu ska man ju också veta att liknande "privatisering" av statlig verksamhet finns även på andra områden. T.ex. har Jägarförbundet en del uppgifter som rimligen borde skötas av antingen Jordbruksdepartementet eller de olika länsstyrelserna. Här är det i stort snålheten som avgör. Klart att det är billigt när ideella krafter gör inventeringar och liknande som helt klart borde vara en statlig uppgift.
Sametinget har ända sedan starten varit en rörig plats. Det possitiva är att den har fått fler människor, både samer och icke-samer, att få upp ögonen för bredden i den samiska kulturen och att inte renägarna är de enda som är "riktiga" samer. Nackdelen är att konflikterna ofta har lamslagit politiken. Personliga kopplingar, politiska värderingar och rent egenintresse utifrån vilken av de samiska näringarna man står närmast har rörts ihop till en gedigen soppa. Ska lite senare snickra ihop ett inlägg där jag beskriver de olika partierna och skillnaden mellan dem så gott jag kan, som svensk socialist.
Den som vill hitta intressanta nyheter och inspel inför Sametingsvalet gör det bäst på sidorna www.sametingsvalet.se som är Sveriges Radios sida. En annan bra sida är "Sami World" av den samiska juristen Lars-Nila Lasko.
Utvecklar mer om dessa sidor i nästa inlägg.
Jag kan börja med att avslöja att det är betydligt enklare att måla ut vilka två partier som är sämst, än vilka som är bäst...
* Trots att då vissa partier, framförallt Guovssonásti, gör allt för att motarbeta att fler ansluter sig till röstlängden för att behålla renägarnas makt.
onsdag, mars 18, 2009
Egenintresset ljuger sällan, märklig debattartikel i GP
På debattplats i dagens nummer av Göteborgs Posten så skriver två höjdare från Malmö Aviation; Bengt Roswall och Ann-Sofie Hörlin (BR/ASH). Självklart vill dessa slå ett slag för sin arbetsgivare och då i synnerhet för inrikesflyget.
De upprepar flera gånger i artikeln "att vägen till bättre miljö inte går via att avskaffa inrikesflyget". Däremot framför de ytterst lite argument varför den vägen inte fungerar. De pratar om vikten av Landvetter flygplats som arbetsplats. Som uppvuxen i Härryda är jag den förste att erkänna detta. Samtidigt så är knappast det onödiga inrikesflyget på sträckan Göteborg - Stockholm som är avgörande för flygplatsens överlevnad.
De skriver också:
"Vi vet vikten av att ha ett fungerande inrikesflyg. Det underlättar för affärsresor, turism och det får fler människor att komma till Göteborgsregionen. Turistnäringen i Sverige omsätter mer än personbilsexporten, men utan livligt trafikerade flygplatser har vi svårt att se en stabil framtid för turisternas möjlighet att se mer av Sverige än Stockholm."
Okej, vad är då den reella skillnaden i hastighet mellan X2000 tåg och flyg? Tar man med dessa hopplösa säkerhetskontroller, resan till och från Landvetter/Arlanda och så vidare så är skillnaden inte alltför stor. På tåget kan dessutom affärsresenärerna arbeta och turisterna se en (i och för sig tråkig) del av Sverige.
De pratar om "rättvisa villkor" för inrikesflyget. Den orättvisa de verkar peka på är att statliga myndigheter av miljöskäl har börjat välja tåget på kortare resor. Nja, sist staten försökte göra rättvisa villkor för flyget genom att införa en flygskatt för att motsvara de avgifter som bilism och järnväg har så blev det ett väldigt liv. Detta TROTS att man undantog de flygplatser som har ett rimligt existensberättigande på grund av avstånd och liknande (t.ex. Gotland och övre Norrland). Flygindustrins lobby och deras lydiga lakejer bland de borgerliga partierna rev upp detta eminenta förslag som jag skrivit om tidigare.
De upprepar flera gånger i artikeln "att vägen till bättre miljö inte går via att avskaffa inrikesflyget". Däremot framför de ytterst lite argument varför den vägen inte fungerar. De pratar om vikten av Landvetter flygplats som arbetsplats. Som uppvuxen i Härryda är jag den förste att erkänna detta. Samtidigt så är knappast det onödiga inrikesflyget på sträckan Göteborg - Stockholm som är avgörande för flygplatsens överlevnad.
De skriver också:
"Vi vet vikten av att ha ett fungerande inrikesflyg. Det underlättar för affärsresor, turism och det får fler människor att komma till Göteborgsregionen. Turistnäringen i Sverige omsätter mer än personbilsexporten, men utan livligt trafikerade flygplatser har vi svårt att se en stabil framtid för turisternas möjlighet att se mer av Sverige än Stockholm."
Okej, vad är då den reella skillnaden i hastighet mellan X2000 tåg och flyg? Tar man med dessa hopplösa säkerhetskontroller, resan till och från Landvetter/Arlanda och så vidare så är skillnaden inte alltför stor. På tåget kan dessutom affärsresenärerna arbeta och turisterna se en (i och för sig tråkig) del av Sverige.
De pratar om "rättvisa villkor" för inrikesflyget. Den orättvisa de verkar peka på är att statliga myndigheter av miljöskäl har börjat välja tåget på kortare resor. Nja, sist staten försökte göra rättvisa villkor för flyget genom att införa en flygskatt för att motsvara de avgifter som bilism och järnväg har så blev det ett väldigt liv. Detta TROTS att man undantog de flygplatser som har ett rimligt existensberättigande på grund av avstånd och liknande (t.ex. Gotland och övre Norrland). Flygindustrins lobby och deras lydiga lakejer bland de borgerliga partierna rev upp detta eminenta förslag som jag skrivit om tidigare.
måndag, mars 16, 2009
En vass kommentator trappar ned.
Den gamle Kalix-moderaten KG Bergström väljer att sluta nästa år när hans kontrakt med SVT går ut. Lite synd, för trots hans bakgrund har jag uppskattat hans saklighet och samtidigt hans förmåga att trycka till när intervjuobjektet försöker slingra sig.
Minns också att Kalix var den moderatförening som i valrörelsen 2002 gick ut och lovade gratis kollektivtrafik. Göran Persson var rätt ute när han antydde att en Kalix moderat inte nödvändigtvis behöver vara sådär jättemoderat...
Minns också att Kalix var den moderatförening som i valrörelsen 2002 gick ut och lovade gratis kollektivtrafik. Göran Persson var rätt ute när han antydde att en Kalix moderat inte nödvändigtvis behöver vara sådär jättemoderat...
fredag, juli 04, 2008
Stockholmsregeringen fortsätter sin politik, del 2
I det här fallet i stark samklang med landets mediakår. I den nyligen presenterade public-service utredningen där regeringen slår fast hur den vill ha det i framtiden var det inte mycket nytt som presenterades. Några av er har säkert hört hur regeringen inför en de facto besparing genom att momsbelägga tv-licensen. Dåligt, men det kunde vara värre, med tanke på vilken regering vi har. Vad som däremot inte har uppmärksammats, mer än på Aftonbladet kultur, är ett allvarligt slag mot bredden i etern. Att nyhetern återfinns på Aftonbladet kultur och inte under "tv" eller "nyheter" säger en del... Regeringen vill stryka kravet på att hälften av alla program skall produceras utanför den kungliga hufvudstaden!
Det kan låta som en praktisk fråga, men det är det inte. Det är en högst politisk och journalistisk fråga. Redan i dag är det i en pinsamt hög grad verkligheten i fjollträsk som styr mediarapporteringen i Sverige. En fråga blir viktig och citeras överallt om det tas upp på DN-debatt. Journalisterna, rikspolitikerna och proffstyckarna bor i samma typ av områden i samma län. De läser samma usla, ohederliga liberala morgontidning eller möjligen den lite mer hederliga stock-konservativa kollegan. De lever i samma stressiga, sköt-dig-själv och skit i andra storstadskultur. De lever i en stad som politiskt är något helt annat än större delen av övriga landet. Det påverkar.
Det tydligaste exemplet var förra valet där en fråga som ärligt talat är totalt ointressant i ca 200 av landets kommuner (och som i ärlighetens namn knappt berör majoriteten i Stockholm heller) fick en abnorm uppmärksamhet. Jag talar självklart om fastighetsskatten. En skatt som, när det var som värst, seriöst fick mer uppmärksamhet än bristerna i tandvårdsförsäkringen, hetsjakten på sjukskrivna eller vilken som helst annan, viktigare fråga.
För vissa grupper är det dock en viktig fråga: För mediaeliten, rikspolitikerna och proffstyckarna. Antingen de bor i Danderyd/Lidingö/Täby, eller om de bor i dyra bostadsrätter i centrala Stockholm. Det kan till och med vara en fråga om de bor i villa i någon mer normal förort till Stockholm. Där spelar det roll. Inte i Munkfors, Lycksele, Älmhult eller Osby. Knappast heller i Farsta (Stockholm) eller i Högsbo (Göteborg).
Vän av ordning frågar sig säkert varför just välbeställda journalister i Stockholm är värre än en (nästan) lika bra avlönad i Karlstad eller Umeå? Lever inte dessa i samma bubbla?
Det är en rimlig och intressant invändning. Det stämmer inte på grund av följande:
- Mediasituationen är annorlunda i Karlstad och Umeå. Det finns en (s)-märkt morgontidning som i alla fall bidrar lite till ett annat klimat.
- Den genomsnittsliga invånaren i Karlstad eller Umeå tror inte att deras stad är den enda staden i riket. En umebo vet betydligt mer om Stockholm än vad en stockholmare vet om Umeå för att säga det lindrigt. En umebo vet för övrigt mer om Karlstad än stockholmaren också...
- Dessa städer är inte så stora att det på samma sätt skapas en egen värld där alla är journalister, proffstyckare eller politiker. Finns bubblan, så är den så liten att du emellanåt faktiskt kommer ut ur den.
- De frågor som domierar lokaltidningens insändarsidor skiljer sig drastiskt åt från DN. Den som läser Västerbottens Folkblads insändarsidor kan tro att Maud Olofsson är sveriges mest hatade person, vilket kanske inte riktigt är sant. Å andra sidan så kommer knappast faktumet att Centerpartiet har halverats i norrland sedan valet alls fram i DN.
Det finns fler exempel, men det viktiga är att vi måste inse att den vardag vi lever i påverkar våra tankar. Det är grunden i den representativa demokratin. Media har en viktig roll att fylla i att spegla vår vardag och granska makten. Om de som styr media OCH de som arbetar i media, lever i en bubbla, i en verklighet som är endast är en verklighet för en minoritet av befolkningen då har vi ett demokratiproblem.
Sedan finns det förstås såväl regionalpolitiska som kvalitetsmässiga problem med att dra ner på produktionen av riks-tv program i hela landet. När det gäller kvalité så är det enkelt att peka på: Någon som tror att Sverker Olofsson skulle vilja göra Plus från Stockholm? Sedan har vi alla unga, talangfulla journalister runt om i landet. Vore det bra att ställa dem inför valet: allmänreporter på lokal tv/tidning eller flytt till Stockholm? Är vi säkra på att det verkligen skulle vara de bästa som sökte sig till Stockholm? När det gäller regionalpolitik så handlar det dels om arbetstillfällena; det måste finnas andra arbetstillfällen än industri, turism och sjukvård utanför storstadsregionerna. Gärna akademiska sådana. Tyvärr går trenden åt motsatt håll. Tingsrätterna blir färre, skattekontor läggs ned, m.m. Dessutom går demokrati och regionala aspekten in i varandra. Ska hela landet leva måste hela landet synas!
Hoppas Vänsterpartiet markerar mot denna förändring.
Det kan låta som en praktisk fråga, men det är det inte. Det är en högst politisk och journalistisk fråga. Redan i dag är det i en pinsamt hög grad verkligheten i fjollträsk som styr mediarapporteringen i Sverige. En fråga blir viktig och citeras överallt om det tas upp på DN-debatt. Journalisterna, rikspolitikerna och proffstyckarna bor i samma typ av områden i samma län. De läser samma usla, ohederliga liberala morgontidning eller möjligen den lite mer hederliga stock-konservativa kollegan. De lever i samma stressiga, sköt-dig-själv och skit i andra storstadskultur. De lever i en stad som politiskt är något helt annat än större delen av övriga landet. Det påverkar.
Det tydligaste exemplet var förra valet där en fråga som ärligt talat är totalt ointressant i ca 200 av landets kommuner (och som i ärlighetens namn knappt berör majoriteten i Stockholm heller) fick en abnorm uppmärksamhet. Jag talar självklart om fastighetsskatten. En skatt som, när det var som värst, seriöst fick mer uppmärksamhet än bristerna i tandvårdsförsäkringen, hetsjakten på sjukskrivna eller vilken som helst annan, viktigare fråga.
För vissa grupper är det dock en viktig fråga: För mediaeliten, rikspolitikerna och proffstyckarna. Antingen de bor i Danderyd/Lidingö/Täby, eller om de bor i dyra bostadsrätter i centrala Stockholm. Det kan till och med vara en fråga om de bor i villa i någon mer normal förort till Stockholm. Där spelar det roll. Inte i Munkfors, Lycksele, Älmhult eller Osby. Knappast heller i Farsta (Stockholm) eller i Högsbo (Göteborg).
Vän av ordning frågar sig säkert varför just välbeställda journalister i Stockholm är värre än en (nästan) lika bra avlönad i Karlstad eller Umeå? Lever inte dessa i samma bubbla?
Det är en rimlig och intressant invändning. Det stämmer inte på grund av följande:
- Mediasituationen är annorlunda i Karlstad och Umeå. Det finns en (s)-märkt morgontidning som i alla fall bidrar lite till ett annat klimat.
- Den genomsnittsliga invånaren i Karlstad eller Umeå tror inte att deras stad är den enda staden i riket. En umebo vet betydligt mer om Stockholm än vad en stockholmare vet om Umeå för att säga det lindrigt. En umebo vet för övrigt mer om Karlstad än stockholmaren också...
- Dessa städer är inte så stora att det på samma sätt skapas en egen värld där alla är journalister, proffstyckare eller politiker. Finns bubblan, så är den så liten att du emellanåt faktiskt kommer ut ur den.
- De frågor som domierar lokaltidningens insändarsidor skiljer sig drastiskt åt från DN. Den som läser Västerbottens Folkblads insändarsidor kan tro att Maud Olofsson är sveriges mest hatade person, vilket kanske inte riktigt är sant. Å andra sidan så kommer knappast faktumet att Centerpartiet har halverats i norrland sedan valet alls fram i DN.
Det finns fler exempel, men det viktiga är att vi måste inse att den vardag vi lever i påverkar våra tankar. Det är grunden i den representativa demokratin. Media har en viktig roll att fylla i att spegla vår vardag och granska makten. Om de som styr media OCH de som arbetar i media, lever i en bubbla, i en verklighet som är endast är en verklighet för en minoritet av befolkningen då har vi ett demokratiproblem.
Sedan finns det förstås såväl regionalpolitiska som kvalitetsmässiga problem med att dra ner på produktionen av riks-tv program i hela landet. När det gäller kvalité så är det enkelt att peka på: Någon som tror att Sverker Olofsson skulle vilja göra Plus från Stockholm? Sedan har vi alla unga, talangfulla journalister runt om i landet. Vore det bra att ställa dem inför valet: allmänreporter på lokal tv/tidning eller flytt till Stockholm? Är vi säkra på att det verkligen skulle vara de bästa som sökte sig till Stockholm? När det gäller regionalpolitik så handlar det dels om arbetstillfällena; det måste finnas andra arbetstillfällen än industri, turism och sjukvård utanför storstadsregionerna. Gärna akademiska sådana. Tyvärr går trenden åt motsatt håll. Tingsrätterna blir färre, skattekontor läggs ned, m.m. Dessutom går demokrati och regionala aspekten in i varandra. Ska hela landet leva måste hela landet synas!
Hoppas Vänsterpartiet markerar mot denna förändring.
tisdag, april 22, 2008
Stockholmsregeringen fortsätter sin politik
Kriget mot norrland och övrig landsbyggd fortsätter. Först var det sveket mot vallöftet kring bensinskatten, sedan svajade man i Botniabanan och diverse statliga jobb i glesbyggden. Nu ska våra förvaltningsdomstolar minskas. Endast tio skall vara kvar. Luleås kommunalråd är förbannad i DN, med all rätt. Ett överklagat omhändertagande i Abisko kommer att avgöras i Umeå 80 mil bort.
tisdag, april 08, 2008
Hellre varg än ren...
Så var det dags igen. En artikel i VK visar på renägarnas syn på våra stora rovdjur. Denna händelsen lär inte uppmärksammas lika mycket som när en jägare/bonde i Värmland gör samma sak. Varför? Jo, för att de sydliga vargkramarna är renkramare...
Visa att jag har fel nu, Jinge och alla andra som nyligen haft inlägg om hur viktigt det är med varg.
Miljöfundamentalisterna och renägarna kommer säkert att förstöra den här goda möjligheten till miljövänlig energi och jobb i inlandet också...
Visa att jag har fel nu, Jinge och alla andra som nyligen haft inlägg om hur viktigt det är med varg.
Miljöfundamentalisterna och renägarna kommer säkert att förstöra den här goda möjligheten till miljövänlig energi och jobb i inlandet också...
lördag, mars 29, 2008
Hetsjakten på norrlandsbilister fortsätter
Aftonbladet avslöjar idag hur de nya hastighetsbegränsningarna ska se ut. Ytterst få 110 vägar blir kvar norr om Uppsala (inte för att de var så många sedan innan). Med svepande miljöargumentation och den s.k. nollvisionen i högsta hugg så fortsätter statsmaktens arbete med att göra bilen värdelös på medellånga resor. I storstadsområdena spelar det ju ändå ingen roll vad som står på hastighetsskyltarna- det är ändå köer som ger hastigheter på typ 20 kilometer i timmen...
Vill man göra något åt trafiksäkerheten - och miljön - så vore det bästa att totalförbjuda all lastbilstrafik på längre turer. In med dem på järnväg så får vi bättre miljö och säkrare trafik. En lastbil som ligger och såsar i 80 på en 90/110 väg ÄR trafikfarlig!
Aftonbladets Robert Collin skriver en vettig kommentar kring det hela.
För att inte alla ska tro att jag är galen: Jo, det finns en del 90-vägar i norrland där hastigheten borde sänkas. Kostigar som i södra Sverige aldrig skulle ha 90. Däremot tycker jag inte att det är för mycket begärt att E4 på sikt byggs ut och blir 120/130 väg från Haparanda till Stockholm (och vidare till Malmö?). Denna pulsåder håller en pinsam låg nivå i dag. Hela landet ska inte bara leva, utan också sitta ihop!
Vill man göra något åt trafiksäkerheten - och miljön - så vore det bästa att totalförbjuda all lastbilstrafik på längre turer. In med dem på järnväg så får vi bättre miljö och säkrare trafik. En lastbil som ligger och såsar i 80 på en 90/110 väg ÄR trafikfarlig!
Aftonbladets Robert Collin skriver en vettig kommentar kring det hela.
För att inte alla ska tro att jag är galen: Jo, det finns en del 90-vägar i norrland där hastigheten borde sänkas. Kostigar som i södra Sverige aldrig skulle ha 90. Däremot tycker jag inte att det är för mycket begärt att E4 på sikt byggs ut och blir 120/130 väg från Haparanda till Stockholm (och vidare till Malmö?). Denna pulsåder håller en pinsam låg nivå i dag. Hela landet ska inte bara leva, utan också sitta ihop!
fredag, december 21, 2007
Rennäring och it-problem
Grattis Lycksele! Läser i VK idag att Lappland Goldminers har fått tillstånd att börja med gruvdrift utanför stan. 250 arbetstillfällen beräknas det ge. Det är mycket i Norrlands inland. Givetvis finns det ju gnällspikar och berörd sameby visar med sedvanlig klarhet varför motsättningarna ökar i området. Renen måste verkligen vara världens fjolligaste djur. Inte varg, inte turism, inte gruvor...
Vad anser egentligen renägarna att övrig norrländsk befolkning ska leva av? Eller de kanske vill ha området för sig själva? Hela Norrland som ett natur & rennäringsreservat? Nej, just det. Utan varg då förståss - så långt sträcker sig inte deras miljövänskap!
Skärpning.
För övrigt har jag lite problem med min blogg. Min internetuppkoppling strular.
Vad anser egentligen renägarna att övrig norrländsk befolkning ska leva av? Eller de kanske vill ha området för sig själva? Hela Norrland som ett natur & rennäringsreservat? Nej, just det. Utan varg då förståss - så långt sträcker sig inte deras miljövänskap!
Skärpning.
För övrigt har jag lite problem med min blogg. Min internetuppkoppling strular.
tisdag, december 11, 2007
Norrlandshatande miljömuppar i GP
På debattplats i gårdagens (10/12) nummer av Göteborgs Posten (lib) så kunde man läsa att Miljöpartiet genom språkröret Peter Eriksson och den (ö)kända Karin Svensson-Smith (eller SS som hon kallas inom vissa kretsar i sitt gamla parti) vill ytterligare öka hetsjakten på landsbyggdsbefolkningen.
Deras finurliga idé är lika enkel som vansinnig: Sluta subventionera klimathotande bränslen. Med det menar de bl.a. följande förslag (läs mer i länken ovan):
- Ta bort den lägre elskatten som finns i de elproducerande kommunerna
- Ta bort stödet till icke-statliga flygplatser
- Ta bort transportstödet (!) till företag som är placerade långt från marknaden
- Ta bort reseavdraget (!) för arbetspendling
- Diverse skattehöjningar för industrin
Allt detta slår mot Norrland. Den elintensiva industrin ligger längs norrlandskusten. Volvo umeverken har redan fått drastiskt minskat transportbidrag av den "näringslivsvänliga" Mauderata regeringen. Miljöpartiet vill gå ett steg till. Att ta bort reseavdraget för arbetspendling med motiveringen att det ändå främst används i områden med fungerande kollektivtrafik är typiskt miljöpartistiskt resonemang. Det bor fler personer där. Att säga att de 100 000 tals landsbyggdsbor som är beroende av bilen för sina arbets- och rekreationsresor bara är en olycklig omständighet för att sätta åt alla andra, är inte sjysst. Det finns många andra sätt att motarbeta bilismen.
Dessutom är ordet subventionering fel i sammanhanget. Det handlar om vad staten ska göra med alla miljarder som svenska bilister betalar i höga skatter och avgifter varje år. Reseavdraget är ett sätt att återföra delar av detta. Det enda område där jag är beredd att hålla med dem om att det finns subventioner är flyget. De borgerliga har här tagit ett bra steg i rätt riktning när de minskat antalet flygplatser som får statligt stöd. Däremot är det en statlig angelägenhet att hålla ihop landet och se till att det finns goda kommunikationer till alla regioner. Arvidsjaur och Vilhelmina kommer aldrig inom överskådlig tid att få rimliga restider med något annat än flyg till Stockholm. Miljöpartiet lägger en kall filt över inlandets utveckling med dylika förslag. Det går inte generellt att säga att allt stöd till flyget ska bort, däremot har jag en lång rad med förslag på inrikesflygplatser som med fördel kan rensas bort:
- Örebro län
- Östergötlands län
- Västmanlands län
- Gävleborgs län
- Falun/Borlänge
- Alla flygplatser i V:a Götaland utom Landvetter (möjligen ngn i Vänersborgstrakten)
- osv.
Jag tror ni förstår principen. Går det rimligt att åka tåg till Stockholm (eller om det vore rimligt med en utbyggnad) så ska man göra det. Unga yuppie-grabbar kör fina bilar för att förlänga sina organ, kommunalråd bygger flygplatser...
Gå in och läs Miljöpartiets förslag. Det börjar se riktigt bra ut nu. Både Centerpartiet och Miljöpartiet kan rasa ihop i en hög i Norrland. Ut och plocka!
Jag vill med detta inlägg lova och intyga att följande två frågor för alltid är fast förankrade i mig, trots min flytt till söderlandet:
- Bilen som en frihetssymbol.
- Kunskapen/åsikten att rennäringen är en feodal, inproduktiv och bidragsslukande verksamhet.
Det har ni mitt ord på! Finns säkert något annat också som jag kommer bära med mig, men dessa två är de viktigaste. Jo- just det. Att borgerligt styre är onormalt och tvivelaktigt...
Deras finurliga idé är lika enkel som vansinnig: Sluta subventionera klimathotande bränslen. Med det menar de bl.a. följande förslag (läs mer i länken ovan):
- Ta bort den lägre elskatten som finns i de elproducerande kommunerna
- Ta bort stödet till icke-statliga flygplatser
- Ta bort transportstödet (!) till företag som är placerade långt från marknaden
- Ta bort reseavdraget (!) för arbetspendling
- Diverse skattehöjningar för industrin
Allt detta slår mot Norrland. Den elintensiva industrin ligger längs norrlandskusten. Volvo umeverken har redan fått drastiskt minskat transportbidrag av den "näringslivsvänliga" Mauderata regeringen. Miljöpartiet vill gå ett steg till. Att ta bort reseavdraget för arbetspendling med motiveringen att det ändå främst används i områden med fungerande kollektivtrafik är typiskt miljöpartistiskt resonemang. Det bor fler personer där. Att säga att de 100 000 tals landsbyggdsbor som är beroende av bilen för sina arbets- och rekreationsresor bara är en olycklig omständighet för att sätta åt alla andra, är inte sjysst. Det finns många andra sätt att motarbeta bilismen.
Dessutom är ordet subventionering fel i sammanhanget. Det handlar om vad staten ska göra med alla miljarder som svenska bilister betalar i höga skatter och avgifter varje år. Reseavdraget är ett sätt att återföra delar av detta. Det enda område där jag är beredd att hålla med dem om att det finns subventioner är flyget. De borgerliga har här tagit ett bra steg i rätt riktning när de minskat antalet flygplatser som får statligt stöd. Däremot är det en statlig angelägenhet att hålla ihop landet och se till att det finns goda kommunikationer till alla regioner. Arvidsjaur och Vilhelmina kommer aldrig inom överskådlig tid att få rimliga restider med något annat än flyg till Stockholm. Miljöpartiet lägger en kall filt över inlandets utveckling med dylika förslag. Det går inte generellt att säga att allt stöd till flyget ska bort, däremot har jag en lång rad med förslag på inrikesflygplatser som med fördel kan rensas bort:
- Örebro län
- Östergötlands län
- Västmanlands län
- Gävleborgs län
- Falun/Borlänge
- Alla flygplatser i V:a Götaland utom Landvetter (möjligen ngn i Vänersborgstrakten)
- osv.
Jag tror ni förstår principen. Går det rimligt att åka tåg till Stockholm (eller om det vore rimligt med en utbyggnad) så ska man göra det. Unga yuppie-grabbar kör fina bilar för att förlänga sina organ, kommunalråd bygger flygplatser...
Gå in och läs Miljöpartiets förslag. Det börjar se riktigt bra ut nu. Både Centerpartiet och Miljöpartiet kan rasa ihop i en hög i Norrland. Ut och plocka!
Jag vill med detta inlägg lova och intyga att följande två frågor för alltid är fast förankrade i mig, trots min flytt till söderlandet:
- Bilen som en frihetssymbol.
- Kunskapen/åsikten att rennäringen är en feodal, inproduktiv och bidragsslukande verksamhet.
Det har ni mitt ord på! Finns säkert något annat också som jag kommer bära med mig, men dessa två är de viktigaste. Jo- just det. Att borgerligt styre är onormalt och tvivelaktigt...
tisdag, november 27, 2007
Spänningen stiger...
... och politikerna i riksdagen stoppar huvudet i sanden. Det är två sorters artiklar som prenumererar på insändarplatsen i min morontiding. Så gott som varje dag så är det en "hata Maud"-artikel. Det är roligt att läsa. Det är ingen slump att Centerpartiet har tappat hälften av sitt stöd i Norrland, det kostar på att förankra sig på Stureplan!
Det andra som inte står varje dag, men åtminstone ett par gånger i veckan är diverse rennäringsanknytna inlägg. Dessa håller ofta en bedrövlig nivå. Antingen skriver någon om hur gulligt det är med en ursprungsnäring, men oftast är det mer "slakta, gräv ner och glöm bort" spåret som dominerar. Idag var det en relativt sansad insändare som ifrågasatte näringens marknadsmässighet, helt enkelt- bidragen skulle skapa mer jobb i norrland om det satsades på en annan näring. Jag ifrågasätter delar av hans siffror, precis som det spån till journalist i Aftonbladet som räknade in allt stöd som går till samisk kultur i rennäringsstödet! Inkompetenta nollåtta! Håll isär samer och renägare...
Den senaste tiden har alltså debattklimatet blivit allt mer aggressivt. Många faktorer ligger bakom, tror jag. Vi har en regering som konsekvent slår mot norrland, bottniabanan ska inte byggas klart, norrbottniabanan finns inte ens i deras mardrömmar. Nya hårdare regler och praxis när det gäller socialförsäkringar (a-kassan m.m.) splittrar familjer och tvingar folk att lämna sina hem för en otrygg framtid i södra Sverige. Långt ifrån möjligheterna till jakt, fiske eller skoteråkning. Kulturskymning helt enkelt. I detta har vi sedan en rabiat Sameby (Vapsten) som överklagar precis allt den kan överklaga. Låter bli att delta på samråd och bara agerar provokativt. Om regeringen gör det omöjligt att fortsätta leva utan fast inkomst i norr så gör rennäringen vad de kan för att motarbeta andra näringar. Fin symbios.
För övrigt så går veckans "tokborgare" pris till Moderaten Helena Riviére från Stockholm. Hon sa så här i ett replikskifte i riksdagen den 14 november:
Län med socialdemokratisk och facklig majoritet i socialförsäkringsnämnderna sammanfaller med kartan över Bidrags-Sverige. Det handlar om Norrbotten, Jämtland, Gävleborg, Västerbotten, Västernorrland, Värmland, Örebro, Blekinge och Dalarna.
Så var det med de "nya" moderaterna. Med efternamn som Riviére och adresser på Valhallavägen i Stockholm så är det kanske inte så konstigt att moderaterna har problem med sin "total makeover". Oförmågan att se samband och föraktet mot norrland blir inte tydligare än så.
Det andra som inte står varje dag, men åtminstone ett par gånger i veckan är diverse rennäringsanknytna inlägg. Dessa håller ofta en bedrövlig nivå. Antingen skriver någon om hur gulligt det är med en ursprungsnäring, men oftast är det mer "slakta, gräv ner och glöm bort" spåret som dominerar. Idag var det en relativt sansad insändare som ifrågasatte näringens marknadsmässighet, helt enkelt- bidragen skulle skapa mer jobb i norrland om det satsades på en annan näring. Jag ifrågasätter delar av hans siffror, precis som det spån till journalist i Aftonbladet som räknade in allt stöd som går till samisk kultur i rennäringsstödet! Inkompetenta nollåtta! Håll isär samer och renägare...
Den senaste tiden har alltså debattklimatet blivit allt mer aggressivt. Många faktorer ligger bakom, tror jag. Vi har en regering som konsekvent slår mot norrland, bottniabanan ska inte byggas klart, norrbottniabanan finns inte ens i deras mardrömmar. Nya hårdare regler och praxis när det gäller socialförsäkringar (a-kassan m.m.) splittrar familjer och tvingar folk att lämna sina hem för en otrygg framtid i södra Sverige. Långt ifrån möjligheterna till jakt, fiske eller skoteråkning. Kulturskymning helt enkelt. I detta har vi sedan en rabiat Sameby (Vapsten) som överklagar precis allt den kan överklaga. Låter bli att delta på samråd och bara agerar provokativt. Om regeringen gör det omöjligt att fortsätta leva utan fast inkomst i norr så gör rennäringen vad de kan för att motarbeta andra näringar. Fin symbios.
För övrigt så går veckans "tokborgare" pris till Moderaten Helena Riviére från Stockholm. Hon sa så här i ett replikskifte i riksdagen den 14 november:
Län med socialdemokratisk och facklig majoritet i socialförsäkringsnämnderna sammanfaller med kartan över Bidrags-Sverige. Det handlar om Norrbotten, Jämtland, Gävleborg, Västerbotten, Västernorrland, Värmland, Örebro, Blekinge och Dalarna.
Så var det med de "nya" moderaterna. Med efternamn som Riviére och adresser på Valhallavägen i Stockholm så är det kanske inte så konstigt att moderaterna har problem med sin "total makeover". Oförmågan att se samband och föraktet mot norrland blir inte tydligare än så.
måndag, september 24, 2007
Någon som vill låna?
Jag förstår att många runt om i landet har det jobbigt nu när deras kommuner har blitt högerstyrda. På vissa håll är det värre än på andra. I Täby dunkar moderaterna ensamma (mot Kd, Fp) igenom att privatisera den enda gymnasieskolan. I Täby och på andra håll visar man en dogmatism som inte är av denna värld. Då kanske det kan vara trevligt att läsa vad en norrlands moderat anser (från VF):
Tänker din kommun konkurrensutsätta äldre- och handikappomsorg samt hemtjänst?
Bjurholm
Ingemar Nyman (m):
– Det är inte aktuellt hos oss. Vi har haft så mycket jobb inom äldreomsorgen med 13 punkters program för att få allting att fungera.
Han tycker att kommunen har bra grepp om dessa kostnader, och nu måste personalen få arbetsro.
En privat entreprenör kanske kan bjuda lägre pris. Kommunen har fått erbjudanden men aldrig utrett frågan.
– Det är inte aktuellt med någon sådan översyn de närmaste åren.
Ingemar Nyman har tidigare hamnat i blåsväder hos MUF för sin ovilja att sänka kommunalskatten. Han har helt enkelt dristat sig till att inse att det inte finns budgetmässigt utrymme för det. För detta har han fått ett antal föga smickrande utmärkelser från MUF-håll. Han lär väl inte bli mer populär hos nyliberalerna efter detta. Ingemar Nyman är bara kommunalråd på 50% i Sveriges minsta kommun, på sin andra halvtid är han byns polis...
Tänker din kommun konkurrensutsätta äldre- och handikappomsorg samt hemtjänst?
Bjurholm
Ingemar Nyman (m):
– Det är inte aktuellt hos oss. Vi har haft så mycket jobb inom äldreomsorgen med 13 punkters program för att få allting att fungera.
Han tycker att kommunen har bra grepp om dessa kostnader, och nu måste personalen få arbetsro.
En privat entreprenör kanske kan bjuda lägre pris. Kommunen har fått erbjudanden men aldrig utrett frågan.
– Det är inte aktuellt med någon sådan översyn de närmaste åren.
Ingemar Nyman har tidigare hamnat i blåsväder hos MUF för sin ovilja att sänka kommunalskatten. Han har helt enkelt dristat sig till att inse att det inte finns budgetmässigt utrymme för det. För detta har han fått ett antal föga smickrande utmärkelser från MUF-håll. Han lär väl inte bli mer populär hos nyliberalerna efter detta. Ingemar Nyman är bara kommunalråd på 50% i Sveriges minsta kommun, på sin andra halvtid är han byns polis...
Då var det dags igen...
På vk.se läser jag att gruvföretaget International Gold Exploration (IGE) har tagit kontakt med de aktuella samebyarna för att i samarbete ordna en konsekvensanalys av återöppnandet av Stekenjokksgruvan. IGE betalar ett fristående konsultföretag för att göra en socialkonsekvensundersökning av vad ett öppnande av gruvan skulle innebära lokalt i området.
Emellertid verkar renägarna redan bestämt sig och är med på projektet för att någon annan ska betala för det och utföra arbetet:
"Renägarna i de båda samebyarna i Vilhelmina södra och Frostviken norra är positiva till förstudien, men är mycket oroade över en eventuell gruvöppning.
- Poängen att vi är med, är att lyfta fram rennäringen så att Bergmästaren redan då han prövar ansökan om bearbetningskoncession, kan säga att en gruva blir ett för stort intrång för vår näring. Hade vi inte valt att vara med, hade vi fått lägga en massa tid på att argumentera emot då ansökan prövas, säger Tomas Nejne, renägare i Vilhelmina södra sameby."
Nej, då. Det ser ut som det inte kommer bli några nya jobb i Klimpfjäll den här gången heller. Återigen- hur många renjobb är det som gruvan hotar? Förmodligen färre än vad gruvan kan ge.
Emellertid verkar renägarna redan bestämt sig och är med på projektet för att någon annan ska betala för det och utföra arbetet:
"Renägarna i de båda samebyarna i Vilhelmina södra och Frostviken norra är positiva till förstudien, men är mycket oroade över en eventuell gruvöppning.
- Poängen att vi är med, är att lyfta fram rennäringen så att Bergmästaren redan då han prövar ansökan om bearbetningskoncession, kan säga att en gruva blir ett för stort intrång för vår näring. Hade vi inte valt att vara med, hade vi fått lägga en massa tid på att argumentera emot då ansökan prövas, säger Tomas Nejne, renägare i Vilhelmina södra sameby."
Nej, då. Det ser ut som det inte kommer bli några nya jobb i Klimpfjäll den här gången heller. Återigen- hur många renjobb är det som gruvan hotar? Förmodligen färre än vad gruvan kan ge.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
