Diskussionen om deltidsstämpling av a-kassan är inte okomplicerad. Det handlar om att en deltidsarbetslös endast har 70 dagar till sitt förfogande, medan en heltidsarbetslös har 300. Min partikamrat Kjell Hanseklint, som nyligen blivit arbetslös, har satt sig ner och räknat ut hur länge han kan behålla sina politiska uppdrag. Det blir inte så länge innan han åker ut i "totalt utanförskap".
Som politiskt aktiv är han kanske ovanlig, men runt om i landet är det många som ställs inför ett märkligt val: Fortsätta jobba deltid, hoppas på mer tid, eller säga upp sig och gå heltidsarbetslös. Känns kanske inte som arbetslinje direkt... Alla vet att det är lättare att få ett nytt jobb om man redan har ett. Lite som när man har en flickvän, man blir mer attraktiv!
Innan jag går vidare vill jag poängtera att vi i Vänsterpartiet står fast vid kravet på likabehandling av deltids- och heltidsarbetslösa. Oavsett vad Aftonbladet skriver om att s+mp svajjar. Emil Broberg (tidigare Berg) skriver kort om det på sin blogg.
Vad är då problemet med att direkt avskaffa särreglerna för deltidsarbete? Det enda problemet jag kan se är att det innebär en direkt subvention till företag som inte erbjuder vettiga arbetsvillkor. Utan deltidsstämpling så skulle en massa företag bli av med kompetenta medarbetare som inte har råd att vara kvar. Det handlar om företag i detaljhandeln som inte anser sig kunna ordna vettiga scheman för de anställda. Det är intressant att se hur "kvinnliga" affärer, som klädaffärer, inte klarar det, medan affärer typ bygg- och elektronik oftare lyckas... Det handlar också om företag i turistbranchen som har ojämn beläggning över året. Tidigare kunde de behålla kompetent personal genom att se till att de jobbade sex månader och sedan stämpla resten av året. Visst, bra för vissa delar av glesbyggden, men helt klart ett överutnyttjande av försäkringen.
Att ovanstående är ett problem är uppenbart för de flesta, frågan är om man löser det genom att rycka undan den finansiella tryggheten för de som arbetar där?
Nej, det måste bli dyrare för företagen att inte ge trygga anställningar. Höjda arbetsgivaravgifter- logisk koppling till deltidsstämplingen, gör timlönen högre för dem som jobbar mindre än 150 timmar i veckan (eller mer än 180 timmar). Helt enkelt heltid ska vara norm. Kan nattarbete värderas mer så borde deltidsarbete också kunna göra det. Jaga företagen, inte arbetarna!
Det enda jag kan tänka mig att acceptera är att de begränsningar av möjligheterna till att återkommande fylla på sin stämplingstid genom kortare perioder av arbete bör behållas, eventuellt förrändras något. Det är inte a-kassans uppgift att hålla turistnäringen under armarna!
Visar inlägg med etikett Media. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Media. Visa alla inlägg
måndag, maj 24, 2010
söndag, maj 23, 2010
Ett ödmjukt förlåt till Stockholms arbetarklass
Jag erkänner att jag tillhör de som, i likhet med Ilija Batljan (högervridet s-kommunalråd i Nynäshamn), trott att Stockholmare var ett särskilt folk, rikare och drygare än alla vi andra. Nu visar bl.a. Marika Lindgren Åsbrink (s) att de åtminstone inte är SÅ mycket rikare än alla vi andra! I korta drag handlar det om att Batljan menade att det var vanligt i Stockholm med inkomster över 40 000 kronor i månaden. Marika visade hur fakta såg ut genom denna tabell som är hämtad från hennes blogg:
Som framgår så ÄR Stockholm en rik stad. Däremot så är det värt att notera att de i de allra lägsta inkomstgrupperna är ganska jämnt mellan fjollträsk och alla oss andra. Precis som i landet i övrigt så har drygt 30% mycket låga inkomster, sen börjar det spreta. Det som framgår tydligt är att Stockholm har en lägre andel med "normala löner", framförallt är skillnaden i spannet 20-30.000 intressant. Här hittar man normalt de väletablerade arbetarna inom industri och i många tjänstemannayrken, lärare & viss vårdpersonal, t.ex. I Stockholm utgör de endast 29.3% av befolkningen, medan de i övriga landet är 34,1 %. En skillnad på 5% låter kanske inte så mycket, men lägger man till skillnaden mellan Stockholm och riket när det gäller oss i gruppen "lågavlönade men någorlunda anständigt betalda" (eller vad man ska kalla oss som tjänar 15-20.000 i månaden?) så ökar skillnaderna ytterligare.
Det innebär att Stockholm är MER segregerat och MER uppdelat än riket i övrigt. Genom att Stockholm har högre levnadskostnader, inte minst boendekostnader, än man har på många andra håll- så innebär det som jag ser det att fler i Stockholm strävar för att hålla näsan ovanför vattenytan än på många andra håll. Deras situation blir dubbelt så jobbig eftersom de är totalt osynliggjorda i media och i den politiska debatten. Journalisterna och den politiska eliten lever i sin värld och lyfter fram de "problem" som de ser. Det är samma strukturer som osynliggör glesbyggden och Stockholms förorter.
Skillnaden mot den mindre tätorten/staden i ett traditionellt arbetarområde i Norrland eller Bergslagen är uppenbar. Där finns inte samma glapp, inte samma stora elit som kan klappa varandra på ryggen. Kommunalrådet har ofta ett arbetaryrke i grunden, osv. Den väletablerade arbetarklassen är en politisk mycket viktig grupp. Det är den gruppen som vårt välfärdssamhälle ytterst är anpassat för. Vi som är fattigare skulle i mångt och mycket kunna stå ut med ett grundtrygghets-system, de som är rikare skulle kunna (och vilja?) skaffa sig privata & individuella lösningar. Däremot för den väletablerade arbetarklassen så är den generella välfärden idealisk. Det är ett effektivt sätt att organisera ett bra försäkringsskydd på som ger dem en rimlig ersättning om de råkar ut för något. Ett grundskydd skulle tvinga dem i från hus, bil eller vilka fasta utgifter de nu har. Inkomsterna styr ju utgifterna som bekant.
Ovanstående förklarar också (s) låga siffror i Stockholm, till viss del, eftersom de logiskt nog generellt sätt är starka i ovanstående grupp. Sedan beror en hel del på SAP själva som under många år varit pinsamt svaga i Stockholm. Aftonbladet funderar kring vad det beror på.
Som framgår så ÄR Stockholm en rik stad. Däremot så är det värt att notera att de i de allra lägsta inkomstgrupperna är ganska jämnt mellan fjollträsk och alla oss andra. Precis som i landet i övrigt så har drygt 30% mycket låga inkomster, sen börjar det spreta. Det som framgår tydligt är att Stockholm har en lägre andel med "normala löner", framförallt är skillnaden i spannet 20-30.000 intressant. Här hittar man normalt de väletablerade arbetarna inom industri och i många tjänstemannayrken, lärare & viss vårdpersonal, t.ex. I Stockholm utgör de endast 29.3% av befolkningen, medan de i övriga landet är 34,1 %. En skillnad på 5% låter kanske inte så mycket, men lägger man till skillnaden mellan Stockholm och riket när det gäller oss i gruppen "lågavlönade men någorlunda anständigt betalda" (eller vad man ska kalla oss som tjänar 15-20.000 i månaden?) så ökar skillnaderna ytterligare.
Det innebär att Stockholm är MER segregerat och MER uppdelat än riket i övrigt. Genom att Stockholm har högre levnadskostnader, inte minst boendekostnader, än man har på många andra håll- så innebär det som jag ser det att fler i Stockholm strävar för att hålla näsan ovanför vattenytan än på många andra håll. Deras situation blir dubbelt så jobbig eftersom de är totalt osynliggjorda i media och i den politiska debatten. Journalisterna och den politiska eliten lever i sin värld och lyfter fram de "problem" som de ser. Det är samma strukturer som osynliggör glesbyggden och Stockholms förorter.
Skillnaden mot den mindre tätorten/staden i ett traditionellt arbetarområde i Norrland eller Bergslagen är uppenbar. Där finns inte samma glapp, inte samma stora elit som kan klappa varandra på ryggen. Kommunalrådet har ofta ett arbetaryrke i grunden, osv. Den väletablerade arbetarklassen är en politisk mycket viktig grupp. Det är den gruppen som vårt välfärdssamhälle ytterst är anpassat för. Vi som är fattigare skulle i mångt och mycket kunna stå ut med ett grundtrygghets-system, de som är rikare skulle kunna (och vilja?) skaffa sig privata & individuella lösningar. Däremot för den väletablerade arbetarklassen så är den generella välfärden idealisk. Det är ett effektivt sätt att organisera ett bra försäkringsskydd på som ger dem en rimlig ersättning om de råkar ut för något. Ett grundskydd skulle tvinga dem i från hus, bil eller vilka fasta utgifter de nu har. Inkomsterna styr ju utgifterna som bekant.
Ovanstående förklarar också (s) låga siffror i Stockholm, till viss del, eftersom de logiskt nog generellt sätt är starka i ovanstående grupp. Sedan beror en hel del på SAP själva som under många år varit pinsamt svaga i Stockholm. Aftonbladet funderar kring vad det beror på.
lördag, maj 22, 2010
Dagens dos av borgerlig dynga (DN)
Hittade två riktigt sjuka debattartiklar i DN.
Det ena är avdelningen gnälliga företagare. Det är alltid något som är fel. Den här gången är det en viss herr Ennerfeldt som hävdar att statsmaktens förtroende för företagarna brister. Ennerfeldt som ordförande i "Näringslivets skattedelegation" tycker nämligen att det är otrevligt att skatteverket gör sitt jobb och driver in skatter...
Intressant att samma personer som vill jaga sjukskrivna och arbetslösa menar att människor hux-flux får en oantastlig moral om de startar eget. Om jag drev ett företag skulle jag vilja veta att jag konkurrerade på lika villkor. Därför är ett starkt skatteverk bra för (de ärliga) företagen.
Det andra är från Tidningsutgivarna (TU), dessa osjälviska kämpar som i alla lägen står upp för det fria ordet och bekämpar alla tendenser till monopolisering av medialandskapet* går till angrepp mot Sveriges Radio. Bakgrunden är, som TU själva skriver:
"Bakgrunden är att TU stödjer ett regeringsförslag om förhandsprövning av nya tjänster inom public service. Förslaget innebär att Sveriges Radio inte ska få erbjuda nya tjänster utan att ha fått det godkänt av staten. "
De fortsätter:
"Initiativet till förhandsprövning, eller public value-test som det heter på engelska, kommer från EU-kommissionen och syftar till att finansieringen av public service inte blir ett otillåtet statsstöd som påverkar marknaden alltför negativt. För svensk del handlar det till exempel om att SR, med drygt två miljarder i garanterad licensintäkt, inte får bli så dominerande att åsiktsmångfalden hotas."
Minsann, åsiktsmångfalden kan hotas. Det låter onekligen allvarligt! Det vill vi ju inte, tvärtom, så får gärna Bonnier, Hjörne och deras gelikar minska sin andel av floran! Är det där skon klämmer? På vilket sätt minskar åsiktsmångfalden av t.ex. SVT Play? Eller SR internetradio? Det är rimligen den typen av satsningar som faller under meningen "inte ska få erbjuda nya tjänster utan att få det godkänt av staten."
Det är inte åsiktsmångfalden som oroar TU och deras kollegor i övriga mediaföretag. Det är plånboken. Är det någon som tror att TV6 och andra kanalers internetbaserade (gratis) sänningar hade varit lika omfattande - och gratis- om inte SVT play hade lanserats? Jag tror det inte.
Följ pengarna. Det är nästan alltid det bästa sättet att få reda på de bakomliggande syftet med olika organisationers åsikter. Att försöka få statlig detaljstyrning av public service till något possitivt för demokratin är minst sagt ambitiöst...
* Ironi, TU försvarar lojalt Bonniers och andras maktmonopol de få gånger någon ledande politiker (läs Marita Ulvskog) vågar påpeka hur landet ser ut.
Det ena är avdelningen gnälliga företagare. Det är alltid något som är fel. Den här gången är det en viss herr Ennerfeldt som hävdar att statsmaktens förtroende för företagarna brister. Ennerfeldt som ordförande i "Näringslivets skattedelegation" tycker nämligen att det är otrevligt att skatteverket gör sitt jobb och driver in skatter...
Intressant att samma personer som vill jaga sjukskrivna och arbetslösa menar att människor hux-flux får en oantastlig moral om de startar eget. Om jag drev ett företag skulle jag vilja veta att jag konkurrerade på lika villkor. Därför är ett starkt skatteverk bra för (de ärliga) företagen.
Det andra är från Tidningsutgivarna (TU), dessa osjälviska kämpar som i alla lägen står upp för det fria ordet och bekämpar alla tendenser till monopolisering av medialandskapet* går till angrepp mot Sveriges Radio. Bakgrunden är, som TU själva skriver:
"Bakgrunden är att TU stödjer ett regeringsförslag om förhandsprövning av nya tjänster inom public service. Förslaget innebär att Sveriges Radio inte ska få erbjuda nya tjänster utan att ha fått det godkänt av staten. "
De fortsätter:
"Initiativet till förhandsprövning, eller public value-test som det heter på engelska, kommer från EU-kommissionen och syftar till att finansieringen av public service inte blir ett otillåtet statsstöd som påverkar marknaden alltför negativt. För svensk del handlar det till exempel om att SR, med drygt två miljarder i garanterad licensintäkt, inte får bli så dominerande att åsiktsmångfalden hotas."
Minsann, åsiktsmångfalden kan hotas. Det låter onekligen allvarligt! Det vill vi ju inte, tvärtom, så får gärna Bonnier, Hjörne och deras gelikar minska sin andel av floran! Är det där skon klämmer? På vilket sätt minskar åsiktsmångfalden av t.ex. SVT Play? Eller SR internetradio? Det är rimligen den typen av satsningar som faller under meningen "inte ska få erbjuda nya tjänster utan att få det godkänt av staten."
Det är inte åsiktsmångfalden som oroar TU och deras kollegor i övriga mediaföretag. Det är plånboken. Är det någon som tror att TV6 och andra kanalers internetbaserade (gratis) sänningar hade varit lika omfattande - och gratis- om inte SVT play hade lanserats? Jag tror det inte.
Följ pengarna. Det är nästan alltid det bästa sättet att få reda på de bakomliggande syftet med olika organisationers åsikter. Att försöka få statlig detaljstyrning av public service till något possitivt för demokratin är minst sagt ambitiöst...
* Ironi, TU försvarar lojalt Bonniers och andras maktmonopol de få gånger någon ledande politiker (läs Marita Ulvskog) vågar påpeka hur landet ser ut.
onsdag, maj 19, 2010
Meningslös statistik om aborter
DN slår stort upp att antalet aborter minskar efter att det under en lång rad år har ökat. Ifjol gjordes 37524 aborter, en minskning med 2%. Så långt är väl sambandet relevant att ha som underlag om man ska diskutera frågan. Därefter blir artikeln i DN väldigt märklig.
Bland annat lyfter man fram att hela 80% av alla tonårsgraviditeter leder fram till abort. Bra säger jag! Det tyder på att ungdomar i ett pressat läge kan se nyktert på sin situation och sina valmöjligheter. Det som enligt mig är viktigt att diskutera är antalet TONÅRSGRAVIDITETER och hur vi minskar dem. Den dan Sverige bara har 10 tonårsgraviditeter om året och alla slutar med abort- är det då en försämring jämfört med idag? Nej, knappast. Det är tonårsgraviditeterna som är själva problemet. Artikeln nämner att Sverige ligger högt i ant
alet aborter- men hur ligger vi till med antalet graviditeter?
Sex är en trevlig och kärleksfull sysselsättning som inte behöver leda till graviditet. I början av ett förhållande hindras det bäst med kondom, för de som är i långvariga, ärliga och pålitliga förhållanden kan andra preventivmedel vara en bättre lösning.
Det finns således, i normalfallet*, ingen anledning för någon att bli ofrivilligt gravid. Om man nu klantat till sig och inte tagit sitt ansvar och blivit/gjort någon gravid och dessutom inte känner sig redo för det - ännu större - ansvaret det innebär, så är det logiskt att man gör abort.
Samhället behöver bli bättre på såväl sexualupplysning för att förhindra graviditeter, men också bli mer barn- och familjevänligt så att fler känner sig redo att bli föräldrar. I slutändan är det dock så att ingen annan än föräldrarna (i slutändan kvinnan)har möjligheten att avgöra om de vill ha barn och när.
Jag är tillräckligt konservativ för att se abort som ett misslyckande, men det är egentligen inte aborten som är grejen, utan att man gjorde någon/blev gravid. Samtidigt ska jag vara ärlig med att det endast är den lilla minoritet som aldrig haft oskyddat sex som möjligen kan se nedlåtande på de som hamnar i en situation med en ofrivillig graviditet. Vi andra bör enbart vara tacksamma över vår tur och sköta oss bättre i framtiden.
Jag är i princip för synsättet att ett foster är ett liv, men det är samtidigt en del av kvinnans kropp, varför kvinnan ska ha sista ordet. En äldre släkting till mig som rent principiellt är emot abort, men som jobbat på det som då hette Kvinnokliniken (KK), berättade för många år sedan en stark historia om varför hon trots allt är för den svenska lagstiftningen:
"- Jag såg vad den tidigare lagstiftningen innebar. Jag har stått och öst var med soppslev ur kvinnor som gjort illegala aborter hos klåpare."
Det räcker för mig. Oavsett synsätt på aborter & ofrivilliga graviditeter så borde alla med lite hjärna förstå att ett förbud inte är en framkomlig väg.
* "I normalfallet" menas kvinna & man som har frivilligt sex och där ingen av dem är drogberoende eller lider av någon sinnessjukdom. Typ.
Bland annat lyfter man fram att hela 80% av alla tonårsgraviditeter leder fram till abort. Bra säger jag! Det tyder på att ungdomar i ett pressat läge kan se nyktert på sin situation och sina valmöjligheter. Det som enligt mig är viktigt att diskutera är antalet TONÅRSGRAVIDITETER och hur vi minskar dem. Den dan Sverige bara har 10 tonårsgraviditeter om året och alla slutar med abort- är det då en försämring jämfört med idag? Nej, knappast. Det är tonårsgraviditeterna som är själva problemet. Artikeln nämner att Sverige ligger högt i ant
alet aborter- men hur ligger vi till med antalet graviditeter?
Sex är en trevlig och kärleksfull sysselsättning som inte behöver leda till graviditet. I början av ett förhållande hindras det bäst med kondom, för de som är i långvariga, ärliga och pålitliga förhållanden kan andra preventivmedel vara en bättre lösning.
Det finns således, i normalfallet*, ingen anledning för någon att bli ofrivilligt gravid. Om man nu klantat till sig och inte tagit sitt ansvar och blivit/gjort någon gravid och dessutom inte känner sig redo för det - ännu större - ansvaret det innebär, så är det logiskt att man gör abort.
Samhället behöver bli bättre på såväl sexualupplysning för att förhindra graviditeter, men också bli mer barn- och familjevänligt så att fler känner sig redo att bli föräldrar. I slutändan är det dock så att ingen annan än föräldrarna (i slutändan kvinnan)har möjligheten att avgöra om de vill ha barn och när.
Jag är tillräckligt konservativ för att se abort som ett misslyckande, men det är egentligen inte aborten som är grejen, utan att man gjorde någon/blev gravid. Samtidigt ska jag vara ärlig med att det endast är den lilla minoritet som aldrig haft oskyddat sex som möjligen kan se nedlåtande på de som hamnar i en situation med en ofrivillig graviditet. Vi andra bör enbart vara tacksamma över vår tur och sköta oss bättre i framtiden.
Jag är i princip för synsättet att ett foster är ett liv, men det är samtidigt en del av kvinnans kropp, varför kvinnan ska ha sista ordet. En äldre släkting till mig som rent principiellt är emot abort, men som jobbat på det som då hette Kvinnokliniken (KK), berättade för många år sedan en stark historia om varför hon trots allt är för den svenska lagstiftningen:
"- Jag såg vad den tidigare lagstiftningen innebar. Jag har stått och öst var med soppslev ur kvinnor som gjort illegala aborter hos klåpare."
Det räcker för mig. Oavsett synsätt på aborter & ofrivilliga graviditeter så borde alla med lite hjärna förstå att ett förbud inte är en framkomlig väg.
* "I normalfallet" menas kvinna & man som har frivilligt sex och där ingen av dem är drogberoende eller lider av någon sinnessjukdom. Typ.
söndag, maj 16, 2010
Sluta diskriminera seriösa och bärkraftiga företag!
Det märks att det är valår, partierna tävlar om att bjuda över varandra på diverse områden. Ofta handlar det om nya, spännande sätt att stödja "företagande och entreprenörskap".
Tyvärr är det ofta en omskrivning för särlösningar och subventioner som riskerar att snedvrida arbetsmarknaden. Ta RUT avdraget till exempel där diverse företagare nu gråter ut över att de måste värva sina kunder själva och låta dem betala 100% av kostnaden.
Upplägget på RUT är helt sinnesjukt. Det är helt vanliga hushållssysslor som subventioneras genom att man får dra av den utgiften på skatten. Hela beloppet får dras av, med andra ord så bedöms det som viktigare än resorna till jobbet, där vi har ett "karensbelopp" på 9000 kronor som man måste komma över för att få avdrag. Intressant är också att det BARA gäller okvalificerade arbetsuppgifter. T.ex. är läxhjälp för högstadieelever okej, men inte för gymnasieelever eftersom det anses vara för nära reguljärt lärararbete, eller nåt. Det sa i alla fall det företaget jag sålde läxhjälp åt i alla fall...
Ett exempel på hur det snedvrider konkurrensen: Det är okej att anställa någon för att sköta hemmet, laga mat åt dig när du stressad kommer hem från jobbet och sen ska vidare till ett kvällsmöte. Om du däremot väljer att äta på din lokala restaurang i stället så får du betala en hiskelig moms på 25%, UTAN några avdrag. Rättvist? Knappast.
Ett annat exempel är diverse idéer om minskade arbetsgivaravgifter för ungdomar, invandrare eller norrlänningar. Det är fel, fel och åter fel. Arbetsgivaravgifter är försäkringspremier för pension, sjukförsäkring & övriga socialförsäkringar. Om man ska befria/sätta ned arbetsgivaravgiften för vissa företag så innebär det en av två saker:
1) De anställda som omfattas av det får sämre skydd, eftersom de inte betalar för det. Nej, så illa är det inte i Sverige- än. Alltså är det nedanstående som gäller.
2) De företag som inte har anställda som omfattas av undantagen får betala premier även för dessa.
Rättvist? Knappast.
Ett tredje exempel är olika idéer om friår, förbättrade villkor för nyföretagande. Att man under en period ska kunna behålla sin a-kassa medan man drar igång ett företag. Miljöpartiet har lagt en hel radda med sådana förslag bland annat i sitt valmanifest. Det finns ingen rimlig anledning att ordna med hängsle och livrem åt nyföretagare. Särskilt inte inom tjänstesektorn. Har någon en nytänkande kanonidé så är det viktigt att det finns rimliga lån och investeringskapital tillgängligt. Däremot så ska inte ytterligare en frisör, restaurang eller taxiåkare få riktat stöd för att kunna komma igång. Det finns redan konkurrenter därute som betalar avtalsenliga löner, skatter och avgifter. Varför ska de missgynnas av osund konkurrens?
Även i Vänsterpartiet finns det inslag av vurmande för småföretag. På partikongressen senast så såg jag hur ombud från Norrbotten gick upp och pläderade för generösare a-kasseregler pga att turistbranschen har svårt att sysselsätta folk året om. Liknande resonemang har setts i diskussionen om deltids-stämpling. Jag delar synen på att regeringens 70-dagars regel har varit stelbent och främst drabbat den arbetslöse och inte företagen. De gamla reglerna var dock för slappa. Det är inte rimligt att ett företag ska år ut och år in betala för en deltidsanställd och ändå kunna känna sig säker på att personen har råd att jobba kvar eftersom a-kassan täcker upp resten. Snacka om staten och kapitalet! Var finns incitamentet för företagaren att planera om sin verksamhet så att det blir fler heltidsarbeten?
Eftersom jag redan varit lång så vill jag hänvisa till följande debattinlägg från Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson om varför särlösningar är dåligt.
Även den fackliga rörelsen borde skärpa till sig här. Jag kan till nöds acceptera ungdomslöner upp till 19-20 års åldern. Fram tills dess ska ungdomars huvudsysselsättning vara gymnasiestudier. Det kan rent av vara skadligt med tillgängliga jobb med bra lön. Hade gamla klasskompisar som hoppade av fordon och började jobba väldigt tidigt. Inte helt lyckat om de senare skulle vilja göra något annat.
Att däremot som Unionen ha ungdomslöner upp till 24 års åldern är bara rubbat. 23-åringens hyra är inte billigare än 25 åringens. Ej heller är arbetsinsatsen sämre. Det är individuellt. Att då låta det skilja över 2000 kronor i månadslön är helt orimligt. Särskilt som det handlar om en branch med minimal löneutveckling. Jag är för att erfarenhet ska löna sig, men då är det branscherfarenhets tid som är väsentligt, inte vad som står på ditt födelsecertifikat!
Tyvärr är det ofta en omskrivning för särlösningar och subventioner som riskerar att snedvrida arbetsmarknaden. Ta RUT avdraget till exempel där diverse företagare nu gråter ut över att de måste värva sina kunder själva och låta dem betala 100% av kostnaden.
Upplägget på RUT är helt sinnesjukt. Det är helt vanliga hushållssysslor som subventioneras genom att man får dra av den utgiften på skatten. Hela beloppet får dras av, med andra ord så bedöms det som viktigare än resorna till jobbet, där vi har ett "karensbelopp" på 9000 kronor som man måste komma över för att få avdrag. Intressant är också att det BARA gäller okvalificerade arbetsuppgifter. T.ex. är läxhjälp för högstadieelever okej, men inte för gymnasieelever eftersom det anses vara för nära reguljärt lärararbete, eller nåt. Det sa i alla fall det företaget jag sålde läxhjälp åt i alla fall...
Ett exempel på hur det snedvrider konkurrensen: Det är okej att anställa någon för att sköta hemmet, laga mat åt dig när du stressad kommer hem från jobbet och sen ska vidare till ett kvällsmöte. Om du däremot väljer att äta på din lokala restaurang i stället så får du betala en hiskelig moms på 25%, UTAN några avdrag. Rättvist? Knappast.
Ett annat exempel är diverse idéer om minskade arbetsgivaravgifter för ungdomar, invandrare eller norrlänningar. Det är fel, fel och åter fel. Arbetsgivaravgifter är försäkringspremier för pension, sjukförsäkring & övriga socialförsäkringar. Om man ska befria/sätta ned arbetsgivaravgiften för vissa företag så innebär det en av två saker:
1) De anställda som omfattas av det får sämre skydd, eftersom de inte betalar för det. Nej, så illa är det inte i Sverige- än. Alltså är det nedanstående som gäller.
2) De företag som inte har anställda som omfattas av undantagen får betala premier även för dessa.
Rättvist? Knappast.
Ett tredje exempel är olika idéer om friår, förbättrade villkor för nyföretagande. Att man under en period ska kunna behålla sin a-kassa medan man drar igång ett företag. Miljöpartiet har lagt en hel radda med sådana förslag bland annat i sitt valmanifest. Det finns ingen rimlig anledning att ordna med hängsle och livrem åt nyföretagare. Särskilt inte inom tjänstesektorn. Har någon en nytänkande kanonidé så är det viktigt att det finns rimliga lån och investeringskapital tillgängligt. Däremot så ska inte ytterligare en frisör, restaurang eller taxiåkare få riktat stöd för att kunna komma igång. Det finns redan konkurrenter därute som betalar avtalsenliga löner, skatter och avgifter. Varför ska de missgynnas av osund konkurrens?
Även i Vänsterpartiet finns det inslag av vurmande för småföretag. På partikongressen senast så såg jag hur ombud från Norrbotten gick upp och pläderade för generösare a-kasseregler pga att turistbranschen har svårt att sysselsätta folk året om. Liknande resonemang har setts i diskussionen om deltids-stämpling. Jag delar synen på att regeringens 70-dagars regel har varit stelbent och främst drabbat den arbetslöse och inte företagen. De gamla reglerna var dock för slappa. Det är inte rimligt att ett företag ska år ut och år in betala för en deltidsanställd och ändå kunna känna sig säker på att personen har råd att jobba kvar eftersom a-kassan täcker upp resten. Snacka om staten och kapitalet! Var finns incitamentet för företagaren att planera om sin verksamhet så att det blir fler heltidsarbeten?
Eftersom jag redan varit lång så vill jag hänvisa till följande debattinlägg från Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson om varför särlösningar är dåligt.
Även den fackliga rörelsen borde skärpa till sig här. Jag kan till nöds acceptera ungdomslöner upp till 19-20 års åldern. Fram tills dess ska ungdomars huvudsysselsättning vara gymnasiestudier. Det kan rent av vara skadligt med tillgängliga jobb med bra lön. Hade gamla klasskompisar som hoppade av fordon och började jobba väldigt tidigt. Inte helt lyckat om de senare skulle vilja göra något annat.
Att däremot som Unionen ha ungdomslöner upp till 24 års åldern är bara rubbat. 23-åringens hyra är inte billigare än 25 åringens. Ej heller är arbetsinsatsen sämre. Det är individuellt. Att då låta det skilja över 2000 kronor i månadslön är helt orimligt. Särskilt som det handlar om en branch med minimal löneutveckling. Jag är för att erfarenhet ska löna sig, men då är det branscherfarenhets tid som är väsentligt, inte vad som står på ditt födelsecertifikat!
fredag, april 30, 2010
Frågorna vi inte ska låta valet handla om
Trots att en positiv mätning som presenteras i Aftonbladet i dag visar på ökat stöd för de röd-gröna så tänkte jag lista lite saker jag menar att vi bör undvika att låta valrörelsen handla om. Vissa av frågorna är ganska oviktiga, andra är principiellt viktiga, men som inte för debatten dit vi vill ha den.
Håll till godo:
* Ett exempel är Göteborgs stad som skickat ungdomar på glid att göra sin samhällstjänst i Nicaragua där de får bo hemma hos poliser under ett års tid. Givetvis ser borgarna det populistiska i det hela och gör utspel om att de borde skickas till en småländsk bondgård istället. Dessutom låtsas de att 200 000 är mycket pengar när det gäller ett års behandling för den här typen av ungdomar. Det är det inte om man jämför med vad de kan kosta här på hemmaplan. Oavsett så är det här en diskussion vi inte kan vinna. Givetvis ska vi markera för en långsiktig syn på kriminalvård och sånt, men vi vinner inget val på att hålla igång en sådan diskussion. Det förebyggande arbetet med fritidsgårdar och sånt- där har vi vår starka sida, se till att debatten landar där.
* Monarkifrågan. Visst vi har markerat vad vi tycker. Lars Ohly går inte på bröllopet. Bra! Det är en fråga där vi ska svara på tilltal så att säga. Det är en ganska viktig principfråga, men den påverkar inte människors vardag. Att frivilligt då slösa bort det lilla utrymme vi har i debatten på det, är vansinnigt. Den partikamrat som lyfter upp republikdiskussionen i valet gör sig skyldig till förräderi mot både socialismen och feminismen! Folks vardag måste stå i centrum.
* Afganistan. Irakfrågan är mer aktuell. Afganistan är ett kaos och virrvarv. Vi skulle inte gått in, vi borde gå ut. Det är ändå så att det inte finns någon lösning som garranterar ett fritt, oberoende Afganistan där mänskliga rättigheter respekteras. Alltså är det inte svart-vitt, alltså är det mer svårsålt. Alltså slår inte Afghanistan ur ett "röstvärvningshänseende" Irak, Palestina eller t.o.m. sydamerika. Vi bör inför valet fokusera på borgarnas största svagheter, inte sprida ut kritiken på alla brister i deras utrikespolitik.
* Invandringens "problem". Vi får aldrig backa från att ta fajten mot rasism och fascism. Faktum kvarstår dock att det finns väldigt många som sympatiserar med reaktionära åsikter, men som inte tycker att de frågorna är de viktigaste i världen. Oavsett om det gäller rätten till att bära burqa, hedersdiskussionen, eller flyktingmottagande i största allmänhet. Många inser att frågor kring välfärd-, arbete- eller bostadspolitik är mycket, mycket viktigare än antalet flyktingar Sverige tar emot. Då är det dumt om politikerna går ut och säger att de frågorna är de viktigaste... Den andra gruppen av människor (vi själva) som vill ha en human och generös flyktingpolitik till skillnad från nuvarande fästing europa, vi vet redan vad vi ska rösta på (v eller mp). Slutsats- väck med frågan från den politiska dagordningen!
Kanske fyller på med mer. Självklart ska personinriktat trams också slängas bort som Unckels "toblerone-attack" på Sahlin. Tipsar om ett gammalt inlägg från förra valet: "Om detta må valet INTE handla om".
Håll till godo:
* Ett exempel är Göteborgs stad som skickat ungdomar på glid att göra sin samhällstjänst i Nicaragua där de får bo hemma hos poliser under ett års tid. Givetvis ser borgarna det populistiska i det hela och gör utspel om att de borde skickas till en småländsk bondgård istället. Dessutom låtsas de att 200 000 är mycket pengar när det gäller ett års behandling för den här typen av ungdomar. Det är det inte om man jämför med vad de kan kosta här på hemmaplan. Oavsett så är det här en diskussion vi inte kan vinna. Givetvis ska vi markera för en långsiktig syn på kriminalvård och sånt, men vi vinner inget val på att hålla igång en sådan diskussion. Det förebyggande arbetet med fritidsgårdar och sånt- där har vi vår starka sida, se till att debatten landar där.
* Monarkifrågan. Visst vi har markerat vad vi tycker. Lars Ohly går inte på bröllopet. Bra! Det är en fråga där vi ska svara på tilltal så att säga. Det är en ganska viktig principfråga, men den påverkar inte människors vardag. Att frivilligt då slösa bort det lilla utrymme vi har i debatten på det, är vansinnigt. Den partikamrat som lyfter upp republikdiskussionen i valet gör sig skyldig till förräderi mot både socialismen och feminismen! Folks vardag måste stå i centrum.
* Afganistan. Irakfrågan är mer aktuell. Afganistan är ett kaos och virrvarv. Vi skulle inte gått in, vi borde gå ut. Det är ändå så att det inte finns någon lösning som garranterar ett fritt, oberoende Afganistan där mänskliga rättigheter respekteras. Alltså är det inte svart-vitt, alltså är det mer svårsålt. Alltså slår inte Afghanistan ur ett "röstvärvningshänseende" Irak, Palestina eller t.o.m. sydamerika. Vi bör inför valet fokusera på borgarnas största svagheter, inte sprida ut kritiken på alla brister i deras utrikespolitik.
* Invandringens "problem". Vi får aldrig backa från att ta fajten mot rasism och fascism. Faktum kvarstår dock att det finns väldigt många som sympatiserar med reaktionära åsikter, men som inte tycker att de frågorna är de viktigaste i världen. Oavsett om det gäller rätten till att bära burqa, hedersdiskussionen, eller flyktingmottagande i största allmänhet. Många inser att frågor kring välfärd-, arbete- eller bostadspolitik är mycket, mycket viktigare än antalet flyktingar Sverige tar emot. Då är det dumt om politikerna går ut och säger att de frågorna är de viktigaste... Den andra gruppen av människor (vi själva) som vill ha en human och generös flyktingpolitik till skillnad från nuvarande fästing europa, vi vet redan vad vi ska rösta på (v eller mp). Slutsats- väck med frågan från den politiska dagordningen!
Kanske fyller på med mer. Självklart ska personinriktat trams också slängas bort som Unckels "toblerone-attack" på Sahlin. Tipsar om ett gammalt inlägg från förra valet: "Om detta må valet INTE handla om".
torsdag, april 22, 2010
Som man frågar får man svar/GP och objektivitet
Följande web-fråga låg uppe på deras hemsida idag:
Bryr dig om vem som äger ditt apotek?
1) Nej, bryr mig inte.
2) Har hittils inte märkt någon skillnad.
3) Viktigast att mina favoritprodukter finns i hyllorna
Saknar alternativ som 4) Ja, jättebra med engagerade privata företag. 5) Medicin är en del av sjukvården och bör säljas av staten. Nu är det tre "jaha" svar...
Det hela var som bihang till den här artikeln om facklig kritik mot hur privatiseringarna hanteras...
Bryr dig om vem som äger ditt apotek?
1) Nej, bryr mig inte.
2) Har hittils inte märkt någon skillnad.
3) Viktigast att mina favoritprodukter finns i hyllorna
Saknar alternativ som 4) Ja, jättebra med engagerade privata företag. 5) Medicin är en del av sjukvården och bör säljas av staten. Nu är det tre "jaha" svar...
Det hela var som bihang till den här artikeln om facklig kritik mot hur privatiseringarna hanteras...
måndag, april 12, 2010
Dags för demokratisk grundkurs för Coop och Gp.
Dålig start på dagen. Två upprörande odemokratiska texter var det första som mötte mig denna vecka...
Dels är det Gert Gelotte som i en ledarkrönika (http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.348443-gert-gelotte-ibland-hjalper-lite-smussel) hyllar pensionsöverenskommelsen från början av 90-talet. Han lyfter fram det som politiskt ansvarstagande, att undvika en "vulgärdebatt". En ärligare benämning vore att prata om att eliten på så sätt slapp såväl intern- som externdemokratisk förankring av vårt kanske viktigaste trygghetssystem. Skulle ärligt talat kalla pensionsreformen för den största demokratiska skandalen i Sverige på många, många år... Helt över huvudet på allmänheten, och än värre, vanliga partimedlemmar gjorde man alla svenskar till aktiespekulanter och införde ett system där två grannar som jobbat lika länge på samma företag kan få olika pension! I grunden djupt orättfärdigt. Ett systemskifte som Vänsterpartiets Ulla Hoffman beskrivit i sin utmärkt tunna och lättlästa bok om pensionsskandalen (återkom med bok och länk).
Pensionsreformen handlade inte om mindre korrigeringar som stärkte ekonomin i systemet utan om ett systemskifte. OM man behövde stärka ekonomin i systemet kunde man ökat premierna som betalas in, eller minskat det som betalas ut med ganska enkla grepp. Utan att göra det mindre solidariskt och mer orättvist ur ett könsrespektiv. Det hade inte borgarna något intresse av och uppenbarligen inte kanslihushögern inom s heller... En så genomgripande reform borde inte smusslats igenom utan offentlig debatt. Idealet hade varit en ordentlig folkbildning, med flera alternativ och kanske en folkomröstning, precis som när atp infördes.
Det andra som upprörde mig så här på morgonen var konsum centralt som drygt konstaterar(http://www.dn.se/ekonomi/ingen-coop-bojkott-av-israelvaror-1.1075938) att det är mot deras policies att agera politiskt. I min enfald trodde jag att policies är något som utvecklas löpande och som bestäms av ägarna av ett företag. Coop ägs av ekonomiska föreningar runt om i landet, Konsum, det vill säga medlemmarna. När då ledningen sänder ut pressmeddelanden som låter som vilket privat företag som helst, då är det stötande. Alla konsum medlemmar, oavsett inställning i bojkott-frågan borde följa upp det här noga. Det handlar om Konsums skäl. Kan bli en nystart för konsumentkooperationen, eller den definitiva döden. Ska konsum stå upp för sin egen reklam? I början av 2000-talet hade Konsum Nord följande radioreklam. En tolvårig pojke säger:
"- Det är inte staten eller någon enskild kapitalägare som äger konsum nord, det är du och jag tillsammans."
Upp till bevis, KF. Mitt delägarskap hänger löst känner jag när sådant här händer!
Konsum har ändrat sina policies tidigare. För inte alltför länge sedan så bröt man mot en av sina allra mest grundläggande principer- den om kredit. På 90-talet införde man medmera kort med kredit. Det är ett ordentligt brott mot konsumentkooperationens traditioner och policies. Inget konstigt med det- en organisation får utvecklas. Det borde gälla även i det här fallet.
Dels är det Gert Gelotte som i en ledarkrönika (http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.348443-gert-gelotte-ibland-hjalper-lite-smussel) hyllar pensionsöverenskommelsen från början av 90-talet. Han lyfter fram det som politiskt ansvarstagande, att undvika en "vulgärdebatt". En ärligare benämning vore att prata om att eliten på så sätt slapp såväl intern- som externdemokratisk förankring av vårt kanske viktigaste trygghetssystem. Skulle ärligt talat kalla pensionsreformen för den största demokratiska skandalen i Sverige på många, många år... Helt över huvudet på allmänheten, och än värre, vanliga partimedlemmar gjorde man alla svenskar till aktiespekulanter och införde ett system där två grannar som jobbat lika länge på samma företag kan få olika pension! I grunden djupt orättfärdigt. Ett systemskifte som Vänsterpartiets Ulla Hoffman beskrivit i sin utmärkt tunna och lättlästa bok om pensionsskandalen (återkom med bok och länk).
Pensionsreformen handlade inte om mindre korrigeringar som stärkte ekonomin i systemet utan om ett systemskifte. OM man behövde stärka ekonomin i systemet kunde man ökat premierna som betalas in, eller minskat det som betalas ut med ganska enkla grepp. Utan att göra det mindre solidariskt och mer orättvist ur ett könsrespektiv. Det hade inte borgarna något intresse av och uppenbarligen inte kanslihushögern inom s heller... En så genomgripande reform borde inte smusslats igenom utan offentlig debatt. Idealet hade varit en ordentlig folkbildning, med flera alternativ och kanske en folkomröstning, precis som när atp infördes.
Det andra som upprörde mig så här på morgonen var konsum centralt som drygt konstaterar(http://www.dn.se/ekonomi/ingen-coop-bojkott-av-israelvaror-1.1075938) att det är mot deras policies att agera politiskt. I min enfald trodde jag att policies är något som utvecklas löpande och som bestäms av ägarna av ett företag. Coop ägs av ekonomiska föreningar runt om i landet, Konsum, det vill säga medlemmarna. När då ledningen sänder ut pressmeddelanden som låter som vilket privat företag som helst, då är det stötande. Alla konsum medlemmar, oavsett inställning i bojkott-frågan borde följa upp det här noga. Det handlar om Konsums skäl. Kan bli en nystart för konsumentkooperationen, eller den definitiva döden. Ska konsum stå upp för sin egen reklam? I början av 2000-talet hade Konsum Nord följande radioreklam. En tolvårig pojke säger:
"- Det är inte staten eller någon enskild kapitalägare som äger konsum nord, det är du och jag tillsammans."
Upp till bevis, KF. Mitt delägarskap hänger löst känner jag när sådant här händer!
Konsum har ändrat sina policies tidigare. För inte alltför länge sedan så bröt man mot en av sina allra mest grundläggande principer- den om kredit. På 90-talet införde man medmera kort med kredit. Det är ett ordentligt brott mot konsumentkooperationens traditioner och policies. Inget konstigt med det- en organisation får utvecklas. Det borde gälla även i det här fallet.
onsdag, april 07, 2010
Skilda världar- olika syn på husboende
I dagens metro presenteras en undersökning om hur stor del av hushållen som klarar bankens krav för att kunna köpa en villa.
Skillnaderna mellan stad och land är gigantiska. De groteska villapriserna i storstäderna kompenseras inte av de högre lönerna i dessa områden.
Andelen barnfamiljer som har möjlighet att köpa hus:
malmö 20%
solna 20%
göteborg 30%
fagersta 80%
kiruna 80%
arvidsjaur 90%
Tabellen visar tydligt hur levnadsstandard inte bara handlar om inkomst. Rika kommunen Solna ligger lågt, medan kommuner med betydligt lägre genomsnittlig inkomst ligger betydligt högre.
Jag är inte förvånad över skillnaden. Från diskussioner i ung vänster minns jag att synen på att bo i villa kraftigt varierade utifrån bostadsort. Den måste vi ta med oss när vi utformar vår retorik. Som socialist boende i storstad är det väldigt lätt att titta på villorna vid havet och fräsa: borgare! Det är givetvis rätt och riktigt, men att vilja äga sitt hem, bo naturnära och så vidare är något som fler borde ha möjlighet till, inte tvärtom. Majoriteten av arbetarklassen utanför de tre storstadslänen bor i egna hem. Det är viktigt att ha i åtanke när man svär över villorna och högertokarna i villaägarnas rf...
På mindre orter kan det ofta vara så märkligt att villa är billigare än lägenhet, om man godkänns vill säga. Att sluta missgynna hyresrätten är alltså ett bra krav för alla...
Skillnaderna mellan stad och land är gigantiska. De groteska villapriserna i storstäderna kompenseras inte av de högre lönerna i dessa områden.
Andelen barnfamiljer som har möjlighet att köpa hus:
malmö 20%
solna 20%
göteborg 30%
fagersta 80%
kiruna 80%
arvidsjaur 90%
Tabellen visar tydligt hur levnadsstandard inte bara handlar om inkomst. Rika kommunen Solna ligger lågt, medan kommuner med betydligt lägre genomsnittlig inkomst ligger betydligt högre.
Jag är inte förvånad över skillnaden. Från diskussioner i ung vänster minns jag att synen på att bo i villa kraftigt varierade utifrån bostadsort. Den måste vi ta med oss när vi utformar vår retorik. Som socialist boende i storstad är det väldigt lätt att titta på villorna vid havet och fräsa: borgare! Det är givetvis rätt och riktigt, men att vilja äga sitt hem, bo naturnära och så vidare är något som fler borde ha möjlighet till, inte tvärtom. Majoriteten av arbetarklassen utanför de tre storstadslänen bor i egna hem. Det är viktigt att ha i åtanke när man svär över villorna och högertokarna i villaägarnas rf...
På mindre orter kan det ofta vara så märkligt att villa är billigare än lägenhet, om man godkänns vill säga. Att sluta missgynna hyresrätten är alltså ett bra krav för alla...
onsdag, mars 31, 2010
Föga förvånande Uppdrag granskning
Dagens avsnitt av Uppdrag granskning handlade dels om varför mårdhundar inte ska finnas i Sverige- gääsp, föga intressant. Låt de norrländska jägarna roa sig med att skjuta dem så har de kul och ett skadedjur försvinner, nästa fråga!
Uppdrag granskning handlade också om antalet kvinnor, eller snarare brist på kvinnor i de kommunala bolagsstyrelserna. Endast runt 25% är kvinnor och i hela 32 kommuner finns det inga.
Jag är inte ett dugg förvånad. Det är dels ett klassiskt exempel på utflyttnad av makt när kvinnor kommer in, men också kravet på insyn ökar, i kommunala nämnder. Då flyttar man makten till slutna rum för den politiska eliten.
Vill börja med att säga lite om kommunala bolag i allmänhet. Jag har varit politiskt aktiv i flera olika kommuner av olika storlek och måste tyvärr säga att kommunala bolag är ett otyg. Det finns flera skäl till detta:
- Det finns en utbredd åsikt (som troligen har laggrund) att man ska arbeta "för bolagets bästa". Är politikerna inte tillräckligt kompetenta så översätter man det till att man inte ska politisera. Dylika åsikter kan till och med förekomma i vårt parti.
- Insynen är sämre. De öppna protokollen är intetsägande och koncensustänkandet bidrar också till att det inte fungerar som övrig politiskt styrd verksamhet.
- Små styrelser. Ofta endast fem ledamöter. Det innebär att de mindre partierna sällan får representation. Dessutom är det vanliga att man antingen inte har ersättare eller att de är personliga och inte har närvarorätt. Jag satt personligen som ersättare i länstrafiken i Västerbotten i fyra år utan att vara på ett enda möte.
- Dessutom är det ibland så att styrelserna tillsätts från flera kommuner eller kommun och landsting, vilket också gör att varje parti får tillsätta färre platser. I praktiken som bäst en per parti förutom det (s)tora partiet.
Kombinerar man ovanstående med insikten om att vi har en patriarkal maktordning i samhället, så inser man att det blir ont om kvinnor. Att till EN plats se till att det blir en kvinna (eller relativt ung/ny medlem) är oändligt mycket svårare än att till TVÅ platser tillsätta en kvinna bredvid den gamle gubben som suttit i bostadsbolagets styrelse i sju mandatperioder. Ska det ske förändringar av könsfördelningen i styrelserna innebär det att du ska neka folk omval, vilket är känsligare och obekvämare än att stoppa in en ny bredvid den som suttit länge.
Vilka som suttit länge vet vi ju alla... Jag vill på inget sätt säga att ovanstående fråntar partiernas ansvar för att ta tag i frågan, snarare tvärtemot peka på varför det kräver mer ansträngning och aktiva beslut för att ändra på det nuvarande läget. Jag kan också, självkritiskt erkänna, att jag som valberedare inte tänkt på styrelser och nämnder som separata enheter. Kan nog erkänna att jag haft lättare att tänka på man-kvinna där det funnits flera platser att tillsätta, än att ha koll på hur många "enpersonersnämnder/styrelser" som tillsätts med respektive kön. Jag är dessvärre knappast ensam. Kryddar man sedan det hela med den klassiska grejen att män tackar ja till uppdrag de inte är kompetenta till, medan kvinnor tackar nej till uppdrag de ÄR kompetenta till, ja då blir det uppenbart vad effekten blir.
Tycker kommentarerna från politikerna i Uppdrag granskning var ganska dåliga. Väldigt individfokuserade, men tyvärr inbjuder ju ofta reportrarna till det. Det är förbättrade strukturer som krävs, inte att enskilda kvinnor säger "jag vill!" (även om det emellanåt vore tacksamt för våra stackars valberedare)
Uppdrag granskning handlade också om antalet kvinnor, eller snarare brist på kvinnor i de kommunala bolagsstyrelserna. Endast runt 25% är kvinnor och i hela 32 kommuner finns det inga.
Jag är inte ett dugg förvånad. Det är dels ett klassiskt exempel på utflyttnad av makt när kvinnor kommer in, men också kravet på insyn ökar, i kommunala nämnder. Då flyttar man makten till slutna rum för den politiska eliten.
Vill börja med att säga lite om kommunala bolag i allmänhet. Jag har varit politiskt aktiv i flera olika kommuner av olika storlek och måste tyvärr säga att kommunala bolag är ett otyg. Det finns flera skäl till detta:
- Det finns en utbredd åsikt (som troligen har laggrund) att man ska arbeta "för bolagets bästa". Är politikerna inte tillräckligt kompetenta så översätter man det till att man inte ska politisera. Dylika åsikter kan till och med förekomma i vårt parti.
- Insynen är sämre. De öppna protokollen är intetsägande och koncensustänkandet bidrar också till att det inte fungerar som övrig politiskt styrd verksamhet.
- Små styrelser. Ofta endast fem ledamöter. Det innebär att de mindre partierna sällan får representation. Dessutom är det vanliga att man antingen inte har ersättare eller att de är personliga och inte har närvarorätt. Jag satt personligen som ersättare i länstrafiken i Västerbotten i fyra år utan att vara på ett enda möte.
- Dessutom är det ibland så att styrelserna tillsätts från flera kommuner eller kommun och landsting, vilket också gör att varje parti får tillsätta färre platser. I praktiken som bäst en per parti förutom det (s)tora partiet.
Kombinerar man ovanstående med insikten om att vi har en patriarkal maktordning i samhället, så inser man att det blir ont om kvinnor. Att till EN plats se till att det blir en kvinna (eller relativt ung/ny medlem) är oändligt mycket svårare än att till TVÅ platser tillsätta en kvinna bredvid den gamle gubben som suttit i bostadsbolagets styrelse i sju mandatperioder. Ska det ske förändringar av könsfördelningen i styrelserna innebär det att du ska neka folk omval, vilket är känsligare och obekvämare än att stoppa in en ny bredvid den som suttit länge.
Vilka som suttit länge vet vi ju alla... Jag vill på inget sätt säga att ovanstående fråntar partiernas ansvar för att ta tag i frågan, snarare tvärtemot peka på varför det kräver mer ansträngning och aktiva beslut för att ändra på det nuvarande läget. Jag kan också, självkritiskt erkänna, att jag som valberedare inte tänkt på styrelser och nämnder som separata enheter. Kan nog erkänna att jag haft lättare att tänka på man-kvinna där det funnits flera platser att tillsätta, än att ha koll på hur många "enpersonersnämnder/styrelser" som tillsätts med respektive kön. Jag är dessvärre knappast ensam. Kryddar man sedan det hela med den klassiska grejen att män tackar ja till uppdrag de inte är kompetenta till, medan kvinnor tackar nej till uppdrag de ÄR kompetenta till, ja då blir det uppenbart vad effekten blir.
Tycker kommentarerna från politikerna i Uppdrag granskning var ganska dåliga. Väldigt individfokuserade, men tyvärr inbjuder ju ofta reportrarna till det. Det är förbättrade strukturer som krävs, inte att enskilda kvinnor säger "jag vill!" (även om det emellanåt vore tacksamt för våra stackars valberedare)
torsdag, mars 11, 2010
Likheterna med Bader Meinhof är slående
Låt det vara sagt: Lars Wilks är en idiot. En effektsökande, mediakåt och troligen usel konstnär som inte fått den uppmärksamhet han eftersträvat på annat sätt än på att ge sig på en utsatt minoritet. Skulle inte förvåna mig om han är smygmedlem hos Sverigedemokraterna.
Nå, med detta sagt så måste jag också säga att jag börjar bli väldigt trött på dessa extremister som gör allt de kan för att jävlas med den muslimska befolkningen i Sverige. För vilka andra är det som drabbas av deras hot mot wilks? Wilks själv lär ha tjänat ganska mycket på det här. Batongliberaler och rasister lika så. Den vanlige muslimska knegaren är den som får ta skiten. Det är ytterst tragiskt. På samma sätt som den västtyska vänsterterrorismen gav högern ökade möjligheter till repression och förtryck, så agerar terror jane och company som reaktionens duktiga idioter.
Lika lite som jag tyckte synd om tyska kapitalister med nazibakgrund (som kidnappades i Västtyskland) bryr jag mig om Wilks. Däremot så är det tragiskt att folk inte fattar att terrorism är ett fruktlöst och dessutom vidrigt sätt att uppnå politiska mål.
Notera att jag med terrorism menar i ordets rätta mening och inte svepande mot all form av befrielsekamp. Korrigerar med en länk eller två när jag sitter vid en dator istället för vid mobilen...
Nå, med detta sagt så måste jag också säga att jag börjar bli väldigt trött på dessa extremister som gör allt de kan för att jävlas med den muslimska befolkningen i Sverige. För vilka andra är det som drabbas av deras hot mot wilks? Wilks själv lär ha tjänat ganska mycket på det här. Batongliberaler och rasister lika så. Den vanlige muslimska knegaren är den som får ta skiten. Det är ytterst tragiskt. På samma sätt som den västtyska vänsterterrorismen gav högern ökade möjligheter till repression och förtryck, så agerar terror jane och company som reaktionens duktiga idioter.
Lika lite som jag tyckte synd om tyska kapitalister med nazibakgrund (som kidnappades i Västtyskland) bryr jag mig om Wilks. Däremot så är det tragiskt att folk inte fattar att terrorism är ett fruktlöst och dessutom vidrigt sätt att uppnå politiska mål.
Notera att jag med terrorism menar i ordets rätta mening och inte svepande mot all form av befrielsekamp. Korrigerar med en länk eller två när jag sitter vid en dator istället för vid mobilen...
onsdag, mars 10, 2010
Bloggen lever igen+ dåligt ST-tidningen!
Ja, då är det dags att spotta i nävarna och börja blogga igen. På årsmötet härom helgen så fick jag förtroende att stå på tredje plats på Vänsterpartiets lista. Det innebär faktiskt att jag bör rycka upp mig!
Om inte annat så är det en övning i skrivande som kanske leder fram till en och annan insändare i lokaltidningen.
Lokaltidningen, ja. Denna tidning är egentligen två. Dels en prenumerationstidning som kommer ut torsdagar och lördagar, dels en gratistidning som delas ut på tisdagar. Gratistidningen delas ut till alla hushåll i Stenungsund samt på Orust och Tjörn. Tror den även delas ut i Kode och i Ljungkile, men jag är inte säker. Det gör i vilket fall att upplagan är ganska stor. Överlag är det också en bra lokaltidning, lite mer journalism än vissa andra liknande tidningar jag läst genom åren. Nu har de dock gjort en riktigt dålig grej, där de inte alls tar sitt publicistiska ansvar. De har tagit bort insändarsidan från gratistidningen. Där får man endast publicera "applåder" och "ris", alltså korta, enkla inlägg. Rimlig förrändring ett valår? Knappast.
Det är ingen nyhet att insändare är populära, att då försöka öka intresset för prenumerationstidningen är väl inte orimligt, men någonstans så är det mycket dåligt att göra det genom att strypa den lokala debatten. Genom ett avskaffande av insändare och debatt bidrar man till att öka sin egen journalistiks totala monopol på nyhetsvärdering. Stenungsund ligger nämligen i något av en mediaskugga. Göteborgs Posten skriver ytterst sumariskt om orten, Bohuslänningen knappt alls. Det som inte ST-tidningen skriver om når inte folk. Tidigare kunde man åtminstone genom insändare markera om man inte delade tidningens värdering av saker och ting. Nu stängs möjligheten att nå 90% av hushållen i regionen. Uselt!
Om inte annat så är det en övning i skrivande som kanske leder fram till en och annan insändare i lokaltidningen.
Lokaltidningen, ja. Denna tidning är egentligen två. Dels en prenumerationstidning som kommer ut torsdagar och lördagar, dels en gratistidning som delas ut på tisdagar. Gratistidningen delas ut till alla hushåll i Stenungsund samt på Orust och Tjörn. Tror den även delas ut i Kode och i Ljungkile, men jag är inte säker. Det gör i vilket fall att upplagan är ganska stor. Överlag är det också en bra lokaltidning, lite mer journalism än vissa andra liknande tidningar jag läst genom åren. Nu har de dock gjort en riktigt dålig grej, där de inte alls tar sitt publicistiska ansvar. De har tagit bort insändarsidan från gratistidningen. Där får man endast publicera "applåder" och "ris", alltså korta, enkla inlägg. Rimlig förrändring ett valår? Knappast.
Det är ingen nyhet att insändare är populära, att då försöka öka intresset för prenumerationstidningen är väl inte orimligt, men någonstans så är det mycket dåligt att göra det genom att strypa den lokala debatten. Genom ett avskaffande av insändare och debatt bidrar man till att öka sin egen journalistiks totala monopol på nyhetsvärdering. Stenungsund ligger nämligen i något av en mediaskugga. Göteborgs Posten skriver ytterst sumariskt om orten, Bohuslänningen knappt alls. Det som inte ST-tidningen skriver om når inte folk. Tidigare kunde man åtminstone genom insändare markera om man inte delade tidningens värdering av saker och ting. Nu stängs möjligheten att nå 90% av hushållen i regionen. Uselt!
söndag, december 13, 2009
Upp till bevis- är EU den kraft för demokrati som vissa påstår?
Det har varit en dyster EU-höst. Medan media mest agerat hejaklack åt den svenska högerregeringens roll som ordförande i EU så har ett antal otrevligheter inträffat det senaste året:
- I Litauen förbjuder man "främjande" av homosexualitet Kortfattat om läget i världen i stort för homosexuella.
- I Polen förbjuder man kommunistiska symboler.
- I Italien tycker en företrädare för regeringen att man ska mörda meningsmotståndare (i frågan om krucifix i offentliga byggnader).
- I Turkiet förbjuder man vänsterpartiet DTP. Bli ett fan på Facebook och visa ditt stöd!
- I Israel pågår samma brutala apartheidpolitik som vanligt.
Lettland och Polen bryter så totalt mot de mänskliga rättigheterna, men har det överhuvudtaget diskuterats inom EU? Knappast. Både Turkiet och Israel har speciella, förmånliga relationer med EU. Turkiet talas till och med som möjlig framtida medlem i EUROPEISKA unionen. Största argumentet emot det är inte att 90% av landet ligger i asien, utan det demokratiska underskott med en alldeles för stark militär och ett förtryck mot minoriteter.
Den gågna hösten har med all önskvärd tydlighet visat att det högtidliga talet om demokrati och "europeiska värderingar" endast är snömos. De mer religiöst präglade länderna med sin förlegade människosyn har uppenbara problem att ta steget in i den moderna tiden. Jag har alltid hävdat att vi inte ska beblanda oss med tokiga katoliker, hur någon kan tro att vi ska kunna fortsätta modernisera Sverige, kämpa för jämlikhet och rättvisa med länder som Italien, Irland, Polen och kryptofascisterna i östra europa, det det är för mig en gåta!
- I Litauen förbjuder man "främjande" av homosexualitet Kortfattat om läget i världen i stort för homosexuella.
- I Polen förbjuder man kommunistiska symboler.
- I Italien tycker en företrädare för regeringen att man ska mörda meningsmotståndare (i frågan om krucifix i offentliga byggnader).
- I Turkiet förbjuder man vänsterpartiet DTP. Bli ett fan på Facebook och visa ditt stöd!
- I Israel pågår samma brutala apartheidpolitik som vanligt.
Lettland och Polen bryter så totalt mot de mänskliga rättigheterna, men har det överhuvudtaget diskuterats inom EU? Knappast. Både Turkiet och Israel har speciella, förmånliga relationer med EU. Turkiet talas till och med som möjlig framtida medlem i EUROPEISKA unionen. Största argumentet emot det är inte att 90% av landet ligger i asien, utan det demokratiska underskott med en alldeles för stark militär och ett förtryck mot minoriteter.
Den gågna hösten har med all önskvärd tydlighet visat att det högtidliga talet om demokrati och "europeiska värderingar" endast är snömos. De mer religiöst präglade länderna med sin förlegade människosyn har uppenbara problem att ta steget in i den moderna tiden. Jag har alltid hävdat att vi inte ska beblanda oss med tokiga katoliker, hur någon kan tro att vi ska kunna fortsätta modernisera Sverige, kämpa för jämlikhet och rättvisa med länder som Italien, Irland, Polen och kryptofascisterna i östra europa, det det är för mig en gåta!
lördag, december 12, 2009
Regeringsmedia blandar medvetet bort korten, eller är de bara korkade?
Regeringen har problem. Det som de flesta vetat länge, börjar nu synas i etermedia. Pratar självklart om situationen för de sjukskrivna. Det var inte lätt för dem under den förra regeringen och inte har det blivit bättre med den här regeringen och de nya, hårdare reglerna. Tvärtom, all anständighet har nu släppts och man skapar ett system helt utan rimlighet, ett system helt byggt på ideologi, utan anpassning till verkligheten. Mantrat "arbete är bättre än bidrag" upprepas även när alternativet arbete inte finns...
Nu har då äntligen överhetens välbetalda propagandister som normalt går under namnet journalister insett att frågan inte går att dölja utan börjat skriva om det. Frågan har de senaste veckorna äntligen börjat få den uppmärksamhet den förtjänar.
På ledarplats är det förstås jobbigt för regeringens propagandister, men de gör goda försök. Göteborgs Posten (liberal) har i flera artiklar likt en svensk Bagdad-Bob försökt förklara hur mycket bättre systemet är numera. Inte enkelt.
Deras kärnpunkt är följande: "Det blir inte lätt att ersätta automatisk förtidspensionering av långstidssjukskrivna med rehabilitering. Men regeringen gör rätt som försöker."
Det är svårt att säga emot. Självklart var den automatiska överföringen av sjukskrivna till sjukpension (med lägre ersättning) inget bra system. Dölja statistik är knappast rätt väg fram.
Det är egentligen riktigt motbjudande hur en så viktig fråga kan få en så cynisk lösning: Sätt en tidsram, en bortre parentes och för över den sjuka till arbetsförmedlingen så kommer personen i fråga "rycka upp sig" och bli frisk.
I stället för att lägga fokus på individens ansvar och pressa den som redan mår dåligt med en stor portion ekonomisk stress. Borgarna kanske tror ekonomisk stress gör folk friska, min personliga erfarenhet är motsatsen, men vad vet jag?
I stället borde fokus läggas på försäkringskassans, arbetsgivarens och vårdens ansvar. Ingen sjukskriven ska få gå och vänta på rehabilitering, uppföljning eller gå miste om sociala arrangemang på jobbet. Att behålla sitt sociala sammanhang på jobbet är viktigare än vad många arbetsgivare och för den delen sjukskrivna verkar förstå.
Jag är inte emot att man i samband med rehabiliteringen kan använda ekonomiska styrmedel för dem som behöver det. Det kan handla om människor som behöver komma ur passivitet och apati, som behöver krav för att komma igång. Det kan handla om så enkla saker som att delta i arbetsträning någon gång i veckan, eller att lägga möten och liknande tidigt på morgonen för att få upp personen. Särskilt för yngre kan sådant vara behövligt.
Säger alltså inte att samhället ska låta bli att ställa krav. Det jag säger är att kraven ska ställas utifrån individens behov, inte utav fiskala skäl! Det stora problemet är dock att samhället inte gör sitt jobb. Att då angripa den sjuke, innan samhället gör sitt, det är inte bara cyniskt, utan även kontraproduktivt.
Har mycket svårt att se hur ett överförande från sjukskrivning till arbetslöshet och i slutändan socialbidrag gynnar någon sorts "arbetslinje".
De nya reglerna har medfört flera kända vansinniga effekter som att man begär att en som är sjukskriven på deltid ska bli av med sin sjukskrivning och tvingas säga upp sitt nuvarande jobb för att "hon kan ta ett lättare jobb." Sinnessjukt! I dagens arbetsmarknadsmässiga läge!
Låt individen stå i centrum!
Till sist lite siffror:
Det finns inget underskott i sjukförsäkringen! Under 2002-2009 var det sammanlagda ÖVERSKOTTET i sjukförsäkringen hela 68 miljarder kronor. Fram till 2011 räknar Konjunkturinstitutet med att det samlade överskottet ska stiga till 82 miljarder kronor.
Varför är då borgarna (och högersossarna innan dess) så desperata om att minska dessa utgifter? Jo, för de vill föra över dessa, av löntagarna inbetalda pengar (genom avstådd lön) till företagen genom sänkta socialförsäkringsavgifter (arbetsgivaravgifter). Om det leder till att sjuka jagas och hetsas - så är det tydligen värt det!
Kommer fylla ut med text och siffror när jag kommer på vilken tidning det var jag läste en undersökning bland arbetsgivare över deras intresse av att anställa f.d. sjukskrivna. Det var, föga förvånande, minst sagt skralt. Här är en central del av borgarnas haltande resonemang, med en arbetslöshet som närmar sig 10% - så har arbetsgivarna fullt med 100% friska att välja mellan, vem sjutton anställer då någon som varit borta från arbetsmarknaden i flera år? Idioti.
Nu har då äntligen överhetens välbetalda propagandister som normalt går under namnet journalister insett att frågan inte går att dölja utan börjat skriva om det. Frågan har de senaste veckorna äntligen börjat få den uppmärksamhet den förtjänar.
På ledarplats är det förstås jobbigt för regeringens propagandister, men de gör goda försök. Göteborgs Posten (liberal) har i flera artiklar likt en svensk Bagdad-Bob försökt förklara hur mycket bättre systemet är numera. Inte enkelt.
Deras kärnpunkt är följande: "Det blir inte lätt att ersätta automatisk förtidspensionering av långstidssjukskrivna med rehabilitering. Men regeringen gör rätt som försöker."
Det är svårt att säga emot. Självklart var den automatiska överföringen av sjukskrivna till sjukpension (med lägre ersättning) inget bra system. Dölja statistik är knappast rätt väg fram.
Det är egentligen riktigt motbjudande hur en så viktig fråga kan få en så cynisk lösning: Sätt en tidsram, en bortre parentes och för över den sjuka till arbetsförmedlingen så kommer personen i fråga "rycka upp sig" och bli frisk.
I stället för att lägga fokus på individens ansvar och pressa den som redan mår dåligt med en stor portion ekonomisk stress. Borgarna kanske tror ekonomisk stress gör folk friska, min personliga erfarenhet är motsatsen, men vad vet jag?
I stället borde fokus läggas på försäkringskassans, arbetsgivarens och vårdens ansvar. Ingen sjukskriven ska få gå och vänta på rehabilitering, uppföljning eller gå miste om sociala arrangemang på jobbet. Att behålla sitt sociala sammanhang på jobbet är viktigare än vad många arbetsgivare och för den delen sjukskrivna verkar förstå.
Jag är inte emot att man i samband med rehabiliteringen kan använda ekonomiska styrmedel för dem som behöver det. Det kan handla om människor som behöver komma ur passivitet och apati, som behöver krav för att komma igång. Det kan handla om så enkla saker som att delta i arbetsträning någon gång i veckan, eller att lägga möten och liknande tidigt på morgonen för att få upp personen. Särskilt för yngre kan sådant vara behövligt.
Säger alltså inte att samhället ska låta bli att ställa krav. Det jag säger är att kraven ska ställas utifrån individens behov, inte utav fiskala skäl! Det stora problemet är dock att samhället inte gör sitt jobb. Att då angripa den sjuke, innan samhället gör sitt, det är inte bara cyniskt, utan även kontraproduktivt.
Har mycket svårt att se hur ett överförande från sjukskrivning till arbetslöshet och i slutändan socialbidrag gynnar någon sorts "arbetslinje".
De nya reglerna har medfört flera kända vansinniga effekter som att man begär att en som är sjukskriven på deltid ska bli av med sin sjukskrivning och tvingas säga upp sitt nuvarande jobb för att "hon kan ta ett lättare jobb." Sinnessjukt! I dagens arbetsmarknadsmässiga läge!
Låt individen stå i centrum!
Till sist lite siffror:
Det finns inget underskott i sjukförsäkringen! Under 2002-2009 var det sammanlagda ÖVERSKOTTET i sjukförsäkringen hela 68 miljarder kronor. Fram till 2011 räknar Konjunkturinstitutet med att det samlade överskottet ska stiga till 82 miljarder kronor.
Varför är då borgarna (och högersossarna innan dess) så desperata om att minska dessa utgifter? Jo, för de vill föra över dessa, av löntagarna inbetalda pengar (genom avstådd lön) till företagen genom sänkta socialförsäkringsavgifter (arbetsgivaravgifter). Om det leder till att sjuka jagas och hetsas - så är det tydligen värt det!
Kommer fylla ut med text och siffror när jag kommer på vilken tidning det var jag läste en undersökning bland arbetsgivare över deras intresse av att anställa f.d. sjukskrivna. Det var, föga förvånande, minst sagt skralt. Här är en central del av borgarnas haltande resonemang, med en arbetslöshet som närmar sig 10% - så har arbetsgivarna fullt med 100% friska att välja mellan, vem sjutton anställer då någon som varit borta från arbetsmarknaden i flera år? Idioti.
torsdag, december 10, 2009
Liberal dubbelmoral
På liberala Göteborgs Postens ledarsida fanns det en krönika idag som på ytan var helt okej. Jag håller med om mycket som Maria Haldesten skriver, t.ex:
"Lojalitet är bland de lurigaste begrepp som finns. Det kan låta vackert. Men lika gärna brukas som täckmantel för något fult- nämligen munkavle."
Precis, så är det. Det finns gott om exempel, vi har det gamla exemplet från Värö bruk utanför Varberg där vänsterpartisten Kjell-Erik Karlsson (en bit ner på sidan hittar du historien, resten är värt att läsa också) fick sparken för att ha påtalat miljömässiga missförhållanden på bruket.
Vid det tillfället, eller vid andra tillfällen när det rapporteras om att någon har brutit mot vad arbetsgivaren hävdar vara lojalitet och fått sparken för det, ja då brukar ju inte liberaler som Maria Haldesten stå på barrikaderna. Varför gör hon det nu?
Jo, för det handlar om offentlig sektor, inte bara det- det handlar om anställda som protesterar mot nedskärningar i en (s-mp)-styrd kommun...
Innehållet i artikeln är det inget fel på, möjligen lite väl enkla slutsatser och självsäkra utropp. Ett visst utrymme för lojalitetskrav måste det finnas på varje arbetsplats. En kommunal tjänsteman ska tillexempel på sin arbetstid inte driva någon privat agenda, svara medborgare neutralt och så vidare. Även om man är rektor på en nedläggningshotad skola, t.ex. Klarar man inte det bör man skaffa sig ett annat jobb. Ju högre befattning, desto större krav bör kunna ställas.
Å andra sida, vet vi ju att det inte är ovanstående som är problemet, utan missförhållanden som inte lyfts fram i ljuset pga den filt av rädsla som finns på många arbetsplatser idag. Så nog är hennes krönika välkommen.
Problemet med krönikan är självklart att den bara behandlar den offentliga sektorn, som vanligt. Det är så med liberaler. Det offentliga kan man ställa krav på, men den heliga privata äganderätten, den får man inte röra!
Jag borde också ha rätt att beskriva min arbetsmiljö utan risk för represalier, även om jag inte är lärare eller undersköterska!
"Lojalitet är bland de lurigaste begrepp som finns. Det kan låta vackert. Men lika gärna brukas som täckmantel för något fult- nämligen munkavle."
Precis, så är det. Det finns gott om exempel, vi har det gamla exemplet från Värö bruk utanför Varberg där vänsterpartisten Kjell-Erik Karlsson (en bit ner på sidan hittar du historien, resten är värt att läsa också) fick sparken för att ha påtalat miljömässiga missförhållanden på bruket.
Vid det tillfället, eller vid andra tillfällen när det rapporteras om att någon har brutit mot vad arbetsgivaren hävdar vara lojalitet och fått sparken för det, ja då brukar ju inte liberaler som Maria Haldesten stå på barrikaderna. Varför gör hon det nu?
Jo, för det handlar om offentlig sektor, inte bara det- det handlar om anställda som protesterar mot nedskärningar i en (s-mp)-styrd kommun...
Innehållet i artikeln är det inget fel på, möjligen lite väl enkla slutsatser och självsäkra utropp. Ett visst utrymme för lojalitetskrav måste det finnas på varje arbetsplats. En kommunal tjänsteman ska tillexempel på sin arbetstid inte driva någon privat agenda, svara medborgare neutralt och så vidare. Även om man är rektor på en nedläggningshotad skola, t.ex. Klarar man inte det bör man skaffa sig ett annat jobb. Ju högre befattning, desto större krav bör kunna ställas.
Å andra sida, vet vi ju att det inte är ovanstående som är problemet, utan missförhållanden som inte lyfts fram i ljuset pga den filt av rädsla som finns på många arbetsplatser idag. Så nog är hennes krönika välkommen.
Problemet med krönikan är självklart att den bara behandlar den offentliga sektorn, som vanligt. Det är så med liberaler. Det offentliga kan man ställa krav på, men den heliga privata äganderätten, den får man inte röra!
Jag borde också ha rätt att beskriva min arbetsmiljö utan risk för represalier, även om jag inte är lärare eller undersköterska!
söndag, oktober 11, 2009
Ytlig journalistik av Kalla Fakta
Såg nyss programmet Kalla Fakta på TV4. Det handlade om riksdagsmännens frånvaro. Mycket i programmet var bra, t.ex. att man så tydligt visade på Thomas Bodströms rena mygel. Ja, jag väljer att använda det ordet. Att inte göra några avdrag från sin riksdagslön när han missar voteringar för att han är på advokatuppdrag, det är inte snyggt.
Programmet i övrigt var dock ganska ytligt. Visar lite snabba siffror över frånvaron. Förutom Bodström så hängs inte särskilt många ut. Någon centerpartist, men på det hela taget så nämns bara frånvaron, inte så mycket VARFÖR.
Siffrorna för varje ledamot hittar du här. Vad som står där förklaras här.
Någon förståsigpåare intervjuades också och sa att voteringarna är jätteviktiga. Det är faktiskt inte sant. Formellt och imagemässigt kanske, men däremot inte i praktiken. Det finns inget som avgörs i plenaomröstningen, då är det redan klart. Det är kommittéarbetet som spelar roll. Sen är det en väldigt stor skillnad om någon är frånvarande pga studiebesök, torgmöten eller sjukdom, jämfört med pengakåta mångsysslare.
Skulle räkna ut de olika partiernas siffror, men kom bara en bit in i sosseriet innan jag upptäckte att de är alldeles för många... :) Inga relevanta siffror ändå. I stor utsträckning om man tittar på partierna är det just de mest aktiva och kända ledamöterna som är frånvarande. Helt enkelt de som är ute. Direkt kan man säga att Vänsterpartiets siffror är lägre än Socialdemokraternas. Vänsterpartiets snitt blev 18,72%. Vanliga summor är 11-17% frånvaro. Sex ledamöter låg högre, däribland gruppledare Alice Åström (60%). Övriga var Lars Ohly (43%), Lena Ohlsson (34%), Wiwi-Anne Johansson (31%), Marie Engström (26%) och Siv Holma (23%).
Mona Sahlin sätter kanske rekord, hon har lyckats undvika ALLA voteringar. Det är kanske att gå lite väl långt?
Mer intressant hade det varit om de granskat de sidouppdrag de förtroendevalda har, men det hade väl ansets som partiskt eftersom det blivit så obehagligt för de borgerliga...
Inkomstmässigt ser det bra ut för vår grupp, ingenting signalerar några stora slantar från kringuppdrag. Ingen drar in över 800 000. Högst ligger Alice Åström och Siv Holma, bägge runt 750 000.
Programmet i övrigt var dock ganska ytligt. Visar lite snabba siffror över frånvaron. Förutom Bodström så hängs inte särskilt många ut. Någon centerpartist, men på det hela taget så nämns bara frånvaron, inte så mycket VARFÖR.
Siffrorna för varje ledamot hittar du här. Vad som står där förklaras här.
Någon förståsigpåare intervjuades också och sa att voteringarna är jätteviktiga. Det är faktiskt inte sant. Formellt och imagemässigt kanske, men däremot inte i praktiken. Det finns inget som avgörs i plenaomröstningen, då är det redan klart. Det är kommittéarbetet som spelar roll. Sen är det en väldigt stor skillnad om någon är frånvarande pga studiebesök, torgmöten eller sjukdom, jämfört med pengakåta mångsysslare.
Skulle räkna ut de olika partiernas siffror, men kom bara en bit in i sosseriet innan jag upptäckte att de är alldeles för många... :) Inga relevanta siffror ändå. I stor utsträckning om man tittar på partierna är det just de mest aktiva och kända ledamöterna som är frånvarande. Helt enkelt de som är ute. Direkt kan man säga att Vänsterpartiets siffror är lägre än Socialdemokraternas. Vänsterpartiets snitt blev 18,72%. Vanliga summor är 11-17% frånvaro. Sex ledamöter låg högre, däribland gruppledare Alice Åström (60%). Övriga var Lars Ohly (43%), Lena Ohlsson (34%), Wiwi-Anne Johansson (31%), Marie Engström (26%) och Siv Holma (23%).
Mona Sahlin sätter kanske rekord, hon har lyckats undvika ALLA voteringar. Det är kanske att gå lite väl långt?
Mer intressant hade det varit om de granskat de sidouppdrag de förtroendevalda har, men det hade väl ansets som partiskt eftersom det blivit så obehagligt för de borgerliga...
Inkomstmässigt ser det bra ut för vår grupp, ingenting signalerar några stora slantar från kringuppdrag. Ingen drar in över 800 000. Högst ligger Alice Åström och Siv Holma, bägge runt 750 000.
onsdag, oktober 07, 2009
Pinsamt Herman Lindqvist
Jag är inte den som skriker om "kränkt" och "rasism" så fort någon formulerar sig lite småtokigt, eller om man har fräckheten att ge en glass ett namn, som typ berättar om vad det är för färg på glassen... Däremot blir jag förbannad när en krönikör i Aftonbladet väljer att klappa en medborgare på huvudet och förklara att bara för att han är invandrare, så vet han nog ingenting.
Läs det här stycket:
"Murad Artins drygt 3 000 örebroare* motsvarar ungefär de fem procent av väljarna som hans vänsterparti fick i senaste valet. Den stora massan av örebroarna röstade således på andra partier och har helt andra åsikter än extremvänstern. De kanske rent av hade sett fram emot festen och ståhejet. Kanske är det också så att de flesta infödda örebroare har en annan känsla för Sveriges och Örebro stads historia än Murad Artin, som kom som armenisk flykting från Irak och kanske inte är riktigt insatt i sitt nya hemlands historia."
* Syftar på en dörrknackningskampanj som (v) gjort i Örebro.
Resten av artikeln fortsätter i samma stil. Läs Murads ödmjuka svar här. Läs också ett längre blogginlägg från Helena Duroj (Vänsterpartist ifrån Stockholm).
Herman Lindqvists historieböcker brukar i känd liberal anda ideligen påpeka hur multi-kulti vår historia, vilket står i rak motsats till denna usla krönika. Skämmes!
Läs det här stycket:
"Murad Artins drygt 3 000 örebroare* motsvarar ungefär de fem procent av väljarna som hans vänsterparti fick i senaste valet. Den stora massan av örebroarna röstade således på andra partier och har helt andra åsikter än extremvänstern. De kanske rent av hade sett fram emot festen och ståhejet. Kanske är det också så att de flesta infödda örebroare har en annan känsla för Sveriges och Örebro stads historia än Murad Artin, som kom som armenisk flykting från Irak och kanske inte är riktigt insatt i sitt nya hemlands historia."
* Syftar på en dörrknackningskampanj som (v) gjort i Örebro.
Resten av artikeln fortsätter i samma stil. Läs Murads ödmjuka svar här. Läs också ett längre blogginlägg från Helena Duroj (Vänsterpartist ifrån Stockholm).
Herman Lindqvists historieböcker brukar i känd liberal anda ideligen påpeka hur multi-kulti vår historia, vilket står i rak motsats till denna usla krönika. Skämmes!
Måtte Hammarby och Djurgården åka ur allsvenskan...
Först: Ursäkta att jag inte skrivit på ett tag. Varit sjuk och hittat min egen lilla lekstuga www.erepublik.com där man kan hålla på med politik på låtsas... :)
Sedan, vad är det med stockholmsklubbarnas fans? Rötägg finns ju överallt, men omfattningen av idiotin i kungliga huvudstaden verkar stå i rakt samband med nämnda läns oförmåga att rösta rätt i allmänna val... :)
Efter att diverse idioter levt rövare halva säsongen så skriver då, ett antal år för sent, äntligen Hammarbys ordföranden ett mycket bra brev. Läs det här i Aftonbladet. Där det bland annat står:
"Det värsta är att själva glädjen och den härliga stämningen runt Söderstadion håller på att gå förlorad. I onsdags fick en tioårig flicka bland Gais supportrar en sten i huvudet som kastats från en Hammarbysektion. En sexårig pojke, som hade oturen att hålla på Gais fick lämna vår arena omgiven av fullt utrustad kravallpolis. Det dröjer innan han kommer tillbaka. Hans pappa har gått på Bajens matcher i trettio år. I tidningen City proklamerade pappan igår bojkott av våra matcher till dess buslivet är borta. När tidningen frågade vad vi tyckte om pappans beslut var vi tvungna att säga att vi både beklagade och förstod det. En sexårig kille skall inte behöva ha polisskydd för att ta sig hem från en fotbollsmatch. Ingen åskådare skall behöva det.
....
Vi ber om Din hjälp med att göra klart för alla falska fans att busliv, bengaler, hot och knytnävar inte hör hemma på Söderstadion. Vi skall göra vad vi kan för att säsongen skall få en värdig avslutning på läktarna och runt arenan.Vi ber om Din hjälp med att göra klart för alla falska fans att busliv, bengaler, hot och knytnävar inte hör hemma på Söderstadion. Vi skall göra vad vi kan för att säsongen skall få en värdig avslutning på läktarna och runt arenan."
På detta svarar då bland annat Bajen Fans. Deras ordförande säger till exempel:
"– Om man uttrycker sig som så att "med såna fans har man inget i allsvenskan att göra", då har man inget i Hammarby att göra, säger Bajen Fans ordförande Daniel Sundqvist."
Daniel Sundqvist fortsätter kommentera brevet, som han tycker är överdrivet:
– Det är inte värre än andra år. Men det är klart som fan det är frustration.
Aftonbladet: Vad tycker du om att de skriver ett brev på grund av det som hänt?
– Jag tycker att Thorsell ska rikta sin fokus på att det ska gå bra för Hammarby. Han ska jaga nya spelare i stället för att jaga fans.
Ridå. Vilken jävla idiot rent ut sagt. Två initierade kommentarer från bloggen "Svensk Fotboll": Thorsells avgång är ett tecken på behovet av förändring från grunden och Brevet till Hammarbys fans är fruktlöst.
Det hela stör mig utav flera skäl. Dels, och framförallt, för att det skrämmer bort folk från fotbollen. En annan anledning är att det också ger de andra marodörerna, trygghetsnarkomanerna, vatten på sin kvarn. De som vill förbjuda ståplats, inte tillåter kritik av domare eller känslor på planen. Så länge vissa inte kan hantera sina känslor på ett vettigt sätt så kommer mer dumheter från fotbollsförbundet att genomföras.
Här måste de riktiga fansen sätta ner foten, tillsammans med klubbarna. Inte som Hammarby, kalla till möte där man inkluderar huliganerna och tillåter dem att inkludera sig i begreppet "supportrar". När då Staffan Thorsell rakryggat inte ställer upp på spektaklet, då får han kritik av, återigen Daniel Sundqvist... Denne Bagdadbob framstår mer och mer som fotbollens motsvarighet till de trotskister och andra som lägger ner stor kraft på att agera försvarsadvokater till de militanta anarkisterna som förstör för den progressiva rörelsen. Viljan att lägga skulden på samhället/klubben i stället på dräggen är snarlik.
Jag vill skrika och leva med i matchen. Annars kan jag lika gärna se matchen på TV...
Sedan måste det gå att ha en sund rivalitet mellan klubbar som inte innebär att det spårar ur. Supporterkulturen i Stockholm har en längre tid spårat ur och inneburit sönderslagen stad och våld. I Göteborg hanteras det än så länge bättre, även om GAIS och IFK har en del städjobb att ta på sig. Skillnaden mellan städerna är alltjämt stor. Till exempel så törs jag säga att drygt 90% av de göteborgare som bryr sig om fotboll kommer att hålla på Häcken i matchen mot Djurgården nu närmast.
Sedan, vad är det med stockholmsklubbarnas fans? Rötägg finns ju överallt, men omfattningen av idiotin i kungliga huvudstaden verkar stå i rakt samband med nämnda läns oförmåga att rösta rätt i allmänna val... :)
Efter att diverse idioter levt rövare halva säsongen så skriver då, ett antal år för sent, äntligen Hammarbys ordföranden ett mycket bra brev. Läs det här i Aftonbladet. Där det bland annat står:
"Det värsta är att själva glädjen och den härliga stämningen runt Söderstadion håller på att gå förlorad. I onsdags fick en tioårig flicka bland Gais supportrar en sten i huvudet som kastats från en Hammarbysektion. En sexårig pojke, som hade oturen att hålla på Gais fick lämna vår arena omgiven av fullt utrustad kravallpolis. Det dröjer innan han kommer tillbaka. Hans pappa har gått på Bajens matcher i trettio år. I tidningen City proklamerade pappan igår bojkott av våra matcher till dess buslivet är borta. När tidningen frågade vad vi tyckte om pappans beslut var vi tvungna att säga att vi både beklagade och förstod det. En sexårig kille skall inte behöva ha polisskydd för att ta sig hem från en fotbollsmatch. Ingen åskådare skall behöva det.
....
Vi ber om Din hjälp med att göra klart för alla falska fans att busliv, bengaler, hot och knytnävar inte hör hemma på Söderstadion. Vi skall göra vad vi kan för att säsongen skall få en värdig avslutning på läktarna och runt arenan.Vi ber om Din hjälp med att göra klart för alla falska fans att busliv, bengaler, hot och knytnävar inte hör hemma på Söderstadion. Vi skall göra vad vi kan för att säsongen skall få en värdig avslutning på läktarna och runt arenan."
På detta svarar då bland annat Bajen Fans. Deras ordförande säger till exempel:
"– Om man uttrycker sig som så att "med såna fans har man inget i allsvenskan att göra", då har man inget i Hammarby att göra, säger Bajen Fans ordförande Daniel Sundqvist."
Daniel Sundqvist fortsätter kommentera brevet, som han tycker är överdrivet:
– Det är inte värre än andra år. Men det är klart som fan det är frustration.
Aftonbladet: Vad tycker du om att de skriver ett brev på grund av det som hänt?
– Jag tycker att Thorsell ska rikta sin fokus på att det ska gå bra för Hammarby. Han ska jaga nya spelare i stället för att jaga fans.
Ridå. Vilken jävla idiot rent ut sagt. Två initierade kommentarer från bloggen "Svensk Fotboll": Thorsells avgång är ett tecken på behovet av förändring från grunden och Brevet till Hammarbys fans är fruktlöst.
Det hela stör mig utav flera skäl. Dels, och framförallt, för att det skrämmer bort folk från fotbollen. En annan anledning är att det också ger de andra marodörerna, trygghetsnarkomanerna, vatten på sin kvarn. De som vill förbjuda ståplats, inte tillåter kritik av domare eller känslor på planen. Så länge vissa inte kan hantera sina känslor på ett vettigt sätt så kommer mer dumheter från fotbollsförbundet att genomföras.
Här måste de riktiga fansen sätta ner foten, tillsammans med klubbarna. Inte som Hammarby, kalla till möte där man inkluderar huliganerna och tillåter dem att inkludera sig i begreppet "supportrar". När då Staffan Thorsell rakryggat inte ställer upp på spektaklet, då får han kritik av, återigen Daniel Sundqvist... Denne Bagdadbob framstår mer och mer som fotbollens motsvarighet till de trotskister och andra som lägger ner stor kraft på att agera försvarsadvokater till de militanta anarkisterna som förstör för den progressiva rörelsen. Viljan att lägga skulden på samhället/klubben i stället på dräggen är snarlik.
Jag vill skrika och leva med i matchen. Annars kan jag lika gärna se matchen på TV...
Sedan måste det gå att ha en sund rivalitet mellan klubbar som inte innebär att det spårar ur. Supporterkulturen i Stockholm har en längre tid spårat ur och inneburit sönderslagen stad och våld. I Göteborg hanteras det än så länge bättre, även om GAIS och IFK har en del städjobb att ta på sig. Skillnaden mellan städerna är alltjämt stor. Till exempel så törs jag säga att drygt 90% av de göteborgare som bryr sig om fotboll kommer att hålla på Häcken i matchen mot Djurgården nu närmast.
söndag, augusti 23, 2009
Bra och modigt av Lena Posner
Senaste nytt om konflikten kring artikeln om organstöld är nu att Bildt ytterligare förtydligar sitt stöd för yttrandefriheten, men vägrar svara på frågor kring ambassadörens agerande. På den mycket högervridna nyhetssajten Y-net så uttalar sig ordföranden i Stockholms judiska församling, Lena Posner, så här:
"-Anti-Semitism here is not so bad, and bringing up the Holocaust every time is definitely unhelpful to us."
I övrigt så går hennes argumentation ut på att Aftonbladet är en skittidning och att artikeln var på oviktig plats (läs: kultursidorna)i tidningen. Hon får stöd av Anders Carlberg från judiska församlingen i Göteborg.
Hon säger också att journalisten Donald Boström är usel och nu orättfärdigt fått sina 15 minuters berömmelse.
Oavsett åsikterna kring Donald Boström och Aftonbladet måste jag säga att det är modigt av henne att sticka ut hakan. Gå in och läs kommentarerna under artikeln. Hon kallas bland annat för feg, "disgusting, far left getto jew". Måste vara något nytt för henne att bli beskylld för att vara extrem vänster? Kommentarerna visar att den spegelbild av anti-semitismen som speglade den tidiga sionistiska rörelsen fortfarande lever kvar i folks medvetande. Den nya staten, Israel, skulle forma en "ny" jude, fjärran från den smutsiga och föraktliga getto-juden. Göran Rosenberg skriver mycket bra om det i sin bok "Det förlorade landet".
En annan kommentar om Lena Posner är ännu mer problematisk:
"It's sad, very sad to read this declarations.
They talk about fear and love for money, this people believe that to be accepted in Sweden is more important than Israel!
It's the duty of every Jew to defend Israel no matter what. Israel is our homeland, we run around the world for 2.000 years and now we see people who like 80% of the Jews in Egypt prefer slavery to living in Israel because of fear and love for money.
Shame on the Swedish Jewish community representatives.
/Ricardo Macher , KarneiShomron-Israel"
Hm. En av de viktigaste uppgifterna i kampen mot antisemitism i väst är att inte blanda samman judendomen som religion, judar som folk och enskilda judar med staten Israel. Ricardo Macher är ordentligt ute och cyklar. Om han skulle ha rätt och om den åsikten skulle vara dominerande i svensk-judiska kretsar så skulle resultatet bli ytterst obehagligt. Vad han skriver är i praktiken att en jude inte ska kunna ha uppdrag inom UD, försvarsmakten eller liknande.
Som tur är så har han fel. Lena Posners uppdrag handlar om att företräda de svenska judarna. Sedan att Israel självklart har en speciell plats i det uppdraget, det är skillnad mot den blinda lydnad som Ricardo förespråkar.
Som sagt, bra och modigt av Lena Posner!
"-Anti-Semitism here is not so bad, and bringing up the Holocaust every time is definitely unhelpful to us."
I övrigt så går hennes argumentation ut på att Aftonbladet är en skittidning och att artikeln var på oviktig plats (läs: kultursidorna)i tidningen. Hon får stöd av Anders Carlberg från judiska församlingen i Göteborg.
Hon säger också att journalisten Donald Boström är usel och nu orättfärdigt fått sina 15 minuters berömmelse.
Oavsett åsikterna kring Donald Boström och Aftonbladet måste jag säga att det är modigt av henne att sticka ut hakan. Gå in och läs kommentarerna under artikeln. Hon kallas bland annat för feg, "disgusting, far left getto jew". Måste vara något nytt för henne att bli beskylld för att vara extrem vänster? Kommentarerna visar att den spegelbild av anti-semitismen som speglade den tidiga sionistiska rörelsen fortfarande lever kvar i folks medvetande. Den nya staten, Israel, skulle forma en "ny" jude, fjärran från den smutsiga och föraktliga getto-juden. Göran Rosenberg skriver mycket bra om det i sin bok "Det förlorade landet".
En annan kommentar om Lena Posner är ännu mer problematisk:
"It's sad, very sad to read this declarations.
They talk about fear and love for money, this people believe that to be accepted in Sweden is more important than Israel!
It's the duty of every Jew to defend Israel no matter what. Israel is our homeland, we run around the world for 2.000 years and now we see people who like 80% of the Jews in Egypt prefer slavery to living in Israel because of fear and love for money.
Shame on the Swedish Jewish community representatives.
/Ricardo Macher , KarneiShomron-Israel"
Hm. En av de viktigaste uppgifterna i kampen mot antisemitism i väst är att inte blanda samman judendomen som religion, judar som folk och enskilda judar med staten Israel. Ricardo Macher är ordentligt ute och cyklar. Om han skulle ha rätt och om den åsikten skulle vara dominerande i svensk-judiska kretsar så skulle resultatet bli ytterst obehagligt. Vad han skriver är i praktiken att en jude inte ska kunna ha uppdrag inom UD, försvarsmakten eller liknande.
Som tur är så har han fel. Lena Posners uppdrag handlar om att företräda de svenska judarna. Sedan att Israel självklart har en speciell plats i det uppdraget, det är skillnad mot den blinda lydnad som Ricardo förespråkar.
Som sagt, bra och modigt av Lena Posner!
Hihi, fiasko för reclaimarna...
Det är ytterst sällan man läser något som kan liknas vid positiv rapportering kring Rosengård i Malmö. I dagens Aftonbladet och Sydsvenskan kan man dock göra det.
I korta drag handlar det om att "reclaimarnas" krav på att få bort polisen från Rosengård provocerade lokalbefolkningen som helt enkelt drev i väg dem:
– Vi som bor på Rosengård vill ha kvar poliserna här ute, deras närvaro har gett oss en lugnare tillvaro och förbättrat områdets rykte, förklarade en av ledarna, Abu Hadis till Aftonbladet. Han fortsätter:
– Här ska inte komma några supande överklassungar och föra vår talan mot vår vilja. De har inte här att göra.
Strålande, kunde inte sagt det bättre själv! Även andra skriver om det tokiga i att gå in i ett område för att göra sig till tolkar åt andra. Lokal förankring är en tämligen viktig ingrediens i allt politiskt arbete!
Läs även ett kort inlägg på en annan vänsterblogg.
I korta drag handlar det om att "reclaimarnas" krav på att få bort polisen från Rosengård provocerade lokalbefolkningen som helt enkelt drev i väg dem:
– Vi som bor på Rosengård vill ha kvar poliserna här ute, deras närvaro har gett oss en lugnare tillvaro och förbättrat områdets rykte, förklarade en av ledarna, Abu Hadis till Aftonbladet. Han fortsätter:
– Här ska inte komma några supande överklassungar och föra vår talan mot vår vilja. De har inte här att göra.
Strålande, kunde inte sagt det bättre själv! Även andra skriver om det tokiga i att gå in i ett område för att göra sig till tolkar åt andra. Lokal förankring är en tämligen viktig ingrediens i allt politiskt arbete!
Läs även ett kort inlägg på en annan vänsterblogg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
