Sluta diskriminera seriösa och bärkraftiga företag!

Det märks att det är valår, partierna tävlar om att bjuda över varandra på diverse områden. Ofta handlar det om nya, spännande sätt att stödja "företagande och entreprenörskap".

Tyvärr är det ofta en omskrivning för särlösningar och subventioner som riskerar att snedvrida arbetsmarknaden. Ta RUT avdraget till exempel där diverse företagare nu gråter ut över att de måste värva sina kunder själva och låta dem betala 100% av kostnaden.

Upplägget på RUT är helt sinnesjukt. Det är helt vanliga hushållssysslor som subventioneras genom att man får dra av den utgiften på skatten. Hela beloppet får dras av, med andra ord så bedöms det som viktigare än resorna till jobbet, där vi har ett "karensbelopp" på 9000 kronor som man måste komma över för att få avdrag. Intressant är också att det BARA gäller okvalificerade arbetsuppgifter. T.ex. är läxhjälp för högstadieelever okej, men inte för gymnasieelever eftersom det anses vara för nära reguljärt lärararbete, eller nåt. Det sa i alla fall det företaget jag sålde läxhjälp åt i alla fall...

Ett exempel på hur det snedvrider konkurrensen: Det är okej att anställa någon för att sköta hemmet, laga mat åt dig när du stressad kommer hem från jobbet och sen ska vidare till ett kvällsmöte. Om du däremot väljer att äta på din lokala restaurang i stället så får du betala en hiskelig moms på 25%, UTAN några avdrag. Rättvist? Knappast.

Ett annat exempel är diverse idéer om minskade arbetsgivaravgifter för ungdomar, invandrare eller norrlänningar. Det är fel, fel och åter fel. Arbetsgivaravgifter är försäkringspremier för pension, sjukförsäkring & övriga socialförsäkringar. Om man ska befria/sätta ned arbetsgivaravgiften för vissa företag så innebär det en av två saker:

1) De anställda som omfattas av det får sämre skydd, eftersom de inte betalar för det. Nej, så illa är det inte i Sverige- än. Alltså är det nedanstående som gäller.
2) De företag som inte har anställda som omfattas av undantagen får betala premier även för dessa.

Rättvist? Knappast.

Ett tredje exempel är olika idéer om friår, förbättrade villkor för nyföretagande. Att man under en period ska kunna behålla sin a-kassa medan man drar igång ett företag. Miljöpartiet har lagt en hel radda med sådana förslag bland annat i sitt valmanifest. Det finns ingen rimlig anledning att ordna med hängsle och livrem åt nyföretagare. Särskilt inte inom tjänstesektorn. Har någon en nytänkande kanonidé så är det viktigt att det finns rimliga lån och investeringskapital tillgängligt. Däremot så ska inte ytterligare en frisör, restaurang eller taxiåkare få riktat stöd för att kunna komma igång. Det finns redan konkurrenter därute som betalar avtalsenliga löner, skatter och avgifter. Varför ska de missgynnas av osund konkurrens?

Även i Vänsterpartiet finns det inslag av vurmande för småföretag. På partikongressen senast så såg jag hur ombud från Norrbotten gick upp och pläderade för generösare a-kasseregler pga att turistbranschen har svårt att sysselsätta folk året om. Liknande resonemang har setts i diskussionen om deltids-stämpling. Jag delar synen på att regeringens 70-dagars regel har varit stelbent och främst drabbat den arbetslöse och inte företagen. De gamla reglerna var dock för slappa. Det är inte rimligt att ett företag ska år ut och år in betala för en deltidsanställd och ändå kunna känna sig säker på att personen har råd att jobba kvar eftersom a-kassan täcker upp resten. Snacka om staten och kapitalet! Var finns incitamentet för företagaren att planera om sin verksamhet så att det blir fler heltidsarbeten?

Eftersom jag redan varit lång så vill jag hänvisa till följande debattinlägg från Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson om varför särlösningar är dåligt.

Även den fackliga rörelsen borde skärpa till sig här. Jag kan till nöds acceptera ungdomslöner upp till 19-20 års åldern. Fram tills dess ska ungdomars huvudsysselsättning vara gymnasiestudier. Det kan rent av vara skadligt med tillgängliga jobb med bra lön. Hade gamla klasskompisar som hoppade av fordon och började jobba väldigt tidigt. Inte helt lyckat om de senare skulle vilja göra något annat.

Att däremot som Unionen ha ungdomslöner upp till 24 års åldern är bara rubbat. 23-åringens hyra är inte billigare än 25 åringens. Ej heller är arbetsinsatsen sämre. Det är individuellt. Att då låta det skilja över 2000 kronor i månadslön är helt orimligt. Särskilt som det handlar om en branch med minimal löneutveckling. Jag är för att erfarenhet ska löna sig, men då är det branscherfarenhets tid som är väsentligt, inte vad som står på ditt födelsecertifikat!

Regeringsmedia blandar medvetet bort korten, eller är de bara korkade?

Regeringen har problem. Det som de flesta vetat länge, börjar nu synas i etermedia. Pratar självklart om situationen för de sjukskrivna. Det var inte lätt för dem under den förra regeringen och inte har det blivit bättre med den här regeringen och de nya, hårdare reglerna. Tvärtom, all anständighet har nu släppts och man skapar ett system helt utan rimlighet, ett system helt byggt på ideologi, utan anpassning till verkligheten. Mantrat "arbete är bättre än bidrag" upprepas även när alternativet arbete inte finns...

Nu har då äntligen överhetens välbetalda propagandister som normalt går under namnet journalister insett att frågan inte går att dölja utan börjat skriva om det. Frågan har de senaste veckorna äntligen börjat få den uppmärksamhet den förtjänar.

På ledarplats är det förstås jobbigt för regeringens propagandister, men de gör goda försök. Göteborgs Posten (liberal) har i flera artiklar likt en svensk Bagdad-Bob försökt förklara hur mycket bättre systemet är numera. Inte enkelt.

Deras kärnpunkt är följande: "Det blir inte lätt att ersätta automatisk förtidspensionering av långstidssjukskrivna med rehabilitering. Men regeringen gör rätt som försöker."

Det är svårt att säga emot. Självklart var den automatiska överföringen av sjukskrivna till sjukpension (med lägre ersättning) inget bra system. Dölja statistik är knappast rätt väg fram.

Det är egentligen riktigt motbjudande hur en så viktig fråga kan få en så cynisk lösning: Sätt en tidsram, en bortre parentes och för över den sjuka till arbetsförmedlingen så kommer personen i fråga "rycka upp sig" och bli frisk.

I stället för att lägga fokus på individens ansvar och pressa den som redan mår dåligt med en stor portion ekonomisk stress. Borgarna kanske tror ekonomisk stress gör folk friska, min personliga erfarenhet är motsatsen, men vad vet jag?

I stället borde fokus läggas på försäkringskassans, arbetsgivarens och vårdens ansvar. Ingen sjukskriven ska få gå och vänta på rehabilitering, uppföljning eller gå miste om sociala arrangemang på jobbet. Att behålla sitt sociala sammanhang på jobbet är viktigare än vad många arbetsgivare och för den delen sjukskrivna verkar förstå.

Jag är inte emot att man i samband med rehabiliteringen kan använda ekonomiska styrmedel för dem som behöver det. Det kan handla om människor som behöver komma ur passivitet och apati, som behöver krav för att komma igång. Det kan handla om så enkla saker som att delta i arbetsträning någon gång i veckan, eller att lägga möten och liknande tidigt på morgonen för att få upp personen. Särskilt för yngre kan sådant vara behövligt.

Säger alltså inte att samhället ska låta bli att ställa krav. Det jag säger är att kraven ska ställas utifrån individens behov, inte utav fiskala skäl! Det stora problemet är dock att samhället inte gör sitt jobb. Att då angripa den sjuke, innan samhället gör sitt, det är inte bara cyniskt, utan även kontraproduktivt.

Har mycket svårt att se hur ett överförande från sjukskrivning till arbetslöshet och i slutändan socialbidrag gynnar någon sorts "arbetslinje".

De nya reglerna har medfört flera kända vansinniga effekter som att man begär att en som är sjukskriven på deltid ska bli av med sin sjukskrivning och tvingas säga upp sitt nuvarande jobb för att "hon kan ta ett lättare jobb." Sinnessjukt! I dagens arbetsmarknadsmässiga läge!

Låt individen stå i centrum!

Till sist lite siffror:

Det finns inget underskott i sjukförsäkringen! Under 2002-2009 var det sammanlagda ÖVERSKOTTET i sjukförsäkringen hela 68 miljarder kronor. Fram till 2011 räknar Konjunkturinstitutet med att det samlade överskottet ska stiga till 82 miljarder kronor.

Varför är då borgarna (och högersossarna innan dess) så desperata om att minska dessa utgifter? Jo, för de vill föra över dessa, av löntagarna inbetalda pengar (genom avstådd lön) till företagen genom sänkta socialförsäkringsavgifter (arbetsgivaravgifter). Om det leder till att sjuka jagas och hetsas - så är det tydligen värt det!

Kommer fylla ut med text och siffror när jag kommer på vilken tidning det var jag läste en undersökning bland arbetsgivare över deras intresse av att anställa f.d. sjukskrivna. Det var, föga förvånande, minst sagt skralt. Här är en central del av borgarnas haltande resonemang, med en arbetslöshet som närmar sig 10% - så har arbetsgivarna fullt med 100% friska att välja mellan, vem sjutton anställer då någon som varit borta från arbetsmarknaden i flera år? Idioti.