Diskussionen om deltidsstämpling av a-kassan är inte okomplicerad. Det handlar om att en deltidsarbetslös endast har 70 dagar till sitt förfogande, medan en heltidsarbetslös har 300. Min partikamrat Kjell Hanseklint, som nyligen blivit arbetslös, har satt sig ner och räknat ut hur länge han kan behålla sina politiska uppdrag. Det blir inte så länge innan han åker ut i "totalt utanförskap".
Som politiskt aktiv är han kanske ovanlig, men runt om i landet är det många som ställs inför ett märkligt val: Fortsätta jobba deltid, hoppas på mer tid, eller säga upp sig och gå heltidsarbetslös. Känns kanske inte som arbetslinje direkt... Alla vet att det är lättare att få ett nytt jobb om man redan har ett. Lite som när man har en flickvän, man blir mer attraktiv!
Innan jag går vidare vill jag poängtera att vi i Vänsterpartiet står fast vid kravet på likabehandling av deltids- och heltidsarbetslösa. Oavsett vad Aftonbladet skriver om att s+mp svajjar. Emil Broberg (tidigare Berg) skriver kort om det på sin blogg.
Vad är då problemet med att direkt avskaffa särreglerna för deltidsarbete? Det enda problemet jag kan se är att det innebär en direkt subvention till företag som inte erbjuder vettiga arbetsvillkor. Utan deltidsstämpling så skulle en massa företag bli av med kompetenta medarbetare som inte har råd att vara kvar. Det handlar om företag i detaljhandeln som inte anser sig kunna ordna vettiga scheman för de anställda. Det är intressant att se hur "kvinnliga" affärer, som klädaffärer, inte klarar det, medan affärer typ bygg- och elektronik oftare lyckas... Det handlar också om företag i turistbranchen som har ojämn beläggning över året. Tidigare kunde de behålla kompetent personal genom att se till att de jobbade sex månader och sedan stämpla resten av året. Visst, bra för vissa delar av glesbyggden, men helt klart ett överutnyttjande av försäkringen.
Att ovanstående är ett problem är uppenbart för de flesta, frågan är om man löser det genom att rycka undan den finansiella tryggheten för de som arbetar där?
Nej, det måste bli dyrare för företagen att inte ge trygga anställningar. Höjda arbetsgivaravgifter- logisk koppling till deltidsstämplingen, gör timlönen högre för dem som jobbar mindre än 150 timmar i veckan (eller mer än 180 timmar). Helt enkelt heltid ska vara norm. Kan nattarbete värderas mer så borde deltidsarbete också kunna göra det. Jaga företagen, inte arbetarna!
Det enda jag kan tänka mig att acceptera är att de begränsningar av möjligheterna till att återkommande fylla på sin stämplingstid genom kortare perioder av arbete bör behållas, eventuellt förrändras något. Det är inte a-kassans uppgift att hålla turistnäringen under armarna!
Visar inlägg med etikett Vänsterpartiet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vänsterpartiet. Visa alla inlägg
måndag, maj 24, 2010
söndag, maj 16, 2010
Sluta diskriminera seriösa och bärkraftiga företag!
Det märks att det är valår, partierna tävlar om att bjuda över varandra på diverse områden. Ofta handlar det om nya, spännande sätt att stödja "företagande och entreprenörskap".
Tyvärr är det ofta en omskrivning för särlösningar och subventioner som riskerar att snedvrida arbetsmarknaden. Ta RUT avdraget till exempel där diverse företagare nu gråter ut över att de måste värva sina kunder själva och låta dem betala 100% av kostnaden.
Upplägget på RUT är helt sinnesjukt. Det är helt vanliga hushållssysslor som subventioneras genom att man får dra av den utgiften på skatten. Hela beloppet får dras av, med andra ord så bedöms det som viktigare än resorna till jobbet, där vi har ett "karensbelopp" på 9000 kronor som man måste komma över för att få avdrag. Intressant är också att det BARA gäller okvalificerade arbetsuppgifter. T.ex. är läxhjälp för högstadieelever okej, men inte för gymnasieelever eftersom det anses vara för nära reguljärt lärararbete, eller nåt. Det sa i alla fall det företaget jag sålde läxhjälp åt i alla fall...
Ett exempel på hur det snedvrider konkurrensen: Det är okej att anställa någon för att sköta hemmet, laga mat åt dig när du stressad kommer hem från jobbet och sen ska vidare till ett kvällsmöte. Om du däremot väljer att äta på din lokala restaurang i stället så får du betala en hiskelig moms på 25%, UTAN några avdrag. Rättvist? Knappast.
Ett annat exempel är diverse idéer om minskade arbetsgivaravgifter för ungdomar, invandrare eller norrlänningar. Det är fel, fel och åter fel. Arbetsgivaravgifter är försäkringspremier för pension, sjukförsäkring & övriga socialförsäkringar. Om man ska befria/sätta ned arbetsgivaravgiften för vissa företag så innebär det en av två saker:
1) De anställda som omfattas av det får sämre skydd, eftersom de inte betalar för det. Nej, så illa är det inte i Sverige- än. Alltså är det nedanstående som gäller.
2) De företag som inte har anställda som omfattas av undantagen får betala premier även för dessa.
Rättvist? Knappast.
Ett tredje exempel är olika idéer om friår, förbättrade villkor för nyföretagande. Att man under en period ska kunna behålla sin a-kassa medan man drar igång ett företag. Miljöpartiet har lagt en hel radda med sådana förslag bland annat i sitt valmanifest. Det finns ingen rimlig anledning att ordna med hängsle och livrem åt nyföretagare. Särskilt inte inom tjänstesektorn. Har någon en nytänkande kanonidé så är det viktigt att det finns rimliga lån och investeringskapital tillgängligt. Däremot så ska inte ytterligare en frisör, restaurang eller taxiåkare få riktat stöd för att kunna komma igång. Det finns redan konkurrenter därute som betalar avtalsenliga löner, skatter och avgifter. Varför ska de missgynnas av osund konkurrens?
Även i Vänsterpartiet finns det inslag av vurmande för småföretag. På partikongressen senast så såg jag hur ombud från Norrbotten gick upp och pläderade för generösare a-kasseregler pga att turistbranschen har svårt att sysselsätta folk året om. Liknande resonemang har setts i diskussionen om deltids-stämpling. Jag delar synen på att regeringens 70-dagars regel har varit stelbent och främst drabbat den arbetslöse och inte företagen. De gamla reglerna var dock för slappa. Det är inte rimligt att ett företag ska år ut och år in betala för en deltidsanställd och ändå kunna känna sig säker på att personen har råd att jobba kvar eftersom a-kassan täcker upp resten. Snacka om staten och kapitalet! Var finns incitamentet för företagaren att planera om sin verksamhet så att det blir fler heltidsarbeten?
Eftersom jag redan varit lång så vill jag hänvisa till följande debattinlägg från Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson om varför särlösningar är dåligt.
Även den fackliga rörelsen borde skärpa till sig här. Jag kan till nöds acceptera ungdomslöner upp till 19-20 års åldern. Fram tills dess ska ungdomars huvudsysselsättning vara gymnasiestudier. Det kan rent av vara skadligt med tillgängliga jobb med bra lön. Hade gamla klasskompisar som hoppade av fordon och började jobba väldigt tidigt. Inte helt lyckat om de senare skulle vilja göra något annat.
Att däremot som Unionen ha ungdomslöner upp till 24 års åldern är bara rubbat. 23-åringens hyra är inte billigare än 25 åringens. Ej heller är arbetsinsatsen sämre. Det är individuellt. Att då låta det skilja över 2000 kronor i månadslön är helt orimligt. Särskilt som det handlar om en branch med minimal löneutveckling. Jag är för att erfarenhet ska löna sig, men då är det branscherfarenhets tid som är väsentligt, inte vad som står på ditt födelsecertifikat!
Tyvärr är det ofta en omskrivning för särlösningar och subventioner som riskerar att snedvrida arbetsmarknaden. Ta RUT avdraget till exempel där diverse företagare nu gråter ut över att de måste värva sina kunder själva och låta dem betala 100% av kostnaden.
Upplägget på RUT är helt sinnesjukt. Det är helt vanliga hushållssysslor som subventioneras genom att man får dra av den utgiften på skatten. Hela beloppet får dras av, med andra ord så bedöms det som viktigare än resorna till jobbet, där vi har ett "karensbelopp" på 9000 kronor som man måste komma över för att få avdrag. Intressant är också att det BARA gäller okvalificerade arbetsuppgifter. T.ex. är läxhjälp för högstadieelever okej, men inte för gymnasieelever eftersom det anses vara för nära reguljärt lärararbete, eller nåt. Det sa i alla fall det företaget jag sålde läxhjälp åt i alla fall...
Ett exempel på hur det snedvrider konkurrensen: Det är okej att anställa någon för att sköta hemmet, laga mat åt dig när du stressad kommer hem från jobbet och sen ska vidare till ett kvällsmöte. Om du däremot väljer att äta på din lokala restaurang i stället så får du betala en hiskelig moms på 25%, UTAN några avdrag. Rättvist? Knappast.
Ett annat exempel är diverse idéer om minskade arbetsgivaravgifter för ungdomar, invandrare eller norrlänningar. Det är fel, fel och åter fel. Arbetsgivaravgifter är försäkringspremier för pension, sjukförsäkring & övriga socialförsäkringar. Om man ska befria/sätta ned arbetsgivaravgiften för vissa företag så innebär det en av två saker:
1) De anställda som omfattas av det får sämre skydd, eftersom de inte betalar för det. Nej, så illa är det inte i Sverige- än. Alltså är det nedanstående som gäller.
2) De företag som inte har anställda som omfattas av undantagen får betala premier även för dessa.
Rättvist? Knappast.
Ett tredje exempel är olika idéer om friår, förbättrade villkor för nyföretagande. Att man under en period ska kunna behålla sin a-kassa medan man drar igång ett företag. Miljöpartiet har lagt en hel radda med sådana förslag bland annat i sitt valmanifest. Det finns ingen rimlig anledning att ordna med hängsle och livrem åt nyföretagare. Särskilt inte inom tjänstesektorn. Har någon en nytänkande kanonidé så är det viktigt att det finns rimliga lån och investeringskapital tillgängligt. Däremot så ska inte ytterligare en frisör, restaurang eller taxiåkare få riktat stöd för att kunna komma igång. Det finns redan konkurrenter därute som betalar avtalsenliga löner, skatter och avgifter. Varför ska de missgynnas av osund konkurrens?
Även i Vänsterpartiet finns det inslag av vurmande för småföretag. På partikongressen senast så såg jag hur ombud från Norrbotten gick upp och pläderade för generösare a-kasseregler pga att turistbranschen har svårt att sysselsätta folk året om. Liknande resonemang har setts i diskussionen om deltids-stämpling. Jag delar synen på att regeringens 70-dagars regel har varit stelbent och främst drabbat den arbetslöse och inte företagen. De gamla reglerna var dock för slappa. Det är inte rimligt att ett företag ska år ut och år in betala för en deltidsanställd och ändå kunna känna sig säker på att personen har råd att jobba kvar eftersom a-kassan täcker upp resten. Snacka om staten och kapitalet! Var finns incitamentet för företagaren att planera om sin verksamhet så att det blir fler heltidsarbeten?
Eftersom jag redan varit lång så vill jag hänvisa till följande debattinlägg från Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson om varför särlösningar är dåligt.
Även den fackliga rörelsen borde skärpa till sig här. Jag kan till nöds acceptera ungdomslöner upp till 19-20 års åldern. Fram tills dess ska ungdomars huvudsysselsättning vara gymnasiestudier. Det kan rent av vara skadligt med tillgängliga jobb med bra lön. Hade gamla klasskompisar som hoppade av fordon och började jobba väldigt tidigt. Inte helt lyckat om de senare skulle vilja göra något annat.
Att däremot som Unionen ha ungdomslöner upp till 24 års åldern är bara rubbat. 23-åringens hyra är inte billigare än 25 åringens. Ej heller är arbetsinsatsen sämre. Det är individuellt. Att då låta det skilja över 2000 kronor i månadslön är helt orimligt. Särskilt som det handlar om en branch med minimal löneutveckling. Jag är för att erfarenhet ska löna sig, men då är det branscherfarenhets tid som är väsentligt, inte vad som står på ditt födelsecertifikat!
fredag, april 30, 2010
Frågorna vi inte ska låta valet handla om
Trots att en positiv mätning som presenteras i Aftonbladet i dag visar på ökat stöd för de röd-gröna så tänkte jag lista lite saker jag menar att vi bör undvika att låta valrörelsen handla om. Vissa av frågorna är ganska oviktiga, andra är principiellt viktiga, men som inte för debatten dit vi vill ha den.
Håll till godo:
* Ett exempel är Göteborgs stad som skickat ungdomar på glid att göra sin samhällstjänst i Nicaragua där de får bo hemma hos poliser under ett års tid. Givetvis ser borgarna det populistiska i det hela och gör utspel om att de borde skickas till en småländsk bondgård istället. Dessutom låtsas de att 200 000 är mycket pengar när det gäller ett års behandling för den här typen av ungdomar. Det är det inte om man jämför med vad de kan kosta här på hemmaplan. Oavsett så är det här en diskussion vi inte kan vinna. Givetvis ska vi markera för en långsiktig syn på kriminalvård och sånt, men vi vinner inget val på att hålla igång en sådan diskussion. Det förebyggande arbetet med fritidsgårdar och sånt- där har vi vår starka sida, se till att debatten landar där.
* Monarkifrågan. Visst vi har markerat vad vi tycker. Lars Ohly går inte på bröllopet. Bra! Det är en fråga där vi ska svara på tilltal så att säga. Det är en ganska viktig principfråga, men den påverkar inte människors vardag. Att frivilligt då slösa bort det lilla utrymme vi har i debatten på det, är vansinnigt. Den partikamrat som lyfter upp republikdiskussionen i valet gör sig skyldig till förräderi mot både socialismen och feminismen! Folks vardag måste stå i centrum.
* Afganistan. Irakfrågan är mer aktuell. Afganistan är ett kaos och virrvarv. Vi skulle inte gått in, vi borde gå ut. Det är ändå så att det inte finns någon lösning som garranterar ett fritt, oberoende Afganistan där mänskliga rättigheter respekteras. Alltså är det inte svart-vitt, alltså är det mer svårsålt. Alltså slår inte Afghanistan ur ett "röstvärvningshänseende" Irak, Palestina eller t.o.m. sydamerika. Vi bör inför valet fokusera på borgarnas största svagheter, inte sprida ut kritiken på alla brister i deras utrikespolitik.
* Invandringens "problem". Vi får aldrig backa från att ta fajten mot rasism och fascism. Faktum kvarstår dock att det finns väldigt många som sympatiserar med reaktionära åsikter, men som inte tycker att de frågorna är de viktigaste i världen. Oavsett om det gäller rätten till att bära burqa, hedersdiskussionen, eller flyktingmottagande i största allmänhet. Många inser att frågor kring välfärd-, arbete- eller bostadspolitik är mycket, mycket viktigare än antalet flyktingar Sverige tar emot. Då är det dumt om politikerna går ut och säger att de frågorna är de viktigaste... Den andra gruppen av människor (vi själva) som vill ha en human och generös flyktingpolitik till skillnad från nuvarande fästing europa, vi vet redan vad vi ska rösta på (v eller mp). Slutsats- väck med frågan från den politiska dagordningen!
Kanske fyller på med mer. Självklart ska personinriktat trams också slängas bort som Unckels "toblerone-attack" på Sahlin. Tipsar om ett gammalt inlägg från förra valet: "Om detta må valet INTE handla om".
Håll till godo:
* Ett exempel är Göteborgs stad som skickat ungdomar på glid att göra sin samhällstjänst i Nicaragua där de får bo hemma hos poliser under ett års tid. Givetvis ser borgarna det populistiska i det hela och gör utspel om att de borde skickas till en småländsk bondgård istället. Dessutom låtsas de att 200 000 är mycket pengar när det gäller ett års behandling för den här typen av ungdomar. Det är det inte om man jämför med vad de kan kosta här på hemmaplan. Oavsett så är det här en diskussion vi inte kan vinna. Givetvis ska vi markera för en långsiktig syn på kriminalvård och sånt, men vi vinner inget val på att hålla igång en sådan diskussion. Det förebyggande arbetet med fritidsgårdar och sånt- där har vi vår starka sida, se till att debatten landar där.
* Monarkifrågan. Visst vi har markerat vad vi tycker. Lars Ohly går inte på bröllopet. Bra! Det är en fråga där vi ska svara på tilltal så att säga. Det är en ganska viktig principfråga, men den påverkar inte människors vardag. Att frivilligt då slösa bort det lilla utrymme vi har i debatten på det, är vansinnigt. Den partikamrat som lyfter upp republikdiskussionen i valet gör sig skyldig till förräderi mot både socialismen och feminismen! Folks vardag måste stå i centrum.
* Afganistan. Irakfrågan är mer aktuell. Afganistan är ett kaos och virrvarv. Vi skulle inte gått in, vi borde gå ut. Det är ändå så att det inte finns någon lösning som garranterar ett fritt, oberoende Afganistan där mänskliga rättigheter respekteras. Alltså är det inte svart-vitt, alltså är det mer svårsålt. Alltså slår inte Afghanistan ur ett "röstvärvningshänseende" Irak, Palestina eller t.o.m. sydamerika. Vi bör inför valet fokusera på borgarnas största svagheter, inte sprida ut kritiken på alla brister i deras utrikespolitik.
* Invandringens "problem". Vi får aldrig backa från att ta fajten mot rasism och fascism. Faktum kvarstår dock att det finns väldigt många som sympatiserar med reaktionära åsikter, men som inte tycker att de frågorna är de viktigaste i världen. Oavsett om det gäller rätten till att bära burqa, hedersdiskussionen, eller flyktingmottagande i största allmänhet. Många inser att frågor kring välfärd-, arbete- eller bostadspolitik är mycket, mycket viktigare än antalet flyktingar Sverige tar emot. Då är det dumt om politikerna går ut och säger att de frågorna är de viktigaste... Den andra gruppen av människor (vi själva) som vill ha en human och generös flyktingpolitik till skillnad från nuvarande fästing europa, vi vet redan vad vi ska rösta på (v eller mp). Slutsats- väck med frågan från den politiska dagordningen!
Kanske fyller på med mer. Självklart ska personinriktat trams också slängas bort som Unckels "toblerone-attack" på Sahlin. Tipsar om ett gammalt inlägg från förra valet: "Om detta må valet INTE handla om".
måndag, april 26, 2010
Borgarnas skräck för att låta stockholmarna välja spår i folkomröstning
Folkomröstningar är inte alltid bra. Det ska vara relativt tydliga alternativ, samt inte spela extremister i händerna.
En omröstning om förbifart stockholm är faktiskt jättebra. Frågan ställer inte utgift mot inte utgift, utan frågar väljarna vad man ska satsa på. Vägar eller kollektivtrafik? Borgarna gör en stor grej över att de röd-gröna på det här sättet "kapitulerar" och visar sin oenighet. Jag tycker det är ett ärligt förhållningssätt. I en fråga som är viktig för stockholm och för de olika partierna så måste det vara bättre att man lyfter fram det i det öppna istället för att i maktens korridorer antingen komma fram med en menlös kompromiss eller att man kör över något parti i koalitionen som då sviker sina väljare.
Folkomröstning innebär ju också att även borgarnas väljare får säga sitt. I stället för att bara de röd-grönas kärntrupper får göra det. Lustigt att borgarna är emot det.
Borgarna borde istället fokusera på att se till att omröstningen får omfatta hela stockholms län. Det är inte en fråga endast för stockholms kommun! Osäker vad vänstern står i den frågan.
Svd skriver massa dumheter om hur fel det är med folkomröstning: http://mobil.svd.se/rss.jsp?rssid=17166181&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26articleId%3d4614127&cid=16198091
Det sjuka i sammanhanget är hur entydligt och enkelspårig kritiken följer könsmönster. Göran Persson var bufflig och diktatorisk, Sahlin är mesig och undfallande...
Mycket tyder på att det kommer att bli en smutsig valrörelse...
En omröstning om förbifart stockholm är faktiskt jättebra. Frågan ställer inte utgift mot inte utgift, utan frågar väljarna vad man ska satsa på. Vägar eller kollektivtrafik? Borgarna gör en stor grej över att de röd-gröna på det här sättet "kapitulerar" och visar sin oenighet. Jag tycker det är ett ärligt förhållningssätt. I en fråga som är viktig för stockholm och för de olika partierna så måste det vara bättre att man lyfter fram det i det öppna istället för att i maktens korridorer antingen komma fram med en menlös kompromiss eller att man kör över något parti i koalitionen som då sviker sina väljare.
Folkomröstning innebär ju också att även borgarnas väljare får säga sitt. I stället för att bara de röd-grönas kärntrupper får göra det. Lustigt att borgarna är emot det.
Borgarna borde istället fokusera på att se till att omröstningen får omfatta hela stockholms län. Det är inte en fråga endast för stockholms kommun! Osäker vad vänstern står i den frågan.
Svd skriver massa dumheter om hur fel det är med folkomröstning: http://mobil.svd.se/rss.jsp?rssid=17166181&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26articleId%3d4614127&cid=16198091
Det sjuka i sammanhanget är hur entydligt och enkelspårig kritiken följer könsmönster. Göran Persson var bufflig och diktatorisk, Sahlin är mesig och undfallande...
Mycket tyder på att det kommer att bli en smutsig valrörelse...
måndag, april 12, 2010
Dags för demokratisk grundkurs för Coop och Gp.
Dålig start på dagen. Två upprörande odemokratiska texter var det första som mötte mig denna vecka...
Dels är det Gert Gelotte som i en ledarkrönika (http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.348443-gert-gelotte-ibland-hjalper-lite-smussel) hyllar pensionsöverenskommelsen från början av 90-talet. Han lyfter fram det som politiskt ansvarstagande, att undvika en "vulgärdebatt". En ärligare benämning vore att prata om att eliten på så sätt slapp såväl intern- som externdemokratisk förankring av vårt kanske viktigaste trygghetssystem. Skulle ärligt talat kalla pensionsreformen för den största demokratiska skandalen i Sverige på många, många år... Helt över huvudet på allmänheten, och än värre, vanliga partimedlemmar gjorde man alla svenskar till aktiespekulanter och införde ett system där två grannar som jobbat lika länge på samma företag kan få olika pension! I grunden djupt orättfärdigt. Ett systemskifte som Vänsterpartiets Ulla Hoffman beskrivit i sin utmärkt tunna och lättlästa bok om pensionsskandalen (återkom med bok och länk).
Pensionsreformen handlade inte om mindre korrigeringar som stärkte ekonomin i systemet utan om ett systemskifte. OM man behövde stärka ekonomin i systemet kunde man ökat premierna som betalas in, eller minskat det som betalas ut med ganska enkla grepp. Utan att göra det mindre solidariskt och mer orättvist ur ett könsrespektiv. Det hade inte borgarna något intresse av och uppenbarligen inte kanslihushögern inom s heller... En så genomgripande reform borde inte smusslats igenom utan offentlig debatt. Idealet hade varit en ordentlig folkbildning, med flera alternativ och kanske en folkomröstning, precis som när atp infördes.
Det andra som upprörde mig så här på morgonen var konsum centralt som drygt konstaterar(http://www.dn.se/ekonomi/ingen-coop-bojkott-av-israelvaror-1.1075938) att det är mot deras policies att agera politiskt. I min enfald trodde jag att policies är något som utvecklas löpande och som bestäms av ägarna av ett företag. Coop ägs av ekonomiska föreningar runt om i landet, Konsum, det vill säga medlemmarna. När då ledningen sänder ut pressmeddelanden som låter som vilket privat företag som helst, då är det stötande. Alla konsum medlemmar, oavsett inställning i bojkott-frågan borde följa upp det här noga. Det handlar om Konsums skäl. Kan bli en nystart för konsumentkooperationen, eller den definitiva döden. Ska konsum stå upp för sin egen reklam? I början av 2000-talet hade Konsum Nord följande radioreklam. En tolvårig pojke säger:
"- Det är inte staten eller någon enskild kapitalägare som äger konsum nord, det är du och jag tillsammans."
Upp till bevis, KF. Mitt delägarskap hänger löst känner jag när sådant här händer!
Konsum har ändrat sina policies tidigare. För inte alltför länge sedan så bröt man mot en av sina allra mest grundläggande principer- den om kredit. På 90-talet införde man medmera kort med kredit. Det är ett ordentligt brott mot konsumentkooperationens traditioner och policies. Inget konstigt med det- en organisation får utvecklas. Det borde gälla även i det här fallet.
Dels är det Gert Gelotte som i en ledarkrönika (http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.348443-gert-gelotte-ibland-hjalper-lite-smussel) hyllar pensionsöverenskommelsen från början av 90-talet. Han lyfter fram det som politiskt ansvarstagande, att undvika en "vulgärdebatt". En ärligare benämning vore att prata om att eliten på så sätt slapp såväl intern- som externdemokratisk förankring av vårt kanske viktigaste trygghetssystem. Skulle ärligt talat kalla pensionsreformen för den största demokratiska skandalen i Sverige på många, många år... Helt över huvudet på allmänheten, och än värre, vanliga partimedlemmar gjorde man alla svenskar till aktiespekulanter och införde ett system där två grannar som jobbat lika länge på samma företag kan få olika pension! I grunden djupt orättfärdigt. Ett systemskifte som Vänsterpartiets Ulla Hoffman beskrivit i sin utmärkt tunna och lättlästa bok om pensionsskandalen (återkom med bok och länk).
Pensionsreformen handlade inte om mindre korrigeringar som stärkte ekonomin i systemet utan om ett systemskifte. OM man behövde stärka ekonomin i systemet kunde man ökat premierna som betalas in, eller minskat det som betalas ut med ganska enkla grepp. Utan att göra det mindre solidariskt och mer orättvist ur ett könsrespektiv. Det hade inte borgarna något intresse av och uppenbarligen inte kanslihushögern inom s heller... En så genomgripande reform borde inte smusslats igenom utan offentlig debatt. Idealet hade varit en ordentlig folkbildning, med flera alternativ och kanske en folkomröstning, precis som när atp infördes.
Det andra som upprörde mig så här på morgonen var konsum centralt som drygt konstaterar(http://www.dn.se/ekonomi/ingen-coop-bojkott-av-israelvaror-1.1075938) att det är mot deras policies att agera politiskt. I min enfald trodde jag att policies är något som utvecklas löpande och som bestäms av ägarna av ett företag. Coop ägs av ekonomiska föreningar runt om i landet, Konsum, det vill säga medlemmarna. När då ledningen sänder ut pressmeddelanden som låter som vilket privat företag som helst, då är det stötande. Alla konsum medlemmar, oavsett inställning i bojkott-frågan borde följa upp det här noga. Det handlar om Konsums skäl. Kan bli en nystart för konsumentkooperationen, eller den definitiva döden. Ska konsum stå upp för sin egen reklam? I början av 2000-talet hade Konsum Nord följande radioreklam. En tolvårig pojke säger:
"- Det är inte staten eller någon enskild kapitalägare som äger konsum nord, det är du och jag tillsammans."
Upp till bevis, KF. Mitt delägarskap hänger löst känner jag när sådant här händer!
Konsum har ändrat sina policies tidigare. För inte alltför länge sedan så bröt man mot en av sina allra mest grundläggande principer- den om kredit. På 90-talet införde man medmera kort med kredit. Det är ett ordentligt brott mot konsumentkooperationens traditioner och policies. Inget konstigt med det- en organisation får utvecklas. Det borde gälla även i det här fallet.
onsdag, april 07, 2010
Skilda världar- olika syn på husboende
I dagens metro presenteras en undersökning om hur stor del av hushållen som klarar bankens krav för att kunna köpa en villa.
Skillnaderna mellan stad och land är gigantiska. De groteska villapriserna i storstäderna kompenseras inte av de högre lönerna i dessa områden.
Andelen barnfamiljer som har möjlighet att köpa hus:
malmö 20%
solna 20%
göteborg 30%
fagersta 80%
kiruna 80%
arvidsjaur 90%
Tabellen visar tydligt hur levnadsstandard inte bara handlar om inkomst. Rika kommunen Solna ligger lågt, medan kommuner med betydligt lägre genomsnittlig inkomst ligger betydligt högre.
Jag är inte förvånad över skillnaden. Från diskussioner i ung vänster minns jag att synen på att bo i villa kraftigt varierade utifrån bostadsort. Den måste vi ta med oss när vi utformar vår retorik. Som socialist boende i storstad är det väldigt lätt att titta på villorna vid havet och fräsa: borgare! Det är givetvis rätt och riktigt, men att vilja äga sitt hem, bo naturnära och så vidare är något som fler borde ha möjlighet till, inte tvärtom. Majoriteten av arbetarklassen utanför de tre storstadslänen bor i egna hem. Det är viktigt att ha i åtanke när man svär över villorna och högertokarna i villaägarnas rf...
På mindre orter kan det ofta vara så märkligt att villa är billigare än lägenhet, om man godkänns vill säga. Att sluta missgynna hyresrätten är alltså ett bra krav för alla...
Skillnaderna mellan stad och land är gigantiska. De groteska villapriserna i storstäderna kompenseras inte av de högre lönerna i dessa områden.
Andelen barnfamiljer som har möjlighet att köpa hus:
malmö 20%
solna 20%
göteborg 30%
fagersta 80%
kiruna 80%
arvidsjaur 90%
Tabellen visar tydligt hur levnadsstandard inte bara handlar om inkomst. Rika kommunen Solna ligger lågt, medan kommuner med betydligt lägre genomsnittlig inkomst ligger betydligt högre.
Jag är inte förvånad över skillnaden. Från diskussioner i ung vänster minns jag att synen på att bo i villa kraftigt varierade utifrån bostadsort. Den måste vi ta med oss när vi utformar vår retorik. Som socialist boende i storstad är det väldigt lätt att titta på villorna vid havet och fräsa: borgare! Det är givetvis rätt och riktigt, men att vilja äga sitt hem, bo naturnära och så vidare är något som fler borde ha möjlighet till, inte tvärtom. Majoriteten av arbetarklassen utanför de tre storstadslänen bor i egna hem. Det är viktigt att ha i åtanke när man svär över villorna och högertokarna i villaägarnas rf...
På mindre orter kan det ofta vara så märkligt att villa är billigare än lägenhet, om man godkänns vill säga. Att sluta missgynna hyresrätten är alltså ett bra krav för alla...
onsdag, mars 31, 2010
Föga förvånande Uppdrag granskning
Dagens avsnitt av Uppdrag granskning handlade dels om varför mårdhundar inte ska finnas i Sverige- gääsp, föga intressant. Låt de norrländska jägarna roa sig med att skjuta dem så har de kul och ett skadedjur försvinner, nästa fråga!
Uppdrag granskning handlade också om antalet kvinnor, eller snarare brist på kvinnor i de kommunala bolagsstyrelserna. Endast runt 25% är kvinnor och i hela 32 kommuner finns det inga.
Jag är inte ett dugg förvånad. Det är dels ett klassiskt exempel på utflyttnad av makt när kvinnor kommer in, men också kravet på insyn ökar, i kommunala nämnder. Då flyttar man makten till slutna rum för den politiska eliten.
Vill börja med att säga lite om kommunala bolag i allmänhet. Jag har varit politiskt aktiv i flera olika kommuner av olika storlek och måste tyvärr säga att kommunala bolag är ett otyg. Det finns flera skäl till detta:
- Det finns en utbredd åsikt (som troligen har laggrund) att man ska arbeta "för bolagets bästa". Är politikerna inte tillräckligt kompetenta så översätter man det till att man inte ska politisera. Dylika åsikter kan till och med förekomma i vårt parti.
- Insynen är sämre. De öppna protokollen är intetsägande och koncensustänkandet bidrar också till att det inte fungerar som övrig politiskt styrd verksamhet.
- Små styrelser. Ofta endast fem ledamöter. Det innebär att de mindre partierna sällan får representation. Dessutom är det vanliga att man antingen inte har ersättare eller att de är personliga och inte har närvarorätt. Jag satt personligen som ersättare i länstrafiken i Västerbotten i fyra år utan att vara på ett enda möte.
- Dessutom är det ibland så att styrelserna tillsätts från flera kommuner eller kommun och landsting, vilket också gör att varje parti får tillsätta färre platser. I praktiken som bäst en per parti förutom det (s)tora partiet.
Kombinerar man ovanstående med insikten om att vi har en patriarkal maktordning i samhället, så inser man att det blir ont om kvinnor. Att till EN plats se till att det blir en kvinna (eller relativt ung/ny medlem) är oändligt mycket svårare än att till TVÅ platser tillsätta en kvinna bredvid den gamle gubben som suttit i bostadsbolagets styrelse i sju mandatperioder. Ska det ske förändringar av könsfördelningen i styrelserna innebär det att du ska neka folk omval, vilket är känsligare och obekvämare än att stoppa in en ny bredvid den som suttit länge.
Vilka som suttit länge vet vi ju alla... Jag vill på inget sätt säga att ovanstående fråntar partiernas ansvar för att ta tag i frågan, snarare tvärtemot peka på varför det kräver mer ansträngning och aktiva beslut för att ändra på det nuvarande läget. Jag kan också, självkritiskt erkänna, att jag som valberedare inte tänkt på styrelser och nämnder som separata enheter. Kan nog erkänna att jag haft lättare att tänka på man-kvinna där det funnits flera platser att tillsätta, än att ha koll på hur många "enpersonersnämnder/styrelser" som tillsätts med respektive kön. Jag är dessvärre knappast ensam. Kryddar man sedan det hela med den klassiska grejen att män tackar ja till uppdrag de inte är kompetenta till, medan kvinnor tackar nej till uppdrag de ÄR kompetenta till, ja då blir det uppenbart vad effekten blir.
Tycker kommentarerna från politikerna i Uppdrag granskning var ganska dåliga. Väldigt individfokuserade, men tyvärr inbjuder ju ofta reportrarna till det. Det är förbättrade strukturer som krävs, inte att enskilda kvinnor säger "jag vill!" (även om det emellanåt vore tacksamt för våra stackars valberedare)
Uppdrag granskning handlade också om antalet kvinnor, eller snarare brist på kvinnor i de kommunala bolagsstyrelserna. Endast runt 25% är kvinnor och i hela 32 kommuner finns det inga.
Jag är inte ett dugg förvånad. Det är dels ett klassiskt exempel på utflyttnad av makt när kvinnor kommer in, men också kravet på insyn ökar, i kommunala nämnder. Då flyttar man makten till slutna rum för den politiska eliten.
Vill börja med att säga lite om kommunala bolag i allmänhet. Jag har varit politiskt aktiv i flera olika kommuner av olika storlek och måste tyvärr säga att kommunala bolag är ett otyg. Det finns flera skäl till detta:
- Det finns en utbredd åsikt (som troligen har laggrund) att man ska arbeta "för bolagets bästa". Är politikerna inte tillräckligt kompetenta så översätter man det till att man inte ska politisera. Dylika åsikter kan till och med förekomma i vårt parti.
- Insynen är sämre. De öppna protokollen är intetsägande och koncensustänkandet bidrar också till att det inte fungerar som övrig politiskt styrd verksamhet.
- Små styrelser. Ofta endast fem ledamöter. Det innebär att de mindre partierna sällan får representation. Dessutom är det vanliga att man antingen inte har ersättare eller att de är personliga och inte har närvarorätt. Jag satt personligen som ersättare i länstrafiken i Västerbotten i fyra år utan att vara på ett enda möte.
- Dessutom är det ibland så att styrelserna tillsätts från flera kommuner eller kommun och landsting, vilket också gör att varje parti får tillsätta färre platser. I praktiken som bäst en per parti förutom det (s)tora partiet.
Kombinerar man ovanstående med insikten om att vi har en patriarkal maktordning i samhället, så inser man att det blir ont om kvinnor. Att till EN plats se till att det blir en kvinna (eller relativt ung/ny medlem) är oändligt mycket svårare än att till TVÅ platser tillsätta en kvinna bredvid den gamle gubben som suttit i bostadsbolagets styrelse i sju mandatperioder. Ska det ske förändringar av könsfördelningen i styrelserna innebär det att du ska neka folk omval, vilket är känsligare och obekvämare än att stoppa in en ny bredvid den som suttit länge.
Vilka som suttit länge vet vi ju alla... Jag vill på inget sätt säga att ovanstående fråntar partiernas ansvar för att ta tag i frågan, snarare tvärtemot peka på varför det kräver mer ansträngning och aktiva beslut för att ändra på det nuvarande läget. Jag kan också, självkritiskt erkänna, att jag som valberedare inte tänkt på styrelser och nämnder som separata enheter. Kan nog erkänna att jag haft lättare att tänka på man-kvinna där det funnits flera platser att tillsätta, än att ha koll på hur många "enpersonersnämnder/styrelser" som tillsätts med respektive kön. Jag är dessvärre knappast ensam. Kryddar man sedan det hela med den klassiska grejen att män tackar ja till uppdrag de inte är kompetenta till, medan kvinnor tackar nej till uppdrag de ÄR kompetenta till, ja då blir det uppenbart vad effekten blir.
Tycker kommentarerna från politikerna i Uppdrag granskning var ganska dåliga. Väldigt individfokuserade, men tyvärr inbjuder ju ofta reportrarna till det. Det är förbättrade strukturer som krävs, inte att enskilda kvinnor säger "jag vill!" (även om det emellanåt vore tacksamt för våra stackars valberedare)
onsdag, mars 10, 2010
Bloggen lever igen+ dåligt ST-tidningen!
Ja, då är det dags att spotta i nävarna och börja blogga igen. På årsmötet härom helgen så fick jag förtroende att stå på tredje plats på Vänsterpartiets lista. Det innebär faktiskt att jag bör rycka upp mig!
Om inte annat så är det en övning i skrivande som kanske leder fram till en och annan insändare i lokaltidningen.
Lokaltidningen, ja. Denna tidning är egentligen två. Dels en prenumerationstidning som kommer ut torsdagar och lördagar, dels en gratistidning som delas ut på tisdagar. Gratistidningen delas ut till alla hushåll i Stenungsund samt på Orust och Tjörn. Tror den även delas ut i Kode och i Ljungkile, men jag är inte säker. Det gör i vilket fall att upplagan är ganska stor. Överlag är det också en bra lokaltidning, lite mer journalism än vissa andra liknande tidningar jag läst genom åren. Nu har de dock gjort en riktigt dålig grej, där de inte alls tar sitt publicistiska ansvar. De har tagit bort insändarsidan från gratistidningen. Där får man endast publicera "applåder" och "ris", alltså korta, enkla inlägg. Rimlig förrändring ett valår? Knappast.
Det är ingen nyhet att insändare är populära, att då försöka öka intresset för prenumerationstidningen är väl inte orimligt, men någonstans så är det mycket dåligt att göra det genom att strypa den lokala debatten. Genom ett avskaffande av insändare och debatt bidrar man till att öka sin egen journalistiks totala monopol på nyhetsvärdering. Stenungsund ligger nämligen i något av en mediaskugga. Göteborgs Posten skriver ytterst sumariskt om orten, Bohuslänningen knappt alls. Det som inte ST-tidningen skriver om når inte folk. Tidigare kunde man åtminstone genom insändare markera om man inte delade tidningens värdering av saker och ting. Nu stängs möjligheten att nå 90% av hushållen i regionen. Uselt!
Om inte annat så är det en övning i skrivande som kanske leder fram till en och annan insändare i lokaltidningen.
Lokaltidningen, ja. Denna tidning är egentligen två. Dels en prenumerationstidning som kommer ut torsdagar och lördagar, dels en gratistidning som delas ut på tisdagar. Gratistidningen delas ut till alla hushåll i Stenungsund samt på Orust och Tjörn. Tror den även delas ut i Kode och i Ljungkile, men jag är inte säker. Det gör i vilket fall att upplagan är ganska stor. Överlag är det också en bra lokaltidning, lite mer journalism än vissa andra liknande tidningar jag läst genom åren. Nu har de dock gjort en riktigt dålig grej, där de inte alls tar sitt publicistiska ansvar. De har tagit bort insändarsidan från gratistidningen. Där får man endast publicera "applåder" och "ris", alltså korta, enkla inlägg. Rimlig förrändring ett valår? Knappast.
Det är ingen nyhet att insändare är populära, att då försöka öka intresset för prenumerationstidningen är väl inte orimligt, men någonstans så är det mycket dåligt att göra det genom att strypa den lokala debatten. Genom ett avskaffande av insändare och debatt bidrar man till att öka sin egen journalistiks totala monopol på nyhetsvärdering. Stenungsund ligger nämligen i något av en mediaskugga. Göteborgs Posten skriver ytterst sumariskt om orten, Bohuslänningen knappt alls. Det som inte ST-tidningen skriver om når inte folk. Tidigare kunde man åtminstone genom insändare markera om man inte delade tidningens värdering av saker och ting. Nu stängs möjligheten att nå 90% av hushållen i regionen. Uselt!
tisdag, mars 09, 2010
Stenungsunds kommunlista
Förra söndagen hade vi årsmöte i Vänsterpartiet Stenungsund. En tapper liten skara samlades på kommunhuset för att markera slutet på 2009 och starten på valåret...
Stenungsund är inte den största eller den starkaste partiföreningen, men vi står målmedvetna inför valrörelsen och vår viktiga uppgift- få bort den grymt orättvisa kommunledningen!
Några av deras "brott" den senaste tiden:
- Reat ut hyresrätterna i Stora Höga. Inte nog med att de tar bort de enda hyresrätterna i Stora Höga, de sålde dem dessutom för billigt. Mindre än ett halvår senare har redan ett par lägenheter sålts vidare, med betydande vinst. Fin gåva till vissa kommuninvånare...
- Avskaffat nattis. Arbetslinjens partier försämrar servicen till långpendlare och skiftarbetare. Arbetslinjen tycks bara betyda att krav ska ställas på individen, inte på kommunen. Tidigare inlägg hittar du här.
- Kortsiktig lösning på vattenproblemet som hotar naturvärden och friluftsliv. I stället för att jobba fram en långsiktigt hållbar lösning på vattenfrågan ihop med regionen så bestämmer man sig för att bygga en vattentäkt i Svartedalens natura 2000 område. Inget annat än en skandal!
- En rasering av vår utmärkta kulturskola genom en halvering av anslaget.
Listan kunde göras längre, med vårdnadsbidrag och andra briljanta förslag, men tror att behovet av en ny kommunledning står klar för alla och envar! Ovanstående kommer vi också strax att dela ut i var och varannan brevlåda i valda delar av kommunen. För Stenungsund kan bättre!
VÅR KOMMUNLISTA:
1. Birgit Lövkvist, Undersköterska Stenungsund.
2. Jan Alexandersson, Ombudsman, Munkedal/Stenungsund.
3. Mikael Wallgren, Växeltelefonist*, Smundstorp.
4. Florénce Friden, Lärare, Stenungsund.
5. Staffan Lundstedt, Lärare, Stenungsund.
6. Fridah Lundstedt, ?, Stenungsund.
7. Bo Sandberg, Präst, Stenungsund.
8. Eva Johnels, Sjukgymnast, Stenungsund.
* Lite oklart vad jag kommer att skriva här. Jobbar för tillfället med kvalitétsgranskning på ett telefonförsäljningsföretag, men jobbar extra som växeltelefonist på taxi. Vill gärna ha det som jobb...
Namn kan tillkomma.
Stenungsund är inte den största eller den starkaste partiföreningen, men vi står målmedvetna inför valrörelsen och vår viktiga uppgift- få bort den grymt orättvisa kommunledningen!
Några av deras "brott" den senaste tiden:
- Reat ut hyresrätterna i Stora Höga. Inte nog med att de tar bort de enda hyresrätterna i Stora Höga, de sålde dem dessutom för billigt. Mindre än ett halvår senare har redan ett par lägenheter sålts vidare, med betydande vinst. Fin gåva till vissa kommuninvånare...
- Avskaffat nattis. Arbetslinjens partier försämrar servicen till långpendlare och skiftarbetare. Arbetslinjen tycks bara betyda att krav ska ställas på individen, inte på kommunen. Tidigare inlägg hittar du här.
- Kortsiktig lösning på vattenproblemet som hotar naturvärden och friluftsliv. I stället för att jobba fram en långsiktigt hållbar lösning på vattenfrågan ihop med regionen så bestämmer man sig för att bygga en vattentäkt i Svartedalens natura 2000 område. Inget annat än en skandal!
- En rasering av vår utmärkta kulturskola genom en halvering av anslaget.
Listan kunde göras längre, med vårdnadsbidrag och andra briljanta förslag, men tror att behovet av en ny kommunledning står klar för alla och envar! Ovanstående kommer vi också strax att dela ut i var och varannan brevlåda i valda delar av kommunen. För Stenungsund kan bättre!
VÅR KOMMUNLISTA:
1. Birgit Lövkvist, Undersköterska Stenungsund.
2. Jan Alexandersson, Ombudsman, Munkedal/Stenungsund.
3. Mikael Wallgren, Växeltelefonist*, Smundstorp.
4. Florénce Friden, Lärare, Stenungsund.
5. Staffan Lundstedt, Lärare, Stenungsund.
6. Fridah Lundstedt, ?, Stenungsund.
7. Bo Sandberg, Präst, Stenungsund.
8. Eva Johnels, Sjukgymnast, Stenungsund.
* Lite oklart vad jag kommer att skriva här. Jobbar för tillfället med kvalitétsgranskning på ett telefonförsäljningsföretag, men jobbar extra som växeltelefonist på taxi. Vill gärna ha det som jobb...
Namn kan tillkomma.
fredag, december 04, 2009
Vad kulturinstutioner och arenabyggen har gemensamt:
Jo, att de inte kan hålla budgetar.
I Västerås så är det strid för att man inte klarar av att upprätthålla sin produktion av "Mig äger ingen". Givetvis jättetragiskt, men NU säger man det! Hur svårt kan det vara att räkna i början av budgetåret- hur många artister- hur mycket hyra- hur mycket rekvisita- hur mycket räcker det till?
Är inte insatt i detaljerna, men det är inte första gången kulturtjommar inte kan räkna. Skillnaden är att det i Västerås kombineras med kulturfientliga borgare som inte ens ser en succé när den är framför näsan på dem...
Samma när det gäller arenabyggen. Sitter här och lyssnar på P4 Väst och hör att Arenabygget i Vänersborg har blivit ytterligare SJU miljoner dyrare. Det är något ruttet, inte bara med detta bygge*, utan med de flesta offentliga byggen (Ullevi, Öresundsbron, skolbyggen, m.m.). Vet inte var felet ligger- branschfel, dåliga upphandlare eller bara flata politiker?
Om man gör en beställning av 1000 kanyler till sjukvården så kommer de inte efteråt och säger "oj då, det blev visst 25% dyrare". När det gäller byggnationer däremot så läggs det i nämnder och i fullmäktige fram ett förslag, vi politiker överväger noga om vi tycker det är värt det. Därefter sätter det igång och helt plötsligt blir det ENORMT mycket dyrare! De ökade utgifterna dyker antingen bara upp som gubben i lådan, eller också tas det i någon begränsad krets av politiker, typ Fritidsnämndens presidium...
* Här är arena Vänersborg ett utmärkt exempel. När den Vänsterpartistiska ledamoten ville få ut alla fakta, bland annat ett avtal som ledande kommunpolitiker tecknat med bandyklubben så fick han inte det. Skandal! Dylikt hemlighetsmakeri är legio i byggärenden.
En offert är en offert. Varför ska skattebetalarna ta ansvaret för odugliga byggherrar?
I Västerås så är det strid för att man inte klarar av att upprätthålla sin produktion av "Mig äger ingen". Givetvis jättetragiskt, men NU säger man det! Hur svårt kan det vara att räkna i början av budgetåret- hur många artister- hur mycket hyra- hur mycket rekvisita- hur mycket räcker det till?
Är inte insatt i detaljerna, men det är inte första gången kulturtjommar inte kan räkna. Skillnaden är att det i Västerås kombineras med kulturfientliga borgare som inte ens ser en succé när den är framför näsan på dem...
Samma när det gäller arenabyggen. Sitter här och lyssnar på P4 Väst och hör att Arenabygget i Vänersborg har blivit ytterligare SJU miljoner dyrare. Det är något ruttet, inte bara med detta bygge*, utan med de flesta offentliga byggen (Ullevi, Öresundsbron, skolbyggen, m.m.). Vet inte var felet ligger- branschfel, dåliga upphandlare eller bara flata politiker?
Om man gör en beställning av 1000 kanyler till sjukvården så kommer de inte efteråt och säger "oj då, det blev visst 25% dyrare". När det gäller byggnationer däremot så läggs det i nämnder och i fullmäktige fram ett förslag, vi politiker överväger noga om vi tycker det är värt det. Därefter sätter det igång och helt plötsligt blir det ENORMT mycket dyrare! De ökade utgifterna dyker antingen bara upp som gubben i lådan, eller också tas det i någon begränsad krets av politiker, typ Fritidsnämndens presidium...
* Här är arena Vänersborg ett utmärkt exempel. När den Vänsterpartistiska ledamoten ville få ut alla fakta, bland annat ett avtal som ledande kommunpolitiker tecknat med bandyklubben så fick han inte det. Skandal! Dylikt hemlighetsmakeri är legio i byggärenden.
En offert är en offert. Varför ska skattebetalarna ta ansvaret för odugliga byggherrar?
söndag, oktober 11, 2009
Ytlig journalistik av Kalla Fakta
Såg nyss programmet Kalla Fakta på TV4. Det handlade om riksdagsmännens frånvaro. Mycket i programmet var bra, t.ex. att man så tydligt visade på Thomas Bodströms rena mygel. Ja, jag väljer att använda det ordet. Att inte göra några avdrag från sin riksdagslön när han missar voteringar för att han är på advokatuppdrag, det är inte snyggt.
Programmet i övrigt var dock ganska ytligt. Visar lite snabba siffror över frånvaron. Förutom Bodström så hängs inte särskilt många ut. Någon centerpartist, men på det hela taget så nämns bara frånvaron, inte så mycket VARFÖR.
Siffrorna för varje ledamot hittar du här. Vad som står där förklaras här.
Någon förståsigpåare intervjuades också och sa att voteringarna är jätteviktiga. Det är faktiskt inte sant. Formellt och imagemässigt kanske, men däremot inte i praktiken. Det finns inget som avgörs i plenaomröstningen, då är det redan klart. Det är kommittéarbetet som spelar roll. Sen är det en väldigt stor skillnad om någon är frånvarande pga studiebesök, torgmöten eller sjukdom, jämfört med pengakåta mångsysslare.
Skulle räkna ut de olika partiernas siffror, men kom bara en bit in i sosseriet innan jag upptäckte att de är alldeles för många... :) Inga relevanta siffror ändå. I stor utsträckning om man tittar på partierna är det just de mest aktiva och kända ledamöterna som är frånvarande. Helt enkelt de som är ute. Direkt kan man säga att Vänsterpartiets siffror är lägre än Socialdemokraternas. Vänsterpartiets snitt blev 18,72%. Vanliga summor är 11-17% frånvaro. Sex ledamöter låg högre, däribland gruppledare Alice Åström (60%). Övriga var Lars Ohly (43%), Lena Ohlsson (34%), Wiwi-Anne Johansson (31%), Marie Engström (26%) och Siv Holma (23%).
Mona Sahlin sätter kanske rekord, hon har lyckats undvika ALLA voteringar. Det är kanske att gå lite väl långt?
Mer intressant hade det varit om de granskat de sidouppdrag de förtroendevalda har, men det hade väl ansets som partiskt eftersom det blivit så obehagligt för de borgerliga...
Inkomstmässigt ser det bra ut för vår grupp, ingenting signalerar några stora slantar från kringuppdrag. Ingen drar in över 800 000. Högst ligger Alice Åström och Siv Holma, bägge runt 750 000.
Programmet i övrigt var dock ganska ytligt. Visar lite snabba siffror över frånvaron. Förutom Bodström så hängs inte särskilt många ut. Någon centerpartist, men på det hela taget så nämns bara frånvaron, inte så mycket VARFÖR.
Siffrorna för varje ledamot hittar du här. Vad som står där förklaras här.
Någon förståsigpåare intervjuades också och sa att voteringarna är jätteviktiga. Det är faktiskt inte sant. Formellt och imagemässigt kanske, men däremot inte i praktiken. Det finns inget som avgörs i plenaomröstningen, då är det redan klart. Det är kommittéarbetet som spelar roll. Sen är det en väldigt stor skillnad om någon är frånvarande pga studiebesök, torgmöten eller sjukdom, jämfört med pengakåta mångsysslare.
Skulle räkna ut de olika partiernas siffror, men kom bara en bit in i sosseriet innan jag upptäckte att de är alldeles för många... :) Inga relevanta siffror ändå. I stor utsträckning om man tittar på partierna är det just de mest aktiva och kända ledamöterna som är frånvarande. Helt enkelt de som är ute. Direkt kan man säga att Vänsterpartiets siffror är lägre än Socialdemokraternas. Vänsterpartiets snitt blev 18,72%. Vanliga summor är 11-17% frånvaro. Sex ledamöter låg högre, däribland gruppledare Alice Åström (60%). Övriga var Lars Ohly (43%), Lena Ohlsson (34%), Wiwi-Anne Johansson (31%), Marie Engström (26%) och Siv Holma (23%).
Mona Sahlin sätter kanske rekord, hon har lyckats undvika ALLA voteringar. Det är kanske att gå lite väl långt?
Mer intressant hade det varit om de granskat de sidouppdrag de förtroendevalda har, men det hade väl ansets som partiskt eftersom det blivit så obehagligt för de borgerliga...
Inkomstmässigt ser det bra ut för vår grupp, ingenting signalerar några stora slantar från kringuppdrag. Ingen drar in över 800 000. Högst ligger Alice Åström och Siv Holma, bägge runt 750 000.
onsdag, oktober 07, 2009
Pinsamt Herman Lindqvist
Jag är inte den som skriker om "kränkt" och "rasism" så fort någon formulerar sig lite småtokigt, eller om man har fräckheten att ge en glass ett namn, som typ berättar om vad det är för färg på glassen... Däremot blir jag förbannad när en krönikör i Aftonbladet väljer att klappa en medborgare på huvudet och förklara att bara för att han är invandrare, så vet han nog ingenting.
Läs det här stycket:
"Murad Artins drygt 3 000 örebroare* motsvarar ungefär de fem procent av väljarna som hans vänsterparti fick i senaste valet. Den stora massan av örebroarna röstade således på andra partier och har helt andra åsikter än extremvänstern. De kanske rent av hade sett fram emot festen och ståhejet. Kanske är det också så att de flesta infödda örebroare har en annan känsla för Sveriges och Örebro stads historia än Murad Artin, som kom som armenisk flykting från Irak och kanske inte är riktigt insatt i sitt nya hemlands historia."
* Syftar på en dörrknackningskampanj som (v) gjort i Örebro.
Resten av artikeln fortsätter i samma stil. Läs Murads ödmjuka svar här. Läs också ett längre blogginlägg från Helena Duroj (Vänsterpartist ifrån Stockholm).
Herman Lindqvists historieböcker brukar i känd liberal anda ideligen påpeka hur multi-kulti vår historia, vilket står i rak motsats till denna usla krönika. Skämmes!
Läs det här stycket:
"Murad Artins drygt 3 000 örebroare* motsvarar ungefär de fem procent av väljarna som hans vänsterparti fick i senaste valet. Den stora massan av örebroarna röstade således på andra partier och har helt andra åsikter än extremvänstern. De kanske rent av hade sett fram emot festen och ståhejet. Kanske är det också så att de flesta infödda örebroare har en annan känsla för Sveriges och Örebro stads historia än Murad Artin, som kom som armenisk flykting från Irak och kanske inte är riktigt insatt i sitt nya hemlands historia."
* Syftar på en dörrknackningskampanj som (v) gjort i Örebro.
Resten av artikeln fortsätter i samma stil. Läs Murads ödmjuka svar här. Läs också ett längre blogginlägg från Helena Duroj (Vänsterpartist ifrån Stockholm).
Herman Lindqvists historieböcker brukar i känd liberal anda ideligen påpeka hur multi-kulti vår historia, vilket står i rak motsats till denna usla krönika. Skämmes!
torsdag, augusti 20, 2009
Orättvisa vägtullar- nej tack!
Läste dagens Göteborgs Posten (lib) på väg in till jobbet och höll på att sätta frukosten i fel strupe. Äntligen har man tagit ett stort steg mot trängselavgifter, rapporterar GP. Problemet är dock att man planerar att lägga cirkeln i alldeles för stora cirklar utanför stan. I praktiken kommer knappt några göteborgare få betala trängselavgift. Däremot så kommer vi i kranskommunerna att få betala.
Det är ett par saker som upprör mig med det förslag som GP publicerar i dag.
1) Bilghetton som Mölnlycke, Askim, Torslanda och liknande villaförorter (lite elakt mot Mölnlycke som har en mycket blandad bebyggelse)hamnar INNANFÖR tullgränsen. Knappast bra, mycket dåligt både ur miljö- och intäktssynpunkt.
2) Blir den här tullformen allvar så hoppas jag att eventuella pengar för upprustning av kollektivtrafik INTE går till Göteborgs redan väl utbyggda trafik, utan till kranskommunernas många gånger bristfälliga kollektivtrafik.
Anledningen till det tokigt stora nätet är att det är svårt att hitta lämpliga stationer för tullarna i Göteborg. Finns alldeles för många vägar jämfört med Stockholm tydligen. Nej, gör om gör rätt. Krävs det fler tullstationer så får det väl bli så. Hoppas Vänsterpartiet står på sig, inte ska väl askimsborna komma undan?
I norr borde tullen ligga vid Bäckebol, vid nordost kanske vid gamlestan, i öst vid redbergsplatsen-delsjön, i syd vid Frölunda torg, i sydväst vid Saltholmen och i väst mellan torslanda och länsmansgården, typ. Vet inte om det är möjligt, men Askim, Torslanda och Mölnlycke måste bara få betala!
För den som mot all rimlighet tycker det är onödigt att begränsa bilismen i städerna läs gärna detta om att Stockholmare riskerar dö sju månader tidigare än alla andra. Från Aftonbladet. I och för sig, inte gråter jag över om fjollträskare dör före oss andra, men det torde ju påverka folk i Göteborg också...
Det är ett par saker som upprör mig med det förslag som GP publicerar i dag.
1) Bilghetton som Mölnlycke, Askim, Torslanda och liknande villaförorter (lite elakt mot Mölnlycke som har en mycket blandad bebyggelse)hamnar INNANFÖR tullgränsen. Knappast bra, mycket dåligt både ur miljö- och intäktssynpunkt.
2) Blir den här tullformen allvar så hoppas jag att eventuella pengar för upprustning av kollektivtrafik INTE går till Göteborgs redan väl utbyggda trafik, utan till kranskommunernas många gånger bristfälliga kollektivtrafik.
Anledningen till det tokigt stora nätet är att det är svårt att hitta lämpliga stationer för tullarna i Göteborg. Finns alldeles för många vägar jämfört med Stockholm tydligen. Nej, gör om gör rätt. Krävs det fler tullstationer så får det väl bli så. Hoppas Vänsterpartiet står på sig, inte ska väl askimsborna komma undan?
I norr borde tullen ligga vid Bäckebol, vid nordost kanske vid gamlestan, i öst vid redbergsplatsen-delsjön, i syd vid Frölunda torg, i sydväst vid Saltholmen och i väst mellan torslanda och länsmansgården, typ. Vet inte om det är möjligt, men Askim, Torslanda och Mölnlycke måste bara få betala!
För den som mot all rimlighet tycker det är onödigt att begränsa bilismen i städerna läs gärna detta om att Stockholmare riskerar dö sju månader tidigare än alla andra. Från Aftonbladet. I och för sig, inte gråter jag över om fjollträskare dör före oss andra, men det torde ju påverka folk i Göteborg också...
onsdag, augusti 12, 2009
Verklighetsfrånvända riksdagsledamöter?
Läser i dagens GP att en majoritet av (s) och (v) ledamöterna i riksdagen tror att miljö och klimatfrågorna kommer att bli de viktigaste frågorna i nästa riksdagsval. Det är minst sagt upprörande! Jag kan hålla med om att miljöfrågorna kommer få en mer framskjuten placering än förra valet, men att placera det som den viktigaste frågan är snudd på provocerande.
Vi skriver 2009, snart har fyra år av borgerligt systemskifte pågått. Det har blivit dyrare att vara med i A-kassan, vi har en regering som hetsar mot stora grupper i samhället, som försöker (med viss framgång) ställa "arbetare" mot "parasiter". Arbetslösheten skenar iväg. Att då förbereda sig på att göra miljön till viktigaste politiska frågan, det är närmast att beteckna som klassförräderi (ursäkta gammelsvenskan)!
Företag säger upp anställda på lösa grunder, ger dem inte en anständig lön under uppsägningen och i frånvaro av fackmedlemskap och a-kassa står de helt utan skydd. Ska vi gå ut till dessa och prata om det stora miljöhotet i valrörelsen? Skärpning för f-n!
Knappt någon litar på försäkringskassan längre, de privata försäkringsbolagen skär guld med smörkniv. Nästan alla känner till någon som blivit överkörda av denna myndighet, men nej, om detta ska inte valrörelsen handla om.
Kommunernas ekonomi är rent ut sagt skitdålig. Folk sägs upp, skolor och fritidsgårdar läggs ned. Så förstärker man krisen. Oavsett vilka utspel diverse borgerliga figurer ägnar sig åt, så är den borgerliga regeringen ytterst ansvarig för detta. De satsar hellre pengar på meningslösa skattesänkningar som i stor utsträckning gynnar dem som ändå klarar sig bra i krisen. Den som har ett fast jobb och bolån har MER pengar i plånboken i dag än för ett år sedan.
Den enda förmildrande omständigheten jag kan tänka mig är att våra riksdagsledamöter funderat i termer av hur media fungerar. Att denna väletablerade, välsituerade och inskränkta elit som kallas media främst kommer vara intresserade av "stora" frågor som jordens framtid, eller hur man nu ska beskriva miljöfrågorna. Klart att de politiska proffstyckarna, strunt samma om det är Lena Melin på Aftonbladet eller Peter Volodarski på DN inte känner sig berörda av det sönderfallande välfärdsbygget. I den kontexten så är det väl troligt att miljöfrågorna kommer ältas mer än de förtjänar i valrörelsen. Desto större anledning för oss att lägga fokus på de viktigaste frågorna.
Borde kryddat det här inlägget med lite siffror om hur illa det är ställt i konungariket, men så blev det inte! :)
Vi skriver 2009, snart har fyra år av borgerligt systemskifte pågått. Det har blivit dyrare att vara med i A-kassan, vi har en regering som hetsar mot stora grupper i samhället, som försöker (med viss framgång) ställa "arbetare" mot "parasiter". Arbetslösheten skenar iväg. Att då förbereda sig på att göra miljön till viktigaste politiska frågan, det är närmast att beteckna som klassförräderi (ursäkta gammelsvenskan)!
Företag säger upp anställda på lösa grunder, ger dem inte en anständig lön under uppsägningen och i frånvaro av fackmedlemskap och a-kassa står de helt utan skydd. Ska vi gå ut till dessa och prata om det stora miljöhotet i valrörelsen? Skärpning för f-n!
Knappt någon litar på försäkringskassan längre, de privata försäkringsbolagen skär guld med smörkniv. Nästan alla känner till någon som blivit överkörda av denna myndighet, men nej, om detta ska inte valrörelsen handla om.
Kommunernas ekonomi är rent ut sagt skitdålig. Folk sägs upp, skolor och fritidsgårdar läggs ned. Så förstärker man krisen. Oavsett vilka utspel diverse borgerliga figurer ägnar sig åt, så är den borgerliga regeringen ytterst ansvarig för detta. De satsar hellre pengar på meningslösa skattesänkningar som i stor utsträckning gynnar dem som ändå klarar sig bra i krisen. Den som har ett fast jobb och bolån har MER pengar i plånboken i dag än för ett år sedan.
Den enda förmildrande omständigheten jag kan tänka mig är att våra riksdagsledamöter funderat i termer av hur media fungerar. Att denna väletablerade, välsituerade och inskränkta elit som kallas media främst kommer vara intresserade av "stora" frågor som jordens framtid, eller hur man nu ska beskriva miljöfrågorna. Klart att de politiska proffstyckarna, strunt samma om det är Lena Melin på Aftonbladet eller Peter Volodarski på DN inte känner sig berörda av det sönderfallande välfärdsbygget. I den kontexten så är det väl troligt att miljöfrågorna kommer ältas mer än de förtjänar i valrörelsen. Desto större anledning för oss att lägga fokus på de viktigaste frågorna.
Borde kryddat det här inlägget med lite siffror om hur illa det är ställt i konungariket, men så blev det inte! :)
torsdag, juli 16, 2009
Malin Lernfelt är antingen inkompetent eller ohederlig
I dagens GP funderar Malin Lernfelt över om nätverket YIMBY är en s-förening. Anledningen är att deras agenda står nära socialdemokraterna (enligt Malin själv) och att en av de drivande bakom nätverket i Göteborg är en aktiv socialdemokrat. Malin passar också på att spy galla över att fritidsledaren Ana Rubin från Kortedala deltagit i en debatt i SVT inför EMU-folkomröstningen, UTAN att det tydligt utannonserats att "lyssna inte på henne, hon är en hemsk Vänsterpartist".
När det gäller Ana kan jag ju meddela att det inte är så svårt att få fram hennes politiska tillhörighet. Pröva att googla på det inte helt vanliga namnet "Ana Rubin" så får ni se...
Åter till Malin Lernfelts inkompetens eller ohederlighet. Så här är det, Sverige är ett av världens mest föreningstäta länder, det senaste decenniet har det också poppat upp massa nätverk. För ett antal år sedan lästa jag att den genomsnittlige svensken är med i ca 4 föreningar. Personligen är jag med i följande föreningar/nätverk:
- Vänsterpartiet (Stenungsund)
- COOP
- Unionen (TCO)
- Riksförbundet Spelberoende
- Svenska kyrkan
- COOP Svalbard
- YIMBY (nätverk för bättre stadsplanering)
Har tidigare varit med i bl.a:
- Hyresgästföreningen (borde gå med igen, även om jag i dagsläget inte hyr i ordets rätta betydelse)
- Svensk-Kubanska föreningen (borde gå med igen)
- Jag vill ha bostad (borde gå med igen)
- Svenska Scoutförbundet (orkar inte gå med igen, men älskade verkligen det)
- Härryda IF
- Landvetter Judoklubb
- Vänsterns studentförbund
- Umeå studentkår
- West Front (Frölunda IF:s supporterklubb, alltså fotboll)
- Hotell och restauranganställdas förbund (LO)
- Ung Vänster
- KUV
- Rädda ungdomens hus (GBG)
- Anti-porr gruppen (Umeå)
Borde bli medlem i:
- Palestinagrupperna.
- PRO (någon gång, låångt fram)
Så, detta är min meritlista. Utelämnat någon enstaka. Här samlas alltså helt opolitiska (Härryda IF, m.fl.), rena partier, samt intresse- och solidaritetsorganisationer. Vad är, enligt Lernfelt, mygel och vad är vanligt föreningsarbete?
Ägnade jag mig åt förtäckt indoktrinering när jag var scoutledare på 90-talet? Nej, knappast. Den gyllene regeln är att den förening man är med i för tillfället också är den förening man företräder. I facket är man fackmedlem, i partiet är man partimedlem. Sedan att man alltid är sig själv och sina värderingar, det går inte att komma ifrån.
Det som stör mig är att Lernfelt knappast reagerar över Rotary, Skattebetalarnas förening, Villaägarna, Jägarförbundet eller någon annan av alla dessa föreningar som i praktiken är borgerliga. Eller den märkliga gruppen ornitologer vars största uppgift i världen är att hindra utbyggnad av järnväg, vindkraft och andra bra miljösatsningar- var placerar man dem?
För å inte tala om alla olika bokförlag och tankesmedjor som är förment opolitiska, Timbro, SNS och allt vad de heter. Svenskt Näringsliv har ju också varit så smarta att de startat en sidoorganisation för att kampanja mot kommunalt ägande, för att dölja politiken bakom det hela. Smart. Ännu smartare blir det om man tar i beaktande att organisationen låter som en statlig myndighet. Den heter Institutet mot mutor.
Angående korruption i största allmänhet så heter det ju att intresset aldrig ljuger. tidningen Aktuellt i Politiken (s) beskriver de olika pengastrukturerna i partierna här.
Gissa vilket parti som får över 30 miljoner från hemliga donatorer varje år? Gissa vilket parti som vägrar lämna ut dem som ger mer än 20 000 till partiet?
När det gäller Ana kan jag ju meddela att det inte är så svårt att få fram hennes politiska tillhörighet. Pröva att googla på det inte helt vanliga namnet "Ana Rubin" så får ni se...
Åter till Malin Lernfelts inkompetens eller ohederlighet. Så här är det, Sverige är ett av världens mest föreningstäta länder, det senaste decenniet har det också poppat upp massa nätverk. För ett antal år sedan lästa jag att den genomsnittlige svensken är med i ca 4 föreningar. Personligen är jag med i följande föreningar/nätverk:
- Vänsterpartiet (Stenungsund)
- COOP
- Unionen (TCO)
- Riksförbundet Spelberoende
- Svenska kyrkan
- COOP Svalbard
- YIMBY (nätverk för bättre stadsplanering)
Har tidigare varit med i bl.a:
- Hyresgästföreningen (borde gå med igen, även om jag i dagsläget inte hyr i ordets rätta betydelse)
- Svensk-Kubanska föreningen (borde gå med igen)
- Jag vill ha bostad (borde gå med igen)
- Svenska Scoutförbundet (orkar inte gå med igen, men älskade verkligen det)
- Härryda IF
- Landvetter Judoklubb
- Vänsterns studentförbund
- Umeå studentkår
- West Front (Frölunda IF:s supporterklubb, alltså fotboll)
- Hotell och restauranganställdas förbund (LO)
- Ung Vänster
- KUV
- Rädda ungdomens hus (GBG)
- Anti-porr gruppen (Umeå)
Borde bli medlem i:
- Palestinagrupperna.
- PRO (någon gång, låångt fram)
Så, detta är min meritlista. Utelämnat någon enstaka. Här samlas alltså helt opolitiska (Härryda IF, m.fl.), rena partier, samt intresse- och solidaritetsorganisationer. Vad är, enligt Lernfelt, mygel och vad är vanligt föreningsarbete?
Ägnade jag mig åt förtäckt indoktrinering när jag var scoutledare på 90-talet? Nej, knappast. Den gyllene regeln är att den förening man är med i för tillfället också är den förening man företräder. I facket är man fackmedlem, i partiet är man partimedlem. Sedan att man alltid är sig själv och sina värderingar, det går inte att komma ifrån.
Det som stör mig är att Lernfelt knappast reagerar över Rotary, Skattebetalarnas förening, Villaägarna, Jägarförbundet eller någon annan av alla dessa föreningar som i praktiken är borgerliga. Eller den märkliga gruppen ornitologer vars största uppgift i världen är att hindra utbyggnad av järnväg, vindkraft och andra bra miljösatsningar- var placerar man dem?
För å inte tala om alla olika bokförlag och tankesmedjor som är förment opolitiska, Timbro, SNS och allt vad de heter. Svenskt Näringsliv har ju också varit så smarta att de startat en sidoorganisation för att kampanja mot kommunalt ägande, för att dölja politiken bakom det hela. Smart. Ännu smartare blir det om man tar i beaktande att organisationen låter som en statlig myndighet. Den heter Institutet mot mutor.
Angående korruption i största allmänhet så heter det ju att intresset aldrig ljuger. tidningen Aktuellt i Politiken (s) beskriver de olika pengastrukturerna i partierna här.
Gissa vilket parti som får över 30 miljoner från hemliga donatorer varje år? Gissa vilket parti som vägrar lämna ut dem som ger mer än 20 000 till partiet?
tisdag, juli 14, 2009
Bra jobbat Eva-Britt
I en hopplöst läge, i ett redan i förväg uppgjort val, så ställde sig en medelålders kvinna från småland på lite knackig engelska upp och förklarade "Jag ställer inte upp på det här myglet.". Bra! Starkt jobbat. Att få ihop 89 röster under de förutsättningarna är inte dåligt jobbat! Utgår i från att det var vänstern och de gröna som stödde henne? Försökte hitta besked om det, men det fanns inte ens i EU-parlamentets pressmeddelande. Tillägg: Efter kontakt med ansvarig byråkrat så kan jag meddela att det var en sluten omröstning. Varför då? I en opolitisk förening ser jag poängen, men i ett politiskt parlament? Det är som om vi skulle välja riksdagens talman eller ordförande i kommunfullmäktige med sluten omröstning. Trams.
Tycker detta ideliga kohandlande i EU bidrar till att EU blir en byråkratisk sörja. Vad är det för poäng med att först låta en konservativ (Polens förre premiärminister Jerzy Buzek) vara talman i 2,5 år, för att sedan låta en socialdemokrat (troligen tysken Martin Schulz) ta över vittnar enligt mig om ett märkligt fokus på personliga vinster av poster snarare än politik.
EU-parlamentet har en gedigen högermajoritet, låt den synas, sluta maskera EU. Det är ett utpräglat högerprojekt. Dags att erkänna det officiellt från SAP:s sida också...
Tycker detta ideliga kohandlande i EU bidrar till att EU blir en byråkratisk sörja. Vad är det för poäng med att först låta en konservativ (Polens förre premiärminister Jerzy Buzek) vara talman i 2,5 år, för att sedan låta en socialdemokrat (troligen tysken Martin Schulz) ta över vittnar enligt mig om ett märkligt fokus på personliga vinster av poster snarare än politik.
EU-parlamentet har en gedigen högermajoritet, låt den synas, sluta maskera EU. Det är ett utpräglat högerprojekt. Dags att erkänna det officiellt från SAP:s sida också...
tisdag, juni 16, 2009
Rädda nattis!
Detta inlägg blir kort. Både trött och upprörd. Läs mer på Rossana Dinamarcas (v) blogg. Hon är ansvarig för skolfrågor i partiet. Skriver också på Aftonbladet debatt.
Det handlar om att borgarna bestämt sig för att avgöra den strid som ett antal år rasat mellan snåla kommunpolitiker och en del fackliga och feministiska organisationer, bl.a. både mitt parti, Vänsterpartiet och min gamla fackförening (ska tillbaka) Hotell och restaurang. Striden rör helt enkelt om barnomsorg bara ska vara till för dem som jobbar mellan 7 och 17 (och inte har för lång restid till jobbet) eller om även vi skiftarbetare ska kunna ha nytta av den.
Självklart är det helt absurt att kommunen som själv är en stor arbetsgivare för skiftarbetare INTE vill ställa upp på detta. Den gummiparagraf som finns i dagsläget lyder så här:
"Förskoleverksamheten och skolbarnomsorg skall tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov."
Personligen tycker jag att det är ganska klart, men något fel är det när endast 130 av 290 kommuner som erbjuder barnomsorg på kvällar och nätter (2008). Skolverket uppskattar att det finns uttalad efterfrågan i åtminstone 60 kommuner till. Mer statistik här.
I den nya lagen så bestämmer sig borgarna att göra det hela lite mer tydligt, men till fördel för kommunpolitikerna, inte för medborgarna. Hur var det nu det där med att försvara systemen i stället för dem systemen är till för? Den nya texten innehåller:
"Förskola behöver dock inte erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger."
Jag blir kort sagt förbannad! Vet liksom inte om man behöver skriva något mer? Redan i dag så finns det tusentals (framförallt kvinnor) föräldrar som måste anpassa, eller i värsta fall riskerar att förlora sina jobb, p.g.a. bristfällig barnomsorg. På mitt gamla jobb så hade vi en kvinna som verkligen trivdes och gjorde ett bra jobb. Hon slet och ansträngde sig för att få det att gå ihop, men till sist sprack det och hon sökte "frivilligt" ett nytt, sämre betalt, arbete. Innan dessa hade hon fått sin beskärda del av dubbel bestraffning. Känt sig dålig på jobbet för att hon aldrig kunde vara flexibel när någon var sjuk eller liknande, utan hela tiden lät oss andra ta "skitpassen", samtidigt som hon ofta fick dåligt samvete mot barnvakter, dagispersonal, etc. En och annan tyckte säkert också hon var en dålig mor som ofta lämnade sitt barn extremt tidigt på morgonen, att det innebar att hon i bland var ledig med sitt barn en hel vardag tänkte inte dessa på!
Det handlar om att borgarna bestämt sig för att avgöra den strid som ett antal år rasat mellan snåla kommunpolitiker och en del fackliga och feministiska organisationer, bl.a. både mitt parti, Vänsterpartiet och min gamla fackförening (ska tillbaka) Hotell och restaurang. Striden rör helt enkelt om barnomsorg bara ska vara till för dem som jobbar mellan 7 och 17 (och inte har för lång restid till jobbet) eller om även vi skiftarbetare ska kunna ha nytta av den.
Självklart är det helt absurt att kommunen som själv är en stor arbetsgivare för skiftarbetare INTE vill ställa upp på detta. Den gummiparagraf som finns i dagsläget lyder så här:
"Förskoleverksamheten och skolbarnomsorg skall tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov."
Personligen tycker jag att det är ganska klart, men något fel är det när endast 130 av 290 kommuner som erbjuder barnomsorg på kvällar och nätter (2008). Skolverket uppskattar att det finns uttalad efterfrågan i åtminstone 60 kommuner till. Mer statistik här.
I den nya lagen så bestämmer sig borgarna att göra det hela lite mer tydligt, men till fördel för kommunpolitikerna, inte för medborgarna. Hur var det nu det där med att försvara systemen i stället för dem systemen är till för? Den nya texten innehåller:
"Förskola behöver dock inte erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger."
Jag blir kort sagt förbannad! Vet liksom inte om man behöver skriva något mer? Redan i dag så finns det tusentals (framförallt kvinnor) föräldrar som måste anpassa, eller i värsta fall riskerar att förlora sina jobb, p.g.a. bristfällig barnomsorg. På mitt gamla jobb så hade vi en kvinna som verkligen trivdes och gjorde ett bra jobb. Hon slet och ansträngde sig för att få det att gå ihop, men till sist sprack det och hon sökte "frivilligt" ett nytt, sämre betalt, arbete. Innan dessa hade hon fått sin beskärda del av dubbel bestraffning. Känt sig dålig på jobbet för att hon aldrig kunde vara flexibel när någon var sjuk eller liknande, utan hela tiden lät oss andra ta "skitpassen", samtidigt som hon ofta fick dåligt samvete mot barnvakter, dagispersonal, etc. En och annan tyckte säkert också hon var en dålig mor som ofta lämnade sitt barn extremt tidigt på morgonen, att det innebar att hon i bland var ledig med sitt barn en hel vardag tänkte inte dessa på!
söndag, juni 14, 2009
Dags att återanvända begreppet opportunism!
Efter ett dåligt val så kommer det alltid tolkningar kring orsaker. Som jag skrivit tidigare är vissa av dessa tolkningar hederliga, andra beror mest på en agenda, att man är emot partiledningen.
Nu börjar röka lägga sig och folk börjar yttra sig mer genomtänkt. Vad dyker då upp? Jo, ren opportunism! Det börjar med den felaktiga analysen att svenska folket inte längre är emot EU. Att ta ett val med under 50% valdeltagande som förevändning för detta är minst sagt märkligt. Särskilt som oppinionsundersökningar visar att åtminstone 25% av svenska folket alltjämt är hårdnackat mot EU.
Att göra en felaktig analys är inte opportunism, däremot att byta åsikt för att det inte är bekvämt är det.
Ett bra exempel på opportunism är den vanligtvis radikale bloggaren Jinge som skriver:
"Vänsterpartiet är inne i en process där man möjligen kommer att bli ett EU-kritiskt parti i stället för att kräva utträde ur EU. Det vore en klar framgång och jag tror att vi är många som skulle glädjas åt ett sådant beslut. För hur sannolikt är det att (V) får igenom sitt krav på utträde? På en skala?"
För mig är det helt irrelevant om vi har chans att få igenom en politisk fråga eller inte. Vi vill ha en omfattande samhällsförändring, republik, reell jämlikhet mellan könen och mycket mer som vi inte kommer att få igenom de närmaste åren. Ska vi släppa de kraven också?
Den enda legitima anledningen till att förändra vår syn på EU är om vi övertygas om att vi har fel. Helt enkelt finns det en chans i helvetet att EU går att förändra till en social, progressiv union? Då och först då- ska vi fundera på att vara för EU.
Mitt svar är än så länge ett rungande NEJ!!! EU är ett organ för imperialism och marknadsfundamentalism. Inskrivet i grunderna och svårt, nästan omöjligt, att förändra. Det är lindrigt sagt naivt att tro att det är en rimlig strategi.
Så, eftersom jag inte hört någon säga att EU går att förändra i grunden så menar jag att det är opportunism som ligger bakom. Vänsterpartiet Bohusläns riksdagskvinna uttalade sig så här till Sveriges Radios program Ekot den 12/6:
"- Det är väldigt många unga människor i dag som kanske röstar för första
gången, som inte vet om någonting annat än att vi är med i EU. Det är inte
så realistiskt att tro att vi kommer att gå ur EU. Då är det bättre att
man jobbar konstruktivt med att använda sig av den organisationen för att
göra ett bra jobb, säger Wiwi-Anne Johansson, riksdagsledamot för
Vänsterpartiet och ledamot i partistyrelsen. "
Det finns ingenting som säger att man inte kan jobba konstruktivt i EU, även om man är emot det. Det är precis vad vi gjort de gågna åren. Sedan att vi inte nått ut med att vi gjort det, det handlar mer om att vi är ett svagt parti!
Det är en stor risk för att diverse förståsigpåare och opportunister nu kommer att prata i liknande termer som Wiwi-Anne Johansson. Nu är det dags för oss alla att sätta ner foten! Kortsiktiga vinster i förenklad relation till SAP eller att det blir lättare för oss att få en ryggdunk av etablissemanget på DNs ledarsida är inte ett skäl för oss att dagtinga med vår uppfattning! Den Vänsterpartist som ställer sig upp och säger att den numera tror att man kan förändra EU, den har jag respekt för. Den som pratar om taktik när vi egentligen pratar om politik och ideologi, den har jag inte respekt för!
Säljer vi ut oss i den här frågan så undrar jag vad vi har för existensberättigande i svensk politik? Sen när blev det ett problem att vi är ensamma bland riksdagspartierna om en uppfattning? Det är väl som det ska vara?
Nu börjar röka lägga sig och folk börjar yttra sig mer genomtänkt. Vad dyker då upp? Jo, ren opportunism! Det börjar med den felaktiga analysen att svenska folket inte längre är emot EU. Att ta ett val med under 50% valdeltagande som förevändning för detta är minst sagt märkligt. Särskilt som oppinionsundersökningar visar att åtminstone 25% av svenska folket alltjämt är hårdnackat mot EU.
Att göra en felaktig analys är inte opportunism, däremot att byta åsikt för att det inte är bekvämt är det.
Ett bra exempel på opportunism är den vanligtvis radikale bloggaren Jinge som skriver:
"Vänsterpartiet är inne i en process där man möjligen kommer att bli ett EU-kritiskt parti i stället för att kräva utträde ur EU. Det vore en klar framgång och jag tror att vi är många som skulle glädjas åt ett sådant beslut. För hur sannolikt är det att (V) får igenom sitt krav på utträde? På en skala?"
För mig är det helt irrelevant om vi har chans att få igenom en politisk fråga eller inte. Vi vill ha en omfattande samhällsförändring, republik, reell jämlikhet mellan könen och mycket mer som vi inte kommer att få igenom de närmaste åren. Ska vi släppa de kraven också?
Den enda legitima anledningen till att förändra vår syn på EU är om vi övertygas om att vi har fel. Helt enkelt finns det en chans i helvetet att EU går att förändra till en social, progressiv union? Då och först då- ska vi fundera på att vara för EU.
Mitt svar är än så länge ett rungande NEJ!!! EU är ett organ för imperialism och marknadsfundamentalism. Inskrivet i grunderna och svårt, nästan omöjligt, att förändra. Det är lindrigt sagt naivt att tro att det är en rimlig strategi.
Så, eftersom jag inte hört någon säga att EU går att förändra i grunden så menar jag att det är opportunism som ligger bakom. Vänsterpartiet Bohusläns riksdagskvinna uttalade sig så här till Sveriges Radios program Ekot den 12/6:
"- Det är väldigt många unga människor i dag som kanske röstar för första
gången, som inte vet om någonting annat än att vi är med i EU. Det är inte
så realistiskt att tro att vi kommer att gå ur EU. Då är det bättre att
man jobbar konstruktivt med att använda sig av den organisationen för att
göra ett bra jobb, säger Wiwi-Anne Johansson, riksdagsledamot för
Vänsterpartiet och ledamot i partistyrelsen. "
Det finns ingenting som säger att man inte kan jobba konstruktivt i EU, även om man är emot det. Det är precis vad vi gjort de gågna åren. Sedan att vi inte nått ut med att vi gjort det, det handlar mer om att vi är ett svagt parti!
Det är en stor risk för att diverse förståsigpåare och opportunister nu kommer att prata i liknande termer som Wiwi-Anne Johansson. Nu är det dags för oss alla att sätta ner foten! Kortsiktiga vinster i förenklad relation till SAP eller att det blir lättare för oss att få en ryggdunk av etablissemanget på DNs ledarsida är inte ett skäl för oss att dagtinga med vår uppfattning! Den Vänsterpartist som ställer sig upp och säger att den numera tror att man kan förändra EU, den har jag respekt för. Den som pratar om taktik när vi egentligen pratar om politik och ideologi, den har jag inte respekt för!
Säljer vi ut oss i den här frågan så undrar jag vad vi har för existensberättigande i svensk politik? Sen när blev det ett problem att vi är ensamma bland riksdagspartierna om en uppfattning? Det är väl som det ska vara?
tisdag, juni 09, 2009
Helle Klein och andra proffstyckare har sin verklighet, jag har min
Helle Klein skriver med mycket illa dold skadeglädja i måndagens Aftonbladet om hur hon nu "vet" att kritik mot EU är överspelat och att det nu handlar om "sakfrågor":
"Att som Vänsterpartiets företrädare hävdar att de EU-kritiska valt att stanna hemma att detta skulle ha drabbat (V) och Junilistan håller inte. Valdeltagandet ökade denna och vid tidigare val har Vänsterpartiet fått betydligt fler röster."
Hennes kollega Eva Franchell fortsätter i dag med att raljera om att de unga i storstäderna minsann förstår sig på EU bättre än ignoranta bönder på vischan och att det är dem (s) måste nå. Osedvanligt fula påhopp på Marita Ulvskog och hennes försvar för LOs arbetare förs fram på en LO ägd tidnings ledarsida:
"Sverige har den näst högsta ungdomsarbetslösheten i hela Europa. I valrörelsens inledning stod Marita Ulvskog på just Medborgarplatsen och lovade att halvera ungdomsarbetslösheten i EU. Men i stället för att följa upp det löftet valde hon att driva en kampanj mot ett lettiskt uthyrningsföretag."
Att skriva så är väldigt modigt dagen efter EU-valet. Det är dags att studera VILKA som röstat, respektive röstat. Det vet vare sig jag eller Helle Klein. Erik Berg har skrivit en bra analys på det temat. För det första är "ökningen" hela tre procent och det är fortfarande långt i från hälften som röstar. När halva väljarkåren stannar hemma, då vore det väldigt märkligt om Vänsterpartiet gör succé. I de tidigare valen lyckades vi åtminstone mobilisera väljarna genom att frågan om superstaten EU hamnade i centrum. Detta valet gjorde både Vänsterpartiet och Junilistan ganska dåligt jobb med att lyfta EU-hatet. Vi hamnade i ett mellanläge. Vi nådde inte ut, gjorde inte en tillräckligt stark valrörelse. Att då börja vilja ändra politiken eller "skjuta" enskilda partiföreträdare, det är inte sjysst. Vi har gjort ett kollektivt misslyckande. Att dessutom vilja anpassa politiken efter tillfälliga väljarvinder är för mig högsta graden av opportunism. Om miljöpartiet driver en lite halvmesig progressiv EU-politik och får stöd för den, vad är problemet? Vad tjänar vi på att urholka svensk politik från en rakryggad vänsterlinje för att slåss om dessa väljare? Sofflocket, det är ditåt vi skall titta.
De jag pratat med som funderat på att inte rösta, de har inte sagt att de tycker Vänsterpartiet är för mycket emot EU, snarare tvärtom. Deras åsikter om EU passar sig sällan i "tryckt format". Så jag tror att svaren man får varierar på vem man frågar. De tycker inte att Vänsterpartiet är för mycket vänster och för mycket systemkritiskt, snarare tvärtom. De pratar om svensk politik som en sörja och om en vänster som är "hangarounds" runt socialdemokraterna.
Det finns två teser som jag stör mig mycket på när det gäller ALLA politiska journalister och ledarskribenter. Oavsett vilken (större) tidning de skriver på, så gör de samma fel:
1) Vi måste ha tydliga alternativ, "enighet" inom blocken är viktigare än något annat. "Vad får man om man röstar på Folkpartiet?". Journalisterna vill göra det lätt för sig och få två lag som de kan ställa mot varandra. Förstår liksom inte vad problemet är med att fortsätta som vi gjort i sisådär 90 år där varje parti kandiderar på SITT program och sedan får valresultatet avgöra vad som får mest inflytande. Att förhandla INNAN valet blir enligt mig väldigt mycket som att sälja skinnet innan Björnen är skjuten! Väljarna borde säga sitt och SEDAN kan kohandeln köra igång. Lite jobbigare för dessa slöa journalister som måste bevaka flera alternativ, men, men.
2) De ser världen ur sin egen världsbild. När de kommenterar Kristdemokraternas kräftgång, så hävdar de att lösningen är att de ska bli mindre värdekonservativa och bli HBT-vänner som alla andra. När de kommenterar Vänsterpartiet så hävdar de att lösningen är att vi ska bli marknadsliberala som alla andra. Seriöst- vad har Kd för berättigande om de INTE är ett medmänskligt reaktionärt parti? Då finns Sd för de av dessa väljare som tycker medmänskligt är mindre viktigt än det reaktionära. För de andra blir det väl soffan. På vilket sätt stärker det demokratin?
Faktum är att det miljöparti som Hell Klein så gärna omfamnar (ibland undrar jag om hon inte är miljömupp mer än socialdemokrat) ute på gator och torg knappast var så EU-positivt som liberalerna i storstadsmedia vill låtsas om. Vem vet vilka som röstade på den duktige EU-kritikern Carl Schlyter och vilka som röstade på EU-federalism?
Vänsterpartiet behöver fundera och analysera sin valrörelse och det ordentligt. En sådan diskussion bör ha sin grund i stärkandet av vår position som systemkritiker och inte i någon form av opportunism eller vandring åt höger (inte i själva inlägget, men i vissa kommentarer).
"Att som Vänsterpartiets företrädare hävdar att de EU-kritiska valt att stanna hemma att detta skulle ha drabbat (V) och Junilistan håller inte. Valdeltagandet ökade denna och vid tidigare val har Vänsterpartiet fått betydligt fler röster."
Hennes kollega Eva Franchell fortsätter i dag med att raljera om att de unga i storstäderna minsann förstår sig på EU bättre än ignoranta bönder på vischan och att det är dem (s) måste nå. Osedvanligt fula påhopp på Marita Ulvskog och hennes försvar för LOs arbetare förs fram på en LO ägd tidnings ledarsida:
"Sverige har den näst högsta ungdomsarbetslösheten i hela Europa. I valrörelsens inledning stod Marita Ulvskog på just Medborgarplatsen och lovade att halvera ungdomsarbetslösheten i EU. Men i stället för att följa upp det löftet valde hon att driva en kampanj mot ett lettiskt uthyrningsföretag."
Att skriva så är väldigt modigt dagen efter EU-valet. Det är dags att studera VILKA som röstat, respektive röstat. Det vet vare sig jag eller Helle Klein. Erik Berg har skrivit en bra analys på det temat. För det första är "ökningen" hela tre procent och det är fortfarande långt i från hälften som röstar. När halva väljarkåren stannar hemma, då vore det väldigt märkligt om Vänsterpartiet gör succé. I de tidigare valen lyckades vi åtminstone mobilisera väljarna genom att frågan om superstaten EU hamnade i centrum. Detta valet gjorde både Vänsterpartiet och Junilistan ganska dåligt jobb med att lyfta EU-hatet. Vi hamnade i ett mellanläge. Vi nådde inte ut, gjorde inte en tillräckligt stark valrörelse. Att då börja vilja ändra politiken eller "skjuta" enskilda partiföreträdare, det är inte sjysst. Vi har gjort ett kollektivt misslyckande. Att dessutom vilja anpassa politiken efter tillfälliga väljarvinder är för mig högsta graden av opportunism. Om miljöpartiet driver en lite halvmesig progressiv EU-politik och får stöd för den, vad är problemet? Vad tjänar vi på att urholka svensk politik från en rakryggad vänsterlinje för att slåss om dessa väljare? Sofflocket, det är ditåt vi skall titta.
De jag pratat med som funderat på att inte rösta, de har inte sagt att de tycker Vänsterpartiet är för mycket emot EU, snarare tvärtom. Deras åsikter om EU passar sig sällan i "tryckt format". Så jag tror att svaren man får varierar på vem man frågar. De tycker inte att Vänsterpartiet är för mycket vänster och för mycket systemkritiskt, snarare tvärtom. De pratar om svensk politik som en sörja och om en vänster som är "hangarounds" runt socialdemokraterna.
Det finns två teser som jag stör mig mycket på när det gäller ALLA politiska journalister och ledarskribenter. Oavsett vilken (större) tidning de skriver på, så gör de samma fel:
1) Vi måste ha tydliga alternativ, "enighet" inom blocken är viktigare än något annat. "Vad får man om man röstar på Folkpartiet?". Journalisterna vill göra det lätt för sig och få två lag som de kan ställa mot varandra. Förstår liksom inte vad problemet är med att fortsätta som vi gjort i sisådär 90 år där varje parti kandiderar på SITT program och sedan får valresultatet avgöra vad som får mest inflytande. Att förhandla INNAN valet blir enligt mig väldigt mycket som att sälja skinnet innan Björnen är skjuten! Väljarna borde säga sitt och SEDAN kan kohandeln köra igång. Lite jobbigare för dessa slöa journalister som måste bevaka flera alternativ, men, men.
2) De ser världen ur sin egen världsbild. När de kommenterar Kristdemokraternas kräftgång, så hävdar de att lösningen är att de ska bli mindre värdekonservativa och bli HBT-vänner som alla andra. När de kommenterar Vänsterpartiet så hävdar de att lösningen är att vi ska bli marknadsliberala som alla andra. Seriöst- vad har Kd för berättigande om de INTE är ett medmänskligt reaktionärt parti? Då finns Sd för de av dessa väljare som tycker medmänskligt är mindre viktigt än det reaktionära. För de andra blir det väl soffan. På vilket sätt stärker det demokratin?
Faktum är att det miljöparti som Hell Klein så gärna omfamnar (ibland undrar jag om hon inte är miljömupp mer än socialdemokrat) ute på gator och torg knappast var så EU-positivt som liberalerna i storstadsmedia vill låtsas om. Vem vet vilka som röstade på den duktige EU-kritikern Carl Schlyter och vilka som röstade på EU-federalism?
Vänsterpartiet behöver fundera och analysera sin valrörelse och det ordentligt. En sådan diskussion bör ha sin grund i stärkandet av vår position som systemkritiker och inte i någon form av opportunism eller vandring åt höger (inte i själva inlägget, men i vissa kommentarer).
Bra sida för nörden
Här hittar du en sammanställning av resultat från EU-valet från hela EU. Klickar du dig vidare kan du läsa mer om varje land. Glädjande är att Sinn Fein till sist fick mandat både från Irland och Nordirland. Man kan också se hur irriterande litet avståndet mellan bra resultat och mindre bra är. Vänsterförbundet i Finland förlorade på mållinjen sitt mandat till svenska överklassens parti, Svenska Folkpartiet. På Nordirland så fick ett protestantiskt högerextremt parti det sista mandatet, knappt före socialdemokraterna.
Så kan det gå när inte haspen är på, som man brukar säga.
För den mer nationalistiskt sinnade nörden kan man alltid hänvisa till www.val.se. Återkommer med mer.
Så kan det gå när inte haspen är på, som man brukar säga.
För den mer nationalistiskt sinnade nörden kan man alltid hänvisa till www.val.se. Återkommer med mer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
