DN slår stort upp att antalet aborter minskar efter att det under en lång rad år har ökat. Ifjol gjordes 37524 aborter, en minskning med 2%. Så långt är väl sambandet relevant att ha som underlag om man ska diskutera frågan. Därefter blir artikeln i DN väldigt märklig.
Bland annat lyfter man fram att hela 80% av alla tonårsgraviditeter leder fram till abort. Bra säger jag! Det tyder på att ungdomar i ett pressat läge kan se nyktert på sin situation och sina valmöjligheter. Det som enligt mig är viktigt att diskutera är antalet TONÅRSGRAVIDITETER och hur vi minskar dem. Den dan Sverige bara har 10 tonårsgraviditeter om året och alla slutar med abort- är det då en försämring jämfört med idag? Nej, knappast. Det är tonårsgraviditeterna som är själva problemet. Artikeln nämner att Sverige ligger högt i ant
alet aborter- men hur ligger vi till med antalet graviditeter?
Sex är en trevlig och kärleksfull sysselsättning som inte behöver leda till graviditet. I början av ett förhållande hindras det bäst med kondom, för de som är i långvariga, ärliga och pålitliga förhållanden kan andra preventivmedel vara en bättre lösning.
Det finns således, i normalfallet*, ingen anledning för någon att bli ofrivilligt gravid. Om man nu klantat till sig och inte tagit sitt ansvar och blivit/gjort någon gravid och dessutom inte känner sig redo för det - ännu större - ansvaret det innebär, så är det logiskt att man gör abort.
Samhället behöver bli bättre på såväl sexualupplysning för att förhindra graviditeter, men också bli mer barn- och familjevänligt så att fler känner sig redo att bli föräldrar. I slutändan är det dock så att ingen annan än föräldrarna (i slutändan kvinnan)har möjligheten att avgöra om de vill ha barn och när.
Jag är tillräckligt konservativ för att se abort som ett misslyckande, men det är egentligen inte aborten som är grejen, utan att man gjorde någon/blev gravid. Samtidigt ska jag vara ärlig med att det endast är den lilla minoritet som aldrig haft oskyddat sex som möjligen kan se nedlåtande på de som hamnar i en situation med en ofrivillig graviditet. Vi andra bör enbart vara tacksamma över vår tur och sköta oss bättre i framtiden.
Jag är i princip för synsättet att ett foster är ett liv, men det är samtidigt en del av kvinnans kropp, varför kvinnan ska ha sista ordet. En äldre släkting till mig som rent principiellt är emot abort, men som jobbat på det som då hette Kvinnokliniken (KK), berättade för många år sedan en stark historia om varför hon trots allt är för den svenska lagstiftningen:
"- Jag såg vad den tidigare lagstiftningen innebar. Jag har stått och öst var med soppslev ur kvinnor som gjort illegala aborter hos klåpare."
Det räcker för mig. Oavsett synsätt på aborter & ofrivilliga graviditeter så borde alla med lite hjärna förstå att ett förbud inte är en framkomlig väg.
* "I normalfallet" menas kvinna & man som har frivilligt sex och där ingen av dem är drogberoende eller lider av någon sinnessjukdom. Typ.
Visar inlägg med etikett Landsting. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Landsting. Visa alla inlägg
onsdag, maj 19, 2010
onsdag, mars 10, 2010
Dagens skämt: Norrländska samlingspartiet och landstingsrevisionen i Jönköping
Det är ganska ofta man läser om nya partier, som blandar och ger. Vissa saker låter fräscha, andra mindre fräscha. Ofta slås man av avsaknaden av taktik, logiskt tänkande och kompetens. När det gäller det nybildade Norrländska Samlingspartiet så törs jag inte yttra mig över kompetensen hos Börje Salming och de andra. Däremot så är deras strategiska tänkande uppenbarligen uruselt. De tittar uppenbarligen mycket på den semi-självständighet som t.ex. Skottland har och presenterar en hel del bra synpunkter. Allt från större lokalt inflytande och makt över den norrländska industrin, förbättrad räddningstjänst och polisväsende. Artikel i Västerbottens Folkblad om partiet.
Det finns egentligen två saker som visar på deras otaktiska agerande:
- Går direkt på riksdagsvalet. Tittar man historiskt så krävs det en enorm mediauppbackning och stöttning från eliten (a la Ny Demokrati) för att ta steget in i riksdagen på en gång. Mycket bättre att skapa sig en bas först, att komma ett halvår före valet och tro att man ska hinna lyckas, tyder på en viss okunskap om hur man bygger stöd och förtroende.
- Ett av deras huvudkrav är ökat stöd till rennäringen och ratificering av ILO 169. Oavsett vad man tycker i frågan så tror jag att alla som är någorlunda insatta i norrländsk politik vet att det dels är en väldigt kontroversiell fråga och dels att Norrland är den region som är mest skeptisk till en ratificering av ILO 169. Lägger man dessutom till att alla partier i princip är för en ratificering, även om inflytelserika norrländska politiker hittils lyckats bromsa det hela, så har jag svårt att se att det finns något utbrett folkligt missnöje att fånga upp genom att stödja ILO 169.
Personligen tycker jag också att det blir väldigt hycklande att ena sekunden prata om att NSP ska jobba för att öka möjligheten för norrländsk industri och för ungdomar att stanna kvar, samtidigt som man vill ge renägarna mer makt. Man verkar totalt missat vilka det är som konsekvent motarbetar nya näringar i norrlands inland...
Det andra som är sjukt i dag, det är att jag finner mig själv hålla med Ernst & Young, ett revisorsföretag. Det handlar om att landstingsrevisionen i Jönköpings län totalt tappat omdömmet. De kräver i sin senaste upphandling att bolagen som lägger anbud ska bifoga utdrag ur belastningsregistret från sina anställda!
För det första så är det där ett otyg överhuvudtaget. Jag kan motvilligt acceptera det när det gäller nyanställda inom barnomsorgen. Där kan ändamålet helga medlen, men i övrigt så ska ALLTID grundprincipen vara att samhället ska stödja den som avtjänat sitt straff tillbaka in i gemenskapen som produktiv samhällsmedborgare, inte motsatsen! Extra tokigt blir det när det handlar om befintlig personal. Kan inte tänka mig att det finns något som helst lagrum för en arbetsgivare att kräva det av befintlig personal? Illa nog om man tvingas visa upp det när man ska nyanställas.
Att landstingsrevisorerna valt detta är minst sagt anmärkningsvärt. Att Anders Carlzon(KD) inte har koll på arbetsrätt är kanske inte helt oväntat, men frågan är vad sossarna (och eventuell vänsterpartist?) i landstingsrevisionen tänkt med? De lär också varit med på det hela. Utav tradition fattas inte majoritetsbeslut i en revision, utan man försöker komma överens. Ska bli intressant att se vad förvaltningsdomstolen kommer fram till.
Det finns egentligen två saker som visar på deras otaktiska agerande:
- Går direkt på riksdagsvalet. Tittar man historiskt så krävs det en enorm mediauppbackning och stöttning från eliten (a la Ny Demokrati) för att ta steget in i riksdagen på en gång. Mycket bättre att skapa sig en bas först, att komma ett halvår före valet och tro att man ska hinna lyckas, tyder på en viss okunskap om hur man bygger stöd och förtroende.
- Ett av deras huvudkrav är ökat stöd till rennäringen och ratificering av ILO 169. Oavsett vad man tycker i frågan så tror jag att alla som är någorlunda insatta i norrländsk politik vet att det dels är en väldigt kontroversiell fråga och dels att Norrland är den region som är mest skeptisk till en ratificering av ILO 169. Lägger man dessutom till att alla partier i princip är för en ratificering, även om inflytelserika norrländska politiker hittils lyckats bromsa det hela, så har jag svårt att se att det finns något utbrett folkligt missnöje att fånga upp genom att stödja ILO 169.
Personligen tycker jag också att det blir väldigt hycklande att ena sekunden prata om att NSP ska jobba för att öka möjligheten för norrländsk industri och för ungdomar att stanna kvar, samtidigt som man vill ge renägarna mer makt. Man verkar totalt missat vilka det är som konsekvent motarbetar nya näringar i norrlands inland...
Det andra som är sjukt i dag, det är att jag finner mig själv hålla med Ernst & Young, ett revisorsföretag. Det handlar om att landstingsrevisionen i Jönköpings län totalt tappat omdömmet. De kräver i sin senaste upphandling att bolagen som lägger anbud ska bifoga utdrag ur belastningsregistret från sina anställda!
För det första så är det där ett otyg överhuvudtaget. Jag kan motvilligt acceptera det när det gäller nyanställda inom barnomsorgen. Där kan ändamålet helga medlen, men i övrigt så ska ALLTID grundprincipen vara att samhället ska stödja den som avtjänat sitt straff tillbaka in i gemenskapen som produktiv samhällsmedborgare, inte motsatsen! Extra tokigt blir det när det handlar om befintlig personal. Kan inte tänka mig att det finns något som helst lagrum för en arbetsgivare att kräva det av befintlig personal? Illa nog om man tvingas visa upp det när man ska nyanställas.
Att landstingsrevisorerna valt detta är minst sagt anmärkningsvärt. Att Anders Carlzon(KD) inte har koll på arbetsrätt är kanske inte helt oväntat, men frågan är vad sossarna (och eventuell vänsterpartist?) i landstingsrevisionen tänkt med? De lär också varit med på det hela. Utav tradition fattas inte majoritetsbeslut i en revision, utan man försöker komma överens. Ska bli intressant att se vad förvaltningsdomstolen kommer fram till.
tisdag, juli 14, 2009
Visst är det en tragedi!
Läser i Aftonbladet att skillnaderna mellan länen är stora när det gäller hanteringen av organ. Sämst är Kalmar, Jönköping och Norrbotten. Bäst är Västerbotten, Västmanland och Jämtland.
Självklart är det svårt att sia om varför, men med tanke på att det enligt Donationsrådet är hela 53 människor som dog i fjol på grund av brist på organ så är det lätt att hålla med den ansvarige läkaren på länssjukhuset i Kalmar, Björn
Flodmark:
" - Personligen tycker jag att det här är en tragedi."
Att 53 personer dör helt i onödan är självklart en tragedi. Den första kommentaren på Aftonbladet angående det hela är lite goddag yxskaft. Tyvärr är jag inte registrerad så kunde inte svara.
I SVT:s längre artikel spaltar man upp lite olika idéer kring vad skillnaderna beror på:
"-Det brister delvis i utbildning i stort på sjukhuset, det brister i organisationen och det brister i diskussionsklimatet. Det är svåra etiska frågor som man måste kunna diskutera öppet. Den etiska diskussionen har inte alla gånger kunnat komma till stånd här. (Björn Flodmark igen)
Andra insatta personer som Rapport har talat med berättar också att tongivande läkare på Länssjukhuset i Kalmar arbetar efter devisen att de inte vårdar patienter för någon annans skull."
Självklart måste det finnas interna problem i Kalmar, som Björn Flodmark och sjukhusledningen borde ta tag i. Annars kanske någon annan än Björn Flodmark ska ha det ansvaret? Samtidigt så måste man se sakerna i ett strukturellt perspektiv: Är det en slump att det är i småländska Kalmar och Jönköping som man inte klarar av att ta dessa diskussioner? Någonstans handlar det om modern syn på solidaritet mot en förlegad och dogmatisk variant av kristendom. Jag är kristen och för mig är det kristna kärleksbudskapet till mina medmänniskor OERHÖRT mycket viktigare än något flummigt resonemang om att "må guds vilja ske". Med dylikt resonemang så borde dessa donatorsvägrare rimligen helt avstå från sjukvård också? Mycket pengar att spara för landstinget!
Det blir än tydligare när vi tittar på de vägrande länen. Vad är skillnaden mellan det starkt religiösa Västerbotten och de likaledes starkt religiösa Jönköping (och Kalmar)? Det ska sägas att mina kunskaper om Jönköping är tämligen begränsade, medan jag efter 12 år i Västerbotten tror mig ha lite bättre koll. I Västerbotten är det en väldigt liberal kristenhet som är dominerande. Många är kristna, men Kd har ingen märkvärdig ställning. Broderskapsrörelsen är stark och så vidare. Kärleksbudskapet hamnar först. I reaktionära Småland så är traditionens makt stor. Givetvis är det också en fundering över sjukhuspersonalens roll i det hela. Att många kristna jobbar inom vården är ingen hemlighet, ej heller något att förvånas över. Finns det ett bättre sätt att tjäna sina medmänniskor än att vårda dem? Frågan är då vilken attityd dessa har, spelar givetvis in när patienterna tar sitt beslut. Ställs frågan överhuvudtaget? Jag har under mina 16 år som vuxen medborgare aldrig fått frågan om jag är ansluten till Donationsregistret av någon vårdpersonal. Aktiv marknadsföring, hört talas om det? Diskreta lappar i väntrummet på sin höjd!
På samma sätt är Västmanland (industrilän, inte känt som något högkyrkligt fäste) och Jämtland (bondförnuft, solidariteten ligger nära) fullständigt logiska starka fästen för donationer, medan Norrbotten är lite mer komplicerat. Visst, Norrbotten är ett starkt industrilän, med rimligen ett starkt fäste för materialistisk människosyn. Samtidigt finns det en högljudd minoritet som är rent skogstokigt kristna, Laestadianerna. Sveriges svar på talibanrörelsen, om man så vill. Det borde finnas rejält utrymme för förbättrade siffror för Norrbotten, om landstinget bara vill. I södra Norrbotten finns det inga skäl till så dåliga siffror, dessutom bor de flesta norrbottningarna där. Skärpning!
Några allmänna synpunkter angående bristen på organ. Kan genomföra alla förslag, eller blanda dem:
- Ta tag i frågan och genomför lagen om att den som inte säger nej automatiskt har sagt ja. De anhöriga ska inte ställas inför ett jobbigt beslut. Är man övertygad om att organdonation är fel, ja då får man anmäla sig. Det logiska är att man vill hjälpa sina människor, inte tvärtom. Alltså ska det logiska vara utgångsläget.
- Sätt lite press på vårdpersonalen. ALLA patienter ska under de närmsta åren få frågan av sin läkare om vikten av att anmäla sig till registret. Det tror jag skulle göra susen, den kompetenta personalen skulle verkligen få hjulen att rulla.
- Jobba med attityder, att ordna organ är en del av arbetsuppgifterna på ett sjukhus. Läkare med den attityd som SVT hittat i Kalmar gör inte sitt arbete. Åtgärda!
- Det mest drastiska, om man nu inte får igenom ovanstående, är att säga "okej, vi respekterar folks val". Effekten av det borde rimligen bli att den som inte är donator/blodgivare* inte får annat än enklare vård. Ska ni lita på gud får ni la göra det hela vägen?
Så, lite hårt skrivet, men jag blir faktiskt riktigt irriterad över att vi 2009 låter folk dö för att vissa inte vill dela med sig efter sin död, eller av ren lättja. Att anmäla sig till donationsregistret tar typ 5 minuter, blodgivning är lite mer komplicerat, men ändå...
* Självklart innebär detta att de som inte får ge blod eller organ pga dålig hälsa eller märkliga regler (homosexuella) ska räknas in i den villiga gruppen.
Självklart är det svårt att sia om varför, men med tanke på att det enligt Donationsrådet är hela 53 människor som dog i fjol på grund av brist på organ så är det lätt att hålla med den ansvarige läkaren på länssjukhuset i Kalmar, Björn
Flodmark:
" - Personligen tycker jag att det här är en tragedi."
Att 53 personer dör helt i onödan är självklart en tragedi. Den första kommentaren på Aftonbladet angående det hela är lite goddag yxskaft. Tyvärr är jag inte registrerad så kunde inte svara.
I SVT:s längre artikel spaltar man upp lite olika idéer kring vad skillnaderna beror på:
"-Det brister delvis i utbildning i stort på sjukhuset, det brister i organisationen och det brister i diskussionsklimatet. Det är svåra etiska frågor som man måste kunna diskutera öppet. Den etiska diskussionen har inte alla gånger kunnat komma till stånd här. (Björn Flodmark igen)
Andra insatta personer som Rapport har talat med berättar också att tongivande läkare på Länssjukhuset i Kalmar arbetar efter devisen att de inte vårdar patienter för någon annans skull."
Självklart måste det finnas interna problem i Kalmar, som Björn Flodmark och sjukhusledningen borde ta tag i. Annars kanske någon annan än Björn Flodmark ska ha det ansvaret? Samtidigt så måste man se sakerna i ett strukturellt perspektiv: Är det en slump att det är i småländska Kalmar och Jönköping som man inte klarar av att ta dessa diskussioner? Någonstans handlar det om modern syn på solidaritet mot en förlegad och dogmatisk variant av kristendom. Jag är kristen och för mig är det kristna kärleksbudskapet till mina medmänniskor OERHÖRT mycket viktigare än något flummigt resonemang om att "må guds vilja ske". Med dylikt resonemang så borde dessa donatorsvägrare rimligen helt avstå från sjukvård också? Mycket pengar att spara för landstinget!
Det blir än tydligare när vi tittar på de vägrande länen. Vad är skillnaden mellan det starkt religiösa Västerbotten och de likaledes starkt religiösa Jönköping (och Kalmar)? Det ska sägas att mina kunskaper om Jönköping är tämligen begränsade, medan jag efter 12 år i Västerbotten tror mig ha lite bättre koll. I Västerbotten är det en väldigt liberal kristenhet som är dominerande. Många är kristna, men Kd har ingen märkvärdig ställning. Broderskapsrörelsen är stark och så vidare. Kärleksbudskapet hamnar först. I reaktionära Småland så är traditionens makt stor. Givetvis är det också en fundering över sjukhuspersonalens roll i det hela. Att många kristna jobbar inom vården är ingen hemlighet, ej heller något att förvånas över. Finns det ett bättre sätt att tjäna sina medmänniskor än att vårda dem? Frågan är då vilken attityd dessa har, spelar givetvis in när patienterna tar sitt beslut. Ställs frågan överhuvudtaget? Jag har under mina 16 år som vuxen medborgare aldrig fått frågan om jag är ansluten till Donationsregistret av någon vårdpersonal. Aktiv marknadsföring, hört talas om det? Diskreta lappar i väntrummet på sin höjd!
På samma sätt är Västmanland (industrilän, inte känt som något högkyrkligt fäste) och Jämtland (bondförnuft, solidariteten ligger nära) fullständigt logiska starka fästen för donationer, medan Norrbotten är lite mer komplicerat. Visst, Norrbotten är ett starkt industrilän, med rimligen ett starkt fäste för materialistisk människosyn. Samtidigt finns det en högljudd minoritet som är rent skogstokigt kristna, Laestadianerna. Sveriges svar på talibanrörelsen, om man så vill. Det borde finnas rejält utrymme för förbättrade siffror för Norrbotten, om landstinget bara vill. I södra Norrbotten finns det inga skäl till så dåliga siffror, dessutom bor de flesta norrbottningarna där. Skärpning!
Några allmänna synpunkter angående bristen på organ. Kan genomföra alla förslag, eller blanda dem:
- Ta tag i frågan och genomför lagen om att den som inte säger nej automatiskt har sagt ja. De anhöriga ska inte ställas inför ett jobbigt beslut. Är man övertygad om att organdonation är fel, ja då får man anmäla sig. Det logiska är att man vill hjälpa sina människor, inte tvärtom. Alltså ska det logiska vara utgångsläget.
- Sätt lite press på vårdpersonalen. ALLA patienter ska under de närmsta åren få frågan av sin läkare om vikten av att anmäla sig till registret. Det tror jag skulle göra susen, den kompetenta personalen skulle verkligen få hjulen att rulla.
- Jobba med attityder, att ordna organ är en del av arbetsuppgifterna på ett sjukhus. Läkare med den attityd som SVT hittat i Kalmar gör inte sitt arbete. Åtgärda!
- Det mest drastiska, om man nu inte får igenom ovanstående, är att säga "okej, vi respekterar folks val". Effekten av det borde rimligen bli att den som inte är donator/blodgivare* inte får annat än enklare vård. Ska ni lita på gud får ni la göra det hela vägen?
Så, lite hårt skrivet, men jag blir faktiskt riktigt irriterad över att vi 2009 låter folk dö för att vissa inte vill dela med sig efter sin död, eller av ren lättja. Att anmäla sig till donationsregistret tar typ 5 minuter, blodgivning är lite mer komplicerat, men ändå...
* Självklart innebär detta att de som inte får ge blod eller organ pga dålig hälsa eller märkliga regler (homosexuella) ska räknas in i den villiga gruppen.
söndag, juni 14, 2009
Fläsket brinner, men räddar mig...
Jag bor ju, som vissa av er vet, tämligen omodernt i en liten röd sommarstuga. Jag har kallvatten och el, men inget varmvatten eller fast telefonledning. Det innebär bland annat att jag varje morgon behöver koka vatten för att få varmt vatten för att tvätta mig med.
I morse så gjorde jag detta. Jag klantade mig dock och försökte balansera en full kastrull med kokande vatten med en hand samtidigt som jag gjorde annat. Självklart misslyckades jag och tappade en nästan full (2/3) tio liters kastrull med kokande vatten över mig. AAAAAJJJ!
Brände mig ordentligt. Magen och mitt högra innanlår brändes så pass att det blev en tur till jourmottagningen i Kungälv. Väl där så blev jag grymt bra bemött. Det är faktiskt lite tragiskt att medias negativa beskrivning av vården gör att jag blir lika förvånad varje gång jag blir positivt bemött. Stort tack till undersköterskorna Sofia och Veronika, ni tog hand om mig så bra och på ett helt avspänt sätt. Att stå mer eller mindre naken och kunna skämta om sin situation kräver faktiskt ett speciellt bemötande!
Inte minst så var det speciellt att jag insåg att jag kunde råkat mycket värre ut. Tack vare min övervikt så skyddade min mage ett visst organ... Jag brände sönder magen och mitt högra innanlår. Vad finns där emellan? Ja, just det. Hade jag varit smalare så hade det gått käpprätt åt h-vete...
Dessa undersköterskor kunde gjort sitt jobb formellt lika bra om de varit helt korrekta, utan medkänsla, men deras inställning gjorde skillnaden. Jag mådde så mycket bättre när jag åkte därifrån.
Ett stort tack till alla dessa hjältar och människovänner som jobbar i vården!
I morse så gjorde jag detta. Jag klantade mig dock och försökte balansera en full kastrull med kokande vatten med en hand samtidigt som jag gjorde annat. Självklart misslyckades jag och tappade en nästan full (2/3) tio liters kastrull med kokande vatten över mig. AAAAAJJJ!
Brände mig ordentligt. Magen och mitt högra innanlår brändes så pass att det blev en tur till jourmottagningen i Kungälv. Väl där så blev jag grymt bra bemött. Det är faktiskt lite tragiskt att medias negativa beskrivning av vården gör att jag blir lika förvånad varje gång jag blir positivt bemött. Stort tack till undersköterskorna Sofia och Veronika, ni tog hand om mig så bra och på ett helt avspänt sätt. Att stå mer eller mindre naken och kunna skämta om sin situation kräver faktiskt ett speciellt bemötande!
Inte minst så var det speciellt att jag insåg att jag kunde råkat mycket värre ut. Tack vare min övervikt så skyddade min mage ett visst organ... Jag brände sönder magen och mitt högra innanlår. Vad finns där emellan? Ja, just det. Hade jag varit smalare så hade det gått käpprätt åt h-vete...
Dessa undersköterskor kunde gjort sitt jobb formellt lika bra om de varit helt korrekta, utan medkänsla, men deras inställning gjorde skillnaden. Jag mådde så mycket bättre när jag åkte därifrån.
Ett stort tack till alla dessa hjältar och människovänner som jobbar i vården!
onsdag, april 29, 2009
Fritt vårdval- till vilket pris?
Lite i skymundan så har det fria vårdvalet lanserats här i Västra Götaland. Det hela ska börja gälla från 1 oktober. Intresset är stort från diverse aktörer, hela 250 vårdcentraler har anmält sitt intresse. Av dessa är ca 100 nya, privata. De allra flesta i stor-Göteborg. Det är inte konstigt, av två anledningar. Dels är det i Göteborg som primärvården fungerar som sämst, dels så söker sig privata alternativ alltid till storstäderna, oavsett vad det gäller för verksamhet. Så att det är sagt, så ska jag väl säga att det finns EN sak som är bättre med regionens plan än med Hallands eller Stockholms motsvarigheter; det finns en social vägning som gör att vårdcentraler som får många vårdtunga patienter får kompensation. Det är en förbättring, men det räcker inte!
Vänsterpartiet har i regionstyrelsen som enda parti röstat emot förslaget bland annat med motiveringen: ”sjukvården inte passar för ett kundvalssystem och att patienter inte är kunder på en marknad”.
Andra funderingar man kan ha är huruvida det egentligen är intressant för oss som patienter att välja vårdcentral. Fungerande vård med rimlig tillgänglighet och kontinuerlig kontakt är det viktigaste för de flesta. Argumentationen utvecklas bra av en f.d. direktör vid namn Karl-Henrik Pettersson. Läs inlägget och andra på hans blogg. Håller inte med honom i allt, men grymt intressant med en blogg som så enkelspårigt handlar om hälsopolitik.
Det stora dilemmat, bortsett från rent ideologiska - som frågor kring det förebyggande arbetet och långsiktigheten - när en sådan här reform sjösätts är det dock extremt liten debatt kring. Jag pratar om läkarbristen. I en artikel i Borås Tidning (m)uttalar sig Ann-Christine Andersson, centerpartistisk ordförande för Hälso- och sjukvårdsnämnd 8 (Sjuhäradsbyggden):
– Bristen på läkare försvinner inte av detta men förhoppningen är att vi kan få fler läkare, som idag inte arbetar som distriktsläkare men som har utbildningen, att tycka att det blir lockande om det blir mer självständighet.
Här finns en aningslöshet. Hon har rätt i att det finns en begränsad pott av läkare att gräva från, såväl läkare som i dag jobbar inom vården med annat, men även de som jobbar utomlands. Samtidigt så finns det redan i dag ett EXTREMT stort underskott på allmänläkare. Om vi tar ett av Sveriges (befolkningsmässigt) minsta landsting, Västerbotten, så finns det redan i dag ett underskott. Det finns i dagsläget (2007) runt 70 vakanta specialisttjänster, värst är det inom psykiatri och primärvård. Försökt hitta nyare siffror, enligt Västerbottens Kuriren så är det i februari 2009 ca 200 vakanta tjänster i hela norra sjukvårdsregionen.
Jag var ledamot av landstingsfullmäktige i 9 år (1998-2007) och problemen kring läkarbristen var något vi fick känna av in på bara skinnet. Läkare som "erbjöd" sig att starta privata vårdcentraler, om bara ersättningen var den rätta. Dessa läkare kunde inte tänka sig att söka tjänsterna inom landstinget. Vid ett annat tillfälle gick det rykten om den ny-utexaminerade läkaren som vägrade ta en tjänst på en vårdcentral i en mindre ort för att lönen på 50 000 kronor var för låg. Vi sitter i dag i en hopplös situation på grund av många års flathet från politiskt och tjänstemannahåll. Läkarförbundet har fått påverka storleken på läkarutbildningen på ett sätt som inte är okej. De maktmedel som läkarna haft, bland annat när det gäller handledning av praktikanter har aldrig synats av de som bestämmer i frågan, oavsett partibok.
På vilket sätt förvärrar då det fria vårdvalet situationen? Jo. 100 nya vårdcentraler, framförallt i stor-Göteborg. Det betyder ett antal hundra nya läkare. Några kanske flyttar sig från sina nuvarande vårdcentraler, anpassning av minskat antal patienter, etc. Faktum kvarstår dock- det finns ett underskott på vårdtillgänglighet i Göteborg. Därför kommer det med stor sannolikhet bli en väldigt populär reform bland Göteborgarna. Folk kommer lista sig, besöka vården oftare, osv. Jag vet bara min mor som var skeptisk till systemet med listning, som då missade tåget och i dag inte är listad hos någon vårdcentral. Det är fullt sägs det. Däremot har hon inte haft någon problem att få en privat specialistläkare för andra bekymmer. Sjukt. Hon är inte ensam att inte ha en stabil kontakt med en vårdcentral i dag.
Vad är då problemet? Det är väl jättebra om det blir fler läkare i Göteborg om det nu är sådana problem? Ja, visst. MEN det finns ju inte fler läkare i Sverige! Om det blir fler läkare i Göteborg måste det bli färre läkare någon annanstans. Förmodligen i Västerbotten och liknande ställen. En förstärkning av läkarbristen skulle dessutom vara starkt kostnadsdrivande, eftersom läkarna inte verkar ha någon som helst gräns för vad de kan begära rent lönemässigt. Kryddar vi det sedan med EU:s nya arbetstidsregler* så ser vi ett fullständigt kaos framför oss...
Jag är allvarligt oroad för utvecklingen när det gäller den svenska sjukvården. Bristande helhetssyn och ökad social skiktning när det gäller tillgången till vård. Är det inte illa nog att vi måste välja el-, tele- och försäkringsbolag? Ska min dyrbara fritid gå åt till sånt här också? Nej, personligen har jag alltid varit nöjd med mina lokala vårdcentraler, det vill säga- dem jag besökt (Landvetter, Ålidhem, Stenungsund, m.fl).
Läs för övrigt följande rapport om hur vårdval Stockholm har slagit ut, från SAP. Observera effekterna INOM Stockholm, hur tror ni det kommer att slå när man tar in HELA landet...
* Vill poängtera att jag ser en hel del fördelar med tänket bakom de nya arbetstidsreglerna. Finns det begränsningar för hur länge lastbilschaufförer får köra så borde det finnas i alla yrken, inte minst för läkare. Däremot så är det ett bra exempel på hur krångligt allting blir när EU ska lägga sig i!
Vänsterpartiet har i regionstyrelsen som enda parti röstat emot förslaget bland annat med motiveringen: ”sjukvården inte passar för ett kundvalssystem och att patienter inte är kunder på en marknad”.
Andra funderingar man kan ha är huruvida det egentligen är intressant för oss som patienter att välja vårdcentral. Fungerande vård med rimlig tillgänglighet och kontinuerlig kontakt är det viktigaste för de flesta. Argumentationen utvecklas bra av en f.d. direktör vid namn Karl-Henrik Pettersson. Läs inlägget och andra på hans blogg. Håller inte med honom i allt, men grymt intressant med en blogg som så enkelspårigt handlar om hälsopolitik.
Det stora dilemmat, bortsett från rent ideologiska - som frågor kring det förebyggande arbetet och långsiktigheten - när en sådan här reform sjösätts är det dock extremt liten debatt kring. Jag pratar om läkarbristen. I en artikel i Borås Tidning (m)uttalar sig Ann-Christine Andersson, centerpartistisk ordförande för Hälso- och sjukvårdsnämnd 8 (Sjuhäradsbyggden):
– Bristen på läkare försvinner inte av detta men förhoppningen är att vi kan få fler läkare, som idag inte arbetar som distriktsläkare men som har utbildningen, att tycka att det blir lockande om det blir mer självständighet.
Här finns en aningslöshet. Hon har rätt i att det finns en begränsad pott av läkare att gräva från, såväl läkare som i dag jobbar inom vården med annat, men även de som jobbar utomlands. Samtidigt så finns det redan i dag ett EXTREMT stort underskott på allmänläkare. Om vi tar ett av Sveriges (befolkningsmässigt) minsta landsting, Västerbotten, så finns det redan i dag ett underskott. Det finns i dagsläget (2007) runt 70 vakanta specialisttjänster, värst är det inom psykiatri och primärvård. Försökt hitta nyare siffror, enligt Västerbottens Kuriren så är det i februari 2009 ca 200 vakanta tjänster i hela norra sjukvårdsregionen.
Jag var ledamot av landstingsfullmäktige i 9 år (1998-2007) och problemen kring läkarbristen var något vi fick känna av in på bara skinnet. Läkare som "erbjöd" sig att starta privata vårdcentraler, om bara ersättningen var den rätta. Dessa läkare kunde inte tänka sig att söka tjänsterna inom landstinget. Vid ett annat tillfälle gick det rykten om den ny-utexaminerade läkaren som vägrade ta en tjänst på en vårdcentral i en mindre ort för att lönen på 50 000 kronor var för låg. Vi sitter i dag i en hopplös situation på grund av många års flathet från politiskt och tjänstemannahåll. Läkarförbundet har fått påverka storleken på läkarutbildningen på ett sätt som inte är okej. De maktmedel som läkarna haft, bland annat när det gäller handledning av praktikanter har aldrig synats av de som bestämmer i frågan, oavsett partibok.
På vilket sätt förvärrar då det fria vårdvalet situationen? Jo. 100 nya vårdcentraler, framförallt i stor-Göteborg. Det betyder ett antal hundra nya läkare. Några kanske flyttar sig från sina nuvarande vårdcentraler, anpassning av minskat antal patienter, etc. Faktum kvarstår dock- det finns ett underskott på vårdtillgänglighet i Göteborg. Därför kommer det med stor sannolikhet bli en väldigt populär reform bland Göteborgarna. Folk kommer lista sig, besöka vården oftare, osv. Jag vet bara min mor som var skeptisk till systemet med listning, som då missade tåget och i dag inte är listad hos någon vårdcentral. Det är fullt sägs det. Däremot har hon inte haft någon problem att få en privat specialistläkare för andra bekymmer. Sjukt. Hon är inte ensam att inte ha en stabil kontakt med en vårdcentral i dag.
Vad är då problemet? Det är väl jättebra om det blir fler läkare i Göteborg om det nu är sådana problem? Ja, visst. MEN det finns ju inte fler läkare i Sverige! Om det blir fler läkare i Göteborg måste det bli färre läkare någon annanstans. Förmodligen i Västerbotten och liknande ställen. En förstärkning av läkarbristen skulle dessutom vara starkt kostnadsdrivande, eftersom läkarna inte verkar ha någon som helst gräns för vad de kan begära rent lönemässigt. Kryddar vi det sedan med EU:s nya arbetstidsregler* så ser vi ett fullständigt kaos framför oss...
Jag är allvarligt oroad för utvecklingen när det gäller den svenska sjukvården. Bristande helhetssyn och ökad social skiktning när det gäller tillgången till vård. Är det inte illa nog att vi måste välja el-, tele- och försäkringsbolag? Ska min dyrbara fritid gå åt till sånt här också? Nej, personligen har jag alltid varit nöjd med mina lokala vårdcentraler, det vill säga- dem jag besökt (Landvetter, Ålidhem, Stenungsund, m.fl).
Läs för övrigt följande rapport om hur vårdval Stockholm har slagit ut, från SAP. Observera effekterna INOM Stockholm, hur tror ni det kommer att slå när man tar in HELA landet...
* Vill poängtera att jag ser en hel del fördelar med tänket bakom de nya arbetstidsreglerna. Finns det begränsningar för hur länge lastbilschaufförer får köra så borde det finnas i alla yrken, inte minst för läkare. Däremot så är det ett bra exempel på hur krångligt allting blir när EU ska lägga sig i!
onsdag, april 15, 2009
Förälder vid 16- "ingen skada har skett"?
Läs följande text från en artikel i DN:
"Nu är det unga paret föräldrar till en tvåårig pojke. De har inte fått någon ersättning för misstaget med p-staven, eftersom försäkringsbolagen anser att ingen lidit någon skada."
Vad det hela handlar om är att något spån till vårdpersonal (i stor Göteborg) har haft en riktigt dålig dag på jobbet och satt in en "falsk" (övningsstav) p-stav i armen på en ung (16) tjej. Eftersom tjejen och hennes kille var inställda på att de hade skydd mot graviditet så gick det som det gick. Hon blev gravid och föga förvånande- dröjde innan hon upptäckte att hon var gravid. Den som tror att den är skyddad kanske inte letar efter signaler direkt.
Något som också är märkligt i artikeln är att det helt verkar rinna ut i sanden. Som vi ser ovan vill inte försäkringsbolaget ta hand om det, men också de offentliga instanserna som ska kontrollera det här verkar inte ha kommit fram till något:
"Frågan är hur det kunde bli så fel. Händelsen har utretts av både Socialstyrelsen och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, men ingen av dem kom fram till något resultat."
Ursäkta mig? Jag hoppas att ovanstående betyder att de inte hittat en förklaring till VARFÖR person X gjorde fel, för att hitta vem person X är - det kan knappast vara svårt. Står väl i journalen.
Åter till skuldfrågan. Som tur är i Sverige så har man som anställd ett begränsat ansvar för misstag begågna på jobbet. Däremot har det aktuella sjukhuset ett stort ansvar. Det framgår inte av texten, men jag utgår ifrån att hon inte fått något skadestånd från patientskadeförsäkringen. Det är ytterst märkligt, eftersom det helt klart handlar om en felbehandling som förändrat den unga kvinnans (och mannens) liv.
Några saker som talar för att hon borde få skadestånd:
- Hur mycket kostar det att uppfostra ett barn?
- Gymnasieelev- alltså inte tjänat ihop någon föräldrapenning mer än grundbeloppet.
- (Förmodligen) avhoppat gymnasium, att senare läsa in det på Komvux med hjälp av lån är inte gratis.
- Berövad en del av sin ungdom- borde ge ideellt skadestånd.
Således borde hon stämma sjukhuset på någon miljon eller så.
Imponerad dock av det unga parets mognad, att de verkar hålla ihop en så länge, något positivt i det hela i alla fall!
"Nu är det unga paret föräldrar till en tvåårig pojke. De har inte fått någon ersättning för misstaget med p-staven, eftersom försäkringsbolagen anser att ingen lidit någon skada."
Vad det hela handlar om är att något spån till vårdpersonal (i stor Göteborg) har haft en riktigt dålig dag på jobbet och satt in en "falsk" (övningsstav) p-stav i armen på en ung (16) tjej. Eftersom tjejen och hennes kille var inställda på att de hade skydd mot graviditet så gick det som det gick. Hon blev gravid och föga förvånande- dröjde innan hon upptäckte att hon var gravid. Den som tror att den är skyddad kanske inte letar efter signaler direkt.
Något som också är märkligt i artikeln är att det helt verkar rinna ut i sanden. Som vi ser ovan vill inte försäkringsbolaget ta hand om det, men också de offentliga instanserna som ska kontrollera det här verkar inte ha kommit fram till något:
"Frågan är hur det kunde bli så fel. Händelsen har utretts av både Socialstyrelsen och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, men ingen av dem kom fram till något resultat."
Ursäkta mig? Jag hoppas att ovanstående betyder att de inte hittat en förklaring till VARFÖR person X gjorde fel, för att hitta vem person X är - det kan knappast vara svårt. Står väl i journalen.
Åter till skuldfrågan. Som tur är i Sverige så har man som anställd ett begränsat ansvar för misstag begågna på jobbet. Däremot har det aktuella sjukhuset ett stort ansvar. Det framgår inte av texten, men jag utgår ifrån att hon inte fått något skadestånd från patientskadeförsäkringen. Det är ytterst märkligt, eftersom det helt klart handlar om en felbehandling som förändrat den unga kvinnans (och mannens) liv.
Några saker som talar för att hon borde få skadestånd:
- Hur mycket kostar det att uppfostra ett barn?
- Gymnasieelev- alltså inte tjänat ihop någon föräldrapenning mer än grundbeloppet.
- (Förmodligen) avhoppat gymnasium, att senare läsa in det på Komvux med hjälp av lån är inte gratis.
- Berövad en del av sin ungdom- borde ge ideellt skadestånd.
Således borde hon stämma sjukhuset på någon miljon eller så.
Imponerad dock av det unga parets mognad, att de verkar hålla ihop en så länge, något positivt i det hela i alla fall!
lördag, april 05, 2008
Progressiva läkarstudenter!
Idag hölls manifestationer runt om i landet för rätten till vård för alla, även papperslösa. Tidningen Norra Västerbotten.
Sedan att frågan är komplicerad, det är en annan sak.
Sedan att frågan är komplicerad, det är en annan sak.
tisdag, februari 12, 2008
Onödigt vetande från Klassekampen
På lördagar brukar Klassekampen presentera en faktaruta med lite onödig statestik. Denna veckan var det en internationell överblick med rubriken "Vi sammenlikner andeler av befolkningen so har ubeskyttet sex". Okej, vilka I-länders befolkning är mest korkad?
Här är listan:
Land:, Procent:
Norge, 73
Sverige, 66
Danmark, 64
Finland, 64
England, 52
USA, 51
Kanada, 49
Österrike, 47
Italia, 46
Därefter kommer Schweiz, Japan, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Tyskland i en fallande skala. Lägst siffra har katolska Spanien med 27%.
Den nordiska synden lever alltså. Jag finner det dock som lite anmärkningsvärt att de länder som har längst tradition av sexualupplysning och öppenhet om sex är de som är sämst på att skydda sig. Dåligt! En icke-politisk riktig tanke: Det kanske finns en koppling mellan många sexpartners och oskyddat sex/dålig sexuell hälsa? Den kopplingen gjordes på ett seminarium som en av mina partikamrater i landstingsgruppen var på. Hon blev vansinnig. Jag också, men ser fram emot andra förklaringar till denna bekymrande statistik...
Här är listan:
Land:, Procent:
Norge, 73
Sverige, 66
Danmark, 64
Finland, 64
England, 52
USA, 51
Kanada, 49
Österrike, 47
Italia, 46
Därefter kommer Schweiz, Japan, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Tyskland i en fallande skala. Lägst siffra har katolska Spanien med 27%.
Den nordiska synden lever alltså. Jag finner det dock som lite anmärkningsvärt att de länder som har längst tradition av sexualupplysning och öppenhet om sex är de som är sämst på att skydda sig. Dåligt! En icke-politisk riktig tanke: Det kanske finns en koppling mellan många sexpartners och oskyddat sex/dålig sexuell hälsa? Den kopplingen gjordes på ett seminarium som en av mina partikamrater i landstingsgruppen var på. Hon blev vansinnig. Jag också, men ser fram emot andra förklaringar till denna bekymrande statistik...
tisdag, oktober 16, 2007
Ekström & SACO:s oförmåga att lyfta blicken
Att Anna Ekström och SACO knappast går att räkna som en riktig fackförening är inget nytt. I en artikel på E24.se lägger hon ut texten kring de "problem" hon ser med det fokus som varit på de lågavlönade kvinnornas löner i årets avtalsrörelse. Eller som Josefin Brink talande påpekar i ett inlägg på hennes blogg. väldigt talande att det inte handlar om satsningar riktade till kvinnor utifrån biologiskt kön, utan till alla oss som arbetar i de kvinnodominerade, lågavlönade yrkerna i offentlig och privat service.
Ekströms farhågor kring att det ska leda till en eftersläpning av lönerna bland kvinnliga akademiker i offentlig sektor visar på en total oförmåga att förstå två saker: Dels vad facklig solidaritet innebär och dels hur hon skulle kunna dra nytta av kommunals kamp för sina egna medlemmar.
Det har TCO i Västerbotten förstått och gjort väldigt klart för oss förtroendevalda att de inte accepterar att deras medlemmar hamnar i bakvattnet när landstinget satsar på kommunals grupper. Ett progressivt styrt landsting inser att höjningar av undersköterskernas löner i den utsträckningen som det nu handlar om OCKSÅ kommer leda till berättigade krav från Sjuksköterskorna om att få höjda löner. De kanske inte behöver få lika mycket, men åtminstone en rejäl slant för att behålla en "utbildningspeng". I Ekströms värld ska man lösa det genom att så tvivel över kommunals avtal. I (V)ä(s)terbotten så löser vi det genom att skaka fram extra pengar även till TCO:s grupper.
SACO:s kvinnor bryr jag mig ärligt talat mindre om*...
* Sedan att det finns massa kvinnor som är med i SACO, som borde vara med i TCO, det är en helt annan sak. När jag skriver SACO-kvinnor tänker jag på läkare, psykologer & högre tjänstemän. Inte kuratorerna t.ex.
Ekströms farhågor kring att det ska leda till en eftersläpning av lönerna bland kvinnliga akademiker i offentlig sektor visar på en total oförmåga att förstå två saker: Dels vad facklig solidaritet innebär och dels hur hon skulle kunna dra nytta av kommunals kamp för sina egna medlemmar.
Det har TCO i Västerbotten förstått och gjort väldigt klart för oss förtroendevalda att de inte accepterar att deras medlemmar hamnar i bakvattnet när landstinget satsar på kommunals grupper. Ett progressivt styrt landsting inser att höjningar av undersköterskernas löner i den utsträckningen som det nu handlar om OCKSÅ kommer leda till berättigade krav från Sjuksköterskorna om att få höjda löner. De kanske inte behöver få lika mycket, men åtminstone en rejäl slant för att behålla en "utbildningspeng". I Ekströms värld ska man lösa det genom att så tvivel över kommunals avtal. I (V)ä(s)terbotten så löser vi det genom att skaka fram extra pengar även till TCO:s grupper.
SACO:s kvinnor bryr jag mig ärligt talat mindre om*...
* Sedan att det finns massa kvinnor som är med i SACO, som borde vara med i TCO, det är en helt annan sak. När jag skriver SACO-kvinnor tänker jag på läkare, psykologer & högre tjänstemän. Inte kuratorerna t.ex.
fredag, september 07, 2007
Norrland är befriat!
Eller ja, nästan. Idag gick det att läsa en mycket god nyhet hos DN. Connex/Violia har blivit av med nattåget till övre Norrland! SJ är tillbaka! Personligen hyser jag en viss skepsism gentemot SJ, de brydde sig inte så mycket sist de hade trafiken. Tågkompaniet var bättre, men rent ideologiskt så är det klart ett framsteg. Praktiskt privat så är det också så j-la skönt att slippa åka Connex. Servicen har varit sämre, den goa & väldigt speciella atmosfären har varit bortblåst. Läs också vad Oskar Lindvall skriver.
Det finns dock en del negativt i artikeln. Framförallt att dagtåget mellan Umeå och Luleå ställs in. Det är negativt ur ett antal perspektiv. Det sänder en del negativa signaler i kampen för en norrbottniabana och det är givetvis dåligt ur ett miljöperspektiv. Framförallt så ser jag det som en bekräftelse på att idéerna om en storregion i Norrland är förhastade. Om det inte ens finns underlag för ett tåg mellan Umeå och Luleå, vad är då underlaget för en gemensam region?
Det finns dock en del negativt i artikeln. Framförallt att dagtåget mellan Umeå och Luleå ställs in. Det är negativt ur ett antal perspektiv. Det sänder en del negativa signaler i kampen för en norrbottniabana och det är givetvis dåligt ur ett miljöperspektiv. Framförallt så ser jag det som en bekräftelse på att idéerna om en storregion i Norrland är förhastade. Om det inte ens finns underlag för ett tåg mellan Umeå och Luleå, vad är då underlaget för en gemensam region?
söndag, augusti 26, 2007
Demokrati eller meritokrati
Som fritidspolitiker ær det ganska jobbigt att læsa alla snyfthistorier som med jæmna mellanrum dyker upp kring hur brutala politiker ær och hur de kør øver de stackars proffesionella tjænstemænnen. Man behøver inte vara ett geni før att førstå de vælbetalda journalisternas allians med sina klassbrøder bland tjænstemænnen. Vad ær væl det mot en f.d. byggnadsarbetare (Holmlund), underskøterska (Hedlund) eller vad nu politikerna ær i grunden?
Jag ær långt i från den første att førsvara Holmlund før hans bufflighet eller hans fiskande i grumliga (rasistiska) vatten, men någonstans går allting till øverdrift.
Grundfrågan måste vara: Varfør har vi kommunala føretag och verksamheter? Svaret ær lika enkelt; vi har bestæmt att vi har ett gemensamt intresse før vissa verksamheter som vi inte vill låta privata intressen ha monopol på.
I dessa verksamheter finns det ett upplægg som sæger att vi politiker føretræder folkviljan. Vi sæger vad vi vill ha, hur mycket det får kosta och tar stællning till principfrågor som ær viktiga før allmænheten. Dærefter så skøter proffsen detaljerna. Vårdbitrædet bæddar sjukhussængar, lækaren opererar, driftteknikern och fastighetsskøtaren gør sitt. Det ær heller sællan hær problemen uppstår. Gnisslet brukar i allmænhet uppstå mellan tjænstemannaledningen och politikerna.
På politikerspråk brukar man skilja på VAD och HUR. Teorin sæger då att politiker ska bestæmma VAD så ska tjænstemænnen skøta hur. Nu ær inte værlden riktigt så glasklar. Det brukar också finnas en skillnad mellan olika partier kring vad som ær en hur och vad som ær en vad fråga. Ska kommunens bedrifter bara bestælla det billigaste, eller ska man ta miljøvænliga och fackliga hænsyn? Att kræva heltidsanstællning før alla anstællda- ær det en VAD fråga? Tror ni førstår vart jag vill komma.
Tanken ær att vi som politiker ska vara proffs på att vara amatører. Hur vill Umeås befolkning att det sociala ska fungera? Det får inte bli en fråga som endast avgørs av de anstællda, proffesionella socionomerna. Det ær en fråga før alla i Umeå. Volvojobbarna, sjukskøterskerna, universitetslærarna, kassabitrædet på ICA, osv. Det kræver en del av såvæl kommunala chefer som politiker før att førstå det. Kan lætt bli krångel. Nær mænniskor kritiserar politiker før bristande "kompetens" syftar de ofta på just fack-kompetens. Min erfarenhet ær att det inte alls blir bættre och smidigare med politiker som har utbildning/erfarenhet i den aktuella branchen. Dessa stælls ofta infør betydligt svårare grænsdragningsproblem æn vad vi andra gør. En byggjobbare eller en hotellreceptionist har på ett helt annat sætt en naturlig fallenhet før att inse var "grænsen" går, æn vad en med yrkeskunskap som t.ex. socionom har. Någon enstaka politiker med yrkeskunskap ær ofta bra i en næmnd, men en skolnæmnd med 90% lærare ær ingen højdare. Så vænsterpartist jag ær så tycker jag att socialdemokraterna ær bæst på detta området. De borgerliga sæmst och vi dæremellan.
Før att vænda åter- som socialist bør man vara vældigt førsiktig med att hænga på i ett allmænt "fy fan før politiker", "de lægger sig i" eller "bættre med proffesionella tjænstemæn". I grunden ær det en odemokratisk grundsyn och dessutom en systemførændring som gynnar de borgerliga. Med detta sagt så ska man givetvis hudflænga politiker som misskøter sig, inget snack om det!
Jag ær långt i från den første att førsvara Holmlund før hans bufflighet eller hans fiskande i grumliga (rasistiska) vatten, men någonstans går allting till øverdrift.
Grundfrågan måste vara: Varfør har vi kommunala føretag och verksamheter? Svaret ær lika enkelt; vi har bestæmt att vi har ett gemensamt intresse før vissa verksamheter som vi inte vill låta privata intressen ha monopol på.
I dessa verksamheter finns det ett upplægg som sæger att vi politiker føretræder folkviljan. Vi sæger vad vi vill ha, hur mycket det får kosta och tar stællning till principfrågor som ær viktiga før allmænheten. Dærefter så skøter proffsen detaljerna. Vårdbitrædet bæddar sjukhussængar, lækaren opererar, driftteknikern och fastighetsskøtaren gør sitt. Det ær heller sællan hær problemen uppstår. Gnisslet brukar i allmænhet uppstå mellan tjænstemannaledningen och politikerna.
På politikerspråk brukar man skilja på VAD och HUR. Teorin sæger då att politiker ska bestæmma VAD så ska tjænstemænnen skøta hur. Nu ær inte værlden riktigt så glasklar. Det brukar också finnas en skillnad mellan olika partier kring vad som ær en hur och vad som ær en vad fråga. Ska kommunens bedrifter bara bestælla det billigaste, eller ska man ta miljøvænliga och fackliga hænsyn? Att kræva heltidsanstællning før alla anstællda- ær det en VAD fråga? Tror ni førstår vart jag vill komma.
Tanken ær att vi som politiker ska vara proffs på att vara amatører. Hur vill Umeås befolkning att det sociala ska fungera? Det får inte bli en fråga som endast avgørs av de anstællda, proffesionella socionomerna. Det ær en fråga før alla i Umeå. Volvojobbarna, sjukskøterskerna, universitetslærarna, kassabitrædet på ICA, osv. Det kræver en del av såvæl kommunala chefer som politiker før att førstå det. Kan lætt bli krångel. Nær mænniskor kritiserar politiker før bristande "kompetens" syftar de ofta på just fack-kompetens. Min erfarenhet ær att det inte alls blir bættre och smidigare med politiker som har utbildning/erfarenhet i den aktuella branchen. Dessa stælls ofta infør betydligt svårare grænsdragningsproblem æn vad vi andra gør. En byggjobbare eller en hotellreceptionist har på ett helt annat sætt en naturlig fallenhet før att inse var "grænsen" går, æn vad en med yrkeskunskap som t.ex. socionom har. Någon enstaka politiker med yrkeskunskap ær ofta bra i en næmnd, men en skolnæmnd med 90% lærare ær ingen højdare. Så vænsterpartist jag ær så tycker jag att socialdemokraterna ær bæst på detta området. De borgerliga sæmst och vi dæremellan.
Før att vænda åter- som socialist bør man vara vældigt førsiktig med att hænga på i ett allmænt "fy fan før politiker", "de lægger sig i" eller "bættre med proffesionella tjænstemæn". I grunden ær det en odemokratisk grundsyn och dessutom en systemførændring som gynnar de borgerliga. Med detta sagt så ska man givetvis hudflænga politiker som misskøter sig, inget snack om det!
fredag, augusti 10, 2007
Sjukvård - inte religiøst mumbo-jumbo!
Enligt DN funderar flera av regeringspartierna (Kd, Fp och ev. C) på att inføra lag på att landstingen ska tillgodohålla omskærelse av pojkar.
Detta ær galet av flera skæl:
* Ett ær att landstingen inte ska detaljstyras av pappa staten. Varje gång det sker så minskar legitimiteten av ett regionalt folkvalt organ - ska ændå Stockholm bestæmma så ræcker det ju med riksdagsvalet. Detta argumentet borde få Centern att trilla ifrån, men idag vet ju ingen var de står længre...
* Omskærelse ær inte øverhuvudtaget medicinskt motiverat. Det ær religiøs mumbo-jumbo. Det ær fullt møjligt att det kan vara rimligt att I MÅN AV UTRYMME utføra det før att førhindra føljdsjukdomar, se vad en trotte vid namn Svensson skriver hær, men det måste avgøras från læn till læn. Vi har en absurd lækarbrist i Sverige och att då lægga tid på något som vi snarare borde jobba på att avskaffa- nej tack.
* Om det nu ska gøras, då ska det vara sjælvkostnadspris. Det ær inte sjukvård, ej heller omsorg. Det ær jæmførbart med vaccinationer før utlandsresor, eller ænnu mindre viktigt - och dessa betalas redan nu av patienten och inte av skattebetalarna.
Jag har i frågor som påminner om denna førsøkt att skaffa mig en konsekvent linje. Dærfør har jag bland annat røstat emot att IVF - behandling (av ofrivilligt barnløsa) ska vara subventionerat och ingå i vanliga sjukvårdsførsækringen. På samma sætt tycker jag att det ær greit med insimination och provrørsbefruktning av par, oavsett om de ær hetro eller homo. Dæremot tycker jag inte att det ska vara subventionerat. Med risk før att låta som en kristdemokrat så måste jag sæga: Førældrar har inte rætt till barn, barn har rætt till førældrar. Helt enkelt, kan man inte få barn, antingen før att man inte hittar en partner, pga någon sjukdom eller før att man ægnar sig åt sex som biologiskt sett inte kan leda till fortplantning (homosexualitet) så tycker jag inte att det ær samhællets uppgift att prøjsa før det.
Den enda bristande logiken i mitt resonemang ær att det faktiskt handlar om en sjukdom før de flesta barnløsa. De har en sjukdom som gør att de inte kan få barn. Fine, men någonstans måste grænsen dras. En sjukdomseffekt som gør att de inte kan få barn, det ær en effekt som jag tycker ær något man får leva med. Tycker man inte det, då får man førsøka prioritera så att man har råd att betala det sjælv. Nær det kommer till homosexuella ær det ænnu lættare - de ær inte sjuka. De ær fullt friska och objektivt sett kan de inte få barn. Varfør samhællet ska betala før att hjælpa dem att skaffa barn, nær det liksom inte ær en sjukdom, det førstår jag inte.*
Frågan om homosexuella och insemination ær på gång upp i landstinget i Væsterbotten. Har jag tur stannar frågan i landstingsstyrelsen så slipper jag avgøra om jag vill gå i klinch med min landstingsgrupp...
* Jag ær helt før att homosexuella ska samma rættigheter som andra før att adoptera eller insemineras, jag vill bara inte betala før det. Landstingens resurser kan anvændas bættre.
Detta ær galet av flera skæl:
* Ett ær att landstingen inte ska detaljstyras av pappa staten. Varje gång det sker så minskar legitimiteten av ett regionalt folkvalt organ - ska ændå Stockholm bestæmma så ræcker det ju med riksdagsvalet. Detta argumentet borde få Centern att trilla ifrån, men idag vet ju ingen var de står længre...
* Omskærelse ær inte øverhuvudtaget medicinskt motiverat. Det ær religiøs mumbo-jumbo. Det ær fullt møjligt att det kan vara rimligt att I MÅN AV UTRYMME utføra det før att førhindra føljdsjukdomar, se vad en trotte vid namn Svensson skriver hær, men det måste avgøras från læn till læn. Vi har en absurd lækarbrist i Sverige och att då lægga tid på något som vi snarare borde jobba på att avskaffa- nej tack.
* Om det nu ska gøras, då ska det vara sjælvkostnadspris. Det ær inte sjukvård, ej heller omsorg. Det ær jæmførbart med vaccinationer før utlandsresor, eller ænnu mindre viktigt - och dessa betalas redan nu av patienten och inte av skattebetalarna.
Jag har i frågor som påminner om denna førsøkt att skaffa mig en konsekvent linje. Dærfør har jag bland annat røstat emot att IVF - behandling (av ofrivilligt barnløsa) ska vara subventionerat och ingå i vanliga sjukvårdsførsækringen. På samma sætt tycker jag att det ær greit med insimination och provrørsbefruktning av par, oavsett om de ær hetro eller homo. Dæremot tycker jag inte att det ska vara subventionerat. Med risk før att låta som en kristdemokrat så måste jag sæga: Førældrar har inte rætt till barn, barn har rætt till førældrar. Helt enkelt, kan man inte få barn, antingen før att man inte hittar en partner, pga någon sjukdom eller før att man ægnar sig åt sex som biologiskt sett inte kan leda till fortplantning (homosexualitet) så tycker jag inte att det ær samhællets uppgift att prøjsa før det.
Den enda bristande logiken i mitt resonemang ær att det faktiskt handlar om en sjukdom før de flesta barnløsa. De har en sjukdom som gør att de inte kan få barn. Fine, men någonstans måste grænsen dras. En sjukdomseffekt som gør att de inte kan få barn, det ær en effekt som jag tycker ær något man får leva med. Tycker man inte det, då får man førsøka prioritera så att man har råd att betala det sjælv. Nær det kommer till homosexuella ær det ænnu lættare - de ær inte sjuka. De ær fullt friska och objektivt sett kan de inte få barn. Varfør samhællet ska betala før att hjælpa dem att skaffa barn, nær det liksom inte ær en sjukdom, det førstår jag inte.*
Frågan om homosexuella och insemination ær på gång upp i landstinget i Væsterbotten. Har jag tur stannar frågan i landstingsstyrelsen så slipper jag avgøra om jag vill gå i klinch med min landstingsgrupp...
* Jag ær helt før att homosexuella ska samma rættigheter som andra før att adoptera eller insemineras, jag vill bara inte betala før det. Landstingens resurser kan anvændas bættre.
torsdag, juli 05, 2007
Missa inte detta!
I nattens ljus blir det en del surfande. Det hær blogginlægget från Erik Berg, fritænkande smålænning och arkitekt ær helt enkelt strålande. Om svaga och starka, om solidaritet och tvång. Kanske framførallt om varfør folkhemmet inte handlar om "omsorg om utsatta", utan om solidaritet och trygghet.
Varfør skriva sjælv nær andra gør det bættre?
Varfør skriva sjælv nær andra gør det bættre?
fredag, maj 11, 2007
Liberalism runt hörnet?
Det är spännande att diskutera drogfrågan i Vänsterpartiet. Det finns flera olika synsätt och inget av dem är helt marginaliserat.
De senaste åren har diskussionen kring sprututbyte stått högt på dagordningen. Vänsterpartiet tog på förr-förra kongressen med minsta möjliga marginal (en röst) ställning för sprututbytesprogram. Förespråkarna menar att det är viktigt att förhindra smittspridning via smutsiga sprutor. Idéer om bättre kontakt mellan sjukvård och missbrukare förekommer också.
Jag tillhör skeptikerna. Knark är bajs och samhället ska inte på något sätt bidra till en normalisering av droger. Det räcker mer än väl att vi har en livsfarlig drog (alkohol) som är normaliserad än att vi ska bygga på med fler. Jag menar att sprututbytesprogram öppnar upp dörren till ett "harmreduction" tänkande: "om nu folk knarkar, så måste vi ju se till att de får ett drägligt liv". Idag innebär det sprututbyte, i morgon värmestugor och i nästa vecka kanske det handlar om offentlig försäljning av "ren" narkotika. Allt i namnet av att bry sig om missbrukarna. Stämmer då detta?
NEJ!!! Vi ska vräka pengar över missbruksvården och tvångsvårda varenda jävla tonåring som ens tittar på en spruta eller några roliga piller. Lite vulgärt skrivet, men någonstans så måste samhället erkänna sina misslyckanden och ta ansvaret för det. Nedlagda fritidsgårdar, rotlöshet och maktlöshet sprider sig i Sverige. Detta måste motarbetas, därom är vi nog överens. Dessutom måste krafttag sättas in så fort någon är på glid. Kommunerna har snålat in på behandlingar och det är dags att vända på skutan!
Nu har Vänsterpartiet tagit fram en rapport om hur vi vill bekämpa knarket. Läs mer. Det mesta i det hela är mycket bra, men jag förstår verkligen inte varför man har denna rädsla för lite repression. Det handlar om att i tid sätta in repressionen så att människan resten av sitt liv kan göra rationella val. Den som pratar om "individens frihet" i samma andetag som man diskuterar droger vet uppenbarligen inte vad han/hon pratar om. Missbruk är raka motsatsen till frihet. Att inte ge polis och sociala myndigheter alla möjligheter att slå till mot missbruk är att göra vår ungdom en stor björntjänst. Som jag ser det så innebär en legalisering av att inneha knark i kroppen att man indirekt säger att det finns något som heter "bruk" av narkotika. Det gör det inte. Allt är missbruk.
Förslaget får också kritik av Riksförbundet narkotikafritt samhälle som anser att en orsak till att få använder droger i Sverige är just polisens möjlighet att försvåra missbruk.
- Egentligen vilar förslaget på en holländsk hållning som öppnar frizoner för droger och åtalsunderlåtelse för innehav för eget bruk. Hur många gram ska man förbise med? Det kan bli en utveckling som leder åt helsike, säger Per Johansson, förbundssekreterare på RNS, till Drugnews.
De senaste åren har diskussionen kring sprututbyte stått högt på dagordningen. Vänsterpartiet tog på förr-förra kongressen med minsta möjliga marginal (en röst) ställning för sprututbytesprogram. Förespråkarna menar att det är viktigt att förhindra smittspridning via smutsiga sprutor. Idéer om bättre kontakt mellan sjukvård och missbrukare förekommer också.
Jag tillhör skeptikerna. Knark är bajs och samhället ska inte på något sätt bidra till en normalisering av droger. Det räcker mer än väl att vi har en livsfarlig drog (alkohol) som är normaliserad än att vi ska bygga på med fler. Jag menar att sprututbytesprogram öppnar upp dörren till ett "harmreduction" tänkande: "om nu folk knarkar, så måste vi ju se till att de får ett drägligt liv". Idag innebär det sprututbyte, i morgon värmestugor och i nästa vecka kanske det handlar om offentlig försäljning av "ren" narkotika. Allt i namnet av att bry sig om missbrukarna. Stämmer då detta?
NEJ!!! Vi ska vräka pengar över missbruksvården och tvångsvårda varenda jävla tonåring som ens tittar på en spruta eller några roliga piller. Lite vulgärt skrivet, men någonstans så måste samhället erkänna sina misslyckanden och ta ansvaret för det. Nedlagda fritidsgårdar, rotlöshet och maktlöshet sprider sig i Sverige. Detta måste motarbetas, därom är vi nog överens. Dessutom måste krafttag sättas in så fort någon är på glid. Kommunerna har snålat in på behandlingar och det är dags att vända på skutan!
Nu har Vänsterpartiet tagit fram en rapport om hur vi vill bekämpa knarket. Läs mer. Det mesta i det hela är mycket bra, men jag förstår verkligen inte varför man har denna rädsla för lite repression. Det handlar om att i tid sätta in repressionen så att människan resten av sitt liv kan göra rationella val. Den som pratar om "individens frihet" i samma andetag som man diskuterar droger vet uppenbarligen inte vad han/hon pratar om. Missbruk är raka motsatsen till frihet. Att inte ge polis och sociala myndigheter alla möjligheter att slå till mot missbruk är att göra vår ungdom en stor björntjänst. Som jag ser det så innebär en legalisering av att inneha knark i kroppen att man indirekt säger att det finns något som heter "bruk" av narkotika. Det gör det inte. Allt är missbruk.
Förslaget får också kritik av Riksförbundet narkotikafritt samhälle som anser att en orsak till att få använder droger i Sverige är just polisens möjlighet att försvåra missbruk.
- Egentligen vilar förslaget på en holländsk hållning som öppnar frizoner för droger och åtalsunderlåtelse för innehav för eget bruk. Hur många gram ska man förbise med? Det kan bli en utveckling som leder åt helsike, säger Per Johansson, förbundssekreterare på RNS, till Drugnews.
onsdag, maj 09, 2007
Manifestation mot startlagen!
Idag beslutar riksdagens högermajoritet att göra det möjligt med privata sjukhus. Det innebär även att det blir okej att ta emot försäkringspatienter. Det gör det möjligt för, säg - Simrishamns sjukhus att få pengar från Region Skåne (landstinget) för att ta hand om den allmänna sjukvården i sydöstra Skåne, samtidigt som de kan ta in privatpatienter för att operera allt från höftleder till hjärnfrakturer. Det innebär att sådana sjukhus kommer att dra till sig fler läkare än vad de använder för att säkerställa den allmänna sjukvården för befolkningen i regionen. En överproduktion av sjukvård kommer alltså ske. Dessa läkare som utför denna produktion skulle givetvis behövas någon annanstans i den allmänna sjukvården i landet, med tanke på den läkarbrist som finns. I stället så ska de sköta om en gräddfil för försäkringspatienter. På så sätt kommer även vi som bor i ett landsting där inga sådana privatiseringar kommer att ske drabbas, eftersom det blir än större huggsexa om läkarna. Fy fan säger jag!
Sjukast ska få vård först, inte den med den bästa försäkringen! USA here we come!
Måste erkänna att jag hade missat exakt hur illa det var med det aktuella förslaget, men som tur är hade inte Stina Salander och några andra läkarstudenter i Umeå varit lika ouppmärksamma. De annordnade en liten manifestation mot lagändringen utanför sjukhuset. Ett femtiotal intresserade offrade sin lunch för att i regnet lyssna på Stinas (tror jag det var) tal. Ett rakt och tydligt tal som visste var det satt. Ni som missade det bör hålla ögonen öppna efter fler arrangemang från "Akutinsatsen för offentlig vård". Missa heller inte hemsidan www.gemensamvalfard.se .
Sjukast ska få vård först, inte den med den bästa försäkringen! USA here we come!
Måste erkänna att jag hade missat exakt hur illa det var med det aktuella förslaget, men som tur är hade inte Stina Salander och några andra läkarstudenter i Umeå varit lika ouppmärksamma. De annordnade en liten manifestation mot lagändringen utanför sjukhuset. Ett femtiotal intresserade offrade sin lunch för att i regnet lyssna på Stinas (tror jag det var) tal. Ett rakt och tydligt tal som visste var det satt. Ni som missade det bör hålla ögonen öppna efter fler arrangemang från "Akutinsatsen för offentlig vård". Missa heller inte hemsidan www.gemensamvalfard.se .
måndag, april 02, 2007
Ackordslön för bättre vård?
Landstingsfullmäktige börjar i morgon. Moderaterna efterfrågar i en interpellation om inte Västerbottens läns landsting också ska börja med att premiera "effektiva" medarbetare. Enligt dem så innebär det exempelvis läkare som tar hand om många patienter.
Alla tänkande människor borde inse att vård är en komplex verksamhet där inte en sjukdom är en annan lik, utan där vissa går fort att både bedömma och behandla (halsfluss) medan andra sjukdomstillstånd kräver mer noggranna bedömningar. Redan i dag äter 25% av Sveriges befolkning minst en antibiotika kur per år, med ökad stress, som alla ackordsystem jag känner till leder till, så kan det öka ännu mer. Dåligt är förnamnet.
Alla tänkande människor borde inse att vård är en komplex verksamhet där inte en sjukdom är en annan lik, utan där vissa går fort att både bedömma och behandla (halsfluss) medan andra sjukdomstillstånd kräver mer noggranna bedömningar. Redan i dag äter 25% av Sveriges befolkning minst en antibiotika kur per år, med ökad stress, som alla ackordsystem jag känner till leder till, så kan det öka ännu mer. Dåligt är förnamnet.
tisdag, mars 20, 2007
En hårfin linje...
Var på ett seminarium i lördags om hedersrelaterat våld som onekligen fick en att tänka. Den som höll i seminariet var Ahre Hamednaca, grundare av Sharifs hjältar i Stockholm. Sharif betyder "heder" på arabiska.
Onekligen ett aktuellt ämne med tanke på ett inlägg i DN i dag där socialborgarrådet Ulf Kristersson vill ha en utredning om mäns våld mot kvinnor. Vackert, problemet är bara att han fokuserar lite väl mycket på behovet av att "lära" invandrare om vår fina feministiska svenska kultur. Inte rumsrent och inte sant. Sanning är att mäns våld mot kvinnor och barn är så omfattande att det klassificeras som ett folkhälsoproblem av bland annat Västerbottens läns landsting.
Givetvis får sådana inlägg de svar de förtjänar. Samtidigt så får ett sådant förslag också de primitiva svar som den enögda vänstern ger mot allt som eventuellt går att klämma in i "rasismfacket", t.ex. skriver Ali Esbati en kommentar på inlägget som helt missar var fokuset i artikeln ligger.
Att en moderat skriver "det traditionella våldet i hemmet" må vara dåligt formulerat, men det är ändå ett rejält erkännande av att det finns ett utbrett våld mot kvinnor i hemmen i det här landet. Ibland får man vara tacksam för det lilla.
Däremot stör vänsterns relativisering av hedersrelaterat våld/liv mig något oerhört. Den har två utgångspunkter:
1) "Alla män är Talibaner". Gudrun Schymans berömda tal, som på ett något opedagogiskt, men ändå fullt korrekt sett pekade på det enkla faktum att kvinnoförtrycket är globalt, förekommer i alla klasser, i alla länder och har alltid funnits. Troligtvis även före klassförtrycket. Så långt allting gott. Tyvärr kan man dra det här ett steg för långt, vilket exakt är vad Ali gör i sin artikel. Enligt Ali är den terror en ung invandrarflicka växer upp med att vara övervakad inte bara av sin far, utan av sin mor, sina bröder, farbröder och kusiner på intet sätt annorlunda än den svenska kvinna som får stryk av sin sambo med grannar som väljer att inte lyssna. För mig är det relativism i den högre skolan. Att växa upp i en familj som förklarar att så här ska det vara är helt enkelt vidrigt. Att föräldrarna räknar minuterna det ska ta från skolan och till hemmet och så vidare.
Ahre började seminariet med en mycket bra indelning av samhällen i "individuella" och "kollektiva" utifrån ett hedersperspektiv. Alla samhällen har heder som något sorts ideal, hur man ska nå hedern kan variera, men status och prestige är viktiga. Att förlora jobb och familj är ett sätt att tappa heder i många kulturer osv. Det finns tydliga kopplingar mellan industrialisering, demokrati, välfärd och en individuell syn på heder. Samtidigt finns det en direkt koppling mellan agrala kulturer, diktatur, svaga centralmakter, orättvisor, religiositet och en kollektiv syn på heder. För varje person som är marxist borde det vara en självklarhet att materiella faktorer påverkar kulturen. Utan välfärd blir familjens roll viktigare. De är inte så länge sedan Sverige också befann sig på den nivån i utvecklingen.
Att sedan en "stark" familjefader inte direkt utvecklas av att komma till ett främmande land, bli diskriminerad, inte få ett jobb är väl självklart. Den forne flyktingen kan så småningom utveckla en nostalgisk fantasibild av hur det var hemma, vilket leder honom in på än mer traditionella tankar.
Detta borde inte vara kontroversiellt om det inte vore för att folk vill vrida det så att det passar deras syften. Högerfolket vill inte låtsas om det svenska kvinnoförtrycket och många feminister verkar vara livrädda för att de ska lyckas och slår därför dövörat till.
2) Kulturrelativism: Riktigt läbbigt. I grunden ren rasism, som döljs i ett välmenande medelklass tugg. Man pratar om respekt för andra kulturer, men i praktiken handlar det om att man vill slå fast att "DOM" är obildade apor som bäst får hållas för sig själva. Som Ahre uttryckte det: Konflikten står inte mellan eritreansk kultur eller svensk kultur. Det står mellan mänskliga rättigheter och en föråldrad kultur. I det mötet får man inte kompromissa. Det finns inget som inte säger att andra kulturer kan göra samma resa som den svenska gjort, men då handlar det vare sig om att tvinga på dem någon svenskt "facit" på hur en kultur ska utvecklas, eller för den delen låta dem sköta sig själva. Bägge ytterligheterna är lika fel. Det handlar att slå vakt om vad som är mänskliga rättigheter, fastslagna av FN, alltså globala. Lärare och skolpersonal som accepterar lappar om att barn inte ska få delta på sex- och samlevnadsundervisning eller simning är att krypa för förtrycket. Dessa barn har samma rätt till sina rättigheter som alla andra.
Vill starkt poängtera att jag inte hävdar att Ali skulle pratat om kulturrelativism, tvärtom. Tog bara med det för att det är så vidrigt.
Onekligen ett aktuellt ämne med tanke på ett inlägg i DN i dag där socialborgarrådet Ulf Kristersson vill ha en utredning om mäns våld mot kvinnor. Vackert, problemet är bara att han fokuserar lite väl mycket på behovet av att "lära" invandrare om vår fina feministiska svenska kultur. Inte rumsrent och inte sant. Sanning är att mäns våld mot kvinnor och barn är så omfattande att det klassificeras som ett folkhälsoproblem av bland annat Västerbottens läns landsting.
Givetvis får sådana inlägg de svar de förtjänar. Samtidigt så får ett sådant förslag också de primitiva svar som den enögda vänstern ger mot allt som eventuellt går att klämma in i "rasismfacket", t.ex. skriver Ali Esbati en kommentar på inlägget som helt missar var fokuset i artikeln ligger.
Att en moderat skriver "det traditionella våldet i hemmet" må vara dåligt formulerat, men det är ändå ett rejält erkännande av att det finns ett utbrett våld mot kvinnor i hemmen i det här landet. Ibland får man vara tacksam för det lilla.
Däremot stör vänsterns relativisering av hedersrelaterat våld/liv mig något oerhört. Den har två utgångspunkter:
1) "Alla män är Talibaner". Gudrun Schymans berömda tal, som på ett något opedagogiskt, men ändå fullt korrekt sett pekade på det enkla faktum att kvinnoförtrycket är globalt, förekommer i alla klasser, i alla länder och har alltid funnits. Troligtvis även före klassförtrycket. Så långt allting gott. Tyvärr kan man dra det här ett steg för långt, vilket exakt är vad Ali gör i sin artikel. Enligt Ali är den terror en ung invandrarflicka växer upp med att vara övervakad inte bara av sin far, utan av sin mor, sina bröder, farbröder och kusiner på intet sätt annorlunda än den svenska kvinna som får stryk av sin sambo med grannar som väljer att inte lyssna. För mig är det relativism i den högre skolan. Att växa upp i en familj som förklarar att så här ska det vara är helt enkelt vidrigt. Att föräldrarna räknar minuterna det ska ta från skolan och till hemmet och så vidare.
Ahre började seminariet med en mycket bra indelning av samhällen i "individuella" och "kollektiva" utifrån ett hedersperspektiv. Alla samhällen har heder som något sorts ideal, hur man ska nå hedern kan variera, men status och prestige är viktiga. Att förlora jobb och familj är ett sätt att tappa heder i många kulturer osv. Det finns tydliga kopplingar mellan industrialisering, demokrati, välfärd och en individuell syn på heder. Samtidigt finns det en direkt koppling mellan agrala kulturer, diktatur, svaga centralmakter, orättvisor, religiositet och en kollektiv syn på heder. För varje person som är marxist borde det vara en självklarhet att materiella faktorer påverkar kulturen. Utan välfärd blir familjens roll viktigare. De är inte så länge sedan Sverige också befann sig på den nivån i utvecklingen.
Att sedan en "stark" familjefader inte direkt utvecklas av att komma till ett främmande land, bli diskriminerad, inte få ett jobb är väl självklart. Den forne flyktingen kan så småningom utveckla en nostalgisk fantasibild av hur det var hemma, vilket leder honom in på än mer traditionella tankar.
Detta borde inte vara kontroversiellt om det inte vore för att folk vill vrida det så att det passar deras syften. Högerfolket vill inte låtsas om det svenska kvinnoförtrycket och många feminister verkar vara livrädda för att de ska lyckas och slår därför dövörat till.
2) Kulturrelativism: Riktigt läbbigt. I grunden ren rasism, som döljs i ett välmenande medelklass tugg. Man pratar om respekt för andra kulturer, men i praktiken handlar det om att man vill slå fast att "DOM" är obildade apor som bäst får hållas för sig själva. Som Ahre uttryckte det: Konflikten står inte mellan eritreansk kultur eller svensk kultur. Det står mellan mänskliga rättigheter och en föråldrad kultur. I det mötet får man inte kompromissa. Det finns inget som inte säger att andra kulturer kan göra samma resa som den svenska gjort, men då handlar det vare sig om att tvinga på dem någon svenskt "facit" på hur en kultur ska utvecklas, eller för den delen låta dem sköta sig själva. Bägge ytterligheterna är lika fel. Det handlar att slå vakt om vad som är mänskliga rättigheter, fastslagna av FN, alltså globala. Lärare och skolpersonal som accepterar lappar om att barn inte ska få delta på sex- och samlevnadsundervisning eller simning är att krypa för förtrycket. Dessa barn har samma rätt till sina rättigheter som alla andra.
Vill starkt poängtera att jag inte hävdar att Ali skulle pratat om kulturrelativism, tvärtom. Tog bara med det för att det är så vidrigt.
torsdag, mars 08, 2007
Bevara Västerbotten!
I politruktidningen Dagens Samhälle så framkommer det att en kraftig majoritet av Västerbottens kommunalråd vill ha EN norrlandsregion. Jag har alltid varit för ett regionparlament. Länsstyrelsen är ett missfoster, statens förlängda arm ute i landet. Väldigt mycket kan ett förstärkt landsting, kalla det region om du vill, ta hand om. Det finns ingen rimlighet att statens organ ska syssla med länsutveckling, turism och annat som folkets direktvalda representanter kan syssla med. Så långt allting bra.
Det jag absolut inte kan acceptera är den uppifrån mentalitet som präglar hela tanken med storregioner. Vad finns bakom flosklerna om ”ökad effektivitet” och ”samverkan”? Betongpartierna, SAP och ”nya” Moderaterna, har alltid varit emot direktvalda regionförbund och till varje pris försvarat kommunförbund och andra indirekta organ. Kommunalrådsdemokrati som jag brukar kalla det. Nu har de svängt. Varför? Skall jag vara elak så tror jag när det gäller (m) och de mer högervridna (s)- kommunalråden (läs: Lennart Holmlund) att de ser en möjlighet till en politisk utveckling där ännu mer makt koncentreras till ett fåtal heltidspolitiker. Västerbottens läns landsting är redan i dag en ganska komplicerad historia, med enorm budget och svåröverskådlighet.
Sammantaget:
1) I dag har landstingsfullmäktige i Västerbotten 71 mandat. Med en storregion (4 län) så skulle man sålunda behöva komma uppåt 249 eller så för att behålla samma rekryteringsgrund. Det kommer inte att ske. Fullmäktige är redan idag en lekstuga med en opposition som trivs alldeles för bra i talarstolen. Folkpartister tycks tro att det är onödigt att samarbeta i sitt parti, utan alla ska upp i alla frågor… Kan inte se att det skulle bli rimligt med ett 3½ (Jämtland är ju bara hälften mot de andra länen) så stort fullmäktige. Å andra sidan, minskar man storleken på fullmäktige så blir det längre från väljaren till de folkvalda. Vänsterpartiet har 7 ledamöter i fullmäktige den här valperioden, varav endast en är från inlandet. Det är illa nog för möjligheten till att ha koll. Om dessa sju skulle vara spridda från Sveg till Kiruna så…
2) Ett ökat avstånd till politiken gör det också lättare att driva en högerpolitik. När saker och ting blir större och mer svåröverskådligt så kommer mer saker delegeras ner till välavlönade tjänstemän. Dessutom kommer en maktkoncentration att ske.
3) Byapolitiken får ny fart. De senaste åren har förbättringar i detta avseende skett i Västerbotten. De gamla sjukvårdsdistrikten är dödade och jag upplever det, åtminstone i Vänsterpartiet, som att vi kan ha ett länsperspektiv. Bara för att jag bor i Umeå så betyder inte det att jag inte förstår sjukstugornas betydelse, osv. Jag är övertygad om att det krig som kommer flamma upp när vi ska styra över halva landet inte kommer att vara roligt. Norrbotten har FEM sjukhus i dag på samma befolkning som Västerbotten. Tre av dessa måste bort. Problemet är att folk ser byggnader i stället för verksamhet. Lokalrivaliteten är enorm i Norrbotten. Om det första som en ny region måste ta tag i är att lägga ner några sjukhus så kommer hela projektet bli lamslaget av konflikter.
4) Större är inte bättre. Jämför Hallands län med Västra Götaland. Okej, Halland är en välbärgad region – men den är också välskött.
5) Om det genomförs storregioner över hela landet så är det bara första steget mot en federal utveckling. Kul för Norrland, som har en stabil politisk kultur, men mindre rolig tanke är att vissa borgerliga regioner får mer självbestämmande. Sverige är en enhetsstat. Alla medborgare ska ha samma rättigheter och skyldigheter oavsett var i landet vi bor.
6) Skåne var en kulturellt sätt rimlig sammanslagning. V:a Götaland var det inte. Vissa län kanske borde slås ihop, men låt det komma underifrån!
Sådär ja, lite långt. Som Vänsterpartist så finns det en del andra funderingar också. Ska vi ha ett gemensamt partidistrikt eller hur ska politikerna styras? Ett gemensamt partidistrikt med Norrbotten väcker en del farhågor. De är lite för konfliktinriktade. Å andra sidan, kan det innebära att övriga Norrland kan köra över privatiseringsförespråkarna i Västernorrland…
Det jag absolut inte kan acceptera är den uppifrån mentalitet som präglar hela tanken med storregioner. Vad finns bakom flosklerna om ”ökad effektivitet” och ”samverkan”? Betongpartierna, SAP och ”nya” Moderaterna, har alltid varit emot direktvalda regionförbund och till varje pris försvarat kommunförbund och andra indirekta organ. Kommunalrådsdemokrati som jag brukar kalla det. Nu har de svängt. Varför? Skall jag vara elak så tror jag när det gäller (m) och de mer högervridna (s)- kommunalråden (läs: Lennart Holmlund) att de ser en möjlighet till en politisk utveckling där ännu mer makt koncentreras till ett fåtal heltidspolitiker. Västerbottens läns landsting är redan i dag en ganska komplicerad historia, med enorm budget och svåröverskådlighet.
Sammantaget:
1) I dag har landstingsfullmäktige i Västerbotten 71 mandat. Med en storregion (4 län) så skulle man sålunda behöva komma uppåt 249 eller så för att behålla samma rekryteringsgrund. Det kommer inte att ske. Fullmäktige är redan idag en lekstuga med en opposition som trivs alldeles för bra i talarstolen. Folkpartister tycks tro att det är onödigt att samarbeta i sitt parti, utan alla ska upp i alla frågor… Kan inte se att det skulle bli rimligt med ett 3½ (Jämtland är ju bara hälften mot de andra länen) så stort fullmäktige. Å andra sidan, minskar man storleken på fullmäktige så blir det längre från väljaren till de folkvalda. Vänsterpartiet har 7 ledamöter i fullmäktige den här valperioden, varav endast en är från inlandet. Det är illa nog för möjligheten till att ha koll. Om dessa sju skulle vara spridda från Sveg till Kiruna så…
2) Ett ökat avstånd till politiken gör det också lättare att driva en högerpolitik. När saker och ting blir större och mer svåröverskådligt så kommer mer saker delegeras ner till välavlönade tjänstemän. Dessutom kommer en maktkoncentration att ske.
3) Byapolitiken får ny fart. De senaste åren har förbättringar i detta avseende skett i Västerbotten. De gamla sjukvårdsdistrikten är dödade och jag upplever det, åtminstone i Vänsterpartiet, som att vi kan ha ett länsperspektiv. Bara för att jag bor i Umeå så betyder inte det att jag inte förstår sjukstugornas betydelse, osv. Jag är övertygad om att det krig som kommer flamma upp när vi ska styra över halva landet inte kommer att vara roligt. Norrbotten har FEM sjukhus i dag på samma befolkning som Västerbotten. Tre av dessa måste bort. Problemet är att folk ser byggnader i stället för verksamhet. Lokalrivaliteten är enorm i Norrbotten. Om det första som en ny region måste ta tag i är att lägga ner några sjukhus så kommer hela projektet bli lamslaget av konflikter.
4) Större är inte bättre. Jämför Hallands län med Västra Götaland. Okej, Halland är en välbärgad region – men den är också välskött.
5) Om det genomförs storregioner över hela landet så är det bara första steget mot en federal utveckling. Kul för Norrland, som har en stabil politisk kultur, men mindre rolig tanke är att vissa borgerliga regioner får mer självbestämmande. Sverige är en enhetsstat. Alla medborgare ska ha samma rättigheter och skyldigheter oavsett var i landet vi bor.
6) Skåne var en kulturellt sätt rimlig sammanslagning. V:a Götaland var det inte. Vissa län kanske borde slås ihop, men låt det komma underifrån!
Sådär ja, lite långt. Som Vänsterpartist så finns det en del andra funderingar också. Ska vi ha ett gemensamt partidistrikt eller hur ska politikerna styras? Ett gemensamt partidistrikt med Norrbotten väcker en del farhågor. De är lite för konfliktinriktade. Å andra sidan, kan det innebära att övriga Norrland kan köra över privatiseringsförespråkarna i Västernorrland…
tisdag, februari 06, 2007
Moraltanter och fundamentalister...
Hemma igen efter en lång dags landstingsfullmäktige. Skall inte gå in på alla detaljer från mötet, som hur många gånger jag hann tänka "gud, ändra kommunallagen så att vi får sätta streck i debatten". I stället väljer jag denna gång att skriva om den klassiska diskussionen om subventionerade preventivmedel.
Västerbottens läns landsting är det enda landstinget som inte har subventionerade preventivmedel. Det innebär att unga tjejer måste betala fullt pris för p-piller, medan kondomer delvis går att få tag på gratis via ungdomsmottagningar och liknande.
Ung Vänster och Vänsterpartiet har drivit frågan om p-piller i många år. Vi har allierade inom Centern och i Folkpartiet. Betongpartierna (s) och (m) vägrar i sten. Deras huvudargument är att kondom är bättre än p-piller, samt att Västerbotten har lägre abort-siffror än riket. Följdargumentet är att med subventionerade p-piller så kommer killar att sluta ta sitt ansvar och se till att skaffa kondom. Dels lägger det all skuld på tjejen och dels så skyddar inte p-piller mot veneriska sjukdomar (det användes något nytt ord för dem, men det minns jag inte).
Vi menar att det inte är samhällets roll att moralisera. Vi ser frågan om subventionerade preventivmedel som en viktig fråga för att stärka ungdomar - främst tjejer - i deras kamp för kontroll över sin egen kropp och sin egen sexualitet. Tjejer och killar kan själva avgöra när och på vilket sätt de ska skydda sig - utan pekpinnar. Även ungdomar kan ha långvariga förhållanden när de känner att de litar på varandra. Kondom i all ära, men av samma skäl som vuxna kan välja att använda p-pillar kan en sjuttonåring göra det. Dessutom riktar sig subventionen också mot unga vuxna i åldern 18-25 år. P-piller ger också en grundtrygghet, även om det inte skyddar mot sjukdomar så skyddar det mot en oönskad graviditet den där lördagkvällen när omdömmet försvinner in i dimman.
Som en partikamrat sa: De har förträngt sin egen ungdom och lever i en fantasivärld som brukar identifieras genom uttalanden av stilen "Sånt skulle aldrig min son/dotter göra."
Okej, det var de naiva moralisterna. Då går vi över till miljöfundamentalisterna de gröna. Miljöpartiets linje överraskade mig mest. De är mot subventionerade preventivmedel för att "det redan är för mycket kemikalier i miljön". Ja, vad ska man säga. Kvinnans frihet och rätt till makt över sin egen kropp kan man ju väga olika högt.
(argumentationen kanske uppdateras när jag är piggare)
Västerbottens läns landsting är det enda landstinget som inte har subventionerade preventivmedel. Det innebär att unga tjejer måste betala fullt pris för p-piller, medan kondomer delvis går att få tag på gratis via ungdomsmottagningar och liknande.
Ung Vänster och Vänsterpartiet har drivit frågan om p-piller i många år. Vi har allierade inom Centern och i Folkpartiet. Betongpartierna (s) och (m) vägrar i sten. Deras huvudargument är att kondom är bättre än p-piller, samt att Västerbotten har lägre abort-siffror än riket. Följdargumentet är att med subventionerade p-piller så kommer killar att sluta ta sitt ansvar och se till att skaffa kondom. Dels lägger det all skuld på tjejen och dels så skyddar inte p-piller mot veneriska sjukdomar (det användes något nytt ord för dem, men det minns jag inte).
Vi menar att det inte är samhällets roll att moralisera. Vi ser frågan om subventionerade preventivmedel som en viktig fråga för att stärka ungdomar - främst tjejer - i deras kamp för kontroll över sin egen kropp och sin egen sexualitet. Tjejer och killar kan själva avgöra när och på vilket sätt de ska skydda sig - utan pekpinnar. Även ungdomar kan ha långvariga förhållanden när de känner att de litar på varandra. Kondom i all ära, men av samma skäl som vuxna kan välja att använda p-pillar kan en sjuttonåring göra det. Dessutom riktar sig subventionen också mot unga vuxna i åldern 18-25 år. P-piller ger också en grundtrygghet, även om det inte skyddar mot sjukdomar så skyddar det mot en oönskad graviditet den där lördagkvällen när omdömmet försvinner in i dimman.
Som en partikamrat sa: De har förträngt sin egen ungdom och lever i en fantasivärld som brukar identifieras genom uttalanden av stilen "Sånt skulle aldrig min son/dotter göra."
Okej, det var de naiva moralisterna. Då går vi över till miljöfundamentalisterna de gröna. Miljöpartiets linje överraskade mig mest. De är mot subventionerade preventivmedel för att "det redan är för mycket kemikalier i miljön". Ja, vad ska man säga. Kvinnans frihet och rätt till makt över sin egen kropp kan man ju väga olika högt.
(argumentationen kanske uppdateras när jag är piggare)
torsdag, februari 01, 2007
Kort sagt
Läser i politruk tidningen Dagens samhälle (utges av Sveriges kommuner och landsting, går till alla förtroendevalda) att man i södra Sverige har diskuterat problemet att manliga gynekologer känner sig diskriminerade för att så många kvinnor inte vill använda sig av deras tjänster.
Lite torrt noterar tidningen att det kan bero på kulturella skäl, tidigare övergrepp etc. Tror det är ganska lätt att förstå varför många kvinnor inte vill ha en främmande karl som granskar deras intimaste delar.
Sedan kommer det värsta: Som motmedel ska man nu lägga ner kraft på att försöka övertala dessa kvinnor om att gå med på att träffa en manlig läkare!
Även om övertalning kan ske på olika sätt- allt från att ge torr information till att kränka personer så känns det ändå helt oacceptabelt att offentliganställda ska försöka påverka patienter (som redan är i en beroendeställning) till att gå med på att en främmande karl ska inspektera kvinnans intimare delar.
Dessutom- vad får en man att bli gynekolog? Jag må vara fördomsfull, men det där är väl ändå ett lämpligt kvinnoyrke?
Lite torrt noterar tidningen att det kan bero på kulturella skäl, tidigare övergrepp etc. Tror det är ganska lätt att förstå varför många kvinnor inte vill ha en främmande karl som granskar deras intimaste delar.
Sedan kommer det värsta: Som motmedel ska man nu lägga ner kraft på att försöka övertala dessa kvinnor om att gå med på att träffa en manlig läkare!
Även om övertalning kan ske på olika sätt- allt från att ge torr information till att kränka personer så känns det ändå helt oacceptabelt att offentliganställda ska försöka påverka patienter (som redan är i en beroendeställning) till att gå med på att en främmande karl ska inspektera kvinnans intimare delar.
Dessutom- vad får en man att bli gynekolog? Jag må vara fördomsfull, men det där är väl ändå ett lämpligt kvinnoyrke?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
