Farväl till den norska mitten?

Det norska valresultatet är både glädjande och djupt oroande. Dels så är det givetvis kul och oerhört viktigt att den röd-gröna regeringen blivit omvald. För första gången på sexton år så blir sittande regering omvald. Norrmännen är inte lätta att tillfredsställa! Styr man världens rikaste demokrati så blir kraven därefter!

De svenska analyserna varierar minst sagt i kvalitet. Lite olika kommentarer hittar du här, här och här. Artikel här.

Det negativa då:

- SV minskar med fyra mandat, till 11 mandat och blir omsprungna av SP i antalet röster. Dessa röster verkar inte ha gått till yttervänsterns Rött, som märkligt nog inte gått fram nämnvärt. I en situation där SV har finansministerposten och tagit regeringsansvar borde läget vara ytterst gynnsamt för Rött, men de har inte lyckats nyttja läget.

- Det riktigt allvarliga är givetvis Venstres totala kollaps. I valet går endast tre partier fram Ap (+3 mandat), Höyre (+7) och Frp (+3). Som jag skrivit tidigare så skiljer sig Norge och Sverige åt på den punkt att man i Norge har ärliga, socialt- och miljöintresserade borgare. Norska Senterpartiet är i mångt och mycket mer progressivt än svenska miljöpartiet. Skillnaden mot de nya Mauderaterna är milsvid! Norska Venstre (Fp) har hållit fanan väldigt högt i fajten mot Frp och rasism, högerpopulism och oljeborrning. Även Krf har gjort ett bra jobb här, medan Höyre inte tagit ordentligt avstånd från Frp utan prioriterat borgerlig samling. Detta har väljarna belönat.

Hade jag varit Venstre (eller Krf) strateg så hade lösningen varit uppenbar. Redan har den något tjatige partiledaren Sponheim avgått. Nästa steg är att svänga högerut och inse att begreppet "den politiska mitten" är lika dött i Norge som i Sverige. Tyvärr. Valet är ett stort steg åt mer politiserat och delat Norge. Det enda mittenparti som gick framåt var Sentrepartiet (+/-0) med en måttlig framgång. Arbeiderpartiet belönas för en duktig partiledare/statsminister och en tydligare politisk linje jämfört med den katastrof/mittenlinje de drev tidigare.

De norska partierna:

Rött: Ett enhetsparti mellan olika små vänstergrupper. Starkt på vissa platser, men svagt på riksnivå.
SV: Sosialistiskt Venstreparti. Lite grönare och lite mer ljusrött än svenska Vänsterpartiet.
Ap: Arbeiderpartiet. Socialdemokraterna.
Sp: Senterpartiet. Ett Centerparti som förstått att landsbyggdens bästa inte finns att hitta i det nyliberala träsket...
Venstre: Ett folkparti av socialliberalt slag med STARK miljöprofil.
Krf: Kristelig Folkeparti. Kristdemokraterna lite mer som de var förr. Starkt kristet och konservativt, men i många frågor mindre högerliberalt än deras svenska motsvarighet.
Höyre: Moderater. Ganska klassiskt högerparti som verkar snegla mycket på sina svenska motsvarigheter.
Frp: Fremskrittspartiet. Ett främlingsfientligt, högerpopulistiskt parti. Mer pengar till allt, utom bistånd, samer och invandring. Allt ska betalas med oljepengar, vilket skulle leda till inflation och kaos. Folk röstar på dem ändå. Usch.

Till sist är det lite roligt att den svenska statsministern som är partiledare i det parti som allra tydligast vill minska den svenska proportionaliteten i vårt valsystem lite magsurt noterar att med ett svenskt system hade det blivit borgerlig seger i Norge... Ja, Reinfeldt. Det är inte bra med majoritetsval eller för små valkretsar med få utjämningsmandat. Det visste jag redan, nu kanske du också kan inse det?

Äntligen en god nyhet inför det norska valet!

I norska Dagbladet så publiceras en opinionsmätning som visar på ett ras för Frp och en fortsatt rödgrön majoritet. Det är bra, inte bara för att jag är vänster, utan också för att det är mycket oklart vilket alternativ de borgerliga egentligen ställer upp med. Till skillnad från i Sverige finns det nämligen tre anständiga borgerliga partier i Norge. Vi har Centerpartiet som Höyre ska ha kallat för "vänsterextremistiskt"... Lite lagom Åsa-Nisse marxistiskt som förstått att statliga ingripanden är nödvändiga för att hela landet ska leva. Skicka de nya Mauderaterna på omskolningsläger till Norge! Sedan har vi Venstre och Kristelig folkeparti som är betydligt bättre än sina svenska kompisar. Ett ärligt miljö- och antirasistiskt engagemang gör att de stadigt markerar mot Frp, vilket i sin tur gör att det inte finns ett realistiskt borgerligt alternativ. Höyre är ensamma om att försöka sy ihop ett hållbart alternativ till regeringen.

Ännu bättre blir det när man läser i artikeln att Arbeiderpartiet har sitt starkaste stöd bland de unga, medan Frp har sitt svagaste stöd i den gruppen. Det är glädjande och överraskande. Min erfarenhet från Norge är att det är ganska starkt stöd för dem bland unga män. Stödet bland unga är en viktig trendmarkör.

Frp är också ett exempel på det som de vettiga krafterna bland antisemitism jägarna, t.ex. Expo, varnar för: Israels vänner bör hålla rågången klar mot rasister och högerextremister. En Frp-sympatisör skriver på sin blogg att Israel vore i sin fulla rätt att ta organ från palestinier, eftersom det är dessa terrorister som leder till behovet av organ. Typ. Frp vill dra in hela det norska biståndet till Palestina...

Gör sjunde juni till flaggdag! Inlägg nummer 2

Jag har tidigare skrivit om att norrmännen har flaggdag den 7 juni för att fira unions upplösningen. I det inlägget förklarar jag också varför det vore något värt för oss själva att fira.

Häromdagen var jag inne på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek och letade efter lite information. Hittade inte det jag egentligen skulle finna, men hittade istället en historisk bekräftelse för min tes om att vi inom arbetarrörelsen (och även liberalerna) borde vara stolta över unions upplösningen.

Det framgår av SAP-partistyrelsens verksamhetsberättelse från 1895 att man redan 10 år innan unionsupplösningen dels var på rätt spår angående Norges rätt till självbestämmande och dels förstod den politiska vikten av frågan:

Redan på våren i fjol höjde norskhatets målsmän... afsedd att skapa till så godt sig göra lät en sorts folkopinion till förmån för reaktionens agressiva planer mot broderlandet, planer som dessutom syftade än längre och i sista hand kunde anses riktade mot all skandinavisk demokrati.

Svensk arrogans

Fick ett reklamblad i brevlådan häromdagen. Målet var att välkomna norrmän till Sverige. Det som var positivt var att de hade förstått att satsa på nordnorge separat. Alltså en bilaga som lyfte fram Västerbotten och Norrbotten separat. Så tll det dåliga:

Rubriken var: "Välkommen till Sverige". Hemsideadressen är http://www.tilsverige.com/

Hela tidningen är på svenska! Om jag driver ett företag och gör reklam- då anpassar jag mig efter publiken. Kunden är kung, typ. Nej, inte det här. Hela häftet är uteslutande på svenska. "Bäst" av allt är ändå Vägverket region Nord som i sin annons beskriver rastplatser utifrån län. Fine, fullt okej. De skriver dock ut länsbokstäverna, utan att förklara vad de betyder. Vilken norrman vet vad AC betyder?

På själva hemsidan gör de då ett "försök" att skriva på norska. Adressen är ju faktiskt norskinspirerad: www.tilsverige.com". Högst upp till vänster på sidan gör de dock bort sig: "Senaste bilderna fra Sverige"...
Seriöst! "Seneste bildene fra Sverige" eller "Senaste bilderna från Sverige". Antingen eller!

Norges mittenpartier förtjänar faktiskt namnet

Det blir mer och mer tydligt att vi i Sverige har en ren högerregering. I den mån det finns en politisk "mitt" i Sverige i dag så utgörs den av miljöpartiet och delar av socialdemokratin. Har tidigare skrivit om att Venstre är relativt hyggliga, i dag vill jag rekommendera denna artikeln från den nordnorska landsdelsavisen Nordlys. Där framgår det tydligt att Kristeligt folkeparti står betydligt till vänster om sina svenska kompisar. Självklart är de precis lika reaktionära i sin familjepolitik som Kd, men i den ekonomiska politiken har de lite verklighetsnärvaro.

Läsguidning: "Kontantstötte" betyder ungefär Vårdnadsbidrag.

Norges arbetare förlorarna...

om Höyre lyckas med sitt projekt att få ihop en borgerlig samling i Norge, samt att få majoritet för denna. I dagsläget ser det inte omöjligt ut. Norge skiljer sig lite åt från Sverige är det att tre av de borgerliga partierna inte riktigt är så tokiga som de är här. Först har vi mina personliga favoriter- åsa nisse marxisterna i Senterpartiet. Hamnar ganska ofta till vänster om Arbeiderpartiet. Helt rabiata i frågor om nationellt ägande av naturresurser (rabiat=bra i det här fallet). De två borgerliga partierna Venstre (Fp) och Kristeligt folkeparti är lite mer komplicerade. Bägge var t.ex. emot EU när det begav sig 1994. Dessa två vägrar att ha något med Frp att göra. Höyre som är ganska likt moderaterna har insett att det betyder kaos och ingen borgerlig majoritet.

Så med denna introduktionen så återger jag en krönika från dagens (d.v.s. gårdagens) nummer av tidningen Klassekampen, skriven av Paul Bjerke (paul.bjerke@de-facto.no). Artikeln handlar om vad som skulle hända om Höyre lyckas sy ihop en koalition och vänstern förlorar valet. Tror den kan vara intressant för en svensk vänstermänniska. OBS!!! ÖVERSÄTTNINGEN ÄR MIN OCH ICKE PROFFESIONELL, icke kursiv text är mina försök att förklara saker:

Vad får Frp

Selv om Ap friar våldsamt till Höybråtan< (Krf ordförande) vid alla möjliga och omöjliga tillfällen, är det fortfarande så att det mest troliga resultatet om den nuvarande röd-gröna koalitionen tappar nästa val, är en så kallad "icke-socialistisk" regering. Den nya regeringen blir av allt att dömma antingen en ren Höyre regering eller en Bondevik II (Venstre, Krf, Höyre). Bägge dessa alternativ förutsätter dock ett formaliserat sammarbete med Fremskritspartiet av den typen som Dansk folkeparti har med den danska högerregeringen. Närmare limousinena kommer knappast Siv Jensen (Frp's ordförande). Det är dock tillräckligt illa.

Aps partisekreterare Martin Kolberg har satt fokus på vilken sorts politik en sådan ny högerregering skulle komma att föra. En av hans viktiga poänger är att det är otänkbart att Höyre vill föra en "oansvarlig" ekonomisk politik. I klartext betyder det att Frp's löften om mer pengar till (nästan) allt och alla och utan täckning i budgeten inte kommer att accepteras. Partiets välgare kan inte få lägre skatt, billigare sprit/bensin OCH friska miljarder till äldreomsorg och sjukhus samtidigt. Där vill finansminister Foss (ledande Höyre-mann) sätta ner foten.

Det har han uppenbart rätt i. Frågan är då vilka politiska eftergifter Frp då kommer att få som kompensation för att ändå stötta en Solberg- regering (ordförande Höyre). Det måste först och främst vara viktiga symbolfrågor sominte kostar för mycket pengar, och då är följande områden klara kandidater: En stenhård invandringspolitik, en skärpt kriminalpolitik, en "ny" kulturpolitik och - inte minst - ettfrontalangrepp på fackföreningsrörelsen och arbetstagarnas rättigheter.

Låt oss ta dem en i taget. Frp har nyligen lagt fram en massa förslg till instramningar i invanrdingspolitiken. Några v dem kommer att införas, särskilt vill åtgärder som nästan omöjliggör familjeåterförening för "icke-vita" vara troliga resultat av regeringsförhandlingarn. "Så är det i Danmark och det går ju bra" är ett utmärkt argument.

Kriminalpolitiken är fortsatt nationalstatens domän, och här finns en serie möjliga och relativt billiga åtgärder som kan tillfredställa yttersta högern: Strängare straff för de brott som främst fattiga begår (men givetvis inga åtgärder mot manchesterbrott eller smugglare), strängare permissionsregler och tuffare villkor på anstalterna.

TV-licensen och presstödet överlever knappast en borgerlig valseger. Då ryker i alla fall NRK2, P3 och alla abonnemangstidningar till vänster om Aftenposten (oklart var Aftenposten står- ganska bra tidning rent kvalitativt, men...) Någon passande forskningsinstution kan bli offrat och nedlagt (på samma sätt som den svenska regeringen över natten la ner Arbetslivsinstitutet).

Men värst kommer det att gå ut över fackföreningsrörelsen och de fackligt organiserades rättigheter. Allt regelverk mot social dumpning kan bli avvecklat och ersatt med en lagstadgad minimilön på lite över EU-nivå (d.v.s. 8 Euro) Arbetsmiljölagen blir uppluckrad. Tjänstemannsloven (?- kan motsvara förtroendemannalagen), och det kan bli betydande inskränkningar i strejkrätten. Det allra första som ryker är troligtvis skatteavdraget för fackföreningsavgiften. Lustigt är det verkligen inte.

Paul Bjerke, paul.bjerke@de-facto.no

Det låter onekligen som en svårsmält sörja för Venstre (tänk er Bengt Westerberg korsat med Birgitta Ohlsson snarare än batong-Björklund). Vad gör man dock inte för lite makt?

Gör sjunde juni till flaggdag!

Satt i går och tittade på en lista över norska flaggdagar som min chef hade hängt upp (det är vi i receptionen som ansvarar för för att det flaggas). Precis som i Sverige så är det massa skumma flaggdagar relaterat till kungafamiljen, andra kopplade till religiösa högtider (pingst, påsk) och ytterligare några logiska (1:a maj, 17:e maj - och - sjunde juni). Sjunde juni firas unionsupplösningen 1905. Vissa ser det säkert som en provokation, jag ser det som något som vi borde ta efter. Norge vann sin självständighet, men vi vann mycket också.

Tack vare vänstersidans (inklusive många liberaler, på den tiden) vinst i unionssidan tappade tokhögern mark i Sverige. Den fredliga lösningen på unionskrisen tog Sverige flera steg frammåt mot parlamentarism, anti-imperialism och bort från drömmarna om stormakts Sverige. Vad som hade hänt vid ett eventuellt krig med Norge är svårt att inse. Inbördeskrig - eller bara massdesertationer? Storstrejk? Ett enat Norge mot ett svårt splittrat Sverige, det hade kunnat sluta hur som helst. Eftersom ett demokratiskt Norge stod mot ett odemokratiskt Sverige så kunde högern dragit in oss i ett anfallskrig som inte en majoritet stödde. Riksdagsledamöter, kunglighet och andra visade stark ansvarskänsla under trycket från en samlad arbetarrörelse.

Min slutsats är att unionsupplösningen borde uppmärksammas mer i Sverige. Prestigen vi fick i omvärldens ögon för den fredliga lösningen är inget folk känner till.

Slutsats: Gör sjunde juni till flaggdag!

Rasistiskt skämt på ledarsidan hos Dagbladet (s)

Norges rikstäckande och icke-borgerliga dagstidning hade en osedvanligt malplacerad kortis på ledarsidan i dag. Som tredjeledare har Dagbladet för vana att skriva något kort, lite elakt och vasst. Idag så gällde det att regeringen har tillsatt någon sorts arbetsgrupp/kommitté/whatever som ska jobba med "zigenarkonflikten" (jag har ännu inte sett ordet romer i någon norsk tidning!).

Det Dagbladet tycker är roligt är att man utsett en pensionerad pamp till jobbet, en person som frilansar lite här och där på uppdrag. Det kommenterar man så här: "Att inte ha ett fast jobb är väl närmast att ses som en merit i det här fallet." Underförstått- zigenarpacket jobbar ju inte.

Den som släppte igenom det på en ledarsida i en socialdemokratisk dagstidning borde omplaceras till att rengöra Murmanskregionen med hjälp av en gammal tandborste.

Tyvärr är även detta inlägg lite difust, eftersom Dagbladet inte har lagt upp sin miniledare på internet. Den finns bara i pappersform. Ska leta rätt på exakta citatet tills i morgon kväll. Se fram emot uppdatering!

Ett årsmöte är ett årsmöte - oavsett vart!

Var i dag på ett årsmöte i Longyearbyen arbeiderförening. Äntligen ett ställe där jag kände mig hemma! Norge eller Sverige - det går på ett ut...

Vi hade fint besök från förbundet centralt och hon berättade om avtalsrörelsen och om hur viktigt det var med lokalt förtroendevalda, m.m. Jag gillade särskilt att hon vågade vara lite aggresiv och "skälla" på de klubbaktiva som i sista minutrarna av förhandlingarna skickade in meddelanden - tillsammans med sina direktörer- om att de inte ville ha strejk! Snacka om att försämra förhandlingspositionen för förbundsledningen (det var inte Longyearbyens arbeiderförening som gjorde det).

Nu blev det ett okej resultat ändå. Norge kommer alltjämnt ha en bättre pensionsordning än Sverige. Jag tänker rösta JA i medlemsomröstningen, av följande skäl:

- Pensionsreglerna spelar inte mig så stor roll.
- En strejk vore jävligt dålig för mig. En sak att ha strejk hemma där man bor- men här! Vad ska jag göra?
- Jag har ingen koll- då ska man lita på ledningen...
- Tycker delar av argumentationen är lite extrem från "vänstersidan". Att man ska ha precis lika bra pension om man går av vid 62 som vid 67 år är lite tokigt. Det måste löna sig att jobba. Jag är helt med på att många är utslitna vid 62 och att man då ska kunna gå av med en anständig pension, men man ska få mer om man jobbar till 67. Dessutom är deras syn på vad en "slitare" är lite märklig. En slitare kan vara en lärare som tjänar 370 000 om året...
- Avtalet är i kronor, inte procent, och innehåller en låglönesatsning*. Det är bra.

Därefter fortsatte mötet med spännande punkter som ekonomisk berättelse och verksamhetsberättelse. Sedan val och pizza. Skulle lika gärna varit i Ockelbo som i Longyearbyen.

En udda sak finns dock. Det är lite spännande att tillhöra en fackförening som är så brokig och mångfaceterad som Longyearbyen Arbeidsförening (del av Norsk ArbeidsMANNAförbund). Den organiserar alla LO-anslutna i Longyearbyen. I samma förening hittar du diskare som tjänar (gissningsvis) knappt 120 kronor i timmen som gruvarbetare som tjänar över 300 kronor i timmen. Lite spännvidd.

* Utgår till dem som tjänar mindre än 90% av en industriarbetarlön, läste att det troligen var runt 300 000... Så tjänar du mindre än 300 000 är du lågavlönad, smaka på den!

Fildelare går mest på bio- i Norge

Den norska dagstidningen Dagbladet (s), presenterar idag en artikel om en undersökning som visar att de som laddar ner mest också går mest på bio. Det stödjer teorin om att nerladdningen delvis fungerar som en urvalsprocess. Du provsmakar på lite av varje och sedan går du och köper det du verkligen vill ha.

Det är nästintill omöjligt att beräkna vad branschen tjänar respektive förlorar på fildelning. Om person A laddar ner tio filmer, så kanske han bara skulle hyra två? Person B kanske skulle hyra tre, medan person C skulle endast köpa en. Näst intill omöjligt att räkna ut. Läs artikeln i vilket fall.

Märkliga OB-regler i Norge

Jag har precis fått tillbaka tidsrapporten från chefen min. Hon har gått igenom den och godkännt den för att sedan skicka den till löneadministratörskan. Ser bra ut, jobbade hela påskhelgen, bl.a.

Det som dock är lite absurt är att i Norge så är inte hela påskhelgen "storhelg",utan skärtorsdagen, långfredagen, påskdagen och annandag påsk ger 100% extra. Påskafton ger 100% efter klockan 14. Det innebär följande bisarra egenheter:

1) Du får MER betalt om du jobbar kväll alla fem påskdagarna än om du jobbar natt. Så här: Går du på natt på långfredagen har du bara super-OB fram till 24:00, sedan är det vanligt natt-OB (35:-/ca 25%). På annandag påsk händer samma sak. Jobbar du kväll (säg 15-23) skärtorsdag-annandagen så får du 100% alla dagarna...

2) Du får MER betalt om du jobbar natten mot skärtorsdag än om du jobbar natten mot påskafton!

Som sagt, jag klagar inte, kommer att få en bra lön ändå. Tycker dock rent principiellt att reglerna ger lite märkliga effekter.

Norge, men ändå inte...

Svalbard är lite speciellt ställe. Några små exempel:

Frimärken:

* "- Ska du ha TILL Norge, europa eller övriga världen?" (inte INOM Norge...)

En språkfascists mardröm:

* Officiellt språk är norska, men toleransen mot stavfel, felskrivningar och utländska inslag är imponerande. Ordet "spandere" finns till exempel vare sig i svenskan eller norskan, men stod ändå på en regeltavla på jobbet... Vanliga språk på svalbard:

- Norska (helst någon form av nordnorska); det korrekta alternativet, även om en och annan bokmåls fanatiker kanske inte jublar över Eg eller Ae i stället för Jeg, men det må vara.
- Thai-norsk. Svårt att beskriva, men det nasala ljudet gör det väldigt tydligt även om personen i fråga är jätteduktig på norska.
- svensk-norsk, eller svoska. En flytande skala av nästan riktig svenska med grov göteborsk undertoning (en servitör på jobbet) vidare över diverse märkliga dialekter till nästan korrekt norska. Några ord som svenskar lätt lägger sig till med är ikkje (ikke), må, dokker (dere), fem-o-tyve, spörsmål, m.m.
- dansk-norsk, även inkluderat en del "märkliga" norska dialekter från syd-västra Norge. Stavanger-målet är tillexempel inte helt lätt att förstå.

Sedan har vi ett gäng olika språk och brytningar till. En utmaning för mig som svensk är icke-skandinaverna. Även om de pratar bra norska så har de inte den naturliga känslan för svenska som norrmännen har. De känner inte till att ordet "roligt" har olika betydelser, osv. På så sätt så måste jag tänka till när jag ska prata med dem.

Vapen"lagar":

* Här prövas du inte för vapenlicens. Här köper du den. Utan vare sig färdighetsprov eller lämplighetskoll. Givetvis finns det främst två anledningar till detta. Den största är såklart att det inte är rimligt att vägra någon att beväpna sig eftersom det innebär att personen i fråga inte kan lämna byen för att se övriga Svalbard. Den andra anledningen är den låga brottsligheten. Möjligheten till att begå våldsbrott och komma undan med det får räknas som minimal. Alltså sker väldigt lite (inte hört talas om något) felanvändande av vapnen. En tredje anledning får väl räknas att det inte direkt är automatvapen som säljs här, utan snarare stabila gamla gevär, typ Mauser.

Livsmedelsverket/Mattillsynen:

* Deras långa armar slutar uppenbarligen någonstans strax utanför Tromsö. I övriga skandinavien så rear butikerna mat när den SNART löper ut. Här börjar de rea maten (i bästa fall) när bäst-före datumet redan löpt ut. I går åt jag ägg vars bäst-före datum löpt ut för 10 dagar sedan... Hemma är det olagligt att sälja sånt. Här är det vanligt. Frågan man ställer sig är: Är bäst-före datumen på vissa produkter för snålt tilltaget?

Tomma butikshyllor

* Apropå mat. Det är inte så att butikshyllorna är tomma för jämnan, men rätt som det är så saknas något. Det kan vara mjölk, tidningar (ofta), eller grönsaker. Folk tar det med ro. Svaret: "Lastflyget var försinkat" eller "Lastflyget var fullt" tycks vara ett helt acceptabelt svar. Svalbardsbutikken (COOP) var tillexempel utan Cola Light i ett par veckor i väntan på nästa båt...

Avsaknaden av alkoholregler och liknande har jag berättat om förut. Svalbard är verkligen Norge goes Monaco på ett helt absurt sätt.

Bild över Longyearbyen

Tog de här två bilderna på väg ner till byen igår. Ska ta ett par till i dag har jag tänkt mig...


Bild över kyrkan och Sysselmannens kontor. Dålig bild, lång distans. Den delen av byn som jag aldrig besöker. Sommartid så går det en bäck här emellan.


En vy över själva "centrum" från min del av byen sätt, taget i närheten av en vägkorsning kallat Pärleporten. Vet inte varför den kallas det, men för mig utgör den skillnaden mellan centrala byen och oss som har "långt" till butikerna... Egentligen tog jag kort på fjället bakom, därav att det bilden blev tagen på avstånd. Det är inte stort här!

Det kommer mera...

Präktiga sportbladet, del 2

Då var det dags igen (läs tidigare inlägg). Som huvudrubrik (!) på aftonbladet.se möts man av den enormt viktiga nyheten att "hela fotbollsnorge" har upprörts av att Tromsös målvakt Sead Ramovic blev lite väl upprörd och skrek "Break his legs, break his fucking legs!" i en träningsmatch (!) häromdagen. Anledningen var att Kalmars David Elm stod och masade med bollen ute vid hörnflaggan för att få tiden att gå.

Klart det inte är helt okej att ropa "bryt hans jävla ben", men någonstans borde det där ha stannat mellan en ursäkt berörda emellan och inte blivit huvudnyhet på nordens största tidning. Till saken hör också att både Kalmar och Tromsö verkar se saken som utagerad efter att Ramovic har bett om ursäkt.

Misstänker att det inte stått något i Svenska medier om att både EU- hövding Barroso och statsminister Stoltenberg är på Svalbard för att öppna ett frövalv, där de ska förvara fröer från hela världen- för att ha som typ sista utpost om allt annat går åt skogen i världen? Nej, för det inte lika högt "nyhetsvärde". Suck.

Den fotbollsspelare som inte ropat "sparka ner honom", "fäll honom" eller liknande kan hänga på Aftonbladets präktighetskampanj, vi andra kan diskutera lite viktigare saker...

För övrigt- har bestämt mig för att hålla på Tromsö i norsk fotboll. Det är ju närmsta laget...

6,2 på Richters skala - jag sov

Idag tappade jag all respekt för Richterskalan. När jag i morse gick ut i köket för att äta frukost så mötte jag en korridorsgranne som hade vaknat av ett skalv i natt. Jag och en annan kille tittade på varandra och sa att vi inte hade hört något. Vi sa att det säkert var ett snöskred.

Nåväl, någon minut senare bryter NRK igenom med den stora nyheten att Norges (och Nordens?) störst jordskalv genom tiderna skett 140 km från Longyearbyen. Skalvet rapporteras ha uppnått 6,2 på Richterskalan. Läs denna artikeln i Nordlys, en dagstidning från Tromsö.

Jag och ungefär 60% av alla jag pratat med i dag vaknade aldrig. Hm... Är vi extremt svårväkta eller var det bara ett mesigt litet låtsas skalv? Men 6,2- visst låter det mycket?

Har för övrigt internetproblem. Mycket irriterande. Skaffar mig bredband nästa gång jag får lön. Blir galen på det här!

Skymning från köksfönstret

Här kommer två bilder tagna klockan 15:35 i dag. Observera att det alltså fortfarande är polarnatt, solen är fortfarande under horisonten även klockan 12.00, men inte så långt under att det är mörkt.


Utsikt från köksfönstret. Bakom det blå huset skymtar idrottshallen, därbakom skolan. Vad fjället heter har jag ingen aning om!


Utsikt från hallen. Det ljusa i höger bildkant är skolan, det mörka i höger bildkant bortanför skolan är "Huset". Det enda stället i gamla tider där både gruvarbetarna och tjänstemännen hade tillträde till. Idag ryms där restaurang, kulturhus, kafé och nattklubb. I bortre änden syns Nybyen, den äldre delen av Longyearbyen. De gamla arbetarbarackerna tjänstgör i dag som studentbostäder och gästehus (en sorts mellanting mellan vandrarhem och hotell standardmässigt).

Dagens ankdam

Jag blir så lei när politik blir tjafs istället för politik. Det kan gälla att Laila Freivalds går på teater eller att Göran Persson "var bufflig". Det senaste bidraget i denna serien kommer från vårt grannland. Läs i Dabladet (Ap).

Kärnan i skandalen är att det visat sig att Barn- och jämlikhetsminister Manuela Ramin-Osmundsen visat sig umgås i samma kretsar som den nyutsedda barnombudsmannen (kvinnan). Okej. Vi pratar kultureliten i den oerhört stora staden Oslo och någon är förundrad? Så här: Menar de som nu hetsar att hon och regeringen skulle utnämnt någon KD-tant från nordnorge för att garantera att några kontakter inte fanns?

Seriöst- i Norden går det inte att undvika ett visst mått av "jäv". Alla känner alla. Däremot är man inte VÄN med alla, vilket vissa uppenbarligen har svårt att förstå i debatten. Att vara på samma fester då och då gör en inte till nära vänner.

Sedan att det hela säkert är extra spännande för att ministern är utlandsfödd (Frp myser) eller för att hon tillhör Oslo-gräddan (alla andra myser), det får ändå räknas som irrelevant.

Nordens polacker

En gång i tiden var Sverige nordens ledande nation: Starkast ekonomi, stabilast politik, neutralitet och Olof Palme. Sedan dess har mycket förändrats. Ekonomin rasat, arbetslösheten ökat och välfärden brytits ned. Den svenska modellen är en blek kopia av sitt forna jag. DDR Sverige finns inte längre, politikerna slåss för att driva Sverige in i Nato. Högerpolitikerna för att de alltid har velat det och ser möjligheten till ett elitförsvar för att komma bort från det där läskiga, demokratiska otyget till värnpliktsförsvar... Vänstern å sin sida har som vanligt ingen koll på försvarspolitik utan driver på för att rasera försvaret i sin ideologiska radikalism, med resultatet att den reella värnplikten raseras.

Samtidigt har våra fattiga grannländer rykt upp sig ordentligt, framförallt Norge har gått från ett fattigt fiskarland till ett rikt land med en oljefond som bara växer. Arbetslösheten i Norge är mycket låg och lönen är hög. Alltså är det inte så förvånande att vi svenskar väller in över gränsen.

Enligt Sveriges ambassad i Oslo beräknas ca 50 000 svenskar arbeta bara i Oslo! Antalet folkbokförda i Norge är ca 25 000. Det är näst intill omöjligt att räkna ut hur många som arbetar runt om i Norge. T.ex. när jag var där i somras och jobbade, då skrev jag mig inte där. Alltså räknades jag inte in. Nu däremot är jag skriven här och syns i statistiken. Lite roligt att regeringen själva erkänner att Sveriges välfärd rasat sedan åttiotalet.

Svalbard intar här en särställning. På Svalbar behöver du inget arbetstillstånd eller uppehållstillstånd. Så länge du kan försörja dig själv så är du välkommen, oavasett om du är från Thailand, Litauen, Ryssland eller Sverige. Låter som ett moderat paradis va? Arbetsgivarna har rätt att plocka in vilen arbetskraft som helst! Det finns en avgörande hake här (ur arbetsköparnas perspektiv): Det är en isolerad ö, med begränsad befolkning och alla LO-arbetare tillhör samma fackförbunds avtalsområde (flera avtal, men alla ligger under Norsk Arbeidsmandsforbund). Det innebär en styrka som är svår att uppnå på andra håll. Det finns inte en chans attföretagen här skulle kunna anställa någon för slavlöner á la Vaxholm eller Askim. Min tillitsvalgde (lokalt förtroendevald) berättade att anslutningsgraden bland ortens thailändare är i princip 100%-ig, medan det är lägre hos norrmännen.

Det är dock inte bara så här i Svalbard med de speciella förhållanden som gäller här. Även i övriga Norge upplever jag det som att tariffavtalen/kollektivavtalen följs. Nu är jag lite subjektiv eftersom jag är svensk så är jag något sorts mellanting, inte rikigt utlänning. Jag kan tänka mig att det i de större byarna (förlåt städerna) också sker utnyttjning av östeuropeer och illegala invandrare. Min poäng med inlägget är dock att vi måste krossa media och borgerlighetens företräde i debatten. Det är absolut inget problem med arbetskraftsinvandring så länge det sker organiserat och det går att säkerställa att de får lika lön för lika arbete.

Sedan går det att diskutera huruvida en invandrare som inte förstår språket egentligen utför samma arbete som en "urinvånare". Jag skulle göra ett bättre jobb om jag kunde norska. Mina samtal tar längre tid, när jag svarar på e-post tar det också längre tid- särskilt om jag försöker skriva på norska. I Norge kan detta sägas "löst" genom systemet med "fagbrev" (motsvarar typ gesällbrev, men finns i alla yrken, inte bara hantverk, el och liknande). Ett fagbrev är inte helt okomplicerat att få för mig som utlänning. Först hörde jag att det behövdes utbildning och två års erfarenhet. Nu säger de fem års erfaring. Dessutom ska prov avläggas och du ska vara skriven i Norge. Det betyder i praktiken att du som svensk hinner få hygglig förståelse av norska innan du skaffar dig fagbrev. Fagbrevet innebär en 7-8 kronor mer i timmen (kanske mer i andra avtal?). Frågan är hur det fungerar för dem som inte har lika lätt för norska som vi?

Det jag antyder är helt enkelt att jag tror på sikt, i en internationaliserad värld att jag tror man behöver hitta ett realistiskt system för utländsk arbetskraft. Jag kan inte se vilken chans en "utlänning" (oavsett land) med lika erfarenhet kan ha att få ett jobb om arbetsgivaren ska betala exakt lika mycket som till en "urbefolkning". Varför anställa en polack på ett bygga i sydsverige om du har en intresserad skåning som är lika duktig och som du kan prata med?

Antingen accepterar vi det och står fast vid att alla ska ha samma lön, eller så hittar vi ett system för att belöna svenskakunskaper. Det är en kunskap precis som allt annat på ett arbete. Kan du behärska datasystemet på jobbet är du mer intressant än om du inte kan det. På samma sätt med språket.

Och till sist: Det är riktigt, riktigt kul att jobba här. Bra betalt och utvecklande. Jag är glad, för nu är jag nästan frisk och ska på jobb i morgon!

Onödigt vetande från Klassekampen

På lördagar brukar Klassekampen presentera en faktaruta med lite onödig statestik. Denna veckan var det en internationell överblick med rubriken "Vi sammenlikner andeler av befolkningen so har ubeskyttet sex". Okej, vilka I-länders befolkning är mest korkad?

Här är listan:

Land:, Procent:

Norge, 73
Sverige, 66
Danmark, 64
Finland, 64

England, 52
USA, 51
Kanada, 49
Österrike, 47
Italia, 46

Därefter kommer Schweiz, Japan, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Tyskland i en fallande skala. Lägst siffra har katolska Spanien med 27%.

Den nordiska synden lever alltså. Jag finner det dock som lite anmärkningsvärt att de länder som har längst tradition av sexualupplysning och öppenhet om sex är de som är sämst på att skydda sig. Dåligt! En icke-politisk riktig tanke: Det kanske finns en koppling mellan många sexpartners och oskyddat sex/dålig sexuell hälsa? Den kopplingen gjordes på ett seminarium som en av mina partikamrater i landstingsgruppen var på. Hon blev vansinnig. Jag också, men ser fram emot andra förklaringar till denna bekymrande statistik...

Diskriminiering- trots ILO 169

De flesta som känner mig, eller som läser den här bloggen, vet att jag inte är en anhängare av rennäringen eller av ILO 169. Däremot tycker jag att det är oerhört viktigt att slå vakt om de kulturella rättigheterna för alla minoriteter. Extra viktigt blir det när det gäller de nationella minoriteterna eftersom de (undantaget finska) inte har något "hemland" som kan agera kultur- och språkbärare.

I Svensk lag så har därför en språklag införts (som de borgrliga för övrigt saboterar genom att dra ner på det särskilda statsbidrag som berörda kommunerna får). Norge har på många sätt kommit längre och samiska språket har en starkare ställning i Norge där det faktiskt används i vardagen. Utanför Jokkmokk har jag aldrig hört samiska talas "på byen" i Sverige, t.ex.

Trots detta och trots att Norge skrivit under ILO 169 som ger de s.k. "ursprungsbefolkningarna" stort inflytande över natur, språk och näringsliv så har jag i dag hört om två hårresande saker.

Det ena kan ni läsa om här (finns fler länkar inne på sidan)om en sjuksköterskestudent som på sin praktik blev tillsagd att inte prata samiska "i korridoren" med en patient. Detta eftersom det kunde störa andra patienter. Detta på ett större sjukhus i Nordnorge (Universitetssjukhuset i NordNorge- UNN). Det bryter klockrent mot reglerna som säger att alla tre (i norge) officiella språk ska behandlas lika. Läs artikeln.

Ovanstående artikel hittade jag när jag letade efter en artikel att länka till efter att sett ett nyhetsinslag på lokalnyheterna på TV. Inslaget handlade om en intern på ett fängelse i Tromsö som tvingades ANSÖKA om att få prata samiska med sin familj på besök. Så mycket för den likställningen mellan norsk och samisk. Läs artikeln här.

Om man nu ska vara säkerhetsnörd och kränka de intagnas rätt till privatliv genom att avlyssna deras samtal med omvärlden så är det upp till fengelsemyndigheten (kriminalvården) att fixa fram en tolk. Med tanke på att besöken hos en fånge som kräver avlyssning knappast sker spontant så borde det gå att planera. Jag kan t.o.m. tänka mig att acceptera ett krav på någon dags ANMÄLAN i förväg om besök där annat språk än norsk skall användas för att avlyssning ska vara möjlig. OBS- detta bygger på att man tycker avlyssning är ok, vilket jag är tveksam till. Det är dock en väldigt stor skillnad på att underdånigt tvingas BE om att få snacka sitt modersmål, eller att behöva SÄGA TILL om att man ska använda det. Den intagne har även nekats att få se en samisk läkare...

Skämmes Norge!