Likheterna med Bader Meinhof är slående

Låt det vara sagt: Lars Wilks är en idiot. En effektsökande, mediakåt och troligen usel konstnär som inte fått den uppmärksamhet han eftersträvat på annat sätt än på att ge sig på en utsatt minoritet. Skulle inte förvåna mig om han är smygmedlem hos Sverigedemokraterna.

Nå, med detta sagt så måste jag också säga att jag börjar bli väldigt trött på dessa extremister som gör allt de kan för att jävlas med den muslimska befolkningen i Sverige. För vilka andra är det som drabbas av deras hot mot wilks? Wilks själv lär ha tjänat ganska mycket på det här. Batongliberaler och rasister lika så. Den vanlige muslimska knegaren är den som får ta skiten. Det är ytterst tragiskt. På samma sätt som den västtyska vänsterterrorismen gav högern ökade möjligheter till repression och förtryck, så agerar terror jane och company som reaktionens duktiga idioter.

Lika lite som jag tyckte synd om tyska kapitalister med nazibakgrund (som kidnappades i Västtyskland) bryr jag mig om Wilks. Däremot så är det tragiskt att folk inte fattar att terrorism är ett fruktlöst och dessutom vidrigt sätt att uppnå politiska mål.

Notera att jag med terrorism menar i ordets rätta mening och inte svepande mot all form av befrielsekamp. Korrigerar med en länk eller två när jag sitter vid en dator istället för vid mobilen...

Äntligen en god nyhet inför det norska valet!

I norska Dagbladet så publiceras en opinionsmätning som visar på ett ras för Frp och en fortsatt rödgrön majoritet. Det är bra, inte bara för att jag är vänster, utan också för att det är mycket oklart vilket alternativ de borgerliga egentligen ställer upp med. Till skillnad från i Sverige finns det nämligen tre anständiga borgerliga partier i Norge. Vi har Centerpartiet som Höyre ska ha kallat för "vänsterextremistiskt"... Lite lagom Åsa-Nisse marxistiskt som förstått att statliga ingripanden är nödvändiga för att hela landet ska leva. Skicka de nya Mauderaterna på omskolningsläger till Norge! Sedan har vi Venstre och Kristelig folkeparti som är betydligt bättre än sina svenska kompisar. Ett ärligt miljö- och antirasistiskt engagemang gör att de stadigt markerar mot Frp, vilket i sin tur gör att det inte finns ett realistiskt borgerligt alternativ. Höyre är ensamma om att försöka sy ihop ett hållbart alternativ till regeringen.

Ännu bättre blir det när man läser i artikeln att Arbeiderpartiet har sitt starkaste stöd bland de unga, medan Frp har sitt svagaste stöd i den gruppen. Det är glädjande och överraskande. Min erfarenhet från Norge är att det är ganska starkt stöd för dem bland unga män. Stödet bland unga är en viktig trendmarkör.

Frp är också ett exempel på det som de vettiga krafterna bland antisemitism jägarna, t.ex. Expo, varnar för: Israels vänner bör hålla rågången klar mot rasister och högerextremister. En Frp-sympatisör skriver på sin blogg att Israel vore i sin fulla rätt att ta organ från palestinier, eftersom det är dessa terrorister som leder till behovet av organ. Typ. Frp vill dra in hela det norska biståndet till Palestina...

Reaktionära kommentarer på statsvetares kommentar om religion och politik

En statsvetare från Växjö universitet, Magnus Hagevi, har gjort en undersökning om det finns någon koppling mellan religion och politik. Föga förvånande finns det en sådan koppling. GP och Dagen.

I grova drag handlar det om att hardline kristna röstar på Kd, troende kristna på andra borgerliga partier, muslimer och sekulära kristna stödjer SAP och ateister och andra barbarer stödjer Vänsterparitiet...

Inget förvånande, möjligen är det förvånande att inte kd lyckas värva åtminstone NÅGRA muslimer. Reaktionära religiösa är ju ganska lika egentligen. Endast 4% av de västsvenska muslimerna säger i undersökningen sig stödja NÅGOT av högerpartierna.

Förmodligen är det utrikespolitiken och alliansens egna lilla diskrimineringsminister Nyamko Sabuni som sabbar deras stöd.

Det oroande är när katolska bloggare skriver om Sverigedemokraterna som ett alternativ för kristna. Olika kommentarer säger att "kyrkan" inte har några åsikter om invandring, däremot om abort, homosexualitet och sådant. Jag ogillar verkligen katolska kyrkan, denna reaktionära bastion, men jag har alltid trott att de försvarade den människosyn som jag inbillade mig att kristna hade. Det vill säga, alla människors lika värde. För vissa är tydligen det viktigare med hat än med kärlek...

Angående själva huvudfrågan så är det inget nytt att religiösa preferenser spelar in i politiken. När jag bodde i Vilhelmina var det ganska tydligt:

Svenska kyrkan: (s) och (c) var de överlägset dominerande partierna här.
Filadelfia (Pingstkyrkan): Kd, hardline.
Missionsförbundet: Fp
Muslimer: Inte aktuellt...

Företagarföreningen/Poliskåren: Moderaterna

Oreligiösa: Vänsterpartister

Obehaglig rasism, på riktigt

Otrevlig incident nere i Skåne (var annars) rapporteras i såväl Skånska dagbladet som i den kristna tidningen Dagen.

Det handlar om en fotbollsmatch i gärsgårdsserierna (herregud ett ord man säger ofta, men aldrig har stavat...)som ägde rum i Höganäs.
Hemmalaget Kosova mötte Hakoah, ett judiskt lag. Dock utan judiska spelare enligt lagledaren Danny Dahan...

I vilket fall så var det en trevlig match som Kosova ledde klart när delar av publiken gick till angrepp mot Hakoahs spelare.

Tidigare har laget utsatts för angrepp när de spelade i Rosengård, vilket de numera vägrar att göra.

Det enda positiva i det hela var att Kosovas spelare gjorde vad de kunde för att skydda Hakoah och att Danny Dahan är nöjd med deras organisation kring matchen.

Vidrigt! Är det någonstans rasism inte hör hemma så är det i föreningslivet. Det ska förbrödra, inte tvärtom. Nolltolerans mot rasism, oavsett vilka den riktar sig mot.

Möjligen spekulativ artikel av AB, men drevet är skrämmande

Lite sent, men känner att en kommentar är på sin plats, nu när Bildt till sist satt ner foten till förmån för yttrandefriheten.

Artikeln i Aftonbladet om organstöld var kanske inte jätteskarp. Kopplingen långt tillbaka i tiden och hänvisning till palestinska, rimligen (och rättfärdigt) bittra, källor är ju inte klockrent. Samtidigt så är det uppenbart att folk inte läst den ordentligt. Tydligare artikel när det gäller vad som är fakta och vad som är hörsägen tycker jag man får leta efter. Dessutom är den skriven på kultursidorna och där får man ju i en svensk kontext skriva i stort sett vad f-n som helst!

Det allvarliga är ju inte att Israel går bananas och blir tokiga. Det allvarliga är självklart att vissa liberaler, ofta samma som försvarade Jyllandsposten som hårdast som nu skriker högljutt om antisemitism och mer eller mindre vill förbjuda diskussion. Lär er historien om pojken och vargen är det första jag vill säga. Ni är rent kontraproduktiva till era egna syften! Det andra är att ni borde skämmas över ert rasistiska beteende. Försvara en kränkning av religion och gå till storms över ett angrepp mot en stats militärmakt. Skärpning!

Allra allvarligast är det förstås att den svenska ambassadören i Tel Aviv inte riktigt förstått sitt uppdrag. Heter man Bonnier borde man kanske ha lite bättre koll på hur viktigt det är för myndigheter att hålla sig borta från media? Dessutom blir hon ett lätt mål för en ganska obehaglig diskussion rörande etnicitet eftersom hon har ett (troligt) judiskt namn. Att vara jude har dock ingenting med staten Israel att göra, i alla fall inte i teorin. Samtidigt kan man inte bortse från den sionistiska rörelsens styrka bland judar runt om i världen. Oavsett vilket är det ett stickspår som inte hör hemma i offentlig debatt. Det är personangrepp på en låg nivå. Den jämförelse jag kan hitta är när socialdemokratiska utrikesministern Laila Freivalds skämde ut sig i Lettland för ett antal år sedan. På klingande lettiska läxade hon upp ryssarna och helt avfärdade problemen. Frågan är om hon uttalade sig som socialdemokrat eller exilbalt?

I vilket fall så är det ett stickspår som inte tillför debatten någonting och som faktiskt på riktigt snuddar vid antisemitism.

När det gäller sakfrågan så blir jag mer och mer säker på att det ligger något i det Aftonbladet skriver. Logiken i detta är principen om att "när argumenten tryter så höjer man rösten". Såväl Israels som deras försvarsadvokater håller onekligen en högt tonläge.

"Mellanösterns enda demokratis" utrikesminister visar onekligen på skrämmande uppfattningar som Aftonbladets chefredaktör Jan Helin redogör för kortfattat och bra. Följer upp tidigare kritik från Israel.

Förena Skåne med Danmark!

Aftonbladet har en utmärkt ledare i dag om den ovillighet som en majoritet av landets kommuner visar när det gäller de ensamkommande flyktingbarnen (nja, ungdomarna i mer folklig mening, men barn juridiskt). Endast 98 av 290 kommuner vill ta emot dem. Det blir alltså ganska exakt var tredje kommun (33,8%) som gör det. I Skåne är motsvarande siffra 5 av 33 kommuner eller knappt hälften så stor andel som övriga landet, 15%.

Ser man listan över vilka kommuner som tar emot är det spridda skurar, inte helt lätt att dra slutsatsningar av. En viss övervikt för norrländska och vänsterstyrda kommuner, men inte alltför tydligt. Anmärkningsvärd frånvaro från kommuner som Pajala, Gällivare och Boden. I Västerbotten tar 7 av 15 kommuner emot, eller 46,7%. De kommuner som tar emot är Umeå, Skellefteå, Lycksele, Storuman, Norsjö och Nordmaling (enda borgerliga kommun som tar emot). Utav de kommuner som inte tar emot är åtta borgerligt styrda och en vänsterstyrd. Det kallar jag för trend. Intressant är att regionfakta.com inte har korrekta uppgifter. De hävdar att Malå är vänsterstyrt, undrar vad Arne Hellsten tycker om det? Samma sak med Dorotea. Gedigen borgerlig majoritet. Det verkar som om de har problem med lokala, borgerliga partier.

Åter till Skåne. Skåneland (Halland, Blekinge och Skåne) är ett politiskt problem i stort. Inte bara så har de rasistiska partierna otrevligt stort stöd där nere. Även allmänpolitiskt är det en högersörja (Blekinge delvis undantaget) som passar bättre ihop med Danmark än med övriga Sverige. Följande hade hänt om vi inte haft dem med i Sverige:

- Inget EU-medlemskap
- Ingen borgerlig regering 2006
- Carl Bildt, Beatrice Ask, Gunnar Hökmark, Gun Hellsvik, Bo Lundgren, m.fl. hade varit danska medborgare.

Så- Skåne till Danmark!

Yttrandefrihet, inte högertokarnas bästa gren

Läser på den progressiva (ironi) debattsajten Newsmill ett bra inlägg från Lärarnas riksförbunds ordförande angående den helt tokiga Litauiska lagstiftningen som förbjuder "propagerande för homosexualitet". Lagen, som antogs med 67 röster mot 3 och 4 nedlagda, förbjuder offentlig spridning av uppgifter som anses skönmåla eller främja homosexualitet. Motiveringen är att “sådan information kan skada ungdomars mentala och fysiska hälsa, liksom deras intellektuella och moraliska utveckling”, skriver AFP.Detta angrepp på yttrandefriheten har Sverige lite så där lagom mesigt protesterat mot, MEN vi har inte, som EU-ordförande land, lyft det till diskussion i Bryssel. Nog för att det kan verka hopplöst, eftersom det sitter massa katoliker och andra reaktionära tokar där nere, men tittar man i EU:s grundtraktat så står det massa saker som faktiskt borde diskvalificera den här typen av beteende. Det handlar nämligen inte om att "tycka att homosexualitet är fel" eller "äckligt", eller "ogudaktigt". Det är en fråga om yttrandefrihet!

Läs kommentarerna på Newsmill så ser ni att högertokarna är totalt oförmögna att se detta. Om man dessutom varit inne på Newsmill en del så ser man att vissa av dessa som nu jublar över den Litauiska lagen är samma som anklagar Sverige för "åsiktspolis" och "diktatur" (oftast för att lagen om hets mot folkgrupp finns...). Konsekvent? Knappast.

EU ska hålla på med så lite som möjligt, men det ska vara en demokratisk klubb. Lettland (och Estland) har redan sen tidigare en ordentlig plump i protokollet, deras behandlande av den ryska minoriteten. Synd bara att när det var aktuellt senast hade Sverige en exilbalt som utrikesminister som åkte till Lettland och skyllde allt på ryssarna, på lettiska... Pin(s)amt. Både (s) och (m) har alltså skulder när det gäller området.

För att ge ett exempel vad som bör vara fritt för medlemsländerna att besluta om:

- Äktenskap/partnerskap för homosexuella.
- Hur ledande politiker beskriver homosexualitet.
- Rättigheter i största allmänhet.

Gränsen går vid, enligt mig:

- Förbud mot homosexualitet
- Reglering av vad tidningar skriver
- Förbud mot demonstrationer, pride tåg, etc.

Helt enkelt: Vill tokiga katoliker (eller ortodoxa) kalla det för synd och förvägra dem rättigheter så får de göra det, men inte stoppa debatten. Tror det kallas för demokrati. Det har ingenting med synen på homosexualitet att göra.

Jag är själv tämligen konservativ när det gäller vissa sexualpolitiska frågor. T.ex. håller jag inte med om detta. Vänsterpartiet tycker numera att det är okej att knulla runt utan att upplysa sina partners om att man har en livsfarlig sjukdom. Jag tycker det är vansinne. Med tanke på kvalitén på den svenska vården så är det troligt att de flesta får HIV för att de använt smutsiga sprutor eller haft oskyddat sex. Taskigt läge, antingen livslångt celibat eller också så får de väl åtminstone vara ÄRLIGA och utifrån det se om någon vill ha sex med dem. Inte dölja det.

Varför man inte bör jämföra den fascistiska sionismen med nazismen samt lite lästips

Jag var inne på www.rosenberg.se nu på morgonen och hittade så mycket bra läsning, tipsar om några av de bästa inläggen av Göran Rosenberg nedan, men väljer här att skriva om en av hans texter om varför det är fel och farligt att göra jämförelser mellan nazism och sionism. En av Sveriges få riktiga socialliberaler.

Apartheid- ja, nazism- nej:

Det finns inget försvar för Israels angrepp mot Gaza, eller Israels ockupationspolitik överhuvudtaget. Staten Israel är en lydig arvtagare till den engelska imperialismen. Vill man vara otrevlig kan man säga att judarna gör det skitiga jobbet åt engelsmännen. Jobbet är att "bevara en västerländsk bastion" i mellanöstern.

Självklart är denna imperialism djupt orättfärdig och jag har skrivit det tidigare, INGET europeiskt folk skulle ha blivit behandlat på det sätt som palestinierna blev när Israel bildades. I början av 1900-talet var ca 10% av befolkningen i Palestina judar. Trots vida uppmuntrad sionism (inte minst av antisemitiska krafter i Europa) så var judarna färre än 50% av befolkningen 1948. Ändå föreslogs en delning som gav dem en majoritet av landet. Med hjälp av terrorism och orimliga lagar gällande övertagandet av "övergiven" mark så ökade det landområde som antingen kontrollerades av sionistiska organisationer eller av staten Israel drastiskt.

Allt detta är sant. Ska inte trötta ut läsaren med upprepningar av alla övergrepp eller all diskriminering som sker av palestinier i det heliga landet. Däremot ska jag angripa de dumheter som en del vänner till det palestinska folket ägnar sig åt.
Börjar med att återge Göran Rosenbergs kolumn i DN från i mars i år (Ett minne blott):

"Det finns inget försvar för Israels krig i Gaza. Det finns heller inget försvar för jämförelsen mellan Israels övervåld mot palestinierna och Nazitysklands utrotningskrig mot judarna. De som ändå gör den jämförelsen vet antingen inte vad de talar om, eller också vet de mycket väl vad de talar om och har dolda avsikter.
Den minst dolda avsikten är att framställa kriget i Gaza som ett krig där judar i allmänhet och Förintelsens överlevande i synnerhet bör belastas med ett särskilt ansvar. Dels därför att de på något sätt bör betraktas som en part i kriget, dels därför att de på grund av Förintelsen borde veta bättre.
Ungefär så har jag uppfattat avsikten bakom förre ärkebiskopen KG Hammars beslut att dra sig ur ett arrangemang till minnet av Förintelsen med hänvisning till kriget i Gaza. ”I vissa lägen går det inte att skilja minnet av Förintelsen från staten Israel”, hävdade KG Hammar i radion. Han utvecklade inte närmare, och ville helst inte diskutera offentligt, men steget till att hävda att staten Israel beter sig mot palestinierna som nazisterna betedde sig mot judarna är i alla händelser inte långt. I Skåne togs det fullt ut av s-kvinnornas vice ordförande, Ingalill Bjartén, som i ett tidningsuttalande under kriget i Gaza förvånades över att ”Israel, där stora delar av befolkningen utsattes för nazisterna, [kunde] göra exakt samma sak som nazisterna”. Hon har sedermera avgått från sin post och backat från sitt uttalande, men jämförelsen lever kvar.

Kanske har både hon och KG Hammar influerats av det bildspel som sedan en tid cirkulerar på nätet, där noga utvalda bilder från nazisternas koncentrations- och dödsläger har lagts sida vid sida med noga utvalda bilder från ockupationens och krigets Gaza och Västbanken, och vars rubrik är att Förintelsens barnbarn nu gör ”exakt” samma sak mot palestinierna som nazisterna en gång gjorde mot dem.
Det hela är mycket skickligt gjort – och mycket falskt, och mycket förrädiskt.

Falskheten är obestridlig. Man behöver inte ha minsta överseende med Israels krig i Gaza, eller med Israels ockupation, eller med Israels bosättningar på palestinsk mark, för att konstatera att jämförelsen med Nazitysklands utrotningspolitik och dödsfabriker är felaktig. Att konstatera detta är inte att förminska kritiken av Israel. Det är att konstatera faktum. Auschwitz och Gaza är inte jämförbara händelser.

Det förrädiska med jämförelsen är att bakom den kan finnas ännu en avsikt, i regel mera dold, nämligen att förminska och förskingra minnet av Förintelsen.
Att minnet av Förintelsen försvagas med tiden är oundvikligt. Dokumenten gulnar, vittnena dör och levande erfarenhet blir inlärd historia. Förintelsen har med tiden också kommit att jämföras med andra historiska händelser och blivit föremål för ständigt nya beskrivningar och tidvis motstridiga förklaringar.
Också det är oundvikligt.

Vad som inte är oundvikligt är att det specifika och unika i nazisternas folkmordsprojekt suddas ut genom orimliga jämförelser och medvetna lögner. Att jämföra Auschwitz med Gaza, eller Israel med Nazityskland, är inte nödvändigtvis detsamma som att förneka gaskamrarna, men logiskt sett är steget inte långt. När det centrala i Förintelsen opereras bort ur jämförelserna, eller i värsta fall förnekas över huvudtaget, handlar det om något annat än Israelkritik och Palestinasolidaritet.

Förintelsen är en av vår civilisations mest omvälvande erfarenheter, men det är bara genom att förstå vad det är som gör den specifik som vi kan förstå vad det är som gör den allmängiltig. Det specifika i Förintelsen är den nazistiska utsorteringen av icke överlevnadsvärda raser och folkslag och det statligt genomdrivna och industriellt organiserade folkmordet på i första hand – men inte enbart – judarna. Det allmängiltiga i Förintelsen är utvecklingen av den moderna människans kapacitet att avhumanisera, avskilja och förinta sina grannar.

Detta är skäl nog att reagera mot att det specifika i Förintelsen förfalskas och missbrukas för politiska syften. Och då tänker jag inte bara på syftet att stärka stödet för palestinierna genom att jämställa israelerna/judarna med nazister, utan lika mycket på syftet att stärka stödet för Israel genom att jämställa hotet mot judarna från araberna/muslimerna/antisemiterna med hotet från Nazityskland.

I det senare syftet har situationen för judarna i dagens Europa jämförts med Tyskland på trettiotalet, judarna i Frankrike uppmanats (av Ariel Sharon sommaren 2004) att packa väskorna och PLO-ledaren Yassir Arafat (medan han levde) utmålats som en ny Hitler. Det faktum att Iran har en president som förnekar Förintelsen och vill utplåna staten Israel, har inte överraskande framställts som förspelet till Förintelsen II, vilket är bestickande men i grunden vilseledande. Iran är inte Nazityskland och det ena är inte jämförbart med det andra – annat än som propaganda.
Fortsätter propagandamissbruket av Förintelsen på ömse sidor av Israel-Palestinakonflikten riskerar vi att vår civilisations kanske viktigaste kollektiva erfarenhet snart är ett minne blott."

Kommentar: Hederligt av Göran Rosenberg att faktiskt, även om han inte skriver det rakt ut, erkänna att det inte bara var judar som nazisterna ville utrota. Jag anser inte att morden av kommunister, socialdemokrater, fackföreningsledare och andra antinazister var ett folkmord. Det var "gammal hederlig" politisk förföljelse om än på ett värre sätt än i standardmodellen. Däremot var nazisternas syn på andra "underlägsna" folk, som slaverna, minst sagt vidrig. Det som stör mig mest däremot är att man i debatten om förintelsen så ofta "råkar" glömma bort romerna. Det begicks ett folkmord/försök till folkmord mot dem under nazismen. Förföljelsen av dem har heller aldrig lagt sig, utan fortsätter än i dag, framförallt i Östeuropa. Det här är en annan fråga, men jag tycker den är viktig. Hört från en säker källa att tidningen Expo ska ha romer som tema nästa gång. Glädjer mig.

Håller med varenda ord som Rosenberg skriver ovan. Det finns också en annan anledning som har med hyfs och taktik att göra. Det finns än i dag tusentals överlevande från nazismen och ytterligare miljontals med direkta blodsband till offer för förintelsen. Utöver dessa så är de allra flesta normalt fungerande, anständiga människor helt införstådda med att nazismens vidrigheter aldrig får ske igen. Jag liksom de flesta andra har en syn på förintelsen som en industriell och medveten utrotning av ett helt folk. Med den synen så kan man se jämförelser mellan israels förtryck och förintelsen på två sett: Det ena som ett försök att överdriva Israels grymheter och det andra som ett sätt att förminska förintelsen. Medan jag tror att 9 av 10 som gör jämförelsen har det första syftet, så är jag också övertygad att de flesta, inte minst de som har direkta kopplingar till förintelsen eller det judiska, tolkar det som att syftet är det andra. Det leder till upprördhet och stänger effektivt vägen vidare för djupare diskussion. Det leder inte framåt, helt enkelt!

Dessutom är det onödigt och ger inte extra tyngd åt argumentationen. Fokusera på jämförelserna med Apartheidpolitiken i Sydafrika i stället! Det räcker för att få den tyngd som krävs för att motivera krav på bojkott och liknande. Dessutom är det dessutom betydligt lättare att bevisa och få folk att tro på (kanske för att det är sant...).

Göran Rosenberg:

- Om antisemitismens hot och motbilder.
- Om det unika med "de dumma svenskarna" och varför det inte stämmer längre.
- Relativt hederlig analys av en jasägare efter nejet till EMU.
- Och här som en lite mer bitter jasägare...
- Om en tokig ambassadör och om faran med att ropa "vargen kommer" för ofta.
- Om privat sjukvård.
- Om hycklande journalister.
- Om två oförenliga perspektiv på samma dag och samma händelse (Al Nakba).