Lite sent om sider måste jag bara kommentera en debattartikel från DN häromdagen. Den följdes upp av en ledarartikel på samma tema. De är upprörda över en "okunskap" som ungdomar visar om "kommunism" (läs: Stalinism).
Det som stör mig är DNs oförmöga att skilja kunskap från värderingar. Jag kan verkligen förstå att man tycker det är anmärkningsvärt att 90% inte känner till Gulag. Däremot visar man sin bristande demokratiska förankring när man förfäras att 22% av ungdomarna anser att kommunismen är ett demokratiskt samhällsskick.
De visar sin reaktionära sida när de i samma stycke förvånas/upprörs över att ungdomar uppfattar begreppet kollektivisering som positivt. På vilket sätt är det anmärkningssätt att man drar kopplingen till "kollektivtrafik" eller "att göra saker tillsammans"?
Historierevisionismen hittar inga gränser. Deras syn på Sovjetunionens insatser i kampen mot fascismen är helt bisarr:
"Den fruktade Röda armén befriade aldrig någon från förtryck - den införde bara ännu en våldets diktatur, som inte stod den nazistiska efter i terror och brutalitet. "
Eh - vilken värld lever DN i? De flesta seriösa historiker är överens om att Hitler aldrig hade besegrats utan Röda Armén. De jugoslaviska partisanernas insatts är något annat som vissa gärna förtränger.
Det går att hålla två saker i huvudet samtidigt: Sovjets orättfärdiga ockupation av Baltikum, stalinismens brott OCH samtidigt ge Sovjetunionens män och kvinnor det erkännande som de förtjänar för tiden runt andra världskriget.
Det är olyckligt att DN lånar sig till UOKs propagandiska syften med målsättningen att inte bara förvrida historieskrivningen, utan också att brännmärka progressiva krafter över huvud taget.
Det är värt att fundera över vilka krafter som tjänar på UOKs arbete med att likställa nazism och kommunism?
I stället borde alla gemensamt sluta upp bakom (v-)kravet på historia som kärnämne. Dåliga kunskaper om historia är ett direkt hot mot demokratin. Tyvärr är borgarnas försök att likställa marknadsekonomi och demokrati ett ännu allvarligare hot. Vilken ekonomisk politik som ett samhälle bedriver avgör inte om ett land är demokratiskt. Att på det sättet vilja blanda bort korten är bara ohederligt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kommunism är inte demokrati. Demokrati bygger, bland annat, på yttrandefrihet, äganderätt och fria val. Kommunism bygger, bland annat, på frånvaro av äganderätt och innebär en statlig överhet där du måste tycka (yttrandefriheten här) som staten för att få inflytande. De senare två gör att man lystrar till och endast till en auktoritär maktenhet. Alla har samma värde, men bara staten har monetär och politisk makt. Det är inte demokrati när folket inte har makten, vare sig politiskt eller ekonomiskt. I vår svenska demokrati kan man hävda att bara ett fåtal sitter på någon form av makt, men det innebär inte att makten för dem som besitter den är självskriven. Den kan tas ifrån dem, till skillnad från fallet med kommunism. (Staten förlorar aldrig makten. Ingvar Kamprad kan förlora sina pengar. Regeringen kan avsättas.) Människor utan makt kan tillförskanska sig sådan genom smarta lösningar eller stort förtroende. Smarta lösningar i form av telefonsystem, logistiken bakom möbler, eller bara sådant som folk vill ha. De kan också tillförskanska sig makt genom att vara pålitliga och därmed få inflytande i politiken. Vem som helst kan påverka. Man samlar inte makten på ett ställe utan sprider ut den så att det ska vara möjligt för så många som möjligt att tillgodogöra sig den. Att sedan många människor väljer/inte har kunskap nog att ta tillvara på makten är en annan sak som inte löses i en kommunism.
Det är dock riktigt att kollektivism är ett värdebegrepp som ungdomar ska få se på hur de vill. Kopplar de det med något positivt, vilka är vi att säga att de har fel? Däremot är kommunism som sagt inte en form av demokrati, eller tvärtom. De har likheter, absolut, men skillnaderna är där av en anledning. Planekonomi kontra marknadsekonomi har väl en hel del med det hela att göra, även om frågan inte är avgörande för huruvida man är en demokrati eller ej. Planekonomi innebär trots allt att någon annan än jag bestämmer vad jag behöver. Det innebär en likformning av samhället och ställer några grundläggande demokratiska fri- och rättigheter på ända. Utan hänsyn till tillgång och efterfrågan kommer onekligen ett visst resursslöseri att införas, alternativt att alla inte får det de behöver. Hur ska vi då distribuera det människor behöver, utan tillräcklig tillgång? Var är rättvisan i den tilldelningen? Ska vi slösa med resurser? Vilka resurser kan vi slösa med? Arbetskraft är en resurs, kan den slösas med?
Sedan har Röda armén bidragit med mycket för att störta Hitler och nazityskland. Men att kalla det befrielse är kanske lite magstarkt för många.
Jämförelsen mellan nazism och kommunism är ointressant i det här sammanhanget. Det är båda icke-demokratier och ska bemötas som sådana. För den som hävdar att kommunism är en demokratisk form där "folket styr" har missuppfattat det hela. Det är staten som styr och folk kan inte påverka staten vare sig med pengar (de har inga) eller inflytande (tycker de inte som staten får de inget). De är bundna att göra som de blir tillsagda. Vi talar här om ens de minsta maktmedel. Får jag lön från samma institution som tillverkar maten har jag berövats alla påverkansmöjligheter. Vill arbetsgivaren trappa upp produktionen genom att låta mig jobba 18 timmar om dagen kan jag inte gärna söka mig om efter ett nytt jobb. Det nya jobbet har ju samma arbetsgivare! Jag kan inte heller välja en annan matvaruproducent om det råkar vara för dålig produktion ett år, det finns bara en!
Det fria valet är inte helt fritt i en demokrati, men det är absolut inte så låst som i en kommunism.
Du har en del poänger i ditt inlägg. Du gör dock två klassiska liberala tankevurpor:
1) Kommunism = stalinism. Gemensamt ägande och planekonomi sköts bäst när hela folket deltar i besluten. Socialism bygger på BÅDE ekonomisk- och politiskdemokrati.
2) "Demokrati bygger, bland annat, på yttrandefrihet, äganderätt och fria val". Nopp. Äganderätten har inte något med demokrati att göra. I så fall skulle all form av beskattning vara odemokratiskt. Däremot bör, som med allt annat, beslut kring inskränkning av det privata ägandet (främst gällande produktionsmedel och inte gällande Per-eriks kalsonger eller bil) ske på ett rättssäkert och förutsägbart sätt.
Skicka en kommentar