Regeringsmedia blandar medvetet bort korten, eller är de bara korkade?

Regeringen har problem. Det som de flesta vetat länge, börjar nu synas i etermedia. Pratar självklart om situationen för de sjukskrivna. Det var inte lätt för dem under den förra regeringen och inte har det blivit bättre med den här regeringen och de nya, hårdare reglerna. Tvärtom, all anständighet har nu släppts och man skapar ett system helt utan rimlighet, ett system helt byggt på ideologi, utan anpassning till verkligheten. Mantrat "arbete är bättre än bidrag" upprepas även när alternativet arbete inte finns...

Nu har då äntligen överhetens välbetalda propagandister som normalt går under namnet journalister insett att frågan inte går att dölja utan börjat skriva om det. Frågan har de senaste veckorna äntligen börjat få den uppmärksamhet den förtjänar.

På ledarplats är det förstås jobbigt för regeringens propagandister, men de gör goda försök. Göteborgs Posten (liberal) har i flera artiklar likt en svensk Bagdad-Bob försökt förklara hur mycket bättre systemet är numera. Inte enkelt.

Deras kärnpunkt är följande: "Det blir inte lätt att ersätta automatisk förtidspensionering av långstidssjukskrivna med rehabilitering. Men regeringen gör rätt som försöker."

Det är svårt att säga emot. Självklart var den automatiska överföringen av sjukskrivna till sjukpension (med lägre ersättning) inget bra system. Dölja statistik är knappast rätt väg fram.

Det är egentligen riktigt motbjudande hur en så viktig fråga kan få en så cynisk lösning: Sätt en tidsram, en bortre parentes och för över den sjuka till arbetsförmedlingen så kommer personen i fråga "rycka upp sig" och bli frisk.

I stället för att lägga fokus på individens ansvar och pressa den som redan mår dåligt med en stor portion ekonomisk stress. Borgarna kanske tror ekonomisk stress gör folk friska, min personliga erfarenhet är motsatsen, men vad vet jag?

I stället borde fokus läggas på försäkringskassans, arbetsgivarens och vårdens ansvar. Ingen sjukskriven ska få gå och vänta på rehabilitering, uppföljning eller gå miste om sociala arrangemang på jobbet. Att behålla sitt sociala sammanhang på jobbet är viktigare än vad många arbetsgivare och för den delen sjukskrivna verkar förstå.

Jag är inte emot att man i samband med rehabiliteringen kan använda ekonomiska styrmedel för dem som behöver det. Det kan handla om människor som behöver komma ur passivitet och apati, som behöver krav för att komma igång. Det kan handla om så enkla saker som att delta i arbetsträning någon gång i veckan, eller att lägga möten och liknande tidigt på morgonen för att få upp personen. Särskilt för yngre kan sådant vara behövligt.

Säger alltså inte att samhället ska låta bli att ställa krav. Det jag säger är att kraven ska ställas utifrån individens behov, inte utav fiskala skäl! Det stora problemet är dock att samhället inte gör sitt jobb. Att då angripa den sjuke, innan samhället gör sitt, det är inte bara cyniskt, utan även kontraproduktivt.

Har mycket svårt att se hur ett överförande från sjukskrivning till arbetslöshet och i slutändan socialbidrag gynnar någon sorts "arbetslinje".

De nya reglerna har medfört flera kända vansinniga effekter som att man begär att en som är sjukskriven på deltid ska bli av med sin sjukskrivning och tvingas säga upp sitt nuvarande jobb för att "hon kan ta ett lättare jobb." Sinnessjukt! I dagens arbetsmarknadsmässiga läge!

Låt individen stå i centrum!

Till sist lite siffror:

Det finns inget underskott i sjukförsäkringen! Under 2002-2009 var det sammanlagda ÖVERSKOTTET i sjukförsäkringen hela 68 miljarder kronor. Fram till 2011 räknar Konjunkturinstitutet med att det samlade överskottet ska stiga till 82 miljarder kronor.

Varför är då borgarna (och högersossarna innan dess) så desperata om att minska dessa utgifter? Jo, för de vill föra över dessa, av löntagarna inbetalda pengar (genom avstådd lön) till företagen genom sänkta socialförsäkringsavgifter (arbetsgivaravgifter). Om det leder till att sjuka jagas och hetsas - så är det tydligen värt det!

Kommer fylla ut med text och siffror när jag kommer på vilken tidning det var jag läste en undersökning bland arbetsgivare över deras intresse av att anställa f.d. sjukskrivna. Det var, föga förvånande, minst sagt skralt. Här är en central del av borgarnas haltande resonemang, med en arbetslöshet som närmar sig 10% - så har arbetsgivarna fullt med 100% friska att välja mellan, vem sjutton anställer då någon som varit borta från arbetsmarknaden i flera år? Idioti.