Ja, då är första veckans dietande över. Mycket nöjd över resultatet, knappt ens varit sugen på något gott. Faktiskt saknat bröd och potatis mer än godis och sånt, men det var ganska väntat. Likadant sist jag höll på.
Veckans siffror:
Vikt: 108,7 kg (minus 5,1)
Stuss: 119 cm (minus 2)
Midja: 121 cm (minus 4)
Lår: 70 cm (minus 1)
Så, vem säger att dieten inte fungerar, jävlar i lådan vilken effekt första veckan. Då skall man ändå veta att helgen bjöd både på festande (lördag) och besök hos mormor och morfar. Tror alla förstår vad jag menar, att inte äta något onyttigt hos dem skulle de ta som en personlig förolämpning. Höll igen, en jättegod kladdkaka bara. Alltså, tacka nej till hembakt från min 85 åriga mormor? Nej, någonstans får artighet gå före!
Nu ska jag inte förvänta mig samma tempo vidare av två skäl:
- Dels så frigörs det och försvinner en del extra vikt i form av vätska just första veckan genom Ketosen, har jag för mig.
- Dels så håller inte dieten samma tempo efter den första perioden. Lite mänsklighet smyger sig in i den. Jo, jag har valt att köra på GI i stället för LCHF, men ganska hårt, så i praktiken blir det nog en mix.
tisdag, juli 28, 2009
torsdag, juli 23, 2009
Kanske ändå dags för en statlig a-kassa?
Det finns en del politiska frågor där argumentationen ligger i det fördolda. Där det inte handlar om vad som är smidigast, rättvisast och bäst för den enskilde, utan där det handlar om tradition och vad som är bäst för klassen som helhet.
Jag menar att så är fallet när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Vänstern (LO, V och SAP) försvarar stadigt den gällande ordningen med att a-kassorna är kopplade till respektive facklig organisation. Det är de fackliga organisationerna som startade dem och det är en del av själva "organisering ger trygghet" konceptet. Dessutom så är tanken att a-kassorna ska fungera som en bra rekryteringsgrund för fackförbunden.
Jag menar att dessa tankar är i grunden korrekta, men på många sätt på väg att bli obsoleta i dag.
1) A-kassorna styrs av regeringen. Det är regeringen som styr kvalificeringskrav, utbetalningarnas storlek och annat.
2) I takt med att högerpolitiken fått mer och mer inflytande i vårt land, oavsett regering, så har dessa krav blivit allt hårdare. Vi pratar om regler som gör det svårare för en student att återgå in i systemet (även om hon/han arbetat tidigare) efter studier, orimliga karenskrav, borttagen ersättning för helt obetydliga misstag i relation till arbetsförmedlingen, m.m. Det senaste bidraget från regeringens sida är att om man lämnar a-kassan så blir man återbetalningsskyldig om man inte gör helt och hållet rätt. Läs i dagens GP.
3) Det har alltid funnits en orättvisa i systemet, som nu har ökat drastiskt. Jag betalar t.ex. över 400 kronor i månaden till Hotell och restaurangfackets a-kassa. Skulle jag byta till Unionen (TCO) så skulle jag få betala ca 200 och var jag akademiker och ansluten till SACO så skulle jag få betala dryga 100 kronor i månaden. Alltså, de som har de lägsta lönerna och de sämsta villkoren på arbetsmarknaden får betala mest. Rimligt? Knappast, rimmar dåligt med facklig solidaritet. Återigen, regeringen bestämmer och facket (a-kassan) verkställer.
4) Ovanstående innebär, enligt mig, att det många gånger blir snarare så att a-kassan SÄNKER facket än lockar folk till facket. Borgarna gör diskreta förändringar som sedan facket får klä skott för. Tillexempel så den senaste skandalen med bristande information till dem som lämnade facket, som GP skrev om i dag. Så var rubriken på första sidan:
"Kommunals krav retar avhoppare"
Eh. Det låter som det är fackföreningen kommunal det handlar om, när det är dels kommunals a-kassa som (för vilken gång i ordningen) inte har ordning på sin administration SAMT regeringens sparkrav som ställer till det.
Kommunals a-kassa är för övrigt också billigare än Hotell och restaurangs, men där ser jag en viss kvalitetsskillnad som gör det berättigat... :)
Tycker det är dags att diskutera den här frågan. Har svårt att se att den genomsnittslige Vänsterpartisten eller Socialdemokraten i dag skulle kunna ta en fajt med borgarnas idé om en allmän a-kassa.
Om man nu behåller nuvarande system så borde man lägga om så att kopplingen mellan socialförsäkringsavgifterna (arbetsgivaravgifterna) blev mer direkt, så att pengarna går till a-kassan utan omvägen via statsbudgeten. Nu framstår det som att a-kassan är skattefinansierad, vilket inte är fallet. Nu senast har regeringen också tagit bort administrationsstödet.
Så, nu vill jag ha kommentarer!
Jag menar att så är fallet när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Vänstern (LO, V och SAP) försvarar stadigt den gällande ordningen med att a-kassorna är kopplade till respektive facklig organisation. Det är de fackliga organisationerna som startade dem och det är en del av själva "organisering ger trygghet" konceptet. Dessutom så är tanken att a-kassorna ska fungera som en bra rekryteringsgrund för fackförbunden.
Jag menar att dessa tankar är i grunden korrekta, men på många sätt på väg att bli obsoleta i dag.
1) A-kassorna styrs av regeringen. Det är regeringen som styr kvalificeringskrav, utbetalningarnas storlek och annat.
2) I takt med att högerpolitiken fått mer och mer inflytande i vårt land, oavsett regering, så har dessa krav blivit allt hårdare. Vi pratar om regler som gör det svårare för en student att återgå in i systemet (även om hon/han arbetat tidigare) efter studier, orimliga karenskrav, borttagen ersättning för helt obetydliga misstag i relation till arbetsförmedlingen, m.m. Det senaste bidraget från regeringens sida är att om man lämnar a-kassan så blir man återbetalningsskyldig om man inte gör helt och hållet rätt. Läs i dagens GP.
3) Det har alltid funnits en orättvisa i systemet, som nu har ökat drastiskt. Jag betalar t.ex. över 400 kronor i månaden till Hotell och restaurangfackets a-kassa. Skulle jag byta till Unionen (TCO) så skulle jag få betala ca 200 och var jag akademiker och ansluten till SACO så skulle jag få betala dryga 100 kronor i månaden. Alltså, de som har de lägsta lönerna och de sämsta villkoren på arbetsmarknaden får betala mest. Rimligt? Knappast, rimmar dåligt med facklig solidaritet. Återigen, regeringen bestämmer och facket (a-kassan) verkställer.
4) Ovanstående innebär, enligt mig, att det många gånger blir snarare så att a-kassan SÄNKER facket än lockar folk till facket. Borgarna gör diskreta förändringar som sedan facket får klä skott för. Tillexempel så den senaste skandalen med bristande information till dem som lämnade facket, som GP skrev om i dag. Så var rubriken på första sidan:
"Kommunals krav retar avhoppare"
Eh. Det låter som det är fackföreningen kommunal det handlar om, när det är dels kommunals a-kassa som (för vilken gång i ordningen) inte har ordning på sin administration SAMT regeringens sparkrav som ställer till det.
Kommunals a-kassa är för övrigt också billigare än Hotell och restaurangs, men där ser jag en viss kvalitetsskillnad som gör det berättigat... :)
Tycker det är dags att diskutera den här frågan. Har svårt att se att den genomsnittslige Vänsterpartisten eller Socialdemokraten i dag skulle kunna ta en fajt med borgarnas idé om en allmän a-kassa.
Om man nu behåller nuvarande system så borde man lägga om så att kopplingen mellan socialförsäkringsavgifterna (arbetsgivaravgifterna) blev mer direkt, så att pengarna går till a-kassan utan omvägen via statsbudgeten. Nu framstår det som att a-kassan är skattefinansierad, vilket inte är fallet. Nu senast har regeringen också tagit bort administrationsstödet.
Så, nu vill jag ha kommentarer!
tisdag, juli 21, 2009
Operation 2010 påbörjat
Så, under visst inflytande från en badvakt (om man nu fortfarande kan vara det när man är i Bryssel)så har jag nu bestämt mig för att det är dags att göra något åt min kropp. Seriös träning är jag för lat för, så jag tänkte börja med en diet...
När det gäller val av diet så blir det samma diet som jag prövade sist- låg kolhydrats dieten GI, badvakten pratar om någon annan variant, LCHF, men jag förstår inte riktigt skillnaden. Ska läsa på lite nu första veckan...
I vanlig ordning så är jag ju självutlämnande, så här börjar jag:
Vikt: 113,8 kg
Midja: 125 cm
Lår: 71 cm
Stuss: 121 cm
Så, då ska detta uppdateras en gång i veckan. Inte helt säker på att jag mätt på rätt ställe och så, men så länge jag gör samma fel hela tiden så...
När det gäller val av diet så blir det samma diet som jag prövade sist- låg kolhydrats dieten GI, badvakten pratar om någon annan variant, LCHF, men jag förstår inte riktigt skillnaden. Ska läsa på lite nu första veckan...
I vanlig ordning så är jag ju självutlämnande, så här börjar jag:
Vikt: 113,8 kg
Midja: 125 cm
Lår: 71 cm
Stuss: 121 cm
Så, då ska detta uppdateras en gång i veckan. Inte helt säker på att jag mätt på rätt ställe och så, men så länge jag gör samma fel hela tiden så...
torsdag, juli 16, 2009
Malin Lernfelt är antingen inkompetent eller ohederlig
I dagens GP funderar Malin Lernfelt över om nätverket YIMBY är en s-förening. Anledningen är att deras agenda står nära socialdemokraterna (enligt Malin själv) och att en av de drivande bakom nätverket i Göteborg är en aktiv socialdemokrat. Malin passar också på att spy galla över att fritidsledaren Ana Rubin från Kortedala deltagit i en debatt i SVT inför EMU-folkomröstningen, UTAN att det tydligt utannonserats att "lyssna inte på henne, hon är en hemsk Vänsterpartist".
När det gäller Ana kan jag ju meddela att det inte är så svårt att få fram hennes politiska tillhörighet. Pröva att googla på det inte helt vanliga namnet "Ana Rubin" så får ni se...
Åter till Malin Lernfelts inkompetens eller ohederlighet. Så här är det, Sverige är ett av världens mest föreningstäta länder, det senaste decenniet har det också poppat upp massa nätverk. För ett antal år sedan lästa jag att den genomsnittlige svensken är med i ca 4 föreningar. Personligen är jag med i följande föreningar/nätverk:
- Vänsterpartiet (Stenungsund)
- COOP
- Unionen (TCO)
- Riksförbundet Spelberoende
- Svenska kyrkan
- COOP Svalbard
- YIMBY (nätverk för bättre stadsplanering)
Har tidigare varit med i bl.a:
- Hyresgästföreningen (borde gå med igen, även om jag i dagsläget inte hyr i ordets rätta betydelse)
- Svensk-Kubanska föreningen (borde gå med igen)
- Jag vill ha bostad (borde gå med igen)
- Svenska Scoutförbundet (orkar inte gå med igen, men älskade verkligen det)
- Härryda IF
- Landvetter Judoklubb
- Vänsterns studentförbund
- Umeå studentkår
- West Front (Frölunda IF:s supporterklubb, alltså fotboll)
- Hotell och restauranganställdas förbund (LO)
- Ung Vänster
- KUV
- Rädda ungdomens hus (GBG)
- Anti-porr gruppen (Umeå)
Borde bli medlem i:
- Palestinagrupperna.
- PRO (någon gång, låångt fram)
Så, detta är min meritlista. Utelämnat någon enstaka. Här samlas alltså helt opolitiska (Härryda IF, m.fl.), rena partier, samt intresse- och solidaritetsorganisationer. Vad är, enligt Lernfelt, mygel och vad är vanligt föreningsarbete?
Ägnade jag mig åt förtäckt indoktrinering när jag var scoutledare på 90-talet? Nej, knappast. Den gyllene regeln är att den förening man är med i för tillfället också är den förening man företräder. I facket är man fackmedlem, i partiet är man partimedlem. Sedan att man alltid är sig själv och sina värderingar, det går inte att komma ifrån.
Det som stör mig är att Lernfelt knappast reagerar över Rotary, Skattebetalarnas förening, Villaägarna, Jägarförbundet eller någon annan av alla dessa föreningar som i praktiken är borgerliga. Eller den märkliga gruppen ornitologer vars största uppgift i världen är att hindra utbyggnad av järnväg, vindkraft och andra bra miljösatsningar- var placerar man dem?
För å inte tala om alla olika bokförlag och tankesmedjor som är förment opolitiska, Timbro, SNS och allt vad de heter. Svenskt Näringsliv har ju också varit så smarta att de startat en sidoorganisation för att kampanja mot kommunalt ägande, för att dölja politiken bakom det hela. Smart. Ännu smartare blir det om man tar i beaktande att organisationen låter som en statlig myndighet. Den heter Institutet mot mutor.
Angående korruption i största allmänhet så heter det ju att intresset aldrig ljuger. tidningen Aktuellt i Politiken (s) beskriver de olika pengastrukturerna i partierna här.
Gissa vilket parti som får över 30 miljoner från hemliga donatorer varje år? Gissa vilket parti som vägrar lämna ut dem som ger mer än 20 000 till partiet?
När det gäller Ana kan jag ju meddela att det inte är så svårt att få fram hennes politiska tillhörighet. Pröva att googla på det inte helt vanliga namnet "Ana Rubin" så får ni se...
Åter till Malin Lernfelts inkompetens eller ohederlighet. Så här är det, Sverige är ett av världens mest föreningstäta länder, det senaste decenniet har det också poppat upp massa nätverk. För ett antal år sedan lästa jag att den genomsnittlige svensken är med i ca 4 föreningar. Personligen är jag med i följande föreningar/nätverk:
- Vänsterpartiet (Stenungsund)
- COOP
- Unionen (TCO)
- Riksförbundet Spelberoende
- Svenska kyrkan
- COOP Svalbard
- YIMBY (nätverk för bättre stadsplanering)
Har tidigare varit med i bl.a:
- Hyresgästföreningen (borde gå med igen, även om jag i dagsläget inte hyr i ordets rätta betydelse)
- Svensk-Kubanska föreningen (borde gå med igen)
- Jag vill ha bostad (borde gå med igen)
- Svenska Scoutförbundet (orkar inte gå med igen, men älskade verkligen det)
- Härryda IF
- Landvetter Judoklubb
- Vänsterns studentförbund
- Umeå studentkår
- West Front (Frölunda IF:s supporterklubb, alltså fotboll)
- Hotell och restauranganställdas förbund (LO)
- Ung Vänster
- KUV
- Rädda ungdomens hus (GBG)
- Anti-porr gruppen (Umeå)
Borde bli medlem i:
- Palestinagrupperna.
- PRO (någon gång, låångt fram)
Så, detta är min meritlista. Utelämnat någon enstaka. Här samlas alltså helt opolitiska (Härryda IF, m.fl.), rena partier, samt intresse- och solidaritetsorganisationer. Vad är, enligt Lernfelt, mygel och vad är vanligt föreningsarbete?
Ägnade jag mig åt förtäckt indoktrinering när jag var scoutledare på 90-talet? Nej, knappast. Den gyllene regeln är att den förening man är med i för tillfället också är den förening man företräder. I facket är man fackmedlem, i partiet är man partimedlem. Sedan att man alltid är sig själv och sina värderingar, det går inte att komma ifrån.
Det som stör mig är att Lernfelt knappast reagerar över Rotary, Skattebetalarnas förening, Villaägarna, Jägarförbundet eller någon annan av alla dessa föreningar som i praktiken är borgerliga. Eller den märkliga gruppen ornitologer vars största uppgift i världen är att hindra utbyggnad av järnväg, vindkraft och andra bra miljösatsningar- var placerar man dem?
För å inte tala om alla olika bokförlag och tankesmedjor som är förment opolitiska, Timbro, SNS och allt vad de heter. Svenskt Näringsliv har ju också varit så smarta att de startat en sidoorganisation för att kampanja mot kommunalt ägande, för att dölja politiken bakom det hela. Smart. Ännu smartare blir det om man tar i beaktande att organisationen låter som en statlig myndighet. Den heter Institutet mot mutor.
Angående korruption i största allmänhet så heter det ju att intresset aldrig ljuger. tidningen Aktuellt i Politiken (s) beskriver de olika pengastrukturerna i partierna här.
Gissa vilket parti som får över 30 miljoner från hemliga donatorer varje år? Gissa vilket parti som vägrar lämna ut dem som ger mer än 20 000 till partiet?
tisdag, juli 14, 2009
Bra jobbat Eva-Britt
I en hopplöst läge, i ett redan i förväg uppgjort val, så ställde sig en medelålders kvinna från småland på lite knackig engelska upp och förklarade "Jag ställer inte upp på det här myglet.". Bra! Starkt jobbat. Att få ihop 89 röster under de förutsättningarna är inte dåligt jobbat! Utgår i från att det var vänstern och de gröna som stödde henne? Försökte hitta besked om det, men det fanns inte ens i EU-parlamentets pressmeddelande. Tillägg: Efter kontakt med ansvarig byråkrat så kan jag meddela att det var en sluten omröstning. Varför då? I en opolitisk förening ser jag poängen, men i ett politiskt parlament? Det är som om vi skulle välja riksdagens talman eller ordförande i kommunfullmäktige med sluten omröstning. Trams.
Tycker detta ideliga kohandlande i EU bidrar till att EU blir en byråkratisk sörja. Vad är det för poäng med att först låta en konservativ (Polens förre premiärminister Jerzy Buzek) vara talman i 2,5 år, för att sedan låta en socialdemokrat (troligen tysken Martin Schulz) ta över vittnar enligt mig om ett märkligt fokus på personliga vinster av poster snarare än politik.
EU-parlamentet har en gedigen högermajoritet, låt den synas, sluta maskera EU. Det är ett utpräglat högerprojekt. Dags att erkänna det officiellt från SAP:s sida också...
Tycker detta ideliga kohandlande i EU bidrar till att EU blir en byråkratisk sörja. Vad är det för poäng med att först låta en konservativ (Polens förre premiärminister Jerzy Buzek) vara talman i 2,5 år, för att sedan låta en socialdemokrat (troligen tysken Martin Schulz) ta över vittnar enligt mig om ett märkligt fokus på personliga vinster av poster snarare än politik.
EU-parlamentet har en gedigen högermajoritet, låt den synas, sluta maskera EU. Det är ett utpräglat högerprojekt. Dags att erkänna det officiellt från SAP:s sida också...
Visst är det en tragedi!
Läser i Aftonbladet att skillnaderna mellan länen är stora när det gäller hanteringen av organ. Sämst är Kalmar, Jönköping och Norrbotten. Bäst är Västerbotten, Västmanland och Jämtland.
Självklart är det svårt att sia om varför, men med tanke på att det enligt Donationsrådet är hela 53 människor som dog i fjol på grund av brist på organ så är det lätt att hålla med den ansvarige läkaren på länssjukhuset i Kalmar, Björn
Flodmark:
" - Personligen tycker jag att det här är en tragedi."
Att 53 personer dör helt i onödan är självklart en tragedi. Den första kommentaren på Aftonbladet angående det hela är lite goddag yxskaft. Tyvärr är jag inte registrerad så kunde inte svara.
I SVT:s längre artikel spaltar man upp lite olika idéer kring vad skillnaderna beror på:
"-Det brister delvis i utbildning i stort på sjukhuset, det brister i organisationen och det brister i diskussionsklimatet. Det är svåra etiska frågor som man måste kunna diskutera öppet. Den etiska diskussionen har inte alla gånger kunnat komma till stånd här. (Björn Flodmark igen)
Andra insatta personer som Rapport har talat med berättar också att tongivande läkare på Länssjukhuset i Kalmar arbetar efter devisen att de inte vårdar patienter för någon annans skull."
Självklart måste det finnas interna problem i Kalmar, som Björn Flodmark och sjukhusledningen borde ta tag i. Annars kanske någon annan än Björn Flodmark ska ha det ansvaret? Samtidigt så måste man se sakerna i ett strukturellt perspektiv: Är det en slump att det är i småländska Kalmar och Jönköping som man inte klarar av att ta dessa diskussioner? Någonstans handlar det om modern syn på solidaritet mot en förlegad och dogmatisk variant av kristendom. Jag är kristen och för mig är det kristna kärleksbudskapet till mina medmänniskor OERHÖRT mycket viktigare än något flummigt resonemang om att "må guds vilja ske". Med dylikt resonemang så borde dessa donatorsvägrare rimligen helt avstå från sjukvård också? Mycket pengar att spara för landstinget!
Det blir än tydligare när vi tittar på de vägrande länen. Vad är skillnaden mellan det starkt religiösa Västerbotten och de likaledes starkt religiösa Jönköping (och Kalmar)? Det ska sägas att mina kunskaper om Jönköping är tämligen begränsade, medan jag efter 12 år i Västerbotten tror mig ha lite bättre koll. I Västerbotten är det en väldigt liberal kristenhet som är dominerande. Många är kristna, men Kd har ingen märkvärdig ställning. Broderskapsrörelsen är stark och så vidare. Kärleksbudskapet hamnar först. I reaktionära Småland så är traditionens makt stor. Givetvis är det också en fundering över sjukhuspersonalens roll i det hela. Att många kristna jobbar inom vården är ingen hemlighet, ej heller något att förvånas över. Finns det ett bättre sätt att tjäna sina medmänniskor än att vårda dem? Frågan är då vilken attityd dessa har, spelar givetvis in när patienterna tar sitt beslut. Ställs frågan överhuvudtaget? Jag har under mina 16 år som vuxen medborgare aldrig fått frågan om jag är ansluten till Donationsregistret av någon vårdpersonal. Aktiv marknadsföring, hört talas om det? Diskreta lappar i väntrummet på sin höjd!
På samma sätt är Västmanland (industrilän, inte känt som något högkyrkligt fäste) och Jämtland (bondförnuft, solidariteten ligger nära) fullständigt logiska starka fästen för donationer, medan Norrbotten är lite mer komplicerat. Visst, Norrbotten är ett starkt industrilän, med rimligen ett starkt fäste för materialistisk människosyn. Samtidigt finns det en högljudd minoritet som är rent skogstokigt kristna, Laestadianerna. Sveriges svar på talibanrörelsen, om man så vill. Det borde finnas rejält utrymme för förbättrade siffror för Norrbotten, om landstinget bara vill. I södra Norrbotten finns det inga skäl till så dåliga siffror, dessutom bor de flesta norrbottningarna där. Skärpning!
Några allmänna synpunkter angående bristen på organ. Kan genomföra alla förslag, eller blanda dem:
- Ta tag i frågan och genomför lagen om att den som inte säger nej automatiskt har sagt ja. De anhöriga ska inte ställas inför ett jobbigt beslut. Är man övertygad om att organdonation är fel, ja då får man anmäla sig. Det logiska är att man vill hjälpa sina människor, inte tvärtom. Alltså ska det logiska vara utgångsläget.
- Sätt lite press på vårdpersonalen. ALLA patienter ska under de närmsta åren få frågan av sin läkare om vikten av att anmäla sig till registret. Det tror jag skulle göra susen, den kompetenta personalen skulle verkligen få hjulen att rulla.
- Jobba med attityder, att ordna organ är en del av arbetsuppgifterna på ett sjukhus. Läkare med den attityd som SVT hittat i Kalmar gör inte sitt arbete. Åtgärda!
- Det mest drastiska, om man nu inte får igenom ovanstående, är att säga "okej, vi respekterar folks val". Effekten av det borde rimligen bli att den som inte är donator/blodgivare* inte får annat än enklare vård. Ska ni lita på gud får ni la göra det hela vägen?
Så, lite hårt skrivet, men jag blir faktiskt riktigt irriterad över att vi 2009 låter folk dö för att vissa inte vill dela med sig efter sin död, eller av ren lättja. Att anmäla sig till donationsregistret tar typ 5 minuter, blodgivning är lite mer komplicerat, men ändå...
* Självklart innebär detta att de som inte får ge blod eller organ pga dålig hälsa eller märkliga regler (homosexuella) ska räknas in i den villiga gruppen.
Självklart är det svårt att sia om varför, men med tanke på att det enligt Donationsrådet är hela 53 människor som dog i fjol på grund av brist på organ så är det lätt att hålla med den ansvarige läkaren på länssjukhuset i Kalmar, Björn
Flodmark:
" - Personligen tycker jag att det här är en tragedi."
Att 53 personer dör helt i onödan är självklart en tragedi. Den första kommentaren på Aftonbladet angående det hela är lite goddag yxskaft. Tyvärr är jag inte registrerad så kunde inte svara.
I SVT:s längre artikel spaltar man upp lite olika idéer kring vad skillnaderna beror på:
"-Det brister delvis i utbildning i stort på sjukhuset, det brister i organisationen och det brister i diskussionsklimatet. Det är svåra etiska frågor som man måste kunna diskutera öppet. Den etiska diskussionen har inte alla gånger kunnat komma till stånd här. (Björn Flodmark igen)
Andra insatta personer som Rapport har talat med berättar också att tongivande läkare på Länssjukhuset i Kalmar arbetar efter devisen att de inte vårdar patienter för någon annans skull."
Självklart måste det finnas interna problem i Kalmar, som Björn Flodmark och sjukhusledningen borde ta tag i. Annars kanske någon annan än Björn Flodmark ska ha det ansvaret? Samtidigt så måste man se sakerna i ett strukturellt perspektiv: Är det en slump att det är i småländska Kalmar och Jönköping som man inte klarar av att ta dessa diskussioner? Någonstans handlar det om modern syn på solidaritet mot en förlegad och dogmatisk variant av kristendom. Jag är kristen och för mig är det kristna kärleksbudskapet till mina medmänniskor OERHÖRT mycket viktigare än något flummigt resonemang om att "må guds vilja ske". Med dylikt resonemang så borde dessa donatorsvägrare rimligen helt avstå från sjukvård också? Mycket pengar att spara för landstinget!
Det blir än tydligare när vi tittar på de vägrande länen. Vad är skillnaden mellan det starkt religiösa Västerbotten och de likaledes starkt religiösa Jönköping (och Kalmar)? Det ska sägas att mina kunskaper om Jönköping är tämligen begränsade, medan jag efter 12 år i Västerbotten tror mig ha lite bättre koll. I Västerbotten är det en väldigt liberal kristenhet som är dominerande. Många är kristna, men Kd har ingen märkvärdig ställning. Broderskapsrörelsen är stark och så vidare. Kärleksbudskapet hamnar först. I reaktionära Småland så är traditionens makt stor. Givetvis är det också en fundering över sjukhuspersonalens roll i det hela. Att många kristna jobbar inom vården är ingen hemlighet, ej heller något att förvånas över. Finns det ett bättre sätt att tjäna sina medmänniskor än att vårda dem? Frågan är då vilken attityd dessa har, spelar givetvis in när patienterna tar sitt beslut. Ställs frågan överhuvudtaget? Jag har under mina 16 år som vuxen medborgare aldrig fått frågan om jag är ansluten till Donationsregistret av någon vårdpersonal. Aktiv marknadsföring, hört talas om det? Diskreta lappar i väntrummet på sin höjd!
På samma sätt är Västmanland (industrilän, inte känt som något högkyrkligt fäste) och Jämtland (bondförnuft, solidariteten ligger nära) fullständigt logiska starka fästen för donationer, medan Norrbotten är lite mer komplicerat. Visst, Norrbotten är ett starkt industrilän, med rimligen ett starkt fäste för materialistisk människosyn. Samtidigt finns det en högljudd minoritet som är rent skogstokigt kristna, Laestadianerna. Sveriges svar på talibanrörelsen, om man så vill. Det borde finnas rejält utrymme för förbättrade siffror för Norrbotten, om landstinget bara vill. I södra Norrbotten finns det inga skäl till så dåliga siffror, dessutom bor de flesta norrbottningarna där. Skärpning!
Några allmänna synpunkter angående bristen på organ. Kan genomföra alla förslag, eller blanda dem:
- Ta tag i frågan och genomför lagen om att den som inte säger nej automatiskt har sagt ja. De anhöriga ska inte ställas inför ett jobbigt beslut. Är man övertygad om att organdonation är fel, ja då får man anmäla sig. Det logiska är att man vill hjälpa sina människor, inte tvärtom. Alltså ska det logiska vara utgångsläget.
- Sätt lite press på vårdpersonalen. ALLA patienter ska under de närmsta åren få frågan av sin läkare om vikten av att anmäla sig till registret. Det tror jag skulle göra susen, den kompetenta personalen skulle verkligen få hjulen att rulla.
- Jobba med attityder, att ordna organ är en del av arbetsuppgifterna på ett sjukhus. Läkare med den attityd som SVT hittat i Kalmar gör inte sitt arbete. Åtgärda!
- Det mest drastiska, om man nu inte får igenom ovanstående, är att säga "okej, vi respekterar folks val". Effekten av det borde rimligen bli att den som inte är donator/blodgivare* inte får annat än enklare vård. Ska ni lita på gud får ni la göra det hela vägen?
Så, lite hårt skrivet, men jag blir faktiskt riktigt irriterad över att vi 2009 låter folk dö för att vissa inte vill dela med sig efter sin död, eller av ren lättja. Att anmäla sig till donationsregistret tar typ 5 minuter, blodgivning är lite mer komplicerat, men ändå...
* Självklart innebär detta att de som inte får ge blod eller organ pga dålig hälsa eller märkliga regler (homosexuella) ska räknas in i den villiga gruppen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
