torsdag, juli 23, 2009

Kanske ändå dags för en statlig a-kassa?

Det finns en del politiska frågor där argumentationen ligger i det fördolda. Där det inte handlar om vad som är smidigast, rättvisast och bäst för den enskilde, utan där det handlar om tradition och vad som är bäst för klassen som helhet.

Jag menar att så är fallet när det gäller arbetslöshetsförsäkringen. Vänstern (LO, V och SAP) försvarar stadigt den gällande ordningen med att a-kassorna är kopplade till respektive facklig organisation. Det är de fackliga organisationerna som startade dem och det är en del av själva "organisering ger trygghet" konceptet. Dessutom så är tanken att a-kassorna ska fungera som en bra rekryteringsgrund för fackförbunden.

Jag menar att dessa tankar är i grunden korrekta, men på många sätt på väg att bli obsoleta i dag.

1) A-kassorna styrs av regeringen. Det är regeringen som styr kvalificeringskrav, utbetalningarnas storlek och annat.
2) I takt med att högerpolitiken fått mer och mer inflytande i vårt land, oavsett regering, så har dessa krav blivit allt hårdare. Vi pratar om regler som gör det svårare för en student att återgå in i systemet (även om hon/han arbetat tidigare) efter studier, orimliga karenskrav, borttagen ersättning för helt obetydliga misstag i relation till arbetsförmedlingen, m.m. Det senaste bidraget från regeringens sida är att om man lämnar a-kassan så blir man återbetalningsskyldig om man inte gör helt och hållet rätt. Läs i dagens GP.
3) Det har alltid funnits en orättvisa i systemet, som nu har ökat drastiskt. Jag betalar t.ex. över 400 kronor i månaden till Hotell och restaurangfackets a-kassa. Skulle jag byta till Unionen (TCO) så skulle jag få betala ca 200 och var jag akademiker och ansluten till SACO så skulle jag få betala dryga 100 kronor i månaden. Alltså, de som har de lägsta lönerna och de sämsta villkoren på arbetsmarknaden får betala mest. Rimligt? Knappast, rimmar dåligt med facklig solidaritet. Återigen, regeringen bestämmer och facket (a-kassan) verkställer.
4) Ovanstående innebär, enligt mig, att det många gånger blir snarare så att a-kassan SÄNKER facket än lockar folk till facket. Borgarna gör diskreta förändringar som sedan facket får klä skott för. Tillexempel så den senaste skandalen med bristande information till dem som lämnade facket, som GP skrev om i dag. Så var rubriken på första sidan:
"Kommunals krav retar avhoppare"

Eh. Det låter som det är fackföreningen kommunal det handlar om, när det är dels kommunals a-kassa som (för vilken gång i ordningen) inte har ordning på sin administration SAMT regeringens sparkrav som ställer till det.

Kommunals a-kassa är för övrigt också billigare än Hotell och restaurangs, men där ser jag en viss kvalitetsskillnad som gör det berättigat... :)

Tycker det är dags att diskutera den här frågan. Har svårt att se att den genomsnittslige Vänsterpartisten eller Socialdemokraten i dag skulle kunna ta en fajt med borgarnas idé om en allmän a-kassa.

Om man nu behåller nuvarande system så borde man lägga om så att kopplingen mellan socialförsäkringsavgifterna (arbetsgivaravgifterna) blev mer direkt, så att pengarna går till a-kassan utan omvägen via statsbudgeten. Nu framstår det som att a-kassan är skattefinansierad, vilket inte är fallet. Nu senast har regeringen också tagit bort administrationsstödet.

Så, nu vill jag ha kommentarer!

2 kommentarer:

Daniel Ström sa...

Jo jag är inne på samma spår. Detta bör diskuteras inom vänstern.
Ett problem är dock att om alla hade samma a-kassa hade akademiker och höginkomsttagare förmodligen fått höjd avgift, vilket kanske skulle skapa grogrund för privata försäkringsbolag att ge sig in på denna marknad.
Men jag kan tycka det är lika bra/dåligt som att fackförbund ska reduceras till försäkringsbolag underställda den borgerliga politiken. Det urholkar deras trovärdighet.
Frågan är om en högerjunta verkligen är beredd att införa en obligatorisk, statlig a-kassa, eller om den egentligen vill privatisera hela systemet. Argumentet mot det senare är ju då att det skulle skapa stora problem för staten i form av skenande socialbidragskostnader, när folk skiter i att försäkra sig. Men man kan ju iofs också ha en obligatorisk försäkring hos privat bolag, ungefär som med trafikförsäkringen på personbilar. Kanske är det nåt sånt vi kommer att få se.

Walle sa...

Japp, frågan är inte enkel. Någonstans tror jag du har rätt i din skepsism mot borgarnas ärlighet i frågan, men då måste vi nog syna dem...