Det delvis självstyrande Grönland gick till val i går, då 31 ledamöter valdes till det grönländska landstinget (Kalaallit Nunaanni Inatsisartut). Valet blev en stor framgång för vänsterpartietInuit Atawatigiit (den danska versionen av hemsidan). De fick hela 43,7% av rösterna, vilket är nästan en fördubbling av tidigare resultat och ger dem hela 14 mandat.
Anders Svensson (Sp) skriver om det här.
Svensk media skriver kortfattat om det här (SvD) och mer utförligt i dansk media (Politiken) och kanske bäst här (BT).
Vänsterpartiet har inga uttalade broderpartier, men vi tillhör samma grupp i Nordiska rådet.
onsdag, juni 03, 2009
Dessa inkompetenta journalister...
Och i det här fallet kanske även dito statsvetare. Tillåter mig dock att tvivla. Magnus Blomgren borde veta bättre. Aftonbladet har en artikel där de, helt korrekt, påpekar att vilken parlamentsgrupp som partierna tillhör i EU-parlamentet har en stor betydelse för hur de agerar. Gott så. Vad jag stör mig på är att media gång på gång missar att berätta om skillnaden mellan vänsterns grupp, GUE/NGL och de andra.
GUE/NGL (Gauche unitaire européene/Nordic green left)är nämligen en konfederal grupp. Det betyder att gruppen försöker enas, men att det inte finns någon partipiska. Skillnaden mot den socialdemokratiska gruppen är enorm, men även de andra grupperna är mer styrda än vad GUE/NGL är. Det borde Johanna Melén och Aftonbladet tydliggjort.
En anledning till gruppens konfederala status är skillnaden internt. Där finns ganska oreformerade kommunistpartier som grekiska KKE , tillsammans med nyvänster partier som grekiska Synaspismos och nationalistiska vänsterpartier som irländska Sinn Fein. Där finns starka EU-motståndare som danska Folkebevægelsen mod EU och Vänsterpartiet tillsammans med mer EU-positiva Die Linke från Tyskland.
GUE/NGL (Gauche unitaire européene/Nordic green left)är nämligen en konfederal grupp. Det betyder att gruppen försöker enas, men att det inte finns någon partipiska. Skillnaden mot den socialdemokratiska gruppen är enorm, men även de andra grupperna är mer styrda än vad GUE/NGL är. Det borde Johanna Melén och Aftonbladet tydliggjort.
En anledning till gruppens konfederala status är skillnaden internt. Där finns ganska oreformerade kommunistpartier som grekiska KKE , tillsammans med nyvänster partier som grekiska Synaspismos och nationalistiska vänsterpartier som irländska Sinn Fein. Där finns starka EU-motståndare som danska Folkebevægelsen mod EU och Vänsterpartiet tillsammans med mer EU-positiva Die Linke från Tyskland.
måndag, juni 01, 2009
Högern styr i Stenungsund
Det är inte utan att det märks att Stenungsund är borgerligt styrt. Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg så har nu den borgerliga majoriteten bestämt några tokiga saker. På senaste Kommunstyrelsemötet beslöt man att gå vidare med såväl planerna på att bygga en reservvattentäkt uppe i Svartedalen. Bara (v) och (mp) stod emot dessa tokerier.
Det andra som inte har uppmärksammats alls i vår lokaltidning, bara det en skandal! Borgarna har i sin iver över ideologisk renlärighet bestämt att Stora Höga ska helt "befrias" från hyresrätter. Det är några boenden i området Anrås 1:107 som har bildat bostadsrättsförening och genom den ansöker om ombildning. Bostadsföreningen heter Agnes (769615-8448). Stenungssundsbostäder beslutade 4/5 2009 att godkänna förfrågan och skicka ärendet vidare till kommunen för godkännande (större affärer ska avgöras av kommunfullmäktige). Styrelsen består endast av fem ledamöter och minoriteten, de två socialdemokraterna (Benny Dickborn och Ritva Stubelius), reserverade sig och anförde följande:
"...Eftersom vi anser dels att försäljningspriset är för lågt långt under vad fastigheten är värderad av ST-hem och att genom denna försäljning så försvinner de enda hyresrätterna i hela Stora Höga samt att bolaget inte ekonomiskt är i behov av att genomföra någon försäljning och vi anser försäljningen inte gagnar bolaget."
Tja, vad mer behöver sägas? På kommunstyrelsens möte gick majoriteten vidare(§ 102) med dumheterna. Nu kommer det slutligen att avgöras av fullmäktige den 8 juni. Självklart reserverade sig såväl Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (genom Birgit Lövkvist).
Däremot så avslöjade Miljöpartiet återigen vilket oseriöst och onödigt parti de är. Deras ledamot, Joakim Ruist, avstod från att deltaga i beslutet. Antingen betyder det att de inte kan ta ställning i frågan ELLER så har de inte hunnit prata ihop sig inför KS. Oavsett vilket så är det pinsamt att de väljer att passa i en så viktig fråga. Det bevisar vad jag alltid sagt: Man kan inte lita på Miljöpartiet!
Däremot så gick Miljöpartiet med oppositionen när de övriga i majoriteten bestämde att den kommunala hemtjänsten ska läggas ner. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ville åtminstone att den kommunala hemtjänsten skulle finnas kvar som alternativ när val skulle införas, men det ville inte högerpartierna. Dogmatism var ordet. Detta förslag borde ju inte vara särskilt kontroversiellt:
"Vi socialdemokrater har redan i ett tidigt
skede av diskussionerna av införandet av LOV:en påtalat vikten av att beakta
kvalitetsaspekterna och att därmed säkra en trygghet för de äldre.
Det finns med största sannolikhet privata alternativ som kan leva upp till detta. Men om en eller flera privata utförare inte kan fullfölja sitt uppdrag så är kommunen ytterst ansvarig för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver och då är det viktigt att den kommunala kompetensen finns kvar. Att bygga upp en verksamhet tar tid. Med ovanstående som bakgrund yrkar vi på att kommunen även fortsättningsvis ska vara ett valbart alternativ."
"Det blåser hårt, det blåser kallt, det blåser högervindar överallt." Låttext från Strebers.
Det andra som inte har uppmärksammats alls i vår lokaltidning, bara det en skandal! Borgarna har i sin iver över ideologisk renlärighet bestämt att Stora Höga ska helt "befrias" från hyresrätter. Det är några boenden i området Anrås 1:107 som har bildat bostadsrättsförening och genom den ansöker om ombildning. Bostadsföreningen heter Agnes (769615-8448). Stenungssundsbostäder beslutade 4/5 2009 att godkänna förfrågan och skicka ärendet vidare till kommunen för godkännande (större affärer ska avgöras av kommunfullmäktige). Styrelsen består endast av fem ledamöter och minoriteten, de två socialdemokraterna (Benny Dickborn och Ritva Stubelius), reserverade sig och anförde följande:
"...Eftersom vi anser dels att försäljningspriset är för lågt långt under vad fastigheten är värderad av ST-hem och att genom denna försäljning så försvinner de enda hyresrätterna i hela Stora Höga samt att bolaget inte ekonomiskt är i behov av att genomföra någon försäljning och vi anser försäljningen inte gagnar bolaget."
Tja, vad mer behöver sägas? På kommunstyrelsens möte gick majoriteten vidare(§ 102) med dumheterna. Nu kommer det slutligen att avgöras av fullmäktige den 8 juni. Självklart reserverade sig såväl Socialdemokraterna och Vänsterpartiet (genom Birgit Lövkvist).
Däremot så avslöjade Miljöpartiet återigen vilket oseriöst och onödigt parti de är. Deras ledamot, Joakim Ruist, avstod från att deltaga i beslutet. Antingen betyder det att de inte kan ta ställning i frågan ELLER så har de inte hunnit prata ihop sig inför KS. Oavsett vilket så är det pinsamt att de väljer att passa i en så viktig fråga. Det bevisar vad jag alltid sagt: Man kan inte lita på Miljöpartiet!
Däremot så gick Miljöpartiet med oppositionen när de övriga i majoriteten bestämde att den kommunala hemtjänsten ska läggas ner. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ville åtminstone att den kommunala hemtjänsten skulle finnas kvar som alternativ när val skulle införas, men det ville inte högerpartierna. Dogmatism var ordet. Detta förslag borde ju inte vara särskilt kontroversiellt:
"Vi socialdemokrater har redan i ett tidigt
skede av diskussionerna av införandet av LOV:en påtalat vikten av att beakta
kvalitetsaspekterna och att därmed säkra en trygghet för de äldre.
Det finns med största sannolikhet privata alternativ som kan leva upp till detta. Men om en eller flera privata utförare inte kan fullfölja sitt uppdrag så är kommunen ytterst ansvarig för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver och då är det viktigt att den kommunala kompetensen finns kvar. Att bygga upp en verksamhet tar tid. Med ovanstående som bakgrund yrkar vi på att kommunen även fortsättningsvis ska vara ett valbart alternativ."
"Det blåser hårt, det blåser kallt, det blåser högervindar överallt." Låttext från Strebers.
söndag, maj 31, 2009
En ovetenskaplig guide för vilken (v) ledamot som passar mig bäst...
Jag ska nu göra en något ovetenskaplig och dessutom politisk inkorrekt studie*. Jag funderar nämligen på att kryssa i EU-valet. Då tänkte jag försöka se vad de olika kandidaterna fokuserar på. Vänsterpartister är ju ganska partilojala människor så det handlar sällan om åsiktsskillnader, utan snarare om vad man prioriterar och förväntas lägga sin kraft på. Dessutom är jag i detta val mer passiv än vanligt, även om jag gör lite arbete i vår lokala partiförening, så jag baserar detta på en mer passiv bild av valet. Lite mer som en vanlig väljare än vad jag brukar vara.
Sällan har det väl varit så självklart vem som ska toppa en Vänsterparti-lista än inför detta EU-val. Eva-Britt Svensson har inte bara erfarenheten genom att ha suttit i EU-parlamentet, varit ordförande i organisationen Nej till EU och så vidare. Hon är också ovanligt bred i sitt politiska engagemang. Hon har varit den ledande ledamoten i kampen mot inskränkningar och för internetfrihet i EU-parlamentet. För detta har hon fått respekt i vida kretsar. Faktiskt imponerande aktivitet, särskilt skönt är det att det visar att det där med demokrati och internetfrihet inte bara är en fråga för knappt vuxna grabbar i Piratpartiet... Briljant att hon och inte Jens Holm haft ansvaret för dessa frågor! Dessutom så har hon ett långt och rejält engagemang i jämställdhetsfrågor, dessvärre också baserat på sin egen historia. I fackliga frågor är hon lika pålitlig som alla Vänsterpartister. Har svårt att se någon svensk kandidat, oavsett parti som passar bättre i Bryssel.
Utifrån detta är det självklara svaret: Kryssa Eva-Britt Svensson!
Nu är jag dock optimistisk och tror att vi kommer lyfta den sista veckan och få två mandat. Vem vill jag då ska åka med henne till Bryssel?
Jo, jag har gjort en ganska ovetenskaplig undersökning av vad de olika kandidaterna skrivit på sina bloggar eller motsvarande. Jag har valt att ta med vad de skrivit sedan den 1 maj, förutom för Jöran Fagerlund som varit så aktiv med sitt bloggande att jag nöjt mig med att ta med till och med den 14 maj...
Några kommentarer av metodikarraktär:
- Artiklar om Eurosamarbetet gav kryss både i "Valrörelse/anti EU" kolumnen OCH i "Ekonomi" kolumnen.
- EN artikel handlade om invandring (Berivan) den gav kryss i "Ekonomi". Borde kanske varit i "Fackligt"?
- Fiske i Västsahara (Mikael G) gav kryss både i "miljö" och i "utrikespolitik".
- Då Berivan har mer av en hemsida än en blogg så tok jag de artiklar som låg under flikarna "artiklar" och "nyheter" och utgick från dem.
- Kommentaren kring den sjuka artikeln om huruvida Hanna L blus var för trång eller för vulgär (sic!) fick ett kryss både i "Feminism/Fackligt" och i "valrörelse" kolumnen.
Kommentarer om resultatet:
Partigängaren: Jöran Fagerlund är helt klart den lojala partibyråkraten som skriver utförligt om valrörelsen och samtidigt ägnar kraft åt partiarbetet hemma i Göteborg med kommunbudget och annat. Starkt jobbat att fixa två saker samtidigt! Därav många kryss i "valrörelse" och i "övrigt/inrikes".
Miljöfundamentalismen: Mikael Gustavsson är helt klart den som mest fokuserat på miljöfrågorna. Tämligen ensidigt skulle jag vilja säga. Fyra av 24 artiklar handlade INTE om miljö i första hand... Dessutom finns det flera som slåss om denna titel. Genom att jag känner Jöran Fagerlund vet jag att detta stämmer på honom också. Även Erik Berg är grymt intresserad av miljö, men inte skrivit något om det på sin blogg direkt.
Piratkandidaten: Erik Josefsson är tämligen enkelspårig. Bortsett från tre artiklar om valarbete, så är alla artiklar (17st.) om yttrandefrihet, immateriell rätt, övervakning, osv. Den som ens funderar på Piratpartiet kan lägga ner. Antingen röstar man på Eva-Britt som har gjort ett bra jobb hitils, eller också röstar man på Erik Johansson som är expert på området och uppenbarligen helt kommer att fokusera på dessa frågor. Även Erik Berg är en dataintresserad kille som i många år varit inblandad i Ung Vänsters arbete med olika hemsidor och liknande. Hans kompetens i frågorna är välkänd internt.
Utrikesministern: Är föga oväntat Berivan Öngurur. Av hennes 25 kryss är hela 11 i rutan för "Utrikes/Militär". Oväntat få kryss i rutan för "Fackligt/Feminism" med tanke på att hon arbetar på mitt fackförbund Unionen. Mycket om Turkiet, Kurder och Palestina. Starkt kort där. Även om hon i sina svar på frågor från Palestinagrupperna, svarat lite svagare än övriga toppkandidater från Vänsterpartiet. Inga större skillnader, men ändå inte klockrena svar bland annat angående Hamas.
Allt-i-allot: Hanna Löfqvist har spridit sina kryss ganska jämnt rakt över. Svårt att hitta något direkt fokus. Med få ledamöter är det ju en styrka. Vem vet vad Erik Josefsson kan om Feminism eller fackligt? Det andra alternativet är ju självklart Eva-Britt. Hennes bloggande är så sparsamt att det är svårt att ta någon större hänsyn till det. Det är också mindre viktigt eftersom vi vet vad hon står för sen tidigare.
En annan intressant kandidat är Jesper Odelberg, stå-upp komiker och sista namn på Vänsterpartiets lista. Jesper är känd som en tuff stå-upp komiker som skämtar med en stor portion självdistans, inte minst om sin sjukdom (Cerebral pares). Han är sista namn på Vänsterpartiets lista. Det är mer eller mindre hopplöst att hitta något han skrivit eller så, men han deltog och gjorde bra ifrån sig i Nyhetsmorgon i TV4. En spännande kandidat med tydligt fokus på frågor om funktionshindrades rättigheter. Tror det skulle kunna vara en riktigt häftig kandidat. Skulle förmodligen ha mycket gratis när det handlar om att nå ut i svensk media som EU-parlamentariker. Skulle förmodligen också behövas i det förstoppade EU-parlamentet och skulle snabbt bli känd och uppmärksammad även utomlands. Känns riktigt lämplig, enda tveksamheten jag har är hur bred han är som politiker och hans oerfarenhet från politiken. Vet helt enkelt nästan ingenting om honom.
Plus och minus ur MITT perspektiv (för andra är mina minus troligen plus):
Minus:
- Överdrivet fokus på miljöfrågor: Mikael Gustavsson, Jöran Fagerlund och delvis Erik Berg. Mikael Gustavsson skriver inte bara mycket om det, han fokuserar också på riktigt märkliga förslag, som detta förslag av Jens Holm som jag skrivit om tidigare. Inte riktigt i min smak.
- Broilervarning: Både Hanna Löfqvist och Berivan Öngörur har jobbat som tjänstemän i Bryssel. Det är inte nyttigt att vara i Bryssel länge. Politiker utan ordentlig erfarenhet av riktiga jobb är inte heller riktigt sunt. Även Erik Josefsson har varit nere i Bryssel en sväng och jobbat med integritets- och IT-frågor. Berivans touch av personval känns inte helt sympatiskt heller. Över huvudtaget är det lite svagt att de första "riktiga arbetarna" på listan först återfinns på plats åtta och nio.
- Överdrivet fokus på internetfrågor: Erik Josefsson. Mycket bra för partiet, men för mig så räcker Eva-Britts kompetens och arbete i frågan gott och väl.
Plus:
- Ung, kvinna och invandrare dessutom med facklig bakgrund. Jag gillar väldigt mycket med Berivan Öngörur, måste bara väga det negativa mot det positiva.
- Jesper Odelbergs för och nackdelar skrev jag om ovan. Känns väldigt lockande att skaka om EU lite...
- Stabila, partilojala och kompetenta kamrater. Såväl Hanna Löfqvist, Erik Berg som Jöran Fagerlund har en lång och stabil bakgrund i parti- och ungdomsförbund. Det betyder att det inte finns några gömda överraskningar. Man vet var de står och vad de kan. Mikael Gustavsson är också djupt förankrad i partiet, har tidigare varit partiets Kommun- och landstingssekreterare. Närmare hjärtat i Vänsterpartiets dagliga arbete runt om i landet är svårt att komma.
- Erik Josefssons ensidighet är givetvis också positiv. Självklart skulle han på ett mycket bra sätt visa inför nästa riksdagsval för svenskarna att PP inte behövs för den som är vänster.
Slutsats:
Ja, det är inte helt enkelt det här. Om jag är övertygad att vi får mer än ett mandat så kommer jag kryssa någon annan än Eva-Britt Svensson (förlåt detta brott mot partiets tradition). Är jag det minsta skeptisk till det så blir det ett kryss på Eva-Britt som jag menar är i en helt egen division bland kandidaterna. Gammal är äldst!
Vem ska jag kryssa i så fall? Det lutar åt antingen Berivan Öngörur (precis som Jonas Sjöstedt för övrigt) eller Jesper Odelberg.
De som känner mig förstår varför vare sig Mikael Gustavsson eller Erik Josefsson kan komma på fråga... Är man en miljöhatande internetanalfabet som jag så... Av delvis samma anledningar så ryker Jöran Fagerlund. Dessutom behövs han som politisk sekreterare i Göteborg där han jobbar väldigt hårt.
Erik Berg och Hanna Löfqvist känns inte riktigt som de har någon agenda på gång. Överhuvud taget saknar jag någon som tydligt lyfter fram våra två klassiska grundperspektiv inför valet: Var är feminismen och det fackliga perspektivet? Försvaret av kollektivavtalen nämns av alla kandidaterna, men inte riktigt så att jag känner glöden.
Lite länkar:
Eva-Britt Svenssons, Hanna Löfqvists och Mikael Gustavssons bloggar hittar du här.
Berivans personvalssida hittar du här.
Övriga kandidater hittar du på Erik Bergs utmärkta internetsida "Vänstersidan".
Nummer nio, Per Andersson från Göteborg verkar också bra. Nu börjar det bli jobbigt.
* JAG VILL Å DET STARKASTE POÄNGTERA ATT EVENTUELLA PLUS OCH MINUS HÄR SKA TAS MED EN STOR NYPA SALT. Alla kandidaterna som nämns här slår kandidaterna från andra partier med råge. Jag har den största respekt för såväl Hanna, Erik B och Jöran även om jag kanske inte låter så här. Det är kommatecken jag pekar på. Erik J och Mikael känner jag inte till särskilt väl OCH de fokuserar på frågor som jag inte är intresserad av. Det betyder inte på något sätt att jag inte tror de skulle göra något bra jobb i Bryssel.
Sällan har det väl varit så självklart vem som ska toppa en Vänsterparti-lista än inför detta EU-val. Eva-Britt Svensson har inte bara erfarenheten genom att ha suttit i EU-parlamentet, varit ordförande i organisationen Nej till EU och så vidare. Hon är också ovanligt bred i sitt politiska engagemang. Hon har varit den ledande ledamoten i kampen mot inskränkningar och för internetfrihet i EU-parlamentet. För detta har hon fått respekt i vida kretsar. Faktiskt imponerande aktivitet, särskilt skönt är det att det visar att det där med demokrati och internetfrihet inte bara är en fråga för knappt vuxna grabbar i Piratpartiet... Briljant att hon och inte Jens Holm haft ansvaret för dessa frågor! Dessutom så har hon ett långt och rejält engagemang i jämställdhetsfrågor, dessvärre också baserat på sin egen historia. I fackliga frågor är hon lika pålitlig som alla Vänsterpartister. Har svårt att se någon svensk kandidat, oavsett parti som passar bättre i Bryssel.
Utifrån detta är det självklara svaret: Kryssa Eva-Britt Svensson!
Nu är jag dock optimistisk och tror att vi kommer lyfta den sista veckan och få två mandat. Vem vill jag då ska åka med henne till Bryssel?
Jo, jag har gjort en ganska ovetenskaplig undersökning av vad de olika kandidaterna skrivit på sina bloggar eller motsvarande. Jag har valt att ta med vad de skrivit sedan den 1 maj, förutom för Jöran Fagerlund som varit så aktiv med sitt bloggande att jag nöjt mig med att ta med till och med den 14 maj...
Några kommentarer av metodikarraktär:
- Artiklar om Eurosamarbetet gav kryss både i "Valrörelse/anti EU" kolumnen OCH i "Ekonomi" kolumnen.
- EN artikel handlade om invandring (Berivan) den gav kryss i "Ekonomi". Borde kanske varit i "Fackligt"?
- Fiske i Västsahara (Mikael G) gav kryss både i "miljö" och i "utrikespolitik".
- Då Berivan har mer av en hemsida än en blogg så tok jag de artiklar som låg under flikarna "artiklar" och "nyheter" och utgick från dem.
- Kommentaren kring den sjuka artikeln om huruvida Hanna L blus var för trång eller för vulgär (sic!) fick ett kryss både i "Feminism/Fackligt" och i "valrörelse" kolumnen.
Kommentarer om resultatet:
Partigängaren: Jöran Fagerlund är helt klart den lojala partibyråkraten som skriver utförligt om valrörelsen och samtidigt ägnar kraft åt partiarbetet hemma i Göteborg med kommunbudget och annat. Starkt jobbat att fixa två saker samtidigt! Därav många kryss i "valrörelse" och i "övrigt/inrikes".
Miljöfundamentalismen: Mikael Gustavsson är helt klart den som mest fokuserat på miljöfrågorna. Tämligen ensidigt skulle jag vilja säga. Fyra av 24 artiklar handlade INTE om miljö i första hand... Dessutom finns det flera som slåss om denna titel. Genom att jag känner Jöran Fagerlund vet jag att detta stämmer på honom också. Även Erik Berg är grymt intresserad av miljö, men inte skrivit något om det på sin blogg direkt.
Piratkandidaten: Erik Josefsson är tämligen enkelspårig. Bortsett från tre artiklar om valarbete, så är alla artiklar (17st.) om yttrandefrihet, immateriell rätt, övervakning, osv. Den som ens funderar på Piratpartiet kan lägga ner. Antingen röstar man på Eva-Britt som har gjort ett bra jobb hitils, eller också röstar man på Erik Johansson som är expert på området och uppenbarligen helt kommer att fokusera på dessa frågor. Även Erik Berg är en dataintresserad kille som i många år varit inblandad i Ung Vänsters arbete med olika hemsidor och liknande. Hans kompetens i frågorna är välkänd internt.
Utrikesministern: Är föga oväntat Berivan Öngurur. Av hennes 25 kryss är hela 11 i rutan för "Utrikes/Militär". Oväntat få kryss i rutan för "Fackligt/Feminism" med tanke på att hon arbetar på mitt fackförbund Unionen. Mycket om Turkiet, Kurder och Palestina. Starkt kort där. Även om hon i sina svar på frågor från Palestinagrupperna, svarat lite svagare än övriga toppkandidater från Vänsterpartiet. Inga större skillnader, men ändå inte klockrena svar bland annat angående Hamas.
Allt-i-allot: Hanna Löfqvist har spridit sina kryss ganska jämnt rakt över. Svårt att hitta något direkt fokus. Med få ledamöter är det ju en styrka. Vem vet vad Erik Josefsson kan om Feminism eller fackligt? Det andra alternativet är ju självklart Eva-Britt. Hennes bloggande är så sparsamt att det är svårt att ta någon större hänsyn till det. Det är också mindre viktigt eftersom vi vet vad hon står för sen tidigare.
En annan intressant kandidat är Jesper Odelberg, stå-upp komiker och sista namn på Vänsterpartiets lista. Jesper är känd som en tuff stå-upp komiker som skämtar med en stor portion självdistans, inte minst om sin sjukdom (Cerebral pares). Han är sista namn på Vänsterpartiets lista. Det är mer eller mindre hopplöst att hitta något han skrivit eller så, men han deltog och gjorde bra ifrån sig i Nyhetsmorgon i TV4. En spännande kandidat med tydligt fokus på frågor om funktionshindrades rättigheter. Tror det skulle kunna vara en riktigt häftig kandidat. Skulle förmodligen ha mycket gratis när det handlar om att nå ut i svensk media som EU-parlamentariker. Skulle förmodligen också behövas i det förstoppade EU-parlamentet och skulle snabbt bli känd och uppmärksammad även utomlands. Känns riktigt lämplig, enda tveksamheten jag har är hur bred han är som politiker och hans oerfarenhet från politiken. Vet helt enkelt nästan ingenting om honom.
Plus och minus ur MITT perspektiv (för andra är mina minus troligen plus):
Minus:
- Överdrivet fokus på miljöfrågor: Mikael Gustavsson, Jöran Fagerlund och delvis Erik Berg. Mikael Gustavsson skriver inte bara mycket om det, han fokuserar också på riktigt märkliga förslag, som detta förslag av Jens Holm som jag skrivit om tidigare. Inte riktigt i min smak.
- Broilervarning: Både Hanna Löfqvist och Berivan Öngörur har jobbat som tjänstemän i Bryssel. Det är inte nyttigt att vara i Bryssel länge. Politiker utan ordentlig erfarenhet av riktiga jobb är inte heller riktigt sunt. Även Erik Josefsson har varit nere i Bryssel en sväng och jobbat med integritets- och IT-frågor. Berivans touch av personval känns inte helt sympatiskt heller. Över huvudtaget är det lite svagt att de första "riktiga arbetarna" på listan först återfinns på plats åtta och nio.
- Överdrivet fokus på internetfrågor: Erik Josefsson. Mycket bra för partiet, men för mig så räcker Eva-Britts kompetens och arbete i frågan gott och väl.
Plus:
- Ung, kvinna och invandrare dessutom med facklig bakgrund. Jag gillar väldigt mycket med Berivan Öngörur, måste bara väga det negativa mot det positiva.
- Jesper Odelbergs för och nackdelar skrev jag om ovan. Känns väldigt lockande att skaka om EU lite...
- Stabila, partilojala och kompetenta kamrater. Såväl Hanna Löfqvist, Erik Berg som Jöran Fagerlund har en lång och stabil bakgrund i parti- och ungdomsförbund. Det betyder att det inte finns några gömda överraskningar. Man vet var de står och vad de kan. Mikael Gustavsson är också djupt förankrad i partiet, har tidigare varit partiets Kommun- och landstingssekreterare. Närmare hjärtat i Vänsterpartiets dagliga arbete runt om i landet är svårt att komma.
- Erik Josefssons ensidighet är givetvis också positiv. Självklart skulle han på ett mycket bra sätt visa inför nästa riksdagsval för svenskarna att PP inte behövs för den som är vänster.
Slutsats:
Ja, det är inte helt enkelt det här. Om jag är övertygad att vi får mer än ett mandat så kommer jag kryssa någon annan än Eva-Britt Svensson (förlåt detta brott mot partiets tradition). Är jag det minsta skeptisk till det så blir det ett kryss på Eva-Britt som jag menar är i en helt egen division bland kandidaterna. Gammal är äldst!
Vem ska jag kryssa i så fall? Det lutar åt antingen Berivan Öngörur (precis som Jonas Sjöstedt för övrigt) eller Jesper Odelberg.
De som känner mig förstår varför vare sig Mikael Gustavsson eller Erik Josefsson kan komma på fråga... Är man en miljöhatande internetanalfabet som jag så... Av delvis samma anledningar så ryker Jöran Fagerlund. Dessutom behövs han som politisk sekreterare i Göteborg där han jobbar väldigt hårt.
Erik Berg och Hanna Löfqvist känns inte riktigt som de har någon agenda på gång. Överhuvud taget saknar jag någon som tydligt lyfter fram våra två klassiska grundperspektiv inför valet: Var är feminismen och det fackliga perspektivet? Försvaret av kollektivavtalen nämns av alla kandidaterna, men inte riktigt så att jag känner glöden.
Lite länkar:
Eva-Britt Svenssons, Hanna Löfqvists och Mikael Gustavssons bloggar hittar du här.
Berivans personvalssida hittar du här.
Övriga kandidater hittar du på Erik Bergs utmärkta internetsida "Vänstersidan".
Nummer nio, Per Andersson från Göteborg verkar också bra. Nu börjar det bli jobbigt.
* JAG VILL Å DET STARKASTE POÄNGTERA ATT EVENTUELLA PLUS OCH MINUS HÄR SKA TAS MED EN STOR NYPA SALT. Alla kandidaterna som nämns här slår kandidaterna från andra partier med råge. Jag har den största respekt för såväl Hanna, Erik B och Jöran även om jag kanske inte låter så här. Det är kommatecken jag pekar på. Erik J och Mikael känner jag inte till särskilt väl OCH de fokuserar på frågor som jag inte är intresserad av. Det betyder inte på något sätt att jag inte tror de skulle göra något bra jobb i Bryssel.
fredag, maj 29, 2009
Skit ska skit ha
I Aftonbladet framkommer det att engelska spelbolag riskerar att förlora stora pengar om "askungen" Susan Boyle vinner "Britains got talent".
Länge sedan jag var så skadeglad. Ladbrokes är en av de bolag som var först ut med att undergräva och motarbeta den svenska spelpolitiken. Ett privat bolag som vill ha vinsten, i stället för att den går till idrott och fritid. Ett privat bolag som inte bryr sig ett smack om den sociala problematiken bakom spelandet.
Så, tillbaks till jobbet.
Länge sedan jag var så skadeglad. Ladbrokes är en av de bolag som var först ut med att undergräva och motarbeta den svenska spelpolitiken. Ett privat bolag som vill ha vinsten, i stället för att den går till idrott och fritid. Ett privat bolag som inte bryr sig ett smack om den sociala problematiken bakom spelandet.
Så, tillbaks till jobbet.
tisdag, maj 26, 2009
Föga upphetsande resultat i sametingsvalet
På public service hemsida för sametingsvalet så går det nu att läsa det preliminära resultatet i valet. Föga revolutionerande resultat:
De partier som tidigare suttit i styrelsen; Samelandspartiet (-2), Samerna (+1), Min Geaidnu (0), Skogssamerna/Vuovdega (-1) har fortfarande en majoritet med 17 mandat av 31 möjliga. Detta trots att de tappat två mandat.
Högerpartiet Guovssonásti går fram till 4 mandat (+1), det lönar sig att inte sitta i styrelsen utan relativt högljutt kritisera styrelsen ur ett renägarperspektiv.
På andra kanten så minskar Jakt- och Fiskesamerna till 7 mandat (-2), vilket på alla sätt måste tolkas som en vinst. Det har varit ordentligt turbulent i partiet den senaste tiden där endast partiledaren (Håkan Jonsson) återstår av dem som förra valet valdes in i Sametinget! Att då fortfarande vara största parti är fruktansvärt bra arbetat! Inte blir det mindre stark när de två nya partierna som blivit invalda delvis består av dessa avhoppare och ligger nära JoF åsiktsmässigt. Det ena partiet Landspartiet Svenska Samer fick två mandat (+2) och Albmut/Folket fick ett mandat (+1). Albmut imponerade inte på mig i den tv-sända debatten, det jag läst på bloggar och liknande spretade också lite åt olika håll.Däremot så visade det sig att deras ideologiska perspektiv med en individualistisk syn på de s.k. samiska rättigheterna, lockade tillräckligt många för att komma in i Sametinget. LSS var nog mer väntade. De är också ett parti som står upp för de icke renägande samerna, men med en mer urban prägel och inte lika mycket ett "markägarparti" som JoF emellanåt tenderar att vara.
Ett försök till analys:
De två tydliga renägarpartierna; Guovssonásti och Samelandspartiet backade ett mandat. Att Guovssonásti går fram ett och Samelandspartiet backar två- det hoppas jag beror på att det är lättare att sitta i opposition än i majoritet. I andra hand så har det varit viss turbulens i Samelandspartiet och deras nye ledare Ingrid Inga har gjort en del mindre valda uttalanden om ledamöter som bytt parti inför valet. Någonstans så gror det dock en liten misstanke att hennes raka, något kaxiga stil hade mött en helt annan acceptans om hon hade varit man. Särskilt om man gör kopplingen att rösterna verkar ha gott till det gubbiga Guovssonásti, det är heller inte helt omöjligt att tänka sig att den grupp av samer som utgör dessa partiers väljare är äldre och mer konservativa än den samiska gruppen i sin helhet? Som sagt, jag hoppas att det är den skarphet som den rutinerade Per Mikael Utsi visat i sitt idoga försvar för renägarna som lett till det ökade stödet, men jag är dessvärre inte säker.
Partiet Samerna gjorde ett starkt val och placerade sig i valdebatten ganska tydligt som en "tredje kraft" där de pratade väl om de icke renägande samernas rättigheter, men samtidigt angrepp JoF aggresivt. Det är tydligt att Samerna inte är beredda att vika en tum i försvaret av Rennäringen. Alla förändringar och demokratiseringar måste ske med stöd av samebyarna. De två andra i styrelsen (Min Geaidnu och Skogssamerna)är något mindre högröstade i denna viktiga, grundläggande fråga. De utgör en tydlig mitt i sametinget. Personligen var det också dessa två partier vars ledare för mig gav det bästa intrycket i debatten. De kändes som moderna, sympatiska ledare som skulle kunna företräda samerna som grupp på ett bra sätt.
De höll sig över den låga nivå som debatten ibland tenderade att urarta i. Vare sig Anders Kråik, Ingrid Inga eller Per Mikael Utsi skötte sig i debatten. P-M Utsi och I Inga avbröt Sara Larsson och ignorerade vem som hade ordet upprepade gånger. A Kråik uppvisade en arrogans som var föga imponerande- verkade mest intresserad av att framstå som den som hatade Håkan Jonsson mest... Jag tyckte inte att någon av dessa var några charmtroll som trovärdigt kan sköta vare sig den formella kommunikationen med det svenska storsamhället, men allra minst den viktiga informella kommunikationen med övriga norrlänningar. Sametingets uppdrag är ju inte bara att fixa rättigheter från staten, utan också öka acceptansen för en sådan utveckling i det samiska kärnområdet (eller Norrland som jag föredrar att säga...).
Det största partiets ledare, Håkan Jonsson från Jakt och Fiskesamerna, gjorde också en ganska svag insats i debatten. Samtidigt är det ju uppenbart att han förlorade på att alla andra partierna valde honom som huvudmotståndare. I en debatt är det ju inte så att man får utrymme efter röstetal, utan mindre partier tar ju lika stort utrymme som de större. I vanliga partiledardebatter så har ju det tidigare sjukt missgynnat SAP gentemot de borgerliga. Lite samma sak här. Trots att Håkan Jonsson leder det största partiet så är han alldeles för kontroversiell för att bli president.
Ska man lite grovt beskriva fördelningen mellan de tre "blocken", samt styrelsen, så blir det så här:
Renägarna: 10 mandat (-1)
Mitten: 11 mandat (0)
"Ingen särställning för rennäringen": 9 mandat (0), eller 10 (+1) om man räknar med Folket.
På det stora hela är alltså det samiska samhället precis lika splittrat som det alltid varit, men med lägre valdeltagande. Inget nytt under solen, således.
Det trista var väl att socialisterna i "Solidaritet" inte kom in. Fick bara 62 röster. Bättre lycka nästa gång! 62 samer vågade rösta på ett parti som öppet stod för att alla inlandsbor är lika mycket värda. Solidaritet var det enda partiet som vågade säga att en stockholmare med samisk bakgrund har mindre rätt till jakt och fiske än en icke-same som är bosatt i fjällen. Det ska de ha all respekt för!
De partier som tidigare suttit i styrelsen; Samelandspartiet (-2), Samerna (+1), Min Geaidnu (0), Skogssamerna/Vuovdega (-1) har fortfarande en majoritet med 17 mandat av 31 möjliga. Detta trots att de tappat två mandat.
Högerpartiet Guovssonásti går fram till 4 mandat (+1), det lönar sig att inte sitta i styrelsen utan relativt högljutt kritisera styrelsen ur ett renägarperspektiv.
På andra kanten så minskar Jakt- och Fiskesamerna till 7 mandat (-2), vilket på alla sätt måste tolkas som en vinst. Det har varit ordentligt turbulent i partiet den senaste tiden där endast partiledaren (Håkan Jonsson) återstår av dem som förra valet valdes in i Sametinget! Att då fortfarande vara största parti är fruktansvärt bra arbetat! Inte blir det mindre stark när de två nya partierna som blivit invalda delvis består av dessa avhoppare och ligger nära JoF åsiktsmässigt. Det ena partiet Landspartiet Svenska Samer fick två mandat (+2) och Albmut/Folket fick ett mandat (+1). Albmut imponerade inte på mig i den tv-sända debatten, det jag läst på bloggar och liknande spretade också lite åt olika håll.Däremot så visade det sig att deras ideologiska perspektiv med en individualistisk syn på de s.k. samiska rättigheterna, lockade tillräckligt många för att komma in i Sametinget. LSS var nog mer väntade. De är också ett parti som står upp för de icke renägande samerna, men med en mer urban prägel och inte lika mycket ett "markägarparti" som JoF emellanåt tenderar att vara.
Ett försök till analys:
De två tydliga renägarpartierna; Guovssonásti och Samelandspartiet backade ett mandat. Att Guovssonásti går fram ett och Samelandspartiet backar två- det hoppas jag beror på att det är lättare att sitta i opposition än i majoritet. I andra hand så har det varit viss turbulens i Samelandspartiet och deras nye ledare Ingrid Inga har gjort en del mindre valda uttalanden om ledamöter som bytt parti inför valet. Någonstans så gror det dock en liten misstanke att hennes raka, något kaxiga stil hade mött en helt annan acceptans om hon hade varit man. Särskilt om man gör kopplingen att rösterna verkar ha gott till det gubbiga Guovssonásti, det är heller inte helt omöjligt att tänka sig att den grupp av samer som utgör dessa partiers väljare är äldre och mer konservativa än den samiska gruppen i sin helhet? Som sagt, jag hoppas att det är den skarphet som den rutinerade Per Mikael Utsi visat i sitt idoga försvar för renägarna som lett till det ökade stödet, men jag är dessvärre inte säker.
Partiet Samerna gjorde ett starkt val och placerade sig i valdebatten ganska tydligt som en "tredje kraft" där de pratade väl om de icke renägande samernas rättigheter, men samtidigt angrepp JoF aggresivt. Det är tydligt att Samerna inte är beredda att vika en tum i försvaret av Rennäringen. Alla förändringar och demokratiseringar måste ske med stöd av samebyarna. De två andra i styrelsen (Min Geaidnu och Skogssamerna)är något mindre högröstade i denna viktiga, grundläggande fråga. De utgör en tydlig mitt i sametinget. Personligen var det också dessa två partier vars ledare för mig gav det bästa intrycket i debatten. De kändes som moderna, sympatiska ledare som skulle kunna företräda samerna som grupp på ett bra sätt.
De höll sig över den låga nivå som debatten ibland tenderade att urarta i. Vare sig Anders Kråik, Ingrid Inga eller Per Mikael Utsi skötte sig i debatten. P-M Utsi och I Inga avbröt Sara Larsson och ignorerade vem som hade ordet upprepade gånger. A Kråik uppvisade en arrogans som var föga imponerande- verkade mest intresserad av att framstå som den som hatade Håkan Jonsson mest... Jag tyckte inte att någon av dessa var några charmtroll som trovärdigt kan sköta vare sig den formella kommunikationen med det svenska storsamhället, men allra minst den viktiga informella kommunikationen med övriga norrlänningar. Sametingets uppdrag är ju inte bara att fixa rättigheter från staten, utan också öka acceptansen för en sådan utveckling i det samiska kärnområdet (eller Norrland som jag föredrar att säga...).
Det största partiets ledare, Håkan Jonsson från Jakt och Fiskesamerna, gjorde också en ganska svag insats i debatten. Samtidigt är det ju uppenbart att han förlorade på att alla andra partierna valde honom som huvudmotståndare. I en debatt är det ju inte så att man får utrymme efter röstetal, utan mindre partier tar ju lika stort utrymme som de större. I vanliga partiledardebatter så har ju det tidigare sjukt missgynnat SAP gentemot de borgerliga. Lite samma sak här. Trots att Håkan Jonsson leder det största partiet så är han alldeles för kontroversiell för att bli president.
Ska man lite grovt beskriva fördelningen mellan de tre "blocken", samt styrelsen, så blir det så här:
Renägarna: 10 mandat (-1)
Mitten: 11 mandat (0)
"Ingen särställning för rennäringen": 9 mandat (0), eller 10 (+1) om man räknar med Folket.
På det stora hela är alltså det samiska samhället precis lika splittrat som det alltid varit, men med lägre valdeltagande. Inget nytt under solen, således.
Det trista var väl att socialisterna i "Solidaritet" inte kom in. Fick bara 62 röster. Bättre lycka nästa gång! 62 samer vågade rösta på ett parti som öppet stod för att alla inlandsbor är lika mycket värda. Solidaritet var det enda partiet som vågade säga att en stockholmare med samisk bakgrund har mindre rätt till jakt och fiske än en icke-same som är bosatt i fjällen. Det ska de ha all respekt för!
lördag, maj 23, 2009
Turkiet inte Eu-redo
I dag så stjäl jag helt skrupelfritt en krönika från detta numret av Vänsterpress signerat av Berivan Öngörur, kandidat till EU-parlamentet för Vänsterpartiet och internationell sekreterare på Unionen. Den är bra. Det gäller att inte missa de progressiva skälen varför Turkiet inte ska med i EU:
"Turkiet är åter aktuellt inom EU. Man skulle kunna tro att det är för de de senaste händelserna efter kommunalvalet, med såväl anklagelser om valfusk som repressionen av det prokurdiska partiet DTP ochdär man idag begärt drygt 199 folkvalda kommunpolitiker häktade på väldigt lösa grunder.
Tyvärr handlar det snarare om att man tycker att Turkiet är redo för ett medlemskap i EU. Och det går inte att ta miste på kohandeln som ägt rum mellan USA, EU och Turkiet efter tillsättningen av nye generalsekreteraren för NATO.
Visserligen har Turkiet tagit små steg åt rätt riktning på vissa områden, men det är långt ifrån att ens börja tala om ett fullvärdigt medlemskap i EU. Även om förhandlingarna om ett eventuellt EU-medlemskap har haft positiv inverkan på landet, måste Turkiet på allvar och fullt ut göra sig av med alla rester från militärjuntans tid och erkänna kurdernas och andra minoriteters politiska, sociala, kulturella och ekonomiska rättigheter.
Alla odemokratiska paragrafer i konstitutionen som i dag ligger till grund för godtyckliga arresteringar av politiskt oliktänkande måste ändras. Press- och yttrandefriheten hotas och åtgärder måste tas för att dessa rättigheter garanteras i grundlagen.
Turkiet har vidare fram till idag inte erkänt eller vidtagit några som helst åtgärder för att underlätta en oberoende internationell forskning kring folkmorden på armenier och andra kristna minoriteter i landet 1915-1918.
Idag pågår dessutom den viktigaste rättegångsprocessen i landets historia, mot terrororganisationen Ergenekon. En organisation som tillsammans med den hemliga turkiska underrättelsetjänsten JITEM tros ligga bakom tiotusentals politiska mord i Turkiet under de senaste 15 åren.
Utfallet i denna rättegång kommer att få stor inverkan på den framtida demokratiska utvecklingen i Turkiet. Den sittande regeringen har idag inte bara en historisk chans att göra sig av med en odemokratisk struktur som alltför länge styrt landet under namnet, ´den djupa staten´, men också se till att familj och släkt till de tiotusentals politiska försvinnanden och mord som ägt rum i landet det senaste decenniet, äntligen kan få svar.
Det är viktigt att fortsätta uppmuntra Turkiet med tydliga krav på reformer och demokratisering. Men i att ett läge som detta ge Turkiet grönt ljus i frågan im ett EU-medlemskap vore ett stort misstag för såväl säkerheten och stabiliteten i Europa som den demokratiska utvecklingen i Turkiet."
Några ytterligare kommentarer. Den Turkiska politiken är märklig. En 10% spärr gör att det är mycket svårt för nya partier att komma in. De två dominerande partierna i parlamentet är dels det stora muslimska partiet AKP och dels det sekulära (förment socialdemokratiska) Republikanska Folkpartiet. Det är främst ytterligare två partier som utmanar, ett är det fascist-anstrukna Nationella aktionspartiet, vars ungdomsorganisation Grå Vargarna, är särskilt obehaglig och har bland annat anklagats för att bedriva flyktingspionage i Sverige. Det sista av de större utmanarpartierna är DTP, som nämns i artikeln ovan. Här är hemsidan, för den som kan turkiska... :) Här en analys av det senaste valet som är lite kritisk till DTP, men som i övrigt är bra.
"Turkiet är åter aktuellt inom EU. Man skulle kunna tro att det är för de de senaste händelserna efter kommunalvalet, med såväl anklagelser om valfusk som repressionen av det prokurdiska partiet DTP ochdär man idag begärt drygt 199 folkvalda kommunpolitiker häktade på väldigt lösa grunder.
Tyvärr handlar det snarare om att man tycker att Turkiet är redo för ett medlemskap i EU. Och det går inte att ta miste på kohandeln som ägt rum mellan USA, EU och Turkiet efter tillsättningen av nye generalsekreteraren för NATO.
Visserligen har Turkiet tagit små steg åt rätt riktning på vissa områden, men det är långt ifrån att ens börja tala om ett fullvärdigt medlemskap i EU. Även om förhandlingarna om ett eventuellt EU-medlemskap har haft positiv inverkan på landet, måste Turkiet på allvar och fullt ut göra sig av med alla rester från militärjuntans tid och erkänna kurdernas och andra minoriteters politiska, sociala, kulturella och ekonomiska rättigheter.
Alla odemokratiska paragrafer i konstitutionen som i dag ligger till grund för godtyckliga arresteringar av politiskt oliktänkande måste ändras. Press- och yttrandefriheten hotas och åtgärder måste tas för att dessa rättigheter garanteras i grundlagen.
Turkiet har vidare fram till idag inte erkänt eller vidtagit några som helst åtgärder för att underlätta en oberoende internationell forskning kring folkmorden på armenier och andra kristna minoriteter i landet 1915-1918.
Idag pågår dessutom den viktigaste rättegångsprocessen i landets historia, mot terrororganisationen Ergenekon. En organisation som tillsammans med den hemliga turkiska underrättelsetjänsten JITEM tros ligga bakom tiotusentals politiska mord i Turkiet under de senaste 15 åren.
Utfallet i denna rättegång kommer att få stor inverkan på den framtida demokratiska utvecklingen i Turkiet. Den sittande regeringen har idag inte bara en historisk chans att göra sig av med en odemokratisk struktur som alltför länge styrt landet under namnet, ´den djupa staten´, men också se till att familj och släkt till de tiotusentals politiska försvinnanden och mord som ägt rum i landet det senaste decenniet, äntligen kan få svar.
Det är viktigt att fortsätta uppmuntra Turkiet med tydliga krav på reformer och demokratisering. Men i att ett läge som detta ge Turkiet grönt ljus i frågan im ett EU-medlemskap vore ett stort misstag för såväl säkerheten och stabiliteten i Europa som den demokratiska utvecklingen i Turkiet."
Några ytterligare kommentarer. Den Turkiska politiken är märklig. En 10% spärr gör att det är mycket svårt för nya partier att komma in. De två dominerande partierna i parlamentet är dels det stora muslimska partiet AKP och dels det sekulära (förment socialdemokratiska) Republikanska Folkpartiet. Det är främst ytterligare två partier som utmanar, ett är det fascist-anstrukna Nationella aktionspartiet, vars ungdomsorganisation Grå Vargarna, är särskilt obehaglig och har bland annat anklagats för att bedriva flyktingspionage i Sverige. Det sista av de större utmanarpartierna är DTP, som nämns i artikeln ovan. Här är hemsidan, för den som kan turkiska... :) Här en analys av det senaste valet som är lite kritisk till DTP, men som i övrigt är bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
