Det är intressant med förståsigpåare, oavsett om det är borgerliga eller socialliberala.
Deras största mål i världen verkar vara att alla partier ska bli så lika som möjligt, inte att de ska finna sin roll och sin profil och vara trygga i det. Ta KD tillexempel: Den ena skribenten efter den andra dödsförklarar KD och säger att de ligger dåligt till för att de är "omoderna". Eh... Att KD bara har stöd av sisådär 4% av väljarna idag handlar INTE om att 96% av befolkningen är homoälskande, omoraliska och ogudaktiga. Det handlar om massa andra saker. Att KD fått stryk i regeringen. Deras goda, mänskliga sidor syns inte. Deras onda moralistiska sidor syns inte heller! De svikit vallöften om bilism och fastighetsskatt. De står inte upp för sin egentliga agenda. Deras problem är snarare att de inte är tillräckligt ståndkraftiga i sin moralism. Ju mindre kristet KD blir och ju mer allmänborgerligt det blir, desto mindre relevant blir partiet.
Egentligen är det precis samma sak med Vänsterpartiet. Vi ska hålla oss till det vi är bra på- kritisera orättvisor och driva grundläggande samhällskritik. Att tävla om att visa störst "samhällsansvar" eller hitta "breda lösningar" med de andra partierna är inte vår roll i svensk politik. Om inte Vänsterpartiet säger sanningen och vågar vara opportuna, då finns det inget alternativ för väljarna.
Summa:
* Utan ett värdekonservativt KD återstår bara brunhögern som alternativ för de socialkonservativa.
* Utan ett populistiskt vänsterparti återstår bara brunhögern som alternativ för de besvikna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar