fredag, juli 04, 2008

Stockholmsregeringen fortsätter sin politik, del 2

I det här fallet i stark samklang med landets mediakår. I den nyligen presenterade public-service utredningen där regeringen slår fast hur den vill ha det i framtiden var det inte mycket nytt som presenterades. Några av er har säkert hört hur regeringen inför en de facto besparing genom att momsbelägga tv-licensen. Dåligt, men det kunde vara värre, med tanke på vilken regering vi har. Vad som däremot inte har uppmärksammats, mer än på Aftonbladet kultur, är ett allvarligt slag mot bredden i etern. Att nyhetern återfinns på Aftonbladet kultur och inte under "tv" eller "nyheter" säger en del... Regeringen vill stryka kravet på att hälften av alla program skall produceras utanför den kungliga hufvudstaden!

Det kan låta som en praktisk fråga, men det är det inte. Det är en högst politisk och journalistisk fråga. Redan i dag är det i en pinsamt hög grad verkligheten i fjollträsk som styr mediarapporteringen i Sverige. En fråga blir viktig och citeras överallt om det tas upp på DN-debatt. Journalisterna, rikspolitikerna och proffstyckarna bor i samma typ av områden i samma län. De läser samma usla, ohederliga liberala morgontidning eller möjligen den lite mer hederliga stock-konservativa kollegan. De lever i samma stressiga, sköt-dig-själv och skit i andra storstadskultur. De lever i en stad som politiskt är något helt annat än större delen av övriga landet. Det påverkar.

Det tydligaste exemplet var förra valet där en fråga som ärligt talat är totalt ointressant i ca 200 av landets kommuner (och som i ärlighetens namn knappt berör majoriteten i Stockholm heller) fick en abnorm uppmärksamhet. Jag talar självklart om fastighetsskatten. En skatt som, när det var som värst, seriöst fick mer uppmärksamhet än bristerna i tandvårdsförsäkringen, hetsjakten på sjukskrivna eller vilken som helst annan, viktigare fråga.

För vissa grupper är det dock en viktig fråga: För mediaeliten, rikspolitikerna och proffstyckarna. Antingen de bor i Danderyd/Lidingö/Täby, eller om de bor i dyra bostadsrätter i centrala Stockholm. Det kan till och med vara en fråga om de bor i villa i någon mer normal förort till Stockholm. Där spelar det roll. Inte i Munkfors, Lycksele, Älmhult eller Osby. Knappast heller i Farsta (Stockholm) eller i Högsbo (Göteborg).

Vän av ordning frågar sig säkert varför just välbeställda journalister i Stockholm är värre än en (nästan) lika bra avlönad i Karlstad eller Umeå? Lever inte dessa i samma bubbla?

Det är en rimlig och intressant invändning. Det stämmer inte på grund av följande:

- Mediasituationen är annorlunda i Karlstad och Umeå. Det finns en (s)-märkt morgontidning som i alla fall bidrar lite till ett annat klimat.
- Den genomsnittsliga invånaren i Karlstad eller Umeå tror inte att deras stad är den enda staden i riket. En umebo vet betydligt mer om Stockholm än vad en stockholmare vet om Umeå för att säga det lindrigt. En umebo vet för övrigt mer om Karlstad än stockholmaren också...
- Dessa städer är inte så stora att det på samma sätt skapas en egen värld där alla är journalister, proffstyckare eller politiker. Finns bubblan, så är den så liten att du emellanåt faktiskt kommer ut ur den.
- De frågor som domierar lokaltidningens insändarsidor skiljer sig drastiskt åt från DN. Den som läser Västerbottens Folkblads insändarsidor kan tro att Maud Olofsson är sveriges mest hatade person, vilket kanske inte riktigt är sant. Å andra sidan så kommer knappast faktumet att Centerpartiet har halverats i norrland sedan valet alls fram i DN.

Det finns fler exempel, men det viktiga är att vi måste inse att den vardag vi lever i påverkar våra tankar. Det är grunden i den representativa demokratin. Media har en viktig roll att fylla i att spegla vår vardag och granska makten. Om de som styr media OCH de som arbetar i media, lever i en bubbla, i en verklighet som är endast är en verklighet för en minoritet av befolkningen då har vi ett demokratiproblem.

Sedan finns det förstås såväl regionalpolitiska som kvalitetsmässiga problem med att dra ner på produktionen av riks-tv program i hela landet. När det gäller kvalité så är det enkelt att peka på: Någon som tror att Sverker Olofsson skulle vilja göra Plus från Stockholm? Sedan har vi alla unga, talangfulla journalister runt om i landet. Vore det bra att ställa dem inför valet: allmänreporter på lokal tv/tidning eller flytt till Stockholm? Är vi säkra på att det verkligen skulle vara de bästa som sökte sig till Stockholm? När det gäller regionalpolitik så handlar det dels om arbetstillfällena; det måste finnas andra arbetstillfällen än industri, turism och sjukvård utanför storstadsregionerna. Gärna akademiska sådana. Tyvärr går trenden åt motsatt håll. Tingsrätterna blir färre, skattekontor läggs ned, m.m. Dessutom går demokrati och regionala aspekten in i varandra. Ska hela landet leva måste hela landet synas!

Hoppas Vänsterpartiet markerar mot denna förändring.

Inga kommentarer: