Sitter här på måndag eftermiddag och pustar ut efter att precis kommit hem från VSFs sjätte kongress. I år höll vi till på Kvarnby folkhögskola utanför Malmö. Måste erkänna att det var väl värt de 16 timmarna hemresan tog, trots allt raljerande om det felaktiga i att lägga en kongress ”halvvägs till Italien”, som någon i vår delegation uttryckte det.
God mat, trevligt umgänge och en hejdlös massa beslut i stort och i smått är ett sätt att beskriva kongressen på. Ett annat är att det som känns bäst så här i efterhand var att stämningen hölls på en så god nivå som det ändå blev.
Själv var jag ett tag orolig att kongressen skulle gå över styr. Vi började med en stadgediskussion som blev både omfattande och som fyllde talarstolen med engagerade inlägg. Främst var det två frågor som delade oss ombud, dels var det inställningen till vilket förhållande VSF skulle ha till alkohol i verksamheten. Allt från liberalismens lov, via praktiska funderingar, till förbudsivrande förekom i debatten som spretade vilt åt alla håll. Resultatet blev en minimalistisk skrivning om att vi inte får köpa alkohol för VSF´s pengar.
Efter detta så kom en diskussion om VSFs roll, vilken autonomi lokalföreningarna skulle ha samt vilka befogenheter som skulle ges åt FS. Även här gick debattens vågor heta mellan de kamrater som förespråkade en större enighet och strömlinjeformning av förbundet och de som ville bevara den frihet som idag finns lokalt. Spännvidden i argumentationen var stor och det är svårt att säga i dag vad beslutet som togs i praktiken kommer att innebära. Min förhoppning är att det blir ytterligare en piska på oss i den nya förbundsstyrelsen att anstränga oss för att hålla kontakten med och utöka kommunikationen med lokalföreningarna. Jag hoppas också att det på sikt ger ett starkare förbund som kan nå ut med snabba kampanjer och tydliga politiska ställningstaganden på ett bättre sätt än förut.
Vad jag så här fritt från minnet kan återge så var de enda reservationerna på hela kongressen just på dessa organisatoriska frågor. Debattlusten tröt inte på det politiska området heller, men där var inte, som jag uppfattade det, skiljelinjerna lika stora och avgörande. Min erfarenhet från Ung Vänster säger mig att det är positivt. Det tyder på ett stort engagemang för organisationen när man tycker spelreglerna för hur vi ska jobba tillsammans är viktiga.
Kan avslöja att jag skrev en reservation, som jag fick slänga. Efter en debatt där jag tyckte att det kändes som många var emot vårt yrkande, så började jag förbereda mig på en förlust. Det visade sig dock att jag hade fel! Alltid intressant vad som gör att visa talar och andra inte. Varför vissa behärskar sig när det de vill ha sagt redan är framfört, medan andra (läs: sådana som jag) går upp ändå.
Kongressfesten var kul. Kändes lite pinsamt att upptäcka att man fortfarande gillade gamla progglåtar, men när husbandet från Linköping satte fart var det som inte lönt att låtsas vara mogen och o-sektig…
Är själv nöjd med det mesta, har varit på en del kongresser i andra politiska rörelser, men har nog aldrig fått igenom så mycket som under den här helgen. Vad som kändes ännu bättre var att debatterna tog ungefär den tid som behövdes. Ändlösa upprepningar från ett gäng grabbar var inte så vanliga som det ibland brukar vara. Däremot så får det nog bli omläxa på ombudsvalen runt om i landet: Över 60% män. Gör om, gör rätt till nästa gång! Vissa var sämre än andra, som mitt eget Umeå. Som valberedare i Umeå har jag en del (bort)förklaringar, men de tar vi en annan gång! Kan bara notera att vi hade haft minst en kvinna till i vår delegation om kongressen hade ägt rum i Stockholm...
Ska bli oerhört roligt att börja jobba i den nya förbundsstyrelsen. Nu ska jag dock till universitetet och hålla bokbord. I Humhuset...
