Hittade två riktigt sjuka debattartiklar i DN.
Det ena är avdelningen gnälliga företagare. Det är alltid något som är fel. Den här gången är det en viss herr Ennerfeldt som hävdar att statsmaktens förtroende för företagarna brister. Ennerfeldt som ordförande i "Näringslivets skattedelegation" tycker nämligen att det är otrevligt att skatteverket gör sitt jobb och driver in skatter...
Intressant att samma personer som vill jaga sjukskrivna och arbetslösa menar att människor hux-flux får en oantastlig moral om de startar eget. Om jag drev ett företag skulle jag vilja veta att jag konkurrerade på lika villkor. Därför är ett starkt skatteverk bra för (de ärliga) företagen.
Det andra är från Tidningsutgivarna (TU), dessa osjälviska kämpar som i alla lägen står upp för det fria ordet och bekämpar alla tendenser till monopolisering av medialandskapet* går till angrepp mot Sveriges Radio. Bakgrunden är, som TU själva skriver:
"Bakgrunden är att TU stödjer ett regeringsförslag om förhandsprövning av nya tjänster inom public service. Förslaget innebär att Sveriges Radio inte ska få erbjuda nya tjänster utan att ha fått det godkänt av staten. "
De fortsätter:
"Initiativet till förhandsprövning, eller public value-test som det heter på engelska, kommer från EU-kommissionen och syftar till att finansieringen av public service inte blir ett otillåtet statsstöd som påverkar marknaden alltför negativt. För svensk del handlar det till exempel om att SR, med drygt två miljarder i garanterad licensintäkt, inte får bli så dominerande att åsiktsmångfalden hotas."
Minsann, åsiktsmångfalden kan hotas. Det låter onekligen allvarligt! Det vill vi ju inte, tvärtom, så får gärna Bonnier, Hjörne och deras gelikar minska sin andel av floran! Är det där skon klämmer? På vilket sätt minskar åsiktsmångfalden av t.ex. SVT Play? Eller SR internetradio? Det är rimligen den typen av satsningar som faller under meningen "inte ska få erbjuda nya tjänster utan att få det godkänt av staten."
Det är inte åsiktsmångfalden som oroar TU och deras kollegor i övriga mediaföretag. Det är plånboken. Är det någon som tror att TV6 och andra kanalers internetbaserade (gratis) sänningar hade varit lika omfattande - och gratis- om inte SVT play hade lanserats? Jag tror det inte.
Följ pengarna. Det är nästan alltid det bästa sättet att få reda på de bakomliggande syftet med olika organisationers åsikter. Att försöka få statlig detaljstyrning av public service till något possitivt för demokratin är minst sagt ambitiöst...
* Ironi, TU försvarar lojalt Bonniers och andras maktmonopol de få gånger någon ledande politiker (läs Marita Ulvskog) vågar påpeka hur landet ser ut.
lördag, maj 22, 2010
onsdag, maj 19, 2010
Meningslös statistik om aborter
DN slår stort upp att antalet aborter minskar efter att det under en lång rad år har ökat. Ifjol gjordes 37524 aborter, en minskning med 2%. Så långt är väl sambandet relevant att ha som underlag om man ska diskutera frågan. Därefter blir artikeln i DN väldigt märklig.
Bland annat lyfter man fram att hela 80% av alla tonårsgraviditeter leder fram till abort. Bra säger jag! Det tyder på att ungdomar i ett pressat läge kan se nyktert på sin situation och sina valmöjligheter. Det som enligt mig är viktigt att diskutera är antalet TONÅRSGRAVIDITETER och hur vi minskar dem. Den dan Sverige bara har 10 tonårsgraviditeter om året och alla slutar med abort- är det då en försämring jämfört med idag? Nej, knappast. Det är tonårsgraviditeterna som är själva problemet. Artikeln nämner att Sverige ligger högt i ant
alet aborter- men hur ligger vi till med antalet graviditeter?
Sex är en trevlig och kärleksfull sysselsättning som inte behöver leda till graviditet. I början av ett förhållande hindras det bäst med kondom, för de som är i långvariga, ärliga och pålitliga förhållanden kan andra preventivmedel vara en bättre lösning.
Det finns således, i normalfallet*, ingen anledning för någon att bli ofrivilligt gravid. Om man nu klantat till sig och inte tagit sitt ansvar och blivit/gjort någon gravid och dessutom inte känner sig redo för det - ännu större - ansvaret det innebär, så är det logiskt att man gör abort.
Samhället behöver bli bättre på såväl sexualupplysning för att förhindra graviditeter, men också bli mer barn- och familjevänligt så att fler känner sig redo att bli föräldrar. I slutändan är det dock så att ingen annan än föräldrarna (i slutändan kvinnan)har möjligheten att avgöra om de vill ha barn och när.
Jag är tillräckligt konservativ för att se abort som ett misslyckande, men det är egentligen inte aborten som är grejen, utan att man gjorde någon/blev gravid. Samtidigt ska jag vara ärlig med att det endast är den lilla minoritet som aldrig haft oskyddat sex som möjligen kan se nedlåtande på de som hamnar i en situation med en ofrivillig graviditet. Vi andra bör enbart vara tacksamma över vår tur och sköta oss bättre i framtiden.
Jag är i princip för synsättet att ett foster är ett liv, men det är samtidigt en del av kvinnans kropp, varför kvinnan ska ha sista ordet. En äldre släkting till mig som rent principiellt är emot abort, men som jobbat på det som då hette Kvinnokliniken (KK), berättade för många år sedan en stark historia om varför hon trots allt är för den svenska lagstiftningen:
"- Jag såg vad den tidigare lagstiftningen innebar. Jag har stått och öst var med soppslev ur kvinnor som gjort illegala aborter hos klåpare."
Det räcker för mig. Oavsett synsätt på aborter & ofrivilliga graviditeter så borde alla med lite hjärna förstå att ett förbud inte är en framkomlig väg.
* "I normalfallet" menas kvinna & man som har frivilligt sex och där ingen av dem är drogberoende eller lider av någon sinnessjukdom. Typ.
Bland annat lyfter man fram att hela 80% av alla tonårsgraviditeter leder fram till abort. Bra säger jag! Det tyder på att ungdomar i ett pressat läge kan se nyktert på sin situation och sina valmöjligheter. Det som enligt mig är viktigt att diskutera är antalet TONÅRSGRAVIDITETER och hur vi minskar dem. Den dan Sverige bara har 10 tonårsgraviditeter om året och alla slutar med abort- är det då en försämring jämfört med idag? Nej, knappast. Det är tonårsgraviditeterna som är själva problemet. Artikeln nämner att Sverige ligger högt i ant
alet aborter- men hur ligger vi till med antalet graviditeter?
Sex är en trevlig och kärleksfull sysselsättning som inte behöver leda till graviditet. I början av ett förhållande hindras det bäst med kondom, för de som är i långvariga, ärliga och pålitliga förhållanden kan andra preventivmedel vara en bättre lösning.
Det finns således, i normalfallet*, ingen anledning för någon att bli ofrivilligt gravid. Om man nu klantat till sig och inte tagit sitt ansvar och blivit/gjort någon gravid och dessutom inte känner sig redo för det - ännu större - ansvaret det innebär, så är det logiskt att man gör abort.
Samhället behöver bli bättre på såväl sexualupplysning för att förhindra graviditeter, men också bli mer barn- och familjevänligt så att fler känner sig redo att bli föräldrar. I slutändan är det dock så att ingen annan än föräldrarna (i slutändan kvinnan)har möjligheten att avgöra om de vill ha barn och när.
Jag är tillräckligt konservativ för att se abort som ett misslyckande, men det är egentligen inte aborten som är grejen, utan att man gjorde någon/blev gravid. Samtidigt ska jag vara ärlig med att det endast är den lilla minoritet som aldrig haft oskyddat sex som möjligen kan se nedlåtande på de som hamnar i en situation med en ofrivillig graviditet. Vi andra bör enbart vara tacksamma över vår tur och sköta oss bättre i framtiden.
Jag är i princip för synsättet att ett foster är ett liv, men det är samtidigt en del av kvinnans kropp, varför kvinnan ska ha sista ordet. En äldre släkting till mig som rent principiellt är emot abort, men som jobbat på det som då hette Kvinnokliniken (KK), berättade för många år sedan en stark historia om varför hon trots allt är för den svenska lagstiftningen:
"- Jag såg vad den tidigare lagstiftningen innebar. Jag har stått och öst var med soppslev ur kvinnor som gjort illegala aborter hos klåpare."
Det räcker för mig. Oavsett synsätt på aborter & ofrivilliga graviditeter så borde alla med lite hjärna förstå att ett förbud inte är en framkomlig väg.
* "I normalfallet" menas kvinna & man som har frivilligt sex och där ingen av dem är drogberoende eller lider av någon sinnessjukdom. Typ.
söndag, maj 16, 2010
Sluta diskriminera seriösa och bärkraftiga företag!
Det märks att det är valår, partierna tävlar om att bjuda över varandra på diverse områden. Ofta handlar det om nya, spännande sätt att stödja "företagande och entreprenörskap".
Tyvärr är det ofta en omskrivning för särlösningar och subventioner som riskerar att snedvrida arbetsmarknaden. Ta RUT avdraget till exempel där diverse företagare nu gråter ut över att de måste värva sina kunder själva och låta dem betala 100% av kostnaden.
Upplägget på RUT är helt sinnesjukt. Det är helt vanliga hushållssysslor som subventioneras genom att man får dra av den utgiften på skatten. Hela beloppet får dras av, med andra ord så bedöms det som viktigare än resorna till jobbet, där vi har ett "karensbelopp" på 9000 kronor som man måste komma över för att få avdrag. Intressant är också att det BARA gäller okvalificerade arbetsuppgifter. T.ex. är läxhjälp för högstadieelever okej, men inte för gymnasieelever eftersom det anses vara för nära reguljärt lärararbete, eller nåt. Det sa i alla fall det företaget jag sålde läxhjälp åt i alla fall...
Ett exempel på hur det snedvrider konkurrensen: Det är okej att anställa någon för att sköta hemmet, laga mat åt dig när du stressad kommer hem från jobbet och sen ska vidare till ett kvällsmöte. Om du däremot väljer att äta på din lokala restaurang i stället så får du betala en hiskelig moms på 25%, UTAN några avdrag. Rättvist? Knappast.
Ett annat exempel är diverse idéer om minskade arbetsgivaravgifter för ungdomar, invandrare eller norrlänningar. Det är fel, fel och åter fel. Arbetsgivaravgifter är försäkringspremier för pension, sjukförsäkring & övriga socialförsäkringar. Om man ska befria/sätta ned arbetsgivaravgiften för vissa företag så innebär det en av två saker:
1) De anställda som omfattas av det får sämre skydd, eftersom de inte betalar för det. Nej, så illa är det inte i Sverige- än. Alltså är det nedanstående som gäller.
2) De företag som inte har anställda som omfattas av undantagen får betala premier även för dessa.
Rättvist? Knappast.
Ett tredje exempel är olika idéer om friår, förbättrade villkor för nyföretagande. Att man under en period ska kunna behålla sin a-kassa medan man drar igång ett företag. Miljöpartiet har lagt en hel radda med sådana förslag bland annat i sitt valmanifest. Det finns ingen rimlig anledning att ordna med hängsle och livrem åt nyföretagare. Särskilt inte inom tjänstesektorn. Har någon en nytänkande kanonidé så är det viktigt att det finns rimliga lån och investeringskapital tillgängligt. Däremot så ska inte ytterligare en frisör, restaurang eller taxiåkare få riktat stöd för att kunna komma igång. Det finns redan konkurrenter därute som betalar avtalsenliga löner, skatter och avgifter. Varför ska de missgynnas av osund konkurrens?
Även i Vänsterpartiet finns det inslag av vurmande för småföretag. På partikongressen senast så såg jag hur ombud från Norrbotten gick upp och pläderade för generösare a-kasseregler pga att turistbranschen har svårt att sysselsätta folk året om. Liknande resonemang har setts i diskussionen om deltids-stämpling. Jag delar synen på att regeringens 70-dagars regel har varit stelbent och främst drabbat den arbetslöse och inte företagen. De gamla reglerna var dock för slappa. Det är inte rimligt att ett företag ska år ut och år in betala för en deltidsanställd och ändå kunna känna sig säker på att personen har råd att jobba kvar eftersom a-kassan täcker upp resten. Snacka om staten och kapitalet! Var finns incitamentet för företagaren att planera om sin verksamhet så att det blir fler heltidsarbeten?
Eftersom jag redan varit lång så vill jag hänvisa till följande debattinlägg från Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson om varför särlösningar är dåligt.
Även den fackliga rörelsen borde skärpa till sig här. Jag kan till nöds acceptera ungdomslöner upp till 19-20 års åldern. Fram tills dess ska ungdomars huvudsysselsättning vara gymnasiestudier. Det kan rent av vara skadligt med tillgängliga jobb med bra lön. Hade gamla klasskompisar som hoppade av fordon och började jobba väldigt tidigt. Inte helt lyckat om de senare skulle vilja göra något annat.
Att däremot som Unionen ha ungdomslöner upp till 24 års åldern är bara rubbat. 23-åringens hyra är inte billigare än 25 åringens. Ej heller är arbetsinsatsen sämre. Det är individuellt. Att då låta det skilja över 2000 kronor i månadslön är helt orimligt. Särskilt som det handlar om en branch med minimal löneutveckling. Jag är för att erfarenhet ska löna sig, men då är det branscherfarenhets tid som är väsentligt, inte vad som står på ditt födelsecertifikat!
Tyvärr är det ofta en omskrivning för särlösningar och subventioner som riskerar att snedvrida arbetsmarknaden. Ta RUT avdraget till exempel där diverse företagare nu gråter ut över att de måste värva sina kunder själva och låta dem betala 100% av kostnaden.
Upplägget på RUT är helt sinnesjukt. Det är helt vanliga hushållssysslor som subventioneras genom att man får dra av den utgiften på skatten. Hela beloppet får dras av, med andra ord så bedöms det som viktigare än resorna till jobbet, där vi har ett "karensbelopp" på 9000 kronor som man måste komma över för att få avdrag. Intressant är också att det BARA gäller okvalificerade arbetsuppgifter. T.ex. är läxhjälp för högstadieelever okej, men inte för gymnasieelever eftersom det anses vara för nära reguljärt lärararbete, eller nåt. Det sa i alla fall det företaget jag sålde läxhjälp åt i alla fall...
Ett exempel på hur det snedvrider konkurrensen: Det är okej att anställa någon för att sköta hemmet, laga mat åt dig när du stressad kommer hem från jobbet och sen ska vidare till ett kvällsmöte. Om du däremot väljer att äta på din lokala restaurang i stället så får du betala en hiskelig moms på 25%, UTAN några avdrag. Rättvist? Knappast.
Ett annat exempel är diverse idéer om minskade arbetsgivaravgifter för ungdomar, invandrare eller norrlänningar. Det är fel, fel och åter fel. Arbetsgivaravgifter är försäkringspremier för pension, sjukförsäkring & övriga socialförsäkringar. Om man ska befria/sätta ned arbetsgivaravgiften för vissa företag så innebär det en av två saker:
1) De anställda som omfattas av det får sämre skydd, eftersom de inte betalar för det. Nej, så illa är det inte i Sverige- än. Alltså är det nedanstående som gäller.
2) De företag som inte har anställda som omfattas av undantagen får betala premier även för dessa.
Rättvist? Knappast.
Ett tredje exempel är olika idéer om friår, förbättrade villkor för nyföretagande. Att man under en period ska kunna behålla sin a-kassa medan man drar igång ett företag. Miljöpartiet har lagt en hel radda med sådana förslag bland annat i sitt valmanifest. Det finns ingen rimlig anledning att ordna med hängsle och livrem åt nyföretagare. Särskilt inte inom tjänstesektorn. Har någon en nytänkande kanonidé så är det viktigt att det finns rimliga lån och investeringskapital tillgängligt. Däremot så ska inte ytterligare en frisör, restaurang eller taxiåkare få riktat stöd för att kunna komma igång. Det finns redan konkurrenter därute som betalar avtalsenliga löner, skatter och avgifter. Varför ska de missgynnas av osund konkurrens?
Även i Vänsterpartiet finns det inslag av vurmande för småföretag. På partikongressen senast så såg jag hur ombud från Norrbotten gick upp och pläderade för generösare a-kasseregler pga att turistbranschen har svårt att sysselsätta folk året om. Liknande resonemang har setts i diskussionen om deltids-stämpling. Jag delar synen på att regeringens 70-dagars regel har varit stelbent och främst drabbat den arbetslöse och inte företagen. De gamla reglerna var dock för slappa. Det är inte rimligt att ett företag ska år ut och år in betala för en deltidsanställd och ändå kunna känna sig säker på att personen har råd att jobba kvar eftersom a-kassan täcker upp resten. Snacka om staten och kapitalet! Var finns incitamentet för företagaren att planera om sin verksamhet så att det blir fler heltidsarbeten?
Eftersom jag redan varit lång så vill jag hänvisa till följande debattinlägg från Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson om varför särlösningar är dåligt.
Även den fackliga rörelsen borde skärpa till sig här. Jag kan till nöds acceptera ungdomslöner upp till 19-20 års åldern. Fram tills dess ska ungdomars huvudsysselsättning vara gymnasiestudier. Det kan rent av vara skadligt med tillgängliga jobb med bra lön. Hade gamla klasskompisar som hoppade av fordon och började jobba väldigt tidigt. Inte helt lyckat om de senare skulle vilja göra något annat.
Att däremot som Unionen ha ungdomslöner upp till 24 års åldern är bara rubbat. 23-åringens hyra är inte billigare än 25 åringens. Ej heller är arbetsinsatsen sämre. Det är individuellt. Att då låta det skilja över 2000 kronor i månadslön är helt orimligt. Särskilt som det handlar om en branch med minimal löneutveckling. Jag är för att erfarenhet ska löna sig, men då är det branscherfarenhets tid som är väsentligt, inte vad som står på ditt födelsecertifikat!
fredag, april 30, 2010
Frågorna vi inte ska låta valet handla om
Trots att en positiv mätning som presenteras i Aftonbladet i dag visar på ökat stöd för de röd-gröna så tänkte jag lista lite saker jag menar att vi bör undvika att låta valrörelsen handla om. Vissa av frågorna är ganska oviktiga, andra är principiellt viktiga, men som inte för debatten dit vi vill ha den.
Håll till godo:
* Ett exempel är Göteborgs stad som skickat ungdomar på glid att göra sin samhällstjänst i Nicaragua där de får bo hemma hos poliser under ett års tid. Givetvis ser borgarna det populistiska i det hela och gör utspel om att de borde skickas till en småländsk bondgård istället. Dessutom låtsas de att 200 000 är mycket pengar när det gäller ett års behandling för den här typen av ungdomar. Det är det inte om man jämför med vad de kan kosta här på hemmaplan. Oavsett så är det här en diskussion vi inte kan vinna. Givetvis ska vi markera för en långsiktig syn på kriminalvård och sånt, men vi vinner inget val på att hålla igång en sådan diskussion. Det förebyggande arbetet med fritidsgårdar och sånt- där har vi vår starka sida, se till att debatten landar där.
* Monarkifrågan. Visst vi har markerat vad vi tycker. Lars Ohly går inte på bröllopet. Bra! Det är en fråga där vi ska svara på tilltal så att säga. Det är en ganska viktig principfråga, men den påverkar inte människors vardag. Att frivilligt då slösa bort det lilla utrymme vi har i debatten på det, är vansinnigt. Den partikamrat som lyfter upp republikdiskussionen i valet gör sig skyldig till förräderi mot både socialismen och feminismen! Folks vardag måste stå i centrum.
* Afganistan. Irakfrågan är mer aktuell. Afganistan är ett kaos och virrvarv. Vi skulle inte gått in, vi borde gå ut. Det är ändå så att det inte finns någon lösning som garranterar ett fritt, oberoende Afganistan där mänskliga rättigheter respekteras. Alltså är det inte svart-vitt, alltså är det mer svårsålt. Alltså slår inte Afghanistan ur ett "röstvärvningshänseende" Irak, Palestina eller t.o.m. sydamerika. Vi bör inför valet fokusera på borgarnas största svagheter, inte sprida ut kritiken på alla brister i deras utrikespolitik.
* Invandringens "problem". Vi får aldrig backa från att ta fajten mot rasism och fascism. Faktum kvarstår dock att det finns väldigt många som sympatiserar med reaktionära åsikter, men som inte tycker att de frågorna är de viktigaste i världen. Oavsett om det gäller rätten till att bära burqa, hedersdiskussionen, eller flyktingmottagande i största allmänhet. Många inser att frågor kring välfärd-, arbete- eller bostadspolitik är mycket, mycket viktigare än antalet flyktingar Sverige tar emot. Då är det dumt om politikerna går ut och säger att de frågorna är de viktigaste... Den andra gruppen av människor (vi själva) som vill ha en human och generös flyktingpolitik till skillnad från nuvarande fästing europa, vi vet redan vad vi ska rösta på (v eller mp). Slutsats- väck med frågan från den politiska dagordningen!
Kanske fyller på med mer. Självklart ska personinriktat trams också slängas bort som Unckels "toblerone-attack" på Sahlin. Tipsar om ett gammalt inlägg från förra valet: "Om detta må valet INTE handla om".
Håll till godo:
* Ett exempel är Göteborgs stad som skickat ungdomar på glid att göra sin samhällstjänst i Nicaragua där de får bo hemma hos poliser under ett års tid. Givetvis ser borgarna det populistiska i det hela och gör utspel om att de borde skickas till en småländsk bondgård istället. Dessutom låtsas de att 200 000 är mycket pengar när det gäller ett års behandling för den här typen av ungdomar. Det är det inte om man jämför med vad de kan kosta här på hemmaplan. Oavsett så är det här en diskussion vi inte kan vinna. Givetvis ska vi markera för en långsiktig syn på kriminalvård och sånt, men vi vinner inget val på att hålla igång en sådan diskussion. Det förebyggande arbetet med fritidsgårdar och sånt- där har vi vår starka sida, se till att debatten landar där.
* Monarkifrågan. Visst vi har markerat vad vi tycker. Lars Ohly går inte på bröllopet. Bra! Det är en fråga där vi ska svara på tilltal så att säga. Det är en ganska viktig principfråga, men den påverkar inte människors vardag. Att frivilligt då slösa bort det lilla utrymme vi har i debatten på det, är vansinnigt. Den partikamrat som lyfter upp republikdiskussionen i valet gör sig skyldig till förräderi mot både socialismen och feminismen! Folks vardag måste stå i centrum.
* Afganistan. Irakfrågan är mer aktuell. Afganistan är ett kaos och virrvarv. Vi skulle inte gått in, vi borde gå ut. Det är ändå så att det inte finns någon lösning som garranterar ett fritt, oberoende Afganistan där mänskliga rättigheter respekteras. Alltså är det inte svart-vitt, alltså är det mer svårsålt. Alltså slår inte Afghanistan ur ett "röstvärvningshänseende" Irak, Palestina eller t.o.m. sydamerika. Vi bör inför valet fokusera på borgarnas största svagheter, inte sprida ut kritiken på alla brister i deras utrikespolitik.
* Invandringens "problem". Vi får aldrig backa från att ta fajten mot rasism och fascism. Faktum kvarstår dock att det finns väldigt många som sympatiserar med reaktionära åsikter, men som inte tycker att de frågorna är de viktigaste i världen. Oavsett om det gäller rätten till att bära burqa, hedersdiskussionen, eller flyktingmottagande i största allmänhet. Många inser att frågor kring välfärd-, arbete- eller bostadspolitik är mycket, mycket viktigare än antalet flyktingar Sverige tar emot. Då är det dumt om politikerna går ut och säger att de frågorna är de viktigaste... Den andra gruppen av människor (vi själva) som vill ha en human och generös flyktingpolitik till skillnad från nuvarande fästing europa, vi vet redan vad vi ska rösta på (v eller mp). Slutsats- väck med frågan från den politiska dagordningen!
Kanske fyller på med mer. Självklart ska personinriktat trams också slängas bort som Unckels "toblerone-attack" på Sahlin. Tipsar om ett gammalt inlägg från förra valet: "Om detta må valet INTE handla om".
tisdag, april 27, 2010
Jansson(fp) har fel och försäger sig...
Läste för några dagar sedan i GP en diskussion om att sociala resursnämnden skickat några struliga ungdomar på ett "utbytesår" i Nicaragua. Några ledande borgerliga politiker kritiserar beslutet. Argumentationen påminner mycket om diskussionen om värstingresor i västindien från 90-talet. Miljöbyte står mot huruvida det är rätt att på det här sättet belöna kriminella ungdomar med något som mer skötsamma gärna skulle vilja få.
Jag tycker det är en bra och rimlig diskussion. Det här upplägget är dock betydligt bättre än de korta segelresorna som skedde på 90-talet. Att under ett år leva hemma hos en polisfamilj i Nicaragua är något helt annat än några veckor på en segelbåt. Självklart så måste borgarna dock gripa chansen till billiga poänger och likt Maria Haldesten i GP anse att vi minsan borde låta dem jobba på hemmaplan i stället.
Det som dock upprör mig är den okunskap (eller ärlighet) som den ledande folkpartisten Mikael Jansson uppvisar när han säger:
"- ett sådant kontroversiellt program borde gå vidare för beslut hos den högsta politiska ledningen i Göteborg- kommunstyrelsen."
1. Kommunstyrelsen är inte högsta politiska nivå - det är kommunfullmäktige.
2. Kommunstyrelsen står inte över facknämnderna. De har en samordnande roll, men så länge en fråga ryms inom en facknämnds område och budget så ska KS bara hålla tyst.
I praktiken så följs inte det här, utan maktkåta topp-politiker, oavsett färg, älskar att öka sina domäner. I Umeå minns jag hur KS körde över fritidsnämnden när det gällde orimligt stöd till Björklöven. Fritidsnämndens majoritet var emot, deras fokus låg på breddidrott, kommunstyrelsens på att umeå skulle "synas". I varje kommun finns det sådana här exempel. Det är dags att sätta stopp för denna elitisering av politiken. Annars kan man lika gärna göra som Stenungsund och lägga all makt hos KS även formellt sätt...
Jag tycker det är en bra och rimlig diskussion. Det här upplägget är dock betydligt bättre än de korta segelresorna som skedde på 90-talet. Att under ett år leva hemma hos en polisfamilj i Nicaragua är något helt annat än några veckor på en segelbåt. Självklart så måste borgarna dock gripa chansen till billiga poänger och likt Maria Haldesten i GP anse att vi minsan borde låta dem jobba på hemmaplan i stället.
Det som dock upprör mig är den okunskap (eller ärlighet) som den ledande folkpartisten Mikael Jansson uppvisar när han säger:
"- ett sådant kontroversiellt program borde gå vidare för beslut hos den högsta politiska ledningen i Göteborg- kommunstyrelsen."
1. Kommunstyrelsen är inte högsta politiska nivå - det är kommunfullmäktige.
2. Kommunstyrelsen står inte över facknämnderna. De har en samordnande roll, men så länge en fråga ryms inom en facknämnds område och budget så ska KS bara hålla tyst.
I praktiken så följs inte det här, utan maktkåta topp-politiker, oavsett färg, älskar att öka sina domäner. I Umeå minns jag hur KS körde över fritidsnämnden när det gällde orimligt stöd till Björklöven. Fritidsnämndens majoritet var emot, deras fokus låg på breddidrott, kommunstyrelsens på att umeå skulle "synas". I varje kommun finns det sådana här exempel. Det är dags att sätta stopp för denna elitisering av politiken. Annars kan man lika gärna göra som Stenungsund och lägga all makt hos KS även formellt sätt...
måndag, april 26, 2010
Borgarnas skräck för att låta stockholmarna välja spår i folkomröstning
Folkomröstningar är inte alltid bra. Det ska vara relativt tydliga alternativ, samt inte spela extremister i händerna.
En omröstning om förbifart stockholm är faktiskt jättebra. Frågan ställer inte utgift mot inte utgift, utan frågar väljarna vad man ska satsa på. Vägar eller kollektivtrafik? Borgarna gör en stor grej över att de röd-gröna på det här sättet "kapitulerar" och visar sin oenighet. Jag tycker det är ett ärligt förhållningssätt. I en fråga som är viktig för stockholm och för de olika partierna så måste det vara bättre att man lyfter fram det i det öppna istället för att i maktens korridorer antingen komma fram med en menlös kompromiss eller att man kör över något parti i koalitionen som då sviker sina väljare.
Folkomröstning innebär ju också att även borgarnas väljare får säga sitt. I stället för att bara de röd-grönas kärntrupper får göra det. Lustigt att borgarna är emot det.
Borgarna borde istället fokusera på att se till att omröstningen får omfatta hela stockholms län. Det är inte en fråga endast för stockholms kommun! Osäker vad vänstern står i den frågan.
Svd skriver massa dumheter om hur fel det är med folkomröstning: http://mobil.svd.se/rss.jsp?rssid=17166181&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26articleId%3d4614127&cid=16198091
Det sjuka i sammanhanget är hur entydligt och enkelspårig kritiken följer könsmönster. Göran Persson var bufflig och diktatorisk, Sahlin är mesig och undfallande...
Mycket tyder på att det kommer att bli en smutsig valrörelse...
En omröstning om förbifart stockholm är faktiskt jättebra. Frågan ställer inte utgift mot inte utgift, utan frågar väljarna vad man ska satsa på. Vägar eller kollektivtrafik? Borgarna gör en stor grej över att de röd-gröna på det här sättet "kapitulerar" och visar sin oenighet. Jag tycker det är ett ärligt förhållningssätt. I en fråga som är viktig för stockholm och för de olika partierna så måste det vara bättre att man lyfter fram det i det öppna istället för att i maktens korridorer antingen komma fram med en menlös kompromiss eller att man kör över något parti i koalitionen som då sviker sina väljare.
Folkomröstning innebär ju också att även borgarnas väljare får säga sitt. I stället för att bara de röd-grönas kärntrupper får göra det. Lustigt att borgarna är emot det.
Borgarna borde istället fokusera på att se till att omröstningen får omfatta hela stockholms län. Det är inte en fråga endast för stockholms kommun! Osäker vad vänstern står i den frågan.
Svd skriver massa dumheter om hur fel det är med folkomröstning: http://mobil.svd.se/rss.jsp?rssid=17166181&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26articleId%3d4614127&cid=16198091
Det sjuka i sammanhanget är hur entydligt och enkelspårig kritiken följer könsmönster. Göran Persson var bufflig och diktatorisk, Sahlin är mesig och undfallande...
Mycket tyder på att det kommer att bli en smutsig valrörelse...
lördag, april 24, 2010
Äntligen!
Vad man har väntat på sådana här nyheter (Alliansfritt Sverige rapporterar)... Nu börjar de norrländska centerpartisterna säga ifrån- de känner inte igen sitt parti. Först var det gamle arbetsmarknadsministern Börje Hörnlund (c) och nu är det den fd riksdagsledamoten Tage Påhlsson (c) från Ångermanland.
Maud Olofsson visste nog vad hon gjorde när hon fegt nog dubbelgarderade sig genom att stå både på Stockholms riksdagslista och på listan hemma i Västerbotten.
Maud Olofsson visste nog vad hon gjorde när hon fegt nog dubbelgarderade sig genom att stå både på Stockholms riksdagslista och på listan hemma i Västerbotten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
